1.Insatser enligt LSS är, liksom insatser som kan erhållas genom biståndsrätten enligt SoL, reglerade som utkrävbara rättigheter. Alla beslut om rätt till insats enligt LSS 9 § är möjliga att överklaga med förvaltningsbesvär (27 § LSS). Vad som krävs för rätt till insatser enligt LSS framgår av 7 §:s. 19
2.”Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd ochs. 19
3.särskild service enligt 9 § 1–9, om de behöver sådan hjälp i sin livsförings. 19
4.och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som anges i 1 § 1s. 19
5.och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10.s. 19
6.Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.s. 19
7.Insatserna ska vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mot220s. 19
8.tagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga förs. 20
9.de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett själv-s. 20
10.ständigt liv.” De villkor som ska vara uppfyllda för att en person ska anses ha rätt till en viss insats, kan förtydligas genom att de bryts ut till fyra separata betingelser, varav den andra och tredje kan förstås som två delar av samma villkor vad gäller behov. För rätt till insatser krävs att:s. 20
11.1. d en sökande ingår i en av personkretsarna i LSS 1 §,s. 20
12.2. d en enskilde har ett behov av sådan hjälp…s. 20
13.3. … i sin livsföring, samts. 20
14.4. a tt dennes behov inte tillgodoses på annat sätt. I rättslig mening är personkretskriteriet okomplicerat när det gäller personer med utvecklingsstörning. Den som diagnosticerats av läkare med en utvecklingsstörning omfattas av den första personkretsen i LSS 1 § 1. I denna personkrets innefattas även personer med autism eller autismliknande tillstånd.s. 20
15.I likhet med SoL är grundförutsättningen för rätt till insatser att det föreligger ett behov av insatsen. Rätt till insatser föreligger om en person ”behöver sådan hjälp i sin livsföring” som en insats enligt LSS kan tillgodose. Vad som avses med ett insatsberättigande behov i LSS mening är inte klarlagt i lagens förarbeten. Klart är dock att behovet inte kan avse ekonomiska bidrag för försörjningsbehov, utan handlar om behov av andra slag. Därmed skiljer sig LSS från SoL. Enligt SoL kan behov av hjälp som berättigar till bistånd avse antingen försörjningen eller livsföringen i övrigt.s. 20
16.Noteras de väsentliga skillnader som föreligger mellan SoL och LSS, är det möjligt att se att behov i LSS:s mening skiljer sig från behov i SoL:s mening. Av LSS 7 § framgår att en katalog av insatser (9 §) står till budss. 20
17.221 för den som behöver sådan hjälp i sin livsföring. SoL har ingen motsvarande insatskatalog. Behov av hjälp i ”livsföringen i övrigt” enligt SoL kan i princip avse vilka sociala hjälpbehov som helst. En begränsning av vilka behov som kan anses biståndsberättigande begränsas i första hand mot vilket ansvar som socialnämnden har enligt relevant målgruppsbestämmelse i SoL kapitel 5 – exempelvis SoL 5:7 vad gäller ansvar för hjälp eller stöd till personer med funktionsnedsättningar. Genom praxis har behov som berättigar till bistånd också begränsats genom att ”skälig levnadsnivå” omvandlats från ett kvalitetsmått på biståndet till ett villkor för rätten till bistånd. Bistånd enligt SoL har vidare enligt SoL 4:1 st 3 ett rehabiliterande syfte, att ”hjälpa människor till självhjälp”. LSS syftar till att förbättra levnadsvillkoren för en eftersatt grupp i samhället, som länge haft sämre levnadsvillkor än andra. Insatserna som erbjuds ska enligt 7 § st 2 stärka målgruppens förmåga att leva ett självständigt liv, trots funktionsnedsättning. Här finns således ett utjämnings- eller kompensationssyfte som inte kan sägas ha en motsvarighet i SoL.s. 20
18.Av förarbetena framgår angående behov av insatser att:s. 21
19.”Insatserna till vuxna personer skall grundas på behov som den enskilde självs. 21
20.finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självständigts. 21
