och verksamhetens värde

1.En annan aspekt av förhållandet är att det finns ett visst samband mellan konkursrisken och verksamhetens värde. Om konkursrisken är 60 % påver­ kar detta verksamhetens värde. Skadevållarens intresse av att inte behöva ansvara för mer än hans handling orsakat kan därmed vara beaktat genom värderingen av skadans storlek. Det är också möjligt att skadevållarens intresse av att inte behöva ansvara är tillgodosett genom att sambandet mellan spärr och konkurs anses brutet i de fall bolaget har ett stort värde, se kapitel 19.s. 420

2.Vad jag pekar på är således att ett svagt samband mellan handlingen och effekten konkurs blir beaktat i skadeståndsbedömningen genom bedöm­ ningen av värdet av verksamheten. När handlingen endast är en bidragande orsak och konkurs ändå inträffar var konkursrisken stor. Risken för konkurs påverkar värdet. Värdet avgör skadeståndets storlek och påverkar därmed ansvaret. Av dessa skäl förefaller behovet av att i ytterligare mån beakta sambandet mellan handlingen och effekten konkurs vara begränsat. Det skulle kunna vara tillräckligt att (som i kapitel 19) beakta om spärren av kontokrediten ledde till mer än en likviditetsförlust. I varje fall skulle det vara tillräckligt om effekterna anses kunna ha begränsats till kostnaderna för att skaffa andra likvider eller kostnaderna för rekonstruktion.s. 420

3.Jag vill anmärka att en lösning som skulle följa nämnda tankelinje innebär en förenkling. Kopplingen mellan konkursrisken och verksamhetens värde är inte absolut. Det går att tänka sig fall där konkursrisken gränsar till 100 % samtidigt som verksamheten ändå skulle betinga ett beaktansvärt marknadsvärde. Det finns bolag som med viss säkerhet kan vara på väg mot konkurs om de blir kvar i de gamla ägarnas händer, men som ändå betingar ett värde på marknaden för den som är beredd att satsa kapital på att få bolaget lönsamt. Typiskt sett handlar det om stora bolag som kräver omfattande investeringar och där någon är beredd att investera av fler skäl än att få själva bolaget lönsamt. Den motsättning mellan konkursrisk och verksamhetsvärde som till synes föreligger i dessa fall, kan dock betraktas som just synbar. Genom att betrakta den investeringsvilja som finns hos köparna, som en faktor som påverkar just konkursrisken, är den reella konkursrisken trots allt inte så stor. Den är inte så stor som den synes vara om bara de gamla ägarnas förmåga att undvika konkurs beaktas. Bolaget har i dessa fall en goodwill och den påverkar värdet. Värdet blir det pris som en köpare var beredd att betala vid tidpunkten för den konkurs som trots dettas. 420

4.20 (p) Samband mellan handling och effekten konkurs? 421 inträffade. Jag har i denna analys därför inte sett skäl att behandla dessa fall på något annat sätt än övriga. En förenkling där ansvaret begränsas genom värderingen av skadan, kan fungera även i dessa fall.s. 20

