Rättsfall

HFD 2015 ref. 16

Citera

HFD 2015 ref. 16

BibTeX

@misc{hfd-2015-ref-16,
  author       = {{Högsta förvaltningsdomstolen}},
  title        = {{HFD 2015 ref. 16}},
  year         = {2015},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Är regeringsformen gällande rätt i Högsta förvaltningsdomstolen?1 hänvisning

Olof Wilske · SvJT 2022 s. 617–626 · 1 ställe

Den tredje möjligheten är att HFD vill markera rågången mellan lagstiftare och domstol genom att inte, så att säga, låta sig tvingas att ta ansvar för lagstiftarens underlåtelser. En parallell kan dras till rättsfallet HFD 2015 ref. 16. HFD:s majoritet valde där att med en strängt legalistisk tillämpning av körkortslagen låta ett uppenbart misstag av lagstiftaren — som sedermera korrigerats — få full negativ verkan mot en enskild, trots invändningar om bristande proportionalitet. Fler exempel finns. Naturligtvis kan det finnas goda skäl för en prejudikatinstans att peka på lagstiftaren för att på så sätt upprätthålla maktfördelningen mellan lagstiftare och domstol, för att inte riskera politisering av domstolarna, för att inte sätta domstolarna i lagstiftarens ställe och för att lagstiftaren har en demokratisk auktoritet som domstolarna inte åtnjuter. Men en sådan inställning tar inte hänsyn till domstolarnas roll som rättsskyddande instanser för enskilda gentemot det allmänna och är varken konstitutionellt rimlig eller ens särskilt realistisk. Som anförts ovan finns rättighetsskyddet i regeringsformen och på andra håll till för att just skydda den enskilde då lagstiftaren på olika sätt kommit till korta. Konstitutionellt rättighetsskydd finns delvis till på grund av en insikt om att lagstiftaren inte är, och knappast kan vara, fullkomlig. Men HFD verkar ändå leva i förhoppningen om att lagstiftaren ska klara av att täcka in alla delar av rättsordningen. Tydligen får enskilda ibland då räkna med att komma i kläm i väntan på att lagstiftaren ska hinna med.Diskussion · p. 10 · s. 625

Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen1 hänvisning

Thomas Bull · SvJT 2017 s. 216–244 · 1 ställe

Att proportionalitetsprincipen har sina gränser illustreras av HFD:s avgörande i HFD 2015 ref. 16. Målet gällde huruvida ett beslut om villkor om alkolås skulle undanröjas till följd av att körkortshavaren intagit narkotikaklassat läkemedel i enlighet med läkares ordination. Av reglerna i körkortslagen framgick att den som ansökt och fått villkor om alkolås skulle få detta beslut undanröjt om narkotika brukades under villkorstiden. HFD konstaterade att varje intag av narkotiska preparat utgjorde ett sådant bruk av narkotika som körkortlagens bestämmelser avsåg. Majoriteten framhöll därefter att man till skillnad mot regleringen i narkotikastrafflagen inte infört något undantag i körkortslagen för fall då narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination. Mot den bakgrunden fann majoriteten att det inte fanns något utrymme för att inte undanröja beslutet om villkor om alkolås. En ledamot (undertecknad) var skiljaktig och menade i korthet att det även om körkortslagen inte innefattade någon ”öppning” för att ta hänsyn till varför det narkotiska preparatet intagits så kunde sådan hänsyn ändå tas med stöd av proportionalitetsprincipen. Vid en sådan prövning fann den skiljaktige att beslutet om villkor om alkolås inte skulle undanröjas.Proportionalitet · p. 5 · s. 218