21.och oberoende liv som möjligt.” (mina kurs.) Frågan om huruvida ett insatsberättigande behov föreligger eller inte ska alltså utgå ifrån den enskildes egen uppfattning av att behöva; en bedömning som i sin tur är avhängig den enskildes egna levnadsval. Beroende av hur den enskilde vill inrätta och leva sitt liv, ser följaktligen behoven av insatser olika ut för olika personer. Huruvida ett behov föreligger eller inte kan således inte avgöras utifrån en objektiv måttstock lika för alla, utan varierar från person till person. Det avgörande för om ett behov i LSS mening föreligger bör vara att den enskilde behöver insatsen för att kunna leva som andra, i betydelsen oberoende och självständigt i enlig222 het med sina egna levnadsval. Behovskriteriet är avhängigt vad som här fortsättningsvis kallas för ett självständighetskriterium.s. 21
22.Att behovsfrågan bör tolkas på nyss förespråkat sätt framgår inte bara av ovanstående citat från förarbetena, utan kan även anses framgå av lagtextens utformning. I LSS 7 § stadgas att den enskilde ska ha behov av insatsen i sin livsföring, inte ”i livsföringen”. Lagtextens utformning ger ett utrymme för att läsa in något kvalitativt annat än livsföring generellt. Med ”sin livsföring” markeras att hjälpbehovet skiljer sig åt från person till person. I jämförelse med målsättningen, att personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att leva som andra, stärks den förespråkade tolkningen av ”sin livsföring” ytterligare. Leva som andra ska förstås som att leva självständigt och oberoende som andra – med motsvarande valmöjligheter i livssituationen.s. 22
23.I relation till här anfört resonemang om ett självständighetskriterium vid behovsbedömningar enligt LSS, är HFD:s avgörande i RÅ 2003 ref 79 II av intresse. I fallet var frågan om en pojke, tillhörande den första personkretsen i LSS, hade rätt till insatsen bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet (LSS 9 § 8) för att kunna delta i den utbildning på annan ort som han var antagen till men enbart kunde delta i om han beviljades sökta insats. I samband med prövningen yttrade Socialstyrelsen:s. 22
24.”De allmänna bestämmelserna i LSS anger vad insatser enligt lagen syftars. 22
25.till. I dem anges sammantaget att insatserna avser att ge den enskilde möj-s. 22
26.ligheter att leva ett liv som andra och att delta i samhällslivet på sammas. 22
27.villkor som de som inte har ett eller flera funktionshinder. Verksamhetens. 22
28.skall grundas på den enskildes självbestämmande och integritet. Den jämfö-s. 22
29.relsenorm som därmed anges i lagen är således inte vilket behov en persons. 22
30.med funktionshinder har av de alternativ han väljer att utnyttja, utan iställets. 22
31.om dessa alternativ är sådana som den utan funktionshinder är oförhindrads. 22
32.att välja. Vad som är relevant i detta mål är därför endast att bedöma vads. 22
33.som i den givna situationen hade varit ett normalt alternativ för en ickes. 22
34.funktionshindrad person i (N.N:s) situation i övrigt. Vad som då ska bedö-s. 22
35.mas är huruvida en elev utan funktionshinder har möjlighet att välja önskads. 22
36.utbildning.” HFD anförde att eftersom ”(N.N.) efter eget val och önskemål av sin vårdnadshavare tagits emot i en särskola utanför sin hemkommun är det således hans behov av stöd och service för att kunna fullfölja denna skolgång som bestämmer om han är berättigad till den begärda insatsen.”s. 22
37.223 HFD fann att sådant behov förelåg, varför pojken hade rätt till den sökta insatsen.s. 22
38.Som redan visats i kapitel 3 avses med möjlighet att leva som andra att ”människor ska kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra. Insatser enligt LSS ska vara så utformade att de stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt och oberoende liv och att delta aktivt i samhällslivet.” Med att leva som andra menas med andra ord inte att det anses finnas ett ”normalt” sätt att leva som andra, som kan fungera som en objektiv måttstock avseende behovsprövningen. I specialmotiveringen till 7 § LSS uttalas dock att:s. 23
39.”Vid bedömningen av om den enskilde har behov av insatsen i sin livsförings. 23
40.måste jämförelser göras med den livsföring som kan anses normal för per-s. 23
41.soner i samma ålder.” Om ovanstående uttalande rycks ur sitt sammanhang, det vill säga om inte lagens mål beaktas, kan det tolkas som ett angivande av en normalitetsnorm, innebärande att behovsbedömningen ska ske med beaktande av vilka slag av behov som normalt kan anses föreligga i en viss åldersgrupp av slaget ”alla barn har behov av…”. Beaktas målsättningen med LSS får uttalandet istället tolkas som ett påtalande om de skillnader, vad gäller exempelvis aktiviteter och intressen, som ofta föreligger mellan människor i olika åldersgrupper. Det kan antas att önskemål om hur livet ska levas varierar mellan ung eller gammal, barn eller vuxna. Detta konstaterande betyder dock inte att alla LSS-behövande inom en åldersgrupp har samma önskemål och därmed samma behov.s. 23
