1.När rätt till insats konstaterats, återstår frågan om insatsens utformning i det enskilda fallet. Av LSS 7 § st 2 framgår att den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Genom angivande av goda levnadsvillkor som kvalitetsnivå för insatser enligt LSS, avsågs enligt lagens förarbeten att ”åstadkomma så jämlika (levnads)villkor som möjligt mellan människor med omfattande funktionshinder och andra människor”. Vidare uttalades i lagens förarbeten att insatserna ska förebygga och minska följderna av funktionsnedsättningar. För barns del sägs att insatserna ska ge förutsättningar för god fysisk och psykisk utveckling och i övrigt sådana uppväxtvillkor som betraktas som goda för barn och ungdomar. För vuxna påpekades särskilt att insatserna ska 226s. 25
2.”[…] grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna att få till-s. 26
3.godosedda för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv soms. 26
4.möjligt.” Uttrycket goda levnadsvillkor synes således i allt väsentligt sammanfalla med den närmare innebörden av lagens målformulering. Med goda levnadsvillkor menas att leva som andra: självständigt och oberoende.s. 26
5.Vad gäller goda levnadsvillkor, kan frågan ställas hur detta uttryck ska tolkas i jämförelse med skälig levnadsnivå enligt SoL. Är skillnaderna i formulering, skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, avsedd att innebära en faktisk skillnad vad gäller nivå, kvalitet eller omfattning på insatser? Och innebär skillnaderna i uttrycken skillnader för prövningen av själva rätten till insatser eller bistånd?s. 26
6.LSS-kommittén som lade fram ett betänkande om en ny LSS år 2008, konstaterade att goda levnadsvillkor i praktiken betraktas som en högre levnadsstandard än skälig levnadsnivå. I doktrin har dock anförts att det finns skäl att diskutera rimligheten i en sådan tolkning. En tillämpning med utgångspunkt i att det ska vara skillnad i nivå mellan hjälpinsatser enligt SoL (sämre) respektive LSS (bättre) bidrar till att skapa ojämlikheter i levnadsvillkor mellan olika grupper av personer med funktionsnedsättningar.s. 26
7.Under avsnitt 4.3.2 diskuterades att skälig levnadsnivå, trots att uttrycket enligt lagtextens formulering i SoL 4:1 st 3 anger att det ska vara en måttstock mot vilket biståndet ska utformas, fungerar som ett villkor för själva rätten till bistånd enligt SoL. Behov av bistånd anses alltså inte föreligga, om det bedöms att den enskilde redan har en skälig levnadsnivå. På samma sätt som när det gäller rätt till bistånd enligt SoL, för domstolarna resonemanget att behov (och därmed rätt till) inte föreligger om den enskilde redan bedöms ha goda levnadsvillkor. Dens. 26
8.227 enskildes levnadsvillkor måste bedömas som sämre än goda för att ett behov (och därmed rätt till insats) ska anses föreligga.s. 26
9.Som exempel på det nyss sagda kan HFD 2013 ref 70 anföras, där HFD resonerar på följande sätt angående rätten till korttidsvistelse enligt LSS:s. 27
10.”Vid en samlad bedömning finner HFD att [N.N.] för att tillförsäkras godas. 27
11.levnadsvillkor får anses ha haft behov av en lägervistelse även sommaren 2012.s. 27
12.Hon borde därför ha beviljats den sökta insatsen.”(min kurs.) I RÅ 2006 ref 66 resonerade HFD på följande sätt:s. 27
13.”Av utredningen i det aktuella målet framgår att [N.N.] är beviljad assis-s. 27
14.tansersättning och därmed är tillförsäkrad personligt stöd som kan utnytt-s. 27
15.jas för bl.a. deltagande i olika aktiviteter. Vid tillfälliga behov av ytterligares. 27
16.assistans kan utökad personlig assistans begäras. Mot bakgrund härav finners. 27
17.Regeringsrätten att [N.N.]. inte kan anses ha behov av insatsen korttidsvistelses. 27
18.utanför det egna hemmet för att tillförsäkras goda levnadsvillkor.” (min kurs.) Vad gäller rätten till insatser enligt LSS och dessa insatsers utformning, som goda levnadsvillkor enligt lagtextens utformning borde handla om, har frågan om vad som ska omfattas av förvaltningsdomstols prövning tilldragit sig uppmärksamhet i flera fall i HFD. I RÅ 2010 ref 91 och RÅ 2007 ref 62 I och II har domstolen lagt fast att rena verkställighetsåtgärder eller verkställighetsbeslut avseende en beviljad insats inte är möjliga att överklaga.s. 27
19.I HFD 2011 ref 48 var ostridigt att en sökande hade rätt till bostad med särskild service för vuxna (LSS 9 § 9). Frågan var istället vilken gruppbostad som den enskilde hade rätt till. Kommunen hade erbjudit en gruppbostadsplats som den sökande tackat nej till, eftersom han ville att insatsen skulle verkställas i en annan gruppbostad. Enligt uttalanden i LSS förarbeten är beslut om viss utformning av en insats eller om ändring av en beviljad insats överklagningsbart. I förarbetena har anförts att vad domstolen har att ta ställning till är om den beviljade insatsen kan anses uppfylla de mål och krav som lagen ställer om möjlighet att leva som andra och goda levnadsvillkor. Mot bakgrund av uttalandena i förarbetena ansåg HFD att den sökandes. 27
20.”[…] har haft rätt att få prövat om den av kommunen beslutade insatsen pås. 27
21.ett godtagbart sätt tillgodoser hans behov. Däremot ankommer det inte på 228s. 27
22.domstolarna att begränsa kommunens möjligheter att utforma insatsen pås. 28
23.ett lämpligt sätt.” Den sökande fick därför inte rätt i sin begäran om att insatsen skulle beviljas i en specifik gruppbostad. Det ansågs inte vara en fråga för domstolen att avgöra.s. 28
24.Ovan har redogjorts för vad som i generell mening kan anses gälla avseende rätten till insatser enligt LSS, som får betraktas som ett mycket viktigt medel för att nå målet om möjlighet att leva som andra trots en funktionsnedsättning. Minst lika viktigt som medel är också bestämmelser i LSS och SoL om rätt till självbestämmande, inflytande och respekt för den enskildes integritet. Om sådana regler handlar nästföljande avsnitt.s. 28