SOU 2001:14 – sexualbrottskommitténs förslag avseende sexuellt ofredande

1.I SOU 2001:14 föreslås att sexuellt ofredande delas upp på två paragrafer, där den ena reglerar sexuell kränkning av barn och den andra reglerar sexuell kränkning i andra fall. Paragraferna ges följande lydelser:s. 37

2.För sexuell kränkning av barn döms den som främjar att ett barn under femton år utförs. 37

3.en sexuell posering. Detsamma gäller den som annars utsätter barnet för ett beteendes. 37

4.som kan kränka barnets sexuella integritet. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.s. 37

5.För sexuell kränkning döms den som i annat fall än som sägs förut i detta kapitel ut-s. 37

6.sätter en person för ett beteende som kan kränka personens sexuella integritet. Straffets. 37

7.är böter eller fängelse i högst två år. Enligt kommittén motsvarar sexuell kränkning av barn det som tidigare omfattats av sexuellt ofredande, men att en utvidgning ska göras i enlighet med hur sexuell kränkning mot vuxna ska utvidgas. I det följande behandlar jag detta.s. 37

8.I brottsbalksreformen och i 1984 års reform var blottning den handling som uppmärksammades mest, och särskilt frågan om exhibitionisten är farlig eller ej. Genom kvinnofridsutredningen framhölls trakasserier och verbala yttranden som kriminalpolitiska och jämställdhetspolitiska problem. Så gäller även sexualbrottskommitténs betänkande. Enligt direktivet ska sexualbrottskommittén utreda om bestämmelserna om kränkande uttalanden med sexuell anspelning är tillfredsställande utformade, vilket det resoneras utförligt kring i betänkandet.s. 37

9.Problemet beskrivs som att ”språkbruket, särskilt bland unga människor, på senare tid har blivit råare och att det numera är mycket vanligt att könsord och andra förnedrande uttryck används”. Det anförs att språkbruket har blivit mer sexualiserat, vilket innebär en ökad användning av sexuella uttryck i vardagsspråket.s. 37

10.Sexualbrottskommittén hänvisar till ”debatten”, i vilken uppmärksamhet riktats mot förekomsten av sexuella trakasserier och sexistiskt nedsättande språkbruk i 174 skolmiljön, och oro har framförts ”för att särskilt unga flickor ofta utsätts för nedvärderande tillmälen med sexuell anspelning”. I betänkandet redogörs för olika undersökningar av förekomsten av sexuella trakasserier i skolmiljö. Det redogörs också för annan lagstiftning som reglerar trakasserier, som dåvarande jämställdhetslagen och skollagen.s. 37

11.Problemet utgörs också av rättsfallet NJA 1997 s. 359. Frågan var om en manlig officer gjort sig skyldig till sexuellt ofredande genom att till en kvinnlig värnpliktig yttra ”Har du varit inne på toaletten och knullat?” samt kallat målsäganden för hora. Högsta domstolens majoritet ogillade åtalet för sexuellt ofredande, medan minoriteten bestående av två justitieråd ansåg att den tilltalade skulle dömas för sexuellt ofredande. Majoriteten yttrade:s. 38

12.I 6 kap. i BrB upptas brott som på skilda sätt har anknytning till sexuallivet [...] Des. 38

13.yttranden som den tilltalade åtalats för innehåller visserligen ord med en tydlig sexuells. 38

14.innebörd. De kan också i en mer allmän mening framstå som anstötliga. Bedömningens. 38

15.av vad som skall anses ligga i de i BrB-bestämmelsen använda uttrycken uppenbarts. 38

16.sedlighetssårande och anstötligt måste emellertid rimligen färgas av det ovan redovisades. 38

17.sammanhang i vilket brottsbeskrivningen förekommer i BrB. [...] Vad soms. 38

18.framkommit kan inte anses visa att förhållandena, i belysning av det nyss anförda, varits. 38

19.sådana att den sexuella karaktären hos yttrandena skall föranleda bedömningen att dens. 38

20.tilltalade med dessa har uppträtt på ett uppenbart sedlighetssårande sätt i den menings. 38

