Det finns ett flertal olika mer eller mindre diffusa rättsfigurer som baseras på någon typ av identifikationsresonemang. De mest problematiska ur ett rättsystematiskt perspektiv avser sådan identifikation som innebär ett tillräknande av annans ansvar. Som exempel kan nämnas bulvanförhållanden, ansvarsgenombrott, och identifikationsgrundad direktkravsrätt, se t.ex. om bulvanförhållanden Hellner, Jan (1993). Kommersiell avtalsrätt, s. 85 f. och om bl.a. namn- lån Lindskog, Stefan (2021). Kvalificerad otillbörlighet – identifikation, genomsyn och lite annat, s. 479 ff. Grönfors uttrycker sig enligt följande om ansvarsgenombrott som ett sätt att åstadkomma ett kontraktsansvar för annan än avtalsparten: ”Denna juridiska teknik innebär tydligen inte att man tillskapar en ny form av avtalsmekanism utan snarare raka motsatsen. Genom att ’öppna påsen i botten’ åstadkommer man ett ’overspill’ från den närmaste juridiska personen till en annan förmögenhetsmassa, där avtalsverkan kan utnyttjas för att förankra det juridiska ansvaret.” Se Grönfors, Kurt (1993). Avtalsgrundande rättsfakta, s. 109–110. Det finns också ett antal rättsfall som kan sorteras in under beteckningen ansvarsgenombrott, se t.ex. NJA 1947 s. 647 (Dammfallet), RH 2011:24, NJA 2014 s. 877 (Processbolaget), RH 2015:42. Jfr NJA 1992 s. 375 (Varbergs kommuns avsiktsförklaring) där ansvarsgenombrott inte ansågs före ligga. Beträffande identifikation som en sorts direktkravsrätt, se NJA 1993 s. 188 (Gillette) där det förelåg en rätt att rikta en förbudstalan enligt 15:3 RB mot utomstående tredje man. Se även angående koncernbolagsförhållanden, NJA 1982 s. 244 (Byggma Syd). Även NJA 1975 s. 45 (Holmens Motor) kan nämnas, där HD ansåg att det mellan bolagen förelåg ett s.k. kom- missionärsbolagsförhållande.
Det finns ett flertal olika mer eller mindre diffusa rättsfigurer som baseras på någon typ av identifikationsresonemang. De mest problematiska ur ett rättsystematiskt perspektiv avser sådan identifikation som innebär ett tillräknande av annans ansvar. Som exempel kan nämnas bulvanförhållanden, ansvarsgenombrott, och identifikationsgrundad direktkravsrätt, se t.ex. om bulvanförhållanden Hellner, Jan (1993). Kommersiell avtalsrätt, s. 85 f. och om bl.a. namn- lån Lindskog, Stefan (2021). Kvalificerad otillbörlighet – identifikation, genomsyn och lite annat, s. 479 ff. Grönfors uttrycker sig enligt följande om ansvarsgenombrott som ett sätt att åstadkomma ett kontraktsansvar för annan än avtalsparten: ”Denna juridiska teknik innebär tydligen inte att man tillskapar en ny form av avtalsmekanism utan snarare raka motsatsen. Genom att ’öppna påsen i botten’ åstadkommer man ett ’overspill’ från den närmaste juridiska personen till en annan förmögenhetsmassa, där avtalsverkan kan utnyttjas för att förankra det juridiska ansvaret.” Se Grönfors, Kurt (1993). Avtalsgrundande rättsfakta, s. 109–110. Det finns också ett antal rättsfall som kan sorteras in under beteckningen ansvarsgenombrott, se t.ex. NJA 1947 s. 647 (Dammfallet), RH 2011:24, NJA 2014 s. 877 (Processbolaget), RH 2015:42. Jfr NJA 1992 s. 375 (Varbergs kommuns avsiktsförklaring) där ansvarsgenombrott inte ansågs före ligga. Beträffande identifikation som en sorts direktkravsrätt, se NJA 1993 s. 188 (Gillette) där det förelåg en rätt att rikta en förbudstalan enligt 15:3 RB mot utomstående tredje man. Se även angående koncernbolagsförhållanden, NJA 1982 s. 244 (Byggma Syd). Även NJA 1975 s. 45 (Holmens Motor) kan nämnas, där HD ansåg att det mellan bolagen förelåg ett s.k. kom- missionärsbolagsförhållande.s. 8