Kollektivavtalsrätten - en rättsvetenskaplig berättelse3 hänvisningar
- En lite speciell situation var att bedöma i AD 2005 nr 25. Majoriteten i Arbetsdom stolen fann att ett protokoll (som i övrigt uppfyllde formkraven) inte kunde vara ett kol lektivavtal eftersom parternas avsikt inte visats vara annan än att bekräfta föreställningen att det redan fanns ett gällande kollektivavtal i en viss fråga. Eftersom den föreställningen var felaktig (vilket fastslagits tidigare i samma dom) kunde inte protokollet leda till att ett kollektivavtal ingåtts. Inte ens den gemensamma villfarelsen om att man hade ett kol lektivavtal kunde alltså bota bristen i uppfyllelsen av legaldefinitionen.
- Så har också Arbetsdomstolen uppfattat saken, se särskilt uttryckligt i AD 2005 nr 25: ”Kravet på skriftlighet hänger samman med behovet av ordning och reda i förhållandet mellan parterna. Särskilt gäller detta mot bakgrund av att kollektivavtalet är bindande inte bara för de avtalsslutande organisationerna utan även för medlemmarna i dessa.”
- I skriftlighetskravet ligger vidare att avtalsinnehållet skall upprättas i en skriftlig handling. Vad som skall ligga i kravet på ”skriftlig handling” kan självfallet vara öppet, även om kravet veterligen inte föranlett några rätts liga problem. Det har nog helt enkelt, och på goda grunder, förutsatts att ”skriftlig handling” betyder papper, möjligt att underteckna med en van lig penna. ”I princip” innebär skriftlighetskravet nämligen också ett krav på att handlingen skall vara underskriven av parterna.479 Det kravet har också upprätthållits av Arbetsdomstolen, till exempel i AD 2005 nr 25 vari en så kallad personalhandbok inte kunde betraktas som ett kollektiv avtal emedan den inte var försedd med namnunderskrifter. Krav på underskrifter och liknande är samtidigt oförargliga och be lysande för den tid i vilken de verkar. Mest som en illustration kan man tänka sig att den tekniska utvecklingen kan gripa in på ett konkret sätt. Låt säga att avtalsinnehållet i och för sig inte fästs på papper, utan på en CD-skiva, direkt på Internet eller på vilket annat sätt som helst. Lagens upphovsmän har å ena sidan naturligen inte tänkt på den frågan, men å andra sidan tyder inget på att saken, om den dyker upp, skall föranleda några problem. Den tekniska utvecklingen är en stark retorisk figur, men nya tekniska medier leder nog mera sällan omedelbart till kriser för det rättsliga systemet, och kanske ännu mer sällan till nya rättsområden.480 Om något leder till en kris beror det på att det inte kan inlemmas i berättelsen. Eftersom rättsområdet bestämmer sig själv kan det formulera många tekniska förändringar till att vara något redan känt.