HD i NJA 1983 s 737 (MEFA Maskiner).
Hänvisas från p. 10 (s. 224)
1.I doktrin har utsagan tolkats på aningen annat sätt. Som också framgått ovan, avsnitt 8.4.3, hävdas i doktrin att det räcker att någon av de övriga rekvisiten skall vara påfallande starkt uppfylld. ”Kvalifikationen bör i allt fall vara för handen, då något av de övriga rekvisiten i bestämmelsen är påfallande starkt uppfyllt, t.ex. då transaktionen avsett ett stort belopp och alltså varit till avsevärd nackdel för borgenärerna eller då gäldenären varit klart insolvent och hans konkurs nära förestående. På samma sätt kan otillbörlighetsrekvisitet brista, om något av de övriga rekvisiten endast är svagt uppfyllt, t.ex. då det adekvata orsakssambandet mellan rättshandlingen och skadan är tveksamt eller då medkontrahenten visserligen bort inse att gäldenären var insolvent, men rent subjektivt – på felaktiga och i och för sig ej godtagbara grunder – trott att gäldenären skulle klara upp situationen.” En annan utsaga med motsvarande innebörd är: ”… en otillbörlig transaktion är en transaktion, där dels de övriga rekvisiten i 4:5 är uppfyllda, dels något av rekvisiten är påfallande starkt uppfylld (betalning har t.ex. skett med ett betydande belopp), dels inga omständigheter i fallet talar 224 9 (E) En logiskt användbar norm för att hantera otillbörlighets rekvisitet …s. 9
2.emot att transaktionen bedöms som otillbörlig och där en helhetsbedömning avs. 224
3.samtliga omständigheter visar transaktionens extraordinära karaktär.” Till dessa utsagor kan också läggas följande, från avsnitt 8.4.2, som närmast pekar på att det är ofrånkomligt att inte beakta de övriga rekvisiten:s. 224
4.”Trots att lagtexten närmast ger uttryck för att otillbörligheten skall bedömass. 224
5.skild från övriga rekvisit, utgörs de omständigheter som medför otillbörlighets. 224
6.nästan alltid av samma omständigheter som bedöms inom ramen för övrigas. 224
7.rekvisit.” Som synes syftar författarna på de övriga rekvisiten, och inte på de aspekter som anges i förarbetsutsagan. Skillnaden mellan rekvisit och aspekter är dock inte särskilt stor. Tid, ond tro och ordinäritet är såväl rekvisit som aspekter. Beloppsaspekten motsvaras av gynnande/nackdelsrekvisitet.s. 224
8.Dessa doktrinutsagor har helt klart ambitionen att ge stöd för otillbörlig hetsbedömningen och de pekar klart ut att de övriga aspekterna, eller med andra ord rekvisiten, skall ges betydelse i bedömningen. 9.8.3.1 Ytterligare utsagor kring förhållandet mellan aspekter Utöver de nämnda doktrinutsagorna, som ger mer direkt stöd för att använda alla aspekterna i normen för otillbörlighetsbedömning, finns det ytterligare utsagor om förhållandet till ordinäritetsaspekten. Med dessa hävdas att det skall finnas ett utrymme för att med KonkL 4:5 att återvinna även ordinära betalningar, trots att de inte kan återvinnas med KonkL 4:10. De bygger på förarbetsutsagan i avsnitt 9.8.1. 9.8.3.2 Avvikande utsagor Det skall i denna redovisning noteras att det i doktrinen också finns utsagor som pekar i andra riktningar. Den mest tydliga kritiska utsagan (även i avsnitt 8.4.3) är att det borde handla om en helt annan konstruktion, för att slippa otillbörlighetsbedömning:s. 224
9.”… synes värt att överväga att stryka kravet på fristående otillbörlighetsprövs. 224
10.ning – gynnande etc och ond tro är illa nog – och istället införa ett undantag 9 (E) En logiskt användbar norm för att hantera otillbörlighets rekvisitet … 225 vid särskilda rättfärdigande omständigheter och beträffande åtgärder av mindre betydelse.” Till utsagor om andra riktningarna hör också dem som handlar om att ett fingerat syfte med transaktionen skall ha betydelse. De uttrycker sådant som att ett typiskt sett illojalt syfte skall kunna angripas. Här finns också en utsaga i praxis om att angripa rättshandlingar som framstår som föranledd av någon omständighet. Samtidigt finns också utsagor om att inte lägga vikt vid subjektiva aspekter, se avsnitt 8.4.1. Likaså finns det utsagor om att göra en sorts objektiv bedömning av orsaken till rättshandlingen: ”Den övergripande frågan måste, såvitt jag kan förstå, vara huruvida betalningen – efter en objektiv helhetsbedömning – förefaller ha påverkats av gäldenärens hotande konkurs.” En linje går ut på att det vid ordinära betalningar krävs att situationen var så prekär att betalningen framstår som ett gynnande framför andra. Detta skulle innebära något annat än en bedömning av aspekterna, förutom då att ordinäritetsaspekten alltjämt ges vikt. Det finns också ett omdöme om praxis där författaren hävdar att praxis med ett undantag, visar att HD gjort en rent objektiv bedömning och i all mänhet grundat sig uteslutande på den undandragna egendomens värde. De doktrinutsagor som pekar i andra riktningar innebär förstås inte stöd för den norm för otillbörlighetsbedömningen som undersökts i detta kapitel. Att de inte ger stöd kan tolkas som att argument mot normens 226 9 (E) En logiskt användbar norm för att hantera otillbörlighets rekvisitet … användbarhet. Å andra sidan är alla utsagorna mycket kortfattade och det finns anledning att inte lägga in en så specifik betydelse i dem som en kritik mot just normens användbarhet. I några fall handlar det dessutom om utsagor som gjorts av författare som gjort de utsagor som ger klart stöd för normen om otillbörlighetsbedömning.s. 224