1.kommunikationsförmåga Stöd för att kunna kommunicera möjliggörs genom rätten till personlig assistans enligt LSS 9 § 2. Rätten till personlig assistans var den stora nyheten när LSS infördes år 1994. Med personlig assistans menas ett till den hjälpbehövande personligen knutet stöd. Assistansen ska kunna ges i olika situationer av krävande eller komplicerad natur av ett begränsat antal personer, exempelvis till personer som behöver hjälp av ”ett fåtal medhjälpare som de känner väl för att kunna göra sig förstådda och för att själva kunna ta emot information”.[^1169] (min kurs.)s. 36
2.För att någon ska ha rätt till personlig assistans krävs att det hjälpbehov som ska tillgodoses genom insatsen avser utpräglat personliga och privata hjälpbehov av grundläggande karaktär, så kallade grundläggande behov (LSS 9 a §).[^1170] Föredraganden anförde i den allmänna motiveringen att: 394s. 36
3.”Assistansen ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden kompli-s. 37
4.cerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Avgörande bör varas. 37
5.att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att kläs. 37
6.sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra.s. 37
7.Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också ska ges i andras. 37
8.situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i dets. 37
9.dagliga livet, t.ex. om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället,s. 37
10.för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller behållas. 37
11.ett arbete.”[^1171] (min kurs.) Liksom kontaktperson och ledsagarservice ingår insatsen personlig assistans i LSS rättighetskatalog, närmare bestämt i 9 § 2. Där framgår att som insats för särskilt stöd och service kan erhållas biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans till den del sådana kostnader inte täcks genom kapitel 51 i socialförsäkringsbalken. Till skillnad från övriga insatser som ingår i LSS 9 § krävs för rätt till personlig assistans inte bara personkretstillhörighet enligt 1 § och att den enskilde enligt 7 § har ett behov av insatsen i sin livsföring som inte är tillgodosett. För att rätt till personlig assistans ska föreligga måste behovet av insatsen avse specifikt grundläggande behov i enlighet med LSS 9 a §.s. 37
12.Sistnämnda lagrum tillkom genom en lagändring 1996.[^1172] Det hade visat sig finnas ett behov av att definiera vad som närmare avsågs med grundläggande behov för att dels bedömningarna av rätten till personlig assistans skulle bli mer enhetliga, dels stävja kostnadsutvecklingen för insatsen. I allt väsentligt kan konstateras att lagtexten i 9 a § följer departementschefens uttalande i förarbetena till LSS som citeras ovan. Genom 9 a § skiljs mellan dels grundläggande behov som grundar rätten till personlig assistans, dels andra personliga behov. De senare behoven kan innefattas i assistansinsatsen om rätten till assistans redan har konstaterats. Med andra personliga behov avses exempelvis stöd för att kunna komma ut i samhället, för att arbeta eller studera.s. 37
13.I samband med riksdagsbehandlingen av frågan anförde socialutskottet bland annat följande till klargörande av i vilka situationer rätt till personlig assistans föreligger:s. 37
14.”Om en funktionshindrad person […] klarar av att på egen hand sköta sinas. 37
15.grundläggande behov men inte t.ex. klarar av att på egen hand göra inköps. 37
16.eller sköta sin ekonomi, föreligger inte rätt till insatsen personlig assistent.s. 37
17.395s. 37
18.Denna typ av stödbehov hos den funktionshindrade ska tillgodoses genoms. 38
19.andra insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, t.ex. genom stödperson ellers. 38
20.ledsagare.”[^1173] Avseende möjlighet att kommunicera som ett grundläggande behov resonerade HFD på följande sätt i RÅ 2010 ref 17, där en pojke med funktionsnedsättningar som bland annat innebar svårigheter att kommunicera beviljades personlig assistans:s. 38
