– några olika typfall

Inledande anmärkningar

1.I detta kapitel har vad som krävs för att en fordran ska uppkomma före eller efter konkursutbrottet behandlats utifrån såväl systemargument som en funktionalistisk bedömning. I båda undersökningarna framkom det att om (konkurs)gäldenären har förpliktat sig före konkursutbrottet har (i vart fall) en villkorad konkursfordran uppkommit. Det är även en ordning som är förenlig med villkorsläran. Enligt den läran har en fordran uppkommit om parten har blivit rättsligt bunden till den, även om fordran är villkorad av att en framtida och oviss omständighet ska inträffa, under förutsättning att rättshandlingens bindande rättsverkan inte har blivit villkorad. Att fordran har uppkommit när gäldenären har förpliktat sig är även delvis förenligt med principen om den väsentliga grundens riktlinje. Enligt den uppkommer en fordran genom avtalet eller den skadegörande handlingen (precisionen i riktlinjen kan dock inte sägas vara så skarp att det går att avgöra om en fordran också kan uppkomma genom ett löfte att binda sig till ett avtal). Av studien ovan framkom det också att om konkursgäldenären i stället förpliktat sig efter konkursutbrottet har en gäldenärsfordran uppkommit.s. 34

2.Utöver dessa argument och argumentationslinjer finns ett antal lagstadganden, rättsfall och en mängd uttalanden i doktrinen, som på ett eller annat sätt berör frågan om huruvida en fordran har uppkommit före eller efter konkursutbrottet. Detta material ska nu jämföras med det i kapitlet hittills behandlade materialet. Nedan kommer fordrans uppkomst att behandlas avseende fordringar som har sin grund i avtal eller andra rättshandlingar, utomobligatoriskt skadestånd, återbetalning efter en misstagsbetalning samt återvinning i konkurs.s. 34

Fordran med grund i avtal eller annan rättshandling

1.Vad som krävs för att en fordran ska uppkomma om den har sin grund i avtal eller annan rättshandling har prövats av Högsta domstolen ett antal gånger. Undersökningen kan ta NJA 1990 s 110 som utgångspunkt. I rättsfallet var fråga om huruvida vissa skadeståndsfordringar hade uppkommit före eller efter konkursutbrottet. Skadeståndsfordringarna hades. 34

2.241 sin grund i ett antal skuldebrev, vilka var utfärdade före konkursutbrottet, men omständigheterna som gav upphov till fordringarna inträffade i och med konkursen. Rättsfallet har refererats och undersökts ovan under avsnitt 6.3. Här ska bara påminnas om att Högsta domstolen fann att skadeståndsfordringarna hade uppkommit redan vid skuldförbindelsens ingående, och alltså före konkursutbrottet, med grund i villkorsläran.s. 34

3.I sammanhanget bör även NJA 1981 s 801 nämnas. I fallet hade ett mäklaravtal ingåtts mellan (konkurs)gäldenären och en mäklare före konkursen. Mäklaren hade också anvisat en köpare till (konkurs)gäldenären före konkursutbrottet. Konkursboet sålde sedan fastigheten till den anvisade köparen. Mäklarens fordran på provision blev därigenom fullgången. Frågan i rättsfallet var om denna fordran utgjorde en konkursfordran eller en massafordran. I den frågan uttalade Högsta domstolen:s. 35

4.”Men provisionsfordringen är i sådan väsentlig mån grundad på vad soms. 35

5.förekommit före konkursbeslutet att enbart den omständigheten att kon-s. 35

6.kursförvaltaren utnyttjade mäklarbolagets tidigare anvisning på köpare intes. 35

7.kan ge fordringen karaktär av massafordran.” Som synes fann Högsta domstolen att fordran väsentligen var grundad i avtalet och mäklarens anvisning, varför fordran hade uppkommit före konkursutbrottet.s. 35

