1.Såsom bedömningen av en provocerad uppsägning hanterats i senare tids praxis, följs konstaterandet av att arbetsgivaren föranlett arbetstagaren att säga upp sig av en prövning av huruvida det funnits en saklig grund för uppsägningen. Men bakgrunden till möjligheten att se en uppsägning som provocerad ger en annan bild av vad som ingår i bedömningen och vilka värderande moment den faktiskt innehåller. I förarbetena till LAS formuleras det såhär:s. 2089
2.”Visar det sig att en arbetsgivare genom otillbörligt handlande har för-s. 2089
3.mått en anställd att själv säga upp sig, är det i själva verket fråga om ens. 2089
4.situation som är helt jämförlig med den som föreligger när en arbetsgivares. 2089
5.säger upp en arbetstagare utan saklig grund.” Citatet antyder att prövningen är klar redan efter första ledet. Situationen ”att föranleda någon att säga upp sig”, jämställs med att den skett utan saklig grund. Något utrymme för ytterligare en prövning eller värdering av arbetstagarens agerande ges alltså inte, vilket också bekräftas i äldre praxis (AD 1985 nr 65, AD 1985 nr 112 och AD 1991 nr 65) där det enbart konstaterades att uppsägningen var att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida och att skadestånd skulle utgå med stöd i grunderna för LAS.s. 2089
6.I ett senare fall, AD 1991 nr 93, verkar det som att arbetsgivarsidan utvecklat sin argumentation, och gjort gällande att även om uppsägningen skulle anses vidtagen från arbetsgivarens sida så fanns det sakligs. 2089
7.71s. 2089
8.Sabina Hellborgs. 2090
9.grund för den. Arbetsdomstolen var däremot inte öppen för en sådans. 2090
10.prövning:s. 2090
11.”Arbetsdomstolen saknar anledning att gå in på hur saken skulle be-s. 2090
12.dömas om så vore fallet. Det framstår nämligen som helt klart att des. 2090
13.brister som (X) må ha uppvisat i arbetet och som åberopats till stöd förs. 2090
14.påståendet om saklig grund hängt samman med (arbetsgivarens) bete-s. 2090
15.ende mot honom på ett sådant sätt att man inte av dessa brister kan dras. 2090
16.några slutsatser om (x) lämplighet för yrket.”s. 2090
17.Någon egentlig prövning av om det förelåg saklig grund, som en frågas. 2090
18.separerad från den framprovocerade uppsägningen i strid med gods. 2090
19.sed, gjordes alltså inte.s. 2090
20.Det går att märka en förändring från de nämnda fallen till AD 2002s. 2090
21.nr 18. I det fallet hade en arbetstagare sagt upp sig efter ogrundade var-s. 2090
22.ningar och skarp kritik från arbetsgivarsidan, vilket Arbetsdomstolens. 2090
23.bedömde ha åsyftat att förmå arbetstagaren att lämna anställningen.s. 2090
24.I domskälen finns ingen hänvisning till förarbetena till LAS, eller dets. 2090
25.tidigare nämnda uttalandet om att en uppsägning föranledd av arbets-s. 2090
26.givarens agerande i strid med god sed på arbetsmarknaden är ”helts. 2090
27.jämförlig med den som föreligger när en arbetsgivare säger upp ens. 2090
28.arbetstagare utan saklig grund”. En nedkortad version av formulering-s. 2090
29.arna i AD 1985 nr 65 upprepas, men med uteslutande av att rättsfölj-s. 2090
30.den inträder direkt i och med den provocerade uppsägningen. Efters. 2090
31.konstaterandet att uppsägningen föranletts av arbetsgivarens agerande,s. 2090
32.ställs frågan under ny rubrik: Fanns det saklig grund? Arbetsdomstolens. 2090
33.prövade dock inte den frågan särskilt ingående, då arbetsgivarsidans. 2090
34.inte åberopat några konkreta omständigheter till stöd för att det fun-s. 2090
35.nits skäl att säga upp arbetstagaren. Konsekvenserna för den enskildes. 2090
36.arbetstagaren i det fallet av att göra en separat saklig grund-prövnings. 2090
37.blev därför inte särskilt märkbara.s. 2090
38.En liknande bedömning gjordes i AD 2005 nr 30, där arbetsg ivarenss. 2090
39.agerande (ett fysiskt ofredande genom att fösa fram arbetst agaren meds. 2090
40.ett grepp om nacken) ansågs vara i strid med god sed på arbetsmark-s. 2090
41.naden och uppsägningen jämställdes med en uppsägning från arbets-s. 2090
42.givarens sida. Arbetsdomstolen prövade inte vidare om det fanns sakligs. 2090
43.grund för uppsägningen, eftersom något sådant påstående inte ”ens”s. 2090
44.gjorts från arbetsgivarens håll. Det tycks således vara en fråga om hurs. 2090
45.72s. 2090
46.Om rättsfiguren provocerad uppsägning i kränkningssituationer arbetsgivarsidan formulerat sin talan. I AD 2006 nr 42, som har stora likheter med nyss nämnda fall från 2005 (handgripligt agerande från arbetsgivaren), är bedömningen densamma och Arbetsdomstolen finner att uppsägningen föranletts av arbetsgivarens agerande och ska likställas med en uppsägning utan saklig grund. Alltså, i det fallet får kränkningen en omedelbar betydelse för synen på uppsägningen som osaklig. Någon bedömning av andra eventuella skäl till att säga upp arbetstagaren görs inte (i likhet med vad som framgår av de tidiga förarbetena).s. 2091
47.Skillnaden mellan den tidiga inställningen till frågorna och den som framgår i senare praxis är tydlig i det ovan nämnda fallet med VVSmontören. I domen beskriver Arbetsdomstolen rättsläget kring institutet provocerad uppsägning, och att en uppsägning från arbetstagarens sida under särskilda omständigheter kan vara att betrakta som en uppsägning från arbetsgivarens sida. Här hänvisas visserligen till propositionen från år 1973, men med utelämnande av det avslutande ledet, dvs, att uppsägningen är jämförlig med en uppsägning från arbetsgivarens sida ”utan saklig grund”. Vidare redogör Arbetsdomstolen för de övriga förutsättningarna för provocerad uppsägning, och att om dessa är uppfyllda, uppfattas situationen som att det är arbetsgivaren som sagt upp arbetstagaren. Uppsägningen kan därmed, om det inte finns saklig grund för den, ogiltigförklaras och arbetstagaren kan tillerkännas ekonomiskt och allmänt skadestånd enligt anställningsskyddslagens regler. Någon rätt till skadestånd med stöd i grunderna för LAS endast baserat på att uppsägningen provocerats fram finns inte. Den tudelning av prövningen som numera sker inom ramen för en provocerad uppsägning innebär att figuren har reducerats från en omedelbar rätt till skadestånd till en formell fråga om vem som egentligen företagit uppsägningen och om det överhuvudtaget ska bli en prövning av om uppsägningen är saklig.s. 2091
48.För VVS-montören innebar det att Arbetsdomstolen punkt för punkt gick igenom det som arbetsgivaren lagt honom till last, och fann att det visserligen fanns skäl att rikta kritik mot hans agerande som arbetstagare men att det sammantaget inte räckte som grund förs. 2091
49.73s. 2091
50.Sabina Hellborgs. 2092
51.uppsägning. Kritiken mot arbetstagarens agerande fick dock betydelses. 2092
52.i den slutliga bestämningen av nivån på det allmänna skadeståndet.s. 2092