Se exempelvis NJA 2017 s 9 (Multitotal) stycke 48–58.
Hänvisas från p. 4 (s. 18)
1.Utredningen i detta avsnitt handlar om att peka på karaktären av de dog mer jag identifierat. I beaktande av det kunskapsintresse jag har är detta tillräckligt i dogmatiskt hänseende.s. 402
2.Resultatet av min analys är som nämnts att det går att bedöma verksam hetens värde utifrån bolagets företrädares agerande. I min rättsdogmatiska utredning har jag inte funnit något normativt stöd för denna tanke och heller inga normativa utsagor som talar emot den. Det är förstås inte alls märkligt med tanke på att det jag gjort handlar om att fullfölja ett annat kunskapsintresse än ett normativt.s. 402
3.Normer som har betydelse i sammanhanget är hur som helst normerna om bevisbörda och fri bevisprövning. Därtill är lagregeln RB 35:5 rele vant. Den reglerar uppskattning av inträffad skada för vilken bevisning inte alls, eller endast med svårighet, kan föras. När en verksamhets värde inte anses styrkt skall den part som har bevisbördan för skadan stå risken för detta. Typiskt sett skall den skadelidande ges bevisbördan för skadan.s. 402
4.18 (N) Bedömning och bevisning avseende skada vid konkurs 403 Bevisbördans placering har betydelse för hur RB 35:5 skall användas. En uppskattning av skadan med stöd av RB 35:5 blir inte aktuell i de avseenden som bevisning faktiskt kan föras. I rättspraxis har jag identifierat exempel på att justitieråden låtit en parts eget agerande kring bevisning ligga denne i fatet. Justitieråden har enkelt uttryckt beaktat att en part som kunnat föra viss bevisning borde ha lagt fram denna. Jag har också identifierat hur domare hanterat bevisningen kring verksam heters värde när det gäller förlust av lokal som lett till att verksamheten inte kunnat drivas vidare. Domarna har betraktat skadan som försäljningsvärdet av den förlorade resursen. Med andra ord har de ansett att marknadsvärdet för verksamheten skall vara avgörande. Jag har också beaktat rättsfall med utsagor om bevisning när skadestånd skall bestämmas genom differensprin cipen eller det positiva kontraktsintresset. Normativa utsagor av detta slag behöver beaktas, men eftersom de inte avser just skador av likviditetsförlust och konkurs, är de knappast särskilt relevanta i dessa speciella sammanhang.s. 18