8.Här bör tilläggas att rättsfallet inte behöver tolkas som att det krävdes att både avtalet och anvisningen skulle föreligga före konkursutbrottet, för att en konkursfordran skulle ha uppkommit. Frågan i rättsfallet var om konkursboet var ansvarigt för fordran. Frågan var alltså inte vad som krävdes för att en konkursfordran skulle uppkomma. Av undersökningen av principen om den väsentliga grunden ovan framkom i stället att enligt den principen uppkommer en fordran i regel genom avtalet.s. 35

9.Det finns också ett antal bestämmelser som indirekt är relevanta för att bedöma om en konkursfordran har uppkommit. Bestämmelserna reglerar på vilket sätt konkursboet kan inträda i gäldenärens avtal, under vilka omständigheter som boet blir ansvarigt eller vilken rätt konkursgäldenärens medkontrahent har till skadestånd på grund av gäldenärens konkurs. I bestämmelserna föreskrivs inte uttryckligen vad som krävs för att en konkursfordran ska uppkomma. Men i de rättskällor som behandlar bestämmelserna har det ofta uttalats att en konkursfordran uppkommer genom avtalet. Så sker till exempel i anslutning till bestämmelsen om 242 köp av lös egendom i 63 § köplagen, köp av fast egendom i 4 kap 26 § JB, arrende i allmänhet i 8 kap 15–18 §§ JB, hyra av bostad och lokal i 12 kap 31 § JB, kommissionsavtal i 43 § 2 st kommissionslagen samt handelsagentursavtal enligt 34 § 2 st lagen om handelsagentur. Det finns därtill rättsfall från Högsta domstolen som slår fast att en konkursfordran på royalty med grund i ett förlagsavtal uppkommer genom avtalet.s. 35

10.Här kan också noteras att en konkursfordran avseende lön, som huvudregel, uppkommer genom anställningsavtalet. Det framgår av förmånsrättslagen. I lagens 12 § 1 st 2 men föreskrivs nämligen att de fordringar som belöper på tiden före konkursbeslutet (och inom en månad därefter) är föremål för allmän förmånsrätt. Eftersom förmånsrätt endast gäller för konkursfordringar utgör även dessa lönefordringar konkursfordringar. Det har i såväl rättspraxis som doktrinen tolkats som att konkursfordran på lön uppkommer vid anställningsavtalets ingående, även om arbete har utförts efter konkursutbrottet.s. 36

11.243s. 36

12.Beträffande fordringar med grund i avtal bör det också nämnas att vad gäller fordrans uppkomst, såvitt avser den allmänna preskriptionsregeln i preskriptionslagen, har det gjorts en skillnad mellan momentana och varaktiga avtal. Det kommer till uttryck i NJA 2000 s 569. Rättsfallet gällde bland annat frågan om när vissa hyresfordringar hade uppkommit. Dessa hade sin grund i ett avtal om bostadshyra. Högsta domstolen fann att sådana fordringar ”på betalning för prestationer som skall fullgöras i framtiden i preskriptionshänseende anses ha tillkommit först när prestation skett eller fordringen eljest förfallit till betalning […]. [Min kursivering.]” I rättsfallet uttalade domstolen också att huvudprincipen är att villkorliga fordringar uppkommer vid tiden för avtalets ingående. Huvudregeln är alltså tydlig, och någon grund för att här göra skillnad mellan varaktiga och momentana avtal har inte framkommit.s. 37

13.Det finns även rättskällematerial att beakta i frågan om huruvida en regressfordran har uppkommit före eller efter konkursutbrottet. Frågan är reglerad vad gäller kvittning i konkurs. I 5 kap 17 § konkurslagen föreskrivs nämligen att vid tillämpningen av 15 § i samma kapitel anses en fordran på sådan ersättning som tillkommer en borgensman eller någon annan med anledning av en förpliktelse som han (eller hon) har infriat (regressfordran) förvärvad när hans (eller hennes) förpliktelse grundades. Även om bestämmelsen gäller kvittning i konkurs, råder det enighet om att samma ordning gäller beträffande om en fordran har uppkommit före konkursutbrottet. 244s. 37

