Närliggande

41.och 20). Hans överklagande skall därför avslås.” I RÅ 2003 ref 33 fann HFD ånyo att hjälpbehov avseende att aktivera och motivera inte skulle bedömas som grundläggande hjälpbehov. I 396 målet var fråga om en man med bristande minnesfunktioner och orienteringsförmåga, som var i behov av kontinuerlig hjälp och vägledning. Han glömde i det närmaste omgående instruktioner eller vad han företagit sig, han saknade förmåga att känna mättnadskänsla eller att avläsa vilka kläder väderleken krävde och kunde inte ensam lämna hemmet. HFD hänvisade till RÅ 1997 ref 23, RÅ 1997 not 60 och RÅ 2000 not 97 och bedömde att det slag av tillsyn och motivationsinsats som här var ifråga inte var av sådan karaktär som HFD tidigare hade lagt fast ska krävas för att hjälpbehov ska räknas som grundläggande. Behoven kunde enligt HFD snarast liknas vid aktiv tillsyn av övervakningskaraktär, vilken inte behövde ges av ett begränsat antal personer med ingående kunskaper om mannen.s. 38