att allvarligt skada självkänslan

Inledning

1.När gärningsman och offer har eller har haft en nära relation till varandra och våldet pågår i hemmet där var och en har rätt att känna sig trygg, är offret särskilt utsatt. I det ursprungliga förslaget från Kvinnovåldskommissionen låg fokus, som beskrivits i kapitel 5, på gärningsmannens beteende, där handlingar som visat sig vara karaktäristiska för våld i nära relationer skulle omfattas av kriminaliseringen. Det förslag som lades fram av Kvinnovåldskommissionen ansågs emellertid i det fortsatta lagstiftningsarbetet kunna omfatta en alltför oöverskådlig krets av gärningar för att kunna godtas. I den slutliga konstruktionen av brottet kom fokus därför i stället att ligga på enskilda brottsliga gärningarna, där hänsyn till den utsattes hela situation ansågs kunna tillgodoses genom att gärningarna ska ses i sitt sammanhang, vilket i lagtexten återspeglas genom kravet på upprepad kränkning och kravet på att gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada självkänslan.s. 8

2.Fridskränkningsbrottets konstruktion innebär därmed att den särskilda utsattheten, som kontexten våld i nära relationer kan medföra, är tänkt att fångas i bestämmelsen genom att de enskilda brottsliga gärningarna var och en utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. De enskilda brottsliga gärningar som gärningsmannen begått kan på så sätt bedömas i ljuset av att de har inneburit en systematisk kränkning av den 260 utsattes integritet. Fridskränkningsrekvisiten, med vilket här avses både kravet på upprepad kränkning och kravet på att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada självkänslan, kan på så sätt sägas hålla samman de enskilda brottsliga gärningarna som gärningsmannen har begått mot en närstående person och göra att dessa kan bedömas i sitt sammanhang. Det är alltså fråga om skilda gärningar som i detta särskilda sammanhang ska dömas för såsom för ett brott.s. 8

3.Genom fridskränkningsrekvisiten får brottet den fridsstörande karaktär som skiljer fridskränkningsbrottet från ”vanlig” upprepad brottslighet. Det innebär att man vid rubriceringen av brottet kan ta hänsyn till omständigheter som går utöver vad som i straffrättsligt hänseende normalt kan beaktas vid brott mot närstående, t.ex. som försvårande omständigheter vid straffvärdebedömningen enligt 29 kap. brottsbalken eller vid gradindelning av brott. Samtidigt som fridskränkningsrekvisiten är det som kvalificerar de enskilda gärningarna som fridskränkningsbrott begränsar de också vilka brottsliga gärningar som bör bedömas som brott enligt BrB 4:4a. Rekvisiten kan därför sägas fylla två funktioner. Å ena sidan ger rekvisiten en möjlighet att beakta omständigheter som karaktäriserar den utsattes situation, dvs. de ger möjlighet att fånga delar av verkligheten som annars kan vara svårfångade. Å andra sidan fungerar de också som en begränsning av vilka gärningar som ska, och framför allt bör, bedömas som fridskränkningsbrott.s. 9

4.Fridskränkningsrekvisiten är därför, som framgått i tidigare kapitel, centrala för att fridskränkningsbrott ska aktualiseras. Rekvisitet upprepad kränkning utgjorde vid tillkomsten av bestämmelsen en, för straffrätten, ny form av rekvisit genom att domstolen enligt motiven vid bedömningen av rekvisitet, liksom vid bedömningen av ägnat att, ska ta hänsyn till den utsattes hela situation. Innebörden av detta rekvisit och av ägnat att-rekvisitet kommenteras trots detta mycket sparsamt i motiven. I stäl-s. 9

5.261 let har det lämnats till rättstillämpningen att i det enskilda fallet tolka och avgöra den närmare innebörden av rekvisiten.s. 9