14.Mot bakgrund av detta rättskällematerial kan det inte finnas något tvivel om att en fordran med grund i ett avtal eller i andra rättshandlingar uppkommer genom rättshandlingen eller i vart fall genom avtalet.s. 38

Delikt

1.Att utomobligatoriska skadestånd kan ha sin grund i såväl handling som underlåtenhet behöver beaktas i frågan om vad som krävs för att utomobligatoriska fordringar ska uppkomma före eller efter konkursutbrottet. Vad gäller sådana fordringar som har sin grund i en handling uttalas det i förarbetena till den nu gällande konkurslagen att de kan göras gällande i konkurs, om den skadegörande händelsen har ägt rum före konkursutbrottet. Enligt departementschefen har det ingen betydelse om skadan har inträffat före konkursutbrottet eller inte. Uttalandet skedde visserligen i anslutning till en diskussion om nackdelsrekvisitet (beträffande återvinning i konkurs), men i doktrinen råder i stort sett enighet om att det är tillräckligt att den skadegörande handlingen har skett före kon-s. 38

2.245 kursutbrottet, för att en konkursfordran ska ha uppkommit. Samma uppkomsttidpunkt gäller i dansk och norsk rätt i denna fråga.s. 38

3.Uppkomstfrågan beträffande utomobligatoriska skadestånd med grund i en underlåtenhet att handla är svårare att avgöra. Om en sådan underlåtenhetsfrist börjar löpa före konkursutbrottet och fortsatt löper vid konkursutbrottet aktualiseras spörsmålet. Här tycks det inte finnas någon vägledning att hämta i de svenska rättskällorna. I den danska doktrinen brukar det hänvisas till U 1971 276/2 H i denna fråga. I rättsfallet hade en fiskare försatts i konkurs. I sin verksamhet hade fiskaren placerat ut vissa pålar utanför Ærø, vilka han hade spänt fiskenät emellan. Enligt gällande lag ålåg det fiskaren att ta bort pålarna vid äventyr av ersättningsansvar. I konkursen överlät konkursboet vissa av fiskeanrättningarna till andra fiskare. Efter det att förvaltaren hade meddelat Fiskeriministeriet att boet inte hade möjlighet att ta bort resterande pålar, tillsåg ministeriet att pålarna blev borttagna. Ministeriet gjorde gällande att kostnaden för detta arbete skulle ersättas, som en massafordran i konkursen.s. 39

4.I sin dom konstaterade Højesteret att vid konkursutbrottet ålåg det konkursgäldenären att ta bort pålarna och att fordran mot konkursgäl246 denären därför hade uppkommit före konkursutbrottet. Fordran kunde alltså göras gällande i konkursen. Domstolen fann också att konkursboet inte hade ådragit sig något självständigt ansvar för borttagandet av pålarna, genom att exempelvis fortsätta driften av verksamheten. I den danska doktrinen anges fallet som stöd för att en konkursfordran avseende utomobligatoriskt skadestånd, som har sin grund i underlåtenhet att handla, uppkommer redan då fristen att handla börjar löpa.s. 39

5.Ytterligare skäl kan anföras för denna uppkomsttidpunkt. Om de här diskuterade fordringarna i stället uppkom då fristen att handla löpte ut skulle det medföra att gränsdragningsproblem. Det beror på att gränsen mellan vad som skadeståndsrättsligt utgör en handling respektive en underlåtenhet skulle bli avgörande. En underlåtenhet kan emellertid ofta omformuleras till en handling och vice versa. Håkan Andersson har uttryckt det på följande vis: ”Man kan ofta via gestaltande val frammana bilden av en ’positiv handling’ som innefattar vissa brister i säkerhetshänseende – eller så kan man välja att framställa saken såsom en ’negativ underlåtenhet’ att åtgärda den ifrågavarande säkerhetsaspekten.”s. 40

