1.En nu ganska gammal metod för att söka hjälpa ett ofrivilligt barnlöst par att få barn är insemination, som innebär, att sperma på konst lad väg införes i kvinnan.8 (Termen ”konstgjord befruktning”, som ibland används i sammanhanget, är inte lämplig, eftersom själva befruktningen inte är konstgjord. Det är ju istället endast införandet av sperma som inte sker på naturligt sätt.) Man har brukat skilja mel lan ”makeinsemination” (även kallad ”homolog insemination”) och ”givar- eller donatorinsemination” (även kallad ”heterolog insemi nation”). Med makeinsemination menas att gift kvinna (eller, något oegentligt, ogift samboende kvinna) befruktas genom insemination med sperma från den äkta mannen (resp, sambon). Med givarinsemi nation förstås sådan insemination där en kvinna genom insemination befruktas med sperma från en man som inte är hennes make eller sambo.s. 117
2.Inseminationsverksamhet har i Sverige bedrivits sedan lång tid tills. 118
3.baka.9 Sålunda kan t.ex. nämnas att givarinsemination förekommits. 118
4.i vart fall sedan 1920-talet. Omfattningen av inseminationsverksam-s. 118
5.heten var dock i vårt land under ganska lång tid ganska begränsads. 118
6.men under 1960- och 1970-talen ökade den successivt. Trots att inseminationer sålunda förekommit sedan lång tid tillbaka saknades dock i vårt land ända fram till i mars 1985 lagregler på området. Det förtjänar dock att nämnas, att redan år 1947 tillsattes en utredning (den s.k. Inseminationskommittén), som skulle utreda de rättsliga och medicinska frågorna i samband med artificiell inse mination. För ca 60 år sedan avlämnade också denna utredning ett lagförslag (SOU 1953:9) men detta ledde inte till någon lagstiftning.s. 118
7.Avsaknaden av särskild lagstiftning på området måste sägas ha varit minst sagt besvärande. Särskilt allvarligt har varit att ett barn, som avlats genom givarinsemination kunnat bli rättsligt sett fader löst. Som exempel härpå kan nämnas det på sin tid i bl.a. massmedia mycket uppmärksammade rättsfallet NJA 1983 s. 320.s. 119
8.År 1983 avlämnade dock den år 1981 tillsatta s.k. Inseminationsut-s. 120
9.redningen sitt betänkande Barn genom insemination1^ och genoms. 120
10.prop. 1984/85:2 lämnade så regeringen till riksdagen ett förslag tills. 120
11.lagstiftning om artificiella inseminationer, som dock på vissa punkters. 120
12.avvek från utredningens förslag. Förslaget antogs av riksdagen ochs. 120
13.lagstiftningen i den aktuella frågan trädde, som tidigare framgått, is. 120
14.kraft den 1 mars 1985.s. 120
15.Lagstiftningen innebar för det första en särskild lag om inseminas. 120
16.tion reglerande inseminationsverksamheten som sådan. Enligt dennas. 120
17.fick fram till ikraftträdandet av ovan nämnda 2005 års lagstiftnings. 120
18.insemination utföras endast om kvinnan var gift med en man ellers. 120
19.bodde tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållans. 120
20.den (2 §, 1 p. i den nu upphävda lagen (1984:1140) om inseminas. 120
21.tion). Numera gäller dock, som redan inledningsvis nämnts, att ävens. 120
22.kvinna som är gift med en annan kvinna samt kvinna som är registres. 120
23.rad partner eller homosexuell sambo kan komma i fråga för behands. 120
24.ling enligt 6 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.s. 120
25.(liksom behandling med befruktning utanför kroppen enligt 7 kap.s. 120
26.samma lag). Det bör här erinras om att då det i nämnda lagstiftnings. 120
27.talas om nmake” avses alltså även registrerad partner (6 kap. 1 § 2 st.s. 120
28.resp. 7 kap. 1 § 2 st. och med nsambon avses alltså inte endast hetero-s. 120
29.utan även homosexuell sådan (1 § sambolagen (2003:376). Ensams. 120
30.stående har enligt gällande svensk rätt, som ovan nämnts under 4.1,s. 120
31.inte rätt till assisterad befruktning. Som också redan nämnts ovans. 120
32.beslöt dock en riksdagsmajoritet i mars 2012 att ensamstående ska fås. 120
33.en sådan rätt och gavs regeringen uppdraget att snarast till riksdagens. 120
34.återkomma med ett förslag i frågan.s. 120
35.För insemination krävs skriftligt samtycke av maken eller sams. 120
36.bon (6 kap. 1 §, 1 st., 2 p. lagen (2006:351) om genetisk integritets. 120
