1.Ett relativt uppmärksammat fall i vilket Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) haft att ta ställning till om en kommunal försälj ning av viss egendom utgjort ett stöd i strid med regleringen i 2 kap. 8 § 137 Även om kammarratten upphävde det kommunalrättsliga beslutet har man ändå inte kunnat angripa det aktuella avtalet mellan parterna, vilket visar att den svenska regleringen inte är optimal i sammanhanget. Ifråga om beslutets verkställande riktade också JO kritik mot kommunen för att den redan dagen efter att beslutet fattades ingick det aktuella avtalet, JO:s beslut i ärende med dnr 3129-2009 och 4090-2009. Se kommissionens brev till den svenska regeringen daterat 29/03/2012, COMP/H-2/ BC- (2012) 33624.s. 2
2.73 2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget kommunallagen är Vantör Hemtjänst.139 I målet hade Regeringsrätten att ta ställning till om ett kommunalt beslut att avveckla viss hemtjänstverk samhet och att sälja denna till ett privat företag utgjorde ett individuellt inriktat stöd i strid med 2 kap. 8 § kommunallagen. Det aktuella beslutet villkorades med att verksamheten endast skulle avvecklas och att försälj ningen endast skulle genomföras om köparen beviljades tillstånd att bedriva hemtjänstverksamhet. Köpeskillingen motsvarande värdet av inventarierna medan de ca 300 brukare som återfanns inom den kommunala verksam heten skulle ”ingå” i köpet om de inte gjorde ett aktivt val ifråga om att byta utförare. Vantör Hemtjänst AB fick således tillgång till en etablerad verksamhet medan den ersättning som betalades till kommunen endast motsvarande värdet av inventarierna. Någon oberoende värdering av verk samheten hade inte föregått beslutet, inte heller hade det föregåtts av ett öppet anbudsförfarande.s. 2
3.Regeringsrättens slutsats var att kommunen hade gynnat Vantör Hem tjänst då verksamheten hade sålts till underpris och att det inte fanns några synnerliga skäl i den mening som krävs enligt 2 kap. 8 § kommunallagen för att stödet skulle vara tillåtet. Beslutet stred således mot lag, varför det skulle upphävas.s. 2
4.Det aktuella kommunala beslutet anmäldes också till kommissionen vil ken däremot valt att inte inleda något formellt granskningsförfarande utan kommissionen har istället valt att avsluta det aktuella ärendet utan att fatta något formellt beslut.140s. 2
Karlskrona kommun
1.Ytterligare ett ärende där ett kommunalt beslut att ingå ett avtal som bland annat inbegripit en fastighetsöverlåtelse ifrågasatts med hänvisning till både regleringen i 2 kap. 8 § kommunallagen och indirekt EU:s statsstödsrätt är RÅ 2010 ref. 119 (I). I det aktuella ärendet hade Karlskrona kommun beslutat att ingå ett avtal med NCC Construction Sweden AB (bolaget) som innebar att bolaget skulle få förvärva en fastighet till en köpeskilling om 5 miljoner kronor. Enligt avtalet skulle kommunen bekosta miljö saneringen av fastigheten, vilken dock skulle utföras av bolaget mot en ersättning på drygt 9 miljoner kronor. Dessutom följde det av avtalet att bolaget skulle åta sig att anlägga en parkeringsplats på en annan fastighet, 139 Regeringsrättens dom 2010-10-01, mål nr 2812-09. 140 Se kommissionens brev till den svenska regeringen daterat 29/03/2012, COMP/H-2/ BC- (2012) 33624. 74s. 2
2.2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget vilken skulle nyttjas av både bolaget och kommunen, och att bolaget skulle iordningsställa viss allmän mark. Kostnaden för de senare uppgifterna var beräknad till 2,6 miljoner kronor, och skulle fördelas lika mellan kommu nen och bolaget. Ett annat företag var villigt att betala 5,5 miljoner kronor för den aktuella fastigheten, och deras bud justerades senare till 7 miljoner kronor, varvid man också åtog sig att leva upp till motsvarande förpliktel ser som bolaget. Kommunens beslut överklagades i enlighet med reglerna i 10 kap. kom munallagen, och klagande menade att kommunen dels agerat i strid med 2 kap. 8 § kommunallagen, dels att beslutet var olagligt med hänvisning till att den aktuella åtgärden inte anmälts till regeringen i enlighet med 6 § lag (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska unionens statsstödsregler. Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) kom till slutsat sen att kommunen hade gynnat en enskild näringsidkare i strid med 2 kap. 8 § kommunallagen i och med att det aktuella avtalet inte hade föregåtts av vare sig en oberoende värdering eller ett öppet anbudsförfarande samtidigt som man också särskilt beaktande innehållet i det konkurrerande anbudet. Med anledning av att regeringsrätten kom till den aktuella slutsatsen fann man inte anledning att pröva om kommunen också brutit mot den anmäl ningsskyldighet som följer av 6 § lag (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska unionens statsstödsregler.s. 2
