Jfr Stefan Lindskog, 1 u, 1984 s 144–146, 3 u, 2014 s 157–159. Som jag antytt ovan skulle omständigheterna i NJA 2014 s 935 (Independent Finans) kunna beskrivas som ett exempel på när undantag skall göras.
Hänvisas från p. 1 (s. 23)
1.Kvittningsinstitutet bygger i första hand på allmänna principer och det är inte självklart vad som skall godtas. Ett exempel på normativt stöd för att en kvittning behöver kvalificera som godtagbar, finns i det rättsfall som jag nämnt ovan, NJA 1971 s 122 (Klientmedelskvittning). Domarna påpekar specifikt att det finns anledning att vara försiktig med att generalisera. De skriver: ”Ej heller har framkommit någon annan omständighet som hindrat Nordin att begagna provisionsfordringen till kvittning mot konkursboets redovisningsfordran.” Således förefaller domarna tänka sig att det kan finnas sådana omständigheter. I överväganden kring vilka fall av kvittning som skall godtas eller inte godtas, kan flera argument vara relevanta. Det nämnda rättsfallet erbju der en ingång till några av dem. I fallet hävdade den part som utsatts för kvittningen att äganderätt till medlen förhindrade kvittning och likaså att den obeståndsrättsliga likhetsprincipen utgjorde sådant hinder. Inget av argumenten övertygade domarna. Som jag nämnt ovan skriver de kort: ”Den omständigheten att medlen avskilts på sätt [som] föreskrives i lagen om redovisningsmedel innebär ej att Nordin förlorat honom eljest till 514 23 (S) Prioritet för ”medels omvandlare” kommande rätt att, vid fullgörande av sin redovisningsskyldighet, påkalla kvittning för motfordringen å provision.”s. 23
2.Fallet handlar om mäklare som kvittat sin fordran på provision mot skyldigheten att redovisa den handpenning som köparen betalat och som utgjorde klientmedel. Vid fastighetsköp betalas handpenningen till mäkla ren för att denne agerar mellanman som tillvaratar båda parters intresse att underlätta affären. Den utgör säkerhet för säljaren i förhållande till köparen, men kan också fylla en funktion av säkerhet för mäklaren. Det kan rent av utgöra en praktisk rutin att mäklaren tar betalt ur handpenningen. I fallet förefaller domarna också utgå från en föreställning om handpenningen som säkerhet även för mäklaren. De använder i varje fall uttrycket ”eljest tillkommande rätt” och menar att mäklaren inte förlorat denna rätt för att medlen avskilts.s. 514