12.6.3 · Delikt

1.Att utomobligatoriska skadestånd kan ha sin grund i såväl handling som underlåtenhet behöver beaktas i frågan om vad som krävs för att utomobligatoriska fordringar ska uppkomma före eller efter konkursutbrottet. Vad gäller sådana fordringar som har sin grund i en handling uttalas det i förarbetena till den nu gällande konkurslagen att de kan göras gällande i konkurs, om den skadegörande händelsen har ägt rum före konkursutbrottet. Enligt departementschefen har det ingen betydelse om skadan har inträffat före konkursutbrottet eller inte. Uttalandet skedde visserligen i anslutning till en diskussion om nackdelsrekvisitet (beträffande återvinning i konkurs), men i doktrinen råder i stort sett enighet om att det är tillräckligt att den skadegörande handlingen har skett före kon-s. 38

2.245 kursutbrottet, för att en konkursfordran ska ha uppkommit. Samma uppkomsttidpunkt gäller i dansk och norsk rätt i denna fråga.s. 38

3.Uppkomstfrågan beträffande utomobligatoriska skadestånd med grund i en underlåtenhet att handla är svårare att avgöra. Om en sådan underlåtenhetsfrist börjar löpa före konkursutbrottet och fortsatt löper vid konkursutbrottet aktualiseras spörsmålet. Här tycks det inte finnas någon vägledning att hämta i de svenska rättskällorna. I den danska doktrinen brukar det hänvisas till U 1971 276/2 H i denna fråga. I rättsfallet hade en fiskare försatts i konkurs. I sin verksamhet hade fiskaren placerat ut vissa pålar utanför Ærø, vilka han hade spänt fiskenät emellan. Enligt gällande lag ålåg det fiskaren att ta bort pålarna vid äventyr av ersättningsansvar. I konkursen överlät konkursboet vissa av fiskeanrättningarna till andra fiskare. Efter det att förvaltaren hade meddelat Fiskeriministeriet att boet inte hade möjlighet att ta bort resterande pålar, tillsåg ministeriet att pålarna blev borttagna. Ministeriet gjorde gällande att kostnaden för detta arbete skulle ersättas, som en massafordran i konkursen.s. 39

4.I sin dom konstaterade Højesteret att vid konkursutbrottet ålåg det konkursgäldenären att ta bort pålarna och att fordran mot konkursgäl246 denären därför hade uppkommit före konkursutbrottet. Fordran kunde alltså göras gällande i konkursen. Domstolen fann också att konkursboet inte hade ådragit sig något självständigt ansvar för borttagandet av pålarna, genom att exempelvis fortsätta driften av verksamheten. I den danska doktrinen anges fallet som stöd för att en konkursfordran avseende utomobligatoriskt skadestånd, som har sin grund i underlåtenhet att handla, uppkommer redan då fristen att handla börjar löpa.s. 39

5.Ytterligare skäl kan anföras för denna uppkomsttidpunkt. Om de här diskuterade fordringarna i stället uppkom då fristen att handla löpte ut skulle det medföra att gränsdragningsproblem. Det beror på att gränsen mellan vad som skadeståndsrättsligt utgör en handling respektive en underlåtenhet skulle bli avgörande. En underlåtenhet kan emellertid ofta omformuleras till en handling och vice versa. Håkan Andersson har uttryckt det på följande vis: ”Man kan ofta via gestaltande val frammana bilden av en ’positiv handling’ som innefattar vissa brister i säkerhetshänseende – eller så kan man välja att framställa saken såsom en ’negativ underlåtenhet’ att åtgärda den ifrågavarande säkerhetsaspekten.”s. 40

6.Ett rättsfall från Högsta domstolen får illustrera denna gränsdragningsproblematik. I NJA 1973 s 141 var fråga om huruvida ett byggbolag skulle vara skadeståndsskyldigt för viss personskada. Sent en kväll hade den personen som sedermera krävde bolaget på skadestånd gått in på ett byggområde tillhörande byggbolaget för att kasta vatten. Olyckligtvis föll personen i fråga ned i ett öppet hisschakt på byggområdet och skadade sig. Vad gällde bolagets eventuella skadeståndsansvar fann Högsta domstolen att bolaget hade varit vårdslöst, bland annat genom att det hade underlåtit att inhägna byggområdet och täcka för schaktet efter arbetsdagens slut.s. 40

