1.3.3.3.1 Hävande av faderskapspresumtions. 94
2.Presumtionen enligt 1 kap. 1 § FB för den äkta mannens faderskaps. 94
3.till barn, som hustrun fött, kan hävas enligt de förutsättningar, soms. 94
4.anges i 1 kap. 2 §, nämligen antingen genom rättegång och doms. 94
5.(1 st.) eller genom att den äkta mannen och hustrun skriftligen gods. 94
6.känner en annan mans formenliga faderskapsbekräftelse (2 st.).s. 94
7.För förståelsen av 2 §, 1 st. bör man lägga två saker på minnet,s. 94
8.nämligen att faderskapspresumtionen kan sägas bygga på två skilda del-s. 94
9.presumtioner, nämligen dels att det förelegat samlag mellan makarnas. 94
10.(”samlagspresumtionen”), dels att detta lett till mannens faderskaps. 94
11.(’faderskapspresumtionen” (el. ”kausalitetspresumtionen”)). Brytandes. 94
12.av presumtionen kan därför inriktas antingen på undanröjande avs. 94
13.samlagspresumtionen eller på undanröjande direkt av själva faderskapss. 94
14.presumtionen eller kausalitetspresumtionen. I 2 §, 1 st. preciseras tres. 94
15.alternativa möjligheter ang. vilken bevisning som erfordras för atts. 94
16.domstol ska kunna förklara att den äkta mannen inte är far till etts. 94
17.barn, som hustrun fött. Möjligheten enligt 2 §, 2 st. FB att häva faderskapspresumtionen även utanför domstol, om nämligen den äkta mannen i äktenskapet skriftligen godkänner en formenlig faderskapsbekräftelse, som en annan man lämnat infördes genom lagstiftning år 1976. Observe ra emellertid att en förutsättning för detta förfarande är, som redan nämnts, att även modern lämnat ett skriftligt godkännande. Eftersom lagstiftaren vill uppnå, att endast faderskap, som överensstämmer med det verkliga förhållandet fastställs, innebär ett krav på moderns medverkan en viss garanti för att annan man inte oriktigt ska påta sig faderskapet, om förhållandena undantagsvis skulle innebära något sådant. Det absoluta kravet på moderns skriftliga godkännande inne bär, att denna väg för hävande av presumtionen inte kan tillgripas, om modern avlidit. I så fall kan emellertid hävande av presumtionen genom rättegång komma i fråga enligt någon av punkterna i första stycket.s. 94
18.Rätt att föra talan om undanröjande av en faderskapspresumtion tills. 96
19.kommer den äkta mannen (3 kap. 1 §) och barnet (3 kap. 2 §).78 Dets. 96
20.kan vara värt att observera, att lagen inte innehåller några preklu-s. 96
21.sionstider för denna talan. Även om mannen under många år botts. 96
22.tillsammans med barnet, kan han alltså väcka talan om hävande avs. 96
23.faderskapspresumtionen. (Observera dock att om talan gått förlorads. 96
24.före den 1 jan. 1977 på grund av äldre bestämmelser så får enligt,s. 96
25.övergångsbestämmelserna talan inte väckas.) (Jfr nedan.) Tidigare gällde att mannen gick förlustig sin talerätt bl.a. om han efter det att han fått kunskap om att modern haft samlag med annan man ”erkänt barnet som sitt”. I 1976 års lagstiftning har emellertid betonats vikten av att de fastställda faderskapen överensstämmer med verkligheten. Denna synpunkt, som hävdats med tanke på barnets bästa, har fått väga över den osäkerhet som det samtidigt kan inne bära för barnets ställning, att faderskapsfrågan aktualiseras sedan bar net länge levt samman med mannen.80s. 96
26.Som framgår av 3 kap. 1 § har efter den äkta mannens död den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är arvsberättigad efter mannen rätt att väcka talan om att mannen inte är barnets far. Arvingarnas principiella möjlighet att angripa presum tionen för den äkta mannens faderskap är emellertid inskränkt i olika hänseenden. För det första krävs för arvingarnas talerätt att mannen ”inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans” 3 kap. 1 §, 2 st. FB).81 Moti vet till denna regel är att det ansetts olämpligt, att arvingarna skulle kunna angripa presumtionen för den avlidnes faderskap i situatio ner, när den avlidne mannen själv kanske aldrig haft en tanke på att göra så.82 För det andra har arvingarnas talerätt i förekommande falls. 97
27.begränsats genom en särskild preklusionsregel i 1 §, 3 st., vars närs. 98
28.mare innehåll här kan lämnas därhän.83s. 98
29.Beträffande talerätten kan slutligen tilläggas att socialnämnden,s. 98
30.som ju i princip har att tillse att faderskap blir fastställda, dock intes. 98