6.I kapitlet behandlas hur den särskilda utsattheten kan komma till uttryck i den straffrättsliga bedömningen utan att gå utanför den straffrättsliga ram som legalitetsprincipen innebär. Det handlar bl.a. om i vilken utsträckning straffrätten kan, och bör, ta hänsyn till beteenden som inte direkt passar in under något straffstadgande i brottsbalken. En fråga som undersöks är därför vilka omständigheter som, utifrån motiv och praxis, kan ha betydelse för om de enskilda gärningarna anses vara ett led i upprepad kränkning och vad som kan vara sådant att det typiskt sett är ägnat att skada självkänslan allvarligt. En särskild fråga är i vilken utsträckning och under vilka omständigheter som domstolen kan beakta gärningar som inte ingår i åtalet för fridskränkningsbrott. Frågan kan exempelvis ställas i vilken utsträckning gärningar som gärningsmannen tidigare dömts för eller beträffande vilka skuldfrågan annars är klar kan beaktas vid en bedömning enligt BrB 4:4a för att visa de förhållanden under vilka de åtalade gärningarna har begåtts. En liknande fråga är hur sådana allvarligare brott för vilka domstolen ska döma särskilt, liksom brott som inte ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten, kan komma in och påverka prövningen av om de åtalade gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning eller varit ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla. På motsvarande sätt kan man fråga sig om preskriberade gärningar där skuldfrågan är klar kan bli av betydelse vid bedömningen.s. 10

7.Att kravet på upprepad kränkning och kravet på att gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada självkänslan behandlas i samma kapitel beror på att flera omständigheter som är relevanta för bedömningen av t.ex. upprepad kränkning återkommer vid bedömningen av om gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan. Det är emellertid också till viss del en fråga om förhållandet och påverkan mellan dessa. Den rådande uppfattningen i doktrin och praxis är att det är fråga om två led som ska prövas separat och det är också så jag, med utgångspunkt i ordalydelsen och motiven, har valt att behandla dem. Det går dock 262 inte att göra en tydlig uppdelning mellan de faktorer som ska prövas och vad som har betydelse för respektive rekvisit. Jag har därför valt att behandla de båda rekvisiten i ett och samma kapitel. De olika rekvisiten behandlas inledningsvis var för sig. Samspelet mellan de olika rekvisiten, liksom frågan hur de skiljer sig åt och interaktionen mellan rekvisiten, behandlas i avsnitt 8.6.s. 10

Med beaktande av hela den utsattes situation

Inledning

1.Bestämmelsen i BrB 4:4a omfattar både kvinnor och män i såväl heterosexuella som samkönade relationer, vuxnas våld mot närstående barn och barns våld mot närstående vuxna. Vidare omfattar bestämmelsen inte bara pågående relationer utan också kränkningar av tidigare närstående faller inom bestämmelsens tillämpningsområde. Det ger vid handen att de situationer som bestämmelsen är avsedd att träffa kan vara både mångfacetterade och komplexa. En bestämmelse där konstruktionen medger att hänsyn ska tas till den utsattes hela situation måste därför fånga upp stora variationer, men också tillgodose en likvärdig bedömning oavsett t.ex. kön, ålder och social status.s. 11

2.En utgångspunkt i straffrätten är att bedömningen av en gärning i grunden tar sikte på själva gärningen och inte på den person som förövat gärningen, eller den som gärningen förövats mot. Detta är av betydelse för att undvika en diskriminerande rättstillämpning. Det betyder emellertid inte att faktorer knutna till gärningsmannens eller offrets person alltid saknar betydelse för bedömningen av gärningen. Exempelvis är den utsattes tillstånd och ålder av stor betydelse vid bedömningen avs. 11

3.263 huruvida sexualbrott (BrB 6 kap.) har förövats. På samma sätt förhåller det sig vid t.ex. ocker (BrB 9:5). Olika former av utsatthet är också en vanlig faktor vid konstruktionen av brott och omständigheter knutna till person kan t.ex. ha betydelse vid gradindelning av brott eller vid straffmätningen i form av försvårande och förmildrande omständigheter. Det kan uttryckas så att straffrätten visserligen fokuserar på gärningen, men att kontexten naturligtvis påverkar innebörden av de gärningar som människor företar.s. 11

4.Med brottskonstruktionen för fridskränkningsbrotten blir det emellertid än tydligare att kontexten, dvs. den situation i vilken den utsatte befinner sig, och personliga förhållanden blir en viktig omständighet att beakta vid bedömande av kravet på brottsbeskrivningsenlighet.s. 12

5.Syftet med bestämmelsen är enligt motiven att hänsyn ska kunna tas till den utsattes hela situation. Denna hänsyn kan enligt motiven tas genom att de enskilda gärningarna kan ses i sitt sammanhang och med de rekvisit som ger brottet dess fridsstörande karaktär – att gärningarna var och en utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada självkänslan.s. 12

