Hela artikeln

1.2.4.3.5 Informationsansvar 79s. 79

2.2.4.3.6 Produktansvar 81s. 79

3.2.5 Skadeståndets precisering och avgränsning 82s. 79

4.2.5.1 Inledning 82s. 79

5.2.5.2 Ersättningsgilla skador 83s. 79

6.2.5.3 Adekvat orsakssamband och förutsebarhet 84s. 79

7.2.5.4 Skyddsändamålsläran 86s. 79

8.2.5.5 Skadeståndsberäkning 86s. 79

9.2.5.6 Jämkning av skadeståndet 88s. 79

10.2.5.7 Tidsgränser för ansvaret 89s. 79

11.2.6 Sammanfattning 89s. 79

Det systematiska perspektivet 91

1.3.1 Inledning 91s. 79

2.3.2 Allmänna föreställningar om distinktioner mellan kontrakts-s. 79

3.och deliktsansvar 92s. 79

4.3.2.1 Inledning 92s. 79

5.3.2.2 Ansvarsgrunden: löfte eller delikt 93s. 79

6.3.2.3 Normernas härkomst och adressater 94s. 79

7.3.2.4 Skillnader och likheter i rättsföljdshänseende 95s. 79

8.3.2.5 Funktionsanalys som möjlig skiljelinje 95s. 79

9.3.3 Klassificerings- och gränsdragningsproblem på system- och regelnivå 99s. 79

10.3.3.1 Inledning 99s. 79

11.3.3.2 Gradskillnad eller artskillnad mellan ansvarsregler 100s. 79

12.3.3.3 Klassificeringens betydelse och alternativas. 79

13.klassificeringar av ansvaret 102s. 79

14.3.3.4 Deliktsrättens gränsdragning mot straffrätten 104s. 79

15.3.4 Varför skilja mellan kontrakt och delikt? 106s. 79

16.3.5 Sammanfattning 107s. 79

En struktur för argumenten 109

1.4.1 Inledning 109s. 79

2.4.2 Partsinriktade argument 111s. 79

3.4.2.1 Inledning 111s. 79

4.4.2.2 Argument om likabehandling 111s. 79

5.4.2.3 Behovsargument 113s. 79

6.4.2.4 Kringgåendeargument eller argument om rättsmissbruk 115s. 79

7.4.2.5 Kognitiva argument 116s. 79

8.4.3 Samhällsinriktade argument 120s. 79

9.4.3.1 Inledning 120s. 79

10.4.3.2 Genombrotts- och beteendeargument 120s. 79

11.4.3.3 Rättsekonomiska argument 121s. 79

12.4.3.4 Avtalsmöjlighetsargument 127s. 79

13.4.3.5 Argument om avtalssamband 129s. 79

14.4.3.6 Floodgateargument 131 4s. 79

15.4.4 Systeminriktade argument 132s. 132

16.4.4.1 Inledning 132s. 132

17.4.4.2 Argument om förutsebarhet och enkelhet 133s. 132

18.4.4.3 Konsistens- och koherensargument 135s. 132

19.4.4.4 Hierarkiargument 137s. 132

20.4.5 Sammanfattning 140s. 132

II Tvåpartsrelationer 141

Överlappande ansvarsregler i avtalsförhållanden 143

1.5.1 Inledning 143s. 132

2.5.2 Regelval och tillämpningsresultat 144s. 132

3.5.2.1 Spärrverkan eller alternativitet 144s. 132

4.5.2.2 Samma regel i kontrakt och delikt 145s. 132

5.5.3 Den historiska bakgrunden som utkast till en utvecklingslinje 146s. 132

6.5.3.1 Inledning 146s. 132

7.5.3.2 Tidigt 1900-tal och något om uppfattningen i svensks. 132

8.doktrin 147s. 132

9.5.3.3 Från Strahls principutredning på 1950-talet och framåt 148s. 132

10.5.3.4 Införandet av SkL år 1972 154s. 132

11.5.3.5 Uppfattningar i doktrinen efter införandet av SkL 159s. 132

12.5.3.6 Senare tids rättspraxis 162s. 132

13.5.3.7 Slutsatser 163s. 132

14.5.4 Komparativ utblick 164s. 132

15.5.4.1 Inledning 164s. 132

16.5.4.2 Norsk rätt 164s. 132

17.5.4.3 Dansk rätt 165s. 132

18.5.4.4 Finsk rätt 166s. 132

19.5.4.5 Engelsk rätt 167s. 132

20.5.4.6 Fransk rätt 173s. 132

21.5.4.7 Tysk rätt 175s. 132

22.5.5 Exkurs: Överlappande ansvarsregler i utomkontraktuella relationer 177s. 132

23.5.6 Sammanfattande slutsatser 181s. 132

Hanteringen av överlappande kontrakts- och deliktsregler 183

1.6.1 Inledning 183s. 132

2.6.2 Avtalsinnehåll och den specifika avtalskontexten 184s. 132

3.6.2.1 Inledning 184s. 132

4.6.2.2 Avtalets räckvidd och exklusivitet 184s. 132

5.6.2.2.1 Exklusivitetsverkan genom avtalstolkning 184s. 132

6.6.2.2.2 NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats) 186s. 132

7.6.2.2.3 Sambandsargument som gör avtalsreglerna relevanta 189s. 132

8.6.2.2.4 Syftesinriktad avtalstolkning 189s. 132

9.6.2.3 Avtalade förpliktelsers betydelse för ansvarsgrunden 191s. 132

10.5s. 132

11.6.2.4 Avtalsvillkor som begränsar skadeståndsansvaret 193s. 193

12.6.2.4.1 Inledning 193s. 193

13.6.2.4.2 Ansvarsfriskrivningar och ansvarsbegränsningar 194s. 193

14.6.2.4.3 Avtalad preskriptions- och reklamationsfrist 196s. 193

15.6.2.5 Slutsatser 197s. 193

16.6.3 Kontraktstypspecifik reglering 199s. 193

17.6.3.1 Inledning 199s. 193

18.6.3.2 Köp 199s. 193

19.6.3.3 Entreprenad 201s. 193

20.6.3.4 Transport 205s. 193

21.6.3.4.1 Inledning: Transportavtalets exklusivitet 205s. 193

22.6.3.4.2 Sjötransport 205s. 193

23.6.3.4.3 Järnvägstransport 206s. 193

24.6.3.4.4 Vägtransport 208s. 193

25.6.3.4.5 Luftfartstransport 210s. 193

26.6.3.4.6 Sammanfattande analys 210s. 193

27.6.3.5 Konsumentförhållanden 211s. 193

28.6.3.6 Slutsatser 213s. 193

29.6.4 Ersättningsgilla skador – skadetyper 214s. 193

30.6.4.1 Inledning 214s. 193

31.6.4.2 Personskador 214s. 193

32.6.4.3 Produktskador – skador på annat än avtalsföremålet 219s. 193

33.6.4.3.1 Köprättens avgränsning av produktskador. Inledning 219s. 193

34.6.4.3.2 Konsumentköp och konsumenttjänster 223s. 193

35.6.4.3.3 Ingrediens- och komponentskador 224s. 193

36.6.4.3.4 Transporterade eller omvandlade sakskador 225s. 193

37.6.4.3.5 Internationella köp – CISG 228s. 193

38.6.4.3.6 Produktskador vid tjänster 231s. 193

39.6.4.3.7 Slutsatser 232s. 193

40.6.4.4 Skador på avtalsföremålet 234s. 193

41.6.4.5 Rena förmögenhetsskador 239s. 193

42.6.4.6 Slutsatser 240s. 193

43.6.5 Fastställande av ansvarssubjekt – ansvarskretsen 241s. 193

44.6.5.1 Inledning 241s. 193

45.6.5.2 Arbetsgivaransvar enligt 3:1 SkL 242s. 193

46.6.5.2.1 Principalansvarets innehåll och syfte 242s. 193

47.6.5.2.2 Skadeståndskommitténs förslag –s. 193

48.skadetypsindelning som avgränsning 244s. 193

49.6.5.2.3 Avsaknaden av specifikt hanteringssätts. 193

50.beträffande principalansvar 246s. 193

51.6.5.2.4 Principalansvaret i 3:1 SkL som lex generalis 247s. 193

52.6.5.2.5 Tillämpningen av jämkningsregeln i SkL is. 193

53.avtalsförhållanden 249s. 193

54.6.5.2.6 Modifikationer av principalansvaret is. 193

55.avtalsförhållanden 251 6s. 193

56.6.5.3 Obehörig fullmäktigs orsakande av skada 254s. 254

57.6.5.3.1 Inledning 254s. 254

58.6.5.3.2 Fullmaktsreglerna 255s. 254

59.6.5.3.3 Fullmaktsreglernas förhållande till principalansvaret 255s. 254

60.6.5.3.4 Obehörighet som tolkningsfaktor avseendes. 254

61.uttrycket ”i tjänsten” 261s. 254

62.6.5.3.5 Skadans art och det skadegörande beteendetss. 254

63.karaktär 263s. 254

64.6.5.3.6 Särskilt om falsus procurator-ansvar enligt 25 § AvtL 267s. 254

65.6.5.4 Uppdragsgivares ansvar 270s. 254

66.6.5.4.1 Inledning 270s. 254

67.6.5.4.2 Kontraktsansvar för tredje mans delikt? 271s. 254

68.6.5.4.3 Non-delegable duties i avtalsförhållanden 273s. 254

69.6.5.5 Slutsatser 275s. 254

70.6.6 Skadesituationens karaktär – ansvarsgrunden 276s. 254

71.6.6.1 Inledning 276s. 254

72.6.6.2 Culparegeln i avtalsförhållanden 276s. 254

73.6.6.2.1 Olika ansvarsregler eller olika ansvarsbedömningar? 276s. 254

74.6.6.2.2 Förhållanden på skadelidandens sida 278s. 254

75.6.6.3 Informationsansvar i avtalsförhållanden 279s. 254

76.6.6.4 Produktansvar – löfte eller delikt? 280s. 254

77.6.6.4.1 Inledning 280s. 254

78.6.6.4.2 Garantiansvar vid produktskador 281s. 254

79.6.6.4.3 Tillverkaransvar i avtalsförhållanden 284s. 254

80.6.6.5 Det skadegörande beteendets art 286s. 254

81.6.6.5.1 Inledning 286s. 254

82.6.6.5.2 Är ett brott alltid ett avtalsbrott? 286s. 254

83.6.6.5.3 Överlappande ansvarsregler vid brott 288s. 254

84.6.6.5.4 Brott – en omvänd spärregel? 288s. 254

85.6.6.5.5 Avtalsförhållandets ersättningsfrämjande effekts. 254

86.vid brottsligt beteende? 292s. 254

87.6.6.5.6 Skadestånd på grund av brott – lex specialis? 293s. 254

88.6.6.6 Ageranden som omfattas av strikt deliktsansvar 295s. 254

89.6.6.6.1 Inledning 295s. 254

90.6.6.6.2 Hundägares strikta ansvar 296s. 254

91.6.6.6.3 Miljöansvar i avtalsförhållanden 301s. 254

92.6.6.7 Slutsatser 303s. 254

93.6.7 Sammanfattande slutsatser 304s. 254

94.7s. 254

III Flerpartsrelationer 307

Parallella ansvarsregler i kontraktskedjor 309

1.7.1 Inledning och plan för den fortsatta framställningen 309s. 307

2.7.2 Några nedslag i jakten på utgångspunkten 311s. 307

3.7.2.1 Inledning 311s. 307

4.7.2.2 Perioden 1950–1971 312s. 307

5.7.2.3 Efter skadeståndslagens införande 1972 314s. 307

6.7.2.3.1 Införandet av SkL 1972 314s. 307

7.7.2.3.2 Uttalanden i doktrinen 315s. 307

8.7.3 En kronologi över central rättspraxis 318s. 307

9.7.3.1 Inledning 318s. 307

10.7.3.2 NJA 1949 s. 289 (Rävskinnen) 318s. 307

11.7.3.3 NJA 1986 s. 712 (Hamnkranen) 320s. 307

12.7.3.4 NJA 2001 s. 711 (Bankvalvet) 321s. 307

13.7.3.5 NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) 322s. 307

14.7.3.6 NJA 2014 s. 760 (Cargo Center) 327s. 307

15.7.4 Komparativ utblick 330s. 307

16.7.4.1 Inledning 330s. 307

17.7.4.2 Norsk rätt 331s. 307

18.7.4.3 Dansk rätt 332s. 307

19.7.4.4 Finsk rätt 333s. 307

20.7.4.5 Engelsk rätt 333s. 307

21.7.4.5.1 Anspråksvägar i kontraktskedjan 333s. 307

22.7.4.5.2 Närmare om ansvarsgrunderna 335s. 307

23.7.4.5.3 Tort-anspråk i kontraktskedjor efter Henderson vs. 307

24.Merrett (1995) 336s. 307

25.7.5 Sammanfattande slutsatser 337s. 307

Deliktsperspektivet 339

1.8.1 Inledning 339s. 307

2.8.2 Ersättningsgilla skador – skada och skadetyper 340s. 307

3.8.2.1 Inledning 340s. 307

4.8.2.2 Har en skada uppkommit? 340s. 307

5.8.2.3 Produktskador – skador på annat än avtalsföremålet 341s. 307

6.8.2.4 Skador på avtalsföremålet 342s. 307

7.8.2.4.1 En intern avgränsning av deliktsrätten? 342s. 307

8.8.2.4.2 Komparativ utblick 348s. 307

9.8.2.4.3 Avtalsföremålets bestämmande i kontraktskedjor 351s. 307

10.8.2.4.4 Avtalsföremålet vid tjänster 352s. 307

11.8.2.4.5 Slutsatser 354s. 307

12.8.2.5 Rena förmögenhetsskador 355s. 307

13.8.2.6 Slutsatser 358s. 307

14.8.3 Den ersättningsberättigade kretsen – skadelidanderelationen 358s. 307

15.8.3.1 Inledning 358s. 307

16.8.3.2 NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet) 360 8s. 307

17.8.3.3 Ersättningsgilla tredjemansskador som anspråksalternativ? 364s. 364

18.8.3.3.1 Kontraktsperspektivet: Hellner ochs. 364

19.tredjemansskadorna 364s. 364

20.8.3.3.2 Kritik och motargument 367s. 364

21.8.3.4 Slutsatser 369s. 364

22.8.4 Ansvarskretsen – ansvarsrelationen 370s. 364

23.8.4.1 Inledning 370s. 364

24.8.4.2 Arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4:1 SkL 370s. 364

25.8.4.2.1 Skadeståndsimmunitet vid skador ”i tjänsten” 370s. 364

26.8.4.2.2 Förhållandet till arbetsgivarens skadeståndsansvar 372s. 364

27.8.4.2.3 Ansvarsgrundens betydelse 374s. 364

28.8.4.2.4 Falsus procurator enligt 25 § AvtL 374s. 364

29.8.4.3 Uppdragstagares ansvar 376s. 364

30.8.4.3.1 Utgångspunkt om solidariskt ansvar meds. 364

31.uppdragsgivare 376s. 364

32.8.4.3.2 Uppdragstagaren C:s principalansvar 378s. 364

33.8.4.4 Slutsatser 380s. 364

34.8.5 Skadesituationens karaktär – ansvarsgrunden 380s. 364

35.8.5.1 Inledning 380s. 364

36.8.5.2 Professionsutövares ansvar 381s. 364

37.8.5.3 Informationsansvar 382s. 364

38.8.5.3.1 Ansvaret i kvalificerade tillitssituationer 382s. 364

39.8.5.3.2 Tillitsansvarets gränser – avtalet soms. 364

40.ersättningshindrande argument 384s. 364

41.8.5.3.3 Marknadsföringsansvar: MFL:s räckvidd 386s. 364

42.8.5.3.4 Instruktionsfel och produktskador 388s. 364

43.8.5.4 Utförandeansvar 389s. 364

44.8.5.4.1 Skador i samband med utförande av materiellas. 364

45.tjänster 389s. 364

46.8.5.4.2 Avtalade handlingsnormers inverkan pås. 364

47.culpabedömningen 390s. 364

48.8.5.4.3 Skadetypens relevans: rena förmögenhetsskador 392s. 364

49.8.5.5 Ansvarsnivåns betydelse 395s. 364

50.8.5.5.1 Inledning 395s. 364

51.8.5.5.2 Produktansvaret som en precisering avs. 364

52.skaderisker och handlingsplikter 395s. 364

53.8.5.5.3 Miljöansvaret – ersättningsgilla miljöskador 400s. 364

54.8.5.6 Det skadegörande beteendets karaktär 403s. 364

55.8.5.6.1 Inledning: Beteendets kvalificering soms. 364

56.ersättningsfrämjande argument 403s. 364

57.8.5.6.2 Grov vårdslöshet som kvalificerings- ellers. 364

58.genombrottsnorm 403s. 364

59.8.5.6.3 Vad är grov vårdslöshet i entreprenadsammanhang? 407s. 364

60.8.5.6.4 Brott – en omvänd spärregel? 409s. 364

61.8.5.7 Slutsatser 410s. 364

62.8.6 Sammanfattande slutsatser 411s. 364

63.9s. 364

Kontraktsperspektivet 413

1.9.1 Inledning 413s. 9

2.9.2 Avtalssubjektivitetsläran 414s. 9

3.9.2.1 Inledning 414s. 9

4.9.2.2 Deliktsansvarets avtalskontextualisering 415s. 9

5.9.2.3 Kontraktskedjans karaktär – relevanskriterier ochs. 9

6.relevansgörande aspekter 416s. 9

7.9.2.4 Slutsatser 418s. 9

8.9.3 Kontraktstypspecifik reglering 419s. 9

9.9.3.1 Inledning 419s. 9

10.9.3.2 Transporträttsliga särregleringar 419s. 9

11.9.3.2.1 Inledning 419s. 9

12.9.3.2.2 Sjötransport 421s. 9

13.9.3.2.3 Järnvägstransport 424s. 9

14.9.3.2.4 Vägtransport 425s. 9

15.9.3.2.5 Luftfartstransport 426s. 9

16.9.3.2.6 Sammanfattande slutsatser 427s. 9

17.9.3.3 Kontraktsmedhjälparimmunitet i entreprenadavtal 427s. 9

18.9.3.3.1 Inledning 427s. 9

19.9.3.3.2 Spärrverkan eller tillämpning av främre ledetss. 9

20.villkor? 429s. 9

21.9.3.3.3 Vilka omfattas avs. 9

22.kontraktsmedhjälparimmuniteten? 430s. 9

23.9.3.3.4 Undantagstillfällen 432s. 9

24.9.3.4 En kommissionsrättslig kompetensregel 433s. 9

25.9.3.4.1 Inledning 433s. 9

26.9.3.4.2 Följderna av kompetensregelns tillämpning 434s. 9

27.9.3.4.3 När föreligger kommission i nu relevant mening? 436s. 9

28.9.3.4.4 Vad omfattas av kommissionärens kompetens? 438s. 9

29.9.3.4.5 Kompetensregelns närmare förutsättningar ochs. 9

30.innebörd 439s. 9

31.9.3.4.6 Kommissionärens agerande utanför uppdraget 440s. 9

32.9.3.4.7 Krav på insikt om avtalsinnehåll? 442s. 9

33.9.3.4.8 Skälen till kompetensregeln 444s. 9

34.9.3.5 Slutsatser 445s. 9

35.9.4 Avtalsinnehåll och den specifika avtalskontexten 446s. 9

36.9.4.1 Inledning 446s. 9

37.9.4.2 Skadelidandens avtal 448s. 9

38.9.4.2.1 Inledning 448s. 9

39.9.4.2.2 Avgränsningen av mellanpartenss. 9

40.kontraktsmedhjälparansvar 449s. 9

41.9.4.2.3 Tredjemansfriskrivningar 452s. 9

42.9.4.3 Skadevållarnas inbördes ansvarsfördelning 454s. 9

43.9.4.3.1 Inledning 454s. 9

44.9.4.3.2 Medkontrahentens förpliktelse mot mellanparten 455 10s. 9

45.9.4.3.3 Avtalad plikt att hålla motparten skadeslös 457s. 457

46.9.4.3.4 Närmare om standardavtalsreglerads. 457

47.skadeslöshetsplikt 459s. 457

48.9.4.3.5 Skadeslöshetsplikt utan stöd i avtal 461s. 457

49.9.4.4 Ansvarsbegränsningar och beloppspreciseringar 465s. 457

50.9.4.5 Tidsgränser för ansvaret 466s. 457

51.9.4.6 Slutsatser 468s. 457

52.9.5 Exkurs: Överlappande ansvarsregler i kontraktskedjor 469s. 457

53.9.5.1 Inledning 469s. 457

54.9.5.2 Direktkrav och deliktsansvar 469s. 457

55.9.5.3 Berättigande tredjemansavtal och deliktsansvar 479s. 457

56.9.5.4 Slutsatser 480s. 457

57.9.6 Sammanfattande slutsatser 481s. 457

Avslutning 485

Sammanfattande analys och diskussion 487

1.10.1 Avslutande ord om avhandlingens resultat 487s. 457

2.10.2 Närmare om de enskilda hanteringssätten 488s. 457

3.10.2.1 Interna avgränsningar som motverkar överlappning ochs. 457

4.parallellitet 488s. 457

5.10.2.2 Sammanfallande regler och regelkonflikter 489s. 457

6.10.2.3 Exklusivitetsnormer 491s. 457

7.10.3 Avslutande anmärkningar 495s. 457

Summary in English 497

Källförteckning 503

Rättsfallsregister 524

Sakregister 531

1.11s. 457

Förord

1.Mitt första tack går till min huvudhandledare Jan Kleineman, som under helas. 459

2.doktorandtiden har varit ett utmärkt bollplank med en närmast outtröttlig för-s. 459

3.måga att i alla lägen ge mig mod att spänna bågen. Därtill vill jag tacka mins. 459

4.handledare Jessika van der Sluijs, som med stadig hand väglett mig genom dens. 459

5.snårskog som det ibland kan vara att hitta fram inte bara till de rätta resultaten,s. 459

6.utan också till de rätta frågorna. Ett särskilt tack riktas också till Jori Munukka,s. 459

7.för konstruktivt kritiska synpunkter på mina trevande försök till forsknings-s. 459

8.prestationer i olika stadier och inte minst uppmuntran att söka till doktorand-s. 459

9.utbildningen.s. 459

10.Det är många personer som på olika sätt har varit behjälpliga under avhand-s. 459

11.lingsarbetets gång. Tack även till följande personer som på olika sätt hjälpt till:s. 459

12.Alexander Unnersjö, Caroline Nordklint, Johan Sandstedt, Lars Heuman, Mauros. 459

13.Zamboni, Johan Schelin, Fredrik Sandberg, Tove Lindgren, Algot Bengtsson,s. 459

14.Dafne Barkestad, Sara Göthlin, Kelly Chen, Marianne Rødvei Aagaard, Görans. 459

15.Millqvist, Teresa Simon-Almendal och Mia Carlsson. Ett halvår av doktorand-s. 459

16.perioden spenderades i Oxford vid Institute of European and Comparatives. 459

17.Law. Ett särskilt tack till institutets föreståndare Birke Häcker för en läroriks. 459

18.vistelse i denna anrika miljö. Ett stort tack riktas även till Lars Gorton och Ares. 459

19.Stenvik, som var granskare respektive opponent vid halvtids- och slutsemina-s. 459

20.rium och som bidragit med kritiska synpunkter och värdefulla påpekanden förs. 459

21.att driva arbetet framåt.s. 459

22.Forskningsprojektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse. Tack förs. 459

23.att jag fick möjligheten att genomföra projektet. Under åren har jag även erhål-s. 459

24.lit bokbidrag från Stiftelsen av den 28 oktober 1982. Tryckbidrag har erhållitss. 459

25.från Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Emil Heijnes stiftelses. 459

26.för rättsvetenskaplig forskning. Tack också till Olle Hed, Jure förlag, och Tinas. 459

27.Selander, Textfokus, för gott samarbete i samband med tryckningen av boken.s. 459

28.Tack också till min kära familj, släkt och vänner för uppmuntran, stöd ochs. 459

29.hjälp med allt möjligt (och omöjligt) under resans gång. Det största tacket vills. 459

30.jag rikta till Gustav. Tack för att du ständigt är vid min sida och min tryggas. 459

31.punkt i tillvaron. Tack också till Malte och Emil som i fler bemärkelser än ens. 459

32.bidragit till livgivande uppehåll från studierna.s. 459

33.Stuvsta, mars 2023s. 459

34.Stina Bratts. 459

35.13s. 459

Förkortningar

1.a.a.anfört arbetes. 461

2.ABAllmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings-, ochs. 461

3.installationsentreprenaders. 461

4.ABKAllmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt-s. 461

5.och ingenjörsverksamhets. 461

6.ABLAktiebolagslag (2005:551)s. 461

7.ABMAllmänna Bestämmelser vid köp av varor i yrkesmässigs. 461

8.byggverksamhets. 461

9.ABTAllmänna bestämmelser för totalentreprenader avseendes. 461

10.byggnads-, anläggnings- och installationsarbetens. 461

11.AB-UAllmänna bestämmelser för underentreprenaders. 461

12.ARN Allmänna reklamationsnämnden; Allmännas. 461

13.reklamationsnämndens besluts. 461

14.art. artikels. 461

15.avd.avdelnings. 461

16.AVLK Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållandens. 461

17.AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar pås. 461

18.förmögenhetsrättens område; avtalslagens. 461

19.BGB Bürgerliches Gesetzbuch (Tyskland)s. 461

20.BKKByggandets kontraktskommittés. 461

21.BostadsköpL Lag om bostadsköp 23.9.1994/843 (Finland)s. 461

22.BrBBrottsbalk (1962:700)s. 461

23.bustadoppførings-Lov om avtalar med forbrukar om oppføring av ny bustads. 461

24.lovam.m., LOV-1997-06-13-43 (Norge)s. 461

25.Cass. Civ. 1èreCour de cassation, Chambre civile premières. 461

26.CcCode civils. 461

27.CISG Förenta Nationernas konvention den 11 april 1980 angåendes. 461

28.avtal om internationella köp av varor (United Nationss. 461

29.Convention on Contracts for the International Sale ofs. 461

30.Goods)s. 461

31.CMRConvention relative au contrat de transport internationals. 461

32.de marchandise par route (Konvention om fraktavtal vids. 461

33.internationell godsbefordran på väg)s. 461

34.15 COTIF 1980 Convention relative aux transports internationauxs. 461

35.ferroviaires COTIF 1999Convention relative aux transports internationauxs. 462

36.ferroviaires du 9 mai 1980 dans la teneur du Protocole des. 462

37.modification du 3 juin 1999 (Protokollet av den 3 juni 1999s. 462

38.om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafiks. 462

39.(COTIF) av dens. 462

40.9 maj 1980) CRTPContracts (Rights of Third Parties) Act 1999 DCFRDraft Common Frame of Reference DepC Departementschefen DLKong Christian den Femtis Danske Lov 15.4.1683 (Danmark) Doc. Fr.La Documentation française EALErstatningsansvarsloven, LBK nr 1070 af 24/08/2018s. 462

41.(Danmark) elsäkerhetslagenElsäkerhetslag (2016:732) ERCLEuropean Review of Contract Law EWCA England and Wales Court of Appeal EWHCEngland and Wales High Court FAL Försäkringsavtalslag (2005:104) FiPALProduktansvarslag 17.8.1990/694 (Finland) FiSkLSkadeståndslag 31.5.1974/412 (Finland) FköpLKöplag 27.3.1987/355 (Finland) FMLFastighetsmäklarlag (2021:516) foreldelsesloven Lov om foreldelse av fordringer, LOV-1896-07-27-7 (Norge) forurensningslovenLov om vern mot forurensninger og om avfall,s. 462

42.LOV-1981-03-13-6 (Norge) forældelsesloven Bekendtgørelse af lov om forældelse af fordringer, LBK nrs. 462

43.1238 af 09/11/2015 (Danmark) GFALFörsäkringsavtalslag (1927:77) HBHandelsbalk (1736:0123 2) HBL Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag HD Högsta domstolen HovRHovrätt hundeloven Hundeloven, LBK nr 329 af 02/03/2021 (Danmark) HundLLag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter JB Jordabalk (1970:994), Jordabalk 12.4.1995/540 JFT Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland JPJuridisk Publikation JT Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet JTLJärnvägstrafiklag (2018:181) JTL 1985Järnvägstrafiklag (1985:192) 16s. 462

44.JustR justitieråd(-et)s. 463

45.JV Jussens Venners. 463

46.KjLLov om kjøp, LOV-1988-05-13-27, (kjøpsloven) (Norge)s. 463

47.KKLKonsumentköplag (2022:260)s. 463

48.KKOKorkeimman oikeuden ratkaisuja, Högsta domstolenss. 463

49.avgöranden (Finland)s. 463

50.KkrL Konsumentkreditlag (1992: 830)s. 463

51.KköpLKonsumentköplag (1990:932)s. 463

52.KommLKommissionslag (2009:865)s. 463

53.KSLKonsumentskyddslag (20.1.1978/38) (Finland)s. 463

54.KtjL Konsumenttjänstlag (1985:716)s. 463

55.købelovenLov 6.4.1906/102 om køb (LBK 2021-09-24 nr 1853)s. 463

56.(Danmark)s. 463

57.KöpL Köplag (1990:931)s. 463

58.LBKlovbekendtgørelses. 463

59.LFR Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenters. 463

60.LOULag (2007:1091) om offentlig upphandling (nuvarande lags. 463

61.(2016:1145) om offentlig upphandling)s. 463

62.LQRLaw Quarterly Reviews. 463

63.LtLLag (2010:510) om lufttransporters. 463

64.MBMiljöbalk (1998:808)s. 463

65.men. meningens. 463

66.MFL Marknadsföringslag (2008:486)s. 463

67.MSLMiljöskadelag (1986:225)s. 463

68.NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. Is. 463

69.NJA II Nytt Juridiskt Arkiv, avd. IIs. 463

70.NLKong Christian den Femtis Norske Lov 15.4.1687s. 463

71.NL 17Allmänna leveransbestämmelser för leveranser av maskiners. 463

72.samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustnings. 463

73.inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sveriges. 463

74.NLM 19Allmänna bestämmelser för leverans med montage avs. 463

75.maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisks. 463

76.utrustning inom och mellan Danmark, Finland, Norge ochs. 463

77.Sveriges. 463

78.NoAvtLLov om avslutning av avtaler, om fuldmagt og om ugyldiges. 463

79.viljeserklæringer [avtaleloven], LOV-1918-05-31-4 (Norge)s. 463

80.NoPALLov om produktansvar [produktansvarsloven],s. 463

81.LOV-1988-12-23-104 (Norge)s. 463

82.NOU Norges Offentlige Utredningers. 463

83.NPBLLov 27. juni 2008 nr. 71 om planlegging ogs. 463

84.byggesaksbehandling [plan- og bygningsloven] (Norge)s. 463

85.NSNorsk Standards. 463

86.17 NSABNordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser NUNordisk utredningsserie Ot.prp. Odelstingsproposisjon OTIFOrganisation intergouvernementale pour les transportss. 463

87.internationaux ferroviaires (eng. Intergovernmentals. 464

88.Organisation for International Carriage by Rail) PALProduktansvarslag (1992:18) PECL Principles of European Contract Law PELPrinciples of European Law PETLPrinciples of European Tort Law PICC UNIDROIT Principles of International Commercials. 464

89.Contracts PreskLPreskriptionslag (1981:130) Prop. Regeringens proposition PSLProduktsäkerhetslag (2004:451) RtNorsk Retstidende rättshandlings-Lag om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, lagen13.6.1929/228 (avtalslagen) (Finland) s. sida(-or) SjöLSjölag (1994:1009) skadeserstatnings-Lov 13. juni 1969 nr. 26 om skadeserstatning (Norge) loven SkbrLLag (1936:81) om skuldebrev SkLSkadeståndslag (1972:702) SLStrafflag (1864:11 s. 101) SOU Statens offentliga utredningar Sthlm TR Stockholm tingsrätts [dom] Svea HovR Svea hovrätts [dom] SvJT Svensk Juristtidning SweSwedish SØLSøloven (LBK nr 1505 af 17/12/2018) (Danmark) TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap TR Tingsrätt U Ugeskrift for Retsvæsen, avd. A; även Dansk domssamling U.Ugeskrift for Retsvæsen, avd. B. UCTAUnfair Contract Terms Act 1977 UNIDROIT Institut international pour l’unification du droit privé VTLLag (1974:610) om inrikes vägtransport WLRWeekly Law Reports ÄKKL Konsumentköplag (1973:877) ÄKommLKommissionslag (1914:45) ÄKöpL Lag (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom 18s. 464

Inledning

Ämnet

1.I många rättsordningar görs en distinktion mellan skadeståndsansvar soms. 1

2.grundas på kontrakt, s.k. kontraktsansvar, och ansvar som grundas på ett ska-s. 1

3.degörande beteende i allmänhet, s.k. deliktsansvar. Den förevarande studiens. 1

4.har som övergripande ambition att utgöra ett bidrag till förståelsen för inter-s. 1

5.aktionen mellan kontrakts- och deliktsansvar i svensk rätt. I förgrunden stårs. 1

6.den mer resultatinriktade frågan om skadeståndsskyldighet och hur de olikas. 1

7.ansvarsreglernas förhållande till varandra hanteras inom ramen för skade-s. 1

8.ståndsbedömningen.s. 1

9.Åtskillnaden mellan olika ansvarsregler baseras bl.a. på uppfattningen atts. 1

10.deliktsansvaret typiskt sett reglerar skadegörande beteenden utanför avtalsför-s. 1

11.hållanden. Det utomkontraktuella ansvaret avser alltså ansvaret mellan parters. 1

12.vars rättsliga relation har sin grund i att en part har orsakat en annan skada. Is. 1

13.deliktsrätten regleras t.ex. vårdslöst orsakande av skador på person och egen-s. 1

14.dom. Kontraktsansvaret å sin sida betraktas som ett potentiellt sett mer omfat-s. 1

15.tande ansvar, bl.a. för att avtalsbrott ofta leder till skadeståndsansvar för renas. 1

16.förmögenhetsskador och för att ansvaret är föremål för avtalsparternas dispo-s. 1

17.sitionsfrihet. Avtalet ger emellertid enbart upphov till rättigheter och skyldig-s. 1

18.heter mellan avtalsparterna.s. 1

19.Kontraktsrättens respektive deliktsrättens ansvarsregler är i stor utsträck-s. 1

20.ning olikartade. Så är fallet beträffande både vem som kan bli ansvarig och för-s. 1

21.utsättningarna för ansvar. Ibland kan dock en viss situation omfattas av bådes. 1

22.kontraktsregler och deliktsregler. I avtalsförhållanden kan denna situations. 1

23.betecknas som att det föreligger överlappande ansvarsregler. I detta avseendes. 1

24.är frågan om det föreligger alternativa anspråksvägar för den som drabbats avs. 1

25.en skada, dvs. om skadelidanden kan välja på vilken grund ansvar ska göras gäl-s. 1

26.lande. Även i situationer då flera kan bli skadeståndsskyldiga enligt olika reglers. 1

27.kan fråga uppkomma om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar.s. 1

28.Avtalsparter är i allmänhet mer eller mindre beroende av andra för att fullgöras. 1

29.sina avtalsförpliktelser. I dessa situationer uppkommer frågan om avtalspartens. 1

30.kan ha ett kontraktsansvar samtidigt som avtalspartens medkontrahent (ska-s. 1

31.devållaren) har ett deliktsansvar. Då kan det föreligga parallella ansvarsregler.s. 1

32.Även här är frågan om anspråksvägarna är alternativa för skadelidanden ellers. 1

33.om den ena vägen är exklusiv.s. 1

34.19s. 1

Syfte, frågeställningar och avgränsningar

Alternativa anspråksvägar: en introduktion

1.Avhandlingen syftar till att fastställa förekomsten av alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten och att identifiera hanteringssätten vid överlappande och parallella ansvarsregler i svensk rätt. Närmare preciserat är syftet att belysa företeelsen alternativa (eller motsatsen, exklusiva) anspråksvägar utifrån två skilda typsituationer. Den första situationen avser skador som uppkommer i ett avtalsförhållande mellan skadelidanden A och skadevållaren B. Frågan är då om det förekommer alternativa anspråksvägar som innebär att skadelidanden kan välja att göra gällande att motparten har ett kontraktsansvar eller deliktsansvar. Ett exempel kan belysa frågeställningen. En person B har fått i uppdrag av någon annan person A att förvara A:s egendom. Om B förskingrar egendomen uppkommer frågan om handlandet ska bedömas enligt kontraktsregler eller deliktsregler. Om parterna t.ex. har avtalat att B:s kontraktsansvar ska vara begränsat till ett visst belopp kan det vara mer förmånligt för A att grunda anspråket på delikt.s. 2

