Se t.ex. AD 2005 nr 46 med där gjorda hänvisningar.
Hänvisas från p. 2 (s. 2035)
1.Medbestämmandelagen anger sammanträde som den huvudsakliga formen för förhandlingar om inte parterna bestämmer någon annan form (15 § medbestämmandelagen). Detta gäller oavsett om det är fråga om avtals-, tviste-, eller samverkansförhandlingar. Protokoll ska föras om part så begär. Förhandlingsskyldig ska, om så behövs, lägga fram ett motiverat förslag på hur frågan kan lösas (15 § medbestämmandelagen).s. 2035
2.Sammanträde är en form lämplig för att upprätta avsedd dialog för utbytande av åsikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsdomstolen har vid ett flertal tillfällen upprepat att ”viktiga rättsverkningar är knutna till förhandlingsinstitutet” och att det därför är viktigt att hålla isär förhandlingar från andra kontakter mellan parterna. Rättsverkningarna skiljer sig åt beroende på vilken typ av förhandling som är för handen. Som ett exempel på en viktigare rättsverkning kan det nämnas att oavslutade tvisteförhandlingar är ett processhinder, se 4 kap. 7 § arbetstvistlagen.s. 2035
3.Arbetsgivaren får i princip inte verkställa beslut som denne är skyldig att förhandla om enligt 11 § alternativt om förhandling påkallats enligt 12 § medbestämmandelagen. Om arbetsgivaren verkställer beslutet innan dess att förhandlingen är avslutad kan denne ådra sig en skyldighet att utge allmänt skadestånd till förhandlingsberättigad organisation, men någon ogiltighetspåföljd eller liknande inträder inte enligt svensk rätt (se vidare nedan kapitel 8 om sanktioner).s. 2035
4.209s. 2035
5.Det står även parterna fritt att bestämma annan form för förhandlingarna än det sammanträde som anges i medbestämmandelagen (15 § medbestämmandelagen). Medbestämmandelagen fordrar inte att så bestäms genom kollektivavtal, dvs. det är möjligt att även muntligt överenskomma om en annan form än sammanträde. Förhandlingarna kan exempelvis genomföras per telefon. Parterna förfogar även över möjligheten att i efterhand bestämma att förhandling genomförts. Det fordras heller inte att parterna själva benämner det förhandling.s. 2036
6.Arbetsdomstolen har även med beaktande av andra omständigheter, som att vissa riktlinjer tillämpats, betraktat ”sammanträffande” som förhandling. I enlighet med sedvanlig fördelning av bevisbördan är det den som påstår att man kommit överens om annan form än sammanträde som har att styrka det. Det är i allmänhet arbetsgivaren som har att styrka att denne fullgjort sin förhandlingsskyldighet. Arbetsdomstolen har motiverat det med att denne har lättare att säkra bevisning.s. 2036
7.Arbetsdomstolen har slagit fast att det ibland krävs att arbetsgivaren uppvisar vissa handlingar nödvändiga för att följa argumentationen. Förhandlingsframställning Part skyldig att förhandla ska göra framställning om det till sin motpart (16 § medbestämmandelagen). Av en sådan framställning ska föremålet för förhandling framgå. Parterna kan, om de är överens, läka formella brister i en förhandlingsframställning. Är de inte överens har det prövats om de kontakter som förevarit mellan parterna varit sådana att det varit att betrakta som förhandling. Ett minimikrav är emellertid att det är klart för parterna att det är fråga om förhandling, vilket ansetts befogat med hänvisning till rättsverkningarna knutna till förhandlingsinstitutet. Verka för en överenskommelse 15 § medbestämmandelagen anger att förhandlingsskyldig ska, om så behövs, lägga fram motiverade förslag på hur frågan ska lösas. Av förarbetena framgår att reglerna om förhandlingsskyldighet syftar till att parterna ska nå en överenskommelse och förhandlingsskyldigheten innehåller också en skyldighet att i ”möjligaste mån” verka för en överens210 kommelse. Som beskrivits ovan framgår en likartad formulering även av vissa inflytandedirektiv.s. 2036
8.AD 1986 nr 53 rörde tvist om arbetsgivaren fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § innan beslut om nedläggning av verksamheten. Arbetsgivaren hade före förhandling med arbetstagarorganisationerna, offentligt lämnat meddelanden som kunde tolkas som att beslut redan fattats. Arbetsdomstolen ansåg att sådan offentlig kommunikation inte var förenlig med 11 § medbestämmandelagen och skyldigheten att lojalt skapa utrymme för förhandlingar som ett led i beslutsprocessen.s. 2037
