Generella och individuella sociala rättigheter
1.Sociala rättigheter kan vara av olika slag, och utformade på olika sätt. Fokus i det följande ligger på sådana sociala rättigheter genom vilka avses att individuellt kompensera för funktionsnedsättningar. Det uppmärk206 sammades i förarbetena till LSS att rättigheter enligt de generella välfärdsystemen, såsom den sociala försäkringen eller hälso- och sjukvården, inte var tillräckliga för att möjliggöra jämlika levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättningar jämfört med andra medborgare. Det ansågs att det behövdes särskilda behovsprövade rättigheter för denna grupp, eftersom ”[a]lla människor måste få chans att leva ett gott liv.”s. 5
2.Framställningen nedan behandlar enbart de individuella behovsprövade rättigheter som faller inom denna studies avgränsade forskningsområde: rätten till insatser enligt SoL och LSS. Andra sociala individuella rättigheter berörs inte.s. 6
Likheter och skillnader mellan SoL och LSS
1.Det finns en rad likheter och skillnader mellan SoL och LSS som påverkar hur lagarna ska tolkas. Sådana likheter och skillnader som är relaterade till rätten till bistånd enligt SoL respektive rätten till insatser enligt LSS,s. 6
2.207 lyfts fram nedan i avsnitt 4.3 och 4.4. Här ska andra, mer övergripande likheter och skillnader belysas, såsom lagarnas syften och tillämpningsområden.s. 6
3.SoL omtalas som en målrelaterad ramlag med rättighetsinslag, till skillnad från LSS som omtalas som en rättighetslag. Både SoL och LSS ger dock enskilda en utkrävbar – i betydelsen att beslut kan överklagas med förvaltningsbesvär – rätt till bistånd eller insats. Rätten till bistånd enligt SoL har i doktrin ansetts ha en svagare karaktär än rätten till insatser enligt LSS, eftersom förutsättningarna för rätten och beskrivningen av förmånens innehåll enligt SoL är vagare formulerade än enligt LSS. Samtidigt har också hävdats i doktrin att någon ”rätt” varken kan anses finnas enligt SoL eller LSS eftersom båda lagarna saknar ett objektivt sätt att fastställa den enskildes behov. ”Det torde […] kunna hävdas att ’rätten’ egentligen innebär ett lagfäst anspråk på att få det konkreta biståndsbehovet prövat.” Behov är, som kommer framgå nedan, grundförutsättningen för att någon ska ha rätt till stöd enligt SoL eller LSS.s. 7
4.Ett ytterligare sätt att resonera kring LSS som rättighetslag är att undersöka vilken rättslig position i förhållande till det allmänna som de enskilda har. Med stöd av Hohfelds rättighetsterminologi kan sägas att enskilda kan göra kravrättigheter gällande enligt LSS. Rätten till insatser 208 enligt SoL och LSS kan alltså inte sägas ha karaktär av servicerättig heter eller kvasirättigheter, vilka kännetecknas av att de inte kan utkrävas av enskilda, utan snarast är att betrakta som skyldigheter för myndigheten, i mån av resurser. Positionen för enskilda som kravställare, i betydelsen att beslut om rätten till insatser kan överklagas, är tydlig i SoL och LSS, om än detsamma inte kan sägas om förutsättningarna för att en rätt ska anses föreligga i det enskilda fallet.s. 7
5.Betydelsefulla skillnader mellan lagarna ligger i hjälpinsatsernas syften, förutsättningarna för att erhålla hjälp, samt lagarnas tillämpningsområde. Om SoL kan sägas att den i huvudsak är en generell välfärdslag som reglerar kommunens skyldigheter att genom socialtjänsten erbjuda stöd och hjälp till alla de som vistas i kommunen och av olika anledningar – tillfälligtvis eller under en längre tid – är i behov av hjälp och stöd. I detta vida tillämpningsområde inkluderas i synnerhet de målgrupper som särskilt omnämns i lagens kapitel 5: barn, missbrukare, brottsoffer, äldre och personer med funktionsnedsättningar. Syftet med stöd enligt SoL är att erbjuda rehabiliterande och tillfälligt stöd. Utgångspunkten för socialt bistånd är att människor tillfälligtvis kan behöva hjälp och stöd, och att de genom stödet ska hjälpas till självhjälp. En egenansvarsprincip framgår genom både SoL 1:1 och hur rätten till bistånd enligt SoL 4:1 är konstruerad. Mer om denna princip följer i nästa avsnitt.s. 8
6.209s. 8
7.Tillämpningsområdet för LSS är avsevärt snävare. Enligt lagens 9 § kan 10 specifika insatser utgå till personer som bedöms berättigade till stöd enligt LSS. Enligt 1 § gäller LSS endast för vissa personer med funktionsnedsättning, nämligen de som har de svåraste funktionsnedsättningarna och därmed det största behovet av stöd eller service. Syftet med LSS är att utjämna levnadsvillkoren mellan människor med respektive utan funktionsnedsättningar. En kommun är endast ansvarig enligt lagen för de personer som är bosatta inom kommunen (LSS 16 §). Jämfört med SoL kan således LSS sägas vara betydligt mer snävt inriktad mot en viss målgrupp och ett specifikt syfte.s. 9
8.Om LSS har sagts att den, liksom den tidigare omsorgslagen av 1985, är en ”pluslag” i förhållande till SoL. Vad som avses framgår av LSS 4 §, som lyder: ”Denna lag innebär inga inskränkningar i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag”. Att LSS betraktas som en pluslag innebär med andra ord att rätten till insatser enligt LSS inte förändrar enskildas rätt till andra sociala rättigheter, såsom rätt till ersättningar av olika slag i enlighet med socialförsäkringsbalken eller rätt till bistånd enligt SoL. I två domar, HFD 2013 ref 45 och RÅ 1991 ref 25, har HFD slagits fast att en (eventuell) rätt till insats enligt LSS inte innebär att skäl finns att neka någon bistånd enligt SoL.s. 9
9.Däremot kan inte samma behov tillgodoses genom insatser enligt båda lagarna samtidigt. Att så är fallet följer av de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att rätt till bistånd enligt SoL 4:1 respektive LSS 7 § ska föreligga. Vilka dessa förutsättningar är, klargörs i de nästföljande avsnitten. 210s. 9