1.I NJA 1996 s. 104 (Olyckan på hundpensionatet) ansågs den som fått i uppdrag att ta hand om en hund inte kunna göra gällande skadeståndsanspråk mot ägaren av hunden grundat på det strikta ansvaret i 6 § hundlagen (1943:459).1275 En hund hade inlämnats på ett hundpensionat. När en vårdare på hundpensionatet var ute och promenerade med hunden slet hunden så hårt i kopplet att vårdaren ramlade omkull och skadades. Beträffande frågan om tillämpningen av det strikta ansvaret, uttalade HD följande: ”Huvudsyftet med den nu nämnda skadeståndsregeln är således, förutom att tillgodose den skadelidandes krav på ersättning, att hos hundens ägare och vårdare inskärpa vikten av att genom noggrann tillsyn hindra hunden från att orsaka skada.”s. 119
2.Det föranledde följande överväganden beträffande det strikta ansvarets tilllämpning:s. 119
3.”De uttalanden som görs i förarbetena ger vid handen, att hundlagen är skrivens. 119
4.med tanke på ansvaret för skada som hunden orsakar någon annan än dess ägares. 119
5.eller vårdare. Den situation som är aktuell i förevarande mål, där det är vårdarens. 119
6.själv som skadats, berörs överhuvudtaget inte i motiven. Några särskilda övervä-s. 119
7.ganden om, hur en skadeståndsrättslig tvist mellan ägaren och vårdaren inbördess. 119
8.skall lösas, har således inte gjorts vid lagens tillkomst.” Syftet med det strikta ansvaret i HundL är alltså att skydda de som inte är ägare eller vårdare av hunden, dvs. utomstående tredje män. Därvid fäste HD avseende vid att det mellan parterna fanns ett avtalsförhållande.s. 119
9.HD uttalade: ”Mellan ägaren och den som mottagit hunden till underhåll ellers. 119
10.nyttjande föreligger regelmässigt någon form av kontraktsförhållande. Så är dets. 119
11.också i förevarande fall. I en sådan situation ligger det närmast till hands att, vids. 119
12.bedömningen av parternas inbördes skadeståndsansvar, följa de kontraktsrätts-s. 119
13.liga regler som är tillämpliga i förhållandet mellan dem. (Se t ex Bertil Bengtsson,s. 119
14.Särskilda avtalstyper I 1971 s 86 angående skadeståndsskyldighet för en depo-s. 119
15.nent som lämnat egendom med farliga egenskaper till förvaring och egendomens. 119
16.skadat förvararen.) Det sagda innebär, att skadeståndsskyldighet för den enas. 119
17.avtalsparten gentemot den andra, i den situation det nu är fråga om, principiellts. 119
18.förutsätter vårdslöshet.” HD:s hantering av frågan om skadelidanden kunde göra gällande det strikta ansvaret enligt HundL, var helt enkelt att klassificera skadesituationen som kontraktuell. Denna klassificering fick alltså fick alltså till följd att ett skadeståndsansvar skulle kräva vårdslöshet, i enlighet med den kontraktuella huvudregeln. Avtalet fick alltså en spärrverkan, vilket medförde att ansvar enbart förelåg vid vårdslöshet hos ägaren.1276 Klassificeringen av ansvaret som ett kontraktsansvar, skapar alltså ett visst tillämpningsresultat, dvs. icke-ersättning (om inte vållande visas). Man kan fråga sig om HD verkligen avsåg att kon296s. 119
19.traktsrättsliga regler skulle tillämpas på situationen, eller om det var själva till-s. 120
20.lämpningsresultatet (culpa) som utgjorde skälet till avtalets spärrverkan. Hurs. 120
21.culpabedömningen närmare skulle ske, utifrån detta perspektiv, finns ingas. 120
22.indikationer på.1277s. 120
23.En möjlig tolkning av rättsfallet är att själva avtalsmomentet har påverkans. 120
24.på hundägarens strikta ansvar eftersom det handlar om övertagandet av en risk.s. 120
25.Parternas riskfördelning, i meningen att den som omhändertar en hund har etts. 120
26.visst ansvar gentemot utomstående, kan också medföra att ägarens strikta ansvars. 120
