Se exempelvis NJA 1966 s 241; NJA 1981 s 801; NJA 2007 s 519.
Hänvisas från p. 23 (s. 16)
1.Tidigare har frågan om vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs undersökts. Innan konkursboets medel kan delas ut till konkursborgenärerna ska dock både konkurskostnaderna och andra skulder som boet ådragit sig betalas, efter vad som föreskrivs i 11 kap 1 § konkurslagen. De andra skulderna boet ådrar sig benämns massaskulder eller massafordringar, varav den senare termen (i huvudsak) kommer användas här. I detta kapitel ska massafordringar studeras med avseende på vad som krävs för att sådana fordringar ska uppkomma.s. 15
2.Utgångspunkt kan tas i doktrinen. I den har massafordringar beskrivits på följande sätt:s. 15
3.”[…] massafordringarna, dvs. förpliktelser, som uppstår i samband meds. 15
4.själva förvaltningen av konkursboet. Det kan vara fråga om fordringar, soms. 15
5.grundar sig på avtal, som konkursförvaltningen ingått, men det kan ävens. 15
6.gälla skadeståndsfordringar. Massafodringarna riktar sig inte mot konkurs-s. 15
7.gäldenären utan mot konkursboet som en särskild juridisk person.”, Hessler,s. 15
8.Allmän sakrätt s 508.s. 15
9.”Massaskulden kan kort och gott definieras som en helt vanlig förpliktelse (is. 15
10.fråga om uppkomstförutsättningar och rättsverkningar) som bärs av konkurs-s. 15
11.boet såsom associationsliknande gemenskap. [Noter uteslutna.]”, Söderlund,s. 15
12.Konkursrätten s 499 f.s. 15
13.327s. 15
14.”Det är däremot inte svårt att allmänt definiera vad som avses med massa-s. 16
15.fordringar. Med massafordran avses, som nämnts, helt enkelt en fordran därs. 16
16.konkursboet står som gäldenär. Det är alltså frågan om att fordringsrättsligts. 16
17.bestämma att konkursboet i ett visst rättsförhållande är att betrakta soms. 16
18.gäldenär.”, Mellqvist & Welamson, Konkurs s 272. En massafordran är till synes en fordran mot konkursboet, och boet ådrar sig förpliktelser på samma sätt som vilken gäldenär som helst ådrar sig förpliktelser. Det är (i vart fall) en beskrivning som går igen i litteraturen. Mot den bakgrunden kan det sättas i fråga varför massafordringar behandlas tämligen utförligt i denna avhandling: Dels verkar det saknas kritisk tidpunkt i frågan om vad som krävs för att en massafordran ska före ligga, vilket gör att frågan faller utanför ramarna för denna avhandling. Dels verkar det råda stor enighet i frågan.s. 16
19.I rättspraxis har dock frågan om huruvida en massafordran föreligger vid ett flertal tillfällen behandlats som en uppkomstfråga av Högsta domstolen. Det gäller särskilt fall där vissa av de omständigheter som konstituerar fordrans uppkomst har inträffat före konkursutbrottet och konkursboet sedermera gjort fordran fullgången. Ett citat från NJA 2005 s 510 får illustrera detta sätt att behandla frågan:s. 16
20.”Tidpunkten för uppkomsten av en fordran har i doktrin och praxis ansettss. 16
21.relevant inte bara för bedömningen av om en fordran får göras gällande i ens. 16
22.konkurs (5 kap. 1 § konkurslagen) utan också för bedömningen av om dens. 16
23.är en konkursfordran eller en massafordran.” Av den citerade passagen framgår att Högsta domstolen fann att konkursutbrottet utgjorde en kritisk tidpunkt i frågan om massafordrans uppkomst. Domstolens hänvisning till 5 kap 1 § konkurslagen tydliggör nämligen att endast de fordringar som har uppkommit efter konkursutbrottet kan utgöra massafordringar. Högsta domstolen har även i andra fall – där vissa omständigheter inträffat före konkursutbrottet men fordran har blivit fullgången efter konkursutbrottet – utgått från att frågan om huruvida en massafordran föreligger är en fråga om fordrans uppkomsttidpunkt.s. 16
24.I doktrinen har Högsta domstolen kritiserats för detta synsätt. Det har sagts att frågan om huruvida en massafordran föreligger inte har annat samband med tidpunkten för fordrans uppkomst än att konkursboet inte 328 finns före konkursutbrottet, varför boet inte kan ådra sig någon skuld förrän efter konkursutbrottet. Det har rentav hävdats att Högsta domstolens beskrivning av frågan utgör ett missförstånd vad gäller problemställningen.s. 16
25.Kritiken utgår från en viss syn på vad som krävs för att en massafordran ska föreligga (se vidare strax nedan). I avhandlingen är utgångspunkten mer pluralistisk. Eftersom frågan om huruvida en massafordran föreligger har behandlats som en uppkomstfråga i rättspraxis, kommer den också att behandlas i föreliggande arbete.s. 17
26.Det kan redan här noteras att det i studien av vad som krävs för att en massafordran ska uppkomma kan göras en åtskillnad mellan tre olika sätt som en massafordran kan uppkomma: Dels kan konkursboet ådra sig nya förpliktelser (såsom omtalades i citaten ovan), det vill säga nya förpliktelser i så måtto att de inte emanerar från konkursgäldenärens avtal eller förehavanden på annat sätt. Dels kan konkursboet inträda i konkursgäldenärens avtal och på så sätt åta sig ansvar för förpliktelser. (I studien har det framkommit att om boet har inträtt i ett avtal i hög grad är en avtalsrättslig fråga i vilken den konkursrättsliga kontexten behöver beaktas.) Dels kan konkursboet bli ansvarigt enligt, vad som här benämns, särskilda konkursrättsliga normer, som aktualiseras om boet har tillgodogjort sig eller på annat sätt förfogat över en prestation som emanerar från konkursgäldenärens avtal. Här kan också noteras att vad gäller räckvidden för dessa normer blir spänningen mellan villkorsläran och normer som har stöd i en funktionalistisk bedömning särskilt tydlig.s. 17
27.Undersökningen nedan börjar med en studie av vilka eventuella systemargument som kan anföras i bedömningen av om konkursboet har ådragit sig ansvar och vilka slutsatser de argumenten för med sig. Associationstanken undersöks också, innan en funktionalistisk bedömning av frågan tar vid. Därefter vidtas en studie av olika typfall, vilkens. 17
28.329 även synliggör villkorslärans och principen om den väsentliga grundens relevans beträffande massafordrans uppkomst (dessa argumentationslinjer har redan beskrivits på ett allmänt plan ovan under kapitlen 6 och 7). I den avslutande syntesen tas sedan ett samlat grepp om frågan. I vanlig ordning ska dock först något sägas om dansk och norsk rätt.s. 17