6.Ett rättsfall från Högsta domstolen får illustrera denna gränsdragningsproblematik. I NJA 1973 s 141 var fråga om huruvida ett byggbolag skulle vara skadeståndsskyldigt för viss personskada. Sent en kväll hade den personen som sedermera krävde bolaget på skadestånd gått in på ett byggområde tillhörande byggbolaget för att kasta vatten. Olyckligtvis föll personen i fråga ned i ett öppet hisschakt på byggområdet och skadade sig. Vad gällde bolagets eventuella skadeståndsansvar fann Högsta domstolen att bolaget hade varit vårdslöst, bland annat genom att det hade underlåtit att inhägna byggområdet och täcka för schaktet efter arbetsdagens slut.s. 40

7.Här kan uppmärksammas att om Högsta domstolen hade förlagt händelseförloppets utgångspunkt till en tidigare tidpunkt, såsom byg-s. 40

8.247 gets påbörjan eller grävandet av schaktet, skulle vad som beskrevs som underlåtenhet att handla i stället kunna ha formulerats som en handling. Det vårdslösa hade då bestått i utförandet av denna handling. I och med att en underlåtenhet på så vis kan omformuleras till en handling och vice versa bör samma uppkomsttidpunkt väljas, såtillvida att uppkomsttidpunkten bör bestå i det relevanta skeendets början eller slut. På så sätt kan gränsdragningsproblematiken undvikas. I och med att det står klart att en konkursfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen borde alltså en skadeståndsfordran, som har sin grund i en underlåtenhet, uppkomma då fristen att handla tar sin början (beträffande konkursfordrans uppkomst).s. 40

9.En sådan uppkomsttidpunkt är dock inte förenlig med vad som gäller i fråga om fordrans uppkomst, såvitt avser den allmänna preskriptionsregeln. Enligt den uppkommer nämligen en fordran på utomobligatoriskt skadestånd med grund i underlåtenhet att handla vid den tidpunkt då åtgärd senast borde ha vidtagits. Det framgår av rättspraxis, lagmotiv samt en relativt enig doktrin. De fordringar som har sin grund i en handling uppkommer däremot genom handlingen. Låt vara att uppkomsttidpunkten i vissa liknande fall har modifierats just med tanke på en liknande gränsdragningsproblematik. I NJA 1987 s 243 uttalade nämligen Högsta domstolen att preskriptionsfristen för fel och brist bör räknas från en och samma tidpunkt, bland annat eftersom gränsen dem emellan är svår att dra. Vad gäller huvudreglerna i uppkomstfrågan har likväl inte den nämnda gränsdragningsproblematiken haft någon avgörande inverkan beträffande preskription.s. 41

10.I sammanhanget bör emellertid fästas avseende vid att syftena och ändamålen med reglerna om fordringspreskription skiljer sig åt jämfört med reglerna om vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs. Syftet med preskription har bland annat sagts vara att säkra gäldenärens ställning och undvika rättegångar med otillförlitliga bevismedel. Att 248 förlägga startpunkten för preskriptionsfristen (vilken är densamma som uppkomsten av fordran) redan till när handlingen först borde ha vidtagits framstår som oförenligt med syftet med preskriptionsreglerna. Det skulle nämligen medföra att äldre bevis skulle behöva användas i vissa rättegångar än vad som blir fallet om fordran uppkommer när underlåtenhetsfristen löper ut. Det finns antagligen heller inget behov av att säkra gäldenärens ställning under fristen, eftersom gäldenären då fortsatt kan vidta åtgärder för att undvika skadan.s. 41

