1.I fyra avgöranden från Högsta domstolen formuleras frågan om den åtalade gärningen utgör ofredande.s. 12
2.Ofredande förekommer också i andra avgöranden som prövats av Högsta domstolen. NJA 1990 s. 361 rör åtal för misshandel enligt påstående om att den tilltalade knuffat målsäganden mot en kanotställning. Den fråga som HD tar ställning till är huruvida gärningsbeskrivningen kan anses innefatta påståendet om att den tilltalade gjort sig skyldig till ofredande och vållande till kroppsskada. HD fann att den tilltalade gjort sig skyldig till ofredande. I NJA 2005 s. 732 var utrett att den tilltalade knuffat en annan person, varpå personen ramlat och brutit armen. HD fann den tilltalade skyldig till ofredande och vållande till kroppsskada. Avgörandena utgör exempel på fall som aktualiserar gränsdragningen mellan ofredande och misshandel.s. 12
3.Ofredande förekommer i avgöranden där det, liksom i de två nämnda fallen, inte förs några utförligare resonemang om ofredande. Två avgöranden rör ofredande genom att spotta en annan person i ansiktet, men den fråga som HD behandlar är huruvida den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden.s. 12
4.Avgörandet NJA 2013 s. 397 rör åtal för misshandel mot fem gymnasieelever för att ha tejpat en annan elev med silvertejp och eltejp. De tilltalade har därefter knuffat in målsäganden i en dusch, fått honom att hoppa runt, och även burit och släpat honom vid fötterna, utomhus och inne i skolan. Han har även fällts omkull och då varit oförmögen att ta emot sig. De tilltalade har filmat händelseförloppet. De tilltalade invände att målsäganden lämnat samtycke till gärningen men HD fann att något giltigt samtycke inte förelåg. HD anförde att tejpningen inte utgjorde misshandel utan ofredande, eftersom gärningen riktades mot målsägandens frihet. Även de skador som gärningen resulterat i omfattades av ofredande.s. 12
5.Jag nämner dessa avgöranden då de antyder att kroppsliga fridskränkningar, att handgripligen antasta, framställs och framstår som självklara fall av ofredande, särskilt i jämförelse med de fyra avgöranden som rör icke-kroppsliga gärningar. Dessa redogör jag för nedan. Ofredande genom yttranden I två av dessa fyra avgöranden tar Högsta domstolen ställning till frågan om yttranden kan utgöra ofredande: NJA 1997 s. 359 och NJA 2000 s. 661. I NJA 1997 s. 359 (som jag nämnt i avsnittet ovan under rubriken Sexuellt ofredande?) prövade HD också om gärningen kunde utgöra ofredande. HD anförde kort att den tilltalade intes. 12
6.217 kunde anses ha gett uttryck för en sådan hänsynslöshet som fordras för att gärningen ska kunna rubriceras som ofredande. Möjligen skulle gärningen kunna rubriceras som förolämpning, anförde HD, men åtalsbegränsningarna i 5 kap 5 § BrB gjorde att HD inte kunde pröva frågan om förolämpning.s. 12
7.I NJA 2000 s. 661 stod den tilltalade åtalad för att i trappuppgången utanför målsägandens lägenhetsdörr skrika att han skulle göra brasved av hennes möbler, att hennes barn var horungar, att hon var den största fittan som gått i ett par skor samt att hon var en djävla hora. HD fann styrkt att den tilltalade ”riktat förebråelser mot målsäganden på grund av hennes bristande hyresbetalningar” och yttrat ”nedsättande uttalanden” mot henne, men ogillade åtalet då handlandet inte utgjorde en kännbar fridskränkning.s. 13
8.Avgörandena kan förstås som att verbala yttranden riktade till en person faller inom ramen för förolämpning i 5 kap. som reglerar ärekränkningsbrott, snarare än ofredande och sexuellt ofredande. Yttranden utesluts inte i sig, men det hänvisas på olika sätt till att det krävs ”något mer” för att ofredande eller sexuellt ofredande ska tillämpas. Ofredande genom att utsätta annan för att bevittna våld I NJA 2005 s. 712 stod den tilltalade åtalad för grov kvinnofridskränkning och våldtäkt mot sin hustru samt grov fridskränkning mot parets tre gemensamma barn. En av gärningarna som inkluderats i åtalet för grov fridskränkning avser att den tilltalade, under en femårsperiod, ofredat sina tre barn genom att vid ett stort antal tillfällen ha låtit barnen bevittna det upprepade våld och hot den tilltalade utsatt barnens mor för.s. 13
9.Högsta domstolen anförde att det skulle innebära en pressad tolkning av straffbestämmelsen att tillämpa ofredande, och att det inte finns något stöd för en sådan tolkning i lagmotiven eller i praxis. HD anförde vidare att om ofredande tilläts tillämpas i denna typ av fall skulle detta kunna innebära dubbelbestraffning med hänsyn till den nyligen införda straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 8 BrB. Därtill skulle besvärliga gränsdragningsproblem kunna uppstå i andra fall då någon haft 218 obehag av att ha bevittnat ett våldsbrott eller annat övergrepp. HD anförde även att det saknas tillräckliga skäl för att utvidga utrymmet för ofredande på sådant sätt i rättstillämpningen. Ofredande genom filmning Ett annat spörsmål som Högsta domstolen tagit ställning till är huruvida den som filmar eller fotograferar annan kan göra sig skyldig till ofredande. Som framgått av avsnittet ovan (Sexuellt ofredande) har HD i NJA 1996 s. 418 uttalat att det i svensk rätt inte finns något generellt förbud att utan samtycke fotografera en enskild person. I det fallet gjordes uttalandet i samband med åtal för sexuellt ofredande. I NJA 2008 s. 946 rör åtalet ofredande istället.s. 13