42.Uttalandet är med andra ord ett påpekande om att möjligheterna att välja hur man vill inordna sitt liv ska vara desamma för alla människor inom en och samma ålderskategori, oavsett om den enskilde har eller inte har en funktionsnedsättning. Precis just så med andra ord, som resonemanget förs i RÅ 2003 ref 79 II där fråga var om ett barns möjligheter att i likhet med andra barn kunna välja vilken skola han ville gå på. Därmed kan behovsbedömningen i slutänden uppfattas som en fråga om rättvisa 224 och likabehandling, om att genom insatser kompensera för funktionsnedsättningars effekter och att utjämna de olikheter i livsvillkor som föreligger mellan människor med och utan funktionsnedsättningar.s. 23
43.Utöver personkretstillhörighet och att den enskilde behöver insatsen i sin livsföring, är ett sista villkor för rätt till LSS-insats att behovet ifråga inte tillgodoses på annat sätt. Om det finns ett behov av en insats i den enskildes livsföring och om behovet – faktiskt – inte är tillgodosett, föreligger rätt till insats. Häri ligger en annan betydelsefull skillnad mellan rätten till LSS-insatser och rätten till bistånd enligt SoL. Prövningen enligt LSS ska inte ta i beaktande huruvida behovet kan tillgodoses av den enskilde själv eller på något annat sätt än genom den sökta insatsen. Med andra ord villkoras inte rätten till LSS-insatser av någon egenansvarsprincip. Inga krav kan ställas på den enskilde att, såsom enligt SoL, i första hand själv tillgodose sina egna behov eller att försöka få dem tillgodosedda på något annat sätt (än genom den sökta insatsen). Vad som ska prövas är endast huruvida behovet av insatsen är eller inte är tillgodosett – om det är fråga om ett aktuellt behov.s. 24
44.Denna sist beskrivna skillnad mellan SoL och LSS, får anses ”naturlig” vid beaktande av att målgrupperna för respektive lagstiftning är väsentligen olika. SoL är en generell välfärdslag, tillämplig för alla som vistas i kommunen och som har ett behov av socialt stöd eller hjälp från socialnämnden. Bistånd enligt SoL är avsett att fungera som ett yttersta skyddsnät, när inga andra resurser står till buds. LSS gäller enligt 16 § endast för personer bosatta inom kommunen vilka faller in under endera av de målgrupper som anges i 1 §. Enligt 4 § innebär inte rätten till insatser enligt LSS att rättigheter som den enskilde kan ha enligt andra välfärdslagar förändras – såsom rätt till bistånd enligt SoL. Syftet med LSS är att utjämna ojämlikheter i levnadsvillkor och stödet är avsett att vara kontinuerligt. De personer som omfattas av lagen är de med svåra, omfat-s. 24
45.225 tande eller bestående funktionsnedsättningar – eller med såväl svåra som omfattande och bestående funktionsnedsättningar. Beaktas målgruppen för LSS framstår det som otänkbart att rätten till insatser skulle villkoras genom en egenansvarsprincip.s. 24
46.Frågan om behovet är tillgodosett eller inte, kan innebära att insatser i vissa fall kan komma att kombineras. I vissa fall kan ett behov kvarstå som motiverar ytterligare insats trots att en redan beviljad insats borde tillgodose behovet. I RÅ 1995 ref 47 var fråga om en kvinna med utvecklingsstörning som sedan tidigare var beviljad insatsen bostad med särskild service för vuxna (LSS 9 § 9), och nu ansökte om ledsagning enligt LSS 9 § 3. HFD konstaterade att förvisso ska, enligt LSS 9 e §, behov av fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter tillgodoses inom ramen för insatsen, men eftersom kvinnan hade behov av ledsagning för att kunna utöva sådana fritidsaktiviteter som hon önskade och detta behov faktiskt inte var tillgodosett genom gruppbostaden, skulle hon beviljas ledsagningen. I detta fall är det tydligt att kvinnans möjligheter till självständighet spelat roll i behovsbedömningen. Det var inte så att det inte ingick fritidsaktiviteter inom ramen för insatsen, men det var inte sådana aktiviteter och i den omfattning som kvinnan önskade i sin livsföring.s. 25