1.I juli 1998 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare för att se över delar av jämställdhetslagen. Som ett av skälen angavs att anpassningen till EU-rätten måste säkerställas. Den 16 december 1997 hade direktivet 97/80/EG om bevisbörda vid könsdiskriminering antagits, det s.k. bevisbördedirektivet. Det skulle vara genomfört senast den 1 januari 2001. Som utredare förordnades Arbetsdomstolens ordförande och chef Hans Stark. I september 1999 presenterades resultatet.s. 2158
2.Det kan konstateras att de förslag som utredaren lämnade i allt väsentligt bevarade den dittills rådande ordningen, som dels innebar att låga krav skulle ställas på arbetsgivarens bevisning i en lönediskrimineringstvist och dels betydde att det var arbetsmarknadens parters värderingar som skulle avgöra vad som var lika och likvärdigt arbete. I betänkandet fanns ingen formulering som gav uttryck för att en osaklig värdering av kvinnor och av kvinnodominerat arbete var ett problem som borde stå i fokus för utredningsarbetet.s. 2158
3.I EU-rätten fanns ingen särreglering av lönediskriminering i bevishänseende. Ändå menade Stark, att det var EU-rätten som gjorde det nödvändigt att behålla de låga kraven på arbetsgivarens bevisning i en lönediskrimineringstvist. Argumentationen skedde i två steg. Först framhölls att den svenska lagen måste följa EU-rätten, enligt vilken endast särskilt angivna sakförhållanden kunde prövas ur diskrimineringssynpunkt, nämligen lönesättning vid lika och likvärdigt arbete. Av detta påstods följa att lönediskrimineringsförbudet i jämställdhetslagen kunde behållas oförändrat inklusive de lägre beviskraven som formulerats i förarbetena till 1980 års jämställdhetslag.s. 2158
4.143s. 2158
5.Lena Svenaeuss. 2159
6.Varför EU-rätten skulle nödvändiggöra ett lägre beviskrav på arbets-s. 2159
7.givare än vid övriga fall av diskriminering berördes inte. Här fannss. 2159
8.en lucka i resonemanget som utredaren gled förbi genom att övergås. 2159
9.till att betona att det vid tillämpningen av lagrummet inte fick skes. 2159
10.några ingrepp i den frihet som arbetsmarknadens parter hade att is. 2159
11.förhandlingar bestämma lönestruktur och löneutveckling. Av allt atts. 2159
12.döma var det omsorgen om arbetsmarknadens parters hegemoni övers. 2159
13.lönerna och inte den EU-rättsliga individorienterade diskursen soms. 2159
14.motiverade att kraven på arbetsgivarens bevisning fortsatt skulle varas. 2159
15.låga. Konstruktionen var ägnad att skydda existerande löneskillnader.s. 2159
16.Till följd av den omfattande och i stora delar sammanfallande kri-s. 2159
17.tik som de fackliga organisationerna, de fyra ombudsmännen (JämO,s. 2159
18.Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, HomO och Handi kapp-s. 2159
19.ombuds mannen) samt fakultetsstyrelserna vid universiteten i Lunds. 2159
20.och Uppsala riktade mot utredningen frångicks den märkliga tolk-s. 2159
21.ningen av EU-rätten i den proposition, 1999/2000:143 som låg tills. 2159
22.grund för den revidering av lagen som trädde i kraft den 1 januaris. 2159
23.2001. Presumtionsreglerna avskaffades. En enhetlig bevisregel som an-s. 2159
24.slöt till bevisbördedirektivet skulle tillämpas istället.s. 2159
25.Beträffande kollektivavtalens betydelse betonades i propositionen atts. 2159
26.diskrimineringsförbuden var tvingande lag och tillämpliga både på kol-s. 2159
27.lektivavtal och enskilda anställningsavtal. ”När ett förhandlingsresultats. 2159
28.i form av ett kollektivavtal skall granskas ur diskrimineringssynpunkts. 2159
29.finns ingen presumtion för att kollektivavtalsparternas värdering av etts. 2159
30.visst arbete är fri från diskriminering. Det är ju just denna fråga soms. 2159
31.skall prövas i tvisten.” I anslutning härtill betonades att uttalandens. 2159
32.i förarbeten och dittillsvarande domstolspraxis måste läsas med stors. 2159
33.försiktighet och i ljuset av EU-domstolens avgöranden. I de två mål,s. 2159
34.AD 2001 nr 51 och AD 2013 nr 64, där Arbetsdomstolen haft atts. 2159
35.t illämpa 2001 års reviderade bestämmelser, finns tyvärr inga teckens. 2159
36.på att Arbetsdomstolen skulle ha frångått de bedömningsgrunder soms. 2159
37.lades fast i förarbetena till 1980 års jämställdhetslag.s. 2159
38.Att EU-rätten gäller framför svensk lag har drivit fram krystades. 2159
39.tolkningar av EU-domstolens domar i lönediskrimineringsmål. Royals. 2159
40.Copenhagenmålet (mål nr C-400/93) är ett exempel på detta. Av dets. 2159
41.144s. 2159
42.Makten över löneskillnaderna på svensk arbetsmarknad: Om magi och … faktum att EU-domstolen i Royal Copenhagenmålet, som handlade om indirekt diskriminering av grupper av anställda, uttalat att kollektivavtalet kan vara en av flera omständigheter att ta hänsyn till vid granskningen av hur förtjänstmöjligheterna konstruerats i ett kollektivavtalsreglerat ackord kan, enligt min uppfattning, inte dras slutsatsen att kollektivavtalsregleringen i sig generellt skulle utgöra bevis för icke-diskriminering enligt EU-rätten. I Arbetsdomstolens argumentation återges texten i EU-domen på ett missvisande sätt. Domstolen byter ut ordet lönefaktorer mot ordet löner (se AD 2001 nr 76) och får det därmed att se ut som att EU-domstolen uttalat sig om förhandlingsresultatet i form av utgående löner enligt kollektivavtalet.s. 2160