2.Den andra situationen som behandlas i avhandlingen avser anspråk som riktas mot någon annan än den egna avtalsparten. Mer specifikt avser undersökningen situationer då avtal har sammanlänkats utan att samtliga parter deltar i varje kontrakt, dvs. en kontraktskedja. Med kontraktskedja avses här att det inte finns något direkt avtalsförhållande mellan skadelidande A och skadevållare C. Istället är parterna A och C indirekt sammanlänkade genom att de båda står i avtalsrelation till en gemensam avtalspart, den s.k. mellanparten B.1 Situationen kan beskrivas som att det föreligger kedjevis sammansatta avtal mellan avtalsparterna A-B-C.2 Kontraktskedjan kan ge upphov till vad som här betecknas som parallella ansvarsregler och inbegriper frågor om mot vem anspråk kan riktas och hur anspråket påverkas av att det är fler än två parter inblandade.34 Frågan är alltså härvid om det föreligger alternativa anspråksvä20s. 2

3.gar för A, innebärande att denne kan välja att rikta ett kontraktskrav mot sins. 3

4.avtalspart B eller ett deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent C.5s. 3

5.Frågan är hur den skadelidandes deliktsanspråk mot skadevållaren närmares. 3

6.utformas och om hänsyn tas till att ansvaret uppkommer inom ramen för ens. 3

7.kontraktskedja. Denna fråga måste ses mot bakgrund av att avtalsparter i olikas. 3

8.utsträckning är beroende av utomstående för att uppfylla sina avtalsförplik-s. 3

9.telser. Beroende på avtalsförhållandets karaktär kan avtalsparterna anlita med-s. 3

10.hjälpare för att utföra hela eller delar av den egna avtalsförpliktelsen. I dens. 3

11.situation som undersöks har skada uppkommit både i samband med mellan-s. 3

12.parten B:s avtalsuppfyllelse gentemot den skadelidande och i samband meds. 3

13.skadevållarens avtalsuppfyllelse gentemot mellanparten.s. 3

14.För båda typsituationerna undersöks vilka hanteringssätt som ligger tills. 3

15.grund för att avgöra om det förekommer alternativa anspråksvägar. Frågans. 3

16.om alternativa anspråksvägar kan också uttryckas motsatsvis, dvs. att det är avs. 3

17.intresse att undersöka om och i vilken utsträckning en regel är exklusivt till-s. 3

18.lämplig framför en annan.s. 3

19.Den följande framställningen har begränsats till ett fåtal skadesituationers. 3

20.och deras betydelse för om anspråksvägarna är alternativa eller inte.6 De frågors. 3

21.som härvid behandlas avser framför allt sådana som i skadeståndsbedömningens. 3

22.tar sikte på ansvarsgrunden. Det avser alltså framför allt vilka handlingar soms. 3

23.är skadeståndsgrundande, men innefattar även frågor bl.a. om fastställande avs. 3

24.ansvarssubjekt, vilka som är ersättningsberättigade och vilka skador som ärs. 3

25.ersättningsgilla.s. 3

26.Ur ett kontraktsrättsligt perspektiv handlar dessa frågor om avtalets räck-s. 3

27.vidd, dvs. hur långt de rättsliga verkningarna av ett avtal sträcker sig.7 Mellans. 3

28.avtalsparterna avser denna fråga vilka skadesituationer som avtalet omfattar.s. 3

29.Avtalets räckvidd följer av avtalets innehåll, dvs. vad parterna kan anses has. 3

30.avtalat om samt vad som följer av utfyllande kontraktsrättsliga regler. Någras. 3

31.av de frågeställningar som behandlas i avhandlingen är i vilken utsträcknings. 3

32.parternas avtalsreglering har betydelse för om anspråksvägarna är alternativas. 3

33.eller om någon är exklusiv, om den aktuella kontraktstypen är avgörande samts. 3

34.betydelsen av det skadegörande beteendets karaktär.s. 3

35.Därtill behandlas om och i vilken utsträckning kontraktsrättsliga reglers. 3

36.och avtalsvillkor har betydelse för om anspråksvägarna är alternativa. De kon-s. 3

37.21 traktsrättsliga regler som studeras är främst sådana som specifikt avser vissa centrala förmögenhetsrättsliga kontraktstyper, såsom köp av lös egendom, entreprenad, kommission och transport. Framställningens transporträttsliga delar är huvudsakligen avgränsade till godstransporter och avser sjö-, väg-, järnvägs- och luftfartstransport. I viss utsträckning behandlas även andra kontraktstyper än de som nyss nämnts. En anledning till det är att undersökningen avser att belysa de olika situationer då det kan uppkomma alternativa anspråksvägar och klarlägga olika hanteringssätt, snarare än att i detalj utreda frågan om det föreligger alternativa anspråksvägar i en konkret skadesituation mot bakgrund av varje enskild kontraktstyp.8 En ytterligare svårighet med att avgränsa avhandlingen utifrån vissa kontraktstyper är att det kan förekomma flera olika kontraktstyper i en kontraktskedja.9 Därför görs i det följande inte någon skarp avgränsning avseende kontraktstyper. Undersökningen omfattar emellertid också frågan om kontraktstypens betydelse för om anspråksvägarna är alternativa.s. 3

38.Interaktionen mellan kontrakts- och deliktsansvar ger upphov till ett flertal olika klassificerings- och gränsdragningsfrågor, varvid enbart en del av dessa behandlas i det följande.10 Eftersom avhandlingen är avgränsad till kontraktsoch deliktsansvar medför det att överlappande och parallella ansvarsregler med tillämpning av andra rättsregler vilka kan medföra ett likartat resultat, dvs. en rätt till ersättning, inte behandlas i det följande.11 Denna avgränsning ska emellertid inte uppfattas som en uttömmande beskrivning av de alternativa anspråksvägar som kan förekomma. Frågan om alternativa anspråksvägar vid överlappande deliktsregler i utomkontraktuella förhållanden faller också i huvudsak utanför den följande framställningen.12 Inte heller behandlas förhållandet mellan olika kontraktsrättsliga påföljder, t.ex. förhållandet mellan prisavdrag och skadestånd eller skadestånd och vite.13 De kontraktsrättsliga och deliktsrättsliga reglernas utformning ligger till grund för undersökningen och 22s. 4

39.analyseras i förhållande till varandra, vilket innebär att innehållet i reglerna is. 5

40.sig inte undersöks i detalj i alla avseenden.s. 5

Förhållandet till andra rättsområden

1.De frågeställningar som behandlas i framställningen har i vissa avseendens. 5

2.nära anknytning till andra rättsområden. Ett särskilt delområde som berörss. 5

3.är försäkringsrätten, inte minst eftersom många skadeståndsfrågor i prakti-s. 5

4.ken handläggs inom ramen för försäkringsgivarnas skadereglering. Eftersoms. 5

5.avhandlingen tar sikte på de skadeståndsrättsliga bedömningarna skulle ens. 5

6.fullständig undersökning av de försäkringsrättsliga aspekterna skapa ännu etts. 5

7.lager av komplexa ansvarskedjor, vilket faller utanför avhandlingens syfte.s. 5

8.Närheten till försäkringsrätten är betydande även i andra avseenden. Ämnes-s. 5

9.mässigt kan frågorna sägas ingå i ett större område, nämligen ersättningsrätten.14s. 5

10.Behovet av försäkringsskydd är stort och ofta är försäkring en nödvändig för-s. 5

11.utsättning för att överhuvudtaget kunna bedriva en viss verksamhet. Ibland ärs. 5

12.försäkring t.o.m. obligatorisk. Försäkringsersättning som ett i praktiken myckets. 5

13.viktigt alternativ till skadestånd framgår av ett flertal författningar.15 Det kans. 5

14.också noteras att det även i försäkringsavtalsförhållanden kan uppkomma frågors. 5

15.om gränsdragningar och överlappningar mellan kontrakts- och deliktsansvar.s. 5

16.Försäkringsrätten har historiskt sett haft stor betydelse för utvecklingen av ska-s. 5

17.deståndsrätten. Framför allt mot bakgrund av att man vid tiden för tillkomstens. 5

18.av SkL till stor del baserade lagstiftningen på överväganden kring den skade-s. 5

19.ståndsrättsliga ansvarsfördelningen i kombination med de möjligheter till risk-s. 5

20.spridning som uppkommer genom olika typer av försäkringar.16 Framför allts. 5

21.gäller detta avseende ansvarsförsäkringens inverkan på skadeståndsrätten. Härs. 5

22.kan man skilja mellan om skadeståndsreglerna är utformade på basis av en rätts-s. 5

23.politisk vilja att människor ska teckna ansvarsförsäkringar och möjligheten att is. 5

24.konkreta skadeståndsfrågor ta hänsyn till föreliggande försäkringar och försäk-s. 5

25.ringsmöjligheter.17s. 5

26.23s. 5

27.I vissa situationer kan möjligheten att försäkra egendom utgöra ett särskilts. 6

28.skäl för att fördela ansvaret på ett visst sätt. Frågan är då om försäkrings möjlig-s. 6

29.heten, hos antingen skadevållare eller skadelidande påverkar skades tånds-s. 6

30.bedömningen.18 Om skadevållaren men inte skadelidanden har en möjlighet tills. 6

31.försäkring kan det vara lämpligt att lägga kostnaden på skadevållaren i högres. 6

32.grad. Försäkringsmöjligheten varierar utifrån avtalstypen och den risk som för-s. 6

33.säkras. I försäkringshänseende finns t.ex. en skillnad mellan avtal som avser pro-s. 6

34.fessionell rådgivning och kommersiella leveransavtal.19s. 6

35.Betydelsen av att det föreligger en möjlighet att teckna försäkring behandlass. 6

36.i viss utsträckning inom ramen för den följande framställningen.20 Härvid ärs. 6

37.avsikten att undersöka om argumentet används inom ramen för den skade-s. 6

38.ståndsrättsliga bedömningen, inte att besvara den försäkringsrättsliga frågan oms. 6

39.försäkringstäckning eller bedömningen av avtalsvillkor som tar sikte på ansvars-s. 6

40.försäkringens omfattning i kontraktsmässiga situationer.21 Inte heller behand-s. 6

41.las direktkravsrätten vid ansvarsförsäkring eller försäkringsgivares regressrätt is. 6

42.någon större utsträckning.22 Det karakteristiska för obligationsrätten sägs ibland vara att den rör förhållandet mellan parterna och att alla risker är fördelade mellan dem.23 Rättshandlingars tredjemansverkningar behandlas istället inom sakrätten. Sakrättsliga frågor behandlas inte i avhandlingen, även om det valda undersökningsområdet i hög utsträckning tar sikte på den obligationsrättsliga hanteringen av en särskild typ av tredjemansproblematik. Däremot kan vissa sakrättsligt, eller insolvensrättsligt, influerade argument förekomma även inom skadeståndsbedömningen.24s. 6

43.En ökad insikt i de principiella frågornas betydelse på det konkreta regelplanet kan vara till nytta för praktiskt inriktade läsare och syftet är även att ge insikt om de processuella möjligheter som olika argumentationslinjer inbjuder 24s. 6

44.till. Däremot behandlas inte specifika processrättsliga frågor mer ingående.25s. 7

45.Även skiljerättsliga sidospår har utelämnats eftersom avhandlingen inriktar sigs. 7

46.på de civilrättsliga frågorna.26s. 7

Tidigare forskning

1.Frågan om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar är en av förmö-s. 7

2.genhetsrättens klassiska frågeställningar. Det medför att avhandlingen utgörs. 7

3.en del av en rättsvetenskaplig diskurs och därmed måste förhålla sig till tidigares. 7

4.forskning. Ambitionen i den föreliggande avhandlingen är att utgöra ett bidrags. 7

5.till denna diskurs. I denna del ska några huvudlinjer i tidigare forskning i fram-s. 7

6.för allt svensk och övrig nordisk rätt belysas.s. 7

7.I takt med att rätten förändras uppkommer nya frågor med anknytning tills. 7

8.förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar. Rättens föränderlighet görs. 7

9.det också angeläget att återkomma till denna klassiska frågeställning. Förhål-s. 7

10.landet mellan kontrakts- och deliktsansvar har bl.a. behandlats i två nordiskas. 7

11.avhandlingar från förra seklet. I dansk rätt av Bernhard Gomard (1958) ochs. 7

12.i svensk rätt av Bertil Bengtsson (1960).27 Båda avhandlingarna undersökers. 7

13.primärt tvåpartsförhållandet, dvs. avtalsrelationer, samt är inriktade på vilkas. 7

14.skadeståndsregler som tillämpas i dessa relationer. Båda framställningarna ärs. 7

15.också primärt avgränsade till skadetyperna person- och sakskada. I Gomardss. 7

16.avhandling undersöks framför allt den skadeståndsrättsliga ansvarsgrunden,s. 7

17.särskilt hur culpabedömningen sker i avtalsförhållanden.28 Bengtssons avhand-s. 7

18.ling är istället inriktad på frågan om huruvida den rättsliga klassificeringen avs. 7

19.ansvarsgrunden i kontraktsförhållanden har betydelse för frågan försäkrings-s. 7

20.skyddet vid ansvarsförsäkring. Avhandlingens första del innehåller emellertids. 7

21.ett allmänt skadeståndsrättsligt perspektiv på gränsdragnings- och klassifice-s. 7

22.25 ringsfrågor samt förekomsten av en s.k. konkurrenslära i svensk rätt.29 Båda dessa avhandlingar har haft stor betydelse för det föreliggande arbetet även om delar av rättsläget har förändrats. De uppfattas också som ”klassiker” i rättsvetenskapliga sammanhang, vilket kan förklara att det inte har gjorts några omfattande studier i ämnet under senare tid, förutom en rad rättsvetenskapliga artiklar som kommer att refereras till senare i avhandlingen.s. 7

23.Förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar utgör en kärnfråga vid diskussioner om hur man kan konstruera ett ansvar i en utomkontraktuell relation avseende uppfyllelsen av en avtalsförpliktelse, dvs. ett ansvar gentemot tredje man. Beträffande flerpartssituationer finns ett antal framställningar vilka undersöker principen om avtalets subjektiva begränsning och s.k. direktkrav.30 Dessa är ofta avgränsade till vissa typer av kontraktskedjor.31 Härvid intas ibland ett mer renodlat kontraktsperspektiv, men också mellanformer av ansvar samt deliktsansvar har undersökts. I övrigt har i svensk rätt förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar i flerpartsrelationer enbart behandlats i begränsad utsträckning. Frågan har dock i viss mån belysts i samband med t.ex. rätten till ersättning för tredjemansskador och rena förmögenhetsskador.32s. 8

Metod och material

Rättsvetenskaplig grundsyn

1.I det följande presenteras de rättsvetenskapliga utgångspunkter som ligger till grund för den följande framställningen, vilka här gemensamt betecknas som en rättsvetenskaplig grundsyn. Syftet härmed är att klargöra hur valet av rättsvetenskapligt perspektiv sammanhänger med avhandlingens ämne och metodval. Den syn på rätten som presenteras i den följande framställningen baseras till viss del på Tuoris modell av rätten och dess indelning i tre olika nivåer: surface level, legal culture och deep structure.33 26s. 8

2.Den första nivån avser rättsordningen på ytplanet. Detta inbegriper allas. 9

3.rättsregler och rättsliga normer som gäller inom ett visst begränsat område,s. 9

4.dvs. en rättsordning. De rättsregler som avses är de som brukar kallas den s.k.s. 9

5.rättskälleläran. Den andra nivån tar sikte på rätten som ett system. Här före-s. 9

6.kommer principer, begrepp och indelningar i rättsliga kategorier etc. På dennas. 9

7.nivå finner vi t.ex. allmänna rättsliga principer, vilka kan betraktas som rätts-s. 9

8.regler som kan tillämpas på en mer övergripande nivå, dvs. över olika katego-s. 9

9.rier. Syftet med den andra nivån kan sägas vara att skapa en överbyggnad tills. 9

10.rättsordningen. Detta medför i sin tur en viss tröghet i rättens föränderlig-s. 9

11.het. Men det medför också att rättens tillämpbarhet underlättas. Så kan t.ex.s. 9

12.ske genom olika hjälpregler och tolkningsregler. Dessa regler medför t.ex. atts. 9

13.nya rättsliga lösningar kan skapas inom systemet utan att nya rättsregler måstes. 9

14.skapas. Ett exempel på en tolkningsregel är analogislutet, dvs. om det finns skäls. 9

15.att likställa en situation med en annan, och då reglera den andra situationen pås. 9

16.samma sätt (tillämpa samma lagregel utanför lagens bokstav). Den tredje nivåns. 9

17.kan betraktas som en ”djupnivå” i rätten, och tar sikte på de premisser och vär-s. 9

18.deringar i samhället som påverkar rättens utformning.34s. 9

19.Alla dessa tre nivåer påverkar ofrånkomligen varandra. ”Rätten” skapas stän-s. 9

20.digt genom en interaktion mellan nivåerna.35 Indelningen kan användas soms. 9

21.analysverktyg vid undersökningen av en rättslig fråga genom att de olika nivå-s. 9

22.erna kan sägas representera olika kunskapstyper. Ett rättsligt problem kan t.ex.s. 9

23.hanteras på ”djupnivå” genom att klarlägga de olika värderingar som ligger tills. 9

24.grund för olika rättsliga lösningar. Man kan då tala om att olika samhälleligas. 9

25.behov tillgodoses. Om de samhälleliga behoven ändras medför det förhopp-s. 9

26.ningsvis en förändrad reglering.36 Mellan de samhälleliga behoven (nivå 3) ochs. 9

27.den rättsliga regleringen (nivå 1) ligger rättssystemet (nivå 2) som ett raster.s. 9

28.Denna nivå kan bidra till att de samhälleliga behoven tillgodoses, men ocksås. 9

29.medföra en tröghet i rättens förändringar på ytplanet.37s. 9

30.Det är just på den andra nivån som frågan om alternativa anspråksvägars. 9

31.och olika hanteringssätt vid överlappande och parallella ansvarsregler ligger.s. 9

32.I en analys av diskursen kring alternativa anspråksvägar, kan man undersökas. 9

33.27 hur denna fråga hanterats i rättssystemet och av rättens aktörer samt vilka indelningsgrunder, rättsprinciper och hjälpregler som används för att hantera överlappande och alternativa anspråksvägar.38 Det medför att undersökningen främst avser argumentationen kring hur gällande rätt är konstruerad, inte främst vad som är gällande rätt på reglernas ytplan eller bakomliggande samhälleliga värderingar i rättens djupstruktur.39 För att bidra med kunskap som är till praktisk nytta måste emellertid vad-frågan, dvs. vad som är gällande rätt, sättas i förgrunden. Målet med undersökningen är att genom en förståelse för hur rätten konstrueras erhålla kunskap om vad rätten är, även om denna betraktas som en konstruktion (eller en rekonstruktion).40s. 9

Metod och materialhantering

1.I avhandlingen används en metod som kan beskrivas som komparativ, analytisk, systemorienterad och prognosorienterad. Tillvägagångssättet är alltså komparativt, i bemärkelsen rättsjämförande, eftersom avhandlingen i stor utsträckning baseras på en jämförelse mellan olika regler om skadestånd. Därtill görs även jämförelser mellan olika rättsordningar och rättssystem, vilket beskrivs mer ingående nedan.41 Mer allmänna frågor om det använda materialet, som även kan betraktas som specifika för det kontrakts- respektive deliktsrättsliga regelsystemet, belyses i det föreliggande avsnittet.42s. 10

2.Med utgångspunkt i det rättsdogmatiska perspektivet, vilket avser en tolkningslära innebärande rekonstruktionen av en rättsregel för applicering på en viss fråga43, analyseras rättskällematerialet för att därvid utkristallisera djupare nivåer i den rättsliga argumentationen. Förhållningsättet är härvid systemorienterat, vilket innebär att den rättsliga systematiseringen får stor betydelse, inte minst för att blottlägga de underliggande argumenten på rättens djupnivå. Systematiseringens betydelse för framställningen behandlas vidare i nästföljande avsnitt nedan.44 Dessutom anläggs ett prognosorienterat förhållningssätt för att orientera materialet tillbaka mot fastställandet av gällande rätt, dvs. målet är att återknyta den djupstruktur som analyserats till systematiken och därmed komma tillbaka till rättens ytplan. 28s. 10

3.Ämnesvalet har medfört att ett tämligen omfattande material beaktats.s. 11

4.Undersökningen avser vad som kan betraktas som en interaktion mellan tvås. 11

5.olika rättsområden: kontraktsrätt och deliktsrätt. Det innebär att lösningarnas. 11

6.inte enbart kan sökas i ett av dessa rättsområden, utan besvarandet av forsk-s. 11

7.ningsfrågan kräver en undersökning av ett bredare material. Det innebär ocksås. 11

8.att hänsyn tas till både kontraktsrätt och deliktsrätt, samt att tillvägagångssät-s. 11

9.tet bygger på ingående jämförelser mellan dessa rättsområden. Ämnet medförs. 11

10.vissa tolkningsproblem som kan kopplas till såväl utformningen av enskildas. 11

11.rättsregler inom respektive rättsområde som den systematiska förståelsen avs. 11

12.dessa rättsregler. Det senare kan betecknas som en form av interaktionspro-s. 11

13.blem, vilket uppkommer inom ramen för såväl det enskilda rättsområdet soms. 11

14.i interaktionen mellan dessa områden.45 Det kan t.ex. avse förhållandet mellans. 11

15.den s.k. allmänna och speciella skadeståndsrätten, eller mellan allmän avtals-s. 11

16.rätt och speciell avtalsrätt (kontraktsrätt).s. 11

17.Framställningen innehåller till stor del beskrivningar av den materiella reg-s. 11

18.leringen.46 Redogörelser för innehållet i gällande rätt är nödvändiga eftersoms. 11

19.innehållet i regleringen utgör själva studieobjektet. Därtill kan dessa beskriv-s. 11

20.ningar underlätta för läsaren att följa med i förda resonemang samt att ökas. 11

21.framställningens transparens, genom att öppet redogöra för de ställningstagan-s. 11

22.den, eller ”ämnesbeskrivningar”, som ligger till grund för jämförelsen mellans. 11

23.olika regler.47s. 11

24.I den mån lagstiftning finns beaktas naturligtvis denna.48 Gemensamt förs. 11

25.båda rättsområdena är avsaknaden av heltäckande lagstiftning, vilket medförs. 11

26.att det rättsliga materialet till stor del utgörs av rättspraxis.49 Den rättspraxiss. 11

27.som undersökts består av avgöranden från HD, samt i vissa fall opublicerades. 11

28.avgöranden från underinstanserna.50 Undersökningen omfattar ungefär etts. 11

29.hundratal rättsfall.51 Någon begränsning till en viss tidsperiod har inte gjortss. 11

30.29 på förhand, men det har inte ansetts föreligga någon anledning att för uppfyllandet av avhandlingens syfte beakta rättspraxis före 1900-talets början.52s. 11

31.Prejudikat, dvs. rättsfall från HD, har stor betydelse som rättskälla, särskilt inom förmögenhetsrätten.53 Användningen av prejudikat som rättskälla är förenat med svårigheter på grund av dess kasuistiska karaktär, dvs. att rättsutvecklingen sker inom ramen för lösningen av konkreta problem.54 Detta behöver inte vara problematiskt i sig, eftersom avgöranden därefter kan ge upphov till generaliseringar och bilda mönster för lösningen av nya problem. Svårigheten ligger ofta i att avgöra i vilken utsträckning ett avgörande är generaliserbart. Sådana frågor har uppkommit i betydande omfattning inom ramen för föreliggande arbete.s. 12

32.Genom att parterna själva väljer vilka sakomständigheter som åberopas till stöd för sin talan sker förändringar av rättens ytplan i rättspraxis utifrån parternas initiativ.55 Innehållet i rättspraxis påverkas nämligen i stor utsträckning av utformningen av talan.56 I och med att parterna styr valet av sakomständigheter som ligger till grund för talan kommer parterna alltså ha ett slags företräde avseende den normbildning som sker i rättspraxis.57 Principen jura novit curia innebär visserligen att parterna inte förfogar över vilka regler som ska tillämpas. De behöver inte heller vare sig åberopa eller föra bevisning om innehållet i gällande rätt.58 Parterna har emellertid genom sin utformning av talan vad som kan kallas för ett normbildningsprerogativ, dvs. ett företräde när det kommer till hur normbildningen i domstolarna kommer att gestalta sig. I det följande undersöks rättskällematerialet i form av rättspraxis utifrån hur talan har utformats, inte vilka möjliga alternativ som parterna i ett enskilt fall hade kunnat göra gällande.s. 12

33.Det kan också förhålla sig så att möjligheten att göra gällande andra regler än de som tillämpats i ett konkret fall till stöd för en rätt till skadestånd inte berörs av domstolen. Det kan finnas flera skäl till detta, t.ex. att en annan regel förbisetts eller att en närmare motivering till valet av rättsregel inte ansetts vara behövlig.59 Ofta är regelvalet inte en tvistefråga mellan parterna, efter30s. 12

34.som överlappande och parallella ansvarsregler inte behöver vara av praktisks. 13

35.betydelse för resultatet i ersättningsfrågan, dvs. frågan om en skadelidande i etts. 13

36.konkret fall har rätt till skadestånd eller inte. Att en domstol inte alltid tydlig-s. 13

37.gör sitt regelval kan därför betraktas som ett i praktiken nödvändigt förhåll-s. 13

38.ningssätt. Vid rättsbildning genom prejudikat kan det emellertid vara av vikts. 13

39.att tydliggöra möjligheten till alternativa anspråksvägar och motivera valet avs. 13

40.regel. En brist på sådan motivering medför att prejudikatvärdet avseende självas. 13

41.regelvalet kan antas minska.60s. 13

42.I avhandlingen används förarbeten vid tolkningen av lagstiftning.61 Det skers. 13

43.inte genom en genomgång av förarbetena till all den lagstiftning som diskute-s. 13

44.ras. Urvalet baseras främst på sådana förarbeten till den lagstiftning som kans. 13

45.uppfattas som central i förmögenhetsrätten, men också sådana förarbeten därs. 13

46.frågor om överlappande eller parallella ansvarsregler tas upp till behandling.62s. 13

47.Förarbeten som rättskälla i svensk rätt är en omdiskuterad fråga.63 Särskilt inoms. 13

48.förmögenhetsrätten, där lagstiftaren är förhållandevis frånvarande till förmåns. 13

49.för rättsbildning i praxis, uppkommer frågan om vilket värde som förarbetens. 13

50.har.64 Förarbetena har i det följande störst betydelse beträffande specifika tolk-s. 13

51.ningsfrågor, framför allt avseende syftet med instiftandet av en viss lag.65s. 13

52.31s. 13

53.Härvid kan nämnas att förarbeten kan innefatta olika typer av texter, t.ex. propositioner, offentliga utredningar, utskottsbetänkanden och liknande.66 Vissa utredningsförslag behandlas i avhandlingen enbart för att visa alternativa lösningar på olika rättsliga problem, vilka kanske ändrats i den efterföljande propositionen och alltså inte legat till grund för lagstiftningen. Anledningen till att detta material behandlas är att det kan bidra med en beskrivande bakgrund till rättsreglernas utformning, vilket ger en ökad förståelse för deras syfte och innebörd.67s. 14

54.I framställningen har viss EU-rättslig reglering beaktats. Så är framför allt fallet på konsumentskyddsområdet, t.ex. beträffande produktansvarsregleringen. Här krävs särskilda överväganden vid tolkning, eftersom reglerna utgör en del av det EU-rättsliga regelsystemet.68 Någon mer allmänt EU-rättsligt inriktad studie är det dock inte fråga om. Inte heller undersöks frågor om det unionsrättsliga skadeståndsansvaret närmare.69 I viss mån har även lagstiftning baserad på internationella konventioner beaktats i studien. Dessa avser framför allt transporträtten.70 Inte sällan är dessa konventioner tvingande och föreskriver en enhetlig tolkning av konventionsbestämmelserna. Transporträtten undersöks utifrån perspektivet att rättsområdet är en del av svensk rätt, även om lagtolkningen vanligtvis ska ske i enlighet med de konventionsrättsliga reglernas bakomliggande syften. Undersökningen är därför i detta avseende inte komparativrättslig i den meningen att avsikten är att jämföra tillämpningen av motsvarande transporträttslig reglering i andra rättsordningar.71 Istället betraktas transporträtten som ett annorlunda normsystem vilket existerar inom ramen för det svenska rättssystemet, varvid de jämförande momenten sker i relation till annan svensk rätt.s. 14

55.I avhandlingen behandlas även olika standardavtal, vilka har stor praktisk betydelse för några av de kontraktstyper som genomgås i det följande.72 Så är 32s. 14

56.t.ex. fallet avseende entreprenadrätten.73 Standardavtal ger en kunskap om dens. 15

57.rättsliga regleringen i ett visst sammanhang, även om denna reglering formellts. 15

58.är begränsad till avtalsparterna.74s. 15

Systematiseringens normerande verkan

1.I avhandlingen undersöks föreställningen om rättsreglerna som inordnade is. 15

2.ett system och hur dessa systematiska föreställningar har betydelse för rätts-s. 15

3.tillämpningen, dvs. avseende skadeståndsbedömningen. Forskningsfrågan kans. 15

4.därför uppfattas ta sikte på ett systematiskt fenomen, nämligen den rätts-s. 15

5.systematiska indelningen av olika ansvarsformer. Det ska dock understrykass. 15

6.att frågan om alternativa anspråksvägar inte ska uppfattas som en fråga soms. 15

7.uppkommer på grund av den rättsliga systematiken, utan att förekomsten avs. 15

8.överlappande och parallella ansvarsregler i stor utsträckning beror på att dets. 15

9.ibland kan finnas en redundans av regler på rättens ytplan. För att lösa frågors. 15

10.om olika rättsreglers förhållande till varandra är det emellertid av betydelses. 15

11.att undersöka hur den rättsliga systematiken är uppbyggd. Som en särskild dels. 15

12.av detta undersöks hur man argumenterar för valet av rättslig lösning, dvs. hurs. 15

13.man kommer fram till svaret på vad gällande rätt är. Detta uttrycks i avhand-s. 15

14.lingen som frågan om vilket hanteringssätt som används vid överlappande ochs. 15

15.parallella ansvarsregler. Termen ”hanteringssätt” avser alltså hur man rättsligts. 15

16.konstruerar lösningen på ett problem.75s. 15

17.Det material som används för att belysa den rättsliga systematiken är främsts. 15

18.rättslitteratur, dvs. doktrin.76 Rättsvetenskapen har, framför allt i förmögen-s. 15

19.hetsrätten, stor betydelse för den rättsliga systematiseringen.77 Systematise-s. 15

20.33 ring innebär i allmänhet insamlande av fakta och organisering av dessa efter ett visst mönster. Rättsvetenskaplig systematisering går ut på att uppställa rättsreglerna i ett system.78 Sådan systematisering kan ske genom en indelning av olika rättsregler i olika kategorier, vilket förutsätter en klassificering eller etikettering av enskilda regler. Rättsvetenskap som en systematiserande vetenskap bidrar därigenom med nya synsätt på rätten, utan att man nödvändigtvis behöver undersöka eller uppfinna nya fenomen.s. 15

21.En av anledningarna till att rättsvetenskapen kan beskrivas som en systematiserande vetenskap är att systemföreställningar har betydelse för jurister generellt. Normerna uppfattas hänga samman i ett system, vilket bl.a. ställer vissa krav på konsekvens och konsistens i rättstillämpningen.79 Enligt denna uppfattning tjänar systemet olika syften. Sådana syften kan t.ex. vara att praktiskt bidra vid utformningen av nya regler (huvudregler och undantag), att vara ett verktyg för att orientera sig och överblicka reglerna samt att fungera som hjälp för minnet.80 Systematiseringen fyller en viktig pedagogisk funktion och fungerar som en ”karta” i det rättsliga landskapet. Systemföreställningen blir därmed normativ, i bemärkelsen att den påverkar hur vi jurister föreställer oss, eller konstruerar, gällande rätt. Att argumentera utifrån att rättsreglerna är en del av ett system, dvs. resonera principiellt, är karakteristiskt för den rättsliga argumentationen.81s. 16

22.En av fördelarna med att inordna det rättsliga stoffet i ett system är att det skapar en förutsebarhet. Som en karta över rättsreglerna bidrar det till en överblick och tillsammans med olika hjälpregler gör det att man kan navigera sig fram till lösningar på rättsliga problem. Olika systematiska föreställningar kan också leda till olika lösningar på ett och samma problem.82 Systematiseringen skapar en viss tröghet i rättens förändringar. Även om fördelarna är många finns en stor risk att systemet blir så konserverande att det förhindrar vissa rättsreglers genomslag, eftersom de är systemstörande. En risk med att systemföreställningen fungerar normativt i samband med rättsutvecklingen är att det kan leda till en rundgång. Med det avses att en viss systematik riskerar att låsas fast, vilket även får en konserverande verkan på de rättsregler som ingår i systemet.s. 16

23.Rättsvetenskapen kan ha ett inflytande på rättsbildning och rättstillämpning.83 Genom fastställandet av gällande rätt och ett inordnande av rättsreglerna utifrån ett visst mönster blir systematiseringen i sig en del av den juridiska metoden. Systematiseringen kan bidra till att förändra rätten, genom ett på förhand konstruerat svar på en viss rättstillämpningsfråga, dvs. en förhandskonstruktion. Ett sådant prognosorienterat tillvägagångssätt innebär inte en förändring genom analyser av enskilda begrepp, utan att det är möjligt att ur 34s. 16

24.förståelsen av rätten som ett systematiskt fenomen utveckla nya rättsregler.s. 17

25.Förståelsen kan t.ex. konkretiseras genom s.k. metaregler vilka styr systemati-s. 17

26.seringen, t.ex. att rätten ska vara fri från motsägelser.84 Rättsvetenskapen blirs. 17

27.därmed, i den utsträckning denna tar sikte på ett internt rättsligt perspektiv,s. 17

28.dvs. att fastställa gällande rätt, kommunicerande, genom att den bidrar norma-s. 17

29.tivt med både förhands- och efterhandskonstruktioner.s. 17

30.Systematiseringens normerande verkan medför också att rättsvetenskapenss. 17

31.fastställande av gällande rätt genom beskrivningar av rättssystemet kan upp-s. 17

32.fattas som en självuppfyllande profetia. Med det menas alltså att en prognoss. 17

33.från rättsvetares sida beträffande innehållet i gällande rätt kommer att liggas. 17

34.till grund för vad som i andra rättskällor, t.ex. rättspraxis, uttrycks vara gällandes. 17

35.rätt med hänvisning till den gjorda prognosen.85 Om gällande rätt betraktass. 17

36.som ett ständigt föränderligt ytplan, där en växelverkan mellan olika nivåers. 17

37.i rätten kan förklara dels den tröghet som finns i rättskulturen, dvs. nivå två,s. 17

38.dels att det är nödvändigt med en föreställning om gällande rätt som ett objekts. 17

39.som ”fixeras” i tiden, avspeglar det en syn på rätten som någonting i ständigs. 17

40.tillblivelse, dvs. som ständigt skapas på nytt i varje ögonblick vi ”tillämpar”s. 17

41.den.86 Med andra ord måste man acceptera det paradoxala i att vad vi pratars. 17

42.om är vad vi pratar om, eller, för att låta mer vetenskaplig: vi undersöker vads. 17

43.det egentligen är vi undersöker och uppfinner vårt eget forskningsobjekt varjes. 17

44.gång. Det är alltså på denna nivå som föreställningen om rätten som ett systems. 17

45.har betydelse för ”rekonstruktionen” av en rättsregel.s. 17

Komparativ metod

1.Komparativ metod innebär kort sagt en jämförelse mellan olika rättssystem.87s. 17

2.Det finns emellertid inte bara en komparativ metod, utan flera.88 Syftet meds. 17

3.detta avsnitt är att förklara valet av metod och material i det föreliggande arbe-s. 17

4.tet till den del tillvägagångssättet baseras på en jämförelse mellan olika rätts-s. 17

5.system.89 Undersökningens komparativa delar syftar framför allt till att berikas. 17

6.35 analysen av svensk rätt genom en beskrivning av huvudlinjerna i andra rättssystem avseende förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar samt genom att med olika exempel belysa och konkretisera möjliga lösningar på de frågeställningar som behandlas i avhandlingen.90s. 17

7.Det sagda medför att mer allmänna redogörelser för utländsk rätt har avgränsats bort. Vad gäller förhållandet mellan kontrakt och delikt i andra länder, utgör undersökningen i stor utsträckning en beskrivning av den vedertagna uppfattningen i en viss rättsordning. Ibland förekommer även redogörelser för en bredare diskussion i utländsk rätt. En sådan undersökning går inte på djupet med den rättsliga klassificeringen av ansvarsformerna samt gränsdragningsproblemen som sådana, varvid undersökningen kan betraktas som ”grund” men vidsträckt.s. 18

8.Eftersom den systematiska indelningen och utformningen av kontraktsoch deliktsansvar varierar i olika rättsordningar kan de olika ansvarsformerna inte interagera med varandra på samma sätt.91 Det sammanhänger med vissa generella svårigheter som uppkommer vid användningen av en komparativ metod. Komparativrättsliga inslag medför nämligen såväl epistemologiska som metodologiska problem. Epistemologiska problem kan exempelvis handla om svårigheter att bestämma och definiera vad det är som jämförs. De metodologiska problemen handlar t.ex. om den terminologi som används i olika länder. Det kan också handla om rättstekniska aspekter eller den ”rättsliga strukturen”, t.ex. case law-baserade rättsordningar eller om det finns kodifikationer. Det handlar också om svårigheten att förstå innebörden i olika termer.92 Samma term kan ha olika innebörd i olika rättsordningar.s. 18

