1.Köplagens bestämmelser om under vilka förutsättningar en vara anses felaktig brukar delas in i faktiska och rättsliga fel. Med faktiska fel avses att varans kvalitet avviker från avtalet eller vad köparen har rätt att kräva. Rättsligt fel föreligger om den sålda varan i köparens hand är belastad med annans sakrätt.s. 8
2.Faktiska fel regleras i 17 § köplagen. Feltypen tar främst sikte på avvikelser som rör varans beskaffenhet i fysiskt hänseende; dess art, kvalitet och andra egenskaper. Utgångspunkten för vad en köpare har rätt att fordra av varan slås fast i bestämmelsens första stycke. Bedömningen ska i första hand ske med utgångspunkt i vad som kan anses avtalat mellan parterna.s. 8
3.Om avtalet inte reglerar frågan om varans beskaffenhet, så tillhandahåller 17 § andra stycket köplagen utfyllande regler. Enligt lagens förarbeten är stadgandet inte avsett att vara en uttömmande beskrivning av samtliga felsituationer, utan har en klargörande funktion genom atts. 8
4.85 ange vissa centrala principer som ligger till grund för felbedömningen. I uppräkningen anges bland annat att varan ska vara ägnad för det allmänna ändamål för vilket varor av samma slag används. Bedömningen av varans ändamålsenlighet i detta avseende ska inte ta hänsyn till den individuella köparens förutsättningar.s. 8
5.Vidare anges att avtalsföremålet ska vara ägnat för det särskilda ändamål som köparen avsett att använda varan till, om säljaren vid köpet måste ha insett detta särskilda ändamål och köparen hade rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning. Tillämpning av bestämmelsen förutsätter att köparen avser att använda varan för ett ändamål som i något hänseende skiljer sig från vad liknande varor vanligtvis används till. Dessutom följer av lydelsen att säljaren inte svarar för avvikelser som köparen haft bättre förutsättningar att bedöma, till exempel på grund av större sakkunskap eller bättre kännedom om de förhållanden under vilka varan ska användas.s. 9
6.Slutligen anges i 17 § tredje stycket köplagen att en vara är felaktig om den avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Enligt lagens förarbeten har det överlämnats till rättstillämpningen att avgöra när dessa fall kan inträffa. Genom tredje stycket markeras att bestämmelsens första och andra stycke inte utgör uttömmande beskrivningar av förutsättningarna för att en vara ska anses felaktig.s. 9
7.Vid tillämpning av tredje stycket krävs inte att säljaren kände till vad köparen med fog kunnat förutsätta eller att varan avvek från denna förutsättning. Vad köparen med fog ägt rätt att förutsätta är en objektiv norm, eftersom bedömningen utgår ifrån vad en köpare i allmänhet typiskt sett förväntar sig av det aktuella köpet. Det har framhållits att man i 86 detta sammanhang kan ta hänsyn till avtalsföremålets egenskaper, beskrivningen av föremålet och förhållandet mellan säljaren och köparen. s. 9
8.Av ovanstående beskrivning av 17 § köplagen framgår att regleringen av faktiska fel erhållit en allmän och vidsträckt utformning. I lagens förarbeten framhålls att detta har varit ett medvetet val och att den konkreta felbedömningen får fyllas ut av omständigheterna i det enskilda fallet.s. 10
9.Rättsliga fel regleras i 41 § köplagen. Med ett rättsligt fel avses att tredje man kan göra gällande äganderätt, panträtt eller annan liknande rätt mot köparen, dvs. att varan vid överlåtelsen är belastad med någon form av sakrätt. Utgångspunkten är att säljaren ansvarar för sakrättsliga begränsningar i varan, om inte annat följer av avtalet. Belastningen kan bestå i att varan ägs av tredje man eller att den överlåtits i strid med ett äganderättsförbehåll. Det kan även vara fråga om mer begränsade sakrätter, till exempel att varan är belastad med panträtt eller retentionsrätt.s. 10
