1.Ytterligare ett ärende vari Regeringsrätten (numera Högsta förvaltnings domstolen) haft att bedöma en kommunal åtgärds förenlighet med EU:s statstödsrätt i samband med en laglighetsprövning rörde Årjängs kom muns beslut den 31 mars 2008 om att genomföra en viss fastighetsaffär.141 Den ifrågasatta fastighetsaffären gick ut på att kommunen utan att vare sig ha tillämpat ett öppet anbudsförfarande eller ha genomfört någon obe roende värdering överlät en fastighet till en fysisk person för ett pris av 650 000 kronor, samtidigt som kommunen förvärvade en annan fastighet av samma person till ett pris av 4 900 000 kronor. En senare värdering visade att den fastighet som kommunen sålde betingade ett värde av ca 600 000 kronor medan den fastighet som kommunen köpte värderades till 5 500 000 kronor. Klagande ansåg att det bakomliggande kommunala beslutet stred mot lag då den aktuella fastighetsaffären inte genomfördes i enlighet med kommissonens meddelande om inslag av stöd vid statliga 141 RÅ 2010 ref. 119 (II).s. 2
2.75 2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget myndigheters försäljning av mark och byggnader,142 och inte heller hade anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 108.3.s. 2
3.Regeringsrätten uttalade att:s. 2
4.”En kommuns skyldighet att anmäla olika former av stöd ska fullgöras i enligs. 2
5.het med lagen om tillämpningen av Europeiskagemenskapernas statsstöds-s. 2
6.regler. Någon anmälningsskyldighet för kommunen kan inte grundas direkts. 2
7.på kommissionens inte rättsligt bindande meddelande.” Med beaktande av de värderingar av fastigheterna som senare gjordes fann Regeringsrätten att det inte var visat att kommunen ifråga hade lämnat något stöd till förvärvaren - varför det inte heller fanns något lagligt hin der för kommunen att besluta om den aktuella fastighetsaffären på det sätt som gjorts.s. 2
8.I sammanhanget ska observeras att det av kommissionens vägledning endast anges att en anmälan måste göras om man inte valt att tillämpa ett anbudsförfarande samtidigt som det pris som erhållits ligger under vad som fastställts av oberoende värderingsmän. Således är det uppenbart att den anmälningsskyldighet som följer av artikel 108.3 EUF-fördraget inte på något sätt utvidgas med anledning av kommissionens meddelande. Någon möjlighet för kommissionen att utöka tillämpningsområdet för den anmälningsskyldighet, och det genomförandeförbud, som följer av artikel 108.3 till att också omfatta statliga åtgärder som inte träffas av defi nitionen av statliga stöd såsom den kommer till uttryck i artikel 107.1 finns därför inte. Att så är fallet understryks också av Tribunalens dom i mål T-274/01, Valmont Nederland BV.s. 2
9.I ärendet hade Tribunalen att ta ställning till om en försäljning av en offentligägd fastighet till det privata företaget Valmont Nederland BV kunde anses inbegripa ett statligt stöd. Försäljningen hade inte föregåtts av vare sig något offentligt anbudsförfarande eller någon expertvärdering utan var ett resultat av förhandlingar mellan de båda avtalsparterna. Till skillnad från kommissionen ansåg Tribunalen dock att det inte kunde presumeras att avtalet inbegrep ett statligt stöd endast på den grunden att försäljningen varken föregåtts av något offentligt anbudsförfarande eller en oberoende expertvärdering. Enligt Tribunalen var istället den avgörande frågan om Valmont Nederland BV hade köpt den aktuella fastigheten på marknadsmässiga villkor (målet behandlas ovan i avsnitt 2.2.5). 142 Kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader, EGT 97/C 209/03. Se även Kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål, EGT 98/C 74/06, ändrade genom 2000/C 258/06. 76s. 2
10.2 Regleringen i artikel 107-1 EUF-fördragets. 2