1.I det följande undersöks i vilken utsträckning det föreligger alternativa anspråksvägar när det är själva avtalsföremålet, t.ex. en såld vara, som skadats. I det föregående avsnittet behandlades frågan om överlappande ansvarsregler vid produktskador. Det konstaterades där att produktskador avgränsats bort den svenska köplagstiftningen, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Det innebär emellertid inte nödvändigtvis att man därmed motsatsvis ska tolka den köprättsliga regleringen som att skador på själva avtalsföremålet enbart regleras av kontraktsregler. Härmed avses alltså om det förekommer en motsvarande intern avgränsning av deliktsansvaret, vilket motverkar potentiellt överlappande ansvarsregler avseende skador på avtalsföremålet, eller om skador på avtalsföremålet kan ge upphov till överlappande ansvarsregler.s. 57
2.Frågan om ersättning för skador på avtalsföremålet diskuteras ofta i samband med produktansvar och betecknas ibland som s.k. självförstörelse.1032 Beträffande lagstadgade produktansvarsregleringen i PAL anges i 1 § 2 st. in fine att skador på själva produkten inte ersätts. Även i de övriga nordiska produktansvars lagarna framgår detta uttryckligen.1033 Det framgår även av EU-direktivet om produktansvar.1034 Om en motsvarande intern avgränsning av deliktsansvaret sker även i förhållanden mellan näringsidkare, dvs. till att inte omfatta situationer då själva produkten skadats, så skulle det också medföra att överlappande ansvarsregler motverkas.s. 57
3.Regleringen i PAL kan ses som ett uttryck för vad som kan betraktas som en princip i nordisk obligationsrätt, nämligen att skador på själva avtalsföremålet inte ger upphov till produktansvar.1035 Någon uttrycklig bestämmelse om att de köprättsliga reglerna är exklusivt tillämpliga vid skador på avtalsföremålet finns emellertid inte i t.ex. svenska KöpL. I norsk rätt uttalades i samband med införandet av lagstiftningen om produktansvar att en anledning till att skador på själva produkten inte skulle omfattas av produktansvarsregleringen var att det ansågs naturligt att sådana skador reglerades av norska köplagen eller ”vanlige erstatningsregler”, dvs. deliktsansvar.1036 Det är alltså tveksamt om PAL:s avgränsning kan tas till intäkt för att ett deliktsansvar rent generellt inte skulle 234s. 57
4.kunna göras gällande vid skador på avtalsföremålet. I CISG är dock ansvaret förs. 58
5.skador på den sålda varan exklusivt kontraktsrättsligt.1037s. 58
6.Om den här diskuterade frågan systematiskt inplaceras i ”produktansvars-s. 58
7.sfären” förefaller kanske följdriktigt att internt avgränsa deliktsansvaret så atts. 58
8.skador på avtalsföremålet inte uppkommer, jfr 1§ 2 st. PAL. I annat fall fårs. 58
9.man helt enkelt fråga sig om det finns anledning att – rent allmänt – begränsas. 58
10.culpaansvaret för sakskador enligt 2:1 SkL, mot bakgrund av att det är ”avtals-s. 58
11.föremålet” som skadats.s. 58
12.Det avgörande för om skador på avtalsföremålet är ersättningsgilla enligts. 58
13.deliktsrätten, kan hävdas vara sakskadebegreppets innebörd. En sakskada kans. 58
14.t.ex. bestå i att ett föremål fått nedsatt funktion, vilket framgår av rättsfallets. 58
15.NJA 1996 s. 68 (Defekt fläns). I sådana situationer skulle man kunna tänkas. 58
16.sig att en köpare, om avtalsföremålet härvid har skadats, kan göra gällande etts. 58
17.felansvar gentemot säljaren. Vid fel i varan har köpare rätt till skadestånd enligts. 58
18.40 och 67 § KöpL. Ett mer vidsträckt sakskadebegrepp skulle därmed kunnas. 58
19.leda till ökade möjligheter för den skadelidande att göra gällande ett över-s. 58
20.lappande deliktsansvar. I det nyss nämnda rättsfallet NJA 1996 s. 68 (Defekts. 58
21.fläns) gör HD emellertid vissa uttalanden som tyder på att en skada inte kans. 58