11.Denna slutsats kan jämföras med resultatet av den funktionalistiska bedömningen av frågan om konkursfordrans uppkomsttidpunkt. Med grund i likabehandlingsprincipen och frysningsprincipen konstaterades i avsnittet strax ovan att en fordran har uppkommit före konkursutbrottet om fordringsägaren kan kategoriseras som borgenär vid den kritiska tidpunkten, eftersom det leder till att en eventuell kapplöpning mellan borgenärerna stoppas. Resultatet står i överensstämmelse med Højesterets avgörande i U 1971 276/2 H. Fiskeministeriet kategoriserades indirekt som borgenär i fallet, eftersom det fick göra gällande sin fordran i konkursen.s. 42

12.Konsekvensbedömningarna får på så vis olika resultat. Uppkomsttidpunkten behöver alltså inte bestämmas på samma sätt i fråga om konkursfordrans uppkomst som den gör i uppkomstfrågan såvitt gäller preskription. Uppkomsttidpunkten bör i stället förläggas till när plikten att handla inträder, såvitt avser utomobligatoriska skadeståndsfordringar, i frågan om konkursfordrans uppkomst.s. 42

13.Vad gäller perdurerande delikt kan samma argument anföras, som i uppkomstfrågan avseende fordringar med grund i underlåtenhet. Högsta domstolen har uttalat att sådana fordringar i preskriptionshänseende uppkommer successivt. Samma typ av ändamålsövervägande som gjordes för utomobligatoriska skadeståndsfordringar med grund i underlåtenhet kan göras beträffande perdurerande delikt i frågan om fordrans uppkomst avseende den allmänna preskriptionsregeln. Återigen kommer dock konsekvensbedömningen att falla annorlunda ut i frågan om konkursfordrans uppkomst. Det bör därför vara tillräckligt att den perdurerande handlingen har påbörjats, för att fordringar som har sin grund i ett perdurerande delikt ska ha uppkommit före konkursutbrottet.s. 42

14.249s. 42

15.Silje Karine Nordtveit lyfter en annan aspekt, såvitt avser skadeståndsfordringar med grund i en underlåtenhet att handla och konkursfordrans uppkomst, som bör behandlas här. Hon påpekar att det inte är tillräckligt att en underlåtenhetsfrist har börjat löpa för att fordran ska uppkomma, utan att det också bör finnas en anknytning mellan gäldenär och borgenär för att sådana fordringar ska ha uppkommit. I NJA 1973 s 141, som refererades strax ovan, skulle det få till följd att någon fordran inte hade uppkommit då bygget påbörjades, schaktet grävdes eller ens när schaktet inte täcktes över (trots att arbetsdagen var slut), eftersom någon anknytning mellan gäldenär och borgenär inte fanns vid den tidpunkten. Det var först när vattenkastaren skadade sig, som en anknytning mellan skadevållaren och den skadelidande uppstod. Hade konkursutbrottet inträffat någon gång mellan det att schaktet grävdes och innan vatten kastaren föll ned i detsamma skulle alltså vattenkastaren inte kunna ha gjort gällande någon skadeståndsfordran i konkursen, om den av Nord tveit förordade ordningen skulle gälla. I U 1971 276/2 H hade dock inte uppkomsttidpunkten förändrats på grund av Nordtveits resonemang, eftersom borgenären (Fiskeministeriet) redan var utpekad från det att plikten att handla inträdde.s. 43

16.Det är svårt att använda likabehandlingsprincipen eller frysningsprincipen för att avgöra om den av Nordtveit förordade ordningen ska gälla eller inte; borgenärsbegreppet är inte så precist att det ger vägledning i den frågan. Systemargumenten som framkom ovan bör dock beaktas. Då de behandlades påpekades att bedömningen av huruvida en fordran har uppkommit före eller efter konkursutbrottet hör samman med gäldenärens rådighetsförlust, såtillvida att gäldenären inte ska kunna ådra sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen efter konkursutbrottet. Utifrån det argumentet har det ingen betydelse om det finns någon anknytning till en borgenär eller inte. Har gäldenären, likt skadevållaren i vattenkastarfallet, grävt ett schakt före konkursutbrottet och detta schakt ger upphov till en fullgången skadeståndsfordran efter konkursutbrottet, bör skadeståndsfordran kunna göras gällande i konkursen. Något krav på anknytning mellan gäldenär och borgenär vid konkursutbrottet bör alltså inte ställas upp.s. 43