27.upphör.1278 Det strikta ansvaret avspeglar antagligen en möjlighet till kontrolls. 120
28.och tillsyn över hunden, när denna tillsyn upphör – genom överlämnande tills. 120
29.en annan vårdare – så kan inte ägaren hållas strikt ansvarig för skador.1279 Syftets. 120
30.med det aktuella avtalet var att vårda hunden. Avtalet kan därmed medföras. 120
31.ett övertagande av ansvar beträffande skador på utomstående. Ägarens ansvars. 120
32.gentemot utomstående kan emellertid kvarstå. Det medför att det i allmän-s. 120
33.het förmodligen saknar betydelse för hundägarens strikta ansvar gentemot ens. 120
34.skadelidande vårdare, att vårdaren också kan bli ansvarig gentemot en utom-s. 120
35.stående.s. 120
36.En annan tolkning är att rättsfallet ger uttryck för en avgränsning av dens. 120
37.deliktuella normens träffyta. Avtalsförhållandet mellan ägaren och vårdarens. 120
38.påverkar därmed tolkningen av deliktsregeln, genom att avtalet fungerar soms. 120
39.ett argument för icke-ersättning, men verkar inom ramen för deliktsreglerna.s. 120
40.Om man vill omsätta det i mer systemorienterade skadeståndsrättsliga termer,s. 120
41.så avser det argument som tar sikte på ansvarsgränsen och inte ansvarsgrunden.s. 120
42.En metod, i meningen ett sätt att argumentera, för att deliktsansvaret på dettas. 120
43.sätt ska begränsas är att utgå ifrån den överträdda handlingsnormens skydds-s. 120
44.ändamål. Mot bakgrund av HD:s uttalanden i det aktuella rättsfallet om lagenss. 120
45.skyddssyfte, kan HD anses ha gett uttryck för att skyddssyftet inte avser någons. 120
46.som befinner sig i ett avtalsförhållande med det ansvarssubjekt som utpekas is. 120
47.lagen, här ägaren av hunden.s. 120
48.Skyddsändamålsläran kan alltså användas som en metod för att avgränsa ska-s. 120
49.deståndsansvaret, eller den ersättningsberättigade kretsen. I detta fall var dets. 120
50.ett argument för lärans tillämpning att det fanns ett avtalsförhållande mellans. 120
51.skadelidanden och hundägaren, skadelidanden hade alltså gått med på att tas. 120
52.hand om hunden. Samtidigt hade avtalsförhållandet en effekt som arguments. 120
53.297 mot tillämpligheten av HundL, eftersom normens skyddsändamål inte ansågs omfatta personer som ingått avtal med hundägaren. Det kan också betraktas som ett sätt att avgränsa den ersättningsberättigade kretsen, dvs. vilka personer som är skyddade av deliktsregeln. Om avtalet innebär att en person ska utöva den tillsyn som enligt lagen åvilar ägaren, så kan den personen inte vända sig mot ägaren av hunden vid skada. I andra situationer kan man dock tänka sig att de ändamålsskäl som uppbär det strikta ansvaret kan göras gällande även i avtalsförhållanden.1280s. 120
54.En annan tolkning av rättsfallet är att samtycket till risken för skada i det enskilda fallet är av betydelse för det strikta ansvarets tillämplighet.1281 Situationen kan beskrivas som att det föreligger en accept av risken från den skadelidande.1282 Det är också möjligt att argumentera utifrån att avtalssituationen (dvs. de risker som skapas genom avtalet) har betydelse för bärigheten i de skäl som ligger till grund för hundägares strikta ansvar. Ansvaret för hundägare gentemot utomstående bygger på tanken att ägaren1283 har en större möjlighet att förebygga skador orsakade av hunden, t.ex. genom att hålla en hund kopplad. En vårdare – som har samma möjlighet att förebygga risken – ska och kan vara ansvarig gentemot en utomstående om hunden orsakar skada. Omvänt har hundägaren – som alltså inte vårdar hunden vid skadetillfället – sämre möjligheter att förebygga skadan. Det innebär också att den relativa möjligheten att förebygga risken gör att någon anledning att låta hundägaren ansvara för skador på vårdaren inte föreligger.1284 Om hunden har sprungit bort och omhändertas av någon – utan att det alltså föreligger ett avtalsförhållande – så kan man också tänka sig att det strikta ansvaret upphör att gälla under tiden som vårdaren tar hand om hunden, även om ansvaret för hundägaren knappast upphör direkt.1285s. 121