22.vara köprättsligt ersättningsgill och samtidigt ge upphov till en sakskada soms. 58
23.medför ett deliktsansvar.s. 58
24.Omständigheterna i rättsfallet var följande. Ett bolag sålde ett antal s.k.s. 58
25.flänsämnen som köparen (Volvo Flygmotor) skulle svetsa samman i en störres. 58
26.komponent för vidareförsäljning och inmontering i flygplansmotorer. Dets. 58
27.visade sig att flänsämnena inte uppfyllde avtalade kvalitetskrav, vilket gjordes. 58
28.att de producerade komponenterna var obrukbara och fick kasseras. Volvos. 58
29.Flygmotor krävde därför skadestånd av säljaren, som i sin tur vände sig till sins. 58
30.ansvarsförsäkringsgivare med krav på försäkringsersättning. Frågan i målet vars. 58
31.om det hade uppkommit en sakskada i försäkringsavtalets mening, vilket i sås. 58
32.fall skulle medföra en rätt till försäkringsersättning. HD anförde i sina domskäls. 58
33.beträffande sakskadebegreppets bestämning, att även vissa köprättsliga aspek-s. 58
34.ter var av betydelse. HD uttalade härvid följande:s. 58
35.”Det är en grundläggande princip, att en sakskadeförsäkring inte omfattars. 58
36.sådana skador som består i att försålt gods inte uppfyller avtalade kvalitetskrav,s. 58
37.utan att dessa skall bedömas enligt köprättsliga regler om fel i varan. Om emel-s. 58
38.lertid kvalitetsbristerna leder till skador på köparens övriga egendom gällde tidi-s. 58
39.gare att säljaren var skyldig att ersätta i vart fall vissa ingrediensskador enligt des. 58
40.köprättsliga reglerna (NJA II 1990 s 354). Detta är numera ändrat. I 67 § 1 st köp-s. 58
41.lagen (1990:931) föreskrivs att skadestånd enligt den lagen inte omfattar ersätt-s. 58
42.ning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan.s. 58
43.Härigenom utesluts ingrediens- eller komponentskador som utgör sakskadors. 58
44.från säljarens köprättsliga ansvar. Sådana skador skall numera ersättas enligts. 58
45.235s. 58
46.produktansvarslagen (1992:18). Skadestånd betalas enligt 1 § 2 st den lagen bl as. 59
47.för vissa sakskador som en produkt på grund av en säkerhetsbrist har orsakat pås. 59
48.enskild egendom. Skador på själva produkten ersätts dock inte. Sakskadebegrep-s. 59
49.pet i produktansvarslagen får antas ha samma betydelse som i skadeståndslagen.s. 59
50.Den nya lagstiftningen innebär att en köpare fortfarande kan på köprättsligas. 59
51.grunder kräva ersättning för ren förmögenhetsskada, som uppkommer t ex närs. 59
52.köparens egendom inte kan användas på avsett sätt. Ett snävt sakskadebegrepps. 59
53.ger därför ett vidare utrymme för köprättsligt grundade anspråk på ersättnings. 59
54.för ren förmögenhetsskada och vice versa.” HD:s ställningstagande beträffande sakskadebegreppet ger intryck av att skador på själva avtalsföremålet inte utgör sakskador. Skador på avtalsföremålet skulle därmed avgränsas från deliktsansvaret, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Rättsfallet avsåg visserligen frågan om tolkningen av begreppet sakskada i ett försäkringsavtal, vilket möjligen kan ha påverkat bedömningen i denna del. HD anförde emellertid även att begreppet sakskada i försäkringsavtalets mening inte skulle ges en annan innebörd än den i SkL. Varken HD eller parterna i målet ansåg att skadorna på de defekta delkomponenterna utgjort sakskador, utan dessa behandlades uteslutande enligt köprättsliga regler.s. 59
55.HD:s resonemang baseras alltså på att skadetypsindelningen sker binärt, dvs. skadan är antingen en sakskada eller en ren förmögenhetsskada. Det avgörande för om ett anspråk kan baseras på ett deliktsansvar är därmed om skadan utgör en sakskada. Omvänt innebär det att om det t.ex. inte rör sig om en ingrediens- eller komponentskada, utan det finns ”identitet” mellan den sålda varan (”ingrediensen”) och den skadade produkten, så faller situationen in under de köprättsliga reglerna.s. 59
