1.I köplagen finns regler om gäldenärens avtal vid konkurs. Dessa reglerar på vilket sätt konkursboet kan ådra sig förpliktelser, dels genom inträde, dels genom (vad som här benämns) särskilda konkursrättsliga normer. Som nämndes ovan under avsnittet om den funktionalistiska bedömningen kommer förfogandeprincipen till uttryck i reglerna.[^1037] Högsta domstolen har även prövat förfogandeprincipens betydelse i en närliggande fråga, och rättsfallet ska behandlas i detta avsnitt.s. 38
2.Utgångspunkt kan tas i 63 § 1 st köplagen. Där föreskrivs att om en part har försatts i konkurs, så får konkursboet inträda i köpeavtalet.[^1038] 350 Regeln gäller oavsett om konkursgäldenären var säljare eller köpare. Av samma stycke följer även att gäldenärens medkontrahent får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda.[^1039] Enligt förarbetena behöver beskedet inte lämnas genom en uttrycklig förklaring eller genom ett särskilt meddelande från boet. Det sägs i förarbetena att en sådan åtgärd som klart ger uttryck för boets avsikt kan tillmätas samma betydelse som ett uttryckligt meddelande.[^1040] Ett exempel som ges på en sådan åtgärd är att boet betalar för en vara som har mottagits efter konkursutbrottet. I förarbetena uttalas dock att om boet inte självmant meddelar någon avsikt att inträda kan inte en sådan passivitet anses innebära att boet har inträtt i avtalet. Det sägs gälla oavsett om motparten har frågat om boet vill inträda eller inte. Eftersom det är boets avsikt som efterfrågas synes det lämpligt och rimligt att använda de sedvanliga avtalsrättsliga verktygen, för att avgöra om boet (klart) har givit uttryck för en avsikt att träda in i avtalet. I vanlig ordning får då samtliga relevanta omständigheter soms. 38
3.351 aktualiseras i det enskilda fallet beaktas, i bedömningen av om boet har givit uttryck för en sådan avsikt som krävs.[^1041]s. 39
4.I tolkningen av om en åtgärd klart har givit uttryck för konkursboets avsikt lär vanligen den konkursrättsliga kontexten aktualiseras, såsom om gäldenärens medkontrahent har separationsrätt. Har köparen separationsrätt är boet skyldigt att hålla varan tillgänglig för avhämtning, annars kan det bli massaansvarigt.[^1042] Då boet tillhandahåller varan i dessa fall kommer det inte (ensamt) kunna tolkas som ett uttryck för boets avsikt att träda in i avtalet.[^1043] Om köparen har förskottsbetalat, utan att ha någon säkerhet för betalningen, bör boet för övrigt noga överväga om det ska leverera varan till köparen, eftersom en leverans kan ge köparen kvittningsmöjlighet. Boets krav på betalning av varan (huvudfordran) anses nämligen ha uppkommit redan genom avtalet, varför köparen kan använda en konkursfordran till att kvitta mot boets krav på betalning.[^1044]s. 40
5.Det finns även regler om när konkursboet ska ha ansetts inträtt i avtalet. I 63 § 4 och 5 st köplagen stadgas nämligen:s. 40
6.”Överlämnas varan till köparen eller hans konkursbo efter det att ansökans. 40
7.om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruk-s. 40
8.tion har gjorts beträffande köparen eller denne försatts i konkurs och hars. 40
9.betalning inte skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behö-s. 40
10.ver dock inte lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpe-s. 40
11.summan inte ännu har förfallit till betalning, köparen eller konkursboets. 40
12.inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.s. 40
13.Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över dens. 40
14.så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad,s. 40
15.skall konkursboet anses ha inträtt i avtalet.” Femte stycket ska läsas mot fjärde stycket. Femte stycket reglerar följaktligen situationen att varan har överlämnats till konkursboet efter konkursutbrottet samtidigt som boet har sålt varan eller på annat sätt förfogat över den så att den inte kan lämnas åter väsentligen oförändrad och 352 oförminskad.[^1045] Konkursboet ska då enligt denna regel anses ha inträtt i avtalet och boet ådrar sig därigenom förpliktelser.[^1046] Såsom påpekades ovan kommer förfogandeprincipen till uttryck i denna regel, såvitt avser de situationer i vilka konkursgäldenärens medkontrahent har en sakrättsligt skyddad innehållanderätt.[^1047] I jämförelse med 1 st i 63 § köplagen, i vilket det är fråga om huruvida boet har givit uttryck för en avsikt att inträda, är i femte stycket fråga om ett visst agerande som innebär att boet anses ha inträtt i avtalet. I femte stycket är det alltså inte fråga om huruvida boet har haft någon avsikt att inträda, det vill säga om boet haft viljan att inträda, utan fråga är om en särskild konkursrättslig norm som innebär att boet har inträtt i avtalet.s. 40
