rättssubjekt

1.Det sägs att alla goda ting är tre. Inom det rättsliga paradigmet framstår frihet, rättvisa och likabehandling som den treenighet som symboliserar det yttersta goda. Som jurist är det nästintill otänkbart att ställa sig frågan om dessa värden alltid är eftersträvansvärda. Ändå är det vad som sker i denna avhandling. Är denna treenighet, materialiserad i form av rättigheter på olika nivåer inom rättssystemet, självklart god och eftersträvansvärd i alla sammanhang? Kan eller bör friheten, rättvisan och likabehandlingen alltid tillmätas samma vikt, för alla individer – även för personer som representerar ett annorlundavara i världen? Även för personer med utvecklingsstörning?s. 1

2.23s. 1

3.Den svenska samtida rätten kan sägas utgå från en likhetsideologi. Olikheter mellan människor såsom kön, klass, kulturell tillhörighet eller funktionsnedsättning betraktas som rättsligt irrelevanta. Det finns förbud mot diskriminering på grund av exempelvis kön eller funktionsnedsättningar, och med få undantag är lagstiftningen (köns)neutralt formulerad. En likhetsprincip, med utgångspunkt i människors frihet och lika 24 värde, formuleras i RF 1:2. Den innebär att ”varje individ skall behandlas likadant som varje annan individ”. Individers status eller personliga förtjänster eller egenskaper ska inte spela någon roll vid rättsliga ställningstaganden. Domstolar och förvaltningsmyndigheter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen (RF 1:9). Likhetsprincipen sägs vara etiskt motiverad och intimt sammanlänkad med rättvisa:s. 2

4.”[d]en konstitutionella principen om människors lika värde är exempel pås. 3

5.en materiell rättviseprincip för värdefördelning, en princip om distributivs. 3

6.rättvisa.” Rättvisa sägs förutsätta frihet, som i sin tur sägs vara beroende av rättvisan. ”Frigörelse åstadkommer ett rättvist system och ett rättvist system är en förutsättning för frihet.” Frihet, rättvisa och likabehandling är således inbördes beroende värden i rätten som står i direkt relation till likhetsideologin. Genom rättigheter av olika karaktär och på olika nivåer genomsyrar dessa värden åtminstone hela den offentligrättsliga sfären.s. 3

7.När likhet framhålls, och olikhet därmed genom en ”avskiljandets logik” avfärdas som avvikande eller irrelevant, antas att olikheter mellan individer inte spelar någon rättslig roll. Att individers olikheter inte hars. 3

8.25 någon rättslig betydelse, kan i sin tur sammankopplas med en paradigmatisk förståelse av rättssubjektet som autonomt och kompetent. Alla människor är rättssubjekt med rättskapacitet sägs det – utan nyansering. Bilden kan dock kompliceras. Rättssubjektet är en rättslig konstruktion; en rekonstruering av människan i abstrakta termer. Rättssubjektet är också i sociologiska termer en rättsligt – socialt – skapad position och roll i rätten och samhället. Frågor som kan ställas avseende konstruktionen är om en människas status som rättssubjekt kan vara villkorad (den är ju inte naturgiven), vad som följer av ställningen som rättssubjekt och hur denna status påverkar individen. Frågor som kan ställas angående rollen, är om alla människor kan sägas vara fullvärdiga rättssubjekt – med status som både personer och aktörer i rätten? Är det samma sak att uppfylla 26 villkoren för status som rättssubjekt (att vara människa), och att kunna agera i alla slag av rättssubjektsroller? Vilka konsekvenser kan det få huruvida en individ erkänns eller underkänns i en viss rättssubjektsroll?s. 3

9.För att kunna nysta i dessa frågor måste innebörden av och relationen mellan begreppen position och roll klargöras närmare:s. 5

10.”För varje position, som en människa kan ha, antingen det är en köns-,s. 5

11.familje-, yrkes-, nationalitets- eller klassposition eller av ytterligare någots. 5

12.slag [exempelvis en rättssubjektsposition, min anm.] känner ’samhället’s. 5

13.attribut och förhållningssätt, som innehavaren av sådana positioner ser sigs. 5

14.ställd inför och som han måste ta ställning till. Tar han emot och bejakar des. 5

15.krav som ställs på honom, så uppger visserligen individen sin ursprungligas. 5

16.individualitet, men vinner det samhälles gillande i vilket han lever; uppresers. 5

17.han sig mot samhällets krav, så kan han bevara en abstrakt och hjälplös oav-s. 5

18.hängighet, men utsätter sig för samhällets vrede och smärtsamma sanktio-s. 5

19.ner. Den punkt, på vilken dylik förening mellan den enskilde och samhällets. 5

