Stycket

5.I NJA 2007 s. 3 var fråga om en bilist som kört på en fotgängare sedan hon bländats av solen gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. I domskälen framhåll HD att det i förarbetena framgår att lagrummet är avsett att träffa fall där trafikanten gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet. Undantaget från det straffbara området är felbedömningar och tillfällig ouppmärksamhet beroende på exempelvis svåra väder- eller siktförhållanden. Mot denna bakgrund ansåg HD att föraren inte i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet och därmed inte varit, i egentlig mening, vårdslös. Åtalet ogillades således. Delvis liknande omständigheter förelåg i NJA 1996 s. 590 där en bilförare som kört på och skadat en fotgängare vid ett oövervakat övergångsställe friades från vårdslöshet i trafik då han inte ansågs i väsentlig mån ansågs ha brustit i sin omsorg och varsamhet, men dömdes för vållande till kroppsskada då någon motsvarande inskränkning av det straffbara området som skett med 1 § TBL inte gjorts beträffade 3 kap. 8 § BrB.s. 29