9.Ett exempel på det är termen direktkrav, som kan definieras på en mängd olika sätt. Därför inriktas den komparativa metoden ofta på att jämföra rättsregler som fyller samma funktion i olika rättssystem. Det baseras alltså på ett s.k. funktionellt perspektiv.93 Tyngdpunkten läggs därmed på de funktioner som bär upp reglerna i olika rättsordningar, och inte klassificeringen av ett problem eller valet av konceptualisering. I den följande framställningen är perspektivet emellertid huvudsakligen systemorienterat. Med det avses att undersökningen tar sikte på att belysa förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar såsom det uppfattas i olika rättssystem. Det handlar alltså om att undersöka ”the black 36s. 18

10.box”, dvs. rättsreglernas utformning, och genom denna jämförelse bidra meds. 19

11.nya synsätt även i relation till svensk rätt.94s. 19

12.När det sedan kommer till de särskilda ansvarsfrågor som undersöks is. 19

13.avhandlingen är syftet istället att utmejsla de hanteringssätt vars funktion is. 19

14.respektive rättsordning kan likställas med den svenska regleringen. De kom-s. 19

15.parativa analyserna syftar därvid till att bidra till att lösa de inhemska problems. 19

16.som avhandlingen tar sikte på. Detta sker genom att de olika lösningarna i olikas. 19

17.länder tas med som argument för och emot vissa lösningar. Ett ökande inslags. 19

18.av komparativa utblickar är även särskilt påkallat vid anläggande av ett fram-s. 19

19.åtsyftande perspektiv. De utmaningar som föreligger i svensk rätt förekommers. 19

20.även inom andra rättsordningar. Eftersom viss osäkerhet kan antas råda i fleras. 19

21.avseenden kan enbart förslag på möjliga lösningar presenteras och vissa delars. 19

22.av framställningen är därmed mer prognosorienterade.s. 19

23.I avhandlingen görs komparativa utblickar mot engelsk rätt. Vissa jämfö-s. 19

24.relser görs även med fransk och tysk rätt, men då enbart i begränsad utsträck-s. 19

25.ning.95 Ett starkt vägande skäl till att engelsk rätt valts är en föreställning oms. 19

26.de stora olikheter som råder mellan svensk och engelsk rätt beträffande dens. 19

27.rättsliga systematiken och regeluppbyggnaden. En vanlig förklaring till dennas. 19

28.skillnad är att engelsk rätt tillhör rättstraditionen common law.96 Trots olikhe-s. 19

29.ter i konstruktionen eller tillnärmningen av vissa frågor kan dock resultatens. 19

30.bli liknande i vissa frågor. Ett annat skäl till att jämförelser görs med det eng-s. 19

31.elska rättssystemet är att detta utövar ett stort inflytande på rättsutvecklingens. 19

32.generellt. Inte minst genom att engelsk rätt ofta tillämpas i internationella för-s. 19

33.hållanden, vilket gör att det är ett rättssystem som kan betraktas som myckets. 19

34.rikt på material.s. 19

35.Dessutom finns det i engelsk rätt, i ganska hög utsträckning, en diskussions. 19

36.om de problem som diskuteras i avhandlingen. Inflytandet från angloameri-s. 19

37.kansk rätt märks även i terminologiskt hänseende. I den engelskspråkiga litte-s. 19

38.raturen används ibland beteckningen contorts, vilket tar sikte på en blandnings. 19

39.av contract law och tort.97 I svensk rätt har det inte förekommit diskussioner oms. 19

40.37 kontrakt och delikt i samma omfattning, vilket förstärker behovet av ett komparativt perspektiv. Även om det engelska normsystemet, och den akademiska diskursen, kan ha ett stort inflytande över svensk rätt, är det viktigt att notera att vad som undersöks i avhandlingen inte är den engelska rättens inflytande på svensk rätt, utan istället görs jämförelser med normsystemen som sådana.s. 19

41.Genom den nordiska rättens särställning inom förmögenhetsrätten framstår ett nordiskt perspektiv ofta som en nödvändighet i svenska avhandlingar.98 I vissa avseenden uppvisar skadeståndsrätten stora likheter i de olika nordiska länderna.99 Det finns vad man kanske kan kalla en nordisk samsyn i många frågor. Det har framför allt historiska orsaker, bl.a. genom lagstiftningssamarbeten under 1900-talet.100 Utgångspunkterna för de obligationsrättsliga systemen har således varit gemensamma. I många avseenden har därför rättspraxis och litteratur från övriga nordiska länder bärighet även avseende frågor om hur vissa skadeståndsrättsliga problem kan lösas i svensk rätt.101s. 20

42.Med hänsyn till de nordiska rättsordningarnas förhållandevis likartade utformning kan hävdas att användningen av nordiskt material inte kan betraktas som komparativrättslig. Någon nordisk samsyn föreligger emellertid inte över hela linjen. Däremot har man i skadeståndsrätten kunnat skönja en tudelning mellan å ena sidan Norge-Danmark och å andra sidan Sverige-Finland. En betydande skillnad finns t.ex. beträffande regleringen av rena förmögenhetsskador, vilken utformats på skilda sätt i svensk-finsk respektive dansk-norsk rätt.102 Även de kontraktsrättsliga reglerna innehåller tämligen stora olikheter och lösningarna varierar i de olika nordiska länderna avseende frågan om avtalets räckvidd och direktkrav.103 Man kan därför ifrågasätta om det går att tala om en nordisk rättslikhet, innebärande att de nordiska länderna kan sägas ha gemensamma idémässiga utgångspunkter på en djupnivå, och än mer om det går att tala om en likhet på reglernas ytplan.104 38s. 20

43.Olikheterna i regleringen gör emellertid att det är av särskilt stor bety-s. 21

44.delse att beakta nordiskt rättskällematerial. Även i denna del är syftet med atts. 21

45.använda utländskt material att visa på möjligheterna till olika lösningar ochs. 21

46.framför allt att studera de argument som ligger till grund för valet av lösning.105s. 21

47.Även om det finns starka historiska kopplingar mellan de nordiska ländernas. 21

48.och de breda dragen kan uppfattas som gemensamma är anslaget i detta arbetes. 21

49.ändock att betrakta som komparativrättsligt, snarare än samnordiskt. Bland des. 21

50.nordiska rättsordningarna har främst norsk och dansk rätt beaktats. Finsk rätts. 21

51.har beaktats i den mån material om denna varit tillgängligt på svenska.s. 21

52.I viss utsträckning tas även hänsyn till s.k. transnationella principsamlingar,s. 21

53.bl.a. DCFR, varvid syftet även här är jämförande.106 Dessa principsamlingars. 21

54.utgör regelkomplex som kan liknas vid egna rättssystem och en jämförelses. 21

55.med dessa kan också ske för att belysa andra lösningar och berika analysen avs. 21

56.svensk rätt. En viktig aspekt är att det även i svensk domstol hänvisas till dessas. 21

57.modellagar. Exempelvis har HD hänvisat till DCFR i ett flertal rättsfall.107 Des. 21

58.är emellertid direkt tillämpliga enbart om parterna har avtalat om dessa, dvs.s. 21

59.som inkorporerade avtalsvillkor, eller i internationella kommersiella avtal därs. 21

60.tvister avgörs av skiljemän.s. 21

Terminologi

Allmänt om terminologin

1.I komparativrättsliga studier brukar det ägnas mycket energi åt att försökas. 21

2.skapa neutrala termer för att beskriva olika rättsliga fenomen, problem ochs. 21

3.funktioner hos rätten. Syftet är att lösgöra sig från det faktum att olika rätts-s. 21

4.liga termer kan ha olika betydelser i skilda rättssystem. En rättslig term kan has. 21

5.såväl olika konnotationer, dvs. abstrakta definitioner, som denotationer, dvs.s. 21

6.alla fenomen som begreppet syftar på.108 Eftersom den här undersökningens. 21

7.till stor del är inriktad på hur kategorisering och klassificering i ett system kans. 21

8.verka formande för den rättsliga regleringen av olika samhälleliga problem,s. 21

9.framstår ett sådant angreppssätt som delvis missriktat. Det rättsliga tänkandets. 21

10.39 är till den grad styrt av en dikotomi mellan kontraktuellt och deliktuellt skadestånd, vilken har faktiska effekter, att det vore onödigt betungande att låtsas som att dikotomin inte existerade och att från grunden undersöka huruvida dikotomin hade fog för sig. Den funktionella komparativa metoden får därför träda tillbaka för ett mer regel- och systeminriktat förhållningssätt.109 Med det avses att framställningen främst tar sikte på att uppnå förståelse för hur den systematiska uppbyggnaden framträder inom det aktuella ämnet.s. 21

11.Det sagda innebär dock inte att det inte finns ett stort behov av en välartikulerad och stringent terminologi, i syfte att hålla ihop trådarna och förenkla för läsaren att följa med i författarens tankegångar, men också skapa samlade (och samlande) uttryck för de problem som diskuteras. Avsikten är att en förklaring till använda begrepp och termer ska ske löpande i framställningen. Jag har redan i de föregående avsnitten definierat vissa för avhandlingen centrala termer och begrepp. Nedan följer ett antal ytterligare termer och begrepp, som jag ansett väl värda att diskutera i ett eget sammanhang. Syftet är att skapa en klarhet för läsaren i framställningens begreppsanvändning, inte att göra anspråk på att just denna användning är allmängiltig eller nödvändigtvis en ”bättre” beskrivning av ett fenomen eller problem än någon annans användning av begreppen. Ytterligare en anledning är en allmän strävan efter konsekvens i begreppsanvändningen, något som inte är helt lätt i en framställning som tar sikte på grundläggande förmögenhetsrättsliga frågor som dessutom i särskilt hög grad präglas av stora variationer med hänsyn till avhandlingens komparativa inslag.s. 22

Skadestånd, skadeståndsrätt och deliktsansvar

1.Med skadestånd avses ersättning för en liden skada. Skadeståndet brukar beskrivas som en ersättning som ska sätta den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan inte inträffat.110 Ersättning genom skadestånd utges i form av ett penningbelopp. I kontraktsrätten kan ersättning i pengar även avse andra påföljder än skadestånd, t.ex. avhjälpande på den avtalsbrytande partens bekostnad, fullgörelse av penningprestation, ersättning i samband med återgång vid hävning (värdeersättning) eller prisavdrag.111s. 22

2.Uttrycket ”skadeståndsrätt” avser här regler om skadestånd i såväl avtalsförhållanden som utomkontraktuella förhållanden. Denna begreppsanvändning är inte helt överensstämmande med hur termen skadeståndsrätt används i 40s. 22

3.övrigt i den juridiska litteraturen. Vanligtvis uppfattas uttrycket skadestånds-s. 23

4.rätt som rättsområde enbart inbegripa skadestånd i utomkontraktuella förhål-s. 23

5.landen och regler om skadestånd i avtalsförhållanden behandlas som en del avs. 23

6.kontraktsrätten.112 Den gemensamma nämnaren är i det föreliggande arbetets. 23

7.skadeståndet och olika regler som tar sikte på skadeståndets grund, dvs. hurs. 23

8.en fordran på skadestånd uppkommer, samt dess närmare innehåll. Därförs. 23

9.behandlas även kontraktsrättsliga regler om skadestånd som en del av skade-s. 23

10.ståndsrätten.s. 23

11.Distinktionen mellan olika skadeståndsregler avser här reglernas karaktärs. 23

12.eller kvalificeringen av förpliktelsens grund, dvs. ansvarsgrunden. Det kans. 23

13.skiljas från användningen av termerna för att beteckna själva relationen mellans. 23

14.två parter. Ur ett mer övergripande perspektiv behandlas i framställningens. 23

15.en mängd obligationsrättsliga frågor, vilket innebär att vad som undersöks ärs. 23

16.innehållet i olika förpliktelser. Det gör att termerna ”utomobligatoriskt” res-s. 23

17.pektive ”obligatoriskt” ansvar, enligt min mening, inte riktigt kommer tills. 23

18.sin rätt.113 Det låter nämligen som att den utomobligatoriska skadeståndsrät-s. 23

19.ten inte skulle utgöra en del av obligationsrätten. För att beskriva en relations. 23

20.mellan två parter i situationer då det inte finns något avtal mellan parternas. 23

21.används därför istället beteckningen utomkontraktuella förhållanden.114s. 23

22.I det följande görs en åtskillnad mellan skadestånd i och utanför avtalsför-s. 23

23.hållanden samt skadestånd enligt kontrakts- respektive deliktsregler. Ska-s. 23

24.destånd i avtalsförhållanden uttrycker därmed rätten till skadestånd när dets. 23

25.föreligger en viss relation mellan två rättssubjekt. Ett sådant skadeståndskravs. 23

26.kan antingen grundas på kontraktsansvar eller deliktsansvar.115 Relationer därs. 23

27.det inte föreligger något avtal mellan skadevållare och skadelidande betecknass. 23

28.i det följande som utomkontraktuella relationer. Som beteckning på de ickes. 23

29.avtalsgrundade regler som medför skadeståndsansvar används termen delikts-s. 23

30.ansvar.116 Ett anspråk på ersättning som grundas på deliktsansvar betecknas is. 23

31.41 det följande som ett deliktsanspråk.117 För anspråk som grundas på kontraktsansvar används uttrycket kontraktsanspråk.s. 23

32.Beträffande skadestånd i och utanför avtalsförhållanden kan följande framhållas. På en begreppslig nivå innebär ”skadestånd” alltid en rätt till ersättning i pengar för en liden skada. Skadeståndet har med denna definition samma innebörd såväl i som utanför avtalsförhållanden. Denna definition anger emellertid ingenting om huruvida förutsättningarna för att erhålla skadestånd skiljer sig åt i och utanför avtal eller varför det skulle finnas skillnader. Definitionen klargör inte heller vad skadeståndet fyller för funktioner, utöver att kompensera en skada, dvs. dess reparativa funktion. Definitionen klargör inte heller vilka avvägningar som görs i samband med skadeståndsbedömningen.s. 24

33.Ett skäl till att särskilja frågor om just skadestånd i och utanför avtalsförhållanden är att det i båda fallen handlar om kompensation för en uppkommen skada. Kompensationen som den gemensamma nämnaren anges t.ex. i det franska lagförslaget om en reform av Code civil från 2017 som ett skäl till att förena reglerna om skadestånd i en gemensam ”ansvarsrätt”.118 Samma tendens till att sammanfoga delar av civilrätten som handlar om kompensation för skador förekommer i svensk rätt, genom beteckningen ”ersättningsrätt”.119 Det tar sikte på samtliga regelkomplex som behandlar ersättningsfrågor, och inkluderar även försäkringsrätten.120s. 24

Anspråk, ansvarsgrunder och ansvarsregler

1.I avhandlingen omtalas en skadelidandes krav på skadestånd som ett ”anspråk”. Ibland betecknas samma fråga som en fråga om ”möjligheten att göra gällande ansvar” eller om förekomsten av en ansvarsgrund. För att tydliggöra frågeställningen används beteckningen anspråk för det krav skadelidanden gör gällande.121 Vill man vara riktigt noga kan man dock låta anspråk beteckna någonting konkret, dvs. som tar sikte på ett krav i en viss tvist, eller som avser skadelidandens krav mot en viss person.122 I det följande görs inte någon distinktion på begreppsnivå mellan det abstrakta, eller den mer allmänna möjligheten till skadestånd, och det konkreta. Istället avser skillnaden mellan anspråk och 42s. 24

2.ansvarsgrund att tydliggöra vilket rättssubjekt som gör gällande ett anspråk (ens. 25

3.presumtiv skadelidande) mot någon som kan bli ansvarig om det föreligger ens. 25

4.verksam ansvarsgrund (en presumtiv skadevållare).123s. 25

5.Termen ansvarsgrund används i det följande för att beteckna den rättsligas. 25

6.grunden till stöd för ett skadeståndsanspråk. Ansvarsgrund används här för atts. 25

7.beteckna vissa typer av rättsfakta på skadevållarens sida, vilka är nödvändigas. 25

8.för att skadeståndsskyldighet ska föreligga.124 De regler som bestämmer förut-s. 25

9.sättningarna för att ett ansvar ska uppkomma betecknas vidare som ansvars-s. 25

10.regler.125 En ansvarsregel kan medföra en rätt till skadestånd, om rekvisiten förs. 25

11.ansvar är uppfyllda. Andra närliggande uttryckssätt är exempelvis skadestånds-s. 25

12.regler eller ersättningsregler. De senare uttryckssätten är oftast mera specifikts. 25

13.inriktade på skadestånd, men här används dessa uttryckssätt synonymt.s. 25

14.Denna rudimentära beteckning (dvs. ”ansvarsregler”) kan behöva preciserass. 25

15.ytterligare eftersom en jämförelse kommer att göras mellan enskilda kompo-s. 25

16.nenter, eller rekvisit, i olika ansvarsregler. Här är det möjligt att göra på olikas. 25

17.sätt. Ett uttryckssätt för de regler som närmare bestämmer innebörden av ska-s. 25

18.deståndspåföljden, t.ex. skadeståndets storlek, preskription m.m. är ”påföljds-s. 25

19.regler”, vilket används av exempelvis Bengtsson.126 Det kan jämföras med dens. 25

20.engelska terminologin, där denna typ av regler betecknas som s.k. ”incidentals. 25

21.rules”.127 Ett annat sätt är att indela skadeståndsreglerna utifrån olika frågor,s. 25

22.t.ex. ansvarsgrund (eller ansvarsförutsättningar), ansvarsgräns (eller ansvaretss. 25

23.omfattning) och ersättningsbestämning (eller vad som är en ersättningsgills. 25

24.skada).128s. 25

25.I det följande betecknar ansvarsgrunder de förhållanden som måste råda förs. 25

26.att ansvar överhuvudtaget ska föreligga. Ansvarsgrundfrågorna är emellertids. 25

27.inte inskränkta till vad som ibland också betecknas som ”subjektiva ansvars-s. 25

28.förutsättningar”, såsom strikt ansvar eller vårdslöshetsansvar, utan avser förut-s. 25

29.sättningar i såväl objektivt som subjektivt hänseende för att någon ska ansvaras. 25

30.för en viss skada.129 Därutöver behandlas en mängd olika gränsfrågor, varvids. 25

31.någon tydlig skiljelinje inte dras mellan allmänna gränsfrågor och specifikas. 25

32.ersättningsbestämningsfrågor eller skadefrågor. Dessa tematiseras istället uti-s. 25

33.från den enskilda regel eller det rekvisit som jämförs i olika situationer, t.ex.s. 25

34.adekvansregler eller preskriptionsregler.s. 25

35.43s. 25

Kontraktskedja

1.I avhandlingen talas om ansvaret i kontraktskedjor och alternativa anspråksvägar i kontraktskedjor. Termen kontraktskedja avser situationer där två parter som inte är i ett direkt avtalsförhållande med varandra är indirekt förbundna genom avtal med en gemensam avtalspart (”mellanledet” eller ”mellanparten”). Situationen kan också beskrivas som att det föreligger två eller fler kontrakt som har sammanlänkats, utan att samtliga parter deltar i varje kontrakt.130 Syftet med en kontraktskedja är generellt att uppfylla det ”mål” som avtalats i det främre avtalsledet.131 Det finns därmed vad man kan betrakta som ett funktionellt samband mellan kontrakten i kedjans olika led.132 Termen kan jämföras med s.k. kontraktspyramider, vilket avser när det finns ett flertal kontraktskedjor, t.ex. i entreprenad med väldigt många underentreprenörer. En kontraktskedja kan också skiljas från situationer då det föreligger ett ”kontraktsmässigt” eller kontraktsliknande ansvar gentemot flera utomstående.133 Vid t.ex. vissa uppdragsförhållanden kan uppdragstagaren ha skyldigheter gentemot såväl sin avtalspart som någon annan, dvs. en helt utomstående person. Ett typexempel är professionsutövare av olika slag, framför allt mäklare och försäkringsförmedlare.s. 26

2.Kontraktskedjetermen används här för att beteckna en faktisk situation och avser inte att beteckna en rättslig lösning eller ett normativt ställningstagande kring de ansvarsfrågor som härvid behandlas. En jämförelse kan göras med det av Hellner använda uttrycket ”linked contracts” eller, på svenska, sammanflätade avtal.134 Med ”linked contracts” avses olika faktiska situationer som har vissa distinkta egenskaper gemensamt, men som behandlas enligt olika rättsregler.135 Här används alltså istället termen kontraktskedja för att beteckna situationer då det föreligger flera avtalsrelationer. Anledningen till det är att termen numera är tämligen vedertagen i svensk rätt, bl.a. har den vid flera till44s. 26

3.fällen använts av HD.136 För de flesta jurister är det också en begriplig term,s. 27

4.även om man i och för sig kan ha invändningar mot att använda ett sådants. 27

5.metaforiskt begrepp.s. 27

6.Kontraktskedjetermen används i det följande inte i ett normativt avgrän-s. 27

7.sande syfte, utan för att signalera en viss kontraktsnärhet på ett allmänt plan.s. 27

8.Det innebär att även situationer som inte direkt tar sikte på att en avtalsparts. 27

9.delegerar sitt kontraktsåtagande till en medkontrahent, såsom t.ex. en mäk-s. 27

10.lare, behandlas i viss utsträckning. Hur den aktuella partsställningen ser ut i des. 27

11.konkreta fall som behandlas framgår i undersökningen av de olika typsituatio-s. 27

12.nerna. Vissa ansvarsregler kan då bara studeras på ytan, men inställningen tills. 27

13.alternativa anspråksvägar undersöks på djupet.137s. 27

Överlappning, konkurrens och alternativitet

1.En överlappning mellan olika regler kan beskrivas som ett fenomen som upp-s. 27

2.kommer genom att det föreligger flera rättsregler som har helt eller delviss. 27

3.samma tillämpningsområde. Överlappningen är ett bildligt uttryck som kans. 27

4.sägas upprätthålla en föreställning om regler som objekt. En överlappning inne-s. 27

5.bär att två olika fenomen eller områden helt eller delvis avser samma sak ellers. 27

6.är överskjutande. Att beteckna regelområden som överlappande är ett bildligt,s. 27

7.eller metaforiskt, uttryck vars användning kan betraktas som problematiskt.138s. 27

8.Fördelen med det är att vi har lättare att förstå eller föreställa oss de bildligas. 27

9.uttrycken, vilket alltså gör det enklare att kommunicera och förmedla kunskaps. 27

10.om olika fenomen.139 Även om metaforer inte behöver betraktas som oumbär-s. 27

11.liga medför de enligt min mening ett betydligt lättare sätt att uttrycka vissas. 27

12.fenomen som uttryckta på annat sätt skapar kommunikativa begränsningar.s. 27

13.Det är dock viktigt att klargöra att det handlar om just en föreställning oms. 27

14.vissa fenomen och deras relation till varandra, inte om faktiska objekt soms. 27

15.existerar i meningen att vi kan ta på dem.s. 27

16.Som nämnts inledningsvis tar avhandlingen sikte på överlappande ansvars-s. 27

17.regler i avtalsförhållanden och parallella ansvarsregler i kontraktskedjor. Närs. 27

18.det gäller överlappande ansvarsregler avses här att ansvar kan föreligga enligts. 27

19.45 såväl kontraktuella som deliktuella regler. På samma sätt förhåller det sig med parallella ansvarsregler, dvs. att ansvaret kan föreligga enligt såväl kontraktuella som deliktuella regler, men i dessa fall riktas även anspråken mot olika personer. Det är också anledningen till att det för dessa fall inte talas om överlappande ansvarsregler, utan om parallella ansvarsregler.140s. 27

20.Begreppsbildningen avseende de här aktuella frågorna är inte enhetlig. Frågan om överlappande ansvarsregler betecknas ofta som ”konkurrerande ansvarsgrunder” eller ”anspråkskonkurrens”.141 Närliggande är också uttryck som ”rättslig flerspårighet”142 eller ”ansvarskonkurrens”.143s. 28

21.Konkurrensen144 syftar ibland på att olika regler kan vara tillämpliga på samma situation, vilka medför olika resultat.145 Det kan också uttryckas som att det då förekommer en regelkonflikt.146 Man kan t.ex. tala om lag- eller regelkonkurrens, ibland används även termer som lag- eller regelkollision.147 Om inte annat framgår av sammanhanget betecknas denna situation i avhandlingen som att det föreligger regelkonflikter eller regelkollisioner.s. 28

22.Uttrycket konkurrens (och ”konkurrenslära”) kan också användas för att beteckna situationen när den skadelidande har en rätt att välja vilken ansvarsgrund som ska göras gällande, dvs. alternativitet.148 I vissa fall talas även om ”fri konkurrens”. Så är även fallet i tysk rätt, som har särskilda termer för olika typer av lösningar, där den främsta är s.k. Anspruchskonkurrenz.149 Konkurrens betecknar alltså alternativitet, inte att skadelidanden får ersättning enligt 46s. 28

23.båda ansvarsreglerna (kumulation är inte tillåtet).150 Motsatsen till konkurrenss. 29

24.i denna senare bemärkelse är ”exklusivitet”, dvs. att den ena ansvarsgrundens. 29

25.eller rättsregeln exkluderar, eller tränger ut, den andra.s. 29

26.I så hög utsträckning som möjligt används termen alternativ, med olikas. 29

27.avledningar, istället för konkurrens för att beteckna situationer då det förelig-s. 29

28.ger en valrätt mellan olika regler.151 Om en ansvarsregel är exklusiv innebärs. 29

29.det att den regeln har företräde framför en annan regel i ett visst fall. Dettas. 29

30.uttrycks i det följande även som att ansvarsregler kan ha ”spärrverkan” i förhål-s. 29

31.lande till andra regler.152s. 29

32.Konkurrensproblemet kan också ta sikte på situationen att flera borgenärers. 29

33.kräver en gäldenär.153 Den situationen kan uppkomma i kontraktskedjor efter-s. 29

34.som skadevållaren (här benämnd C) inte kan förpliktas att betala samma for-s. 29

35.dran flera gånger. Om A i denna situation har möjlighet att rikta anspråk mots. 29

36.C uppkommer frågan om vem (av A eller B) som är berättigad till ersättnings. 29

37.av C.154 Det avser alltså en form av borgenärspluralism, vilket ställs på sin spetss. 29

38.om mellanparten går i konkurs. Eftersom avhandlingen inte är begränsad tills. 29

39.konkurssituationen och inte heller närmare undersöker sakrättsliga och insol-s. 29

40.vensrättsliga frågor, kommer denna variant av konkurrensproblemet inte atts. 29

41.behandlas vidare i avhandlingen.s. 29

42.En anledning till att uttrycket konkurrens har valts bort är att detta är starkts. 29

43.influerat av situationen i avtalsförhållanden, den s.k. inter partes-situationen,s. 29

44.dvs. mellan avtalsparterna. Dessutom medför konkurrensbegreppets använd-s. 29

45.ning som en lösning på överlappningsfrågor en tvetydighet som riskerar atts. 29

46.försvåra för läsaren. Termen konkurrens för även tankarna till att det kan före-s. 29

47.komma en tävling mellan olika regler, vilket skulle innefatta en sorts subjekti-s. 29

48.vering av reglerna. Det riskerar även att delvis förväxlas med ett annat rättsom-s. 29

49.råde, nämligen konkurrensrätten, vilket inte behandlas alls i framställningen.s. 29

50.Uttrycket alternativa anspråk har också valts för att indikera att det inte hand-s. 29

51.lar om kumulativa anspråk, dvs. en möjlighet att få dubbel kompensation förs. 29

52.en liden skada. Därför används inte heller uttrycket ”dubbla anspråksvägar”s. 29

53.47 eller ”dubbla spår”.155 I vissa avsnitt i framställningen där rättskällematerial behandlas som begagnar ordet ”konkurrens” har emellertid denna term inte bytts ut mot alternativitet. I sådana fall framgår av sammanhanget i vilken betydelse konkurrenstermen används.s. 29

54.Här har uttrycken överlappande ansvarsregler respektive parallella ansvarsregler valts för att ge en beskrivning av reglernas förhållande till varandra utan att innefatta ett svar på om anspråksvägarna är alternativa eller om den ena vägen är exklusiv. Alternativiteten är således den fråga som undersöks närmare.s. 30

55.Istället för alternativa ansvarsgrunder eller rättsliga spår talas här om alternativa anspråksvägar. Termen anspråksvägar sätter fokus på skadelidandeperspektivet (anspråk) och har valts för att signalera att olika vägar kan leda till samma mål, dvs. det kan vara möjligt att juridiskt argumentera på olika sätt för att nå fram till samma slutresultat: ersättning för en liden skada. De kan också leda till olika mål (i bemärkelsen olika personer kan göras ansvariga). Uttrycket ”vägar” är synonymt med andra förekommande termer, såsom exempelvis spår.156s. 30

56.Även om uttrycket anspråksvägar är metaforiskt har det använts i det följande för att ge en nödvändig konkretion till föreställningen om hur anspråk kan göras gällande. Termen kan uppfattas som en mer vidsträckt samlingsbeteckning för olika möjligheter att göra gällande anspråk, men som nämnts behandlas enbart vissa typsituationer i avhandlingen. Det betecknar alltså den eventuella alternativiteten i samtliga fall som här undersöks, dvs. såväl i avtalsförhållanden som i kontraktskedjor.s. 30

57.Att det föreligger alternativa anspråksvägar uttrycks ibland som att den skadelidande har en valrätt, dvs. denne får välja enligt vilken rättsregel som ansvar ska göras gällande och mot vem anspråket ska riktas.157 Att skadelidanden vid 48s. 30

58.alternativa anspråksvägar har en sådan valrätt innebär emellertid inte att dennes. 31

59.kan välja vilka rättsregler som ska tillämpas av en domstol. I svensk rätt begrän-s. 31

60.sas parternas möjlighet att förfoga över vilka regler som ska ligga till grund förs. 31

61.rättstillämpningen av principen jura novit curia. Vad som åsyftas är inte dens. 31

62.processrättsliga frågan om i vilken utsträckning domstolen binds av ena ellers. 31

63.båda parternas val av regler, utan en materiellrättslig fråga om det föreliggers. 31

64.alternativa anspråksvägar, vilka båda skulle kunna tillämpas i en konkret ska-s. 31

65.desituation. Frågan om den skadelidandes valrätt kan emellertid uppkommas. 31

66.även ur ett processrättsligt perspektiv, innebärande t.ex. att fråga kan upp-s. 31

67.komma om det är möjligt för en kärande att uttryckligen välja bort vissa regler.s. 31

68.Det processrättsliga perspektivet behandlas inte i det följande.s. 31

Direktkrav

1.Möjligheten att rikta ett anspråk mot någon annan än sin avtalspart kans. 31

2.betecknas som ett s.k. direktkrav. Denna term kan definieras på en mängds. 31

3.olika sätt. Termen direktkrav kan t.ex. avse samtliga krav vilka, oberoende avs. 31

4.ansvarsgrundens rättsliga klassificering, riktas mot en avtalsparts medkontra-s. 31

5.hent. Termen direktkrav kan också definieras snävt, innebärande att enbarts. 31

6.vissa kravtyper utgör direktkrav. Huruvida ett krav kan beskrivas som direkt-s. 31

7.krav kan då bero på bl.a. kravets rättsliga grund, dess utformning och innehåll.s. 31

8.I den svenska doktrinen används ofta ett förhållandevis snävt direktkravsbe-s. 31

9.grepp.158 Direktkrav kan beskrivas som en av flera s.k. tredjemansrättsfigurer,s. 31

10.vid sidan av t.ex. fullmakt, olika typer av cession, kommission och tredjemans-s. 31

11.avtal.159 Dessa rättsfigurer definieras som möjligheter att härleda rättigheter ”urs. 31

12.andras avtal, eller trots andras avtal”.160 Det handlar alltså om avtalsrättigheters. 31

13.för tredje man.s. 31

14.Utifrån ett svenskt perspektiv ligger det alltså nära till hands att låta direkt-s. 31

15.kravsbegreppet definieras snävt. Det finns emellertid även exempel på atts. 31

16.deliktsanspråk betecknas som direktkrav. Termen ”tredje mans direktkrav” kans. 31

17.t.ex. användas för att beteckna krav på ersättning för s.k. tredjemansskador.161s. 31

18.Även i övriga nordiska rättsordningar förekommer ett mer vidsträckt direkt-s. 31

19.49 kravsbegrepp, såsom innefattande även direktkrav som baseras på deliktsansvar.162s. 31

20.Eftersom undersökningen avseende alternativa anspråksvägar i kontraktskedjor tar sin utgångspunkt i det systematiska fenomenet parallella ansvarsregler skulle en bred definition av direktkrav fungera mindre väl. I avhandlingen fästs blicken på frågan om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar och hur de systematiska indelningsgrunderna har betydelse för ansvarsbedömningen i den utomkontraktuella relationen. Om undersökningen istället hade syftat till att utgöra en konstruktivt inriktad framställning av möjliga sätt att argumentera för ett anspråk mot någon annan än ens avtalspart hade en bred definition av termen direktkrav varit mer passande.163s. 32

Disposition och anvisningar till läsaren

1.I det följande beskrivs avhandlingens övergripande disposition. Avslutningsvis ges också i detta avsnitt några anvisningar till läsaren, eftersom vissa frågeställningar återkommer i olika delar av avhandlingen. Längre fram i avhandlingen återfinns närmare beskrivningar av innehållet i respektive kapitel och avsnitt. Avhandlingen består av tre delar och 10 kapitel, varav det första kapitlet utgör en introduktion (kap. 1) och det sista kapitlet utgör en sammanfattande analys och diskussion (kap. 10).s. 32

2.I avhandlingens första del behandlas förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar. Syftet härvid är att ge en översiktlig bild av den rättsliga mate50s. 32

3.rian utifrån ett flertal olika perspektiv, vilket alltså ligger till grund för dens. 33

4.följande framställningen om hanteringssätt avseende överlappande och paral-s. 33

5.lella ansvarsregler. I denna del redogörs inledningsvis i kap. 2 för likheter ochs. 33

6.skillnader mellan kontrakts- och deliktsansvar på regelnivå, dvs. sådana skill-s. 33

7.nader som i en mening kan sägas befästa systematiseringen av ansvarsformernas. 33

8.genom en ett särskiljande, eller en differentiering, av olika regler. Därefter stu-s. 33

9.derar jag i kap. 3 förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar utifrån vads. 33

10.som här beskrivs som ett systematiskt perspektiv, vilket baseras på föreställ-s. 33

11.ningen om att rättsreglerna ordnas i ett system samt vilka förklaringar soms. 33

12.bidrar till denna systematisering. I kapitlet diskuteras även vissa gränsdrag-s. 33

13.nings- och klassificeringsfrågor. I kap. 4 beskrivs en struktur över de arguments. 33

14.som bär upp olika lösningar på frågan om anspråksvägarna är alternativa, vilkas. 33

15.alltså kan ha betydelse i rättstillämpningen.s. 33

16.I avhandlingens andra del behandlas tvåpartsrelationer. I denna del under-s. 33

17.söks överlappande ansvarsregler i avtalsförhållanden. I kap. 5 följer framställ-s. 33

18.ningen en historisk utvecklingslinje avseende vad som kan betraktas soms. 33

19.utgångspunkten vid besvarandet av frågan om alternativa anspråksvägar vids. 33

20.överlappande ansvarsregler i svensk rätt. Dessutom görs vissa komparativas. 33

21.utblickar mot andra rättsordningar för att visa andra möjliga lösningar. I kap.s. 33

22.6 undersöks hanteringssätten avseende överlappande ansvarsregler i avtalsför-s. 33

23.hållanden. Framställningen är disponerad utifrån olika sakförhållandens bety-s. 33

24.delse för frågan om alternativa anspråksvägar.s. 33

25.I avhandlingens tredje del behandlas flerpartsrelationer. Denna del av avhand-s. 33

26.lingen avser parallella ansvarsregler i kontraktskedjor och är disponerad enligts. 33

27.följande. Framställningen inleds i kap. 7 med en kontextualiserande beskriv-s. 33

28.ning av utvecklingslinjen i svensk rätt avseende valet av utgångspunkt vids. 33

29.frågan om alternativa anspråksvägar, från början av 1900-talet. Därefter följers. 33

30.komparativa utblickar avseende nordisk och engelsk rätt, med syftet att belysas. 33

31.den rättsliga diskursen avseende parallella ansvarsregler i andra rättsordningar.s. 33

32.Dispositionen i kap. 8 och 9 har en förhållandevis principiell karaktär, is. 33

33.meningen att den i stort sett utgår ifrån rättsliga begrepp och inte konkretas. 33

34.tillämpningsfrågor. Den mer principiellt inriktade dispositionen bryts därefters. 33

35.ner i konkreta tillämpningsfrågor, vilka analyseras mot bakgrund av de han-s. 33