Upprepad kränkning

1.Med upprepad kränkning avses enligt motiven gärningar som tar sikte på den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfällen. Vidare sägs att hur många gärningar som krävs för dessa ska anses upprepade ska bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär: ju allvarligare gärningar desto färre krävs för att kränkningen ska anses upprepad. Av motiven framgår också att endast gärningar som är straffbara enligt bestämmelsen kan åberopas för att styrka att de aktuella gärningarna varit 264 ett led i en upprepad kränkning. Det innebär att andra handlingar, som visserligen kan innebära en kränkning av den personliga integriteten, såsom nedlåtande uttalanden eller kontrollerande beteenden, inte kan ligga till grund för bedömningen att de enskilda brottsliga gärningarna utgör en upprepad kränkning. Av motiv och praxis framgår vidare att andra faktorer av betydelse för bedömningen av om rekvisitet är uppfyllt är gärningarnas antal och karaktär samt den tid som förflutit mellan gärningarna.s. 12

2.Rekvisitet kan enligt motiven uppfyllas på två sätt – antingen (1) genom en bedömning av de gärningar åtalet omfattar eller (2) genom att de åtalade gärningarna bedöms tillsammans med liknande gärningar som den tilltalade tidigare dömts för eller där skuldfrågan annars är klar (t.ex. genom åtalsunderlåtelse).s. 13

Ägnat att allvarligt skada självkänslan

1.Att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada självkänslan innebär enligt motiven ett krav på en viss kvalificering av de enskilda gärningarna och ska göras med beaktande av den utsattes hela situation. Av uttrycket ägnade följer att det är tillräckligt att gärningarna typiskt sett leder till att självkänslan skadas allvarligt. Det är därför tillräckligt att gärningarna typiskt sett med beaktande av den utsattes situation varit sådana att personens självkänsla skadas. Som exempel anges i motiven att gärningarna kan ingå i ett mönster som sammantaget kan leda till att offret bryts ned.s. 13

2.Bedömningen av om gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan ska enligt praxis göras med utgångspunkt dels från omständigheter kring den utsatta, dels hur allvarliga de enskilda gärningarna varit.s. 13

3.265 Sådana omständigheter kan enligt praxis, utöver gärningarnas frekvens och allvar, vara att övergreppen skett i hemmet och att målsäganden har befunnit sig i en utsatt belägenhet, t.ex. att målsäganden varit socialt isolerad, varit i ett starkt beroendeförhållande till gärningsmannen och underlägsen i fysiskt styrka.s. 13

Hela situationen

1.Som nämndes inledningsvis i avsnittet så medför en bestämmelse där konstruktionen medger att hänsyn ska tas till den utsattes hela situation att stora variationer som måste fångas upp, samtidigt som en likvärdig bedömning oavsett t.ex. kön, ålder och social status måste tillgodoses.s. 14

2.Omständigheter knutna både till gärningsmannen och den utsatta påverkar om det rör sig om en upprepad kränkning, men kanske framförallt om de gärningar som begåtts är sådana att de i situationen typiskt sett är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Både gärningsmannens och den utsattes livsstil eller sätt att vara kan här få betydelse för bedömningen av om gärningarna kan konstruera ett fridskränkningsbrott eller om de ska bedömas som enskilda brott. Detta kan å ena sidan bidra till att straffrätten bättre kan fånga den särskilt utsatta situationen, men kan å andra sidan leda till en rättstillämpning som diskriminerar svaga eller utsatta grupper. En jämförelse kan göras med kritiken under 1970-talet om målsägandens egen roll i sin utsatthet vid våldtäkt. Även om det säkert ännu förekommer att målsägandens klädsel, sexualvanor etc. tas upp i ett våldtäktsmål, så torde enighet råda om att ett synsätt enligt vilket sådana faktorer ges betydelse vid den rent straffrättsliga bedömningen av ett påstått sexuellt övergrepp är förlegad. I mål rörande fridskränkningsbrott är det emellertid inte ovanligt att den utsattes alkoholvanor, sociala status m.m. tas upp som negativa faktorer vid prövningen om de enskilda gärningarna ska bedömas som fridskränkningsbrott. Med negativa faktorer menar jag omständigheter som lyfts fram för att visa att fridskränkningsbrott inte föreligger därför att de enskilda gärningarna antingen inte varit ett led i en upprepad kränkning, eller inte varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos den utsatta. 266s. 14