Årjängs kommun
1.Ytterligare ett ärende vari Regeringsrätten (numera Högsta förvaltnings domstolen) haft att bedöma en kommunal åtgärds förenlighet med EU:s statstödsrätt i samband med en laglighetsprövning rörde Årjängs kom muns beslut den 31 mars 2008 om att genomföra en viss fastighetsaffär.141 Den ifrågasatta fastighetsaffären gick ut på att kommunen utan att vare sig ha tillämpat ett öppet anbudsförfarande eller ha genomfört någon obe roende värdering överlät en fastighet till en fysisk person för ett pris av 650 000 kronor, samtidigt som kommunen förvärvade en annan fastighet av samma person till ett pris av 4 900 000 kronor. En senare värdering visade att den fastighet som kommunen sålde betingade ett värde av ca 600 000 kronor medan den fastighet som kommunen köpte värderades till 5 500 000 kronor. Klagande ansåg att det bakomliggande kommunala beslutet stred mot lag då den aktuella fastighetsaffären inte genomfördes i enlighet med kommissonens meddelande om inslag av stöd vid statliga 141 RÅ 2010 ref. 119 (II).s. 2
2.75 2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget myndigheters försäljning av mark och byggnader,142 och inte heller hade anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 108.3.s. 2
3.Regeringsrätten uttalade att:s. 2
4.”En kommuns skyldighet att anmäla olika former av stöd ska fullgöras i enligs. 2
5.het med lagen om tillämpningen av Europeiskagemenskapernas statsstöds-s. 2
6.regler. Någon anmälningsskyldighet för kommunen kan inte grundas direkts. 2
7.på kommissionens inte rättsligt bindande meddelande.” Med beaktande av de värderingar av fastigheterna som senare gjordes fann Regeringsrätten att det inte var visat att kommunen ifråga hade lämnat något stöd till förvärvaren - varför det inte heller fanns något lagligt hin der för kommunen att besluta om den aktuella fastighetsaffären på det sätt som gjorts.s. 2
8.I sammanhanget ska observeras att det av kommissionens vägledning endast anges att en anmälan måste göras om man inte valt att tillämpa ett anbudsförfarande samtidigt som det pris som erhållits ligger under vad som fastställts av oberoende värderingsmän. Således är det uppenbart att den anmälningsskyldighet som följer av artikel 108.3 EUF-fördraget inte på något sätt utvidgas med anledning av kommissionens meddelande. Någon möjlighet för kommissionen att utöka tillämpningsområdet för den anmälningsskyldighet, och det genomförandeförbud, som följer av artikel 108.3 till att också omfatta statliga åtgärder som inte träffas av defi nitionen av statliga stöd såsom den kommer till uttryck i artikel 107.1 finns därför inte. Att så är fallet understryks också av Tribunalens dom i mål T-274/01, Valmont Nederland BV.s. 2
9.I ärendet hade Tribunalen att ta ställning till om en försäljning av en offentligägd fastighet till det privata företaget Valmont Nederland BV kunde anses inbegripa ett statligt stöd. Försäljningen hade inte föregåtts av vare sig något offentligt anbudsförfarande eller någon expertvärdering utan var ett resultat av förhandlingar mellan de båda avtalsparterna. Till skillnad från kommissionen ansåg Tribunalen dock att det inte kunde presumeras att avtalet inbegrep ett statligt stöd endast på den grunden att försäljningen varken föregåtts av något offentligt anbudsförfarande eller en oberoende expertvärdering. Enligt Tribunalen var istället den avgörande frågan om Valmont Nederland BV hade köpt den aktuella fastigheten på marknadsmässiga villkor (målet behandlas ovan i avsnitt 2.2.5). 142 Kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader, EGT 97/C 209/03. Se även Kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål, EGT 98/C 74/06, ändrade genom 2000/C 258/06. 76s. 2
10.2 Regleringen i artikel 107-1 EUF-fördragets. 2