7.Här kan uppmärksammas att om Högsta domstolen hade förlagt händelseförloppets utgångspunkt till en tidigare tidpunkt, såsom byg-s. 40

8.247 gets påbörjan eller grävandet av schaktet, skulle vad som beskrevs som underlåtenhet att handla i stället kunna ha formulerats som en handling. Det vårdslösa hade då bestått i utförandet av denna handling. I och med att en underlåtenhet på så vis kan omformuleras till en handling och vice versa bör samma uppkomsttidpunkt väljas, såtillvida att uppkomsttidpunkten bör bestå i det relevanta skeendets början eller slut. På så sätt kan gränsdragningsproblematiken undvikas. I och med att det står klart att en konkursfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen borde alltså en skadeståndsfordran, som har sin grund i en underlåtenhet, uppkomma då fristen att handla tar sin början (beträffande konkursfordrans uppkomst).s. 40

9.En sådan uppkomsttidpunkt är dock inte förenlig med vad som gäller i fråga om fordrans uppkomst, såvitt avser den allmänna preskriptionsregeln. Enligt den uppkommer nämligen en fordran på utomobligatoriskt skadestånd med grund i underlåtenhet att handla vid den tidpunkt då åtgärd senast borde ha vidtagits. Det framgår av rättspraxis, lagmotiv samt en relativt enig doktrin. De fordringar som har sin grund i en handling uppkommer däremot genom handlingen. Låt vara att uppkomsttidpunkten i vissa liknande fall har modifierats just med tanke på en liknande gränsdragningsproblematik. I NJA 1987 s 243 uttalade nämligen Högsta domstolen att preskriptionsfristen för fel och brist bör räknas från en och samma tidpunkt, bland annat eftersom gränsen dem emellan är svår att dra. Vad gäller huvudreglerna i uppkomstfrågan har likväl inte den nämnda gränsdragningsproblematiken haft någon avgörande inverkan beträffande preskription.s. 41

10.I sammanhanget bör emellertid fästas avseende vid att syftena och ändamålen med reglerna om fordringspreskription skiljer sig åt jämfört med reglerna om vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs. Syftet med preskription har bland annat sagts vara att säkra gäldenärens ställning och undvika rättegångar med otillförlitliga bevismedel. Att 248 förlägga startpunkten för preskriptionsfristen (vilken är densamma som uppkomsten av fordran) redan till när handlingen först borde ha vidtagits framstår som oförenligt med syftet med preskriptionsreglerna. Det skulle nämligen medföra att äldre bevis skulle behöva användas i vissa rättegångar än vad som blir fallet om fordran uppkommer när underlåtenhetsfristen löper ut. Det finns antagligen heller inget behov av att säkra gäldenärens ställning under fristen, eftersom gäldenären då fortsatt kan vidta åtgärder för att undvika skadan.s. 41

11.Denna slutsats kan jämföras med resultatet av den funktionalistiska bedömningen av frågan om konkursfordrans uppkomsttidpunkt. Med grund i likabehandlingsprincipen och frysningsprincipen konstaterades i avsnittet strax ovan att en fordran har uppkommit före konkursutbrottet om fordringsägaren kan kategoriseras som borgenär vid den kritiska tidpunkten, eftersom det leder till att en eventuell kapplöpning mellan borgenärerna stoppas. Resultatet står i överensstämmelse med Højesterets avgörande i U 1971 276/2 H. Fiskeministeriet kategoriserades indirekt som borgenär i fallet, eftersom det fick göra gällande sin fordran i konkursen.s. 42