21.”Att kunna kommunicera med andra och därmed kunna skapa och upp-s. 38
22.rätthålla sociala kontakter hör till de grundläggande behoven. […] Utred-s. 38
23.ningen visar att det krävs kunskap om honom, hans funktionshinder ochs. 38
24.hans kommunikationssätt för att kunna förstå vad han vill säga och för atts. 38
25.hjälpa honom att uppfatta budskap som andra vill förmedla till honom.s. 38
26.[…] Omgivningens verbala kommunikation behöver tydliggöras med bil-s. 38
27.der för att minska missförstånden. Sammanfattningsvis har han ett svårts. 38
28.funktionshinder där diagnosen autism i kombination med hans medelsvåras. 38
29.utvecklingsstörning och grava beteendestörning tillsammans ger en myckets. 38
30.komplex och omfattande problematik. [N.N:s] behov av hjälp och stöd fråns. 38
31.vuxna personer i omgivningen, för ett fungerande liv i vardagen, blir därförs. 38
32.omfattande.” Frågan om vad som ska räknas som grundläggande behov för vuxna har klargjorts genom några avgöranden i HFD, dock inte med utgångspunkt i svårigheter att kommunicera. I RÅ 1997 ref 28 var fråga om rätt till personlig assistans för en man med schizofreni, hjärnskada och hörselnedsättning. Mannen var i behov av att någon kunde stötta, uppmuntra och motivera honom till att sköta sin hygien, byta kläder, tvätta, städa, handla mat samt att äta. HFD motiverade sitt beslut att avslå mannens överklagande med följande motivering:s. 38
33.”Som förutsättning för rätt till stöd i form av personlig assistans gäller enligts. 38
34.9 a § LSS bl.a. att den funktionshindrade behöver hjälp med sin personligas. 38
35.hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra ellers. 38
36.annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrades. 38
37.(grundläggande behov). Utredningen i målet ger […] vid handen att [N.N.]s. 38
38.själv kan tillgodose sina grundläggande behov och att den hjälp som behövss. 38
39.i sammanhanget avser att aktivera honom. [N.N:s] behov får därmed ansess. 38
40.vara av annat slag än som förutsätts i 9 a § LSS (jfr prop. 1995/96:146 s. 13s. 38
41.och 20). Hans överklagande skall därför avslås.” I RÅ 2003 ref 33 fann HFD ånyo att hjälpbehov avseende att aktivera och motivera inte skulle bedömas som grundläggande hjälpbehov. I 396 målet var fråga om en man med bristande minnesfunktioner och orienteringsförmåga, som var i behov av kontinuerlig hjälp och vägledning. Han glömde i det närmaste omgående instruktioner eller vad han företagit sig, han saknade förmåga att känna mättnadskänsla eller att avläsa vilka kläder väderleken krävde och kunde inte ensam lämna hemmet. HFD hänvisade till RÅ 1997 ref 23, RÅ 1997 not 60 och RÅ 2000 not 97 och bedömde att det slag av tillsyn och motivationsinsats som här var ifråga inte var av sådan karaktär som HFD tidigare hade lagt fast ska krävas för att hjälpbehov ska räknas som grundläggande. Behoven kunde enligt HFD snarast liknas vid aktiv tillsyn av övervakningskaraktär, vilken inte behövde ges av ett begränsat antal personer med ingående kunskaper om mannen.s. 38
42.Frågan om grundläggande behov prövades även i RÅ 2009 ref 57 för en man som efter en hjärninfarkt och en klämolycka tillhörde personkrets 3 i LSS 1§. Otvistigt i målet var att mannen var i behov av omfattande hjälp för sin dagliga livsföring. Hjälpbehovet bedömdes dock inte vara av sådan karaktär och omfattning som krävs för rätt till personlig assistans. Det krävdes inte ingående kunskaper om mannen och hans funktionshinder för att hjälpen skulle kunna ges, och hjälpbehovet var endast till mycket begränsad del av sådan privat och känslig karaktär som krävs för att rätt till personlig assistans ska föreligga.s. 39