55.I samband med diskussioner om strikt ansvar i allmänhet och bestämmandet av gränsen för den skyddade personkretsen förekommer ibland liknande samtyckesresonemang. Detta har bl.a. diskuterats inom ramen för vad som av Grönfors kallats för ”principen om solidarisering med faran”.1286 Denna tanke 298s. 121
56.bygger på att den som frivilligt och i eget intresse utsatt sig för faran av en visss. 122
57.verksamhet, inte bör kunna åberopa den för verksamheten eventuellt gällandes. 122
58.strikta ansvarigheten.1287 Lagstiftning och rättspraxis om rent strikt ansvar tars. 122
59.vanligtvis sikte på skador som kan drabba saker eller personer som inte står is. 122
60.närmare förbindelse med verksamheten. Med andra ord har den skyddade per-s. 122
61.sonkretsen utgjorts av helt utomstående, dvs. ”tredje män”.1288s. 122
62.Principen om solidarisering med faran enbart är ett sätt att begränsa dens. 122
63.skyddade personkretsen. En annan möjlighet är att från skyddet av det striktas. 122
64.ansvaret undanta personer vilka står i kontraktsförhållande till bäraren avs. 122
65.det strikta ansvaret, ett betraktelsesätt som av Anders Agell benämnts soms. 122
66.”avtalssynpunkten”.1289 Det finns ingen klar gräns mellan avtalssynpunktens. 122
67.och solidariseringsprincipen, utan dessa kan förekomma samtidigt som skäl förs. 122
68.att utesluta ansvar.1290 Avtalssynpunkten kan också, enligt Agell, ha en varie-s. 122
69.rande innebörd. Det kan antingen avse att parterna genom avtalet själva börs. 122
70.reglera sina inbördes förhållanden, vilket gör att det strikta ansvaret framstårs. 122
71.som obefogat eller åtminstone överflödigt. Men avtalssynpunkten kan ocksås. 122
72.innebära att strikt ansvar som utformats med tanke på ”utomobligatoriskas. 122
73.fall”, av rättspolitiska skäl är mindre lämpligt i kontraktsförhållanden.1291 Agells. 122
74.använder själv termen utan att närmare precisera dess innebörd.1292 Huvud-s. 122
75.poängen med denna princip är att från den skyddade personkretsen undantas. 122
76.sådana skadelidande som kan anses ha accepterat en viss risk, eller i vart falls. 122
77.haft en möjlighet att fördela risken på ett annat sätt. Svårigheterna med dennas. 122
78.princip är emellertid hur långt man ska utsträcka denna accept enbart baserads. 122
79.på kontraktsförhållandet med skadevållaren. Som ovan nämnts finns nämligens. 122
80.tillräckliga skäl för att neka en tillämpning av det strikta ansvaret redan pås. 122
81.grund av samtyckesresonemang.s. 122
82.Även i rättsfallet RH 2001:6 prövades frågan om det strikta ansvaret i HundLs. 122
83.(1943:459) var tillämpligt. I rättsfallet hade den skadelidande blivit ombedds. 122
84.att tillsammans med sitt barnbarn, som då var 11 år, ta hand om hunden medans. 122
85.hundägaren var borta på semester. När hon var ute och gick med hunden drogs. 122
86.hunden i kopplet så att hon ramlade och åsamkades personskador.s. 122
87.Varken tingsrätten eller hovrätten ansåg att uppdraget om omhänderta-s. 122
88.gande av hunden hade avsett sådant underhåll eller nyttjande som medförde etts. 122
89.hinder mot att ägaren skulle vara strikt ansvarig för de skador som uppkommit.s. 122
