Se t ex NJA 1981 s 801; NJA 1990 s 110; NJA 2005 s 510; prop 1986/87:90 s 123; Ekdahl, Om fordran i konkurs s 5; Welamson, L, Konkursrätt s 441 f; Adlercreutz, Avtalet och fordringen särskilt vid varaktiga avtal s 305; Hessler, Allmän sakrätt s 505; Heuman, Specialprocess s 248.
Hänvisas från p. 21 (s. 7)
21.Rättskälleläget är dock mer intrikat – andra argument än syftet och ändamålet med den bestämmelse som ska tillämpas har använts för att avgöra frågor om fordrans uppkomst. Det kommer till exempel indirekt till uttryck i förarbetena till 1921 års konkurslag, där det påtalas att frågan om huruvida en fordran har uppkommit inte är en konkurslags sak att avgöra. Frågan om fordrans uppkomsttidpunkt är alltså enligt detta uttalande inte alls en insolvensrättslig fråga. Tidigare nämndes också att Högsta domstolen lade ut en ny linje genom de refererade allmänna uttalandena; det finns en mängd ytterligare argument och rättsliga normer som i många fall inte utgår från att syftet och ändamålet med den aktuella regeln ska avgöra om en fordran har uppkommit. Principen om den väsentliga grunden har redan nämnts. Den har också hänvisats till och använts i frågan om fordrans uppkomst i rättspraxis, förarbeten och doktrinen. Det har sagts att när den väsentliga grunden för fordrans. 7