Rättsfall
HFD 2011 ref. 22
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
HFD 2011 ref. 22
BibTeX
@misc{hfd-2011-ref-22,
author = {{Högsta förvaltningsdomstolen}},
title = {{HFD 2011 ref. 22}},
year = {2011},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen2 hänvisningar
- En fråga som återkommit under åren är om vissa typer av förvaltningsbeslut berör ”civila rättigheter” i Europakonventionens mening och därför enligt dess artikel 6 ska kunna prövas av domstol. Frågan var särskilt aktuell under den period på 1980- och 1990-talen som konventionsjuridiken kan sägas ha fått sitt genombrott i svensk rättspraxis, men har behållit sin aktualitet ända fram till idag. Numera finns dock en bestämmelse i förvaltningslagens 3 § som anger att ett förvaltningsbeslut som rör en enskilds civila rättigheter enligt artikel 6 alltid ska kunna prövas i domstol, även om det skulle finns bestämmelser — t.ex. överklagandeförbud — i en annan författning som anger motsatsen. Och i rättsprövningsmålet HFD 2011 ref. 22 konstaterade HFD att en möjlighet till domstolsprövning av förvaltningsbeslut alltmer kommit att uppfattas som en viktig rättsstatlig princip, som bl.a. kommit till uttryck i 1 § rättsprövningslagen. Ett beslut bör därför, enligt domstolen, anses röra civila rättigheter eller skyldigheter om det inte finns klart stöd för en annan bedömning. Mot denna bakgrund har HFD helt nyligen haft att ta ställning till två kvarvarande förbud att överklaga beslut.
- Frågan om vad som utgör civila rättigheter kom också upp i HFD 2016 ref. 41. Där var fråga om en person som ansökt om parkeringstillstånd för rörelsehindrade i sin kommun, men nekats detta. Beslutet kunde överklagas till länsstyrelsen och därifrån till Transportstyrelsen. Transportstyrelsens beslut fick däremot inte överklagas till domstol, men den klagande i detta mål gav inte upp för det, utan överklagade ändå när myndigheten fastställde kommunens beslut. Klaganden anförde att han visserligen var pensionerad, men hade fortsatt att arbeta och behövde parkeringstillståndet för detta och annat som hör livet till. Domstolen konstaterade att sociala förmåner av olika slag kommit att falla in under begreppet civila rättigheter. Även om det främst gällt ekonomiskt stöd i form av bidrag fanns också stöd i Europadomstolens rättspraxis för att andra typer av förmåner kunde utgöra civila rättigheter. Att reglerna om parkeringstillstånd för rörelsehindrade gav personer som uppfyllde kriterierna en rättighet stod enligt HFD klart. När det gällde huruvida rättigheten var ”civil” anfördes för det första att det mot bakgrund av HFD 2011 ref. 22 ska finnas klart stöd för att komma till slutsatsen att så inte är fallet. Europadomstolens rättspraxis talade för att förmånen kunde anses vara en civil rättighet och det förhållandet att klaganden bl.a. behövde tillståndet för att kunna arbeta stärkte denna slutsats.