1.Ett tillsvidareavtal som sägs upp kan upphöra med omedelbar verkan eller efter en uppsägningstid av viss längd. Vid varaktiga avtalsrelationer antas regelmässigt båda parter ha ett intresse av att uppsägningstid iakttas om motparten säger upp avtalet.[^1090] Syftet med uppsägningstiden är att tillmötesgå ett praktiskt behov. Genom kravet på uppsägningstid kan 260 parterna inrätta sin verksamhet utifrån en viss fasthet i utsträckningen av avtalsperioden. Vidare erhåller parten som drabbas av uppsägningen tid att anpassa sig till den nya situationen som uppstår när kontraktsförhållandet upphör.[^1091] Det handlar följaktligen om att motpartens intressen ska iakttas eller tillvaratas – en form av lojalitetsplikt.[^1092]s. 11
2.Den fria uppsägningsrätten som gäller enligt allmänna kontraktsrättsliga principer är ofta förenad med en skyldighet att iaktta uppsägningstid. Som exempel kan nämnas handelsagentur- och kommissionsavtal. Enligt både handelsagenturlagen och kommissionslagen får respektive kontraktspart fritt säga upp avtal som inte ingåtts att gälla för viss tid. Emellertid måste den uppsägande parten iaktta uppsägningstid enligt vad som särskilt anges.[^1093] Ett ytterligare exempel beträffande krav på uppsägningstid finns i 2 kap. 24 § andra stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag. Enligt bestämmelsen kan ett bolagsavtal som slutits för obestämd tid sägas upp när som helst, varvid bolaget träder i likvidation sex månader efter uppsägningen.s. 12
3.Uppsägningsrätten för dessa kontraktsförhållanden är inte kvalificerad på något sätt och föranleder i normala fall inte heller någon skadeståndsskyldighet gentemot motparten.[^1094] I förarbetena till kommissionslagen framhålls att det aktuella lagrummet har utformats utifrån allmänna överväganden om vad som normalt bör gälla i kommersiella uppdragsavtal. [^1095] Det har därtill påståtts utgöra en allmän kontraktsrättslig princip att uppsägning av ett varaktigt tillsvidareavtal kräver viss uppsägningstid. s. 12
4.Det finns inte någon lagregel eller vägledande rättspraxis som klargör vad som gäller beträffande skyldighet att iaktta uppsägningstid vid uppsägning av ett varumärkeslicensavtal. De praktiska behov som kontraktsparter regelmässigt har av att motparten iakttar en uppsägningstid bör emellertid vara av betydelse även vid varumärkeslicensiering.s. 12
5.261s. 12
6.Parterna till licensavtalet är ömsesidigt beroende av kontraktsförhållandet för att uppfylla licensavtalets syfte. Varumärkeshavaren kan ha ett behov av uppsägningstid för att hinna hitta en ersättare som har möjlighet att ta över licenstagarens användning av varumärket på den aktuella marknaden, alternativt att vidta åtgärder för att själv gå in på marknaden. Varumärkets värde och förmåga att attrahera konsumenter förutsätter normalt användning av varumärket.[^1097] Frånvaro från marknaden under en övergångstid innebär därför en risk för att kännedomen om – och därigenom värdet av – varumärket minskar.s. 13
7.Licenstagaren kan ha ett intresse av att viss uppsägningstid iakttas för att en rimlig avkastning på investeringar i produktion och marknadsföring ska kunna erhållas innan avtalet upphör. Det bör särskilt gälla om licenstagaren saknar rätt till ersättning från varumärkeshavaren för nedlagda kostnader av detta slag.[^1098] En uppsägning innebär även att licenstagaren sannolikt måste anpassa produktionen eller affärsverksamheten så att verksamheten kan fortsätta utan användning av varumärket – om licenstagaren har ett sådant syfte. Därtill kan licenstagaren ha ett intresse av att hinna avveckla och avyttra eventuella lagervaror innan av talet upphör. Efter avtalets upphörande har licenstagaren i regel inte rätt att använda varumärket, vilket innebär att efterföljande försäljning av lagervaror kan utgöra ett varumärkesintrång.[^1099] Om skälig uppsägningstid inte erhålls kan licenstagaren hamna i situationen att en mängd kvarblivna lagervaror inte kan avyttras, om inte varumärkeshavaren samtycker till försäljningen.s. 13
8.Följaktligen bör både varumärkeshavare och licenstagare ha ett intresse av att erhålla en viss tids varsel innan avtalet upphör. Den naturliga följdfrågan blir vad som ska anses utgöra en rimlig uppsägningstid av ett varumärkeslicensavtal. Frågan har betydelse även vid upprättandet av licensavtal. I NJA 2009 s. 672 (Allbröd) framhölls, obiter dictum, att avtal – som innehåller annat än skälig uppsägningstid – beroende på omständigheterna kan jämkas med tillämpning av 36 § avtalslagen.s. 13