17.Sammantaget bör alltså fordrans uppkomsttidpunkt förläggas till tidpunkten för när handlingsfristen inträder, om fordran har sin grund i en underlåtenhet att handla. Har den utomobligatoriska fordran i stället sin grund i en handling, uppkommer den i samband med den skadegörande 250 handlingen. Det finns inget skäl att välja en annan uppkomsttidpunkt för de fall då handlingen är perdurerande.s. 43

Fordran på återbetalning (efter misstagsbetalning)

1.En annan fråga, som har behandlats i rättskällematerialet, är vad som krävs för att en konkursfordran på återbetalning efter en misstagsbetalning ska uppkomma. Højesteret har prövat en sådan fråga i U 2008 1635 H. I fallet hade (konkurs)gäldenären erlagt viss skatt före konkursutbrottet. Efter konkursutbrottet hade en skattenämnd beslutat att skatten skulle sättas ned och att konkursgäldenären därigenom hade rätt att återfå viss del av den tidigare inbetalade skatten. Frågan i målet var bland annat när fordran på att återfå skatten uppkom. Højesteret uttalade att betalningstidpunkten var den tidpunkt som fordran på återbetalningen hade uppkommit. Domstolen konstaterade att det gäller för de fordringar på återbetalning av belopp som senare visar sig vara felaktigt betalda. Rättsfallet gällde visserligen skatt och huvudfordrans uppkomst (kvittning i konkurs), men fallet har anförts som stöd för att denna uppkomsttidpunkt gäller generellt för återbetalningar av pengar i dansk rätt. En sådan tolkning har också stöd i den generella skrivning som Højesteret använde sig utav. Det finns inget skäl att tro att något annat skulle gälla i svensk rätt.s. 44

2.Här bör också beaktas att huvudregeln beträffande misstagsbetalningar är att de ska gå åter. Det gäller om betalningen inte utgör en disposition, såtillvida att betalaren frivilligt har valt att betala oavsett om betalningsskyldighet föreligger eller inte. Det brukar sägas att det är först när en viss tid har passerat och mottagaren har inrättat sig i god tro, som en rätt att behålla medlen kan föreligga. Men även andra faktorer kan spela in i bedömningen av om betalningsmottagaren har rätt att behålla medlen. I uppkomsthänseende bör förutsättningarna för att betalningsmottagaren ska få behålla medlen betraktas som resolutiva snarares. 44

3.251 än som suspensiva villkor. Återkravsrätten föreligger såsom fullgången redan vid betalningen. Det är först om ett inrättande i god tro sker, som en återbetalning inte kommer i fråga och fordran upphör. Sammantaget kan konstateras att i dessa fall har fordran uppkommit redan genom betalningen.s. 44

Fordran till följd av återvinning

1.Den sista fordringstypen som ska studeras här är fordran till följd av återvinning i konkurs. Frågan om sådana fordringars uppkomsttidpunkt har prövats av Högsta domstolen avseende bland annat kvittning i konkurs. Vad gäller konkursfordrans uppkomst skulle följande (inte helt ovanliga) situation kunna aktualisera uppkomstfrågan: Anta att bolag X gick i konkurs den 1 juni. Anta också att detta bolag hade betalat en skuld till bolag Y den 1 april. Betalningen av skulden visar sig sedan vara återvinningsbar enligt 4 kap 10 § konkurslagen. Anta vidare att den 1 maj hade även bolag Y gått i konkurs. Frågan kan då ställas om fordran till följd av återvinning kan göras gällande i bolag Y:s konkurs.s. 45