56.Härvid kan, för köprättens del, återknytas till diskussionen om felbedömningen och tidsmässiga aspekters betydelse för att avgöra om ansvaret ska hänföras till det köprättsliga felansvaret eller det deliktuella sakskadeansvaret.1038 Om skador på avtalsföremålet skulle omfattas av deliktsansvaret, så uppkommer frågan om vilken relevans tidsaspekten har. Avseende sakskadebegreppets utformning, har det ingen betydelse om bristande funktion beror på omständigheter som inträffat före leveransen av en vara eller ägt rum senare.1039s. 59
57.En närliggande fråga är vilken betydelse möjligheten till försäkringstäckning har för frågan om sakskadebegreppets utformning. Denna fråga komplicerar analysen av NJA 1996 s. 68 (Defekt fläns), eftersom det där handlade om tolkning av försäkringsvillkor avseende försäkringens omfattning. En jämfö236s. 59
58.relse kan här göras med möjligheten att teckna försäkring avseende skador pås. 60
59.avtalsföremålet. Förluster och skador som drabbar avtalsföremålet omfattass. 60
60.vanligtvis inte av t.ex. entreprenörers ansvarsförsäkring. Det brukar förklarass. 60
61.med att ansvarsförsäkringen skyddar den försäkrade vid skadeståndsskyldig-s. 60
62.het, och inte avser att täcka risker som består i utebliven fullgörelse av ett kon-s. 60
63.traktsåtagande. Ersättningskrav avseende själva avtalsföremålet avser normalts. 60
64.sett ett fullgörelseansvar och omfattas därmed inte av ansvarsförsäkringen.1040s. 60
65.Detta är emellertid ett exempel hämtat ur den försäkringsrättsliga ”verklig-s. 60
66.heten”, dvs. det baseras på vilka ansvarsrisker som försäkringsbolagen vanligt-s. 60
67.vis är villiga att åta sig. Däremot kan parterna avtala om att skador som drabbars. 60
68.avtalsföremålet ska vara försäkrade på annat sätt, vilket vanligtvis sker genoms. 60
69.att entreprenörer i allmänhet försäkrar denna risk genom en s.k. allriskförsäk-s. 60
70.ring.1041 En allriskförsäkring förutsätter inte skadeståndsskyldighet på försäk-s. 60
71.ringstagarens sida, utan täcker skaderisker förknippade med att egendom för-s. 60
72.störs. Samtidigt gäller även beträffande allriskförsäkringen, att försäkringsfalls. 60
73.måste utlösas av en relevant skadehändelse, t.ex. att försäkringsfall inträffars. 60
74.under försäkringstiden eller att försäkringen enbart täcker vissa skadetypers. 60
75.(sakskador). Denna bedömning kan hävdas vara en annan än beträffande situa-s. 60
76.tionen att en sakskada inträffat i skadeståndsrättsligt hänseende, dvs. det avsers. 60
77.inte att fastställa i vilken utsträckning det kan föreligga ett skadeståndsansvars. 60
78.för ett potentiellt ansvarssubjekt. Härvid kan man alltså tänka sig att sakskade-s. 60
79.termen får olika innebörder (dvs. begreppsmässig betydelse). HD:s ställnings-s. 60
80.tagande i NJA 1996 s. 68 tyder dock på en betydande jämnhet i bedömningens. 60
81.avseende begreppet sakskada.s. 60
82.Sakskadebegreppets innebörd har emellertid inte enbart betydelse för frågans. 60
83.om avgränsningen mot deliktsansvaret avseende sakskador enligt 2:1 SkL, utans. 60
84.även för att avgränsa allmänna förmögenhetsskador, dvs. följdskador av sakska-s. 60
85.dor, från rena förmögenhetsskador. Om nedsatt funktion hos avtalsföremålets. 60
86.inte betraktas som en sakskada, vilket resulterar i en följdskada bestående avs. 60
87.kostnader för avhjälpande, utan som en ren förmögenhetsskada gäller andras. 60
88.ansvarsförutsättningar i deliktsrätten, jfr 2:2 SkL. Även i detta avseende kans. 60
89.konstruktionen av begreppet sakskada fungera definierande för vilka skade-s. 60
90.ståndsregler som ska tillämpas.s. 60