3.Forskningen visar också att de som utsätts för våld i nära relationer, i forskningen främst kvinnor, ofta är bra på att dölja vad som försiggår, t.ex. genom bortförklaringar till skador och att de kan fungera fullkomligt normalt på arbetsplatsen eller i det sociala livet. Det gör att de som utsätts för våld inom familjen inte alltid framstår som (det som inom kriminologin beskrivs som) det ideala brottsoffret. Teorin om det ideala brottsoffret lanserades av kriminologen Nils Christie och visar hur ett brottsoffer bör vara och agera för att få legitim brottsofferstatus i samhällets ögon. Översatt till en fridskränkningskontext skulle det enligt teorin innebära att t.ex. en kvinna som utsätts för våld bör vara (fysiskt) svag i jämförelse med mannen och därigenom underlägsen och försvarslös. Under dessa förhållanden skulle hon, enligt teorin, kunna framstå som ett legitimt brottsoffer. Om kvinnan däremot framställs som grälande och provocerande, är utgångspunkten inte lika självklart. Detta återspeglas också i praxis rörande fridskränkningsbrott.s. 15

4.Av avgöranden från HD och refererade hovrättsavgöranden kan omständigheter kopplade till den utsattes person, men också till omständigheter knutna till den specifika våldssituationen påverka bedömningen av om de enskilda gärningarna utgjort en upprepad kränkning av den utsattes integritet, liksom bedömningen av om gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan. Detta återkommer också i den praxis från tingsrätt och hovrätt som jag har studerat. Här tas t.ex. faktorer som fysisk svaghet upp som en omständighet som talar för att det är fråga om en upprepad kränkning. Faktorer som alkoholmissbruk (hos gärningsman och/eller offer) eller provocerande beteende tas i stället upp som omständigheter som gör att de enskilda gärningarna inte bedöms utgöra en upprepad kränkning av integriteten, eller att de i vart fall inte varit ägnade att skada självkänslan. Andra omständigheter som tycks kunna påverka bedömningen är om det varit fråga om ömsesidigt våld, eller brott som har sin grund i skilsmässor eller vårdnadstvister där konfliktens. 15

5.267 präglats av ömsesidighet. I domar som rör våld mot barn finns i stället beskrivningar av den ”den rebelliska” tonåringen eller ”det trotsiga” barnet, eller ”det ständigt skrikande” spädbarnet, vilket till viss del anses ursäkta visst våld från föräldern.s. 15

6.Att hänsyn ska tas till de utsattas hela situation, dvs. att hänsyn ska tas till kontexten, gör givetvis att omständigheter knutna till den utsatta personen kan ha betydelse för att bedöma om det är fråga om upprepad kränkning av personens integritet och om gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Frågan blir vad som är relevanta faktorer att ta upp.s. 16

Led i en upprepad kränkning

Inledning

1.Även om det inte är närmare preciserat vad som ligger i begreppet upprepad kränkning kan vissa faktorer som är relevanta för prövningen utläsas genom förarbeten och praxis. Av dessa framgår att kravet på upprepad kränkning kan anses uppfyllt om de brottsliga gärningarna är tillräckligt många eller allvarliga samt har ett tidsmässigt samband. Bedömningen av antalet gärningar som krävs för att dessa ska anses utgöra en upprepad kränkning ska, enligt motiven göras utifrån gärningarnas karaktär och den integritetskränkning de inneburit. Ju allvarligare gärningarna är, desto färre krävs för att kränkningen ska anses upprepad. När det rör sig om lindrigare brott kan dessa, enligt motiven, utgöra en upprepad kränkning om de ingår i en serie gärningar som sammantaget innebär att den utsatte bryts ned.s. 16

2.Som nämnts ovan kan rekvisitet uppfyllas på två sätt – antingen genom en bedömning av de gärningar åtalet omfattar eller genom att de åtalade gärningarna bedöms tillsammans med liknande gärningar som den tilltalade tidigare dömts för eller där skuldfrågan annars är klar (t.ex. genom åtalsunderlåtelse). Att brott som den tilltalade tidigare dömts för kan åberopas som stöd för att gärningarna varit led i en upprepad kränkning 268 är enligt förarbetena för att göra mönstret av kränkningar i det nya åtalet mer tydligt.s. 16

Omständigheter som talar för att gärningarna