2.Högsta domstolen har bland annat prövat frågan om återvinningsfordrans uppkomsttidpunkt gällande kvittning i konkurs såvitt avser huvudfordrans uppkomst. Fallen behandlas närmare nedan under avsnitt 14.5.5. Här bör dock nämnas att domstolen har funnit att återvinningsfordran har uppkommit genom konkursen i dessa fall, samt att i NJA 2001 s 805 påtalades det att syftet med återvinningsreglerna är att i konkursborgenärernas gemensamma intresse återställa det läge som rådde innan den återvinningsbara rättshandlingen företogs. Domstolen konstaterade också i 2001 års avgörande att syftet inte kan förverkligas om återvinningssvaranden kan använda en konkursfordran till att kvitta mot en återvinningsfordran, eftersom återvinningen då skulle sakna betydelse.s. 45

3.Återvinningsfordrans uppkomsttidpunkt har också prövats i NJA 2011 s 755. Fallet gällde tillämpningen av den allmänna preskriptionsregeln i 2 § preskriptionslagen. Som bekant följer det av den bestämmelsen att en fordran preskriberas 10 år efter dess uppkomst. I rättsfallet skulle återvinningsfordran vara preskriberad om den hade uppkommit redan genom den rättshandling som grundade återvinningsfordran. Den skulle däremot inte vara preskriberad om återvinningsfordran hade uppkommit genom konkursen. Högsta domstolen fann, mot bakgrund av bland annat de skäl som uppbär preskriptionsinstitutet (hänsyn till par252 terna och bevisbegränsningsfunktionen) samt konkurslagens förarbeten, att fordran hade uppkommit redan genom rättshandlingen.s. 45

4.Högsta domstolen har alltså förlagt återvinningsfordrans uppkomst till olika tidpunkter. Frågan är då vad som ska gälla beträffande gäldenärsoch konkursfordrans uppkomst. Det är dags att återvända till det nämnda exemplet. Om uppkomsttidpunkten skulle förläggas till återvinningskärandens konkurs, såsom gäller i fråga om huvudfordrans uppkomst, så skulle bolag X:s konkursbo inte kunna göra gällande fordran i bolag Y:s konkurs. Bolag Y:s konkurs inträffade den 1 maj och bolag X gick i konkurs först den 1 juni. Om återvinningsfordrans uppkomsttidpunkt i stället förläggs till tidpunkten för rättshandlingen skulle fordran kunna göras gällande i bolag Y:s konkurs.s. 46

5.Som påpekades ovan i den funktionalistiska bedömningen bör likabehandlingsprincipen och frysningsprincipen få genomslag då konkursfordrans uppkomsttidpunkt bestäms. Det talar för att endast de som är borgenärer vid konkursutbrottet bör kunna få göra gällande sina fordringar i konkursen. En sådan ordning ger en relativt tidig uppkomsttidpunkt – en uppkomsttidpunkt som påminner om den som gäller i preskriptionshänseende. Systemargumenten som utvecklades ovan ger också en tidig uppkomsttidpunkt, eftersom det där betonades att det är tillräckligt att (konkurs)gäldenären har förpliktat sig före konkursutbrottet, för att en konkursfordran ska ha uppkommit. Återvinningsfordran bör därför uppkomma redan genom den rättshandling som grundar fordran, såvitt avser konkursfordrans uppkomst.s. 46

6.Mot den ordningen kan invändas att konkursboet inte finns som borgenär förrän konkursen inträffar, varför fordran i stället borde uppkomma genom konkursen, såsom i frågan om huvudfordrans uppkomst. Det var ett argument som minoriteten i Högsta domstolen fäste avseende vid i NJA 2011 s 755. Det skälet förhindrade dock inte att majoriteten fann att återvinningsfordran hade uppkommit vid tidpunkten för rättshandlingen. Minoritetens argument bör därför inte tillmätas vikt i denna fråga heller.s. 46

7.253s. 46

Konkurs- och gäldenärsfordrans uppkomst