Närliggande

14.Gränsen för straffbar oaktsamhet har diskuterats i några fall. Här skall främst nämnas NJA 1992 s. 310 där ett vakthavande polisbefäl dömdes för tjänstefel sedan han underlåtit att frige en frihetsberövad person efter beslut av åklagare. Underinstanserna ansåg visserligen att befälet varit oaktsam, men inte på sådant sätt att det skulle medföra straffrättsligt ansvar. HD ansåg dock några särskilda förhållanden som skulle kunna frita befälet från ansvar inte förelåg. Justitierådet Staffan Vängby var skiljaktig och anförde bl.a. att det, för att ett beteende straffrättsligt skall kunna bedömas som oaktsamt krävs en avvikelse från ett aktsamt beteende men också att det kunnat begäras av gärningsmannen att han iakttagit erforderlig varsamhet. Oaktsamhetsbedömningen upptar såväl ett objektivt moment som frågan om gärningsmannens personliga skuld. I oaktsamhetsbegreppet ligger ett värderande moment. Inte varje beteende som innebär avvikelse från eftersträvad norm kan föranleda straffansvar. HD har i ett par avgöranden frikänt den tilltalade på grund av att hans. 22