1.Det finns normativa utsagor om möjligheterna för en redovisningsskyldig att använda kvittning. En sådan norm är rättsfallet NJA 1971 s 122 (Kli entmedelskvittning). Avgörandet ger stöd för kvittningsrätt även till medel som är redovisningsmedel. ”Den omständigheten att medlen avskilts på sätt [som] föreskrives i lagen om redovisningsmedel innebär ej att Nordin förlorat honom eljest tillkommande rätt att, vid fullgörande av sin redovisningsskyldighet, påkalla kvittning för motfordringen å provision.” 512 23 (S) Prioritet för ”medels omvandlare” Med stöd av 1971 års fall skulle karaktären av redovisningsmedel i förhål lande till kontanthanteraren således inte hindra banken från att kvitta. Ytterligare stöd skulle kunna hämtas i kommissionslagen 30 § och den lagens historik.s. 23
2.Det finns också stöd i doktrin för en kvittningsmöjlighet även vid redo visningsplikt. En författare konkluderar:s. 512
3.”Det kan således konstateras att de särskilda moment som mer eller mindres. 512
4.regelmässigt ingår i ett avtal på vilket en redovisningsfordring grundas intes. 512
5.föranleder till uppställandet av något kvittningshinder. På grund av det ochs. 512
6.då heller inte komputabilitetssynpunkter föranleder något annat …, så måstes. 512
7.rättsläget anses vara att redovisningsfordring kan infrias kvittningsvis.” Författaren stöder sig på andra författares huvudsakligen normativa utsagor och på förarbetena.s. 512
8.Samtidigt finns det dock även doktrinutsagor för motsatsen. Doktri nen är således inte entydig.s. 512
9.23 (S) Prioritet för ”medels omvandlare” 513 Rättsfallet NJA 2014 s 935 (Independent Finans) skulle enligt kritiker möjligen kunna tolkas som att 1971 års prejudikat blivit överspelat. Jag har här inte anledning att behandla temat, utan konstaterar att förhål landena i NJA 2014 s 935 (Independent Finans) är andra än de som jag behandlar. Banken och kontanthanteraren har här motstående fordringar, det är just en bank som vill kvitta, o s v.s. 23