I

1.med honom«. Högsta domstolen gjorde en helhetsbedömning av brevets innehåll, det sätt på vilket det tillkommit och omständigheterna i övrigt och kom fram till att brevet inte kunde »anses utgöra ett till Bertil L riktat letter of intent«.Med ovanstående distinktion innebär domstolens formulering att dokumentet inte innehöll någon avsiktsutfåstelse. Om det följer av tolkningen att ett letter oj intent inte innehåller någon avsiktsutfåstelse, är dess relation till avtalsvitet oproblematisk. Ett avtalsvite knutet till en icke-bindande avsiktsförklaring kommer inte att aktualiseras, eftersom uppkomsten av en vitesfordran kräver överträdelse av en giltig och därmed bindande avsiktsutfåstelse. Istället kommer ett eventuellt skadeståndsanspråk i detta fall precis som tidigare att bygga på utomkontraktuell grund. För frågan om bundenhet kan avtalsvitet emellertid spela en indirekt roll, eftersom -om det förekommer -kan ha betydelse för tolkningen att parterna uppfattat avtalsinnehållet som en avsiktsutfåstelse (eftersom de annars knappast skulle inkluderat något avtalsvite), och det genom att använda formuleringar som »överträdelse« eller liknande. I fråga om letters oj intent innehållande avsiktsutfåstelser blir saken annorlunda. Under förutsättning att dessa innehåller som Adlercreutz skriver, »i princip bindande klausuler«, kan dessa utgöra huvudförpliktelser till ett avtalsvite, och är då bindande precis som om avtalsvitet knutits till vilken giltig förpliktelse som helst. eras utförligt av Kleineman, J. (1991), Skadeståndsgrundande uppträdande vid Avtals efterverkan vid utträden ur varaktiga fierpartsavtal. Juridisk Tidskrift vid Stockholmss. 174