20.kommer till stånd, och med människan som samhällsvarelse också homos. 5

21.sociologicus föds, är detta ’uppträdande som…’ på livets scen, som Ciceros. 5

22.söker innefatta i begreppet ’person’, Marx i begreppet ’karaktärsmask’ ochs. 5

23.Shakespeare […] i begreppet ’roll’.” (mina kurs.) En position – en ställning – är med andra ord förenad med en rad förhållningssätt och attribut som är socialt bestämda. När människan bejakar de krav som ställs på en viss position gör hon så genom att träda in i en roll. I föreningen mellan människan och samhällets krav föds homo sociologicus. Med samma vokabulär kan sägas att ställningen som rättssubjekt är förenad med en rad förhållningssätt och attribut; det finns föreställningar oms. 5

24.27 vad som kännetecknar positionen som rättssubjekt, hur människan som rättssubjekt ska ”vara”. När människan inträder i rättssubjektets roll(er) och förenar sig med rättens krav föds vad som hädanefter kallas homo juridicus.s. 5

25.I positionen som rättssubjekt antas vi alla vara lika, men vilka egenskaper eller förmågor (attribut) som de lika rättssubjekten i gestalten av homo juridicus förutsätts ha talas det inte om. Med ett undantag:s. 6

26.”Egenskapslikhet betonas inte, utom på en viktig punkt, nämligen förmå-s. 6

27.gan att tänka, intelligensen, förståndet, huvudet.” Om likhet intellektuellt är vad som förutsätts hos de lika och likvärdiga rättssubjekt som i enlighet med likhetsprincipen ska likabehandlas, blir frågan vilka konsekvenser som följer för individer som inte är lika i detta avseende. Hur hanterar rätten individer i rättssubjektsrollen som inte uppfattas ha förmåga att tänka, som inte bedöms besitta intelligens eller förstånd? Och var går gränsen för accepterad respektive icke accepterad olikhet, i betydelsen att olikheten ger rättsliga konsekvenser?s. 6

28.Om den rådande likhetsideologin följs borde svaren i samtliga fall bli likabehandling. Individers funktionsnedsättningar ska inte ha någon betydelse för ställningen som rättssubjekt, och därmed är det irrelevant att ställa frågan om var gränsen går mellan grader av olikhet. Men det svaret stämmer dåligt överens med den rättsliga verkligheten; när rättssubjektet – ”den viktiga och självklara huvudpersonen” för rätten – utgörs av en individ med annorlunda förmågor och egenskaper än de som den ideala autonoma och kompetenta individen förväntas besitta. Lyfts exemplet barn som rättssubjekt fram, konstateras enkelt att intellektuell olikhet spelar roll. Vilka rättsliga konsekvenser som intellektuella 28 olikheter hos vuxna ger, är dock en fråga som det hittills skrivits sparsamt om i svensk rättsvetenskap.s. 6

29.Huvudpersonen i föreliggande studie har en intellektuell funktionsnedsättning av särskilt slag: utvecklingsstörning. Som grupp betraktad har personer med utvecklingsstörning länge varit föremål för rättslig kategorisering och särbehandling. Ett sådant annorlundavara som uppvisas av personer med utvecklingsstörning betraktades länge som avvikande i negativ mening, vilket fick långtgående konsekvenser. De senaste 50 åren har dock radikala förändringar ägt rum, vilka har beskrivits på följande sätt:s. 7

30.”Det är på många sätt en förfärande historia […]. Människor med utveck-s. 7

31.lingsstörning har i det förflutna blivit utnyttjade, utstötta och sedda soms. 7

32.icke mänskliga. I dag är situationen en annan: personer med utvecklings-s. 7

33.störning är fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda levnadsvill-s. 7

34.kor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva en sådan total för-s. 7

35.ändring i attityder och delaktighet.” (mina kurs.) Det är lätt att instämma i det omdöme som fälls om historien. Det är en på många sätt förfärande historia som utförligt skildras i den bok som citatet hämtats från.s. 7

36.Mindre självklar att instämma i, är dock känslan av slutpunkt som förmedlas. Från ett rättsligt perspektiv kan tre frågor behöva tänkas över,s. 7

37.29 vars svar kan nyansera känslan av ett lyckligt slut. Kan vuxna med utvecklingsstörning betraktas som fullvärdiga medborgare, i betydelsen att de kan betraktas som fullvärdiga rättssubjekt som erkänns som både personer och aktörer i rätten? Är en lagstadgad rätt till goda levnadsvillkor liktydig med att också kunna få goda levnadsvillkor? Har det skett en ”total” förändring i rätten vad gäller attityder och delaktighet för personer med utvecklingsstörning – tas dessa personer på allvar i rätten som självbestämmande subjekt?s. 7