36.teringssätt som används vid parallella ansvarsregler. Det följs sedan av en dis-s. 33

37.kussion kring förekomsten av alternativa anspråksvägar samt hur det aktuellas. 33

38.hanteringssättet kan förmodas påverka skadeståndsbedömningen avseendes. 33

39.den rättstillämpningsfråga som är uppe till bedömning.s. 33

40.I kap. 8 undersöks hanteringen av parallella ansvarsregler utifrån vad soms. 33

41.här betecknas som det s.k. deliktsperspektivet. Med deliktsperspektivet avsess. 33

42.sådana hanteringssätt som knyter an till en deliktsrättslig struktur i skade-s. 33

43.ståndsbedömningen. Bedömningen av om anspråksvägarna är alternativa tars. 33

44.alltså enligt detta perspektiv sin utgångspunkt i deliktsrätten. Även om per-s. 33

45.spektivvalet medför att argumentationen kring anspråksvägarnas alternativi-s. 33

46.51 tet därmed struktureras på ett visst sätt innebär det inte att undersökningen är begränsad till deliktsrättsliga regler. Istället återfinns här även en mängd jämförelser och analyser beträffande de olika ansvarsreglernas utformning, med hänsyn tagen även till kontraktsansvaret.s. 33

47.Därefter följer i kap. 9 en undersökning av olika hanteringssätt avseende parallella ansvarsregler utifrån ett s.k. kontraktsperspektiv. Detta perspektiv avser att belysa i vilken utsträckning det är möjligt att tillmäta den avtalade riskregleringen betydelse vid ställningstaganden avseende riskfördelningen i den utomkontraktuella relationen, dvs. mellan A och C. Utifrån ett kontraktsperspektiv kan nämligen frågan om anspråksvägarna är alternativa sättas i relation till den s.k. avtalssubjektivitetsläran. Om frågan om deliktsanspråk i kontraktskedjor behandlas utifrån ett kontraktsperspektiv sker det vanligtvis genom att fokus riktas mot avtalet, avtalstypen och den särskilda riskfördelning som förekommer i de olika avtalen. Därtill handlar det om tolkning av olika kontraktsrättsliga regler. Istället för att lägga tyngdpunkten på i vilken utsträckning ett avtal kan användas som ansvarsgrund gentemot tredje man diskuteras främst kontraktskedjans betydelse för deliktsansvarets gränser. Trots att perspektivet således är kontraktuellt behandlas kontraktskedjans relevans ur ett utifrånperspektiv, dvs. avseende dess effekter i en utomkontraktuell relation. Slutligen följer i kap. 10 en avslutande sammanfattande analys och diskussion.s. 34

48.Som anvisning till läsaren kan också följande tilläggas. Avhandlingens första del avser att ge en samlad beskrivning av de utgångspunkter, med avseende på olika perspektiv, som ligger till grund för avhandlingens senare delar (del II och III). Av dispositionsbeskrivningen ovan framgår hur dessa olika perspektiv utvecklas närmare i olika kapitel. Denna struktur har valts för att inte onödigt belasta avhandlingens senare delar med mer allmänna redogörelser, t.ex. av regelinriktad karaktär. Vissa ämnesmässiga ”tvärsnitt” kan därmed göras i avhandlingen och mer övergripande redogörelser av enskilda frågor behandlas i avhandlingens första del. Frågor om t.ex. reglernas olika utformning med avseende på ansvarskretsen behandlas mer allmänt i avsnitt 2.2.2. Därtill behandlas ansvarskretsfrågor även i avsnitt 6.5 (vid överlappande ansvarsregler) och i avsnitt 8.4 (vid parallella ansvarsregler).s. 34

49.Behandlingen av dessa frågor i del II och III görs alltså i separata rättsliga kontexter, där den aktuella relationen mellan skadelidande och skadevållare utgör den primära indelningsgrunden. Som en anvisning till läsaren gäller därför att om kunskapsintresset är begränsat till frågor om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar i avtalsrelationer kan läsningen inriktas på del II. På motsvarande sätt kan läsare som är intresserade av flerpartsrelationer inrikta läsningen på del III. 52s. 34

I FÖRHÅLLANDET MELLAN

KONTRAKTS- OCH DELIKTSANSVAR

1.53s. 35

Det regelinriktade perspektivet

Inledning

1.I kapitlet ska vissa allmänna föreställningar om skillnader och likheter mellans. 2

2.kontraktsansvar och deliktsansvar belysas och diskuteras på regelnivå. Syftet ärs. 2

3.att ge en övergripande bild av reglernas innehåll och struktur, vilket ligger tills. 2

4.grund för den fortsatta framställningen (del II och del III). Denna grundläg-s. 2

5.gande jämförelse mellan kontrakts- och deliktsrätt är nödvändig för en kon-s. 2

6.struktiv diskussion avseende de mer problematiska situationer som diskuterass. 2

7.längre fram i avhandlingen, dvs. förhållandet mellan kontrakts- och delikts-s. 2

8.ansvar såsom det kommer till uttryck genom frågan om förekomsten av alter-s. 2

9.nativa anspråksvägar i skadeståndsrätten. Tillämpningen av olika rättsreglers. 2

10.leder ofta till olika resultat i skadeståndshänseende, t.ex. avseende frågor oms. 2

11.ersättningsgilla skador, culpabedömning eller skadeberäkning. Att olika rätts-s. 2

12.regler kan medföra olika resultat medför att frågan om alternativa anspråksvä-s. 2

13.gar är av praktisk betydelse.164s. 2

14.Dispositionen i detta kapitel utgår ifrån jämförelser mellan olika skade-s. 2

15.ståndsregler avseende några valda teman som är av relevans vid skadestånds-s. 2

16.bedömningen. Det avser bl.a. vem eller vilka som kan bli skadeståndsskyldiga,s. 2

17.dvs. ansvarssubjekten, samt i vilken utsträckning det kan föreligga ett ansvars. 2

18.för andra personers agerande. Därtill behandlas vilka personer som är berät-s. 2

19.tigade till ersättning vid skada. Vidare beskrivs utformningen av olika ansvars-s. 2

20.nivåer och ansvarsgrunder, dvs. vilka handlingar som är skadeståndsgrundande.s. 2

21.Därefter behandlas ersättningsgilla skador och regler som på olika sätt tar siktes. 2

22.på att närmare precisera och avgränsa skadeståndsansvaret, t.ex. kravet pås. 2

23.adekvat kausalitet, skadeberäkning och jämkning.s. 2

24.Den systematiska indelningen av olika regler om skadestånd varierar. För-s. 2

25.utom att det finns skillnader i kontraktsrätten och deliktsrätten varierar struk-s. 2

26.turen vid beskrivningar av reglerna på ytplanet även inom ramen för de enskildas. 2

27.rättsområdena.165 Indelningsgrunderna i denna del har i vissa fall också ett sam-s. 2

28.55 band med varandra. Exempelvis kan frågan om vem som är ersättningsberättigad sammanhänga med vilka skador som i allmänhet är ersättningsgilla, vilket är fallet beträffande s.k. tredjemansskador. I det följande behandlas sådana frågor enbart inom ramen för ett tema, även om den strukturella indelningen ser ut på ett annat sätt i ett annat rättsområde eller i en annan rättsordning.s. 2

Ansvarssubjekt och ansvarskrets

Rättssubjektivitet och avtalssubjektivitetsläran

1.En grundläggande fråga i obligationsrätten handlar om vem som är ansvarig för en förpliktelse av något slag. Förmågan att ådra sig förpliktelser och rättigheter brukar betecknas som rättskapacitet. För att kunna bli bunden av en rättshandling, t.ex. ett avtal, måste rättssubjektet vidare ha rättshandlingsförmåga. Denna indelning kompletteras i det följande med en term som här betecknas som rättssubjektivitet, vilket innebär en avgränsning av ett rättssubjekts rättigheter och skyldigheter. Dessa frågor ska här behandlas på ansvarssidan, dvs. avseende den som ådrar sig en förpliktelse eller ett ansvar. Det finns vissa grundläggande skillnader beträffande kontrakts- och deliktsansvar vid fastställandet av ansvarssubjekt och hur ansvarskretsen ser ut, dvs. för vilka man ansvarar. Detta ska behandlas i det följande.s. 3

2.Dessa frågor sammanhänger med vilka fysiska personer som organisatoriskt sett tillhör ett rättssubjekt, om rättssubjektet är en juridisk person, dvs. ansvar för ”organhandlande”. Dessa frågor kommer inte att behandlas i det följande.s. 3

3.I deliktsrätten är huvudregeln att var och en är skyldig att ersätta skada som orsakas av personen själv.166 Deliktsansvaret träffar den fysiska eller juridiska person som är att betrakta som skadevållare gentemot den skadelidande, jfr 2:1–5 SkL.167 I 2: 1 SkL anges att ”den” som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ska ersätta skadan. Likaså gäller enligt 2:2 SkL att den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott ska ersätta skadan, samt att den som enligt 2:3 SkL allvarligt kränker någon ska ersätta den skada som kränkningen innebär. Med uttrycket ”den” avses således den primärt skadevållande personen själv. Ansvarssubjektet kan också utpekas uttryckligen i andra deliktsregler, t.ex. enligt MB 32:6–7 eller PAL. Ansvarssubjektet är alltså den som utpekas enligt en viss rättsregel, vare sig denna person själv har varit vållande till skadan eller på någon annan grund ska bära risken för skadans uppkomst. 56s. 3

4.Ett avtal ingås vanligen mellan två parter och det är avtalsparterna som ärs. 4

5.ansvarssubjekt i förhållande till kontraktsansvaret.168 Principen om avtaletss. 4

6.subjektiva begränsning, eller vad som här kallas avtalssubjektivitetsläran, inne-s. 4

7.bär att parterna i ett avtal enbart kan rikta kontraktsrättsliga krav mot varan-s. 4

8.dra, inte mot utomstående.169 Den som är i ett avtalsförhållande kan inte utpekas. 4

9.någon annan som förpliktad enligt avtalet och de som befinner sig utanförs. 4

10.avtalet – tredje män i vid bemärkelse – kan inte heller åberopa avtalet. Dettas. 4

11.kan också uttryckas som att ”ett ingånget avtal endast etablerar ett rättsförhål-s. 4

12.lande mellan parterna”.170 Det principiella stödet för avtalssubjektivitetslärans. 4

13.i svensk rätt framgår av 24 § 1 st. KommL och 4 kap. 5 § HBL (om enkla bolag).s. 4

14.För att kunna tillämpa avtalssubjektivitetsläran måste man kunna identifieras. 4

15.vilka som är avtalsparter och principen får olika innehåll beroende på hurs. 4

16.partsbegreppet definieras.171s. 4

17.I engelsk rätt motsvaras avtalssubjektivitetsläran av doktrinen om privity of cont-s. 4

18.ract.172 Något förenklat kan man säga att dess primära betydelse är att ange atts. 4

19.kontraktuella rättigheter och förpliktelser (kontraktsmässighet) enbart upp-s. 4

20.kommer för dem som är avtalsparter. Det föreligger alltså privity enbart mellans. 4

21.avtalsparterna. Det har också, åtminstone historiskt sett, inneburit att privitys. 4

22.of contract förhindrar s.k. berättigande tredjemansavtal.173 I engelsk rätt gällers. 4

23.vidare att consideration måste utges av en löftesmottagare för att ett avtal skas. 4

24.komma till stånd. Consideration innebär att det måste ske någon typ av utväxlings. 4

25.av löften, dvs. det föreligger ett krav på ömsesidighet.174 En förklaring till att intes. 4

26.heller berättigande tredjemansavtal tillåtits är den i engelsk rätt starkt rådandes. 4

27.ömsesidighetstanken, dvs. frågan man ställer sig är varför någon ska få en rätts. 4

28.57s. 4

29.enligt ett kontrakt om man inte har en motsvarande skyldighet.175 Även i fransks. 5

30.rätt gäller principen om avtalets subjektiva begränsning (”l’effet relatif des cont-s. 5

31.rats”), vilket framgår av art. 1199 Cc.176 Ett avtal kan emellertid ha effekter för personer utanför avtalet. Därtill kan utomstående påverka utförandet av ett enskilt avtal. Denna typ av s.k. tredjemansverkningar uppkommer genom många avtal. Den rättsliga hanteringen av tredjemansverkningar kan ske på en mängd olika sätt och kan betraktas som undantag från avtalssubjektivitetsläran.177 Därtill kan det i vissa fall vara möjligt att ålägga en person kontraktsmässiga förpliktelser utan att det föreligger en avtalsrelation.178s. 5

32.Avtalssubjektivitetsläran kan grovt delas in i två huvudsakliga komponenter. Den ena komponenten handlar om kompetens. Med detta avses här möjligheten att förändra rättsnormer på ett sätt som påverkar en själv och andra.179 Genom avtalet som juridisk konstruktion har avtalsparterna tilldelats kompetens att skapa rättsligt bindande normer för sig själva. Avtalssubjektivitetsläran utgör en kompetensbegränsningsregel som innebär att en avtalspart enbart binder sig själv. Vad som avses är att en part, genom avtalet, skapar avtalade normer som denne själv ska följa. En utomstående kan inte binda avtalsparterna och avtalsparterna binder inte utomstående genom sitt avtal.180 Detta ska skiljas från den avtalsbundenhet som gäller mellan parterna. 58s. 5

33.Den andra komponenten är att principen tar sikte på parternas rättssubjek-s. 6

34.tivitet. Detta innebär att ett rättssubjekt enbart ansvarar för sitt eget beteende,s. 6

35.vilket som nyss nämnts även kommer till uttryck i deliktsrätten. Ett rättssub-s. 6

36.jekt, dvs. en aktör som har rättskapacitet, kan som utgångspunkt enbart ådras. 6

37.sig rättsliga förpliktelser genom sitt eget agerande. Om t.ex. en person orsakars. 6

38.en skada men agerar på uppdrag av någon annan, är frågan om personen självs. 6

39.och/eller dennes uppdragsgivare ska hållas rättsligt ansvarig för beteendet. Ens. 6

40.princip om rättssubjektivitet, här benämnd rättssubjektivitetsläran, medförs. 6

41.att en person inte kan utpeka någon annan som ansvarig för ett visst beteende.s. 6

42.Dessutom innebär den att det är rättssubjektet själv som är berättigad till ens. 6

43.rättslig förmån.181 Det är t.ex. inte möjligt att ta någon annans rätt i anspråks. 6

44.utan dennes samtycke.s. 6

45.Man kan i och för sig ifrågasätta om det är möjligt att på detta sätt skilja kom-s. 6

46.petensen, dvs. grundläggandet eller ändringen av normer, från ett beteende oms. 6

47.det är ett beteende som skapar normförändringen. Att normförändringen skers. 6

48.genom ett beteende är nödvändigt; det krävs en faktisk åtgärd av något slag.s. 6

49.Särskilt tydligt blir detta vid t.ex. konkludent handlande. Här avses emellertids. 6

50.att göra en distinktion mellan olika typer av beteenden som har olika typers. 6

51.av rättslig effekt. Även om det i vissa fall kan vara svårt att dra en skarp gränss. 6

52.mellan kompetens och rättssubjektivitet kan den strukturella indelningen ges. 6

53.viss ledning i en analys av innehållet i respektive regel.s. 6

54.Genom en uppdelning av avtalssubjektiviteten i dessa två komponenter gårs. 6

55.det att i viss mån förklara möjligheten att förändra rättssubjektiviteten utans. 6

56.att man gör avkall på kompetensregeln och vice versa. Detta innebär exempel-s. 6

57.vis att en avtalspart kan ansvara för andras handlingar och på så vis utöka dens. 6

58.s.k. ansvarskretsen.182 Rättssubjektiviteten har, både inom avtalsrätten och is. 6

59.andra rättsområden, många viktiga undantag. Ett exempel på detta är det s.k.s. 6

60.kontraktsmedhjälparansvaret. Förändringar av rättssubjektiviteten på berät-s. 6

61.tigandesidan, t.ex. genom förklaringar från den berättigade att någon annans. 6

62.får åtnjuta en prestation, är inte heller problematiskt, generellt sett. Det finnss. 6

63.även undantag från avtalssubjektivitetslärans kompetensregel. Ett undantags. 6

64.som är av betydelse för avtalsingående är sådan kompetens som förekommer is. 6

65.fullmaktsregler. En fullmakt medför att den fullmäktige kan skapa bindandes. 6

66.normer, genom att t.ex. ingå ett avtal eller vidta en annan rättshandling, förs. 6

67.fullmaktsgivarens räkning. Detta medför dock inte att avtalsparten alltids. 6

68.ansvarar för fullmäktigens agerande, dvs. rättssubjektiviteten är oförändrad.s. 6

69.59s. 6

Ansvarskretsen

1.Rättssubjektiviteten, dvs. utgångspunkten om ett eget ansvar för egna handlingar, är försedd med ett flertal undantag.183 I såväl kontraktsrätten som deliktsrätten har arbetsgivare ett principalansvar för sina anställda. I kontraktsrätten bygger principalansvaret på att uppfyllelse av kontraktsåtagandet inte kan undgås genom att delegera arbetsuppgifter till andra. Även uppfyllelsehandlingar som vidtas av självständiga uppdragstagare, dvs. kontraktsmedhjälpare, kan medföra ett ansvar för avtalsparten.184I deliktsrätten är utgångspunkten den motsatta, dvs. något ansvar föreligger som huvudregel inte för självständiga uppdragstagare.185s. 7

2.Kontraktsmedhjälparansvaret kommer till uttryck i en mängd olika kontraktsrättsliga regler, vilka avser dels förekomsten av ett avtalsbrott i sig, dels förutsättningarna för skadestånd som en kontraktsrättslig påföljd av avtalsbrottet.186 Kontraktsmedhjälparansvar i här avsedd mening avser främst skadeståndsansvar. Så behöver emellertid inte vara fallet, utan ansvaret kan avse risken för bristande uppfyllelse i allmänhet. Om bristande uppfyllelse sker p.g.a. kontraktsmedhjälparen ansvarar således avtalsparten för detta som ett kontraktsbrott.187s. 7

3.I deliktsrätten har arbetsgivare enligt 3:1 SkL ett ansvar för skador som vållas av arbetstagare.188 Det förekommer ett ansvar för självständiga uppdragstagare enbart i situationer då en skyldighet inte kan delegeras till någon annan, s.k. non-delegable duties.189 I propositionen till SkL talas om principalansvar i avtalsliknande förhållanden. Sådana situationer kan t.ex. avse om avtalskontrahentens anställda utsätts för risker eller om en part i ett avtalsförhållande genom lagbestämmelser eller på annat sätt har ålagts en förpliktelse till skydd för 60s. 7

4.tredje man, t.ex. en viss säkerhetsföreskrift. Det har då gjorts gällande att dens. 8

5.som lidit skadan till följd av att en sådan förpliktelse har åsidosatts bör åtnjutas. 8

6.skadeståndsrättsligt skydd som om hen själv varit part i avtalet.190 Hanterings-s. 8

7.sättet, så som det beskrivs i propositionen till SkL, har alltså i sådana fall varits. 8

8.att låta det kontraktsrättsliga principalansvaret (där tillämpningsresultatet ärs. 8

9.en rätt till ersättning) gälla även i sådana situationer.s. 8

10.En distinktion kan härvid göras mellan tillräknande av annans ansvar ochs. 8

11.tillräknande av annans agerande. Tillräknande av ansvar handlar om att någons. 8

12.utpekas som ansvarssubjekt avseende någon annans förpliktelse, t.ex. genoms. 8

13.en särskild rättsregel. Tillräknande av annans agerande innebär ett ansvar förs. 8

14.handlingar som utförs av någon annan, dvs. en utökning av den s.k. ansvarskret-s. 8

15.sen.191 En sådan utökad ansvarskrets förekommer även i andra sammanhang äns. 8

16.avseende kontrakts- och deliktsansvaret.192 Skillnaderna mellan tillräknandes. 8

17.av ansvar och agerande är inte alltid skarp, båda företeelserna betecknas iblands. 8

18.som olika typer av identifikation.193 Syftet med en sådan identifikation varierars. 8

19.61 beroende på förpliktelsens art och den särskilda situation där ansvaret görs gällande.194s. 8

20.Genom identifikation kanaliseras ansvaret i en viss riktning, dvs. det styrs mot ett visst rättssubjekt. Kanaliseringen behöver dock inte ha derogativ verkan i meningen att en skadelidande enbart har att hålla sig till det ansvarssubjekt som utpekas t.ex. i en viss ansvarsregel.195 Ofta kan den skadelidande även vända sig mot den person för vilken ansvarssubjektet ansvarar, men denna möjlighet varierar.196 Ansvar för kontraktsmedhjälpare förutsätter inte att medhjälparen själv ansvarar gentemot den skadelidande avtalsparten, dvs. medhjälparen behöver inte vara skadeståndsskyldig enligt t.ex. deliktsregler för att kontraktsmedhjälparansvar ska aktualiseras.197 Avtalsparten ansvarar alltså för medhjälparens agerande inom ramen för kontraktsuppfyllelsen, inte för medhjälparens eget ansvar. Konsekvensen av regeln är att avtalsparten ansvarar som om denne utfört handlingen själv.s. 9

21.Kontraktsmedhjälparansvaret innebär att avtalsparternas kontraktsansvar förblir oförändrat om de använder utomstående för att uppfylla sina kontraktsförpliktelser. En avtalspart kan därmed inte gå fri från ansvar genom att sätta en tredje man i sitt ställe och kan inte heller upphäva risk- eller ansvarsfördelningen genom att överlämna delar av sina uppfyllelseplikter till andra.198 Kontraktsmedhjälparansvaret kan därför betraktas som en form av identifikation, där även en självständig medhjälpare identifieras med avtalsparten.199 Identifikationen kan därmed både ses som ett avsteg från rättssubjektiviteten, genom att handlande av andra än avtalsparterna får betydelse, och som en regel som faktiskt bidrar till att upprätthålla avtalssubjektivitetsläran.s. 9

22.Kontraktsmedhjälparansvaret kan indelas dels i vilka personer som avtalsparten ansvarar för, dels i vilka handlingar som är relevanta för att ett ansvar ska uppkomma.200 Kontraktsmedhjälparansvaret kan uppfattas som ett principalansvar med en utvidgad ansvarskrets, dvs. som omfattar inte bara arbetstagare 62s. 9

23.utan även uppdragstagare. Vanligtvis gäller nämligen att frågor om ansvaret förs. 10

24.arbetstagares ageranden också behandlas som en fråga om medhjälparansvar,s. 10

25.och inte som ett ansvar för arbetstagare enligt 3:1 SkL.201s. 10

26.En gränsdragning kan också göras mellan frågor som rör fastställande avs. 10

27.ansvarskretsen och ansvarsnivån. Frågan om ansvarskretsens utformnings. 10

28.och omfattning sammanhänger med ansvarsnivån i det aktuella fallet. Strikts. 10

29.ansvar innebär exempelvis ofta att ansvarssubjektet ansvarar, oavsett vem soms. 10

30.faktiskt utför en viss uppgift.202 Samtidigt kan ett ansvar för annans agerandes. 10

31.också uppfattas som en form av strikt ansvar, i och med att ansvarssubjektets. 10

32.inte själv måste agera vårdslöst. Exempelvis innebär principalansvar enligt 3:1s. 10

33.SkL att arbetsgivaren ansvarar för arbetstagarens vårdslöshet. Ur arbetsgiva-s. 10

34.rens synvinkel kan därmed ansvaret uppfattas som strikt. I den utsträcknings. 10

35.ansvaret baseras på culparegeln i 2:1 SkL betraktas emellertid ansvaret som etts. 10

36.culpaansvar.203s. 10

37.Eftersom 3:1 SkL utformats med en hänvisning till bl.a. ansvarsgrunden i 2:1s. 10

38.SkL kan principalansvaret uppfattas som att det är arbetstagarens ansvar soms. 10

39.aktualiserar en tillämpning av principalansvaret.204 Eftersom 3:1 SkL omfattars. 10

40.såväl anonym culpa som kumulerade fel är det emellertid inte nödvändigt atts. 10

41.en viss arbetstagare är ansvarig för att arbetsgivaren ska bli skadeståndsskyl-s. 10

42.dig. Principalansvaret avser därmed ett tillräknande av annans agerande, intes. 10

43.annans ansvar.205 Det sagda tyder också snarare på en riskfördelning som ärs. 10

44.knuten till arbetsgivarens verksamhet, och inte det oaktsamma beteendet i sig,s. 10

45.varför det kanske skulle förefalla rimligare att betrakta principalansvaret soms. 10

46.ett strikt ansvar. I den vidare framställningen tas inte ställning till om princi-s. 10

47.palansvaret borde beskrivs som ett strikt ansvar eller ett culpaansvar. Principal-s. 10

48.ansvaret behandlas istället inom temat ansvarskrets.s. 10

49.63s. 10

Den ersättningsberättigade kretsen

1.En skada är ersättningsgill enbart om skadan har drabbat någon annan än skadevållaren, dvs. skadan måste drabba ett annat rättssubjekt än den skadeståndsskyldige själv.206 Det kan framstå som en självklarhet att det inte är möjligt att bli skadeståndsskyldig mot sig själv.s. 11

2.Frågan kan emellertid bli komplicerad. Ibland kan två arbetsgivare bli solida-s. 11

3.riskt ansvariga för skador som orsakas av en arbetstagare. En fråga är om dens. 11

4.ena arbetsgivaren då kan kräva ersättning för skador som denne själv drabbass. 11

5.av genom arbetstagarens agerande, med åberopande att även den andre arbets-s. 11

6.givaren har ett principalansvar eller om ansvaret av nödvändighet är delat. Ens. 11

7.jämförelse kan göras med situationen att skadan orsakas genom vårdslöst bete-s. 11

8.ende från både den skadelidande och skadevållaren, vilket medför att frågan oms. 11

9.medvållande aktualiseras. I sådana fall kan skadeståndsskyldighet föreligga, mens. 11

10.skadeståndet kan sättas ned med hänsyn till den skadelidandes medvållande.s. 11

11.Liknande frågor kan även uppkomma avseende hur man ska bedöma juridiskas. 11

12.personers verksamhet, t.ex. om en person skadar egendom tillhörig ett av skade-s. 11

13.vållaren helägt bolag.207 I sådana fall anses skadan träffa ”annan”. En närliggandes. 11

14.fråga är hur man ska betrakta bolag som fusioneras, om skadevållare och skadeli-s. 11

15.dande uppgår i ett och samma rättssubjekt.208 Avtalssubjektivitetsläran innebär som tidigare nämnts att enbart avtalsparterna kan göra gällande kontraktet. Ett sätt att juridiskt argumentera för att det föreligger ett kontraktsansvar i utomkontraktuella relationer är genom tredjemansavtal, dvs. ett avtal som medför rättsverkningar för tredje man. Vad som här åsyftas är s.k. berättigande eller gynnande tredjemansavtal, innebärande ett löfte om att tredje man genom avtalet ska erhålla en förmån eller rättighet.209 Ett tredjemanslöfte medför att tredje man berättigas genom ett avtal som hen inte själv är delaktig i och innebär således att ena parten eller båda parterna förpliktar sig gentemot en utomstående.210 Ett berättigande tredjemansavtal, som ger utomstående A en rätt att t.ex. kräva ersättning av C för uppkommen skada, tillskapas således genom avtalsparternas överenskommelse.211 Ett tredjemans avtal föreligger när två parter träffar ett avtal som innebär att tredje man 64s. 11

16.tillerkänns en rättighet enligt avtalet. För att ett tredjemansavtal ska föreliggas. 12

17.krävs att båda parterna har avsett detta.212s. 12

18.Det finns även, särskilt inom försäkringsrätten, lagstiftning som föreskrivers. 12

19.en rätt för tredje man att åberopa avtalet.213 Vid vissa kollektiva avtalsformer,s. 12

20.t.ex. kollektivavtal och hyresreglering, förekommer tredjemansavtal. Att rätts-s. 12

21.ordningen erkänner tredjemansavtal kan rättfärdigas på flera olika grunder.s. 12

22.Det motiveras bl.a. av att det inte är praktiskt möjligt att sluta enskilda avtals. 12

23.med samtliga motparter. Tredjemansavtal fyller en viktig praktisk funktion,s. 12

24.framför allt i försäkringsförhållanden.214s. 12

25.I kontraktsrätten finns även viss möjlighet till tillräknande av annans skada,s. 12

26.vilket förekommer t.ex. inom konsumenträtten, bl.a. genom att skador soms. 12

27.drabbat avtalspartens hushållsmedlem ersätts.215 Det är osäkert om konsument-s. 12

28.rättens regler om tillräknande av hushållsmedlems skada medför att hushålls-s. 12

29.medlemmen själv får göra gällande ett krav, eller om denna rätt enbart tillkom-s. 12

30.mer den som är avtalspart.216 I kontraktsrätten är också skador som består is. 12

31.utgivet skadestånd till tredje man i allmänhet ersättningsgilla.217 Det baserass. 12

32.framför allt på att det förelegat en skyldighet för avtalsparten att utge skade-s. 12

33.stånd till sin avtalspart. Så är emellertid inte fallet i engelsk rätt, där betraktass. 12

34.istället denna typ av tredjemansskador som icke ersättningsgilla i avtalsförhål-s. 12

35.landen.218s. 12

36.65s. 12

37.I deliktsrätten gäller istället att den som direkt drabbats av skadan får ersättning. Skada som drabbar tredje man som en följdskada av annans skada, s.k. tredjemansskada, ersätts som huvudregel inte.219 Vem som är ersättningsberättigad varierar emellertid beroende på skadans art, dvs. skadetypen. Den som t.ex. drabbas av en personskada är ”personligen” ersättningsberättigad. Vid sakskada är huvudregeln att den som äger skadad egendom får ersättning. Härvid förekommer vissa betydande undantag, t.ex. rätten till ersättning i anledning av annans personskada.220 I vissa fall kan dock nyttjanderättshavare och andra få ersättning för sakskada, vilket då bl.a. baseras på att tredje man har ett konkret och närliggande intresse avseende den skadade egendomen.221 Även i andra nordiska länder gäller att tredjemansskada som huvudregel inte ersätts.222 I engelsk rätt gäller att tredjemansskador inte ersättningsgilla enligt tort.223 I fransk rätt gäller emellertid inte någon generell särregel om tredjemansskador i jämförelse med följdskador av egna person- och sakskador. Däremot används vissa kriterier för ansvar som indirekt medför en avgränsning av sådana skador.224s. 13

Ansvarsnivåer och ansvarsgrunder

Inledning

1.I det följande behandlas vad som ofta betecknas som förutsättningar för kontraktsansvar respektive deliktsansvar. Det kan också kallas för ”ansvarsgrunder”225 och avser alltså vilka beteenden som kan medföra en skadeståndsskyldighet, dvs. skadeståndsgrundande handlingar.226 De olika omständigheter som kan vara ansvarsgrundande enligt respektive rättsområde varierar betydligt, vilket också sammanhänger med variationer i skadesituationernas karaktär. Termen ansvarsgrund används i det följande avsnittet oberoende av om ansvarsgrunden klassificeras som kontraktsrättslig eller deliktsrättslig. I 66s. 13

2.det följande behandlas även den systematiska indelningen av de krav som ställss. 14

3.på skadevållare i skilda fall, vilket här betecknas som ansvarsnivåer.s. 14

4.I svensk rätt förekommer en utbredd uppfattning om att de skadestånds-s. 14

5.rättsliga ansvarsförutsättningarna kan indelas i dels objektiva förutsättningar,s. 14

6.dels subjektiva förutsättningar.227 De objektiva ansvarsförutsättningarna avsers. 14

7.bl.a. kravet på att skadan ska ha drabbat någon annan än skadevållaren ochs. 14

8.att det ska ha funnits en plikt att inte skada någon annan eller en plikt atts. 14

9.handla på ett sätt som medför att en skada kan undvikas.228 Det betecknars. 14

10.alltså omständigheter som är oaktat individuella eller personliga förhållandens. 14

11.hos skadevållaren.229 Den subjektiva sidan avser, motsatsvis, ansvarsförutsätt-s. 14

12.ningar där sådana individuella faktorer också kan ha betydelse, t.ex. avseendes. 14

13.frågan om det föreligger vårdslöshet i ett enskilt fall.230s. 14

14.Den följande framställningen avviker i viss mån från denna struktur. Anled-s. 14

15.ningarna härtill är flera. Eftersom de objektiva ansvarsförutsättningarnas. 14

16.innefattar fler bedömningsfrågor än vad som kommer att behandlas skulle ens. 14

17.sådan indelning medföra en risk för missförstånd. Dessutom har vissa av des. 14

18.s.k. objektiva momenten även betydelse för den subjektiva bedömningen, t.ex.s. 14

19.inom ramen för vårdslöshetsbedömningen. Det följande avsnittet baseras istäl-s. 14

20.let på en indelning av dels ansvarsnivåer, dels hur ansvarsgrunden utformas is. 14

21.olika rättsliga sammanhang.s. 14

22.Anledningen till att ansvarsnivåerna behandlas för sig är att det knappast gårs. 14

23.att beskriva olika skadeståndsrättsliga ansvarsgrunder utan att redogöra för dens. 14

24.systematiska föreställningen om ansvarets gradindelning, dvs. om det avser etts. 14

25.strikt ansvar eller ett culpaansvar. Beträffande ansvarsgrundernas variationers. 14

26.i olika sammanhang är avsikten främst att belysa skillnader och likheter vids. 14

27.fastställandet av ansvarsgrunden enligt kontraktsregler och deliktsregler.231s. 14

28.Vidare görs vissa nedslag avseende några av de skadesituationer som kommers. 14

29.att behandlas längre fram i denna framställning, bl.a. avseende professionsan-s. 14

30.svar, informationsansvar och produktansvar.s. 14

31.67s. 14

Ansvarsnivåer: culpa, strikt ansvar och mellanformer

1.Med ansvarsnivåer avses här en gradindelande beskrivning av det agerande som krävs för att skadeståndsskyldighet ska uppkomma.232 Ansvarsnivån tar inte sikte på subjektiva – i meningen individuella – omständigheter, eller insikter, hos skadevållaren, utan avser här en indelningsgrund avseende olika ansvarsformer.233 Ansvarsgrundernas systematiska indelning baseras ofta på en gradindelning utifrån s.k. subjektiva ansvarsförutsättningar, dvs. från lägsta graden av vållande, strikt ansvar, till ett krav på grov vårdslöshet eller uppsåt. Det strikta ansvaret kan även indelas i s.k. rent strikt ansvar och strikt ansvar.234 I det följande används uttrycket culpaansvar oberoende av om detta avser ett ansvar för egen eller annans culpa och oavsett om culpaansvaret följer av SkL eller annan lag.235 Strikt ansvar kallas ibland också objektivt ansvar. Så är t.ex. fallet i norsk och dansk rätt.236 Termen används vanligtvis inte i svensk skadeståndsrätt och inte heller i det följande.237s. 15

2.I deliktsrätten är huvudregeln culpaansvar, vilket innebär att skadeståndsskyldighet föreligger om en skada orsakats genom vårdslöst handlande.238 I den svenska doktrinen har culpabegreppet varit föremål för omfattande diskussion.239 Det har t.ex. sagts att hela problemet om ett beteende ska anses oförsvarligt och skadeståndsgrundande ibland behandlas med culpaterminologi, åtminstone i svensk rätt.240 Culpa som ansvarsgrund anses utgöra en allmän 68s. 15

3.skadeståndsrättslig princip, innebärande att culpa i allmänhet är en förutsätt-s. 16

4.ning för skadeståndsansvar.241 Culparegeln kan också beteckna regeln i 2:1 SkL,s. 16

5.innebärande att den som vårdslöst orsakar person- och sakskada ska ersättas. 16

6.skadan.242s. 16

7.Culpaansvar utgör en huvudregel även i kontraktsrätten.243 Så har ansettss. 16

8.vara fallet i nordisk rätt under lång tid.244 Det är också möjligt att istället has. 16

9.som utgångspunkt att skador alltid ska ersättas vid avtalsbrott och att ansvar-s. 16

10.snivåerna utgör begränsningar av rätten till full ersättning. Enligt ett sådants. 16

11.synsätt finns det endast en begränsad möjlighet för en avtalsbrytande part atts. 16

12.undgå skadeståndsansvar.245 Culpaansvaret blir då att betrakta som ”strängare”s. 16

13.(mot skadelidanden). Så är exempelvis fallet i engelsk rätt, där avtalsbrotts. 16

14.medför skadeståndsskyldighet oberoende av eventuell vårdslöshet.246s. 16

15.Vissa lagbestämmelser innebär att bevisbördan för vårdslöshet är omvänd,s. 16

16.eller rättare sagt att skadevållaren har bevisbördan för att vårdslöshet inte före-s. 16

17.ligger, dvs. ett exculpationsansvar eller presumtionsansvar.247 Så är framför allts. 16

18.fallet när skada vållas på omhändertagen egendom. Presumtionsansvar gällers. 16

19.när egendom skadas medan den var i ansvarssubjektets (dvs. ”skadevållarens”)s. 16