Västerviks kommun
1.Också ett kommunalt beslut om att genomföra en fastighetsaffär i Väster vik har prövats av förvaltningsdomstol inom ramen för en laglighetsprövning.143 Kommunfullmäktige i Västervik fattade den 29 mars 2007 beslut om att godkänna ett förslag till ramavtal med tillhörande underavtal vilka i huvudsak gick ut på att kommunen skulle uppföra och äga en så kallad multihall, till en kostnad av 80 miljoner kronor, som sedan skulle hyras ut till ett privat företag för 200 000 kronor per år. Enligt avtalet skulle kom munen också bidra med 200 000 kronor per år till det aktuella företaget för att detta skulle marknadsföra kommunen. Kammarrätten gjorde bedömningen att ett kommunalt engagemang i en multihall av det i ärendet aktuella slaget vanligtvis ryms inom den kom munala kompetensen med hänvisning till att en sådan anläggning, vilken kan användas till bland annat sportevenemang, kultur och konserter, fick anses utgöra en del av en större så kallad resortanläggning - vilken i sin tur kunde rymmas inom den kommunala kompetensen så som den kom till uttryck i 2 kap. 1 § kommunallagen och den då gällande lag (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet. Kammarrätten konstaterade däremot att den hyra som företaget skul le erlägga endast motsvarande 0,25 procent av anläggningens beräknade kostnad, varför hyran inte ens täckte kommunens räntekostnader. Således kom kammarrätten till slutsatsen att den låga hyran utgjorde ett stöd i den mening som följer av 2 kap. 8 § kommunallagen. Med hänvisning till tidigare praxis uttalade kammarrätten att ett mycket starkt allmänintresse visserligen kan legalisera ett stöd till ett enskilt företag, men endast om det individuella stödmomentet framstår som oväsentligt i sammanhanget.144 Någon sådan grund för att det aktuella avtalet skulle accepteras ansågs inte finnas, varför det kommunala beslutet upphävdes så som stridande mot 2 kap. 8 § kommunallagen.s. 2
Almhults kommun
1.Ytterligare ett ärende vari frågan om hur man ska bedöma en kommunal fastighetsaffär uppkommit rör en fastighetsaffär där Älmhults kommun påstods ha förvärvat en fastighet för tilltänkt senare kommersiellt bruk till överpris.145 Klagande hävdade att det inte fanns anledning för kommunen 143 Kammarrätten i Jönköping dom 2008-05-30, mål nr 21-08. 144 RÅ 1970 C 260. 145 Kammarrätten i Jönköping dom 2010-12-09, mål nr 1659-10.s. 2
2.77 2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget att köpa den aktuella fastigheten om inte tillstånd till tvångsförvärv kunde påräknas. Klagande gjorde också gällande att möjligheten till tvångsför värv skulle skapa en viss prispress rörande den aktuella fastigheten.s. 2
3.Kammarrätten uttalade att det ingick i den kommunala kompetensen att planlägga användningen av mark och vatten och att det dessutom var allmänt accepterat att kommuner tillhandahåller mark till näringslivet. Ifråga om kommunen hade gynnat säljaren genom att betala ett överpris för den aktuella fastigheten uttalade kammarrätten att syftet med den kommunala åtgärden var irrelevant för bedömningen om det rörde sig om ett stöd i den mening som avses i 2 kap. 8 § kommunallagen. Därtill konstaterade kammarrätten att det faktum att någon oberoende värdering inte gjorts innan försäljningen i sig inte kunde konstituera ett stöd och att klagande inte heller i övrigt hade kunnat visa att kommunen agerat i strid med regleringen i 2 kap. 8 § kommunallagen.s. 2
4.Ifråga om offentliga köp av fast egendom ska nämnas att det som tidi gare redogjorts för torde vara mycket svårt att med framgång hävde att en privat säljare gynnas, vilket är ett påstående som grundas på det faktum att det vanligtvis inte finns någon egentlig marknad att tala om, varför man inte heller kan tala om ett marknadspris (se ovan avsnitt 2.2.6). Avgöran de i sammanhanget torde istället vara i vilken utsträckning det offentliga intresset av fastigheten kan uppbäras av det pris som erläggs - och ett stöd borde först kunna anses vara för handen om det offentliga intresset inte motsvarar priset.s. 2
Uppsala Arena