10.En förutsättning för att bestämmelsen om rättsliga fel ska vara tillämplig är att tredjemansrättigheten är sakrättsligt skyddad gentemot den nya ägaren – i annat fall är det inte fråga om ett fel. Det innebär exempelvis att försäljning av en lös sak belastad med nyttjanderätt i allmänhet inte resulterar i ett rättsligt fel, eftersom köparen anses ha rätt att återkräva varan från nyttjanderättshavaren. Vidare kan förhållandet att köparen är i god tro vid förvärvet innebära att rättsligt fel inte uppkommer, under förutsättning att lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre är tillämplig. s. 10
11.87s. 10
12.Eftersom bestämmelsen om rättsliga fel endast avser sakrättsliga begränsningar är lagrummet inte tillämpligt när belastningen består i att tredje man innehar en immaterialrätt som hindrar användning eller vidareförsäljning av varan. En belastning varigenom användningen innebär ett immaterialrättsintrång utgör följaktligen inte sådan ”liknande rätt” som omtalas i 41 § köplagen. Som nämns ovan i avsnitt 2.3.1 brukar fel varigenom köparens användning eller vidareförsäljning av avtalsföremålet gör intrång eller påstås göra intrång i annans immaterialrätt behandlas som en egen felkategori – immaterialrättsliga fel. Mot bakgrund av feltypens betydelse för den föreliggande undersökningen behandlas immaterialrättsliga fel i ett särskilt avsnitt strax nedan.s. 11
13.Den praktiska skillnaden mellan faktiska och rättsliga fel består framförallt i vilka påföljder som kan göras gällande. Exempelvis innebär 41 § andra stycket köplagen att köparen – vid ett rättsligt fel – alltid har rätt till ersättning för skada, om köparen har varit i god tro avseende felets förekomst. För faktiska fel görs enligt 40 § köplagen en distinktion mellan direkt och indirekt förlust. Ersättning för indirekt förlust utgår endast vid försummelse på säljarens sida eller vid avvikelse från vad säljaren särskilt utfäst. Vidare saknar 41 § köplagen hänvisning till 32 § andra stycket, vilket innebär att köplagens tvååriga preskriptionsregel inte är tillämplig. Beträffande rättsliga fel gäller i stället den allmänna tioåriga preskriptionsregeln.s. 11
14.Utöver faktiska och rättsliga fel brukar även rådighetsfel ställas upp som en egen felkategori. Rådighetsfel avser situationen att köparen, till exempel på grund av föreskrift i en författning eller beslut av myndighet, inte kan råda över den köpta egendomen på det sätt som denne förväntat sig. 88s. 11
15.Eftersom det saknas uttryckliga bestämmelser om rådighetsfel i köplagen är det inte helt klarlagt i vilken utsträckning och på vilket sätt lagens felbestämmelser kan tillämpas på rådighetsfel. Det kan därför diskuteras om feltypen ska ställas upp som en särskild kategori. I praxis och doktrin har denna typ av fel i huvudsak inordnats under två olika alternativ; köplagens regler om faktiska fel och förutsättnings läran. Majoritets uppfattningen i doktrinen förefaller vara att rådighetsfel kan bedömas enligt i stort sett samma principer som faktiska fel, dvs. de uttryckliga bestämmelserna om ändamålsfel i 17 § andra stycket eller med 17 § tredje stycket om varan avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta.s. 12
16.I NJA 1991 s. 808 (rådighetsinskränkning vid rörelseöverlåtelse) prövade Högsta domstolen hur rådighetsfel kunde hanteras inom ramen för 1905 års köplag. Högsta domstolen framhöll att allmänna köprättsligas. 12
17.89 grundsatser bör anses tillämpliga i situationer när en köpare på grund av en rådighetsinskränkning inte kan utnyttja den köpta egendomen på det sätt som avsetts. En följd av detta blir, enligt Högsta domstolen, att säljaren ansvarar för att godset inte är behäftat med rådighetsinskränkningar om säljaren i) uttryckligt utfäst det, ii) genom sitt uppträdande gett köparen anledning att anta att ingen inskränkning i rådigheten fanns eller iii) känt till inskränkningen men underlåtit att upplysa köparen om den.s. 12