20.besittning, t.ex. vid transport, förvaring, hyra av lös egendom och lån av löss. 16

21.egendom.248 Det baseras bl.a. på att den som har egendomen i sin besittnings. 16

22.typiskt sett har större kontroll över egendomen och kan säkra bevisning oms. 16

23.69 vad som har hänt.249 Det kan betraktas som en variant av culpaansvar, vilken är vanligt förekommande i kontraktsrätten.250s. 16

24.Det finns olika varianter av strikt ansvar och syftet med det strikta ansvaret varierar. I deliktsrätten finns ett antal regler om strikt ansvar vid viss typ av verksamhet.251 Huvudparten av det strikta ansvaret regleras i lagstiftning särskilt avpassad för den aktuella verksamheten, dvs. speciallagstiftning, vilket medför ett strikt ansvar för vissa skador.252 Därtill finns flera exempel på att ett strikt ansvar har ansetts föreligga i rättspraxis utan stöd i speciallagstiftning.253 I diskussionen av culpabegreppet har också förekommit en debatt om förekomsten av s.k. fingerad culpa eller culpafiktion, vilket innebär att ansvarsbedömningen är så sträng att culpaansvaret i praktiken ska uppfattas som strikt.254 Det finns även culpaansvar som uppfattas som gränsfall till strikt ansvar.255 Denna diskussion ska inte vidareutvecklas här.s. 17

25.Även i kontraktsrätten förekommer strikt ansvar i en betydande utsträckning. En utpräglat köprättslig ansvarsförutsättning är det s.k. kontrollansvaret. Kontrollansvar innebär ett strikt ansvar med undantag för vissa händelser utanför avtalspartens kontroll.256 Kontrollansvaret kan eventuellt tillämpas analogt vid vissa andra avtalstyper,257 men kontrollansvarets räckvidd är osäker.258 Även garantiansvar är en form av strikt ansvar, vilket tar sikte på garantier eller utfästelser – uttryckliga eller underförstådda – avseende varor och tjänsters egenskaper.259 70s. 17

Ansvarsgrundernas variationer mot bakgrund av

skadesituationen

Inledning

1.Uppfattningen att ansvaret kan indelas i olika ansvarsnivåer ger inte något svars. 18

2.på hur ansvarsgrunderna i detalj varierar mot bakgrund av den aktuella skade-s. 18

3.situationen. I det följande ska därför redogöras för huvudlinjerna avseende etts. 18

4.antal kontrakts- och deliktsregler vilka tar sikte på hur skadeståndsansvarets. 18

5.fastställs, dvs. ansvarsgrundernas variationer mot bakgrund av skadesituatio-s. 18

6.nen.s. 18

7.I skadeståndsrätten förekommer som ovan nämnts ofta en indelning avs. 18

8.ansvarsgrundens objektiva respektive subjektiva ansvarsförutsättningar. Des. 18

9.objektiva ansvarsförutsättningarna betecknas ibland även som att ansvar för-s. 18

10.utsätter någon form av pliktbrott. Det avser ett åsidosättande av en plikt atts. 18

11.inte skada någon annan. På en ytterst rudimentär nivå kan den deliktsrättsligas. 18

12.grundnormen beskrivas bestå av just denna plikt att inte skada annan. I ochs. 18

13.med att culparegeln innehåller en avvägning av nämnda karaktär har frågans. 18

14.om pliktbrott i stort sett försvunnit i svensk deliktsrätt.260 I den nutida skade-s. 18

15.ståndsrättsliga doktrinen diskuteras inte pliktbrott i sig som en förutsättnings. 18

16.för ansvar beträffande den allmänna huvudregeln om skadestånd vid aktivs. 18

17.handling. Istället får pliktbrott en större betydelse vid skadestånd på grund avs. 18

18.underlåtenhet att agera.261 Därtill anses frågan om det finns en plikt att undvikas. 18

19.skada ha betydelse om flera personer är potentiellt skadeståndsskyldiga.262s. 18

20.Inom ramen för culpabedömningen sker en mängd överväganden som base-s. 18

21.ras på såväl objektiva som subjektiva moment. Att ett beteende betecknass. 18

22.som vårdslöst kan betraktas som ett resultat av en normativ bedömning av ens. 18

23.enskild skadesituation där hänsyn tagits till en mängd olika komponenter.263s. 18

24.Denna normativa bedömning innefattar konstruktionen av en för det aktu-s. 18

25.ella fallet avsedd handlingsnorm. Den stegvisa culpabedömningen kan emel-s. 18

26.71 lertid i vissa fall uppfattas som förkortad genom att man ibland applicerar en ”färdig regel” som medför ett ansvar, istället för att se culpabedömningen som ett ”resonemangsresultat av en konkret avvägning och riskfördelning”.264 Det kan också uttryckas som att ansvarsfrågan avgörs på ett enklare sätt om skadevållaren har överträtt en tydlig handlingsplikt eller handlingsföreskrift. Med det avses att om det finns tydliga regler för hur man ska agera i en viss situation (dvs. en handlingsnorm) kommer culpabedömningen att utgå ifrån dessa normer. I annat fall får man falla tillbaka på en s.k. fri culpabedömning.265s. 18

27.Även om pliktbrottsterminologin i huvudsak har försvunnit i svensk rätt har förekomsten av särskilda handlingsplikter fortfarande stor betydelse för fastställandet av en ansvarsgrund. Oftast kommer handlingsplikter till uttryck i särskilda regler avseende hur en viss verksamhet ska eller får utföras. För att en sådan handlingsplikt ska vara skadeståndsgrundande krävs att regeln har som ändamål att skydda mot skadetillfogande genom skadeståndssanktionen.266 För att bli skadeståndsgrundande måste regeln ha ett civilrättsligt ändamål.267 Därutöver krävs att regeln har skyddsverkan ”utåt”, dvs. att den avser att skydda någon annan än den som träffas av regeln.268 Sådana handlingsnormer kan vara styrande för culpabedömningen, med innebörden att den som inte iakttagit en handlingsnorm blir skadeståndsskyldig.269s. 19

28.Särskilda handlingsföreskrifter kan också uttryckas i lagregler, som anger att ett visst rättssubjekt har ansvar för vissa omständigheter. I sådana fall uppställs inget krav på någon ytterligare vårdslöshetsbedömning, utöver att själva verksamheten ska ha orsakat skadan. Därmed föreligger också behov att avgränsa ansvaret ytterligare, t.ex. genom att enbart de intressen som handlingsföreskriften avser att skydda, medför en rätt till skadestånd för den som har ett sådant intresse.270 Ansvaret kan också typiskt sett avgränsas utifrån verksamhetens karaktär och den uppkomna skadans art. 72s. 19

Avtalsförpliktelsens betydelse för ansvarsgrunden

1.En anledning till att skadeståndsreglerna i avtalsförhållanden avviker fråns. 20

2.deliktsreglerna brukar förklaras med att parterna genom avtalet har åtagits. 20

3.sig särskilda förpliktelser mot varandra som inte gäller mot utomstående per-s. 20

4.soner.271 Ansvarssituationerna är således mer varierande i avtalsförhållandens. 20

5.och kontraktsansvaret har ett potentiellt sett större tillämpningsområde,s. 20

6.men gäller för en begränsad krets av personer. I det följande läggs fokus vids. 20

7.de ansvarssituationer och handlingsnormer som medför ett kontraktsrättsligts. 20

8.skadeståndsansvar, vilket kan sägas innefatta en bedömning av både om etts. 20

9.avtalsbrott föreligger och om och i vilken utsträckning skadeståndsskyldighe-s. 20

10.ten kräver omständigheter utöver avtalsbrottet, t.ex. att avtalsbrottet beror pås. 20

11.ett vårdslöst beteende hos avtalsparten.s. 20

12.Kontraktsansvaret aktualiseras enbart om det finns ett giltigt kontrakt. För atts. 20

13.avgöra om det finns ett kontraktsansvar måste alltså undersökas om ett avtal hars. 20

14.ingåtts och hur parternas förpliktelser enligt avtalet ser ut. Avtalssubjektivitets-s. 20

15.läran har därmed även påverkan på normernas innehåll i den bemärkelsen atts. 20

16.avtalet – betraktat som en rättskälla för parterna – får ett snävare tillämpnings-s. 20

17.område. Avtalade handlingsnormer träffar alltså endast parterna och brott mots. 20

18.en avtalad handlingsnorm föranleder inte något ansvar för, eller mot, utomstå-s. 20

19.ende. En handlingsplikt man åtar sig gentemot en medkontrahent gäller soms. 20

20.huvudregel inte heller i förhållande till tredje man.272 Även om s.k. berättigandes. 20

21.tredjemansavtal är möjliga så följer det inte i sig av handlingspliktens karaktärs. 20

22.att tredje man skulle ha rätt att göra gällande avtalet så fort handlingspliktens. 20

23.syftar till att skydda eller berättiga en utomstående.273s. 20

24.Avtal som syftar till att åstadkomma en transaktion av ett förmögenhetsvärdes. 20

25.bygger ofta på att parterna har vissa förpliktelser mot varandra. Även om avtals-s. 20

26.förhållandet ofta beskrivs som ett förhållande med två ömsesidigt förpliktades. 20

27.parter finns det naturligtvis variationer avseende utformningen av dessa för-s. 20

28.pliktelser. En säljare i ett köpavtal har t.ex. andra förpliktelser gentemot köpa-s. 20

29.ren än vad köpare har gentemot säljaren.274 De kontraktuella förpliktelsernas. 20

30.kan antingen bestämmas direkt i avtalet eller följa av kontraktsrättsliga regler.s. 20

31.73 Avtalsrelationen möjliggör också för parterna att friskriva sig från ansvar på olika sätt.275s. 20

32.Genom löftet förbinder sig avtalsparten till vissa avtalsförpliktelser, vilka kan framgå uttryckligen av avtalet eller genom sådana kontraktsrättsliga regler som kommer till uttryck i t.ex. lagstiftning eller rättspraxis. Även om kontraktsansvaret alltså baseras på löftesbundenheten bestäms avtalsförpliktelserna av innehållet i avtalet. Kontraktsansvaret förutsätter därmed icke-uppfyllelse av avtalsförpliktelsen, vilket kan utlösa ett skadeståndsansvar.276 Eftersom skadestånd utgör en av flera påföljder vid avtalsbrott kan utformningen av skadeståndsreglerna även variera beroende på tillgången till, och användningen av, andra kontraktuella påföljder, t.ex. beroende av om ett avtal hävs eller inte.277 Vanligtvis gäller dock att förekomsten av en annan påföljd inte hindrar skadelidanden från att göra gällande en rätt till skadestånd, om avtalsbrottet medfört en skada.278s. 21

33.De olika handlingar, och underlåtenheter, som medför ett kontraktsmässigt skadeståndsansvar kan differentieras på en mängd olika sätt. Variationer avseende ansvarsbedömningen beror t.ex. på vilken avtalstyp som ingåtts, det konkreta innehållet i avtalet och vad som kan förväntas i den konkreta situationen.279 I den dispositiva rätten varierar de kontraktsrättsliga handlingsnormerna och ansvarssituationerna ofta beroende på vilken avtalstyp som är i fråga, t.ex. om avtalet avser köp eller tjänst.280s. 21

34.Det finns en mängd olika sätt att systematisera kontraktsansvaret. I doktrinen finns en mängd olika förklaringar – eller förklaringsmodeller – vilka ligger till grund för en sådan systematik. Den systematiska kan t.ex. baseras på avtalsprestationernas karaktär, ofta uttryckt genom motsatspar. Härvid kan t.ex. nämnas penningförpliktelser och naturaförpliktelser, dvs. förpliktelse att utge betalning i pengar respektive annan sorts fullgörelse, t.ex. skyldighet att leverera en vara.s. 21

35.Den systematiska indelningen i olika förpliktelser återspeglas ofta i skadeståndsansvarets utformning vid icke-uppfyllelse. Exempelvis är en penningförpliktelse, eller en penningprestation, ofta förenad med strikt ansvar, t.ex. 74s. 21

36.ansvarar en gäldenär för att en betalning kommer borgenären till handa.281s. 22

37.Avseende naturaförpliktelser förekommer också varierande regler om säljaress. 22

38.felansvar respektive dröjsmålsansvar. Variationer mot bakgrund av förpliktel-s. 22

39.sernas karaktär baseras i stor utsträckning på hur den verksamhet eller det age-s. 22

40.rande som avtalet reglerar rent faktiskt gestaltas.s. 22

41.Ett köp innebär t.ex. att en vara ska byta ägare från en säljare till en köpares. 22

42.och kännetecknas alltså av att det finns en viss vara som utgör s.k. avtalsföre-s. 22

43.mål. Dessutom kan ett kontraktsansvar föreligga för information som lämnass. 22

44.i samband med avtalsingående, t.ex. ansvar för särskilda utfästelser, felaktigs. 22

45.information samt underlåtenhet att lämna information.282 Vidare kan ett ska-s. 22

46.deståndsansvar aktualiseras vid kontraktsstridig (obefogad) hävning.s. 22

47.Det köprättsliga ansvaret tar främst sikte på skyldigheten att fullgöra par-s. 22

48.ternas respektive förpliktelser att tillhandahålla en felfri vara i rätt tid (säljare)s. 22

49.och att erlägga betalning (köpare). Köplagstiftningen innehåller bestämmelsers. 22

50.om skadeståndsskyldighet för respektive part vid avtalsbrott. Karakteristiskts. 22

51.för lagstiftningen är bl.a. att säljarens ansvar vid fel och dröjsmål är ett kon-s. 22

52.trollansvar, innebärande att skadeståndsskyldighet föreligger om inte orsakens. 22

53.till avtalsbrottet låg utanför säljarens kontroll, medan köparen ansvarar strikts. 22

54.för sin betalningsförpliktelse.s. 22

55.De olika förpliktelsetyperna utgör olika sätt på vilka man kan beskriva ens. 22

56.viss avtalsprestations karaktär, dvs. avseende vad som ska åstadkommas av ens. 22

57.part.s. 22

58.I svensk rätt präglas även diskussionen om indelningen i olika typer av avtals-s. 22

59.förpliktelser av Knut Rodhes systematik i boken Obligationsrätt. Rodhe delades. 22

60.in förpliktelserna i två huvudtyper, nämligen förpliktelser till uppfyllelse ochs. 22

61.ansvarsförpliktelser (eller garantiförpliktelse).283 En uppfyllelseförpliktelse inne-s. 22

62.bär att gäldenären är skyldig att göra något respektive att inte göra något. Ens. 22

63.ansvarsförpliktelse avser istället att gäldenären, utan att en förpliktelse tills. 22

64.uppfyllelse föreligger, ansvarar för att vissa fakta förelåg vid en viss förflutens. 22

65.tidpunkt eller att fakta föreligger nu eller kan komma att föreligga vid en visss. 22

66.tidpunkt i framtiden.284 Påföljderna anses emellertid vara gemensamma för des. 22

67.olika förpliktelserna, varför Rodhe i sin framställning behandlar dessa i ett sam-s. 22

68.manhang.285s. 22

69.75 Förpliktelser som avser uppfyllelse av ett avtal kan antingen utgöras av resultatförpliktelser eller omsorgsförpliktelser.286 Resultatförpliktelser innebär att gäldenären ska åstadkomma ett visst resultat, av Rodhe beskrivit såsom en förpliktelse att t.ex. ”avlämna en viss kvantitet av ett visst slags gods på en viss plats och vid en viss tid”.287 Omsorgsförpliktelser innebär att gäldenären visserligen ska eftersträva ett bestämt resultat, men endast ådrar sig påföljder om resultatet uteblir på grund av hans vållande.288 Enligt Rodhe innebär denna förpliktelse att gäldenären ska ”med omsorg eftersträva ett resultat” eller att det med andra ord rör sig om ”förpliktelser att visa omsorg”.289s. 22

70.En uppdelning mellan resultat- och omsorgsförpliktelser gör det enklare att förstå varför reglerna ser ut som de gör och om de iakttagits.290 Denna uppdelning har därmed betydelse för vilken ansvarsgrund som kan bli aktuell. Typiskt sett medför resultatförpliktelser att ett avtalsbrott har uppkommit redan när resultatet uteblivit. Det avser framför allt att markera en skillnad mot omsorgsförpliktelser, där avtalspartens avtalsbrott förutsätter en bristande omsorg, dvs. en aktsamhetsbedömning mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet.291 Vid brott mot en omsorgsförpliktelse sker alltså en aktsamhetsbedömning inom ramen för bedömningen av om det föreligger ett avtalsbrott. Så är emellertid inte fallet vid resultatförpliktelser.292 Inom ramen för ett visst avtal kan både resultatförpliktelser och omsorgsförpliktelser förekomma. Exempelvis kan en transportförpliktelse avse både ett bestämt resultat (leverans av visst gods) och en omsorgsförpliktelse (omhändertagandet av godset under transport).s. 23

71.En åtskillnad kan göras mellan avtalets huvudförpliktelser och biförpliktelser.293 Definitionerna av dessa begrepp varierar i doktrinen, men i allmänhet kan huvudförpliktelsen förklaras som det centrala momentet i ett avtalsför76s. 23

72.hållande eller det som karakteriserar själva avtalstypen.294 Biförpliktelser kans. 24

73.därmed motsatsvis beskrivas som förpliktelser som inte är centrala för avtals-s. 24

74.förhållandet, men som har särskilt samband med avtalet och därmed s.a.s.s. 24

75.skapas ur avtalsförhållandet.295 Förekomsten av biförpliktelser i avtalsförhål-s. 24

76.landen kan också uppfattats som ett sätt att internalisera vissa risker i avtalet,s. 24

77.vilka i annat fall typiskt sett hanteras i deliktsrätten.296s. 24

Culparegeln och dess modifikationer

1.Tillämpningen av culparegeln i 2:1 SkL utgörs av en bedömning i flera olikas. 24

2.steg. Bedömningen av om culpa föreligger kan göras antingen mot bakgrunds. 24

3.av en normavvägning eller inom ramen för en s.k. fri culpabedömning. Culpa-s. 24

4.regelns funktion kan beskrivas som ”en värderande avvägningsnorm vid dens. 24

5.rättsliga bedömningen av faroskapande och eventuella mothänsyn”.297 I dennas. 24

6.framställning kommer culpaansvarets olika schatteringar inte att undersökass. 24

7.i detalj. Såvitt avser culpabegreppets framväxt och föränderlighet hänvisas tills. 24

8.andra framställningar.298 Culpabedömningen är beroende av det rättsliga sam-s. 24

9.manhang där vårdslösheten aktualiseras, och av de risker och förväntningars. 24

10.som kan antas uppkomma i en specifik situation, dvs. utgör en situationsspeci-s. 24

11.fik bedömning av det skadegörande agerandet.299s. 24

12.De moment som ingår i den fria culpabedömningen är emellertid desammas. 24

13.såväl i som utanför avtalsförhållanden.300 Det innebär alltså att relationens. 24

14.mellan skadevållare och skadelidande inte nödvändigtvis är av betydelse.301 Is. 24

15.77 svensk rätt betraktas culparegeln som absolut.302 Det finns emellertid också ett antal exempel på att culpabedömningen varierar beroende på om skadan uppkommer i eller utanför ett kontraktsförhållande.303 Det kan visserligen hävdas att culpabedömningen görs enhetligt avseende en viss skaderisk, oberoende av om det föreligger ett avtalsförhållande mellan skadelidande och skadevållare eller inte.304 Relationen ger emellertid upphov till skaderisker av olika slag, vilket medför att det finns ett behov av en differentierad culpaprövning.305s. 24

Professionsansvar

1.Professionsansvar används ofta som en beteckning på ansvaret för vissa typer av professionsutövare, t.ex. advokater, mäklare och revisorer. Ibland används beteckningen också för t.ex. entreprenörer eller transportörer.306 Ansvaret kan alltså avse ett flertal olika yrkeskategorier, vars verksamhet medför en risk för olika typer av skador och förluster, och ansvarsregleringen är mångfacetterad. Som särskiljande omständigheter kan t.ex. anföras olikheter i det faktiska utförandet, t.ex. om tjänsten avser rådgivning och informationsgivning (immateriella tjänster) eller arbete med fysiska föremål (materiella tjänster).307s. 25

2.Mer allmänt kan professionsutövares ansvar beskrivas som baserat på dennes yrkeskunnande och specialisering, dvs. en professionsutövare är typiskt sett en specialist inom ett visst område. Specialiseringen medför att personen också måste leva upp till de krav som kan ställas på en person med sådan duglighet och erfarenhet.308 Det kan också uttryckas genom ett krav på fackmässighet 78s. 25

3.inom ett visst område. De skillnader som nämnts ovan avseende olika yrkes-s. 26

4.kategorier, t.ex. avseende rådgivning eller hantverkartjänster, får betydelse förs. 26

5.ansvarets utformning och är ibland oberoende av om ansvaret är ett kontrakts-s. 26

6.eller deliktsansvar.s. 26

7.Professionsansvaret kan beteckna professionsutövarens ansvar såväl i soms. 26

8.utanför kontraktsförhållanden. Vid t.ex. en rådgivares felaktiga råd till klientens. 26

9.rör det sig om ett kontraktsansvar. Fel från en rådgivare kan emellertid ocksås. 26

10.medföra en skada för tredje man, vilket medför professionsansvar utanförs. 26

11.kontrakt. Ibland uttalas att professionsansvaret är ett område där övergångens. 26

12.mellan kontrakts- och deliktsansvar kan betraktas som flytande.309 En professi-s. 26

13.onsutövare kan i vissa fall bli skadeståndsskyldig gentemot både sin uppdrags-s. 26

14.givare och tredje man. Vad gäller förmedlingsuppdrag ligger det typiskt setts. 26

15.inom ramen för själva definitionen av förmedling att föra samman två parter is. 26

16.ett avtal. Det medför att ”närheten till kontrakt” blir särskilt påtaglig.310s. 26

17.Beträffande vissa yrkesgrupper finns lagstiftning om förpliktelser ochs. 26

18.ansvar, t.ex. beträffande mäklare och försäkringsförmedlare.311 Dessa reglers. 26

19.kan få effekt på de krav som uppställs när det inte finns ett avtal eller om ens. 26

20.viss fråga inte är reglerad i avtal. Reglerna är också i viss utsträckning tvingan-s. 26

21.de.312 Genom förekomsten av lagstiftning för vissa yrkeskategorier blir ocksås. 26

22.skillnaden mellan kontrakts- och deliktsansvar av mindre betydelse.313 Dets. 26

23.förekommer även branschinterna föreskrifter om god sed och liknande, vilkets. 26

24.influerar aktsamhetsnormerna inom den aktuella yrkeskategorin. Dessutoms. 26

25.kan normer specifika för den aktuella skadesituationen aktualiseras, t.ex. infor-s. 26

26.mationsansvaret, vilket ska behandlas mer i nästa avsnitt.s. 26

Informationsansvar

1.Med informationsansvar avses här ett vidsträckt antal situationer då ansvars. 26

2.föreligger för felaktig, vilseledande eller utebliven information. Informations-s. 26

3.ansvaret har ofta, men inte alltid, ett samband med rådgivning från skadevål-s. 26

4.larens sida. De typiska skadeföljderna av felaktig information, när dessa läggss. 26

5.till grund för affärsbeslut eller andra åtgärder av en skadelidande, är rena för-s. 26

6.mögenhetsskador.s. 26

7.Felaktig information kan t.ex. utgöras av vilseledande marknadsföring.s. 26

8.Enligt 18 § 1 st. KöpL har säljaren ett köprättsligt ansvar för att varan inte stäm-s. 26

9.mer överens med lämnade uppgifter. Om sådana uppgifter kan antas ha inver-s. 26

10.79 kat på köpet anses varan felaktig.314 Motsvarande bestämmelser finns även i konsumentförhållanden.315 Den närmare utformningen av det kontraktuella marknadsföringsansvaret ska inte behandlas mer ingående här.316 Det kan emellertid konstateras att det här vanligtvis rör sig om ett ansvar för fel.317 Om informationsgivningen betraktas som köprättsligt relevant kan alltså avtalsparten därmed göra gällande kontraktsrättsliga felpåföljder vid avtalsbrott. Ansvaret för lämnad information, eller marknadsföringsansvar, är i övrigt inte reglerat i lag.318s. 26

11.Beträffande kontraktsansvaret för lämnade uppgifter gäller som huvudregel att culparegeln är tillämplig.319 I NJA 2012 s. 725 uttalade dock HD att om en uppgift mer direkt avser den egna avtalsprestationen kan den anses innebära ett tillförsäkrande av att denna har en viss kvalitet. Då ansvarar uppgiftslämnaren strikt för uppgiftens riktighet.320 Vid culpabedömningen ska hänsyn tas till vad som föranlett uppgiftens oriktighet, t.ex. att uppgiftslämnaren har undersökt fakta dåligt. Hänsyn ska även tas till uppgiftens betydelse för mottagaren.321s. 27

12.Deliktsansvaret för lämnade uppgifter baseras på culparegeln i 2:1 SkL, om dessa uppgifter föranleder en sakskada. Om emellertid uppgifterna medför en ren förmögenhetsskada träffas agerandet av begränsningsregeln i 2:2 SkL, vilket kräver att agerandet kan betraktas som brottsligt. Eventuellt kan en mottagare som har fäst befogad tillit till uppgifterna göra gällande ett informationsansvar, baserat på culparegeln, genom ett s.k. tillitsansvar.s. 27

13.I svensk rätt har ansvarsreglerna huvudsakligen utvecklats genom rättspraxis från HD.322 Så är även fallet i exempelvis norsk rätt.323 Därtill förekom80s. 27

14.mer särskilda lagregler avseende vissa typer av informationsgivning, framförs. 28

15.allt avseende särskilda yrkesgrupper och verksamhetsområden.324 Det allmän-s. 28

16.nas informationsansvar framgår t.ex. av 3:3 SkL.325 De oriktiga upplysningarnas. 28

17.ska ha varit sådana att skadelidanden har fäst befogad tillit till upplysningen.s. 28

18.Ett sådant förväntansintresse skyddas skadeståndsrättsligt. Frågan om tillitens. 28

19.till uppgifterna har varit befogad beror på ett flertal omständigheter hos skade-s. 28

20.vållaren. Det kan t.ex. bygga på den specialistkompetens som informations-s. 28

21.givaren besitter eller så kan det bygga på en plikt att enligt lag tillhandahållas. 28

22.korrekt information. Även i situationer då ansvaret inte bygger på en specia-s. 28

23.listkompetens inom ett visst område kan informationsansvaret sägas utgöras. 28

24.ett alternativ till eventuellt ansvarsutkrävande av en avtalspart, eftersom sådans. 28

25.information kan ligga till grund för beslut att ingå avtal – och även påverkas. 28

26.innehållet i avtalsförpliktelserna.s. 28

Produktansvar

1.Produktansvar brukar ofta beskrivas som ett ansvar för skadebringande egen-s. 28

2.skaper hos produkter. Produktansvarets utformning, närmare innehåll ochs. 28

3.omfattning är svårgripbart, inte minst med tanke på dess varierade rättsligas. 28

4.reglering i olika länder.326 Ansvaret är baserat på att en produkt är farlig ellers. 28

5.osäker, vilket leder till skador eller förluster för den som köpt eller i övrigts. 28

6.använt produkten. Ansvaret för skadebringande egenskaper hos produkters. 28

7.uppfattas ofta som ett ansvar i gränsområdet mellan kontrakts- och delikts-s. 28

8.ansvar.327 Oavsett hur reglerna kring detta ansvar är utformat är kopplingens. 28

9.mellan orsakandet av en skada och en produkt den minsta gemensamma näm-s. 28

10.81 naren. Ofta brukar dessa produktskador betecknas som en skada som drabbar någonting annat än produkten själv.328s. 28

11.I konsumentförhållanden är PAL en allmänt gällande – om än i sina detaljer kring bl.a. ansvarssubjekt, ansvarsnivå och självrisk mycket specifikt utformad – produktansvarsreglering.329 PAL reglerar ansvar för produkter som orsakar skador på grund av en säkerhetsbrist, vilket enligt 3 § PAL innebär att produkten inte är så säker som skäligen kan förväntas. Ansvarsgrunden i PAL utgör ett strikt ansvar.330 Avseende produkter som i allmänhet kan betraktas som farliga för användaren ställs högre krav på producenter och säljare.331 Ansvaret i andra fall än konsumentförhållanden är baserat på ett culpaansvar, även om det kan förekomma ett mer strängt ansvar i olika skadesituationer.332s. 29

Skadeståndets precisering och avgränsning

Inledning

1.Det finns ett flertal olika regler vilka på olika sätt preciserar och avgränsar skadeståndsansvaret. Dessa är i viss utsträckning gemensamma för kontraktsoch deliktsrätten. Avseende ett flertal ansvarsfrågor förekommer emellertid variationer. Fokus ligger på jämförelser mellan kontrakts- och deliktsansvar och reglerna undersöks inte i detalj. I det följande behandlas bl.a. vilka skador som typiskt sett är ersättningsgilla i respektive rättsområde. Därtill behandlas begränsningar avseende sambandet mellan den skadegörande handlingen och skadan, dvs. kausalitet eller orsakssamband, vilket också sammanhänger med 82s. 29

2.kravet på adekvans. Beräkning av skadestånd och regler om jämkning av ska-s. 30

3.deståndsansvaret beskrivs också kortfattat. Vidare behandlas vissa regler oms. 30

4.tidsgränser för ansvaret.s. 30

Ersättningsgilla skador

1.En vanligt förekommande distinktion mellan kontrakts- och deliktsansvar ärs. 30

2.att dessa typiskt sett tar sikte på olika skadetyper.333 Det uttrycks ofta som atts. 30

3.deliktsrätten främst avser person- och sakskador, medan kontraktsrätten regle-s. 30

4.rar olika typer av förmögenhetsskador.334 Skadeståndsrättsliga framställningars. 30

5.avseende deliktsansvaret är också ofta begränsade till person- och sakskador.335s. 30

6.De ersättningsgilla skadetyperna enligt SkL är primärt lagbestämda. Ersätt-s. 30

7.ning utgår för person- och sakskada, ren förmögenhetsskada och kränkning,s. 30

8.varvid ansvarsförutsättningarna i betydande mån varierar med skadetypen.s. 30

9.Culparegeln i 2:1 SkL omfattar t.ex. enbart person- och sakskada, medan rens. 30

10.förmögenhetsskada enligt 2:2 SkL ersätts vid brottslig gärning.336s. 30

11.I svensk rätt kan ansvaret för rena förmögenhetsskador därför visserligens. 30

12.uppfattas som begränsat i deliktsrätten, eftersom ansvaret inte baseras pås. 30

13.culparegeln i 2:1 SkL. En rätt till skadestånd för rena förmögenhetsskadors. 30

14.förekommer dock i viss speciallagstiftning.337 Därtill har det etablerats etts. 30

15.deliktsansvar i rättspraxis, bl.a. avseende s.k. kvalificerade tillitssituationers. 30

16.och kvalificerat otillbörligt handlande.338 I norsk rätt förekommer inte mot-s. 30

17.svarande begränsningar i lagstiftning. Skadetypsindelningen förmodas docks. 30

18.ha betydelse i ansvarsbedömningen och vanligtvis behandlas ansvaret för rens. 30

19.förmögenhetsskada separat från person- och sakskador i doktrinen.339 I dansks. 30

20.rätt begränsas ansvaret utifrån den s.k. rättsstridighetsläran.340 I finsk rätt finnss. 30

21.begränsningar av rätten till ersättning för rena förmögenhetsskador i FiSkLs. 30

22.5:1.341 Även i engelsk rätt är ansvaret för rena förmögenhetsskada begränsats. 30

23.83 enligt tort. Möjligheten till ersättning för rena förmögenhetsskador har utvecklats i engelsk rätt från rättsfallet Hedley Byrne v Heller.342 I fransk rätt gäller inte någon särreglering avseende rena förmögenhetsskador jämfört med regler om person- och sakskada. Huvudregeln är härvid culpa oavsett skadetypen.343 Även i annan lagstiftning knyts de ersättningsgilla skadorna till olika skadebegrepp, t.ex. avseende miljöskada i 32 kap. MB.s. 30

24.I kontraktsrätten görs inte samma distinktion mellan olika skadetyper som i deliktsrätten. Så är fallet eftersom kontraktsansvaret typiskt sett omfattar alla sorters förluster som uppkommer på grund av ett kontraktsbrott. Kontraktsrättslig lagstiftning kan dock verka ansvarsbegränsande beträffande vissa skador och förluster, t.ex. genom indelningen i KöpL av direkt och indirekt förlust.344 I kontraktsrätten gäller också att ideella skador typiskt sett inte ersätts.345 Beroende på hur parterna själva väljer att utforma sina förpliktelser och rättigheter enligt avtalet, kan skadeståndsansvaret omfatta olika typer av skador och förluster.s. 31

Adekvat orsakssamband och förutsebarhet

1.En skadegörande handling är skadeståndsgrundande enbart om det föreligger ett orsakssamband, eller kausalitet, mellan handlingen och skadan.346 Det gäller både beträffande kontrakts- och deliktsansvar, även om det i kontraktsrätten uttrycks som att det ska finnas ett orsakssamband mellan avtalsbrottet och skadan.347 För att en skada ska vara ersättningsgill, måste den även utgöra en adekvat följd av den handling som orsakar skadan. Det måste med andra ord föreligga ett rättsligt relevant orsakssamband mellan den skadegörande handlingen och skadan.348 I kontraktsrätten kan adekvanskravet också uttryckas 84s. 31

2.som att skadan ska vara förutsebar för den avtalsbrytande parten samt en beräk-s. 32

3.nelig och typisk följd av avtalsbrottet.349s. 32

4.I art. 74 CISG gäller istället ett krav på förutsebarhet. Kravet på förutse-s. 32

5.barhet uppfattas emellertid som närliggande en adekvansbedömning i prakti-s. 32

6.ken.350 Resultatet vid en tillämpning av ett adekvanskrav respektive ett förut-s. 32

7.sebarhetskrav blir därmed alltså inte nödvändigtvis ett annat. Därtill kan reglers. 32

8.om förutsebarhet, vilka alltså sätter en gräns för skadeståndsansvaret, sägas has. 32

9.liknande funktioner i kontrakt och delikt.351 Enligt art. 74 CISG begränsas ska-s. 32

10.deståndet till vad den skadevållande parten förutsåg eller borde ha förutsett vids. 32

11.tidpunkten för avtalets ingående.352 Bestämmelsen är alltså kopplad till avtals-s. 32

12.ingåendet. I svensk kontraktsrätt gäller emellertid att adekvansbedömningens. 32

13.i allmänhet snarare knyts till tidpunkten för den skadegörande handlingen,s. 32

14.dvs. avtalsbrottet. Frågan om vilken tidpunkt som är relevant kan emellertids. 32

15.bero på vilken ansvarsgrund som är aktuell. Vid culpaansvar görs förutsebar-s. 32

16.hetsbedömningen vid tidpunkten för den skadegörande handlingen, medans. 32

17.det vid strikt ansvar är tidpunkten för avtalets ingående som är av relevans.353s. 32

18.Det finns vissa variationer beträffande tidpunkten för förutsebarhetsbedöm-s. 32

19.ningen, vilket medför skillnader mellan t.ex. deliktsregler, köprättsliga reglers. 32

20.och regleringen i CISG.354s. 32

21.85s. 32

Skyddsändamålsläran

1.Ett annat sätt att formulera ansvarsgränsen är genom normens skyddsändamål.355 Skyddsändamålsläran, eller normskyddsläran, kan beskrivas som ett komplement till adekvansbedömningen och innebär att ersättningsskyldighet inte föreligger för skador som faller utanför skyddsändamålet med en aktuell skadeståndsregel.356 Skyddsändamålsläran tillämpas avseende såväl kontraktssom deliktsansvar.357s. 33

Skadeståndsberäkning

1.Vad skadeståndet omfattar, dvs. vilka förluster som ersätts, samt den närmare beräkningen av skadeståndet varierar i kontrakts- och deliktsrätten. Det beror delvis på att det typiskt sett uppkommer olika typer av skador i och utanför avtalsförhållanden, men sammanhänger också med synsättet att skadeståndet fyller olika funktioner i kontraktsrätten och deliktsrätten.358 Utgångspunkten vid skadeståndsberäkningen i kontraktsrätten är att den part som drabbats av ett avtalsbrott ska försättas i samma ekonomiska läge som om avtalet fullgjorts avtalsenligt, dvs. ersättningen ska uppgå till det positiva kontraktsintresset.359 Skadeståndet inkluderar då såväl ersättning för utgifter och kostnader samt t.ex. utebliven vinst.360 Det är därmed parternas förväntade nytta eller vinst av avtalet som ska skyddas (det s.k. förväntansintresset).361s. 33

2.I deliktsrätten är utgångspunkten istället att en parts förmögenhetsställning inte ska bli sämre än utgångsläget, dvs. skadeståndet syftar till att återställa en förmögenhetsförlust.362 Vid deliktsansvar erhålls därmed enbart ersättning för det negativa kontraktsintresset.363 Eftersom ett kontraktsintresse sällan är aktuellt i utomkontraktuella relationer där parternas kontakter enbart baseras på tillfogandet av en skada, förefaller måhända termen ”kontraktsintresse” 86s. 33

