1.rade hovrättsavgöranden finns dock. Flera av rättsfallen berör relaterad brottslighet såsom trafikbrott och arbetsmiljöbrott (se under dessa brott).s. 14
2.I NJA 1994 s. 527 dömdes en person (TT) för vållande till kroppsskada sedan han i samband med att han skulle föra ut en annan person från en restaurang av oaktsamhet tillfogat denne allvarliga skador på bl.a. halsen från ett glas som den utkörde haft i handen. HD ansåg att TT med normal aktsamhet borde ha lagt märke till glaset. TT saknade också rätt att föra ut personen från restaurangen och hans oaktsamhet bedömdes därför så klandervärd att den skulle föranleda straffansvar.s. 14
3.I RH 2005:68 åtalades en skidåkare för vållande till kroppsskada sedan han åkt störtlopp över ett krön och kört på en annan person. Till ledning för oaktsamhetsbedömningen togs Svenska liftanläggningars organisations (SLAO) regler som bl.a. förbjuder störtloppsåkande samt att åka för fort över krön. Genom att inte anpassa hastigheten efter de rådande förhållandena i backen hade TT varit oaktsam och fälldes till ansvar.s. 14
4.I RH 2009:46 stod två fosterföräldrar åtalade för att genom oaktsam underlåtenhet ha orsakat kroppsskada på sin minderåriga fosterdotter sedan hon tillåtits använda en hydraulisk vedklyvare utan uppsyn. Hovrättens majoritet ansåg att fosterföräldrarna brustit i sin ledning vid vedklyvningsarbetet i sådan mån att det skulle leda till ansvar för vållande till kroppsskada. Minoriteten i hovrätten ville, i likhet med tingsrätten, ogilla åtalet och hänvisade bl.a. till HD:s uttalande i NJA 1991 s. 163 att principiella skäl talar för en viss försiktighet vid tillämpningen av oaktsamhetsrekvisitet. De två skiljaktiga ansåg därför att fosterföräldrarna inte varit oaktsamma i den mening lagen kräver för straffansvar.s. 14
5.135s. 14
6.I RH 2013:17 uppkom flera intressanta frågor. Vid ett omhändertagande av en person bad en ordningsvakt om hjälp av en person (TT) som enligt åtalet vid ingripandet vred upp den omhändertagnes arm på dennes rygg varpå fraktur på armen uppstått. TT åtalades för misshandel, i TR justerat till vållande till kroppsskada, för vilket senare brott han dömdes. I HovR bedömdes först om det alls förelåg förutsättningar för att pröva åtalet för vållande till kroppsskada. Enligt åtalsprövningsbestämmelsen i 3 kap. 12 § måste vållande till kroppsskada som inte är att betrakta som grovt brott dels anges till åtal och dels får åtal inte väckas om det inte är påkallat ur allmän synpunkt. Av TR:s anteckningar framkom inte att målsägandet angett brottet. Angivelse från målsäganden måste föreligga vid åtalets väckande och det hjälper således inte att målsäganden senare anger brottet till åtal. Det kunde dock, ansåg HovR, redan genom polisanmälan anses föreligga en önskan om att beivra brottet från målsägandens sida varför rätten fann att förutsättningar fanns för att pröva åtalet. HovR konstaterade därefter att TT haft rätt att träda i ordningsvaktens ställe enligt ansvarsfrihetsreglerna i 24 kap. BrB. TT frikändes då det inte gick att visa att han vridit upp armen på ett sådant sätt som angivits i åtalet utan att det kunde ha gått till som han själv uppgivit, nämligen att skadan uppkommit då han försökt fånga den omhändertagnes arm och denne ryckte till för att undkomma.s. 15
Framkallande av fara för annan
1.Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svårs. 15
2.kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för ans. 15
3.nan till böter eller fängelse i högst två år.s. 15
4.Brottsbalken 3 kap. 9 §s. 15