38.Frågorna riktar uppmärksamheten mot en särskild mötespunkt mellan rättsområden som bryter upp traditionell gränsdragning mellan olika rättsområden och rättsvetenskapliga ämnen. När rättssubjektet är en person med utvecklingsstörning aktualiseras ofta två separata regelkomplex som behöver samverka: socialrätten och förmynderskapsrätten. Inom socialrätten, det område inom offentligrätten som reglerar samhällets hjälp insatser på det socialpolitiska området, återfinns den lagstadgade rätt till goda levnadsvillkor som omnämns ovan. Genom insatser enligt LSS ska personer som ingår i lagens målgrupp tillförsäkras goda levnadsvillkor. Personer med utvecklingsstörning är en uttalad målgrupp i LSS (1 § 1), men de kan även vara berättigade till bistånd enligt 30 SoL (4:1). Målsättningen med både SoL och LSS är att genom stödoch hjälpinsatser ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra. Insatserna är reglerade som individuella, utkrävbara rättigheter. Centrala utgångspunkter för det allmännas verksamhet enligt både SoL och LSS är individens självbestämmande och integritet. Socialnämnd kan inte ge bistånd till någon om det inte finns ett samtycke. Enligt LSS 8 § krävs att den enskilde själv begär insatser för att sådana ska kunna ges, men om den enskilde ”uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan” kan en legal ställföreträdare begära insatser för honom eller henne.s. 8

39.Regler om legalt ställföreträdarskap för barn och vuxna regleras civilrättsligt, närmare bestämt i FB inom ett underområde till familjerätten som benämns förmynderskapsrätt. Vuxna som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller annat liknande förhållande behöver hjälp med – eller är ur stånd att – bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, kan erhålla hjälp och/eller skydd genom en god man eller förvaltare. Personer med utvecklingsstörning har länge varit en särskilt utpekad målgrupp för förmynderskapsrätten. Sedan omyndigförklaringen avskaffades år 1989 kan de dock inte längre kategoriskt underkännas som aktörer i rätten. Anordnande av godmanskap ger inga rättsverkningar vad gäller den hjälpbehövande personens förmåga att rättshandla. Inte heller anordnande av förvaltarskap innebär att den enskilde frånkänns sin förmåga att agera med rättslig verkan i alla frågor.s. 9

40.Utvecklingsstörning är dock en funktionsnedsättning som kan innebära att individens förmåga att rättshandla anses brista. Genom generellas. 9

41.31 krav i rätten på att individen måste ha förmåga att uttrycka en vilja för att förmåga att rättshandla ska föreligga, och genom krav på frivillighet eller egen begäran i SoL och LSS, sammanlänkas socialrätten och förmynderskapsrätten i formell mening när rättssubjektet är en person med utvecklingsstörning. På grund av funktionsnedsättningen saknar många personer med utvecklingsstörning även faktisk förmåga att känna till att de har rättigheter att utkräva och hur dessa ska utkrävas. Därmed kan sägas att de materiella möjligheterna för dessa att genom stöd från det allmänna kunna leva som andra, villkoras av att rättigheterna utverkas genom en ställföreträdare.s. 9

42.Det möte mellan socialrätten och förmynderskapsrätten som på beskrivet sätt uppstår när rättssubjektet är en person med utvecklingsstörning, är denna studies forskningsobjekt. I fortsättningen används benämningen ’leva som andra genom ställföreträdare’ när forskningsobjektet som helhet omtalas.s. 10

43.Att ett annorlundavara som utvecklingsstörning de facto har rättsliga konsekvenser genom att ’leva som andra genom ställföreträdare’ aktualiseras, utmanar det generella antagandet i rätten om att individers olikheter inte har någon rättslig betydelse. Även antagandet om rättssubjektet som autonomt och kompetent får därmed ifrågasättas. Om alla vore autonoma och kompetenta skulle ju inte reglerna om legalt ställföreträdarskap behövas. Och om alla rättssubjekt inte kan antas vara autonoma och kompetenta, kan även de rättsliga värden som eftersträvas för de ideala rättssubjekten problematiseras. För att avsluta denna inledning där den började: om det inte kan antas att alla rättssubjekt är lika, kan det 32 heller inte antas med självklarhet att frihet, rättvisa och likabehandling är de värden som bör eftersträvas för alla.s. 10

Utgångspunkter: funktionshinder, normalitet och