1.Principalansvar föreligger enbart om arbetstagaren har agerat ”i tjänsten”.1155s. 84
2.Ett tänkbart sätt att hantera frågan om alternativa anspråksvägar i den situa-s. 84
3.tionen att en obehörig fullmäktig orsakar skada är därför att beakta obehörig-s. 84
4.heten i samband med tolkningen av detta rekvisit. Det skulle innebära att dens. 84
5.som agerar utom ramen för sin behörighet även anses ha agerat utom tjänsten.s. 84
6.261 Man skulle också, omvänt, kunna tänka sig att behörighet föreligger för arbetstagaren att företräda huvudmannen i och för sig, utan att denne uppträder ”i tjänsten” avseende den aktuella skadegörande handlingen.s. 84
7.Det finns exempel ur rättspraxis från tiden före införandet av 3:1 SkL på att frågor om arbetsgivares ansvar avgjorts utifrån fullmaktsregler. I sådana fall innebar ageranden inom ramen för behörigheten en bundenhet för huvudmannen på avtalsrättslig grund. Vid ageranden utanför ramen för arbetstagarens behörighet uppkom inte något principalansvar (eftersom något kontraktsförhållande inte uppkommit).1156 När ett principalansvar för arbetstagare enbart förelåg i kontraktsförhållanden, så kunde konstruktionen av ansvaret baseras på att arbetstagaren hade agerat med fullmakt och därmed bundit arbetsgivaren till utförandet av ett visst uppdrag, för att på så vis åstadkomma ett principalansvar.1157 Eftersom det numera inte är nödvändigt att konstruera ett avtalsförhållande mellan principalen och skadelidanden för att ett principalansvar ska föreligga, kan man fråga sig vilken relevans, om någon, arbetstagarens överskridande av t.ex. en ställningsfullmakt har för det deliktuella principalansvaret.s. 85
8.Om agerandet sker inom ramen för arbetstagarens ställningsfullmakt, anses agerandet antagligen ha skett i tjänsten.1158 Men även om agerandet skett utanför ställningsfullmakten så kan principalansvar föreligga, eftersom fullmakt inte är en nödvändig förutsättning för principalansvar.s. 85
9.En jämförelse kan göras med HD:s bedömning i rättsfallet NJA 2000 s. 380. En biträdande jurist vid en advokatbyrå hade biträtt en av byråns klienter och i samband därmed förskingrat medel som klienten inbetalat till klientmedelskontot. För att dölja förskingringen upptog juristen, i klientens namn men utan dennes vetskap eller uppdrag, ett lån hos en kreditgivare för att kunna erlägga betalning avseende den bostadsrätt som klienten skulle köpa. Frågan i målet var om kreditgivaren kunde kräva skadestånd av advokatbyrån enligt reglerna i 3:1 SkL. Principalansvar ansågs inte föreligga. I det aktuella fallet fanns det inget avtal mellan advokatbyrån och den skadelidande kreditgivaren. Juristen hade agerat utanför den behörighet som följde av såväl juristens ställningsfullmakt, som den fullmakt som klienten utställt till advokatbyråns advokater och jurister. För att erhålla lånet av kreditgivaren hade juristen nämligen förfalskat en fullmakt. Det fanns inte heller någon behörighet för juristen att ingå avtal 262s. 85
10.med kreditgivaren från vare sig advokatbyrån eller klienten. I det avseendets. 86
11.hade obehörigheten således inte betydelse i relationen mellan advokatbyråns. 86
12.och juristen, utan mellan advokatbyråns klient och arbetstagaren.s. 86
13.Principalen, dvs. advokatbyrån, argumenterade inte utifrån att bristandes. 86
14.ställningsfullmakt hos juristen skulle leda till att principalansvaret i 3:1 SkLs. 86
15.inte skulle anses tillämpligt. Skadan orsakades nämligen av att juristen hades. 86
16.förfalskat en fullmakt utställd av klienten, vilket medförde att en kreditgivares. 86
17.lidit skada i och med klientens obundenhet. Det var alltså inte juristens age-s. 86
18.rande utanför sin ställningsfullmakt, dvs. med advokatbyrån som huvudman,s. 86
19.som hade medfört skadan. Det kan utgöra en förklaring till varför frågan oms. 86
20.fullmaktsrättslig obundenhet inte var relevant i målet.s. 86
21.Om emellertid en arbetstagare ingår ett kreditavtal för arbetsgivarens räk-s. 86
22.ning, är det inte uteslutet att tolkningen av uttrycket ”i tjänsten” influeras avs. 86
23.bedömningen i fullmaktsfrågan. Ett sådant hanteringssätt utgör en interns. 86
24.avgränsning av principalansvaret i 3:1 SkL. Genom att låta fullmaktsförhållan-s. 86
25.det mellan arbetsgivaren och arbetstagaren styra bedömningen av principalan-s. 86
26.svarets tillämpning, så kan den fullmaktsrättsliga riskfördelningen därigenoms. 86
27.”smitta av sig” i deliktsreglernas tillämpning. Det är emellertid inte samma saks. 86
28.som att låta behörighetsreglerna ha spärrverkan framför principalansvarsreg-s. 86
29.lerna.1159s. 86