3.mindre passande. Distinktionen mellan positivt och negativt kontraktsin-s. 34

4.tresse har utifrån ett deliktsperspektiv främst betydelse om skadan består avs. 34

5.förluster eller uteblivna vinster på grund av exempelvis ett ogiltigt avtal ellers. 34

6.avbrutna avtalsförhandlingar. I olika gränssituationer, t.ex. i samband med ska-s. 34

7.deståndsansvar vid avtalsförhandlingar, kan fråga uppkomma om ersättningens. 34

8.ska beräknas utifrån det positiva eller negativa kontraktsintresset.364s. 34

9.I kontraktsrätten är utgångspunkten vid skadeberäkningen principen oms. 34

10.full ersättning. Det förekommer emellertid vissa variationer bl.a. beroende pås. 34

11.avtalstypen. Enligt de köprättsliga reglerna varierar exempelvis ansvarsförut-s. 34

12.sättningarna beroende på vilken typ av förlust som uppkommit, bl.a. beroendes. 34

13.på om förlusten är direkt eller indirekt.365 I transporträtten förekommer bådes. 34

14.särskilda beräkningsgrunder för olika transportslag och beloppsbegränsning-s. 34

15.ar.366 Hur skadeståndsberäkningen går till i olika typsituationer av skador skas. 34

16.inte närmare diskuteras här.367s. 34

17.I avtalsförhållanden är det vanligt förekommande med olika typer av ansvars-s. 34

18.friskrivningar och ansvarsbegränsningar. Friskrivningar kan se ut på en mängds. 34

19.olika sätt.368 Det kan t.ex. ske genom en precisering av avtalsförpliktelsen ellers. 34

20.genom att en säljare t.ex. anger att denne inte ansvarar för vissa skador ellers. 34

21.enbart kan bli skadeståndsskyldig upp till ett visst belopp. Det senare kan ävens. 34

22.utformas som generella förbehåll angående t.ex. en varas beskaffenhet. Det ärs. 34

23.även möjligt att modifiera eller helt avskära möjligheten att göra gällande ens. 34

24.eller flera påföljder vid ett kontraktsbrott och, särskilt beträffande skadestånd,s. 34

25.87 införa specifika beloppspreciseringar. Genom en friskrivning från ansvar kan alltså parterna t.ex. reglera att skadeståndsskyldighet inte uppkommer för agerande som annars skulle grunda skadeståndsskyldighet.369s. 34

26.Även i deliktsrätten gäller principen om full ersättning för skadan.370 I svensk rätt är grundlinjerna i skadeståndsberäkningen lagbestämda genom 5 kap. SkL. Skadeståndsberäkningen vid sakskador regleras exempelvis i 5:7 SkL.371 I SkL finns även regler om avräkning av vissa förmåner från försäkring och arbetsgivare. I 5:3 SkL regleras avräkning vid personskador. Det medför att skadelidandens rätt till ersättning av skadevållaren för vissa förmåner, t.ex. socialförsäkring, minskas. Därmed har tillgången till olika förmåner vid olycksfall en påverkan på skadeståndets storlek (och därmed skadeståndsskyldigheten).372s. 35

Jämkning av skadeståndet

1.Det finns ett flertal olika regler som avser jämkning av skadestånd. Jämkning kan t.ex. ske på grund av den skadelidandes medvållande till skadan eller skadevållarens ekonomiska förhållanden.373 Jämkningsreglerna är utformade på olika sätt i kontrakts- och deliktsrätten. I deliktsrätten regleras jämkning på grund av medvållande i 6:1 SkL, varvid förutsättningarna för jämkning skiljer sig åt beroende på skadetypen.374 Jämkning av ekonomiskt betungande skadeståndsskyldighet kan också ske, enligt såväl kontrakts- som deliktsregler. I 6:2 SkL regleras jämkning av deliktsansvaret. I köprätten regleras jämkning i t.ex. 70 § 2 st. KöpL och 6:5 KKL (34 § KKöpL).375 Det är osäkert om 70 § KöpL kan 88s. 35

2.tillämpas analogt vid andra avtalstyper av köp.376 I såväl kontraktsrätten soms. 36

3.deliktsrätten finns vidare en skyldighet för den skadelidande att begränsa sinas. 36

4.skador, dvs. en skadebegränsningsplikt.377s. 36

Tidsgränser för ansvaret

1.Såväl kontrakts- som deliktsansvaret är begränsat i tiden, dvs. ansvaret kans. 36

2.inte göras gällande hur länge som helst. Beträffande såväl kontrakts- soms. 36

3.deliktsansvar finns regler om preskription.378 Den allmänna preskriptionsti-s. 36

4.den i svensk rätt är tio år enligt PreskL.379 Det finns även speciallagstiftnings. 36

5.med kortare preskriptionsfrister.380 Lagstiftningen är till stora delar dispositiv,s. 36

6.vilket medför att parterna kan avtala om annat. Därmed kan det alltså före-s. 36

7.komma olika preskriptionsregler beroende på om den skadelidande gör gäl-s. 36

8.lande ett kontrakts- eller deliktsansvar. I kontraktsrätten föreligger därutövers. 36

9.en skyldighet att reklamera avtalsbrott för att bibehålla rätten att göra gällandes. 36

10.anspråk på skadestånd.381 Någon motsvarande reklamationsskyldighet gällers. 36

11.inte avseende deliktsansvaret.s. 36

Sammanfattning

1.I det föregående har framhållits såväl likheter som skillnader i reglernas ytplan.s. 36

2.Syftet med denna beskrivning har varit att tydliggöra de materiella reglerna,s. 36

3.eftersom reglernas utformning ligger till grund för den kommande framställ-s. 36

4.ningen avseende överlappande och parallella ansvarsregler.s. 36

5.Härvid har framkommit att det finns ett stort antal olikheter mellan ansvars-s. 36

6.reglernas utformning. Det avser t.ex. regler som sammanhänger med person-s. 36

7.kretsen i vid mening, t.ex. att enbart avtalsparterna blir bundna av avtalet samts. 36

8.att en rätt att göra gällande avtalade handlingsnormer enbart tillkommer par-s. 36

9.terna genom den s.k. avtalssubjektivitetsläran. Därtill förekommer olika reglers. 36

10.beträffande för vilka ansvarssubjektet ansvarar, dvs. utformningen av den s.k.s. 36

11.ansvarskretsen. Typiskt sett är ansvaret för anlitade uppdragstagare större is. 36

12.89 kontraktsrätten än i deliktsrätten. Beträffande ansvarsgrunder och ansvarsnivåer förekommer olikheter avseende de handlingsnormer som gäller i kontrakts- och deliktsrätten. Det kan ses som en konsekvens av den grundläggande dispositionsfrihet som tillkommer parterna, vilket ger en möjlighet att avtala om vilka förpliktelser som ska åvila parterna i ett avtalsförhållande.s. 36

13.Beskrivningen av de olika ansvarsnivåer som ligger till grund för en rätt till skadestånd är huvudsakligen gemensam avseende kontrakts- och deliktsansvaret. Som huvudregel, eller utgångspunkt, gäller ett culpaansvar, även om det förekommer betydande variationer i ansvarets utformning mot bakgrund av den aktuella skadesituationen.s. 37

14.Det förekommer också olikheter i reglernas utformning avseende skadeståndets närmare precisering och avgränsning, framför allt beträffande ersättningsgilla skador och skadeberäkningen. Dessa olikheter medför att det går att tala om vad som ”typiskt sett” ersätts i kontraktsrätten respektive deliktsrätten, vilket kan uppfattas som principiellt grundade distinktioner mellan ansvarsformerna, och som har betydelse för tillämpningsresultatet i en viss skadesituation. Det gör också att eventuellt alternativa anspråksvägar har betydelse för det faktiska utfallet ifråga om huruvida en skadelidande i ett konkret fall kan få ersättning, och i så fall med hur mycket (dvs. ”ersättningsfrågan”).s. 37

15.Trots det nyss sagda framgår också många likheter mellan ansvarsreglerna. Det medför t.ex. att ett beteende i vissa skadesituationer kan vara ansvarsgrundande enligt både kontrakts- och deliktsregler. Därmed kan det alltså uppkomma situationer då regelvalsfrågan aktualiseras inom ramen för skadeståndsbedömningen. 90s. 37

Det systematiska perspektivet

Inledning

1.I detta kapitel klargörs vissa uppfattningar och teorier som här betecknas soms. 3

2.allmänna föreställningar om distinktioner mellan kontrakts- och deliktsansvar.s. 3

3.Här redovisas även vad som kan kallas de typiska särdragen för respektive rätts-s. 3

4.område med avseende på bl.a. de grundläggande förklaringarna till ansvarsfor-s. 3

5.merna, normernas härkomst och adressater, skillnader i rättsföljdshänseendes. 3

6.samt ansvarsformernas funktioner. Dessutom redogörs för vissa klassificerings-s. 3

7.och gränsdragningsproblem kopplade till kontrakts- och deliktsansvar. Vidares. 3

8.diskuteras tänkbara motiveringar till den typ av systemkunskap som härs. 3

9.undersöks, dvs. vad som kan uppfattas som syftet med själva distinktionen ochs. 3

10.om en åtskillnad mellan ansvarsformerna fyller någon självständig funktion.s. 3

11.Den förevarande studien baseras på uppfattningen att systematiseringens. 3

12.har betydelse för frågan om det föreligger alternativa anspråksvägar, genoms. 3

13.att uppdelningen formar ett ramverk för diskussionen. Det följande kans. 3

14.därför betraktas som en upptakt till studiens senare delar avseende alternativas. 3

15.anspråksvägar. Syftet i detta kapitel är dock inte att bidra med klassificerings-s. 3

16.kriterier som kan främja upprätthållandet av en åtskillnad mellan ansvarsfor-s. 3

17.merna.s. 3

18.Framställningen i avhandlingens senare delar (del II och III) tar sin utgångs-s. 3

19.punkt i situationer då olika ansvarsregler kan vara tillämpliga samtidigt ochs. 3

20.tar inte primärt sikte på klassificerings- och gränsdragningsfrågor. Det kans. 3

21.emellertid redan nu noteras att ett sätt att hantera eventuella överlappandes. 3

22.eller parallella ansvarsregler är genom en annan klassificering eller gränsdrag-s. 3

23.ning. Hanteringen av överlappande och parallella ansvarsregler är därmed sam-s. 3

24.mankopplad med klassificerings- och gränsdragningsfrågor. Dessa frågor måstes. 3

25.därför behandlas i viss utsträckning.s. 3

26.91s. 3

Allmänna föreställningar om distinktioner

mellan kontrakts- och deliktsansvar

Inledning

1.Det finns en mängd olika sätt att förklara skillnaderna mellan kontraktsansvar och deliktsansvar. Ofta uppställs skillnaderna som dikotomier, där utpekandet av en egenskap hos den ena ansvarsformen med nödvändighet medför avsaknaden av nämnda egenskap hos den andra. I detta avsnitt behandlas ett antal exempel på sådana allmänna föreställningar om distinktioner mellan kontrakts- och deliktsansvar som ligger till grund för den rättsliga systematiken. Syftet är inte att ge en uttömmande beskrivning av dessa systemföreställningar såsom de framgår i olika rättsordningar, utan att bidra med en struktur över frekvent förekommande förklaringar till hur och varför ansvarsformerna skiljer sig åt.s. 4

2.Redan inledningsvis kan nämnas att ansvarsformerna ofta beskrivs utifrån att de förekommer inom ramen för en viss relation mellan skadevållare och skadelidande. Deliktsrätten kan t.ex. beskrivas som det rättsområde inom vilket det bestäms huruvida någon som lidit skada kan kräva ersättning från någon annan i fall där det inte finns något annat samband mellan skadevållare och skadelidande utöver själva skadan. Det är detta som särskiljer deliktsrätten från andra ersättningssystem.382 Genom en sådan definition har man uteslutit situationer då det föreligger ett avtal mellan parterna. Eftersom skadeståndsansvaret därmed inte baseras på ett sedan tidigare föreliggande rättsförhållande, kan deliktsansvaret också beskrivas som en del av den utomkontraktuella skadeståndsrätten.383s. 4

3.En motsvarande relationell beskrivning förekommer även avseende kontraktsrätten, dvs. avseende skadestånd i avtalsförhållanden. Det medför att de redogörelser som här förekommer för de allmänna föreställningarna om distinktioner mellan ansvarsformerna inte kan undvika att utnyttja de termer som faktiskt används i t.ex. doktrin. Beträffande skadestånd i avtalsrelationer används därför i det följande uttrycket skadestånd i avtalsförhållanden synonymt med kontraktsrätt eller kontraktsrättsliga regler om skadestånd, även om det alltså är möjligt att göra andra distinktioner mellan olika regler om skadestånd än att hänvisa till förekomsten av en viss relation.384 92s. 4

Ansvarsgrunden: löfte eller delikt

1.En vanligt förekommande distinktion mellan kontrakts- och deliktsansvars. 5

2.är att delikt baseras på skadegörande handlingar, medan kontrakt baseras pås. 5

3.ett förpliktande löfte, eller en rättshandling.385 Denna distinktion har bl.a. sins. 5

4.grund i att ansvarsformerna historiskt sett utformats på olika sätt, vilket kans. 5

5.ledas tillbaka till romersk rätt.386s. 5

6.Historiskt sett avsåg ansvaret för delikt att någon gjort sig skyldig till ett rätts-s. 5

7.stridigt beteende, närliggande brottet.387 Ett mer modernt betraktelsesätt är atts. 5

8.skadevållaren genom sitt skadegörande beteende har brutit mot en viss hand-s. 5

9.lingsnorm vilket gör att deliktsansvar ska föreligga. En sådan handlingsnorms. 5

10.anger att skadevållaren ska låta bli att agera på ett visst sätt.388 Även i engelsks. 5

11.rätt förekommer uppfattningen att ”liability in tort” baseras på en skyldighets. 5

12.att inte agera på ett visst sätt, vilket närmare definieras genom olika s.k. torts.389s. 5

13.I svensk rätt anges i culparegeln i 2:1 SkL enbart att den som oaktsamt vållar ens. 5

14.sak- eller personskada ska ersätta skadan och frågan om vårdslöshet sker genoms. 5

15.en sammanvägd bedömning av de olika handlingsnormer som aktualiseras i dets. 5

16.enskilda fallet.s. 5

17.Uppfattningen att kontraktsansvaret uppkommer genom ett bindande löftes. 5

18.kan betraktas som vedertagen.390 Häri inbegrips även ensidiga prestationslöf-s. 5

19.ten, t.ex. gåva eller anbud.391 Löftet ger upphov till en bundenhet till avtalades. 5

20.handlingsnormer, och det är åsidosättandet av sådana normer som kan ges. 5

21.upphov till skadeståndsskyldighet.392 Ett avtal kan definieras som en frivilligs. 5

22.överenskommelse som är juridiskt bindande för avtalsparterna. I svensk rätts. 5

23.93 finns ingen legaldefinition.393 Att ett avtal baseras på ett frivilligt åtagande av ansvar brukar ibland förklaras med hänvisning till principen om avtalsfrihet, innebärande en rätt att ingå avtal samt avtalsbundenhet, dvs. en skyldighet att infria avtalet.394 Eftersom det finns en omfattande frihet för parterna att själva avgöra vilka rättigheter och skyldigheter som avtalet ska ge upphov till förefaller det som följdriktigt att frågor om skadestånd i avtalsförhållanden uppfattas som en delkomponent av kontraktsansvaret i stort, eftersom det är avtalsbundenheten som ger upphov till skadeståndsansvaret.s. 5

24.Även om löfte respektive delikt utgör en grundläggande förklaring till och beskrivning av kontrakts- och deliktsansvarets olikheter, är rätten till skadestånd inte enbart baserad på löftet eller deliktet som rättsfaktum betraktat. De närmare förutsättningarna för skadeståndsskyldighet grundad på löfte respektive delikt har behandlats i kap. 2, inom ramen för redogörelsen av reglernas utformning. Det är nödvändigt att skilja ansvarets grund som en abstrakt förklaring av ansvarets olikheter, dvs. löfte respektive delikt, från de övriga rättsfakta som måste föreligga för att ett skadeståndsansvar (respektive skadeståndsanspråk) ska uppkomma.s. 6

Normernas härkomst och adressater

1.En annan förklaring till åtskillnaden mellan ansvarsformerna är att kontraktsansvar och deliktsansvar uppkommer genom åsidosättandet av handlingsnormer med olika härkomst. Deliktsansvaret sägs då vara grundat på lagregler – eller allmänna regler som gäller för alla och envar – men kontraktsansvaret är ett utflöde av handlingsnormer som bestäms av parterna.395 Distinktionen kan även beskrivas som skilda normnivåer med avseende på normernas adressater. Kontraktsansvaret riktar sig till avtalsparterna – och är stipulerat av avtalsparterna – medan deliktsansvaret bygger på ett generellt ansvar, dvs. ett ansvar som gäller för alla.396 Avtalet utgör enligt detta synsätt handlingsföreskrifter för parterna.397 Distinktionen tar alltså sikte på omfattningen av regelområdena med avseende på vilka rättssubjekt som träffas av reglerna, eller deras ”subjektiva räckvidd”. 94s. 6

Skillnader och likheter i rättsföljdshänseende

1.Det förekommer även distinktioner som tar sikte på att ansvarsformernas. 7

2.medför olika rättsföljder. Det är i sin tur förknippat med indelningen mellans. 7

3.å ena sidan kontrakts- och deliktsansvar och å andra sidan kontraktsrättsligas. 7

4.respektive deliktsrättsliga regler om skadestånd.398 En sådan indelning hars. 7

5.betydelse bl.a. eftersom rätten till skadestånd betraktas som enbart en del avs. 7

6.det kontraktsrättsliga påföljdssystemet.399 Enligt detta synsätt är även kon-s. 7

7.traktsrättens skadeståndspåföljd en följd av ett tidigare åtagande och villkorads. 7

8.av att ett avtalsbrott inte sker. I kontraktsrätten uppfattas alltså skadeståndets. 7

9.som en subsidiär förpliktelse. Den primära förpliktelsen är uppfyllelse av avta-s. 7

10.let.400 Kontraktsansvaret betecknar enligt ett sådant synsätt därmed ansvarets. 7

11.för avtalsförpliktelsens uppfyllelse generellt och ett flertal olika påföljder kans. 7

12.förekomma vid icke-uppfyllelse, varav skadestånd är en.401 Deliktuellt skade-s. 7

13.stånd betraktas istället som en primär förpliktelse.402 Därtill ger deliktsansva-s. 7

14.ret i svensk rätt enbart upphov till en rätt till skadestånd.s. 7

Funktionsanalys som möjlig skiljelinje

1.Med termen funktion avses här detsamma som syfte eller ändamål.403 I det föl-s. 7

2.jande görs en åtskillnad mellan skadeståndets funktioner i och utanför avtals-s. 7

3.förhållanden, respektive skadeståndsrättens funktioner.404 Skadeståndet har etts. 7

4.95 flertal olika funktioner. Primärt förklaras skadeståndet, i deliktsrätten, ha som övergripande funktion att åstadkomma reparation, dvs. skadeståndet syftar till att reparera eller gottgöra en inträffad skada. En regel om ersättningsskyldighet har som resultat att den orsakade skadan blir reparerad, i den grad detta tilllåts genom ersättning i pengar.405 Skadeståndet fungerar därmed som ett sätt att återställa en förlust.406 Dessutom har skadeståndet en preventiv funktion. Med det avses framför allt att risken för att bli skadeståndsskyldig ska avhålla personer från att orsaka skador.407 Det kan motiveras med samhällsekonomisk vilja att reducera de kostnader som uppkommer vid ekonomisk skada.408 Därtill medför skadeståndet en kostnadsplacering, dvs. en överföring av en förlust som initialt drabbar en viss person till någon annan person. Skadeståndet kan även, om skadeståndsskyldigheten täcks av försäkring, ha en pulvriserande funktion. Det innebär att kostnaderna sprids på ett större kollektiv.409 Skadestånd är emellertid en nödvändig förutsättning för riskspridning enbart vid ansvarsförsäkring.s. 7

5.Dessa funktioner hos skadeståndet, eller effekter av potentiell skadeståndsskyldighet, kan i varierande grad utgöra funktionella förklaringar till skadeståndsrättens utformning, dvs. de verkar styrande för olika normativa bedömningar avseende när skadestånd ska utgå. Härvid är det möjligt att ge en mängd olika exempel på funktionella förklaringar till utformningen av deliktsrätten. Exempelvis förekommer uppfattningen att preventionsaspekten gör sig starkt gällande beträffande vissa former av strikt ansvar och att pulvrisering fungerar som ett argument för att låta förekomsten av t.ex. en ansvarsförsäkring påverka skadeståndets storlek.410s. 8

6.Den reparativa funktionen hos skadeståndet kan uppnås även genom andra lösningar, t.ex. försäkring. Möjligheten att skydda sig mot olika sorters förluster genom försäkring är, sett ur ett samhällsperspektiv, en mindre kostsam lösning än att använda deliktsrätten. Att man behåller skadeståndsrätten som ”finansieringsform” för skador kräver därför en annan motivering.411 En del förklaringar av deliktsrättens syfte baseras på grundläggande rättviseresonemang, vilket medför att dess funktion blir att bidra till att uppnå en form av ”korrektiv rättvisa” mellan skadevållare och skadelidande.412 Genom att skadevål96s. 8

7.laren blir skadeståndsskyldig återupprättas balansen, eller jämvikten, mellans. 9

8.parterna.s. 9

9.Deliktsrättens syfte kan också förklaras vara att skydda grundläggande rät-s. 9

10.tigheter på privaträttens nivå.413 Ett liknande syfte är att skydda ekonomiskas. 9

11.intressen. Med detta avses främst att den skadelidandes ekonomiska intressens. 9

12.ska skyddas. Den skadelidandes intresse avvägs mot skadevållarens motståendes. 9

13.intresse av att undvika att bli skadeståndsskyldig.414 En annan funktion hoss. 9

14.deliktsrätten är att skydda personer mot risker som är omöjliga eller svåra atts. 9

15.hantera genom avtal.415 Detta baseras på antaganden i ekonomisk teori om atts. 9

16.transaktionskostnaderna i vissa situationer är så höga att parterna inte kan för-s. 9

17.dela resurser mellan sig på ett optimalt sätt.416s. 9

18.Ur ett kontraktuellt perspektiv brukar skadeståndet inte förklaras i termers. 9

19.av preventiva och reparativa funktioner, utan utgår snarare ifrån tanken oms. 9

20.det positiva kontraktsintresset, dvs. att skadeståndet syftar till att försättas. 9

21.avtalsparten i samma läge som om avtalet hade uppfyllts.417 Det kommer ocksås. 9

22.till uttryck inom ramen för skadeberäkningen, där visserligen fullständig repa-s. 9

23.ration utgör utgångspunkten i såväl kontrakts- som deliktsrätten, men där ens. 9

24.indelning kan göras mellan ett kontraktsrättsligt positivt förväntansintresses. 9

25.respektive ett deliktsrättsligt negativt återställandeintresse.418 Skadeståndets. 9

26.utgör också en av flera tänkbara påföljder vid avtalsbrott, innebärande att dens. 9

27.preventiva effekten kan framstå som starkare beträffande t.ex. fullgörelsepå-s. 9

28.följden än skadeståndspåföljden. Ibland kan t.ex. en avtalspart välja att begå etts. 9

29.avtalsbrott och betala skadestånd istället för att fullgöra sitt avtalsåtagande.419s. 9

30.Inte heller är pulvriseringseffekten särskilt påtaglig i avtalsrätten, vilket sam-s. 9

31.manhänger med möjligheten att försäkra själva kontraktsåtagandet.420s. 9

32.En distinktion kan också göras mellan avtalets respektive avtalsrättens funk-s. 9

33.tioner. Ett avtal kan ha ett flertal funktioner, vilka verkar på olika plan. Urs. 9

34.ett perspektiv kan mer samhällsinriktade funktioner lyftas fram. Avtalet kans. 9

35.nämligen betraktas som ett ”instrument i den ekonomiska omsättningenss. 9

36.tjänst”.421 Vid utformningen av rättsregler för ömsesidigt förpliktande kon-s. 9

37.97 trakt, dvs. avtalsrätt, är det därför viktigt att reglerna blir skapade på bäst möjliga sätt eftersom ett kontrakt är ett ”redskap för samhandeln”.422 Avtalsrätten syftar inte enbart till att ”upprätthålla avtalet” eller tillgodose avtalsparternas vilja och rätt till självbestämmande, utan innehåller även element som i vissa fall motverkar ett upprätthållande av avtalet, t.ex. genom jämkning av oskäliga avtalsvillkor. Därtill kan en distinktion göras mellan skadeståndets funktion och de kontraktsrättsliga skadeståndsreglernas funktion. Härvid uttrycks inte sällan att den kontraktsrättsliga lagstiftningen avser att åstadkomma en rimlig balans mellan avtalsparterna, inte enbart eller främst att skydda den skadelidande.423 Även om denna målsättning skulle kunna hävdas om skadeståndsrätten i stort, dvs. dess syfte är att skapa en rimlig balans mellan skadevållare och skadelidande, så kontrasteras alltså den kontraktuella balansen ibland enbart mot det deliktuella skadeståndets reparativa funktion.s. 9

38.Skadeståndets reparativa och preventiva funktioner framhålls även i kontraktsrätten. Skadeståndet kan t.ex. beskrivas som en sanktion vid avtalsbrott, vars huvudsakliga syfte är att främja fullgörelse av avtalet.424 Skadeståndet har därmed en preventiv funktion, genom att det säkerställer kontraktsuppfyllelse. Genom att icke-uppfyllelsen av en avtalsförpliktelse medför en möjlighet för den skadelidande parten att göra gällande en rätt till skadestånd får avtalets bindande verkan ett genomslag.s. 10

39.I ett historiskt perspektiv ansågs partsautonomin länge vara den dominerande principen i kontraktsrätten, även beträffande skadestånd. Parterna skulle därigenom ”ordna sina mellanhavanden såsom de fann passande”.425 Denna utgångspunkt kan även kopplas till andra teoretiska antaganden, t.ex. om parternas rationalitet, faktiska självbestämmande och nyttomaximering.426 Så är fallet eftersom kontraktsansvaret är kopplat till en transaktion; genom avtalet omfördelas resurser eller tjänster vars värde för parterna kan prissättas. Det bygger alltså på en grundsyn som handlar om avtalsfrihet och parternas självbestämmande, innebärande att avtalsrättens funktion är att främja fullgörelse av avtalet i enlighet med parternas avsikt.s. 10

40.Skadeståndet fyller en reparativ funktion också i kontraktsrätten, även om det s.k. reparationsintresset kan hävdas vara annorlunda utformat. Vad som åstadkoms genom skadestånd i avtalsförhållanden är ersättning för en skada eller förlust som icke-uppfyllelsen av avtalet orsakat. Skadestånd som påtryckningsmedel tar alltså inte sikte på enbart förekomsten av ett avtalsbrott, utan förutsätter att det har uppkommit en skada. Typiskt sett består denna skada i 98s. 10

41.att en skadelidande avtalspart drabbas av antingen ökade kostnader eller mins-s. 11

42.kade intäkter på grund av motpartens avtalsbrott. Det kommer som sagt oftas. 11

43.till uttryck genom att skadeståndet anges syfta till att skydda parternas s.k.s. 11

44.positiva kontraktsintresse.427s. 11

45.En avtalspart ska kunna lita på att motparten inte bara uppfyller avtalslöftet,s. 11

46.utan även i andra avseenden visar tillbörlig hänsyn för motpartens intressen.428s. 11

47.Inom ramen för avtalsparternas ömsesidiga förhållande kan man också infogas. 11

48.mer specifika uttryck för denna omsorg om motparten, bl.a. inom ramen förs. 11

49.en lojalitetsplikt, vilket i sin tur kan innebära t.ex. att det föreligger en upplys-s. 11

50.ningsplikt gentemot respektive avtalspart.429 Det medför att även om löftet gers. 11

51.upphov till en bundenhet till avtalade handlingsnormer, så kan ett brott mots. 11

52.dessa handlingsnormer i sin tur medföra en skadeståndsskyldighet gentemots. 11

53.motparten.s. 11

54.En slutsats som kan dras av det föregående är att skadeståndet har flera olikas. 11

55.funktioner, vilka spelar en roll vid utformningen av olika ansvarsregler. Dessas. 11

56.grundläggande och tämligen abstrakta funktioner kan bidra till en förklarings. 11

57.och ett rättfärdigande av ansvarsreglerna. Betraktade som argument i en enskilds. 11

58.tillämpningssituation blir dessa funktioner emellertid oftast alltför abstraktas. 11

59.för att läggas till grund för ett specifikt resultat. Så är fallet eftersom funktio-s. 11

60.nen ofta är kopplad till rättsföljden skadestånd, snarare än de specifika skade-s. 11

61.ståndsreglerna. Skadeståndsrättens övergripande syfte är att skapa en rimligs. 11

62.balans och fördelning av kostnader mellan skadevållare och skadelidande ochs. 11

63.skadeståndet är ett medel för att åstadkomma en sådan fördelning. Härvid tass. 11

64.hänsyn till flera av de nämnda funktioner som skadeståndet kan fylla.s. 11

65.Vad som i ett enskilt fall är ”ändamålsenligt” beror på en värdering av skade-s. 11

66.ståndets skilda funktioner, och en avvägning mellan de olika funktioner soms. 11

67.kan göras gällande i detta enskilda fall. En funktion kan vara styrande för vilkas. 11

68.rättsliga argument som kan anföras för och emot en viss rättslig lösning. Det ärs. 11

69.emellertid inte funktionen i sig som utgör argumentet, utan funktionen måstes. 11

70.alltså stödjas av ett eller flera argument.430s. 11

Klassificerings- och gränsdragningsproblem på

system- och regelnivå

Inledning

1.Med kategorisering avses den systematiska förståelsen av rättssystemet som ens. 11

2.helhet indelad i olika områden utifrån vissa kriterier. Exempelvis kan man skiljas. 11

3.mellan ämnesområdena offentlig rätt och civilrätt genom att ange att offentligs. 11

4.99 rätt handlar om enskildas förhållande till staten medan civilrätten handlar om enskildas förhållande till andra enskilda.431 Kategoriseringen förutsätter en viss klassificering av olika rättsregler. Klassificeringen, eller ”etiketteringen”, sker med grund i att vissa kännetecken hos en viss kategori förekommer hos en viss företeelse.s. 11

5.Gränsdragningen mellan två kategorier avgörs av klassificeringskriterierna för kategorierna. Att en rättsregel klassificeras på ett visst sätt – och därmed tillhör den ena eller andra kategorin – kan ha stor betydelse för lösningen av ett praktiskt rättsligt problem. Det finns rättsregler vars tillämpning är beroende av den rättsliga kategoriseringen. Som nämnts tidigare förekommer nämligen skillnader i rättsreglernas utformning.s. 12

6.De i det tidigare avsnittet nämnda distinktionerna mellan ansvarsformerna gör att det, på ytan, möjligen förefaller enkelt att upprätthålla uppdelningen mellan kontrakts- och deliktsansvar. I det följande ska några av de klassificerings- och gränsdragningsproblem som förekommer behandlas i korthet. Syftet är att uppmärksamma att de ovan nämnda distinktionerna ger upphov till vissa systematiska svårigheter avseende den rättsliga klassificeringen och gränsdragningen.s. 12

Gradskillnad eller artskillnad mellan ansvarsregler

1.En gräns är någonting som skiljer olika områden ifrån varandra. En gränsdragning kan också fungera som en skiljelinje mellan olika, faktiska eller abstrakta, företeelser. Sådana gränsdragningar kan göras utifrån olika kriterier och tjäna olika syften. Gränsdragningar kan göras i samband med att olika företeelser systematiseras, dvs. ordnas efter ett visst mönster. Avgörande för gränsdragningen är de kriterier som används för att klassificera olika områden. Inordnandet av olika företeelser, dvs. klassificeringen, kan ske på olika indelningsgrunder. Samtliga företeelser bildar tillsammans ett system.s. 12

2.På rättstillämpningsnivå kan det föreligga svårigheter i att fastställa tillämpningsområdet för en rättsregel. En sådan fråga kan t.ex. handla om att en levererad vara skadats och huruvida skadesituationen omfattas av en viss rättsregel eller inte. Detta handlar om svårigheter när det gäller att subsumera en situation under en viss rättsregel. Klassificeringsproblem kan även ta sikte på att det på systematisk nivå kan vara svårt att benämna en ansvarsregel som antingen kontraktuell eller deliktuell. Det beror bl.a. på att klassificeringskriterierna inte är helt klara. En klassificering försvåras även av att det kan förekomma en sammanblandning av rättsregler med olika karaktär. Exempelvis kan avtalsrättsliga regler tillämpas i situationer då det inte finns något avtal mellan två parter och deliktsregler kan ibland tillämpas i avtalsförhållanden. Den samhälleliga utvecklingen gör också att nya faktiska fenomen kan vara svåra att klassificera rättsligt. När nya fenomen ska regleras rättsligt, t.ex. genom lagstiftning, 100s. 12

3.uppkommer frågan om dessa ska inpassas i det kontraktsrättsliga eller delikts-s. 13

4.rättsliga området.432 Denna svårighet kan medföra att mellanformer av ansvars. 13

5.utvecklas, dvs. inom en viss gråzon.433s. 13

6.Den systematiska indelningen kan ibland framstå som osäker. Ett exempel ärs. 13

7.hur olika personskador regleras i svensk rätt. I stor utsträckning förekommers. 13

8.försäkringsrättsliga regler för att hantera dessa typer av skador, t.ex. trafikska-s. 13

9.dor, arbetsskador och patientskador, vilka samordnas med skadeståndsansvarets. 13

10.på olika sätt. Dessa skador hänförs ofta till deliktsrätten, även om t.ex. tra-s. 13

11.fikskadeersättning inte utgör skadestånd i strikt mening.434 Personskador vids. 13

12.transport behandlas vanligtvis som en del av transporträtten, t.ex. järnvägs-s. 13

13.transport, lufttransport och sjötransport. Transporträtten utgör i sin tur en dels. 13

14.av kontraktsrätten.s. 13

15.I deliktsrätten är det ibland svårt att dra en klar gräns mellan rent deliktuellas. 13

16.ansvarsgrunder och ansvarsgrunder som har ett visst samband med kontrakts-s. 13

17.förhållanden. Ett sätt att föreställa sig systemet är att beskriva det som en gli-s. 13

18.dande skala mellan ansvarsgrunder som ligger ”nära kontrakt” och sådana soms. 13

19.är ”långt ifrån kontrakt”.435 I ena änden av skalan finns de rent utomkontrak-s. 13

20.tuella förhållandena, där parterna inte har någon relation till varandra över-s. 13

21.huvudtaget, bortsett från att den ena har orsakat den andra en skada. På andras. 13

22.sidan skalan finns sådana krav som har sin grund i ett mellan skadelidande ochs. 13

23.skadevållande träffat kontrakt. Ersättning för en viss typ av skada, t.ex. ren för-s. 13

24.mögenhetsskada vid vilseledande rådgivning, kan tänkas ligga i den deliktuellas. 13

25.delen av skalan, men rör sig mot ett kontraktsansvar.436s. 13

26.Ett sådant spektrum kan vara ett analysverktyg vid en systematisering avs. 13

27.omständigheter som i vid mening kan betecknas som skadeståndsgrundande.s. 13

28.Det som krävs för en sådan systematisering är klargörande av vilka omständig-s. 13

29.heter som placerar en viss skadesituation på en viss plats på skalan. Genom etts. 13

30.sådant synsätt kommer de tillfällen som inte är ”klara fall”, utan som befinners. 13

31.sig på gränsen mellan deliktsrätt och kontraktsrätt, enbart att formuleras soms. 13

32.representanter för en viss grad på skalan.s. 13

33.101s. 13

34.Skillnader i dessa avseenden kan beskrivas som fenotypiska och inte genotypiska skillnader.437 Det innebär att grunden för utdömande av skadestånd i fall då det inte finns något avtalsförhållande mellan skadevållare och skadelidande har vissa yttre egenskaper som är kontraktsliknande. Rättsregeln har dock av andra skäl inte klassificerats som en avtalsrättslig regel, t.ex. att det de facto inte finns något kontrakt mellan parterna. I dessa fall rör sig snarare om rättsregler som utformats till ett mellanting eller en sammanblandning. Kontraktsansvaret kan också vara av olika karaktär, såsom t.ex. skadeståndsskyldighet grundat på att ett ”avtal vilket som helst” föreligger mellan parterna. I andra fall kan avtalsinnehållet få betydelse för ansvar genom att det föreligger en viss avtalstyp eller att förklaras av att skadevållaren ”uppburit vederlag” av den skadelidande. Det kan även förekomma mer renodlade former av kontraktsansvar, då ett rättsfaktum som är en förutsättning för skadeståndsskyldighet har ”reglerats i detalj” mellan parterna.438s. 14