91.Som argument för att någon sakskada i culparegelns mening inte ska ansess. 60
92.ha inträffat i förhållande till köparen, kan anföras att ett sådant ansvar intes. 60
93.skulle stämma överens med det köprättsliga systemet.1042 Att produktansva-s. 60
94.ret inte ska omfatta skador på den sålda varan sammanhänger också med upp-s. 60
95.fattningen att sådant ansvar istället hör till kärnområdet för det köprättsligas. 60
96.felansvaret.1043 En avgränsning av deliktsansvaret avseende skador på avtalsfö-s. 60
97.237 remålet följer emellertid inte logiskt av att kontraktsansvaret ”avgränsar bort” produktskador, utan baseras i så fall på ett ställningstagande till sakskadebegreppets innebörd, vilket styrs av den systematiska uppfattningen att ansvaret inte kan baseras på både kontrakt och delikt.s. 60
98.I engelsk rätt finns uttryck för att den skadelidande har en självklar valrätt vid alla typer av sakskador (property damages).1044 Även i fall då samma handlande kan grunda kontraktsansvar anses själva skadetypen medföra ett självständigt ansvar som är mindre problematiskt än vid ren ekonomisk skada.1045 I engelsk rättspraxis finns dock exempel på att frågan om alternativa anspråksvägar hanterats genom en hänvisning till att den aktuella skadetypen, dvs. skador på avtalsföremålet, vanligtvis inte ersätts genom tort. Ett sådant exempel är rättsfallet Robinson v P.E. Jones.s. 61
99.I Robinson v P.E. Jones1046 hade Robinson köpt ett hus som var under uppbygg-s. 61
100.nad av en entreprenör, P.E. Jones. Robinson hade begärt att entreprenören skulles. 61
101.installera två gaskaminer. Tolv år senare lät husköparen besiktiga gaskaminernas. 61
102.varvid ett spillprov utfördes (eng. ”spillage test”), för att undersöka om utdragets. 61
103.av farliga partiklar fungerade. En av gaskaminerna klarade inte testet, och bådas. 61
104.gaskaminerna kopplades ur av säkerhetsskäl. Kostnaderna för att återställa gas-s. 61
105.kaminerna skulle uppgå till betydande belopp, eftersom ett återställande krävdes. 61
106.en omkonstruktion. Husköparen krävde därför entreprenören på ersättning förs. 61
107.arbetet med återställande. Beträffande frågan om svaranden hade en duty of care gentemot käranden uttalade Lord Justice Jackson följande:s. 61
108.”Absent any assumption of responsibility, there do not spring up between thes. 61
109.parties duties of care co-extensive with its contractual obligations. The law ofs. 61
110.tort imposes a different and more limited duty upon the manufacturer or buil-s. 61
111.der. That more limited duty is to take reasonable care to protect the client againsts. 61
112.suffering personal injury or damage to other property. The law of tort imposes thiss. 61
113.duty, not only towards the first person to acquire the chattel or the building, buts. 61
114.also towards others who foreseeably own or use it.”1047 Genom detta begränsades således omfattningen av skadevållarens duty of care till att enbart avse skador på annan egendom, vilket fick till följd att något ansvar enligt tort of negligence inte kunde göras gällande i avtalsförhållandet. Genom den interna avgränsningen av tort of negligence, motverkas alltså uppkomsten av överlappande ansvarsregler, vilket medför att skador på avtalsföremålet enbart medför ett kontraktsansvar. Istället för att, som beskrivits ovan vid redogörelsen för svensk rätt, låta bedömningen avgöras av om skadan ska uppfattas som en sakskada eller inte (det är en sakskada även om den uppkommer på avtalsföremålet), så sker en denna avgränsning mot bakgrund av frågan 238s. 61
115.om det kan anses uppkomma duty of care i relation till den uppkomna skadan.s. 62
116.Lösningen baseras alltså inte på att skadan i sig klassificeras som något annats. 62
117.än en sakskada.s. 62