9.För att avgöra vad som utgör skälig uppsägningstid för varumärkeslicensförhållanden blir det nödvändigt att undersöka om det för någon närliggande kontraktstyp finns principer som kan tillämpas analogt. För handelsagentur- och kommissionsförhållanden är uppsägningstiden be - 262 roende av hur länge avtalsförhållandet har varat.[^1100] I respektive lagrum anges uppsägningstiden vara en månad för varje påbörjat år av uppdragstiden, dock högst sex månader. Ett ytterligare exempel som nämns ovan är lagen om handelsbolag och enkla bolag, i vilken den dispositiva uppsägningstiden bestämts till sex månader.[^1101]s. 13
10.Ledning för hur skälig uppsägningstid kan bestämmas för distributionsavtal har tillhandahållits genom NJA 2009 s. 672 (Allbröd). Målet gällde två parter som under sju år haft en muntlig överenskommelse av - seende återförsäljning och distribution av bröd. Parterna hade inte reglerat frågan om avtalstid. Efter att brödtillverkaren sagt upp avtalet till omedelbart upphörande, väckte distributören talan och krävde ersättning för den skada som uppkommit på grund av att tillverkaren inte iakttagit skälig uppsägningstid.s. 14
11.Högsta domstolen konstaterade att förhållandena i målet var likartade dem som gäller vid handelsagentur, varaktiga avtal om kommission och bolagsavtal. Bestämmelserna om uppsägningstidens längd i dessa lagar användes därför som jämförelse.[^1102]s. 14
12.Därutöver framhöll domstolen att vägledande för vad som utgör skälig uppsägningstid i ett återförsäljningsavtal i huvudsak bör vara de omständigheter som lyfts fram i DCFR beträffande uppsägningstid i avsnittet om agent-, franchise- och distributionsavtal.[^1103] I det sammanhanget utpekas följande omständigheter som relevanta för avgörandet av uppsägningstidens längd: (a) Den tid kontraktsförhållandet varat; (b) gjorda rimliga investeringar; (c) den tid det tar att finna ett rimligt alternativ och (d) handelsbruk. En uppsägningstid på en månad för varje år kontraktsförhållandet har varat, med ett maximum av 36 månader, presumeras vara rimligt.[^1104] Av bestämmelsen följer dessutom att en uppsägningstid om en månad per kontraktsår de sex första åren är tvingande till mellanmannens fördel.[^1105]s. 14
13.Högsta domstolen betonade emellertid att det för återförsäljningsavtals. 14
14.263 inte ska anses gälla någon särskild fixerad minimitid för uppsägningsfristen som är knuten till avtalstidens längd. Skälighetsbedömningen i svensk rätt bör enligt domstolen vara friare.s. 14
15.Slutligen framhöll Högsta domstolen att uppsägningstidens längd bör påverkas av om återförsäljaren erhåller någon särskild ersättning för upparbetad kundkrets som ställs till leverantörens förfogande. Erhålls ingen ersättning av detta slag utgör det följaktligen ett argument för en längre uppsägningstid – och vice versa. Domstolens resonemang visar att det råder ett samband mellan eventuell rätt till ersättning vid avtalets upphörande och parternas behov av uppsägningstid för att hinna återbära gjorda investeringar eller att eventuellt ställa om produktionen.[^1106]s. 15
16.I både handelsagentur- och kommissionslagen finns tvingande bestämmelser som kan ge handelsagenten eller handelskommissionären rätt till ett avgångsvederlag när avtalsförhållandet upphör.[^1107] Rätt till ersättning föreligger i den utsträckning att agenten tillfört huvudmannen nya kunder, eller väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen, och att huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av förändringen.[^1108] Vidare krävs att det med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt att avgångsvederlag utgår. Frågan om en varumärkeslicenstagare bör ha rätt till avgångsvederlag eller annan liknande ersättning behandlas närmare nedan i avsnitt 5.3.s. 15
17.Högsta domstolens resonemang i Allbröd-målet kan antas vara av be - tydelse som tolkningsunderlag vid fastställande av vad som utgör skälig uppsägningstid även för andra icke lagreglerade varaktiga avtalstyper – exempelvis licensavtal. I Allbröd-målet hade kontraktsförhållandet varat i sju år. Domstolen fastställde den skäliga uppsägningstiden till tre måna264 der.[^1109] I detta sammanhang hänvisade domstolen till att distributören ingick i en större koncern, medan brödtillverkaren var ett mindre lokalt företag. Vidare ansågs det inte visat att distributören haft onyttiga marginalkostnader, även om det kunde antas att bortfallet av avtalet inneburit ett visst avbräck och ett behov av att anskaffa en motsvarande leverantör. Tillverkaren ansågs även haft nytta av distributörens marknadsbearbetning .s. 15