Rättsdogmatisk utredning kring sambandskravet

1.Som jag redovisat i föregående kapitel, avsnitt 19.6, hävdas som en allmän norm att den vållande handlingen inte behöver ha varit den viktigaste eller starkast verkande orsaken till skadan. Det skall för ansvar räcka att hand­ lingen varit en bidragande orsak. Samtidigt får handlingen inte ha haft en obetydlig påverkan. Det räcker inte att den exempelvis bara påverkade tidpunkten för när skadan inträffade. En inträffad färdig skada skall också utesluta ansvar när det finns flera konkurrerande skadeorsaker. Ansvar skall dock inte uteslutas i den omvända situationen, d v s då skadan inte är färdig. Det finns vidare normativa utsagor som kan anföras för fall där det blir nödvändigt att göra en hypotetisk prövning av vad som skulle ha hänt om den skadegörande handlingen inte utförts. Ett hypotetiskt antagande av detta slag förefaller behöva användas på olika sätt i olika typer av fall. Den hypotetiska frågan vid spärr av kontokredit är förstås om en konkurs ändå hade inträffat. Något normativt stöd för om en sådan hypotetisk operation är relevant i sammanhanget har jag inte funnit. För de fall där en spärr av en kontokredit endast har en oklar eller liten del i effekten konkurs, för att konkursrisken redan var betydande, ger de allmänna normerna till synes inte tydligt besked. Det förefaller utifrån normerna relevant att hävda att i princip varje spärr av en kontokredit varit en bidragande orsak till en konkurs för ett bolag som redan innan stod betydande risk för konkurs. Samtidigt går det att framhålla att spärren kan ha haft en obetydlig påverkan som bara påverkat tidpunkten för när konkursen inträffade. Om bolaget exempelvis redan hade likviditetsproblem och konkursen därför närmade sig har spärren av en kontokredit påverkat förhållandena helt marginellt. Sambandskravet innebär inte att det skall vara möjligt för skadevållaren att förutse vilka konsekvenser hans agerande leder till i ersättningshänseende. 422 20 (p) Samband mellan handling och effekten konkurs? Det handlar istället om en mer objektiv bedömning. Beträffande denna aspekt finns det dock anledning att påpeka att det knappast är konkursen som är oförutsebar för banken. Vad som är svårt att förutse är om bolaget stod så betydande risk för konkurs att spärren av kontokrediten inte påver­ kade risken. Risken för konkurs kan inte bedömas utan att beakta samtliga möjligheter som skulle ha kunnat uppträda. Det räcker därför inte med exempelvis en likviditetsanalys som visar att bolaget vid en viss tidpunkt inte skulle ha haft likvider för att betala en betydande skuld. Innan den tidpunkten hade bolaget kanhända kunnat skaffa likvider på annat håll. Bedömningen blir förstås mer säker om det rör sig om en kort tid, såsom att bolaget även utan spärren hade hamnat i likviditetsbrist dagen efter. Ett bolag kan dock dröja med betalningar och kanske ändå klara sig igenom ekonomiska besvär. På motsvarande sätt förhåller det sig med de fall då bolaget redan innan handlingen var i en situation där bolaget inte hade likviditet att betala en eller flera andra betydande skulder. Omständighe­ terna kan innebära en nästintill hundraprocentig risk, men det går inte att helt utesluta att händelseutvecklingen i ett fall skulle kunnat leda till något annat än konkurs. I den mån förutsebarheten skall tillmätas normativ betydelse kan därför konstateras att en bank som avtalsvidrigt spärrar en kontokredit aldrig kan vara helt säker på att konkurs ändå skulle inträffa. Däremot kan banken givetvis vara tämligen övertygade och välinformerade beträffande risken.s. 20

2.I avsaknad av mer precisa normativa utsagor konstaterar jag att den rättsdogmatiska utredningen inte pekar ut någon tydlig lösning. Det beror bland annat på att effekten konkurs är speciell i förhållande till de fall som ligger bakom de allmänna normerna om sambandskrav. Några specifika normativa utsagor kring konkurs har jag inte identifierat.s. 422

3.I den mån det är riktigt att effekten konkurs är speciell i förhållande till de fall som ligger bakom de allmänna normerna om sambandskrav finns det särskild anledning att beakta ytterligare normativa argument om skyddsändamålet med en ersättningsskyldighet. Skada som faller utanför skyddsändamålet skall inte ersättas. Vad som skall utgöra skyddsändamålet med en ersättningsskyldighet för avtalsvidrig spärr av kontokredit kans. 422

4.20 (p) Samband mellan handling och effekten konkurs? 423 diskuteras. Ett avtal om kontokredit går emellertid ut på att en bank skall tillhandahålla likviditet till sin avtalspart. I den mån en ersättningsskyldig­ het fyller en funktion för att tillgodose likviditetsfunktionen i avtalet skulle det därför kunna hävdas att det saknas anledning att undanta handlingen att spärra en kontokredit från ersättningsskyldighet. Tvärt om skulle skydds­ ändamålet innebära att ett samband anses föreligga när risken för konkurs var betydande även utan handlingen.s. 20