37.m.m.).1 143 Givarinsemination får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus under överinse ende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik (2 §).15 Bedömningen av frågan om inseminationen är lämplig med hänsyn till parets medicinska, psykologiska och sociala förhållanden ska göras av läkaren. Inseminationen får utföras endast om det kan antas att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Väg ras insemination får makarna eller de samboende begära att Social styrelsen prövar frågan (3 §). Läkaren har också att välja ut lämplig spermagivare. Vid detta val får inte några mera speciella önskemål om givarens egenskaper eller kvaliteter i övrigt tillgodoses. Givetvis får dock läkaren tillmötesgå ett sådant krav från paret som att sperma givaren ska ha samma ögonfärg, hårfärg och kroppskonstitution som den man som ska bli barnets rättslige far men t.ex. inte ett sådant krav som att han ska ha särskilt hög intelligenskvot. Om spermagivaren avlidit får, som genom en lagändring år 2002 uttryckligen anges i lag texten (3 §, 3 st.), spermierna inte längre användas för insemination. En annan uppfattning skulle enligt lagmotiven kunna riskera skada den humanistiska människosynen. Det kan vidare inte uteslutas att det skulle kunna få negativa psykologiska konsekvenser för barnet att få vetskap om att den genetiska fadern (eller den genetiska modern om fråga är om äggdonation) var död vid befruktningen.16 Uppgifter om spermagivaren ska antecknas i en särskild journal, som ska beva ras i minst 70 år (4 §).s. 120
38.I den mycket viktiga frågan om i vad mån barnet ska ha rätt att få vetskap om spermagivarens identitet var såväl utredningen som remissopinionen oenig. Utredningsförslaget innebar dock en sådan rätt för barnet och en sådan kom också att införas i den upphävda lagen om insemination och bestämmelsen om en sådan rätt återfinns nu i 6 kap. 5 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Sålun da stadgas där att ett barn som har avlats genom givarinsemination har rätt att, om det har uppnått tillräcklig mognad, självt få del av des. 121
39.uppgifter om spermagivaren som har antecknats i sjukhusets särskils. 122
40.da journal. Socialnämnden är skyldig att på begäran biträda barnets. 122
41.med att skaffa fram dessa uppgifter.17 — Det kan nämnas, att enligts. 122
42.barnkonventionens art. 7 så har ett barn bl.a. rätt att, så långt det ärs. 122
43.möjligt, få vetskap om sina föräldrar. Inseminationsutredningen hades. 122
44.föreslagit att uppgift om att ett barn avlats genom givarinseminations. 122
45.(däremot ej också uppgift om givarens identitet) skulle registreras hoss. 122
46.folkbokföringsmyndigheten. Någon regel härom kom dock inte atts. 122
47.införas.18s. 122
48.Socialstyrelsen har genom en enkätundersökning låtit undersökas. 122
49.om inseminationslagstiftningens intentioner om öppenhet följts avs. 122
50.samma öppenhet om barnets ursprung från föräldrarnas sida. Enkäs. 122
51.ten sändes ut till samtliga föräldrar som efter givarinsemination vids. 122
52.Umeå universitetssjukhus och Karolinska Sjukhuset i Stockholms. 122
53.sedan inseminationslagen infördes och fram t.o.m. år 1997 fått barn.s. 122
54.Av det totala antalet utsända enkäter besvarades 148. Av de föräldrars. 122
55.som besvarade enkäten uppgav ca 10 procent att de redan berättat förs. 122
56.barnen att de tillkommit genom givarinsemination och ytterligare cas. 122
57.40 procent uppgav att de hade för avsikt att berätta detta i framtis. 122
58.den. Ca 20 procent av de i undersökningen ingående föräldraparens. 122
59.uppgav dock att de inte tänkte berätta hur barnen tillkommit och cas. 122
60.10 procent var tveksamma i frågan. (Ca 20 procent av de par soms. 122
61.besvarat enkäten uttalade sig inte i den aktuella frågan.)19s. 122
62.Den här ovan tidigare åberopade Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning behandlade i sitt betänkande Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) bl.a. frågan om barnets rätt till information om sitt ursprung. Frågan om barnets rätt till kännedom om sitt ursprung har dessutom nyligen diskuterats av Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i dess rap port Assisterad befruktning— etiska aspekterF Rådet anser bl.a. att för äldrar bör på ett tidigt stadium informera barnet om sitt ursprung samt att frågor rörande barns rätt till kännedom om sitt ursprung, och möjliga vägar att förstärka denna rättighet, bör ingå i en framtida översyn av lagstiftningen om assisterad befruktning.s. 123
63.1984 års inseminationslagstiftning innebar också att faderskapets. 124
64.för den som samtyckt till givarinsemination rättsligt kan fastställass. 124
65.genom en i 1 kap. 6 § FB införd regel. För denna regel har redogjortss. 124
66.närmare ovan i kap. 3 (3.4).s. 124