31.har någon rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen.s. 98
32.Det har inte funnits anledning att ge nämnden möjlighet att ingripas. 98
33.i bestående, äktenskapliga förhållanden med en talan av sådan art.84s. 98
34.Av 2 kap. 9 § framgår dock att om en viss man, dvs. en äkta mans. 98
35.enligt regeln i 1 kap. 1 § FB, presumeras vara far till ett barn som stårs. 98
36.under någons vårdnad, och om barnet har hemvist i Sverige, så skas. 98
37.socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarnas. 98
38.eller mannen begär det, och det dessutom befinnes lämpligt, ”utredas. 98
39.om någon annan man kan var far till barnet eller om en kvinna, skalls. 98
40.anses som barnets förälder enligt 1 kap. 99" (kurs, här).85 (Det härs. 98
41.kursiverade alternativet har införts genom den år 2005 genomfördas. 98
42.lagstiftning som gjort det möjligt för lesbiska par att få barn genoms. 98
43.s.k. assisterad befruktning, jfr nedan under 3.4) Lämplighetskravets. 98
44.innebär att eventuellt helt ogrundade påståenden från den äkta mans. 98
45.nens sida kan lämnas utan avseende av nämnden.86s. 98
46.I rättsfallet NJA 2007 s. 684 tilläts förande av negativ faderskaps-s. 98
47.och även moderskapstalan med stöd av 13 kap. 2 § RB.s. 98
48.3.3.3.2 Ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelses. 100
49.En faderskapsbekräftelse enligt 1 kap. 4 §, 1 st. FB kan av rätten enligts. 100
50.3 st. samma regel ogiltigförklaras under den där angivna förutsätts. 100
51.ningen, att det senare ”visas” (alltså ett krav på fullt bevis), att den soms. 100
52.bekräftat faderskapet i själva verket inte är barnets far. Detta kan t.ex. skes. 100
53.genom att mannens faderskap senare blir uteslutet på grundval av blos. 100
54.dundersökning.87 Möjligheterna att framtvinga (ny) blodundersökning sedan ett faderskap fastställts genom bekräftelse (eller genom dom som vunnit laga kraft) är dock, som nämnts ovan under 3.3.2.1, begränsade.s. 100
55.Det framgår inte av lagen vilka som är berättigade att föra talan om ogiltigförklarande av en faderskapsbekräftelse. Givetvis är dock barnet och den man som bekräftat faderskapet taleberättigade. I rättsfallet NJA 1975 s. 655 ansågs en testamentstagare inte ha rätt att föra talan om ogiltigförklarande av ett faderskapserkännande (numera fader skapsbekräftelse) som testator gjort. I NJA 1984 s. 319 förklarades även barnets mor sakna rätt att föra sådan talan. Mannens arvingar är dock enligt NJA 1988 s. 525 taleberättigade men deras talerätt har ansetts vara begränsad på samma sätt som en äkta mans arvingars rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen är enligt 3 kap. 1 §, 2 st. FB.88 Enligt denna regel saknar en äkta mans arvingar rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen om mannen varaktigt sammanbott med barnet eller om han efter barnets födelse erkänt detta som sitt. Domen i rättsfallet NJA 1988 s. 525 innebär då närmare bestämt, att om en faderskapsbekräftelse (tidigare ett ”faderskapserkännande”) jämlikt 1 kap. 4 § FB lämnats efter barnets födelse så har arvingarna ingen rätt att föra talan om ogiltigförklaring av bekräftelsen (eller erkännandet). 3.3.3.3 Resning i faderskapsmål Som antytts ovan under 3.3.2.3 har man med hänsyn dels till hur lagstiftningen i fråga om faderskapsfastställelse genom dom varit utformad, dels till läget när det gäller medicinsk faderskapsdiagnostik i tiden före DNA-analysens dagar anledning att räkna med att dets. 101
56.finns inte så få fall av genetiskt sett felaktigt, genom lagakraftvunnens. 102
57.dom, avgjorda faderskapsmål. Därtill torde komma ett antal fall därs. 102
58.faderskapstalan mot en instämd man ogillats men vilken idag meds. 102
59.användandet av DNA-analys skulle visa sig i realiteten vara barnetss. 102
60.far. Som framgått ovan under 3.3.2.1 är dock möjligheterna att frams. 102
61.tvinga (ny) blodundersökning i fall där faderskap fastställts genoms. 102
62.en lagakraftvunnen dom mycket begränsade; enbart det faktum atts. 102
63.möjligheterna att medicinskt bedöma faderskapsfrågan avsevärt sucs. 102
64.cessivt förbättrats genom utvecklingen inom den medicinska fader-s. 102
65.skapsdiagnostiken utgör inte ett tillräckligt skäl för beviljande av ress. 102
66.ning. Endast parterna i ett faderskapsmål torde vara berättigade atts. 102
67.ansöka om resning i detta.89s. 102