9.Arbetsdomstolen menade även att arbetsgivaren förtjänade kritik för det sätt på vilket arbetsgivaren genomfört de lokala förhandlingarna. Företrädare för arbetsgivaren hade inledningsvis kommunicerat att förhandlingarna skulle gälla nedläggningens genomförande och inte huruvida nedläggning överhuvudtaget var aktuellt. Arbetsgivaren hade därigenom föregripit och begränsat förhandlingarna på ett sätt som stred mot 11 § medbestämmandelagen.s. 2037
10.Arbetsdomstolen har i AD 2008 nr 3 behandlat en likartad situation, neddragning med uppsägningar som följd. Arbetsdomstolen behandlar de krav på som kan ställas på förhandlingsförfarandet under rubriken ”Har bolaget brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom sitt sätt att agera under de lokala primärförhandlingarna eller avbryta dem?” I allmänna ordalag uttalade domstolen sig om förhandlingsskyldighetens innebörd. Det viktiga var att förhandlingarna genomfördes på ett sådant sätt att arbetstagarparten fick möjlighet, genom god kännedom om de förhållanden som frågan gällde, att bilda sig en uppfattning om frågan. Arbetsgivare är med Arbetsdomstolens ord skyldig att lojalt skapa utrymme för förhandling. Arbetsgivaren valde i AD 2008 nr 3 att frånträda förhandlingarna innan arbetstagarkonsulten avlämnat sin rapport. Det betraktade Arbetsdomstolen som ett brott mot förhandlingsskyldigheten och det fanns inget som tydde på att inte ytterligare lokala förhandlingar varit av värde. Arbetsdomstolens slutsats var att arbetsgivaren brutit mot den förstärka förhandlingsrätten enligt 11 § medbestämmandelagen.s. 2037
11.Arbetsdomstolen har i AD 2012 nr 2 avgjort en tvist om förhandlingsskyldighetens omfattning enligt 13 § 2 st. och 15 § medbestämmandelagen, dvs. för en arbetsgivare utan kollektivavtal. Arbetsgivaren bedrev verksamhet bestående av projekteringar inför uppföranden av vindkraftverk. Bolaget hade omkring 20 anställda och var inte bundet av kollektivavtal. Försäljningen var blygsam och aktieägarna gjorde klart att de inte avsåg skjuta till mer kapital. Ledningen ansåg det nödvändigt att vidta åtgärder i form av neddragningar. Bolaget tog initiativ till förhand-s. 2037
12.211 lingar med de olika arbetstagarorganisationerna som hade medlemmar på arbetsplatsen. Tvisten i målet gällde om arbetsgivaren fullgjort sin förhandlingsskyldighet gentemot Naturvetarna, som hade fyra medlemmar anställda av bolaget. Förhandlingsskyldigheten, enligt 13 § 2 st. medbestämmandelagen för den arbetsgivare som saknar kollektivavtal inför en arbetsbristuppsägning är ett resultat av genomförande av inflytandedirektiven. Arbetsdomstolen redogör för detta under rubriken ”Rättslig bakgrund”. Domstolen anger vidare att den närmare innebörden av förhandlingsskyldigheten framgår av 15 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen hänvisar i sin beskrivning av förhandlingsskyldigheten till de ursprungliga förarbetena och att det där framgår att syftet med förhandlingarna är att man i möjligaste mån ska verka för en överenskommelse. Arbetsdomstolen hänvisar även vidare till sin egen praxis – det ovan nämnda målet AD 1986 nr 53 – från tiden före EU-inträdet och vidgandet av kretsen av förhandlingsberättigade. Enligt Arbetsdomstolen framgår det av nämnt avgörande att arbetsgivaren, oaktat styrkan i dennes övertygelse om ett endast en lösning är möjlig, är skyldig att lojalt skapa utrymme för förhandling i frågan.s. 2037
13.Det som konstateras vara lagstridigt i de tre fallen är att arbetsgivaren för tidigt lämnat förhandlingarna. Det konstateras som brott mot två skilda bestämmelser i medbestämmandelagen. I 1986 och 2008 års fall betraktades det som brott mot 11 § och i 2012 års fall som ett brott mot 15 §. medbestämmandelagen (nedan kommer jag diskutera betydelsen för det allmänna skadeståndets bestämning, se kapitel 8.3).s. 2038
14.Arbetsdomstolen har uttalat att även om det av 15 § följer en skyldighet att föra förhandlingarna framåt så innebär det inte någon skyldighet att komma överens eller att visa kompromissvilja. Arbetsdomstolens avgörande har i de fallen rört den allmänna förhandlingsrätten och således inte förhandlingar enligt 11–13 §§ medbestämmandelagen. Total avsaknad av kompromissvilja framstår som oförenligt med kravet på sakliga förhandlingar vilket kommer till uttryck i Arbetsdomstolens praxis. En sådan inställning kan anses som ett exempel på handlade som kan stå i strid också med inflytandedirektivens uppmaning om att samråd ska syfta till att nå en överenskommelse. 212s. 2038