HD i NJA 1983 s 737 (MEFA Maskiner).
Hänvisas från p. 10 (s. 224)
10.ning – gynnande etc och ond tro är illa nog – och istället införa ett undantag 9 (E) En logiskt användbar norm för att hantera otillbörlighets rekvisitet … 225 vid särskilda rättfärdigande omständigheter och beträffande åtgärder av mindre betydelse.” Till utsagor om andra riktningarna hör också dem som handlar om att ett fingerat syfte med transaktionen skall ha betydelse. De uttrycker sådant som att ett typiskt sett illojalt syfte skall kunna angripas. Här finns också en utsaga i praxis om att angripa rättshandlingar som framstår som föranledd av någon omständighet. Samtidigt finns också utsagor om att inte lägga vikt vid subjektiva aspekter, se avsnitt 8.4.1. Likaså finns det utsagor om att göra en sorts objektiv bedömning av orsaken till rättshandlingen: ”Den övergripande frågan måste, såvitt jag kan förstå, vara huruvida betalningen – efter en objektiv helhetsbedömning – förefaller ha påverkats av gäldenärens hotande konkurs.” En linje går ut på att det vid ordinära betalningar krävs att situationen var så prekär att betalningen framstår som ett gynnande framför andra. Detta skulle innebära något annat än en bedömning av aspekterna, förutom då att ordinäritetsaspekten alltjämt ges vikt. Det finns också ett omdöme om praxis där författaren hävdar att praxis med ett undantag, visar att HD gjort en rent objektiv bedömning och i all mänhet grundat sig uteslutande på den undandragna egendomens värde. De doktrinutsagor som pekar i andra riktningar innebär förstås inte stöd för den norm för otillbörlighetsbedömningen som undersökts i detta kapitel. Att de inte ger stöd kan tolkas som att argument mot normens 226 9 (E) En logiskt användbar norm för att hantera otillbörlighets rekvisitet … användbarhet. Å andra sidan är alla utsagorna mycket kortfattade och det finns anledning att inte lägga in en så specifik betydelse i dem som en kritik mot just normens användbarhet. I några fall handlar det dessutom om utsagor som gjorts av författare som gjort de utsagor som ger klart stöd för normen om otillbörlighetsbedömning.s. 224