35.Man skulle i och för sig kunna tänka sig att en hög grad av kontraktsmässighet medför en motsvarande tillämpning av kontraktsreglerna, på samma sätt som ett anspråk som i hög grad är deliktuellt skulle kunna medföra en ökad tillämpning av deliktsregler. Systemet är dock uppbyggt binärt, dvs. antingen kontrakt eller delikt. Eftersom rättssystemet är uppbyggt utifrån en tydlig distinktion mellan kontrakts- och deliktsansvar är en analys utifrån en gradskala mindre lockande. Vad vi vill ta reda på är istället när en gradskillnad blir en artskillnad. Detta eftersom det är just arten – och inte vilken grad av kontraktsmässighet eller skadeståndsmässighet – som är relevant vid bedömningen av om de för kontraktet/deliktet avpassade reglerna ska tillämpas på en viss situation.s. 14

Klassificeringens betydelse och alternativa

klassificeringar av ansvaret

1.För att kunna ta ställning till frågan om alternativa anspråksvägar måste man först konstatera hur ett anspråk kan klassificeras. En svårighet med detta är dels att kriterierna för klassificering av ett anspråk inte är helt självklara, dels att gränsdragningen mellan kontrakt och delikt, som ovan nämnts, inte alltid är särskilt skarp. Klassificeringsproblemen försvåras ytterligare av att det kan finnas andra rättsregler som medför en rätt till ersättning i pengar, men som inte kan betecknas som vare sig deliktuella eller kontraktuella.439s. 14

2.Behovet i den rättsliga regleringen, dvs. reglernas syfte, kan vara detsamma som i en annan rättslig reglering. Andra rättsområden än skadeståndsrätt 102s. 14

3.kan tillhandahålla tekniker för att t.ex. skydda ekonomiska intressen. Utövers. 15

4.att rättsligt reglera människors beteenden, finns även andra strategier för atts. 15

5.skydda sådana intressen.440 Strategier som syftar till att tillgodose ett sådants. 15

6.skyddsbehov kan t.ex. vara sociala normer istället för rättsliga normer. Mans. 15

7.kan också tänka sig att syftet att förebygga skador uppfylls genom t.ex. utform-s. 15

8.ningen av den fysiska omgivningen.441 Här diskuteras enbart alternativa rätts-s. 15

9.liga strategier eller lösningar.s. 15

10.Det finns vissa exempel på rättsfall där HD ändrat den rättsliga klassifice-s. 15

11.ringen av en talan.442 I NJA 1989 s. 614 var huvudfrågan om ett bodelningsav-s. 15

12.tal kunde justeras så att ena maken fick kompensation för att ett avtalsvillkors. 15

13.inte kunde uppfyllas om fördelning av den andra makens efterlevandepension,s. 15

14.antingen genom jämkning enligt 36 § AvtL eller med stöd av förutsättningslä-s. 15

15.ran. HD prövade en tredje väg, nämligen allmänna kontraktsrättsliga grund-s. 15

16.satser.443 HD kan ibland också indikera att en annan rättslig klassificering hades. 15

17.varit möjlig, eller att en alternativ anspråksväg hade kunnat föreligga, utan atts. 15

18.nödvändigtvis ta ställning till frågan.444 Mer problematiskt blir det om HD kans. 15

19.anses ha gjort en felaktig klassificering.445s. 15

20.Beträffande tolkningen av hur ansvaret har klassificerats i rättspraxis finnss. 15

21.anledning till viss försiktighet. I svensk rätt har det inte alltid någon avgörandes. 15

22.betydelse för skadeståndsbedömningen att ansvaret klassificeras på ett vissts. 15

23.103 sätt. Som kommer att framgå i det följande betraktas deliktsrätten nämligen som utfyllande, i den meningen att ledning hämtas från allmänna skadeståndsrättsliga regler.s. 15

Deliktsrättens gränsdragning mot straffrätten

1.Deliktsrätten är historiskt sett nära sammankopplad med straffrätten. Även här måste en distinktion göras mellan å ena sidan rättsföljden av beteendet, dvs. straff och skadestånd, och å andra sidan det regelkomplex som reglerar situationerna, dvs. straffrätt och deliktsrätt.446 Den följande framställningen avser att belysa hur deliktsrättens koppling till straffrätten också kan forma ett annat systematiskt perspektiv än det som följer av deliktsrättens förhållande till kontraktsrätten.s. 16

2.Skillnaden mellan skadestånd och straff har inte alltid varit så skarp. I äldre tider gjordes ingen åtskillnad mellan straff och skadestånd, eftersom straffet – eller boten – som skadevållaren ålades utgick till skadelidanden eller dennas familj. Boten hade därmed både ett straff- och skadeståndssyfte. Boten tillföll den skadelidande, men hade även ett offentligrättsligt inslag.447 Någon generell grundsats om att tillfogande av skada skulle medföra en bot fanns inte, utan denna påföljd förekom i vissa särskilt uppräknade fall, beskrivna i landskapslagarna. Boten utgick vidare i form av ett fixerat belopp, och utan hänsyn tagen till subjektiv skuld.448 Historiskt sett har även läran om rättsstridighet haft betydelse för såväl deliktsrätten som straffrätten.449s. 16

3.I straffrätten kan även s.k. konkurrensproblem uppkomma inom skilda delar av den straffrättsliga bedömningen och straffrättens s.k. konkurrenslära är omdiskuterad.450 På ett mycket allmänt plan kan det bakomliggande syftet med konkurrensläran beskrivas som att det straff som döms ut ska stå i rimlig proportion till gärningspersonens agerande. En närliggande fråga är hur man ska se på olika skadeståndsrättsliga alternativitetsfrågor när ett skadeståndsanspråk 104s. 16

4.baseras på brottsligt beteende.451 Deliktsansvarets anknytning till straffrättens. 17

5.skulle därmed kunna medföra vissa överväganden vid överlappande ansvarsreg-s. 17

6.ler som alltså anknyter till straffrätten.s. 17

7.Skadeståndets primära syfte – reparation – finns inte i samma utsträcknings. 17

8.hos straffrätten.452 Inom straffrätten har dock den reparativa funktionen möj-s. 17

9.ligen fått större betydelse genom åren.453 Dessutom har straffrätten vissa för-s. 17

10.tjänstetiska inslag, dvs. grundläggande värderingar som anger att den som hars. 17

11.agerat på ett sätt som förtjänar ett straff ska hållas till ansvar för detta. Dets. 17

12.handlar alltså i dessa fall om varken reparation eller prevention, utan veder-s. 17

13.gällning. Straffrätten baseras också i högre utsträckning på ett preventionssyf-s. 17

14.te.454 Om skadeståndets preventiva funktion får ett övertag över den reparativas. 17

15.funktionen, t.ex. skadestånd som till sin storlek inte överstiger full ersättnings. 17

16.(reparationen), kan skadeståndet övergå till bestraffning.s. 17

17.En jämförelse kan härvid göras med engelsk rätt, där s.k. punitive damagess. 17

18.förekommer i viss utsträckning, vilket är en typ av skadestånd som har straff-s. 17

19.liknande karaktär.455 I svensk rätt förekommer inte straffskadestånd på någots. 17

20.motsvarande sätt. Huvudregeln är att skadeståndet ska avse ersättning för ens. 17

21.liden skada, även om det finns en möjlighet att i vissa fall utdöma ett scha-s. 17

22.bloniserat skadestånd.456 I deliktsrätten finns inte denna straffunktion, i varts. 17

23.fall inte såvitt gäller skadeståndets bestämmande. Det finns dock vissa typer avs. 17

24.skadestånd som till sin karaktär är att likna vid straff. Det är möjligt med avta-s. 17

25.105 lade skadestånd, t.ex. viten. Dessa kan i vissa fall ha en preventiv funktion, och ibland även fungera bestraffande. Den bestraffande funktionen finns där eftersom vitet inte förutsätter att en skada uppstått till ett belopp som motsvarar vitet.457 Mot bakgrund av deliktsrätten funktioner, såsom dessa beskrivits ovan, får kriminalpolitiska aspekter numera i allmänhet underställas deliktsrättens syfte att åstadkomma en rimlig balans mellan skadevållare och skadelidande.458s. 17

26.I kommersiella sammanhang är det framför allt brott mot olika förmögenhetsvärden som är skadeståndsrättsligt relevanta. Bedrägeri och skadegörelse är typexempel. Straffrätten har, liksom förmögenhetsrätten, beträffande vissa brott syftet att skydda enskildas förmögenhetsställning eller förmögenhetsmassa.459 Delar av deliktsrätten utgör också exempel på att civilrättsliga normer kan vara villkorade av straffrättsliga normer, t.ex. ren förmögenhetsskada som ersätts vid brott enligt 2 kap. 2 § SkL. På detta sätt får vi en interaktion mellan deliktsansvaret och straffrätten, innebärande att det förra blir beroende av det senare.460 Om en straffrättslig regel syftar till att skydda enskilda mot en viss skada, ska brott mot regeln föranleda skadestånd. Normöverträdelsen blir då (deliktuellt) skadeståndsrättsligt relevant.461s. 18

Varför skilja mellan kontrakt och delikt?

1.De allmänna föreställningarna om distinktioner mellan ansvarsformerna är aldrig kompletta, eftersom beskrivningen av reglerna aldrig fullt ut kan överensstämma med reglerna i verkligheten, dvs. på rättens ytplan.s. 18

2.Uppdelningen av kontrakt och delikt kan exempelvis förklaras med att rättsområdena avser att skydda olika intressen. Det kan hävdas att indelningen har sin förklaring i att reglerna får olika karaktär eftersom de ska passa inom sina skilda tillämpningsområden. Det innebär att de ska vara praktiskt adekvata och rimliga regler för just de intressen som de är avsedda att skydda. Rättsreglernas olika karaktär blir då en följd av att de faktiska situationer som reglerna avser att reglera ser olika ut. Generellt sett är så också fallet, i vart fall för huvudparten av de olika situationer som omfattas av kontrakts- respektive deliktsansvar. 106s. 18

3.Det finns emellertid även många likheter mellan kontrakts- och deliktsansvars. 19

4.i skadeståndshänseende, vilket gör att det kan finnas anledning att behandlas. 19

5.dessa gemensamt i skadeståndsrätten. Som en del av obligationsrätten gällers. 19

6.t.ex. typiskt sett att flera regler är gemensamma, även om det finns vissa olik-s. 19

7.heter.462 Dessutom finns det vissa typer av deliktskrav som har anknytning tills. 19

8.kontraktskrav eller åtminstone kontraktsförhållanden, t.ex. culpa in contrahen-s. 19

9.do.463 Därvid gäller i svensk rätt i stor omfattning att ämnesmässiga ”tvärsnitt” is. 19

10.obligationsrätten kan medföra likheter i reglerna, dvs. oberoende av om ansva-s. 19

11.ret baseras på kontrakt eller delikt.s. 19

12.En välvillig tolkning av distinktionen mellan kontrakt och delikt bygger pås. 19

13.att själva uppdelningen fyller en funktion eller att den har ett syfte. Syftet kans. 19

14.vara rent pedagogiskt – vi skiljer mellan kontrakt och delikt för att lättare läras. 19

15.oss om rättssystemet som helhet och alltså för att uppnå förståelse för det.464s. 19

16.Liksom med andra rättsliga begrepp använder vi kontrakt och delikt för atts. 19

17.kunna förstå varandra, dvs. för att vi ska förstå vad vi pratar om när vi försökers. 19

18.beskriva en situation rättsligt.s. 19

19.Indelningen, eller systematiseringen, kan också skapa andra mervärden äns. 19

20.de rent pedagogiska. Exempelvis bidrar klassificering och sortering till en ökads. 19

21.överskådlighet och enhetlighet, vilket kan medföra en ökad säkerhet kring rät-s. 19

22.tens innehåll.465 Det kan även medföra mer förutsebara lösningar på nya rätts-s. 19

23.liga problem.466 Den systematiska indelningen i kontrakt och delikt har alltsås. 19

24.betydelse för den juridiska problemlösningen.s. 19

25.Mot bakgrund av avhandlingens huvudsakliga frågeställning, dvs. alternativas. 19

26.anspråksvägar, finns också anledning att ifrågasätta vissa av de föreställningars. 19

27.om distinktioner mellan ansvarsformerna som har behandlats i det föregå-s. 19

28.ende. Problemet med ett sådant ifrågasättande är dock att det inte finns någons. 19

29.beskrivning av reglerna som ger en helt ”korrekt” bild, eftersom en iakttagelses. 19

30.av ”rätten” alltid sker utifrån ett visst perspektiv.s. 19

Sammanfattning

1.I det föregående har allmänna föreställningar om distinktioner mellan ansvars-s. 19

2.formerna kontrakt och delikt belysts. Härvid har diskuterats beskrivningens. 19

3.av kontrakts- och deliktsrätt utifrån att dessa regler avser en viss relations. 19

4.mellan skadevållare och skadelidande. Dessutom förekommer uppfattningens. 19

5.att ansvaret kan förstås utifrån skilda grundförutsättningar, nämligen löftes-s. 19

6.bundenhet respektive delikt, eller med andra ord en skadegörande handling.s. 19

7.Distinktionen mellan delikt och löfte har utvecklats från en beskrivning ochs. 19

8.107 ett rättfärdigande av ansvarsutkrävande och utgör grunden för olika regelkomplex. Beträffande skadeståndsfrågan kan framhållas att grundfrågan är densamma, dvs. om det finns en rätt till ersättning för en inträffad skada. I dessa situationer sker emellertid olika avvägningar, t.ex. betonas i större eller mindre utsträckning parternas ömsesidiga förhållande eller grundläggande rättviseresonemang.s. 19

9.Det har också konstaterats att det inte finns skillnader mellan de grundläggande funktionerna hos skadeståndet i kontrakts- och deliktsrätten vilka kan bidra till en rationell uppdelning mellan ansvarsformerna på en abstrakt eller teoretisk (eller rättskulturell) nivå som sedan kan verka styrande för gränsdragningen mellan ansvarsformerna. Det innebär emellertid inte att det inte kan finnas grundläggande funktioner och skillnader i regler på ytplanet hos respektive rättsområde som medför ett behov av en uppdelning. Syftet med den rättssystematiska indelningen är, förutom att den skapar en överblickbarhet och en hanterbarhet, även att andra s.k. systeminterna värden främjas, exempelvis förutsebarhet. Detta försvåras i situationer då det är osäkert hur en viss regel ska klassificeras eller om det i en viss rättstillämpningssituation finns möjlighet att tillämpa ett flertal olika regler till stöd för en viss rättslig lösning.s. 20

10.Eftersom det systematiska perspektivet aldrig är helt komplett, dvs. det inte återspeglar verkligheten fullt ut, kan man därför ifrågasätta om indelningen i kontrakt och delikt är befogad. Om det finns en möjlighet att tillämpa flera olika ansvarsregler kan emellertid det systematiska perspektivet bidra med svar på frågan om vilken regel som ska väljas genom att systemföreställningarna kan verka bestämmande för vilka argument som är relevanta i ett konkret fall. 108s. 20

En struktur för argumenten

Inledning

1.I det följande presenteras en mängd argument som är vanligt förekommande is. 4

2.diskussionen om alternativa anspråksvägar i avtalsförhållanden och kontrakt-s. 4

3.skedjor. Med uttrycket argument avses här sådana ändamålsskäl eller premis-s. 4

4.ser som kan ha juridisk relevans, i meningen att de kan ligga till grund för etts. 4

5.visst ställningstagande i en rättslig fråga.467 Syftet med denna presentation ärs. 4

6.att redogöra för och diskutera de argument som använts för och emot olikas. 4

7.lösningar på frågan om alternativa anspråksvägar, avseende såväl överlappandes. 4

8.som parallella ansvarsregler.s. 4

9.Det följande avser alltså argument som kan användas i rättstillämpningen,s. 4

10.vid konstruktionen av en rättslig lösning i ett konkret fall. Bedömningen avs. 4

11.ett arguments relevans kan begränsas till att avse samma bundna tillvägagångs-s. 4

12.sätt som föreskrivs enligt den juridiska metoden. För att argumentet ska has. 4

13.juridisk relevans måste det med andra ord komma till uttryck i rättskällorna.468s. 4

14.Däremot utgör inte en rättsregel i sig ett argument i här avsedd mening.469s. 4

15.109 Ändamålsskälen, eller premisserna, kan både s.a.s. bära upp en rättsregel som uttrycks i rättskällorna och användas för att (re)konstruera hur en rättsregel ska tillämpas för att lösa en rättslig fråga. Syftet med detta kapitel är således, som antytts ovan, att inventera bland ändamålsskälen snarare än att utgöra en fullödig presentation av argumentens bärighet i rättskällematerialet och den avvägning som görs i rättskällorna mellan olika argument.s. 4

16.De argument som presenteras har indelats i tre olika grupper. Den första gruppen avser partsinriktade argument, vilket tar sikte på sådana omständigheter som typiskt sett är hänförliga till parterna i en aktuell tvist. Till dessa argument hänförs t.ex. argument som tar sikte på kognitiva element hos parterna, vilket här kallas kognitiva argument. Det kan också avse argument som bygger på att parterna agerar utifrån ett specifikt syfte i ett enskilt fall, t.ex. att kringgå den egna avtalsregleringen. Den andra gruppen avser samhällsinriktade argument. Det avser argument som tar sikte på vissa samhälleliga konsekvenser av en viss reglering eller ett samhälleligt behov som främjas av en viss reglering. Liksom partsinriktade argument avses här alltså olika sakskäl, vilka dock är av en mer generell karaktär. Ett sådant argument är t.ex. intresset att främja omsättningen på marknaden, dvs. ett omsättningsargument, vilket i grunden utgör ett rättsekonomiskt argument.s. 5

17.Den tredje gruppen avser argument som är inriktade på att rätten betraktas som ett system, s.k. systeminriktade argument. Detta sätt att betrakta rätten behöver inte ta sikte enbart på interna funktioner hos rätten som ett system. Det kan istället ha även samhällsnyttiga funktioner. Det innebär att synen på rätten som ett (slutet) system också i viss mån utgör ett samhällsinriktat argument. Exempel på systeminriktade argument är bl.a. en strävan efter att uppnå koherens i rättssystemet. Det finns även immanenta värden i systemet som kan användas som argument, ett sådant är exempelvis kravet på en förutsebar rättstillämpning.s. 5

18.Den struktur för argumenten som framgår i den följande framställningen är inte ägnad att vara värderande, i bemärkelsen att vissa argument väger tyngre än andra. Framställningen är inte heller disponerad utifrån huruvida ett argument kan tala för eller mot en viss rättslig lösning.470 I det följande tas enbart hänsyn till hur argumenten i förekommande fall har värderats i rättskällorna i syfte att visa hur argumenten fungerar och alltså att exemplifiera deras användning. 110s. 5

Partsinriktade argument

Inledning

1.Partsinriktade argument kan sägas vara av två olika slag, antingen generellas. 6

2.eller specifika. De specifika partsinriktade argumenten tar sikte på parterna is. 6

3.den aktuella rättstillämpningssituationen. Argumenten används då i en kasu-s. 6

4.istisk bedömning, dvs. en avvägning i ett konkret rättstillämpningsfall. De mers. 6

5.generella partsinriktade argumenten är istället inriktade på vad man typiskts. 6

6.sett kan ta fasta på beträffande parterna.s. 6

7.I det följande behandlas argument om likabehandling, vilket ger uttryck förs. 6

8.ett krav på likformighet och likställdhet i rättstillämpningen. Därtill behandlass. 6

9.argument om den skadelidandes behov av ersättning respektive skadevållarenss. 6

10.behov av skydd mot alltför omfattande ansvar. Vidare undersöks s.k. kringgå-s. 6

11.endeargument eller argument om rättsmissbruk. Slutligen behandlas kognitivas. 6

12.argument, vilket är en samlingsbeteckning för argument som tar sikte på par-s. 6

13.ternas vilja, tillit och insikt.s. 6

Argument om likabehandling

1.Argument om likabehandlingen är ett partsinriktat argument, när det tar siktes. 6

2.på att olika personer ska behandlas lika. Likabehandlingsargument användss. 6

3.på en mängd olika sätt. Argumentet baseras på uppfattningen att likartades. 6

4.situationer ska regleras på samma, eller åtminstone ett likartat, sätt. Ett annats. 6

5.uttryckssätt är att ”lika fall ska behandlas lika”.471 Likställdhet och likformighets. 6

6.i rättstillämpningen är också ett uttryck för kravet på rättssystemets sakligas. 6

7.konsekvens, dvs. att enhetliga värderingar ska avspeglas i en enhetlig regle-s. 6

8.ring.472 Argumentet kommer bl.a. till uttryck genom den s.k. likhetsprinci-s. 6

9.pen.473s. 6

10.En problematisk situation avser hur man ska betrakta relationen mellans. 6

11.konsumenter och näringsidkare. I sådana fall gäller ofta en olikbehandling avs. 6

12.konsument och näringsidkare, även om syftet är att utjämna vissa grundläg-s. 6

13.gande styrkeskillnader mellan personerna, såsom parternas förutsättningar atts. 6

14.fatta grundade beslut baserat på deras resurser. Olikbehandlingen syftar då tills. 6

15.111 att uppnå en balans mellan parterna.474 En olikbehandling kan innebära en förskjutning av ansvar eller ansvarsutvidgning avseende skador för näringsidkaren, varvid det uppkommer en ”fingerad” balans, dvs. en jämvikt som baseras på att rättslig olikbehandling.s. 6

16.Likabehandlingsargumentet är ganska frekvent förekommande i diskussionen om överlappande ansvarsregler. Ur den skadelidandes perspektiv, blir då frågan varför denne ska vara sämre ställd än en utomstående bara för att det föreligger ett avtalsförhållande.475 Det självklara, formella, svaret är: därför att hen inte är en utomstående.476 Det svaret missar dock målet. Likabehandlingsargumentet kräver för sin tillämpning att man väljer en relevant jämförelsepunkt.477 Om man enbart fäster vikt vid förekomsten av ett avtal som jämförelsepunkt, kommer slutsatsen bli att det inte rör sig om ”lika fall”, och någon ”olikbehandling” kan därmed inte sägas föreligga. Likabehandling tar istället sikte på att situationer som på ytplanet är olika, ändå – av någon annan anledning – kan likställas, dvs. är jämförbara. Anledningarna till att man vill uppnå likabehandling tar då oftast sikte på att man inte differentierar skadesituationen utifrån avtalsrelationens existens, utan att man använder en annan jämförelsepunkt.s. 7

17.En annan möjlig jämförelsepunkt kan t.ex. vara vilken typ av skada som har inträffat. Likabehandlingsargumentet används beträffande regleringen av personskador som uppkommer i samband med försäljningen av farliga produkter.478 Likabehandlingsargumentet kan därvid ha en ersättningsfrämjande effekt, innebärande att samma skadetyp ska behandlas lika förmånligt.s. 7

18.Likabehandlingsargumentet kan även verka ersättningsfrämjande i utomkontraktuella relationer, om en situation liknar en avtalsmässig relation och det därmed finns skäl för att konstruera ett ansvar utifrån en kontraktsregel, dvs. ”som om” parterna varit i ett avtalsförhållande.479 Det kan t.ex. medföra en förskjutning eller förändring av modellerna för avtals ingående eller medföra en rätt till direktkrav.480 Likabehandlingsargumentet kompletteras ofta med argumentet att en situation ska likställas med någon annan i rättsligt hän112s. 7

19.seende, eftersom olikheterna enbart beror på ”tillfälligheter”.481 Argumentets. 8

20.om att en olikhet mellan två parter beror på tillfälligheter, förstärker därmeds. 8

21.intrycket av att situationerna är likartade och därmed argumentet om att dessas. 8

22.ska behandlas likadant.s. 8

23.Likabehandlingsargument kan medföra att alternativa anspråksvägar tillåtss. 8

24.och att den skadelidande får välja (”mer förmånliga”) deliktsregler. Det kans. 8

25.också användas för att utveckla likadana (”mer förmånliga”) ersättningsregler is. 8

26.avtalsförhållanden som de som gäller utanför avtal.482 Kontrakts- och delikts-s. 8

27.regler kan också mot bakgrund av likhetsargument tolkas som innehållsmäs-s. 8

28.sigt liktydiga även om de klassificeras på olika sätt. Likabehandlingsargumen-s. 8

29.tets användning kan därmed sägas främst ta sikte på ett bestämt resultat, dvs.s. 8

30.det verkar ersättningsfrämjande. Likabehandlingsargumentet har dock ingens. 8

31.bäring på valet av hanteringssätt. Likabehandlingsargumentet ger inte hellers. 8

32.ledning i frågan om ett anspråk ”rätteligen hör hemma” i kontrakt eller delikt.s. 8

Behovsargument

1.Behovsargument tar främst sikte på den skadelidandes perspektiv. Ur en mers. 8

2.allmän synvinkel kan man hävda att det föreligger ett behov av skadestånd sås. 8

3.fort det uppkommit en skada. Det ligger således i linje med reparationsintres-s. 8

4.set, dvs. behovet uppstår mot bakgrund av ett intresse av att reparera skadan.s. 8

5.Vid frågan om alternativa anspråksvägar blir emellertid reparationsintressets. 8

6.ett alltför allmänt argument för att ha någon betydelse, eftersom den som liders. 8

7.skada givetvis alltid har ett intresse av att skadan repareras i meningen att dens. 8

8.skadelidande inte ska behöva bära sin skada själv.483 Behovsargumentet tars. 8

9.därmed sikte på den enskilde skadelidandes behov i ett enskilt fall av att kunnas. 8

10.göra gällande ett anspråk – vilket kan variera mot bakgrund av den skadelidan-s. 8

11.des ekonomiska förhållanden och, kanske framför allt, möjligheter att krävas. 8

12.någon annan part eller enligt andra regler.s. 8

13.Om man använder argumentet mycket generellt, skulle det leda till att ens. 8

14.skadelidande som – av en eller annan anledning – har ett behov av att få sins. 8

15.skada reparerad alltid skulle få skadestånd. Det skulle, överfört på frågan oms. 8

16.anspråksalternativ, gälla oavsett orsakerna till att behovet har uppkommit. Dets. 8

17.kan av en eller annan anledning föreligga ett behov för skadelidanden att få sins. 8

18.skada ersatt genom en alternativ anspråksväg. Vad som är av betydelse är atts. 8

19.undersöka varför det finns ett behov, dvs. orsaken till behovet skapar dess legi-s. 8

20.timitet. Vid användningen av behovsargument behöver man därför särskilja is. 8

21.113 vilka olika situationer det kan finnas ett behov av ersättning samt vad som är orsaken till detta behov.s. 8

22.Det kan finnas ett flertal olika skäl till att en skadelidande kräver ersättning av avtalspartens medkontrahent enligt deliktsregler.484 Det kan t.ex. avse olikheter i regelhänseende beträffande kraven, t.ex. regler om preskription eller skadeberäkning eller förhållanden som anknyter till personliga egenskaper hos ansvarssubjekten, t.ex. betalningsförmåga.485 Värderingen av dessa skäl avgör om det föreligger ett legitimt behov för den skadelidande att göra gällande ett deliktsanspråk. Behovsargumentet kan användas till stöd för att alternativa anspråksvägar bör tillåtas om det finns ett sådant legitimt, eller skyddsvärt, behov av detta.486 Skyddsbehovet behöver emellertid inte primärt sikte på just deliktsanspråk gentemot avtalspartens medkontrahent, utan kan användas som argument för ett tredjemansskydd vilket även kan medföra en rätt att göra gällande kontraktuella förpliktelser.487s. 9

23.Man skulle härmed kunna tänka sig att behovet av skydd gör sig särskilt starkt gällande hos vissa persongrupper, t.ex. konsumenter. Därtill kan t.ex. avtalspartens insolvens tala för att ett krav mot avtalspartens medkontrahent ska tillåtas, eftersom skadelidanden kanske inte får ersättning i avtalspartens konkurs, utan måste konkurrera med dennes borgenärer.488 Samtidigt kan man fråga sig varför en skadelidande ska ha bättre rätt än avtalspartens borgenärer (genom att denne kan kräva medkontrahenten istället). Dessutom kan den skadelidande ibland få ersättning ur mellanpartens ansvarsförsäkring när mellanparten har gått i konkurs.489 Bedömningen av behovets legitimitet försvåras även av att valet av en alternativ anspråksväg, t.ex. ett deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent, ofta görs mot bakgrund av flera samverkande syften, varvid behovet kan framstå som legitimt av ett skäl men inte av ett annat. 114s. 9

Kringgåendeargument eller argument om rättsmissbruk

1.Att beteckna ett visst agerande som ett kringgående är ofta förenat med före-s. 10

2.ställningen om ett förbigående eller rundande av uppställda regler, vilket kans. 10

3.ske i syfte att gynna sig själv – kanske även på någon annans bekostnad. Etts. 10

4.kringgående kan definieras som ett tillvägagångssätt för att undvika någonting,s. 10

5.t.ex. att undvika en lag utan att formellt bryta mot lagen.490 Således innebär etts. 10

6.kringgående, definierat på detta sätt, att den som kringgår lagen eller regelns. 10

7.har gjort någonting som formellt sett inte är otillåtet. Kringgåenden skulle dås. 10

8.i allmänhet betraktas som ”tillåtna”, eftersom de inte innebär något formellts. 10

9.regelbrott. Ett kringgående av avtalet kan vara en anledning till att skadelidan-s. 10

10.den vill kräva ersättning enligt deliktsregler.s. 10

11.Argument om kringgående används ibland för att beskriva situationer då ens. 10

12.skadelidande, genom ett deliktsanspråk, kan undvika bundenhet av vissa avta-s. 10

13.lade föreskrifter eller lagregler som gäller för ett visst avtal.491 Kringgående-s. 10

14.argumentet används såväl i avtalsförhållanden som i flerpartsförhållanden.492s. 10

15.Argument om att skadelidanden inte ska kunna kringgå t.ex. reklamationsreg-s. 10

16.ler i kontrakt genom att grunda talan på delikt har å andra sidan hävdats intes. 10

17.kunna göras lika starkt gällande i flerpartsförhållanden, eftersom det i dessa falls. 10

18.inte finns något avtal mellan skadevållare och skadelidande.493s. 10

19.Argument om kringgående kan också användas omvänt, dvs. innebärandes. 10

20.att skadevållaren inte ska kunna kringgå sitt deliktsansvar mot bakgrund av atts. 10

21.det skadegörande beteendet också ger upphov till överlappande eller parallellas. 10

22.ansvarsregler. I omvänd form gör sig argumentet gällande främst i flerpartssi-s. 10

23.115 tuationer. Det innebär att skadevållaren inte ska kunna dra nytta av att någon annan, t.ex. dennes uppdragsgivare, bär ett kontraktsansvar för skadan.494s. 10

24.Närliggande frågan om kringgåenden av avtalsvillkor eller kontraktsmässiga regler, ligger frågan om missbruk av en rätt, dvs. rättsmissbruk. Rättsmissbruk innebär att en part utövar en rättighet för att tillgodose ett annat intresse än det intresse som rättsordningen avsett att skydda.495 Beträffande terminologin kan i och för sig invändas att påståendet om att det föreligger ett missbruk av en rätt är en paradox – har man en rätt så har man s.a.s. alltid ”rätt”. Vid första anblick kan dock en person som har en rätt samtidigt ha en skyldighet att inte missbruka den rätten. Det baseras på att den enskilda rätten betraktas som en del av ett större system. I förlängningen kan man därför tala om ett förbud mot att missbruka en rätt, dvs. rättsmissbruksförbud.496s. 11

25.Ett närliggande argument, som tar sikte på ett möjligt resultat av en alternativ anspråksväg, är det s.k. obehörig vinst-argumentet. Obehörig vinst tar här sikte på någonting annat än en rättslig princip om obehörig vinst, dvs. att en vinst är obehörig och ska återgå.497 Vad som avses är istället obehörig vinst som ett argument till stöd för en viss rättslig lösning och som en motivering av rättspolitisk karaktär.498 Argumentet om obehörig vinst kan t.ex. användas på följande sätt: Om det inte skulle vara möjligt för t.ex. en köpare av en vara att rikta anspråk p.g.a. fel i varan gentemot säljare i ett tidigare led, så skulle säljaren, dvs. avtalspartens medkontrahent, därmed kunna göra en obehörig vinst på köparens bekostnad. Så är fallet om mellanparten inte kan utge ersättning, t.ex. om denne går i konkurs. I den situationen blir alltså obehörig vinst ett argument för ett alternativt anspråk mot skadevållaren.499 Även detta argument kan emellertid användas omvänt till stöd för att den som lider en skada skulle göra en obehörig vinst om det skulle vara möjligt att kringgå t.ex. avtalade ansvarsbegränsningar.s. 11

Kognitiva argument

1.Kognitiva argument tar sikte på psykologiska element hos parterna. Det avser med andra ord vad man kan beteckna som ett mentalt tillstånd. I det följande 116s. 11

2.behandlas vilja, tillit och insikt som en form av kognitiva argument. Ett argu-s. 12

3.ment av grundläggande betydelse i avtalsrätten är det s.k. viljeargumentet. Ens. 12

4.löftesgivares vilja fungerar ofta som ett rättfärdigande av avtalets bindandes. 12

5.kraft och en förklaringsmodell till många avtalsrättsliga regler. Viljeargumen-s. 12

6.tet kan sammankopplas med den s.k. viljeprincipen eller viljeteorin.500 I fransks. 12

7.rätt anses viljeteorin vara central för att rättfärdiga avtalsbundenhet och ges. 12

8.en förklaring till de grundläggande elementen vid avtalsingåendet.501 Så ärs. 12

9.dock inte vara fallet i engelsk rätt, utan där består de grundläggande byggste-s. 12

10.narna till stöd för avtalsbundenhet istället av the doctrine of consideration ellers. 12

11.användning av s.k. deed.502s. 12

12.När viljan kommer till uttryck genom en viljeförklaring föreligger en möj-s. 12

13.lighet till bundenhet. Ett uttryck för viljeteorin är kravet på utgivande avs. 12

14.rättshandlingar, vilket framgår av en motsatsvis läsning av 35 § AvtL. Ävens. 12

15.beträffande frågan om tolkningen av uttrycket ”avtal” som kopplingsbegrepps. 12

16.kan viljeargument ha betydelse.503 Diskussioner om viljans relevans som argu-s. 12

17.ment förekommer ofta i diskussioner om avtalsbegreppets innehåll och oms. 12

18.direktkrav.504 Föreställningen om att viljan är ett nödvändigt moment för atts. 12

19.åstadkomma avtalsbundenhet innebär också att den som inte valt att ingå etts. 12

20.avtal inte kan bli bunden av det, vilket grundas i avtalsfriheten och individenss. 12

21.rätt att välja om hen vill förplikta sig i förhållande till andra.505 Viljearguments. 12

22.fungerar alltså som stöd för en bundenhet till olika normer. De bevismässigas. 12

23.svårigheterna med att det utgör ett kognitivt argument kan också övervinnass. 12

24.genom en objektivering, dvs. vad en aktör typiskt sett borde ha haft för vilja,s. 12

25.baserat på en bedömning av de faktiskt föreliggande omständigheterna i ens. 12

26.viss situation.506s. 12

27.Argument om tillit kan uppfattas som en motsats till viljeargument, pås. 12

28.samma sätt som tillitsteorin uppfattas som en motsats till viljeteorin.507 Dens. 12

29.117 avtalsrättsliga tillitsteorin baseras t.ex. på att en persons tillit till ett uttryck kan ge upphov till bundenhet för den som orsakat tillitssituationen, även om denne inte vill bli bunden.508 Den som fäst befogad tillit till en viljeförklaring, eller ett annat beteende, kan nämligen betraktas som rättsligt skyddsvärd.509 Argument om vilja och tillit handlar i detta avseende alltså om rättfärdigandet av bundenheten av vissa normer, närmast avtalsrättsliga sådana. Tillitsargument förekommer dock i många olika rättsliga sammanhang, framför allt för att stödja en uppfattning om vad som är att betrakta som ett rättsligt skyddat intresse.510 I skadeståndshänseende är det tilliten hos en skadelidande avtalspart (förväntansintresset) som motiverar motpartens ansvar för t.ex. bristande uppfyllelse av ett avtalsåtagande.511s. 12

30.Viljeargumentet kan utgöra både ett ersättningsfrämjande och ersättningshindrande argument. För en skadevållare kan argumentet ge stöd för att ansvar ska begränsas till vad skadevållaren frivilligt åtagit sig. För skadelidanden innebär argumentet istället att rätten till ersättning inte ska begränsas mer än vad skadelidanden själv gått med på. Avsaknad av vilja får alltså motsatt effekt.512 Ofrivillighet hos skadelidanden fungerar därmed som ett ersättningsfrämjande argument medan ofrivillighet hos skadevållaren är ersättningshindrande.513 Viljeargumentet på skadevållarsidan används därför ibland som ett skäl till att kontraktsregler ska tillämpas även om det samtidigt föreligger ett deliktsansvar.514 Viljeargumentet kan också användas till stöd för att den skadelidande 118s. 13

31.ska hålla sig till sin avtalspart, dvs. att denne inte kan kräva någon annan än gäl-s. 14

