Att betrakta överlämnandet till banken som en odestinerad betalning som med stöd av HB 9:5 skulle ge banken valrätt avseende vilken skuld de anser att mottagna medel skall reglera kan från ett synsätt avfärdas med att det inte handlar om rättshandlingen betalning och det är tydligt vad gäldenären/kontanthanteraren tänkt sig med betalningen, jfr NJA 2013 s 1190 (Brf Fjällsidan).
Hänvisas från p. 5 (s. 23)
5.23 (S) Prioritet för ”medels omvandlare” 507 beløpet for transaksjonen uten å trekke fra gebyrer. Betalingsmottakeren kan likevel avtale med sin institusjon at institusjonen skal trekke fra sine gebyrer fra det overførte beløpet før det godskrives betalingsmottakeren. I så fall skal beløpet for transaksjonen og gebyrene skilles fra hverandre i opplysningene som gis betalingsmottakeren. Dersom gebyrer trekkes fra det overførte beløpet i andre tilfeller enn nevnt i tredje punktum, skal betalerens institusjon dersom betalingstransaksjonen er iverksatt av betaleren, eller betalingsmottakerens institusjon dersom betalingstransaksjonen er iverksatt av eller via betalings mottakeren, sørge for at betalingsmottakeren mottar det fulle beløpet for transaksjonen.” Lov om finansavtaler och finansoppdrag 29 § stycke 2. Den i dansk doktrin hävdade allmänna nordiska obligationsrättslig principen stödjer sig också på en tidigare utsaga i norsk doktrin om att det ”i teorin” antagits att det gäller ett generellt kvittningsförbud vid betalningsförmed ling. I denna kortfattade norska utsaga är motiveringen behovet av att ha öppna betalningskanaler också när betalningsmottagaren är insolvent. Även i svensk i doktrin har anförts att hinder för kvittning föreligger vid betalningsuppdrag. För att motivera denna norm har anförts principen att en gäldenär skall ha rätt att välja vilken skuld en betalning avser. Dessutom har några ändamålsskäl anförts. Vid betalningsuppdrag kan ban ken inte vid något tillfälle ha hyst en ”berättigad” kvittningsförväntning. En kvittning leder till att betalningsuppdragsgivaren drabbas av påtagliga konsekvenser. Därtill kan betalningsmottagaren, som faktiskt kan ha berät tigade förväntningar på att få medlen, ”komma i kläm”. Betalaren, d v s bankens uppdragsgivare, skulle också kunnat välja en annan betalningsväg om det varit nödvändigt. 508 23 (S) Prioritet för ”medels omvandlare”s. 23