21.som avses i BrB-bestämmelsen. Sexualbrottskommittén tolkar avgörandet som att det inte räcker att yttranden innehåller ord med sexuell innebörd för att kunna bestraffas som sexuellt ofredande. Därutöver krävs att själva handlingen har en reell sådan innebörd, ”möjligen skall yttrandet, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, ha en sexuell inriktning i den betydelsen att den huvudsakligen är ägnad att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift”. Kommittén konstaterar att därmed är uttalanden som endast är ägnade att av den utsatte uppfattas som kränkande och förnedrande på grund av hans eller hennes kön, ”t.ex. könsbaserade förolämpningar”, uteslutna från tillämpningsområdet.s. 38

22.Denna slutsats motiverar kommitténs förslag om att vidga tillämpningsområdet för sexuellt ofredande. Huruvida gärningsmannen handlat i syfte att söka reta eller tillfredsställa sin sexualdrift bör inte längre vara styrande. Det bör istället vara avgörande om gärningsmannens beteende typiskt sett utgör en kränkning av offretss. 38

23.175 sexuella integritet. Lagtexten uttrycker liksom tidigare en objektiv norm, det vill säga det är inte den som utsätts för handlingen som avgör om den är kränkande. Här upprepas tidigare förarbetsuttalanden om att bedömningen ska ta hänsyn till sammanhanget, mot vem beteendet riktas samt tids- och miljöförhållanden.s. 38

24.I betänkandet anförs att lagförslaget kan innebära en viss utvidgning i förhållande till gällande rätt, ”eftersom det inte längre krävs att beteendet har en påtaglig sexuell prägel, dvs. att angreppet har en sexuell inriktning i den betydelsen att den huvudsakligen är ägnad att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift”. Angående denna utvidgning anförs vidare:s. 39

25.Bestämmelsen blir allmänt tillämplig på olika former av ovälkomna uppträdanden avs. 39

26.sexuell natur som exempelvis ett handgripligt antastande som består i att en mans. 39

27.klappar en kvinna i ryggslutet. Ett annat exempel kan vara en man som närmar sig ens. 39

28.kvinna i syfte att nå en sexuell förbindelse med henne och som därvid uppträder på etts. 39

29.sätt som kränker hennes sexuella integritet. Tillämpningen av den nya bestämmelsens. 39

30.kan alltså innebära att gärningar som nu straffrättsligt bedöms som ofredande enligt 4s. 39

31.kap. 7 § i fortsättningen bedöms som sexuell kränkning. Den nya bestämmelsen om sexuell kränkning kommer, enligt kommittén, att utgöra ett viktigt skydd för kvinnofriden på gator och allmänna platser samt innebära ett utökat skydd mot kränkningar av personer med homosexuell läggning.s. 39

32.I SOU 2001:14 tolkas gällande rätt som att sexuellt ofredande genom att med ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträda anstötligt endast rör handlingar med sexuell inriktning, i betydelsen att handlingen har företagits för att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift. Denna tolkning ifrågasätts senare. Genom SOU 2001:14 skrivs dock kravet in i beskrivningen av gällande rätt och det är mot bakgrund av den tolkningen som sexualbrottskommittén föreslår en utvidgning. Utvidgningen kommer dock inte att godtas av regeringen. En följd blir dock att den tolkning som görs i SOU 2001:14 slås fast i prop. 2004/05:45. I den dömande praktiken hänvisas också till detta krav.s. 39

33.I såväl SOU 1995:60 som i SOU 2001:14 konstrueras straffvärt sexuellt ofredande huvudsakligen genom hänvisning till kränkning av det skyddsvärda subjektet, och inte som i brottsbalksreformen genom hänvisning till gärningspersonens (avvikande) sexualdrift. Skadan förstås i dessa två utredningar som 176 relaterat till maktutövning, (hetero)sexism, mobbning och trakasserier. Dock menar jag att paralleller kan dras till hur inbjudan till otukt formulerades som ett kriminalpolitiskt problem under första hälften av 1900-talet. Parallellen består i att yttranden i vissa miljöer görs till straffvärda problem.s. 39