32.denären.515 Det uttrycks då som att den skadelidande har valt en viss avtalsparts. 14

33.och därmed har att hålla sig till denne.s. 14

34.Viljeargumentet kan antas väga tyngre om parterna på förhand kan antass. 14

35.ha tagit skademöjligheten med i beräkningen. Just i denna situation hävdass. 14

36.kontraktsreglernas ändamålssynpunkter komma i förgrunden.516 Om exem-s. 14

37.pelvis en avtalspart råkat ut för ett kontraktsbrott men kontraktsansvaret ärs. 14

38.beloppsbegränsat, så ska begränsningen enligt detta synsätt upprätthållas ävens. 14

39.om avtalsparten gör gällande ett deliktsanspråk. Detta eftersom skadelidandens. 14

40.godtagit avtalets utformning och innehåll.s. 14

41.Överlappande ansvarsregler förekommer emellertid inte enbart avseendes. 14

42.avtalsparternas uttryckliga riskreglering, dvs. genom avtalsvillkoren, utans. 14

43.avser även dispositiva kontraktsreglers förhållande till deliktsrätten. Det kans. 14

44.i dessa situationer därför invändas att tillämpningen av dispositiva kontrakts-s. 14

45.regler inte följer av parternas val, varför viljeargumentet inte rättfärdigar slut-s. 14

46.satsen att dispositiva kontraktsregler ska få företräde framför deliktsrätten.517s. 14

47.Viljeargumentet fungerar därmed inte som ensamt bärande argument för atts. 14

48.parternas inbördes förhållande exklusivt regleras av kontraktsregler.518s. 14

49.Ett annat kognitivt argument är det s.k. insiktsargumentet. Insikt är iblands. 14

50.direkt relevant för frågan om bundenhet till vissa normer och kommer tills. 14

51.uttryck på flera ställen i AvtL.519 Även detta argument används alltså för atts. 14

52.fastställa en bundenhet till vissa normer.520 Insiktsargumentet kan t.ex. beak-s. 14

53.tas vid avtalstolkning.521 I avtalsförhållanden medför det att den skadelidandess. 14

54.insikt om motpartens uppfattning avseende avtalets eventuella exklusivitets. 14

55.har betydelse för tolkningen och fastställandet av avtalsinnehållet.s. 14

56.Liknande argument förekommer i deliktsrätten, genom att den skadelidan-s. 14

57.des kännedom om skaderisken utgör ett ersättningshindrande argument.522s. 14

58.Det ligger i sin tur också nära argumentet om den skadelidandes samtycke tills. 14

59.119 risken för skada, vilket uttrycks enligt den latinska sentensen volenti non fit injuria.523 Denna princip används i engelsk rätt till stöd för en begränsning av skadeståndsansvaret enligt tort.524 Härvid är det emellertid uppenbart att insikt inte är tillräckligt för att begränsa skadeståndsansvaret. En begränsning av skadeståndsansvaret förutsätter samtycke. Argument avseende insikt och samtycke anknyter dock starkt till varandra.525s. 14

Samhällsinriktade argument

Inledning

1.De s.k. samhällsinriktade argumenten tar sikte på de samhälleliga konsekvenserna av en viss reglering eller att ett samhälleligt behov främjas av en viss reglering. Med konsekvensargument avses skäl som bygger på förutsägelser om verkningarna av en viss rättsregel eller resultatet av en viss lagtolkning.526 Ett sådant argument handlar inte om partsspecifika argument, dvs. det avser inte förhållanden som kan förekomma hos parterna i en viss situation, utan handlar om mer generella samhälleliga överväganden. Som rättspolitiskt inriktade argument kan de ha sin grund i en mängd olika hänsyn, t.ex. rättsekonomiska konsekvenser av en viss reglering eller moraliska ställningstaganden, dvs. grundläggande värderingar.s. 15

2.I det följande behandlas argument om genombrott av regler eller avtalsvillkor mot bakgrund av ett visst skadegörande beteende. Därtill behandlas rättsekonomiska argument av olika slag, vilket avser ett flertal argument som tar sikte på de ekonomiska konsekvenserna av olika rättsregler eller rättsliga lösningar. Vidare behandlas argument om avtalsmöjlighet, vilket inbegriper bl.a. den skadelidandes möjlighet att skydda sig mot förluster genom avtal. Därefter behandlas argument om avtalssamband och slutligen s.k. floodgateargument.s. 15

Genombrotts- och beteendeargument

1.Med genombrottsargument åsyftas olika skäl som talar för ett åsidosättande av ett avtal eller en särskild rättsregel till förmån för någon annan norm. Genombrottsargument kan definieras mycket brett och därigenom innefatta 120s. 15

2.en mångfald av undantagssituationer från tillämpningen av en regel. Dettas. 16

3.kan även jämföras med förekomsten av tvingande regler, vilket innebär att dets. 16

4.inte är möjligt för parterna att genom avtal avvika från rättsreglerna. Sådanas. 16

5.tvingande regler uppställs ofta till syfte att skydda vissa personkategorier, t.ex.s. 16

6.att skydda konsumenter vilka typiskt sett har en svagare förhandlingsposition.s. 16

7.Syftet kan också vara att skydda vissa grundläggande samhälleliga värden. I dets. 16

8.följande behandlas främst sådana genombrottsargument som avser att ett vissts. 16

9.beteende inte anses önskvärt i samhället.s. 16

10.Det s.k. beteendeargumentet innebär att vissa typer av beteenden helt enkelts. 16

11.inte ska få förekomma. Beteendeargumentet har en starkt moralisk karaktär,s. 16

12.dvs. det baseras på uppfattningar om vad som i allmänhet är rätt och fel. Urs. 16

13.ett rättsligt perspektiv innebär beteendeargumentet att en viss typ av agerandes. 16

14.inte åtnjuter rättsordningens skydd. Det innebär t.ex. att avtal som strider mots. 16

15.vissa moraliska föreställningar om rätt och fel, ska genombrytas och en skyl-s. 16

16.dighet att följa sådana avtalade normer upphör.527 Vissa beteenden ska alltsås. 16

17.förhindras trots de inblandade parternas eventuella frivillighet.s. 16

18.Anledningen till att argumentet här också benämns som genombrottsargu-s. 16

19.ment, är att vad som åsyftas är att ett visst kvalificerat beteende medför etts. 16

20.genombrott av vad som annars skulle gälla enligt parternas avtal eller en sär-s. 16

21.skild rättsregel. Själva genombrottet blir då resultatet av att ett visst beteendes. 16

22.inte är önskvärt. Beteendeargumentet kan användas till stöd för att en skadeli-s. 16

23.dande ska ha rätt att erhålla skadestånd – oavsett vad avtalet anger – i vissas. 16

24.fall då skadevållarens beteende är särskilt klandervärt. Ett exempel på det ärs. 16

25.förekomsten av olika genombrottsnormer eller ventiler i kontraktsrätten vids. 16

26.grov vårdslöshet och uppsåt eller brottsligt agerande.528 Beteendeargumentets. 16

27.har i sådana situationer en ersättningsfrämjande verkan. Beteendet kan ocksås. 16

28.uppfattas som ett självständigt rättfärdigande av ansvaret i ett visst fall, dvs.s. 16

29.som någonting fristående från avtalet.529s. 16

Rättsekonomiska argument

1.Rättsekonomiska argument utgörs av en mängd konsekvensargument, vilka tars. 16

2.sikte på de ekonomiska effekterna av olika rättsliga lösningar. De ekonomiskas. 16

3.aspekterna tar sikte på hur användningen av en begränsad mängd resurser kans. 16

4.ske på ett så effektivt sätt som möjligt. Ur ett samhällsperspektiv avser det atts. 16

5.det inte är möjligt att använda resurserna på ett sätt som gör att någon får dets. 16

6.bättre utan att någon annan får det sämre. De rättsekonomiska argumentens. 16

7.121 baseras på ekonomiska analyser av rätten. Ekonomiska analyser, eller rättsekonomiska analyser, kan dels ta sikte på att undersöka hur rättsregler påverkar människors beteende, dels utgöra argument för lösningen av olika rättsliga problem så att dessa främjar olika ekonomiska effekter.530 Till grund för de rättsekonomiska argumenten ligger därmed olika nationalekonomiska teorier och förklaringsmodeller.531s. 16

8.I det följande behandlas exempel på hur rättsekonomiska argument kan komma till användning avseende alternativa anspråksvägar. Såväl avtalsrätten som deliktsrätten har varit föremål för omfattande rättsekonomisk analys. Olika rättsekonomiska argument används även vid diskussionen om ansvaret i kontraktskedjor, närmare bestämt vid frågan om s.k. direktkravs tillåtlighet.532 Enbart ett fåtal exempel kan behandlas inom ramen för denna framställning. Det bör härvid framhållas att det finns ett stort antal olika teorier vilka kan ligga till grund för en analys av rätten. Redan detta fenomen gör att användningen av rättsekonomiska argument medför svårigheter, framför allt om de rättsekonomiska argument som används gör anspråk på att utgöra en korrekt beskrivning av den forskning som ligger till grund för de bakomliggande teorierna.s. 17

9.I deliktsrätten anförs ofta rättsekonomiska argument för att placera kostnaden för skador på en viss person. Det kan t.ex. avse den s.k. ekonomiska preventionen, vilket innebär att rättsreglernas inverkan på skadevållaren får stor betydelse.533 I svensk rätt har rättsekonomiska argument framför allt kommit till användning avseende ansvarsbedömningen, t.ex. utformningen av den fria culpabedömningen.534 Att den rättsekonomiska analysen ligger till grund för ansvarsbedömningen är emellertid i sig varken ersättningsfrämjande eller ersättningshindrande.s. 17

10.I förmögenhetsrätten i stort har intresset av att främja antalet transaktioner på marknaden, det s.k. omsättningsintresset, stor betydelse. Argument som tar sikte på att den fria omsättningen på marknaden främjas av en viss rättslig lösning kan här kallas för omsättningsargument. Omsättningsargument är en 122s. 17

11.typ av konsekvensargument och baseras på uppfattningen att ett ökat antals. 18

12.transaktioner skapar en ökad samhällelig välfärd. Att främja den finansiellas. 18

13.rörligheten genom att t.ex. underlätta vidareförsäljning av varor, sker alltså tills. 18

14.främjande av omsättningsintresset. Omsättningsfrämjande rättsliga åtgärders. 18

15.kan exempelvis bestå i frånvaron av olika formkrav, t.ex. skriftlighetskrav, vids. 18

16.avtalsingående. Sådana krav påverkar ofta kostnaden för att ingå ett kontrakts. 18

17.vilket utgör en typ av transaktionskostnader. Transaktionskostnader avsers. 18

18.kostnaden för att ingå, upprätthålla och verkställa kontrakt eller överenskom-s. 18

19.melser (transaktioner).535 Att en viss rättslig lösning minskar transaktions-s. 18

20.kostnaderna fungerar därmed omsättningsfrämjande och utgör ett särskilts. 18

21.transaktionskostnadsargument till stöd för den rättsliga lösningen.536s. 18

22.Eftersom ett avtal utgör en transaktion, kan argument om transaktions-s. 18

23.kostnadernas effekter sägas ligga i skärningspunkten mellan kontrakts- ochs. 18

24.deliktsrätt. Så är också fallet eftersom en förklaring till skillnaden mellans. 18

25.ansvarsformerna ur ett rättsekonomiskt perspektiv beskrivs som låga respek-s. 18

26.tive höga transaktionskostnader. Med andra ord kan kontraktsrätten sägas reg-s. 18

27.lera förhållandet mellan personer där transaktionskostnaderna är låga, medans. 18

28.deliktsrätten reglerar relationer där transaktionskostnaderna är höga.537s. 18

29.De rättsekonomiska argumenten tenderar därmed att leda till ett företrädes. 18

30.för avtalsregler framför deliktsregler, åtminstone i avtalsförhållanden. Det hars. 18

31.t.ex. hävdats att kontraktsrätten bör ha företräde framför deliktsrätten utifråns. 18

32.ett rättsekonomiskt perspektiv, eftersom kontraktsrätten (och framför allts. 18

33.parternas enskilda avtal) är det mest effektiva sättet att reglera rättsförhållan-s. 18

34.det mellan dessa.538 I avtalsförhållanden bestämmer parterna själva hur derass. 18

35.allokering av resurser ska se ut, i syfte att maximera sin egen nytta. Avtalslös-s. 18

36.ningen blir alltså effektiv mellan parterna.539 Det kan i sin tur förklara använd-s. 18

37.ningen av argument om hur prissättningen relaterar till riskregleringen, t.ex.s. 18

38.att ett lägre pris på en produkt medför lägre krav på produkten. En särskild typs. 18

39.av rättsekonomiskt argument handlar om att den avtalade riskregleringen ärs. 18

40.prispåverkande. Prissättningen av en vara beror alltså på hur ansvaret fördelass. 18

41.avseende bl.a. uppkomna skador. Den som exempelvis i ett avtal åtar sig ens. 18

42.123 viss risk, vill också kompenseras för detta genom en s.k. riskpremie.540 Det kan också omvänt uttryckas som att priset ska utgöra en indikation på vilken risk en avtalspart har åtagit sig.541s. 18

43.I diskussionen om alternativa anspråksvägar i kontraktskedjor kan tas hänsyn till transaktionskostnaderna. Det avser framför allt s.k. kontrollkostnader, dvs. kostnader för att se till att ett avtal följs. Dessa kostnader innefattar inte enbart kontroll av avtalets genomförande, utan även upprätthållande av avtalet genom t.ex. domstolsprocesser för att t.ex. kräva skadestånd om avtalet bryts. I en kontraktskedja medför avtalssubjektivitetsläran att en skadelidande avtalspart enbart kan rikta kontraktsanspråk mot sin avtalspart. Det medför att om ansvaret slutligen ska bäras av avtalspartens medkontrahent, så måste den skadelidande rikta anspråk mot sin avtalspart, vilken därefter vidareför kostnaden till sin medkontrahent. Den slutliga ansvarsfördelningen åstadkoms alltså stegvis, dvs. i varje enskilt avtalsled. Om istället den skadelidande kan kräva ersättning direkt från medkontrahenten, undviks den kostnadsökning som annars skulle uppkomma. Möjligheten att uppnå en slutlig ansvarsfördelning och därmed undvika vissa transaktionskostnader p.g.a. regressomgångar kan därför utgöra ett argument för en möjlighet till t.ex. direktkrav.542 Om man enbart tar hänsyn till ökade kontrollkostnader i form av processkostnader, finns emellertid processrättsliga regler som bidrar till att minska dessa, utan att nödvändigtvis tillerkänna den skadelidande en rätt till direktkrav.543s. 19

44.Det kan dock finnas många praktiska skäl för att lösa ansvarsfrågor separat i varje enskild avtalsrelation.544 Argumentet om att man undviker en onödig 124s. 19

45.regressomgång förlorar också sin betydelse i en särskild situation där direkt-s. 20

46.krav anses nödvändigt, nämligen när mellanparten är insolvent.545 I sådana falls. 20

47.är det inte ens möjligt att fastställa ansvaret separat i varje kontraktskedja.546s. 20

48.Detta resonemang får antagligen förstås så att det vid mellanpartens insolvenss. 20

49.inte finns någon regressomgång att undvika, eftersom någon process mot mel-s. 20

50.lanparten inte är möjlig. Argumentet om minskade kontrollkostnader skulles. 20

51.därmed enbart kunna göras gällande i situationer då mellanparten inte är insol-s. 20

52.vent.s. 20

53.Ur ett partsperspektiv kan det finnas ett intresse hos mellanparten att ska-s. 20

54.delidanden inte ska behöva gå ”omvägen” via denne för att få ersättning för sins. 20

55.skada. Detta kan t.ex. utgöras av att mellanparten då inte behöver processa is. 20

56.domstol om ersättningen. Dessutom behöver mellanparten inte heller tillfäl-s. 20

57.ligt erlägga betalning för skadan, för att sedan kräva ersättning av sin med-s. 20

58.kontrahent.547 Det skulle alltså ligga i mellanpartens intresse att skadelidandens. 20

59.kan kräva medkontrahenten (skadevållaren) direkt. En sådan ordning kan docks. 20

60.åstadkommas genom en överlåtelse av mellanpartens rätt till ersättning, vilkets. 20

61.i och för sig utgör en transaktion och därmed också medför en kostnad.548s. 20

62.Även detta argument tar sikte på det ekonomiska antagandet om påverkan pås. 20

63.transaktionskostnaderna. Några rättsliga motargument mot användningen avs. 20

64.kontrollkostnadsargument i sig rör det sig alltså inte om. En slutsats är därmeds. 20

65.att denna typ av argument kan användas till stöd för en direktkravsrätt mens. 20

66.att de ekonomiska grunderna för argumentets användning är ganska osäkra.s. 20

67.Argumentets bärighet beror på det empiriska stödet för en minskning av kon-s. 20

68.trollkostnaderna vid en viss lösning. Det sagda innebär att samma rättsekono-s. 20

69.miska argument om minskade kontrollkostnader kan användas för flera olikas. 20

70.rättsliga lösningar avseende frågan om en skadelidandes krav mot avtalspartenss. 20

71.medkontrahent.s. 20

72.Fokuset på transaktionskostnader har ytterligare gett kraft åt ställningsta-s. 20

73.gandet att effektiva marknadslösningar skapar ökad välfärd. Om man hållers. 20

74.fast vid antaganden om att parterna är rationella och upplysta, så kan parternas. 20

75.genom avtal komma fram till en effektiv reglering av sina mellanhavanden.s. 20

76.Det måste emellertid ställas mot ett antal s.k. marknadsmisslyckanden, dvs.s. 20

77.situationer då marknadslösningar inte alltid är samhällsekonomiskt effekti-s. 20

78.va.549 Lösningen på en del av sådana marknadsmisslyckanden kan åstadkom-s. 20

79.mas genom minskade transaktionskostnader. Eftersom transaktionskostna-s. 20

80.derna aldrig är noll, kommer dock marknadslösningen aldrig att kunna varas. 20

81.125 samhällsekonomiskt effektiv. Det är kan därför vara befogat att hitta andra tillvägagångssätt för att komma tillrätta med marknadsmisslyckanden.s. 20

82.Den form av marknadsmisslyckande som är mest relevant i detta sammanhang är s.k. externa effekter. Det är närmast självklart att ett avtal påverkar fler personer än de som är parter i avtalet. Såväl positiva som negativa externa effekter av avtal kan regleras på flera olika sätt. I rättsfallet NJA 1987 s. 692 (Kone) använde HD en form av marknadsargument beträffande ansvaret gentemot tredje man vid vilseledande information beträffande värdering av ett företag i samband med kreditgivning. Om ett felaktigt värderingsintyg inte skulle vara ansvarsgrundande gentemot annan än avtalsparten, skulle det leda till en risk för dubbelvärderingar, innebärande att tredje man skulle behöva skydda sig mot förluster genom att själv behöva anlita någon för att göra en motsvarande värdering.550 Den externa effekten av avtalet blev med andra ord internaliserad till avgivaren av värderingsutlåtandet.551 Argument om att marknadsmisslyckanden i form av negativa externaliteter ska lösas genom internalisering har alltså en ersättningsfrämjande effekt. Det innebär emellertid inte att valet av rättslig lösning nödvändigtvis måste klassificeras på ett visst sätt, dvs. som antingen deliktsrättsligt eller kontraktsrättsligt.s. 21

83.Sammanfattningsvis kan konstateras att rättsekonomiska argument kan verka både ersättningsfrämjande och ersättningshindrande och att den stora mängden olikartade rättsekonomiska argument gör att det inte kan påstås föreligga någon tydlig tendens åt ettdera hållet. De rättsekonomiska argumenten tar oftast inte sikte på klassificeringen av ansvaret, även om det finns vissa tydliga uttryck för att rättsekonomiska argument har använts till stöd för kontraktsreglernas företräde. Eftersom transaktionskostnaderna aldrig är noll, kan man betrakta det som rättsordningens uppgift att fördela rättigheter och skyldigheter på ett sätt som korresponderar med hur denna fördelning hade sett ut på en perfekt marknad.552 Det innebär alltså ett synsätt som medför att rättsordningen ska ha som målsättning att det slutliga resultatet ska bli detsamma som det hade blivit på en perfekt marknad, dvs. rättigheter ska fördelas till de om värderar rättigheten högst. Detta är någonting helt annat än att hävda att marknadsmisslyckanden kan lösas genom ”avtalsfrihet” eller genom att enbart införa regler som syftar till att minska transaktionskostnaderna. Det innebär dock inte att minskade transaktionskostnader inte skulle vara eftersträvansvärt, utan tvärtom. 126s. 21

Avtalsmöjlighetsargument

1.Argument om avtalsmöjlighet kan som ovan nämnts betraktas som ett argu-s. 22

2.ment inriktat på den aktuella situationen mellan skadelidanden och skadevål-s. 22

3.laren, dvs. ett partsinriktat argument. Den fråga som man i denna situations. 22

4.kan ställa sig är då varför den skadelidande ska kunna göra gällande delikts-s. 22

5.regler, när det har funnits en möjlighet att genom avtal erhålla ett skydd mots. 22

6.den uppkomna skadan. Avtalsmöjligheten utgör emellertid också ett mer sam-s. 22

7.hällsinriktat argument, vilket tar sikte på den generella möjligheten att skyddas. 22

8.sin egendom eller förmögenhet genom avtal. Detta baseras på antagandet oms. 22

9.att deliktsrätten typiskt sett avser situationer där aktörerna har svårt att träffas. 22

10.avtal och baseras alltså på en rättsekonomisk analys av kontrakts- respektives. 22

11.deliktsrätten. Argument om avtalsmöjlighet baseras därmed också på en typs. 22

12.av transaktionskostnadsargument, vilket har behandlats i det föregåendes. 22

13.avsnittet. I det följande ska emellertid detta argument behandlas mer utförligts. 22

14.eftersom avtalsmöjligheten i sig är av särskilt stor betydelse som argument i ens. 22

15.mängd olika situationer.s. 22

16.Avtalsmöjlighetsargumentet innebär ett tydligt företräde för kontraktsreg-s. 22

17.ler framför deliktsregler. I dessa situationer blir frågan om det förelegat en möj-s. 22

18.lighet för den skadelidande att avtala om den aktuella skaderisken antingens. 22

19.direkt med skadevållaren eller med skadevållarens avtalspart, vilken i sin turs. 22

20.kan övervältra kostnaden på skadevållaren.553 Om det inte funnits någon sådans. 22

21.avtalsmöjlighet, så kan deliktsansvar göras gällande. Om det däremot funnitss. 22

22.en avtalsmöjlighet, blir frågan om den skadelidande borde ha ingått ett sådants. 22

23.avtal till skydd for sina ekonomiska intressen.554 Avtalsmöjlighetsargumentets. 22

24.kvalificeras därmed normativt genom en bedömning av om den skadelidandes. 22

25.borde ha ingått ett avtal eller avtalat om en viss skaderisk.555 Om den skadeli-s. 22

26.dande borde ha utnyttjat avtalsmöjligheten men inte har gjort det, medförs. 22

27.avtalsmöjlighetsargumentet att ett deliktsansvar inte kan göras gällande.556s. 22

28.En närliggande fråga är om argumentet om avtalsmöjlighet kan användass. 22

29.motsatsvis, dvs. ur ett skadevållarperspektiv. Det blir då en fråga om huruvidas. 22

30.skadevållaren haft en möjlighet att begränsa sitt ansvar genom kontrakt. Ävens. 22

31.intresset av att begränsa sitt ansvar utgör ett ekonomiskt intresse, vilket skade-s. 22

32.ståndsrätten i stort tar sikte på att skydda.557 Kontraktet är ett viktigt sätt atts. 22

33.åstadkomma en sådan begränsning. Det skulle därmed ligga i skadevållarenss. 22

34.intresse att ingå ett kontrakt, där ansvaret kan fördelas på ett annat sätt äns. 22

35.127 enligt deliktsregler. Då skulle man kunna tala om att avtalsmöjligheten istället leder till att skadevållaren inte har avtalat bort sitt ansvar. Betraktat på detta sätt blir avtalsmöjligheten ett dubbelrelevant argument, som kan anföras till stöd för att det både har funnits en möjlighet att tillgodose skadelidandens intresse av ersättning och skadevållarens intresse av att inte vara ersättningsskyldig.s. 22

36.Om man godtar antagandet att deliktsrätten syftar till att reglera förhållanden där parterna har svårt att träffa avtal, så framstår avtalsmöjligheten som en passande skiljelinje för kontrakts- och deliktsansvar. En fråga är dock vilken bärighet argument om avtalsmöjlighet har i utomkontraktuella förhållanden, dvs. om avtalsmöjligheten generellt ska betraktas som ersättningshindrande. Särskilt problematiskt blir det i kontraktskedjor. Dessutom föreligger också ofta möjligheter att skydda sig mot ekonomiska förluster genom försäkring, vilket också baseras på ett kontraktsrättsligt skydd. Argument om avtalsmöjlighet används även i diskussionen om direktkrav.558 Den allmänna avtalsmöjligheten kan dock skiljas från avtalsmöjlighet som argument i den konkreta situation som är uppe till bedömning.559s. 23

37.Det kan finnas stora skillnader mellan avtalsmöjligheten i teorin och avtalsmöjligheten i praktiken.560 Enbart den omständigheten att det föreligger ett avtalsförhållande mellan parterna medför inte att samtliga skaderisker som kan aktualiseras i samband med avtalet i praktiken är möjliga att reglera i avtalet. Det är också en av anledningarna till att det finns ett stort antal dispositiva regler i kontraktsrätten vilka syftar till att verka utfyllande. Samtidigt är det svårt att förstå varför kontraktsrättens regler skulle uppfattas som styrande på basis av att det typiskt sett är den kontraktsrättsliga lösningen som är mest effektiv för parterna. Även deliktsrätten kan i viss utsträckning förklaras utifrån att det avser att allokera kostnaden för skadan till den som har enklast att förebygga risken för skadan.561s. 23

38.Även om avtalsmöjlighetsargumentet i allmänhet medför ett företräde för kontraktsregler framför deliktsregler, så finns det också exempel på att deliktsregler kan tillämpas i vissa situationer då det hade varit möjligt att ingå avtal till en tämligen låg kostnad.562 Avtalsmöjlighetsargumentet utgör därmed vis128s. 23

39.serligen ett stöd för att den rättsliga lösningen ska baseras på avtal men bidrars. 24

40.inte till uppfattningen att transaktionskostnadernas storlek är avgörande förs. 24

41.om en fråga rättsligt hanteras inom ramen för kontrakts- eller deliktsrätten.s. 24

Argument om avtalssamband

1.Argument om avtalssamband tar sikte på att avtalet har ett samband med dens. 24

2.uppkomna skadan, genom att avtalet gett upphov till en viss riskökning. Dets. 24

3.kan också uttryckas som att avtalet har orsakat, eller åtminstone på ett avgö-s. 24

4.rande sätt bidragit till, skadans uppkomst.563 Argument av detta slag innebärs. 24

5.ofta att eftersom avtalet har orsakat skadan, så ska avtalet ha företräde fram-s. 24

6.för ett deliktsanspråk.564 De skaderisker som typiskt sett är förknippade meds. 24

7.exempelvis utförandet av en tjänst, ska därmed omfattas av kontraktsrätts-s. 24

8.liga regler. Till stöd för att avtalet ska tillämpas kan då t.ex. anföras att skadans. 24

9.härrör ur ett avtalsförhållande.565s. 24

10.Argument om avtalssamband kan t.ex. göras gällande till stöd för att en visss. 24

11.skada ska falla inom tillämpningsområdet för kontraktsansvaret, vilket gers. 24

12.upphov till överlappande ansvarsregler.566 Att ett avtal kan medföra vissa riskers. 24

13.genom att avtalet är det som skapar de faktiska förutsättningarna för ett vissts. 24

14.skadegörande beteende, medför inte i sig att kontraktsregler kan tillämpas ellers. 24

15.att dessa ska vara exklusiva. Det rent kausala sambandet mellan avtalet ochs. 24

16.effekten av det beteende som styrs av avtalet måste därför kompletteras meds. 24

17.ytterligare avgränsningskriterier. Det framstår som tämligen självklart att dets. 24

18.i samhället förekommer en mängd olika avtal vilka ger upphov till effekter förs. 24

19.129 utomstående. I relation till andra än avtalsparterna medför t.ex. avtalssubjektivitetsläran att kausalsambandet inte är tillräckligt för att uppfatta en avtalsreglering som tillämplig och därtill, om den befinns tillämplig, exklusiv.s. 24

20.Det har även sagts i litteraturen att kontraktsreglerna är tillämpliga endast om avtalsförhållandet mellan parterna är relevant i förhållande till den aktuella skadesituationen.567 I svensk rättspraxis förekommer också exempel på att avtalssambandet förstärks om skadesituationen har samband med avtalets centrala förpliktelser.568 Även resonemang som tar sikte på skillnader mellan avtalade huvud- och biförpliktelser vilar på uppfattningen om att det vid olika förpliktelsetyper i större eller mindre utsträckning förekommer ett samband mellan avtalet och skadesituationen. Biförpliktelser kan t.ex. beskrivas som att dessa har ett ”lösare samband” med avtalet.569 Det skulle då ge en förklaring till olikheter avseende alternativa anspråksvägar beroende på förpliktelsetypen.570s. 25

21.En bundenhet till avtalade normer kan i det konkreta fallet ytterligare understödjas genom s.k. kognitiva argument.571 Om skaderisken har varit beräknelig för parterna, dvs. legat inom ramen för vad de borde ha insett, så kan det anses föreligga ett relevant samband mellan avtalet och den uppkomna skadan.572 Det avser emellertid inte nödvändigtvis en subjektiv uppfattning hos parterna, utan kan också vara baserat på att skaderisken typiskt sett utgör en närliggande och beräknelig fara.573 Härvid uppvisar argumentet stora likheter med adekvansläran, dvs. vad som typiskt sett uppfattas ligga inom ramen för ett visst beteende – närmast avtalsförpliktelsernas utförande – faller inom ramen för kontraktsansvarets tillämpningsområde.s. 25

22.Sammanfattningsvis avser argument om avtalssamband framför allt att klargöra den kontraktsrättsliga regleringens tillämpningsområde, dvs. dess räckvidd i en enskild situation. Det har emellertid också använt som ett normativt argument, innebärande att avtalssambandet medför att kontraktsregler och avtalsvillkor ska vara exklusiva. Argument om avtalssamband kan fungera både ersättningsfrämjande och ersättningshindrande i en enskild skadesituation. Även om det föreligger ett relevant samband mellan skadesituationen och avtalsförpliktelserna, kan emellertid andra motstående hänsyn medföra att 130s. 25

23.anspråksvägarna är alternativa. Ett sådant exempel är för avtalet artfrämmandes. 26

24.beteende, t.ex. skadestånd på grund av brottslig handling.574s. 26

Floodgateargument

1.Floodgateargument, eller dammluckeargument, utgör ett argument som typ-s. 26

2.iskt sett fungerar ersättningshindrande.575 Floodgateargumentet har bärighets. 26

3.i svensk rätt framför allt beträffande ersättningen för ren förmögenhetsskadas. 26

4.i utomkontraktuella förhållanden.576 Floodgateargumentet baseras på fleras. 26

5.olika överväganden, vilket tar sikte på risken för att ett skadeståndsansvar blirs. 26

6.oförutsebart, oproportionerligt och svårhanterligt.577 En presumtiv skadevål-s. 26

7.lare har ofta ett intresse av att begränsa sin skadeståndsskyldighet. Så är fallets. 26

8.inte bara av egenintresse, utan beror också på att ett begränsat ansvar kan varas. 26

9.en förutsättning för att överhuvudtaget kunna prissätta en produkt eller ens. 26

10.tjänst. Floodgateargument kan därför uppfattas som partsinriktat, eftersoms. 26

11.det tar sikte på en enskilds parts individuella intresse och förväntningar. Tills. 26

12.övervägande del är emellertid argumentet samhällsinriktat, eftersom ett oöver-s. 26

13.skådligt ansvar kan antas hindra omsättningen av varor och tjänster, vilket ärs. 26

14.en konsekvens av ökade transaktionskostnader, t.ex. i form av ökade kostnaders. 26

15.för ansvarsförsäkringar.s. 26

16.Skadevållarens intresse av att minimera sin skadeståndsskyldighet kan upp-s. 26

17.fattas som ett ekonomiskt intresse som skyddas av rättsordningen. Kontraktets. 26

18.är ett betydelsefullt sätt för en potentiell skadevållare att skydda detta intres-s. 26

19.131 se.578 Det är emellertid inte enbart intresset att begränsa skadeståndsskyldigheten som är av vikt, utan även intresset av att kunna överblicka sitt ansvar, dvs. en form av förutsebarhetsargument. Det finns en mängd olika varianter på samma argument, vilka samtliga tar sikte på behovet av ett väl avvägt ansvar och som ofta fungerar ersättningshindrande.579s. 26

20.Det har uttryckts bl.a. som att det främjar förutsebarheten vid avtalsingåendet, om det står klart för parterna vilka risker som uppkommer genom avtalet.580 Man kan härvid förledas att tro att det finns ett särskilt behov av förutsebarhet i avtalsförhållanden och att detta inte återfinns i deliktsrätten. Så är emellertid inte fallet. Behovet hos en potentiell skadegörare att veta om det man gör kan resultera i ett ansvarsutkrävande kommer till ett flertal uttryck i deliktsrätten, t.ex. inom ramen för adekvansläran.581s. 27

21.Floodgateargumentet har främst betydelse som ett argument av framåtsyftande och rättspolitisk karaktär. Det avser framför allt de samhälleliga konsekvenserna av vad som kan uppfattas som ett alltför vidlyftigt ersättande av t.ex. rena förmögenhetsskador. Floodgateargumentet kan alltså användas som ett ersättningshindrande argument men måste konkretiseras och relevansgöras i den konkreta risk- och skadekontexten. Floodgateargumentet får verkan som avgränsning av den ersättningsberättigade kretsen exempelvis vid en avvägning mellan fri konkurrens på marknaden och skador som drabbar tredje man samtidigt som någon annan gynnas av en transaktion. Floodgateargumentet kan användas på motsvarande sätt beträffande ansvaret i kontraktskedjor.582s. 27

Systeminriktade argument

Inledning

1.Systematisering kan beskrivas som en form av planmässig organisering av ett visst stoff. Det inbegriper t.ex. indelningen i olika kategorier, dvs. klassificering, utifrån vissa bestämda kriterier.583 Rättslig systematisering kan innebära 132s. 27

2.en konstruktion, rationalisering och utveckling av rättsreglerna.584 Synen pås. 28

3.rätten som ett system leder till att vissa argument kan användas för att utvecklas. 28

4.rätten men fungerar också som ett sätt att befästa systemet.585 Det innebär atts. 28

5.systematiseringen i sig får en normerande verkan.586 I det följande presenterass. 28

6.några av de argument som tar sikte på att hitta rättsliga lösningar på olika pro-s. 28

7.blem, vilka tar hänsyn till föreställningen om rätten som ett system. Det kallass. 28

8.i det följande för systeminriktade argument och tar bl.a. sikte på argument oms. 28

9.förutsebarhet och enkelhet, konsistens och koherens i rättssystemet samt hurs. 28

10.reglerna på olika sätt är över- och underordnade i förhållande till varandra, dvs.s. 28

11.den rättsliga hierarkin.s. 28

Argument om förutsebarhet och enkelhet

1.Att rättstillämpning och rättsregler ska vara förutsebara är ett grundläggandes. 28

2.krav i en rättsordning.587 Möjligheten att förutse de rättsliga konsekvenserna avs. 28

3.ett agerande, dvs. vilka rättsregler som tillämpas och deras effekter, utgör näm-s. 28

4.ligen en del av kravet på rättssäkerhet. Förutsebarhetsargument kan uttryckass. 28

5.på en mängd olika sätt, och tar bl.a. sikte på rättsreglers tillgänglighet, formu-s. 28

6.lering och träffyta. Det ovan diskuterade floodgateargumentet baseras även pås. 28

7.behovet av förutsebarhet, vilket utgör en viktig beståndsdel i bedömningens. 28

8.av vissa avgränsningsproblem, dvs. som ett ersättningshindrande argument.588s. 28

9.En förutsebar rättslig lösning är inte synonym med att resultatet i en enskilds. 28

10.rättstillämpningssituation är icke-ersättning. Betraktad som ett systeminrik-s. 28

11.tat argument avser det nämligen enbart möjligheten att förutse en rättslig lös-s. 28

12.ning, dvs. hur en viss situation rättsligt regleras och vad regleringen får förs. 28

13.konsekvenser, än att den rättsliga lösningen leder till ett visst resultat. Dets. 28

14.mest grundläggande kravet är att lösningen av rättsliga problem ska ske på etts. 28

15.normbundet sätt.589 Förutsebarhet i denna mening tar sikte på den rättstek-s. 28

16.niska lösningen av ett visst problem, att regler ska vara tydliga, vilket inbegri-s. 28

17.per såväl dess innehåll som konsekvenser. Förutsebarhet kan också användas tills. 28