10.I NJA 2008 s. 946 har den tilltalade installerat en dold filmkamera och mikrofoner i sin före detta sambos lägenhet. Med hjälp av dessa har han bland annat spelat in då den före detta sambon och hennes nya partner har intimt umgänge. Därtill har han mejlat delar av det inspelade materialet till målsägandens familj, vänner och kollegor. Förutom filmklipp har e-posten innehållit ett brev med bland annat ingående beskrivningar av innehållet i de bifogade filmklippen. Den tilltalade döms i tingsrätten och hovrätten för olovlig avlyssning och förtal avseende vissa delar av den tilltalades handlande.s. 14
11.Åklagaren påstod i överklagan till HD att den tilltalade har ofredat målsägandena sammantaget genom installationen av kamera och mikrofoner, genom inspelningen samt genom de åtgärder som har medfört att detta blivit känt för målsägandena. Det spörsmål som HD tar ställning till är således om den tilltalades samlade åtgärder, som den dolda filmningen är en del av, utgör ett ofredande som fullbordats i och med att målsägandena fick kännedom om inspelningarna.s. 14
12.HD konstaterade att det i svensk rätt inte finns något generellt förbud mot att fotografera eller filma en person utan dennes samtycke, samt att vad gäller ofredande genom hänsynslöst beteende, har det ansetts att det är en förutsättning för ansvar att gärningen inneburit en kännbar fridskränkning, vilket förutsätter att den angripne uppfattat angreppet när detta företogs. Men åklagaren har alltså påstått att ofredandet skulle ha fullbordats i och med att målsägandena fick kännedom om inspelningarna, och hänvisat till olaga hot, som kan förmedlas till den hotade av tredje man. HD fann dock att situationen är en annan vid ofredande, och ogillade åtalet.s. 14
13.HD anförde därtill att det kan diskuteras om bestämmelsen om ofredande fyller rimliga anspråk på klar och tydlig strafflag, samt: ”Även om bestämmelsen är vag och lämnar formellt utrymme för högst skiftande tolkningar finns det emellertid, intes. 14
14.219 minst av legalitetshänsyn, skäl att undvika tolkningar som framstår som pressade”. HD hänvisade också till att ansvar för olovlig bildupptagning har varit föremål för lagstiftarens överväganden under lång tid, utan att det i något sammanhang har anförts att lagrummet ofredande skulle kunna tillämpas på det av åklagaren påstådda sättet.s. 14
15.Sammantaget bekräftar NJA 2008 s. 946 att olovlig filmning i sig inte är ett brott. Detta har dock, som nämnts, ändrats sedan kränkande fotografering kriminaliserades den 1 juli 2013. Den nya kriminaliseringen avser endast filmning och fotografering, inte spridande av foton eller filmer. NJA 2008 s. 946 kan tolkas som att ofredande utesluts som tillämpligt lagrum för sådana handlingar.s. 15
16.Just spörsmålet kring fotografering och filmning och spridande av foton och filmer har också prövats som en fråga om förtal i NJA 1992 s. 594. Den tilltalade har i smyg videofilmat när han och målsäganden hade samlag. Han har därefter visat filmen flera gånger för olika personer, lånat ut filmen samt hotat med att visa filmen för förmannen på målsägandens arbetsplats.s. 15
17.HD anförde, liksom i avgörandet NJA 2008 s. 946, att det i svensk rätt inte finns något generellt förbud mot att utan samtycke filma en person eller för andra visa en film där en person förekommer, trots att förfarandet kan vara djupt integritetskränkande. Det är endast ärekränkningsbrotten som kan komma ifråga. HD konstaterade att den som visar en enskild person på film därigenom lämnar de uppgifter om denne som filmen förmedlar. På frågan om de uppgifter som lämnats genom filmen var ägnade att utsätta målsäganden för andras missaktning anförde HD att videofilmen lämnade uppgifter om att målsäganden haft samlag med den tilltalade och om hur samlaget genomfördes. De uppgifterna kunde inte i och för sig anses nedsättande för henne. Men: 220s. 15
18.Den som ser filmen får emellertid lätt det felaktiga intrycket att målsäganden kände tills. 16
19.att samlaget filmades. Slutsatsen ligger då också nära till hands att hon inte hade någots. 16
20.emot att filmen visades för andra. Den bild av målsäganden som filmen sålundas. 16
21.förmedlar måste anses nedsättande för henne, vilket bekräftas av de reaktioner ochs. 16
22.attityder som hon mött i sin omgivning sedan filmen vid olika tillfällen visats förs. 16
23.andra. De uppgifter som lämnats om målsäganden har alltså varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Den tilltalade dömdes för grovt förtal. Avgörandet, tillsammans med NJA 1996 s. 418 och NJA 2008 s. 946, pekar på hur en typ av integritetskränkningar framstår som problematiska i det straffrättsliga systemet. Integritetskränkningar som ett kriminalpolitiskt problem diskuterade jag i kapitel 5.3. Det är en typ av handlingar som är relaterade till sexualitet, men som inte utgör kroppsliga angrepp.s. 16