34.Genom kommitténs motivering och förslag på förändring av sexuellt ofredande ges sexuell en annan innebörd än tidigare. Som jag påpekat ovan i samband med kvinnofridsutredningen har det skyddsvärda subjektet genom samtliga reformer könats som kvinnor (eller barn). Begreppen sedlighet och senare sexualitet har hänvisat till ett manligt subjekts sexuella begär mot det skyddsvärda subjektet, kvinnan. Genom kvinnofridsutredningen och sexualbrottskommitténs betänkande förändras denna hänvisning. Det sexuella i stadgandet om sexuellt ofredande hänvisar inte (enbart) till ett könat sexuellt begär, utan till (hetero)sexism. Sexuell hänvisar således till könsojämlikhet på ett annat sätt än tidigare.s. 40

35.Någon utförligare analys av varför den här typen av yttranden är kränkande mot kvinnor, eller, som det också anförs, personer med homosexuell läggning, framkommer dock inte. Samtidigt är det genomgående i utredningen så att skyddsintresset formuleras könsneutralt såsom individens sexuella integritet. Kön ges heller ingen betydelse i själva lagtexten. Proposition 2004/05:45 – universell, individuell och sexuell integritet. Genom proposition 2004/05:45 får sexualbrottskapitlet det innehåll som i princip gäller idag, bortsett från de mindre reformer som genomförs 2013. I det följande beskriver jag propositionens utgångspunkter. Därefter behandlas rekvisitet sexuell handling, sexualhandlingen i våldtäktsstadgandet och sist motiven till att inte reformera stadgandet om sexuellt ofredande på det sätt som kommittén föreslog. Propositionens utgångspunkter I likhet med SOU 2001:14 är begreppen sexuell integritet och sexuell självbestämmanderätt centrala i proposition 2004/05:45. Det uttalas att ett sexuellt övergrepp ”är ett extremt uttryck för bristande respekt för en annan människas självklara rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande” och att syftet med reformen är förstärka och tydliggöra denna rätt.s. 40

36.I propositionens utgångspunkter framhålls kränkning. Det anförs att kränkningen är den gemensamma nämnaren för alla sexualbrott. ”Genom att inte beakta den personliga och sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten har förövaren av ett sexualbrott kränkt offret.” Det skyddsvärda är frihet fråns. 40

37.177 kränkningar, och det straffvärda är kränkningar av den sexuella integriteten. Enligt propositionen kommer betoningen av kränkningen till uttryck bland annat genom utvidgningen av våldtäktsbrottet och ändringarna i bestämmelsen om sexuellt ofredande.s. 40

38.Som utgångspunkt anförs att sexualiteten är ”en naturlig del av människans liv” och ”ett uttryck för grundläggande behov som ger både liv och lust”. Därtill anförs att lagstiftningen är till skydd mot sexuella kränkningar, och ska inte bygga på förlegade föreställningar om vuxna människors sexualliv.s. 41

39.En tydlig skillnad i förhållande till kvinnofridsutredningen, och även till SOU 2001:14, är att den kriminalpolitiska problemformuleringen inte över huvud taget rymmer könsojämlikhet. Varken det straffvärda eller det skyddsvärda subjektet könas i propositionens utgångspunkter. När det gäller definitioner av vad som ska bestraffas enligt de nya rekvisiten är dock exemplen på handlingar ofta könade. Kön görs således relevant i beskrivningen av straffvärda handlingar, men inte i beskrivningen av skyddsintresset. Som jag har framhållit i kapitel 2.6, då jag beskrev lagens egen narrativa diskurs, placeras könsojämlikhet i det förgångna, inte som ett problem i nutiden.s. 41

40.Jag tolkar det som att i 2005 års reform konstrueras skyddsvärdhet och straffvärdhet i den lagstiftande praktiken på ett sätt som också framkommer i 2010 års utvärdering av sexualbrottsregleringen och i 2013 års reform. Det skyddsvärda är den universella, individuella och sexuella integriteten. Det kriminalpolitiska problemet är universellt utformat. Det är inte kvinnors frihet från sexualiserat våld som görs skyddsvärt, utan det icke-könade subjektets integritet. Sexualbrotten framställs som ett individuellt, snarare än ett strukturellt problem som har med ojämlikhet att göra. Framträdande är den erotiska sexualiteten både som skyddsintresse och som avgränsande princip för straffvärda handlingar. Sexuell handling 2005 års reform innebär att rekvisitet sexuellt umgänge ersätts med sexuell handling, såsom straffrättskommittén föreslog. Det nya begreppet ska enligt regeringen i allt väsentligt motsvara sexuellt umgänge. Utgångspunkten för att bedöma en handling som en sexuell handling bör även i fortsättningen vara ”att det har förekommit en någorlunda varaktig fysisk beröring av antingen den andres könsorgan eller den andres kropp med det egna könsorganet”.s. 41