1.Ytterligare ett ärende som berör statsstödsreglernas tillämpning i ett kom munalt sammanhang är som nämnts ovan i avsnitt 2.2.6 Uppsala Arena. Uppsala kommun godkände under 2010 ett samarbetsavtal med ett ickekommunägt företag, arenabolaget, som innebar att det senare företaget skulle uppföra och driva en idrottsanläggning i Uppsala. Beslutet att ingå det aktuella avtalet överklagades inom ramen för en laglighetsprövning till förvaltningsrätten, vilken bland annat prövade samarbetsavtalets förenlig het med EU:s statsstödsregler.146s. 2
2.Tanken var att arenan bland annat skulle kunna nyttjas för olika idrotts evenemang (såsom ishockey och basket), nöjestillställningar, möten, kon ferenser och mässor. Enligt samarbetsavtalet skulle kommunen göra ett 146 Förvaltningsrättens i Uppsala dom den 16 december 2010, mål nr 6994-10. 78s. 2
3.2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget kapitaltillskott till företaget om 150 miljoner kronor, som dock inte gav kommunen något ägande i företaget. Under förutsättning att det var möj ligt för arenabolaget, bland annat med hänsyn till bolagets finansiella läge, skulle kapitaltillskottet återbetalas inom 15 år. Enligt förvaltningsrätten utgjorde denna del av samarbetsavtalet i praktiken ett ränte- och amorteringsfritt lån, och privata investerare skulle absolut inte ha accepterat dyli ka villkor, varför avtalet redan på den grunden inbegrep ett gynnande. Dessutom föreskev samarbetsavtalet att kommunen skulle erlägga 15 miljoner kronor per år i hyra i 25 år. Då det enligt förvaltningsrätten inte fanns någon marknadsmässig kalkyl bakom hyressättningen samtidigt som kommunen skulle svara för en tredjedel av arenabolagets intäkter, men endast en femtedel av anläggningens nyttjandetid, varvid det i avtalet inte heller specificerades vilka tider kommunen skulle få ta anläggningen i anspråk, utgjorde också hyresavtalets villkor ett gynnande av arenabolaget. Bland annat med hänvisning till ovanstående och det faktum att det stöd som ansågs följa av samarbetsavtalet utgick med statliga medel, var selektivt, riskerade snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater uttalade förvaltningsrätten att:s. 2
4.”Det går därför inte, på det beslutsunderlag kommunen haft, att utesluta atts. 2
5.åtgärden kan klassificeras som statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUE [...]s. 2
6.Eftersom kommunen har beslutat att genomföra projektet och godkännas. 2
7.samarbetsavtalet utan att anmäla planerna i förväg har anmälningsskyldigs. 2
8.heten och verkställighetsförbudet i artikel 108.3 FEUF åsidosatts.” I och med att kommunen agerat i strid med artikel 108.3 upphävdes beslu tet med hänvisning till att det inte var förenligt med lag eller annan författ ning i enlighet med regleringen i 10 kap. 8 § kommunallag (1991:900). Uppsala kommun har senare underrättat regeringen om den planerade åtgärden och denna har i sin tur anmält åtgärden till kommissionen, vilken efter ett fördjupat granskningsförfarande valt att godkänna åtgärden.147 Kommissionen ansåg att den kommunala åtgärden inte utgjorde ett stöd då det vanligtvis ligger inom en stats ansvarsområde att sörja för att all mänheten får tillgång till arenor för sport och andra evenemang samtidigt som sådana anläggningar knappast skulle komma till stånd utan offentlig inbladning då de är förknippade med både stora investeringar och stora risker. Därtill uttalade kommissionen att den offentliga åtgärden ifråga var både nödvändig och proportionerlig i sammanhanget. 147 Kommissionens skrivelse av den 21.03.2012, C(2012) 1748 final, i ärende SA.33618.s. 2
9.79 2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördragets. 2
10.Det ska också nämnas att förvaltningsrätten i sitt avgörande inte endast uttalade sig om huruvida kommunen agerat i strid med den anmälnings skyldighet som följer av lag (1994:1845) utan man uttalade sig dessutom om huruvida det kommunala beslutet var förenligt med den kommunala kompetensen såsom den kommer till uttryck i kommunallag (1991:900). Förvaltningsrätten ansåg i den delen att uppförande, drift eller stöd till idrottsarenor liknande den aktuella rymdes inom ramarna för den kom munala kompetensen. Med hänvisning till kommunens förväntade nytta av anläggningen inom både fritidsverksamhet och turism stred beslutet att ingå det ifrågavarande samarbetsavtalet vare sig mot regleringen i 2 kap. 1 § eller förbudet mot att gynna enskilda företag så som det kommer till uttryck i 2 kap. 8 § kommunallagen.s. 2