Se bl a NJA 1970 s 539; NJA 1989 s 224; NJA 2001 s 353; NJA 2005 s 142; NJA 2011 s 739; NJA 2015 s 1072. Se även Hult, P, Condictio indebiti s 252 f. Jfr även Ingvarsson, T, Condictio indebiti s 41 ff.
Hänvisas från p. 2 (s. 44)
1.En annan fråga, som har behandlats i rättskällematerialet, är vad som krävs för att en konkursfordran på återbetalning efter en misstagsbetalning ska uppkomma. Højesteret har prövat en sådan fråga i U 2008 1635 H. I fallet hade (konkurs)gäldenären erlagt viss skatt före konkursutbrottet. Efter konkursutbrottet hade en skattenämnd beslutat att skatten skulle sättas ned och att konkursgäldenären därigenom hade rätt att återfå viss del av den tidigare inbetalade skatten. Frågan i målet var bland annat när fordran på att återfå skatten uppkom. Højesteret uttalade att betalningstidpunkten var den tidpunkt som fordran på återbetalningen hade uppkommit. Domstolen konstaterade att det gäller för de fordringar på återbetalning av belopp som senare visar sig vara felaktigt betalda. Rättsfallet gällde visserligen skatt och huvudfordrans uppkomst (kvittning i konkurs), men fallet har anförts som stöd för att denna uppkomsttidpunkt gäller generellt för återbetalningar av pengar i dansk rätt. En sådan tolkning har också stöd i den generella skrivning som Højesteret använde sig utav. Det finns inget skäl att tro att något annat skulle gälla i svensk rätt.s. 44
2.Här bör också beaktas att huvudregeln beträffande misstagsbetalningar är att de ska gå åter. Det gäller om betalningen inte utgör en disposition, såtillvida att betalaren frivilligt har valt att betala oavsett om betalningsskyldighet föreligger eller inte. Det brukar sägas att det är först när en viss tid har passerat och mottagaren har inrättat sig i god tro, som en rätt att behålla medlen kan föreligga. Men även andra faktorer kan spela in i bedömningen av om betalningsmottagaren har rätt att behålla medlen. I uppkomsthänseende bör förutsättningarna för att betalningsmottagaren ska få behålla medlen betraktas som resolutiva snarares. 44
3.251 än som suspensiva villkor. Återkravsrätten föreligger såsom fullgången redan vid betalningen. Det är först om ett inrättande i god tro sker, som en återbetalning inte kommer i fråga och fordran upphör. Sammantaget kan konstateras att i dessa fall har fordran uppkommit redan genom betalningen.s. 44