90.Hovrätten anförde att för att någon ska anses omfattas av det strikta skade-s. 122
91.ståndsansvaret som vårdare, måste det vara fråga om ett mera varaktigt använ-s. 122
92.dande av någon annans hund eller att man fungerar som fodervärd eller lik-s. 122
93.299 nande. Hovrätten ansåg att det vederlagsfria uppdrag som hundägaren lämnat till den skadelidandes ”blott 11-åriga barnbarn” redan till sin omfattning varit alltför begränsat för att den skadelidande skulle anses ha påtagit sig ett ansvar som vårdare av hundarna.s. 122
94.Rättsfallet tyder på att man vid bestämmande av vem som kan anses som ”vårdare” i lagens mening, ska göra samma bedömning oavsett om frågan i målet handlar om vårdarens möjlighet att själv göra gällande strikt ansvar mot hundägaren eller om det avser utomståendes möjlighet att göra gällande att vårdaren har ett strikt ansvar. Argumentationen baseras då inte på att vårdaren kan anses ha samtyckt till en risk för skada, vilket man annars skulle kunna tänka är fallet om resonemanget fokuserar på den skadelidandes ställning. Istället baseras resonemanget på uppdragsförhållandets natur, eventuellt vederlag och varaktigheten i uppdraget. I hovrättens dom ansågs visserligen den skadelidande ha rätt till ersättning eftersom denne inte övertagit ägarens tillsynsansvar. Det kan emellertid, enligt min mening, inte uppfattas som att om vårdaren har övertagit tillsynsansvaret avseende skador som drabbar utomstående, den skadelidande inte kan kräva ersättning av hundägaren.s. 123
95.Skäl för att neka ersättning på grundval av att den skadelidande har åtagit sig att överta ett vårdansvar över hunden kan visserligen överensstämma med de situationer då vårdaren också ska anses ha ett eget ansvar gentemot utomstående för skador orsakade av hunden. Men att låta övertagandet av vårdsansvaret gentemot utomstående helt styra frågan om i vilken utsträckning vårdaren själv skyddas av att ägaren har ett strikt ansvar förefaller drastiskt. Detta är enligt min mening två olika saker. HD:s argumentation i rättsfallet från 1996 utgår ifrån vilka som kan anses skyddsvärda skadelidande enligt HundL och fokuserar därmed på frågan om den som vårdar hunden, och som därmed i och för sig har åtagit sig ett tillsynsansvar, själv ska anses skyddad av hundägarens strikta ansvar. Frågan om det har uppkommit ett tillsynsansvar för vårdaren gentemot utomstående ska istället ses separat från frågan om ägarens tillsynsansvar gentemot vårdaren upphör i samband med vården.s. 123
96.En jämförelse kan härvid göras med andra situationer där ett avtalsförhållande kan medföra övertagande någon annans ansvar gentemot utomstående. Tidigare i denna framställning har exempelvis behandlats avtalsförhållandets betydelse vid frågor om ansvaret för inhyrd personal, dvs. om en arbetstagare skadar ”hyrestagaren” (en åtminstone ”potentiell” arbetsgivare).1293 I sådana situationer baseras övertagandet av risken för skada på arbetsgivaren själv på avtalsförhållandet mellan den uthyrande (”formelle”) arbetsgivaren och hyrestagaren.1294 I vilken utsträckning det för en utomstående framstår som att arbetstagaren har inlemmats i hyrestagarens verksamhet blir då utan betydelse. Istället fästs särskild vikt vid utformningen av hyresavtalet, dvs. i vilken mån ansvaret för kontroll av arbetstagarens åtgärder och instruktioner (arbetsled300s. 123
97.ning och arbetsfördelning) fortfarande åvilar den uthyrande arbetsgivaren. Is. 124
98.den mån kontrollen kan sägas genom avtalsförhållandet övergå till hyrestaga-s. 124
99.ren, så kan hyrestagaren inte kräva uthyraren på skadestånd för skador soms. 124
100.arbetstagaren vållar, t.ex. på hyrestagarens egendom.s. 124