41.Även andra handlingar, som inte innefattar en sådan varaktig fysisk beröring, ska dock kunna omfattas av uttrycket. Två krav ställs: handlingen ska ha haft ”en påtaglig 178 sexuell prägel” och varit ”ägnad att tydligt kränka offrets sexuella integritet”. Angående det första kravet uttalas:s. 41

42.För att en handling skall anses ha haft en påtaglig sexuell prägel bör det räcka atts. 42

43.handlingen varit av sådan karaktär att den typiskt sett syftar till att väcka ellers. 42

44.tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift. Frågan om den sexuella handlingens. 42

45.medfört en direkt tillfredsställelse av könsdriften eller inte bör dock lika lite som i dags. 42

46.vara av betydelse vid den rättsliga bedömningen. Vad gäller det andra kravet, att handlingen ska ha varit ägnad att tydligt kränka den andra personens sexuella integritet, uttalas att en ”objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna” ska ge vid handen att ”handlingen typiskt sett innebär en sådan kränkning”. Som exempel på handlingar som bör omfattas av begreppet sexuell handling nämns inledningsvis sådana handlingar som tidigare omfattats av begreppet sexuellt umgänge: vaginala, orala och anala samlag, handlingar som att föra in fingrar, föremål eller en knytnäve i en kvinnas underliv eller att onanera åt en annan person, samlagsliknande handlingar där direkt beröring hindras av t.ex. ett klädesplagg, samt att föra in fingrar eller föremål i en persons anus.s. 42

47.Sexuell handling bör enligt propositionen också kunna omfatta ”situationer som inte innefattar någon sådan varaktig kroppslig beröring” samt fall då ”gärningsmannen själv vidtar eller förmår offret att vidta flera olika handlingar som sedda var för sig inte kvalificerar för bedömningen ’sexuell handling’ men som sedda tillsammans i dess helhet gör det”. Som exempel nämns att gärningsmannen samtidigt som han onanerar berör en annan person sexuellt, eller att gärningsmannen förmår offret att själv onanera. Ett annat exempel är att gärningsmannen förmår någon att posera under det att gärningsmannen berör personens bröst eller lår samtidigt som han eller hon blottar sig själv och onanerar inför personen.s. 42

48.Det anförs att karakteriserande för sådana handlingar ”är att gärningsmannen på ett eller annat sätt använder eller utnyttjar offrets kropp som ett hjälpmedel för att bereda sig själv sexuell tillfredsställelse”.s. 42

49.Som nämnts ovan föreslog sexualbrottskommittén att handlingar som innebär att gärningsmannen släpper sin utlösning, urinerar eller tömmer tarmen på offret skas. 42

50.179 kunna omfattas av begreppet sexuell handling. I propositionen anförs att sådana handlingar ”självfallet [är] ytterst kränkande för den som drabbas”. Dock anför regeringen att de inte sig, och oavsett sammanhang, ska bedömas som sexuell handling, även om det kan förekomma situationer där handlingar av sådant slag vid en helhetsbedömning bör kunna omfattas. I propositionen överlämnas åt den dömande praktiken att avgöra den närmare avgränsningen med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Sexualhandlingen i våldtäktsstadgandet Förslaget i SOU 2001:14 om att samlag inte längre ska utgöra jämförelsenorm i våldtäktsstadgandet genomförs inte. I propositionen anförs att en sådan formulering skulle medföra svårigheter att avgränsa det brottsliga området. Vidare uttalas att de ändringar av våldtäktsbrottet som genomfördes år 1998 innebar att fokus i större utsträckning riktades på kränkningen än på den sexuella handlingen som sådan, samt att även om samlag kvarstår som jämförelsenorm innebär propositionens formulering av rekvisitet ytterligare fokusering på kränkningen som sådan.s. 42

51.Sexualhandlingen i våldtäktsstadgandet kommer genom 2005 års reform att formuleras som att tvinga en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag.s. 43