18.Omständigheterna som lyftes fram som relevanta för bedömningen i Allbröd-målet är snarlika dem som omnämns i NJA 2004 s. 288 (uppsägning av vederlagsfri upplåtelse av nyttjanderätt). Målet gällde en vederlagsfri upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendom, bestående i en rätt att anlägga och bibehålla en brunn på fastigheten för uppsamling av vatten. Upplåtelsen ansågs gälla för obestämd tid och kunde därför fritt sägas upp med beaktande av skälig uppsägningstid. Vid fastställandet av vad som utgjorde skälig uppsägningstid framhöll Högsta domstolen att detta kunde variera från fall till fall beroende på omständigheterna, till exempel om nyttjanderättshavaren lagt ned kostnader för att utnyttja egendomen och hur lång tid upplåtelsen bestått vid uppsägningen.s. 16
19.Varumärkeslicensiering bygger på ett förhållande i vilket parterna normalt kan antas ha ett gemensamt intresse av att öka varumärkets kännedom hos omsättningskretsen och att finna avsättning för de licensierade varorna. I vart fall om kontraktsförhållandet betingas av ett vinstintresse. I sådan mening liknar kontraktstypen agentur- och distributionsavtal. Även i övrigt har licensförhållanden många likheter med dessa kontraktstyper, särskilt vad avser betydelsen av avtalets utsträckning i tiden och det förtroendeförhållande som påstås uppstå mellan kontraktsparterna.[^1110] Omständigheterna som i NJA 2009 s. 672 (Allbröd) anges vara relevanta för avgörandet av uppsägningstiden, bör därför ha betydelse även för ett varumärkeslicensavtal. Det innebär att bedömningen av vad som utgör skälig uppsägningstid för ett varumärkeslicensavtal inbegriper en friare skälighetsprövning, i vilken hänsyn bland annat kan tas till den tid kontraktsförhållandet varat, gjorda rimliga investeringar, den tid det tar att finna ett rimligt alternativ samt förekommande handelsbruk. Därtill skas. 16
20.265 beaktas om licenstagaren erhåller någon form av ersättning för en upparbetad kundkrets som kommer varumärkeshavaren tillgodo.s. 16
21.Eftersom det ska göras en helhetsbedömning är det svårt att närmare försöka precisera vilken tidsperiod som bör anses skälig beträffande ett varumärkeslicensavtal. I Allbröd-målet bestämdes uppsägningstiden till tre månader. Det förefaller som att domstolens fastställande av tidsfristen framförallt beaktade den tid som återförsäljaren behövde för att hitta rimliga alternativ till brödtillverkarens produkter samt att brödtillverkaren haft viss nytta av återförsäljarens marknadsbearbetning. Härtill ska be aktas att omständigheterna i målet var sådana att Allbröd närmast varit att betrakta som en ensamåterförsäljare. Det ska också framhållas att domstolen påpekade att det inte var utrett i vilken utsträckning återförsäljaren drabbats av onödiga marginalkostnader.s. 17
22.Ett avgörande av vilken uppsägningstid som kommer att anses rimlig vid varumärkeslicensiering bör följaktligen beakta huruvida parterna är bundna av exklusivitetsförpliktelser. Därutöver ska framhållas att det kan vara svårt för licenstagaren att finna ett rimligt alternativ om varumärkeshavaren säger upp licensavtalet. Visserligen är ett varumärke unikt till sin funktion, men det är inte oersättligt. Licenstagaren kan möjligen fortsätta produktionen genom att ersätta varumärket med ett annat kännetecken. Dessa förhållanden innebär att bedömningen av uppsägningstiden kan bero på vem av parterna som säger upp avtalet. En varumärkeshavare bör exempelvis ha lättare att finna ett alternativ, än vad licenstagaren har. Av domstolens resonemang i Allbröd-målet framgår även att hänsyn ska tas till gjorda rimliga investeringar. Om licenstagaren lagt ned kostnader för att anpassa produktionen till licenstillverkningen, bör denne ha ett befogat intresse av att erhålla tillräckligt långt varsel för att hinna tjäna in investeringarna eller för att ställa om produktionen till annan tillverkning.s. 17
23.Omständigheterna som utvecklats ovan visar på svårigheten med att schematiskt försöka fastställa vad som utgör skälig uppsägningstid för varumärkeslicensavtal. Enligt min mening framstår en uppsägningstid på tre månader som relativt kort för varumärkeslicenser, om nedlagda investeringar och problemet med att finna rimliga alternativ ska beaktas. Möjligen kan en jämförelse med bolagsavtal, för vilka uppsägningstiden bestämts till sex månader, tjäna som en bättre utgångspunkt.[^1111] Det ska givetvis kombineras med den friare skälighetsbedömning som betonas i Allbröd-målet. 266s. 17