16.Här bör också nämnas att motsvarigheten till 63 § 5 st köplagen i 1905 års köplag, nämligen 41 § 2 st, har tillämpats analogt av Högsta domstolen i NJA 1986 s 136. I fallet var omständigheterna att O hade lämnat i uppdrag till (konkurs)gäldenären att för hans räkning avverka viss skog. (Konkurs)gäldenären överlät avverkningsrätten vidare till K-I. K-I betalade köpeskillingen till (konkurs)gäldenären. Därefter utbröt konkursen. O förbjöd då K-I att avverka skogen, men K-I avverkade den ändå. O stämde därför konkursboet och krävde att köpeskillingen ersattes som massafordran. I fallet var 1905 års köplag inte direkt tillämplig. Eftersom enligt 7 kap 3 § JB ska nämligen en skogsavverkningsrätt, som var fråga om i fallet, ses som en nyttjanderätt.s. 41
17.Inledningsvis konstaterade hovrätten, vars dom Högsta domstolen fastställde, att det inte fanns någon direkt tillämplig bestämmelse, varför allmänna kontraktsrättsliga principer skulle tillämpas. Domstolen likställde avverkningsrätten med ett köpeavtal, eftersom rättigheten avsåg en rotpost som skulle tas ut under kort tid. Domstolen fann därför att de grundsatser som hade lagfästs i köplagen var tillämpliga i fallet. Det uttalades också av domstolen att K-I mot O:s bestridande hade tillgodogjort sig skogen efter konkursutbrottet. Då K-I hade handlat som innehavare av konkursgäldenärens rätt hade O kunna göra gällande sin stoppningsrätt mot konkursboet. Och i och med att skogen inte kunde återställas fann domstolen att boet hade ådragit sig massaansvar för köpeskillingen.s. 41
18.353s. 41
19.Rättsfallet har visserligen kritiserats (dock av andra skäl, främst för att det inte var konkursboet som tillgodogjorde sig godset),[^1048] men av fallet framkommer ändå att köplagens bestämmelse (som ger uttryck för förfogandeprincipen) i princip kan användas analogt. Skillnaden mellan om boet har inträtt, genom att ge uttryck för sin avsikt att inträda, och att boet har ansetts inträda i avtalet blir också tydlig, genom vilka omständigheter som fästes avseende vid i fallet. Domstolen eftersökte inte konkursboets eventuella avsikt, utan det var bland annat om stoppningsrätt kunde göras gällande mot boet som hade betydelse.s. 42
20.Inom doktrinen har det också förordats att såväl 41 § 2 st 1905 års köplag som 63 § 4 st och 5 st kan tillämpas analogt. Det har bland annat påpekats att reglerna kan tillämpas på säljarens konkurs med följden att om köparen erlägger betalning efter konkursutbrottet kan köparen rikta ett återbäringskrav mot konkursboet.[^1049] Här bör även nämnas att Möller uttalar att regeln är tillämplig på betalningar i andra momentana avtalsförhållanden, såsom vid entreprenadbeställarens konkurs och fastighetsköp, samt då boet mottar en betalning.[^1050]s. 42
21.Förfogar konkursboet över en vara som i stället har levererats före konkursutbrottet, då säljaren inte har rätt att separera den, kan boet tillgodogöra sig varan utan att ådra sig ansvar. Säljarens fordran på betalning förblir en konkursfordran i dessa fall. Egendomen tillhörde gäldenären vid konkursutbrottet, och egendomen räknas då till konkursboet enligt 3 kap 3 § konkurslagen.s. 42
22.Sammantaget finns alltså stöd i köplagen för att konkursboet kan ådra sig förpliktelser genom att inträda i ett avtal, och om boet har inträtt i 354 avtalet eller inte bör, lämpligen och rimligen, hanteras genom en avtalsrättslig bedömning. I köplagen finns också uttryckligt stöd för förfogandeprincipen, såvitt avser situationen att konkursgäldenärens medkontrahent har en innehållanderätt vid konkursutbrottet.s. 42