Prop. 1975/76:170 s. 140. I Beckman & Höglund, Svensk familjerättspraxis, avd. B II. ifrågasätts räckvidden av det nämnda avgörandet i NJA 1970 s. 347, eftersom faderskapspresumtionen numera upphävts för barn som föds strax efter en äktenskapsskillnad. Enligt Höglund förefaller det i sådant fall onödigt strängt att vägra mannen föra talan om faderskapet. Se också Singer, Mannens talerätt vid fastställande av faderskap, SvJT 1992 s. 549 ff. Se också densamma, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 204 ff., s. 414 och s. 424 f. samt Bull, Diskriminering och dekonstruktion. Om positiv faderskapstalan, TfR 2000, s. 693 ff. Ang. den proces- suella befogenheten att i allmänhet föra fastställelsetalan se 13 kap. 2 § RB. - Enligt Walin & Vängby, FB I, Supplement sept 2008, s. 1:8 måste det ”ifrågasättas om inte utvecklingen av Europadomstolens praxis är på väg mot en punkt där det inte längre går att upprätthålla förbudet för en man att föra positiv faderskapstalan”. Jfr Ryrstedt i SvJT 2003 s. 573 f. I Europadomstolsfallet Chavdarov mot Bulgarien (dom 21.12.2010) ville en man som ansåg sig vara far till en gift kvinnas tre barn, vilken kvinna levde separerad från sin make, få sitt faderskap fastställt. Då detta inte var möjligt, eftersom han inte ägde rätt att föra i fallet nödvändig negativ bördstalan mot den äkta mannen klagade han till Europadomstolen under påstående att hans rätt till respekt för sitt privatliv hade kränkts. Domstolen ansåg dock att även om mannen inte kunde få sitt faderskap rättsligt fastställt så var det inget som hindrade att han levde som barnens far. Han hade dessutom kunnat adoptera barnen. Då han inte använt sig bl.a. av någon av nämnda möjligheter och då det dessutom var sörjt för att barnens rättsliga intressen var tillräckligt tillgodosedda i bulgarisk rätt
Prop. 1975/76:170 s. 140. I Beckman & Höglund, Svensk familjerättspraxis, avd. B II. ifrågasätts räckvidden av det nämnda avgörandet i NJA 1970 s. 347, eftersom faderskapspresumtionen numera upphävts för barn som föds strax efter en äktenskapsskillnad. Enligt Höglund förefaller det i sådant fall onödigt strängt att vägra mannen föra talan om faderskapet. Se också Singer, Mannens talerätt vid fastställande av faderskap, SvJT 1992 s. 549 ff. Se också densamma, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 204 ff., s. 414 och s. 424 f. samt Bull, Diskriminering och dekonstruktion. Om positiv faderskapstalan, TfR 2000, s. 693 ff. Ang. den proces- suella befogenheten att i allmänhet föra fastställelsetalan se 13 kap. 2 § RB. - Enligt Walin & Vängby, FB I, Supplement sept 2008, s. 1:8 måste det ”ifrågasättas om inte utvecklingen av Europadomstolens praxis är på väg mot en punkt där det inte längre går att upprätthålla förbudet för en man att föra positiv faderskapstalan”. Jfr Ryrstedt i SvJT 2003 s. 573 f. I Europadomstolsfallet Chavdarov mot Bulgarien (dom 21.12.2010) ville en man som ansåg sig vara far till en gift kvinnas tre barn, vilken kvinna levde separerad från sin make, få sitt faderskap fastställt. Då detta inte var möjligt, eftersom han inte ägde rätt att föra i fallet nödvändig negativ bördstalan mot den äkta mannen klagade han till Europadomstolen under påstående att hans rätt till respekt för sitt privatliv hade kränkts. Domstolen ansåg dock att även om mannen inte kunde få sitt faderskap rättsligt fastställt så var det inget som hindrade att han levde som barnens far. Han hade dessutom kunnat adoptera barnen. Då han inte använt sig bl.a. av någon av nämnda möjligheter och då det dessutom var sörjt för att barnens rättsliga intressen var tillräckligt tillgodosedda i bulgarisk rätts. 70