12.Konsekvensbedömningarna får på så vis olika resultat. Uppkomsttidpunkten behöver alltså inte bestämmas på samma sätt i fråga om konkursfordrans uppkomst som den gör i uppkomstfrågan såvitt gäller preskription. Uppkomsttidpunkten bör i stället förläggas till när plikten att handla inträder, såvitt avser utomobligatoriska skadeståndsfordringar, i frågan om konkursfordrans uppkomst.s. 42

13.Vad gäller perdurerande delikt kan samma argument anföras, som i uppkomstfrågan avseende fordringar med grund i underlåtenhet. Högsta domstolen har uttalat att sådana fordringar i preskriptionshänseende uppkommer successivt. Samma typ av ändamålsövervägande som gjordes för utomobligatoriska skadeståndsfordringar med grund i underlåtenhet kan göras beträffande perdurerande delikt i frågan om fordrans uppkomst avseende den allmänna preskriptionsregeln. Återigen kommer dock konsekvensbedömningen att falla annorlunda ut i frågan om konkursfordrans uppkomst. Det bör därför vara tillräckligt att den perdurerande handlingen har påbörjats, för att fordringar som har sin grund i ett perdurerande delikt ska ha uppkommit före konkursutbrottet.s. 42

14.249s. 42

15.Silje Karine Nordtveit lyfter en annan aspekt, såvitt avser skadeståndsfordringar med grund i en underlåtenhet att handla och konkursfordrans uppkomst, som bör behandlas här. Hon påpekar att det inte är tillräckligt att en underlåtenhetsfrist har börjat löpa för att fordran ska uppkomma, utan att det också bör finnas en anknytning mellan gäldenär och borgenär för att sådana fordringar ska ha uppkommit. I NJA 1973 s 141, som refererades strax ovan, skulle det få till följd att någon fordran inte hade uppkommit då bygget påbörjades, schaktet grävdes eller ens när schaktet inte täcktes över (trots att arbetsdagen var slut), eftersom någon anknytning mellan gäldenär och borgenär inte fanns vid den tidpunkten. Det var först när vattenkastaren skadade sig, som en anknytning mellan skadevållaren och den skadelidande uppstod. Hade konkursutbrottet inträffat någon gång mellan det att schaktet grävdes och innan vatten kastaren föll ned i detsamma skulle alltså vattenkastaren inte kunna ha gjort gällande någon skadeståndsfordran i konkursen, om den av Nord tveit förordade ordningen skulle gälla. I U 1971 276/2 H hade dock inte uppkomsttidpunkten förändrats på grund av Nordtveits resonemang, eftersom borgenären (Fiskeministeriet) redan var utpekad från det att plikten att handla inträdde.s. 43

16.Det är svårt att använda likabehandlingsprincipen eller frysningsprincipen för att avgöra om den av Nordtveit förordade ordningen ska gälla eller inte; borgenärsbegreppet är inte så precist att det ger vägledning i den frågan. Systemargumenten som framkom ovan bör dock beaktas. Då de behandlades påpekades att bedömningen av huruvida en fordran har uppkommit före eller efter konkursutbrottet hör samman med gäldenärens rådighetsförlust, såtillvida att gäldenären inte ska kunna ådra sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen efter konkursutbrottet. Utifrån det argumentet har det ingen betydelse om det finns någon anknytning till en borgenär eller inte. Har gäldenären, likt skadevållaren i vattenkastarfallet, grävt ett schakt före konkursutbrottet och detta schakt ger upphov till en fullgången skadeståndsfordran efter konkursutbrottet, bör skadeståndsfordran kunna göras gällande i konkursen. Något krav på anknytning mellan gäldenär och borgenär vid konkursutbrottet bör alltså inte ställas upp.s. 43

17.Sammantaget bör alltså fordrans uppkomsttidpunkt förläggas till tidpunkten för när handlingsfristen inträder, om fordran har sin grund i en underlåtenhet att handla. Har den utomobligatoriska fordran i stället sin grund i en handling, uppkommer den i samband med den skadegörande 250 handlingen. Det finns inget skäl att välja en annan uppkomsttidpunkt för de fall då handlingen är perdurerande.s. 43