Jfr NJA 1985 s. 879. Målet gällde stoppningsrätt (63 § 2 st. KöpL (41 § Lag (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom)) och tillämplig lag för ett anspråk mot köparens konkursbo enligt 2 § lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker. Parternas lag- val gäller inte i fråga om rättsverkningar i förhållande till andra än parterna. HD konstaterade att talan inte innefattade ”ett anspråk mot köparen på grund av köpeavtalet utan ett anspråk som har verkningar för köparens borgenärer och som grundas på köpeavtalet i kombination med det förhållandet att konkursboet efter konkursutbrottet skulle ha utfått och disponerat över godset.” Det anspråk som var under bedömning i målet var av den arten att det skulle utgöra massafordran i köparens konkurs. Därmed föll frågan utanför det område där parterna kan välja tillämplig lag genom avtal.
Jfr NJA 1985 s. 879. Målet gällde stoppningsrätt (63 § 2 st. KöpL (41 § Lag (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom)) och tillämplig lag för ett anspråk mot köparens konkursbo enligt 2 § lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker. Parternas lag- val gäller inte i fråga om rättsverkningar i förhållande till andra än parterna. HD konstaterade att talan inte innefattade ”ett anspråk mot köparen på grund av köpeavtalet utan ett anspråk som har verkningar för köparens borgenärer och som grundas på köpeavtalet i kombination med det förhållandet att konkursboet efter konkursutbrottet skulle ha utfått och disponerat över godset.” Det anspråk som var under bedömning i målet var av den arten att det skulle utgöra massafordran i köparens konkurs. Därmed föll frågan utanför det område där parterna kan välja tillämplig lag genom avtal.s. 50