1.I detta avsnitt ska jag beskriva och motivera den metod och den disposition som jag använt för granskningen av den svenska implementeringen av undantaget för sjukvård m.m. Undersökningen innebär att jag ställer två principiella frågor till materialet: 255 Se t.ex. RÅ 1996 ref. 74, RÅ 1997 not. 71, RÅ 2001 not. 40, RÅ 2003 ref. 5, RÅ 2007 ref. 88 och HFD 2011 not. 11.s. 8
2.143 1. Finns erforderligt stöd i svensk nationell rätt för de slutsats. 8
3.ser om rättsläget i EU-rätten vilka dragits i undersöknings. 9
4.ens del I? 2. Avviker svensk nationell rätt i något hänseende från EU-s. 9
5.rätten, respektive tillför svensk nationell rätt något som intes. 9
6.redan finns i EU-rätten? Frågorna kräver ett antal preciseringar. Den första frågan avser att fastställa om svensk intern rätt möjliggör att EU-rätten får det genomslag i Sverige vartill medlemskapet i unionen för pliktar en medlemsstat. Frågan utgår således från direktivet och den riktas primärt till den svenska lagtexten i ML som till skillnad från förarbetsuttalanden, svensk rättspraxis, uttalan den från SKV m.m. är den enda bindande svenska rättskällan. Om svaret på frågan är ja, dvs. den svenska lagtexten möjliggör att EU-rätten får avsett genomslag, så behöver inga andra rätts källor konsulteras.s. 9
7.Om emellertid lagtexten inte är tillräcklig för att EU-rätten ska få genomslag måste undersökas om sådant genomslag ändå kan bli resultatet genom direktivkonform lagtolkning. Skulle EU-rätten trots detta inte få genomslag, men reglerna är till fördel för den enskilde, så ska direktivet tillämpas direkt enligt principen om direkt effekt, givet att övriga förutsättningar för detta är uppfyllda.256s. 9
8.EUD har klargjort att undantagen för sjukvård m.m. i art. 132.1 b och c är så klara och tydliga m.m. att de har direkt effekt, i den utsträckning de är till fördel för de skattskyl diga.257 Så länge direkt effekt föreligger blir den primära frågan om den svenska lagtexten möjliggör en svensk rättstillämpning som genomför det som direktivet ålägger Sverige. 256 Att omfattas av mervärdesskattelagstiftningen kan vara till fördel såväl som till nackdel för enskilda. 257 Se C-45/01 Dornier p. 81.s. 9
9.144 Men om en tillämpning av reglerna i direktivet framstår som betungande för den enskilde i det aktuella fallet, anses reg lerna inte få direkt effekt. Det blir vid sådant förhållande aktu ellt att undersöka om den svenska lagtexten, med hjälp av öv riga rättskällor och principerna för lagtolkning, ändå kan för enas med EU-rätten genom s.k. direktivkonform tolkning. Den andra frågan som ställs ovan riktar sig i lika mån till samtliga aktuella rättskällor. Det handlar alltså inte här pri märt om huruvida EU-rätten är ägnad att få genomslag i den svenska rättstillämpningen. Frågan sträcker sig i stället något längre. Det handlar för det första om huruvida svenska rätts liga aktörer, lagstiftaren och rättstillämpare, har uppfattat den EU-rättsliga regleringen av sjukvårdsundantaget på det kor rekta sätt som lojalitetsplikten anses förutsätta. Men avsikten med frågeställningen är också att undersöka hur den svenske lagstiftaren utnyttjat den delegation som finns i direktivet för att själv reglera området på ett sätt om inte direktivet gör. Fråga 2 inbegriper undersökningar av innehållet i såväl för arbeten och rättspraxis som av SKV:s olika uttalanden på om rådet. Eftersom SKV kan förväntas följa sina egna riktlinjer kan de sistnämnda sägas ge uttryck för administrativ praxis. Medan fråga 1 således behandlar möjligheten till en korrekt implementering av EU-rätten i Sverige, kan fråga 2 sägas ta sikte på sannolikheten av att så blir fallet. Fråga 2 innebär därför dels en undersökning av hur Sverige utnyttjat det normgivningsutrymme som delegerats till medlemsstaterna, dels en kontroll av att man inte hamnat fel i förhållande till unionsrätten. Här igenom motiveras båda frågeställningarna och de kompletterar varandra. Här ska även sägas något om rättskällevärderingen i det föl jande. Det är helt klart att det är EUD och inte HFD som är den främste uttolkaren av mervärdesskatterätten.258 När det gäller de svenska förarbetenas ställning är situationen något 258 Se art. 262 FEUEs. 9
10.145 mer komplicerad. Svenska motivuttalanden saknar i princip rättskällevärde såvitt gäller de begrepp m.m. som har gemen sam unionsrättslig innebörd. Att detta gäller för sjukvårdsbegreppet och flertalet av de övriga begrepp som används i art. 132.1 b och c har klarlagts i det föregående.s. 10
11.Undersökningen har emellertid också visat att direktivets delegation av vissa frågor ändå lämnar ett betydande manöver utrymme för medlemsstaterna. Det säger sig självt att förarbetsuttalanden som rör tolkningen av ML:s behandling av så dana delegerade frågor, principiellt har samma rättskällevärde som motiven allmänt brukar tillmätas i skatterätten. Detta na turligtvis förutsatt att uttalandena inte på något sätt kommer i konflikt med EU-rätten.s. 11
12.I syfte att möjliggöra diskussionen om huruvida den svenska implementeringen är korrekt har undersökningen i detta kapitel disponerats på i princip samma vis som analysen av EUD:s praxis i Del I ovan. Denna strukturering av analysen är också ägnad att understryka att det är mervärdesskattedirektivet som är den primära rättskällan i sammanhanget och inte svensk lag. Härigenom möjliggörs även reflektioner de lege ferenda om lämpligheten i den använda lagstiftningstekniken.s. 11
13.Detta innebär en rubriksättning som motsvarar de rekvisit som identifierats och undersökts i den EU-rättsliga delen. Un der dessa rubriker undersöks det svenska rättskällematerialet utifrån frågorna 1 och 2 (se ovan) samt med den rättskällehantering som nyss beskrivits.s. 11