Reflektioner kring resultatet

1.I mina reflektioner kring resultatet börjar jag med att peka på att det förhål­ lande jag analyserat sannolikt inte blir aktuellt i praktiken. När konkursris­ ken för ett bolag är betydande har en bank rättslig grund för att säga upp och spärra en kontokredit, se nästa kapitel 21. Det fall som detta kapitel handlar om, där bolaget står en betydande konkursrisk, men där banken säger upp kontokrediten på ett sätt som ändå blir avtalsvidrigt, är därför någorlunda osannolikt. Därtill är mitt resultat i sig att sambandskravet typiskt sett inte spelar någon roll. En betydande konkursrisk innebär att värdet av verksamheten blir litet. Eftersom skadan och därmed ersättnings­ skyldigheten blir begränsad är det oviktigt om sambandskravet brister. Vad jag redovisat i detta kapitel skulle därför kunna betraktas som mer eller mindre överflödigt. Kapitlet fyller emellertid en funktion. Det är en anvisning för hur sambandskravet kan hanteras i sammanhanget. Likaså är det en anvisning om vilken plats sambandskravet har systematiskt, i förhållande till fallen i föregående kapitel 19. Vad jag redovisar är att sambandskravet principiellt sett är en relevant norm, men att det inte finns anledning att bry sig så särskilt mycket om denna norm i fall där konkursrisken för bolaget var betydande redan av andra skäl än handlingen. Att kapitlet fyller en funktion i framställningen, trots att jag inte redovisar ett forskningsresultat, är förstås inte märkligt alls. I förhållande till vad andra forskare i förmögenhetsrätt gör menar jag också att det är vanligt med sådana delar i presentationerna. Exempelvis kan det handla om motiveringar av antaganden som utgör en förutsättning för att en studie skall fungera. Det 424 20 (p) Samband mellan handling och effekten konkurs? är också vanligt att forskare har en begränsad ambitionsnivå med delar av detta slag. Sett till framställningarna som helhet kan avsnitten uppfattas som s k transportsträckor mellan de delar som tillför något. Avsnitten är dock ändå en del i en systematisering. De pekar ibland också ut frågor som det kan finnas anledning att forska ytterligare kring.s. 20

2.I förhållande till min målbild menar jag hur som helst att jag inte nått upp till den målbild jag hade av ett ”forskningsresultat” i forskningsfrågan. Det beror inte minst på att jag knappast lyckats tillföra tidigare okänd kunskap. Att konkursrisken påverkar både skadans storlek och möjlighe­ terna att avtalsenligt säga upp en kontokredit, är känt. Det faktum att jag kombinerat dessa antaganden till en analys, som visar att de normativa argumenten om sambandskrav inte blir det mest relevanta för hur fallen skall lösas, är inget märkvärdigt. Det kan förvisso vara relevant att bekräfta samband som redan är kända, men jag tänker också att min prestation i detta fall inte varit tillräckligt metodologisk. För att påvisa dessa samband skulle jag behövt gå mer systematiskt till väga och jag borde ha använt fler fall som inkluderat fler variabler än de fall jag använt.s. 424

3.Vad jag gjort är att förklara varför det antagligen inte är relevant att arbeta med normerna om sambandskrav när konkursrisken för bolaget var av viss nivå, utan närmare klargörande av vilken nivå detta kan vara. Mitt resultat kan därför betraktas som en arbetshypotes för ytterligare insatser och som en förklaring av vissa samband. Att jag lagt ner en del arbete på att försöka nå ett resultat i frågan saknar härvid betydelse. Resultatet uppfyller inte min målbild. Jag betraktar det inte som ett ”forskningsresultat”.s. 424

4.I jämförelse med det resultat jag redovisade i föregående kapitel vill jag särskilt peka på skillnaden i kunskapsintresse. Forskningsfrågan i detta kapi­ tel handlade om att nå ett normativt resultat. Den konstruktiva metod jag använt kan fungera för att nå ett sådant resultat, men tillförde i detta fall inget som kunde uppväga den relativa bristen på dogmatiskt underlag att arbeta med. Samtidigt gav min insats inte underlag för att byta forsknings­ fråga och kunskapsintresse. Vad jag till slut fick fram var samband som jag menar inte tillför något nytt. 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit 425s. 424