43.Den slutsats som kan dras av dessa prejudikat är att med grundläggande behov avses antingen behov som är specifikt knutna till den enskildes nedsatta förmåga att klara sina basala behov, eller behov av sådan karaktär att endast ett fåtal personer med särskilda kunskaper om den funktionshindrade kan ge hjälpen. När det gäller förmågan att kommunicera med andra, kan sådan vara nedsatt på mycket varierande sätt. En begränsad förmåga att kommunicera behöver dock på intet vis vara förknippad med en nedsatt förmåga att förstå och fatta beslut av olika slag. Med andra ord: den personliga förmågan att rättshandla behöver inte vara nedsatt med avsikt på kravet på förnuftig vilja.s. 39
44.För den vars förmåga att kommunicera är nedsatt och som därför har en personlig assistent, kan följande behöva förtydligas. En personlig assistent har ingen legal behörighet att företräda den enskilde i sin egenskap av personlig assistent. Däremot finns inget som hindrar att en personlig assistent kan företräda den som han eller hon assisterar med rättslig verkan med stöd av en fullmakt. Utställande av fullmakt kräver dock att den som assistenten hjälper har förmåga att ställa ut en sådan. Saknas sådans. 39
45.397 förmåga, måste den enskilde istället företrädas av en legal ställföreträdare. En personlig assistent för en person som har svårigheter att kommunicera med omgivningen är i dessa fall en mycket betydelsefull länk till att sådan kommunikation kan komma till stånd. Assistentens roll i förhållande till den legala ställföreträdaren blir att förmedla vad den enskilde vill förmedla i varje enskild situation.s. 39
46.I sammanhanget bör tilläggas att det inte anses föreligga några rättsliga hinder för en person som är personlig assistent att samtidigt vara förordnad som god man eller förvaltare för den enskilde.[^1174] Den slutsatsen har dragits av Socialstyrelsen, som hade fått regeringens uppdrag att analysera och bedöma lämpligheten av sådana dubbla roller (eller till och med tredubbla, eftersom det framgick av undersökningen att det oftast är anhöriga som samtidigt är personlig assistent och god man.) Bedömningen från Socialstyrelsens sida blev att några åtgärder för att förhindra dubbla uppdrag som assistent och legal ställföreträdare inte bör vidtas – trots risker såsom intressemotsättningar, potentiella jävsförhållanden, bristande insyn och kontroll utifrån samt svårigheter för den enskilde att kunna leva ett självständigt liv.s. 40
47.Skälet till slutsatsen var att ett förbud mot dubbla roller enligt Socialstyrelsens mening skulle innebära en stor inskränkning i den enskildes självbestämmanderätt.[^1176] Dessutom framhölls i undersökningen att en god man som är personlig assistent känner den enskilde väl och därmed har goda förutsättningar att kunna kommunicera med och tolka den enskildes vilja. Därmed ökar förutsättningarna att kunna företräda den enskilde på ett sätt som tillvaratar den enskildes egna önskemål; ”i praktiken [är det] ofta en förutsättning för att den enskilde ska företrädas av en god man som han eller hon kan kommunicera med och som förstår hans eller hennes behov och önskemål.”[^1177]s. 40
48.Uppdraget som assistent kan, liksom ett legalt ställföreträdarskap, sägas vara ett helt internt uppdrag i förhållande till den enskilde assistansberättigade: det är den enskildes önskemål och vilja som är ”lagen” för hur den personliga assistentens uppdrag ska utövas. Det har dock visats i aktuell forskning att det kan vara svårt för den enskilde att utöva ett 398 verkligt självbestämmande i förhållande till sina assistenter. Det föreligger en stor utsatthet för de personer som tar emot assistans i sitt hem, ofta utan tillsyn från utomstående.[^1178] Självbestämmanderätten enligt LSS kan därför betraktas som en paradox i de situationer då den enskilde ”inte har förutsättningar att leva upp till den aktiva och ansvarstagande brukarroll som förutsätts i lagtext och förarbeten”.[^1179] Vikten av att det i sådana situationer finns en legal ställföreträdare som med rättslig verkan kan föra den enskildes talan – sätta dennes vilja i verket – kan därmed bli stor.[^1180]s. 40