1.Likheterna mellan en prövning av mål om vårdnad, boende och umgänges. 150
2.respektive mål enligt 2 § LVU har ökat i och med 2006 års betoning avs. 150
3.barns rätt till skydd mot risker för att fara illa i samband med tvister oms. 150
4.vårdnad, boende och umgänge. Föreligger risk för barnet är utgångspunks. 150
5.ten att samhällets skyddssystem ska aktiveras oberoende av föräldrarnass. 150
6.inställning. I en tvist om vårdnad, boende och umgänge kan det innebäras. 150
7.att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker ges föres. 150
8.träde framför presumtionen för att gemensam vårdnad regelmässigt främs. 150
9.jar barnets bästa. I mål enligt LVU är risken för att barnet far illa orsakens. 150
10.till att frågan aktualiseras (11:10 SoL, 1 § LVU). Riskrekvisitet är mers. 150
11.utvecklat i 2 § LVU än i 6 kap. FB. LVU:s riskrekvisit delas här upp i "riss. 150
12.ker och otillbörligt utnyttjande" respektive "brister i omsorgen och andras. 150
13.förhållanden i hemmet". "Andra förhållanden i hemmet" är ett rekvisit soms. 150
14.saknas i såväl 6:2 a som 6:7 FB. Av rekvisiten för vård enligt 3 § LVU,s. 150
15.missbruk, brottsligt verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende,s. 150
16.så är det annat socialt nedbrytande beteende som står FB:s tolkning av bars. 150
17.nets bästa närmast. Riskrekvisitet ersatte i samband med införande av 1990s. 150
18.års LVU farerekvisitet i 1980 års LVU. Lagändringen motiverades meds. 150
19.att en lag som syftar till att skydda barn och ungdomar aldrig får byggas. 150
20.på förutsättningen att den unge redan ska ha utsatts för en konstaterbars. 150
21.skada. Införandet av riskrekvisitet sågs som ett förtydligande av de legalas. 150
22.grunderna för omhändertaganden och en kodifiering av praxis.69 Det ärs. 150
23.farerekvisitet som prövas i 6:7 FB om överföring av vårdnad p.g.a. olämpligs. 150
24.vårdnadshavare. Vid sidan av mål enligt FB och LVU kan föräldrars övers. 150
25.grepp mot barn aktualisera straffrättsliga förfaranden.70s. 150
26.I ett antal fall, har tingsrätt funnit att en förälder kan tillgodose barnetss. 150
27.bästa och tillerkänt denne vårdnad om ett barn. Parallellt har förvaltningss. 150
28.rätt funnit att barnets hälsa och utveckling utsätts för påtagliga risker p.g.a.s. 150
29.brister i omsorgen till följd av föräldrakonflikten och medgett vård enligts. 150
30.2 § LVU.71s. 150
31.4.3.1 Risker enligt 6:2 a och 6:7 FBs. 150
32.En av de stora förändringarna som 2006 års lagändring medfört är såles. 150
33.des en ökad betoning av riskfaktorer (6:2 a 2 st. 1 p. FB). Utgångspunk-s. 150
34.. Risk och (o)lämplighet 151 ten är att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker har företräde framför andra tolkningar såsom nära och god kontakt med bägge föräldrarna och uppfattningen att samförstånd alltid är till barnets bästa. Av 6:2 a 2 st. 1 p. FB framkommer att rätten ska fästa särskilt avseende vid: Som framkommer är det barnets situation som står i centrum för lagstad gandet. Tidigare framhölls föräldrarnas lämplighet ofta som ett kriterium för barnets bästa, dvs. att vårdnaden skulle anförtros åt den av föräldrarna som var lämpligast som vårdnadshavare.72 Rekvisitet för vårdnadsöverföring enligt 6:7 FB har då ansetts utgöra en minimistandard för vad en vårdnadshavare kan tillåta sig utan att förlora vårdnaden, dvs. barnets bästa i inskränkt bemärkelse. Ett exempel är NJA 1995 s. 398. Här gjorde HD en koppling mellan 6:7 FB och 6:1-2 FB vid bedömningen av förälders lämplighet och fann att: En likartad tolkning gjordes i NJA 1992 s. 93. Enligt 6:7 1 st. FB ska rätten besluta om ändring i vårdnaden om en för älder vid utövandet av vårdnaden utsätter barnets hälsa eller utveckling för bestående fara p.g.a. missbruk eller försummelse eller andra brister i omsorgen. Oaktat att 6:7 FB enligt lagtexten rör "förälder" uppfattas lag rummet omfatta samma personkrets som 2 § LVU, dvs. kan tolkas som "förhållanden i hemmet". Det kan utläsas ur RH 1991:54.s. 151
35.152 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 152
36.Ett av få fall där en förälder frånerkänts vårdnad p.g.a. olämplighet enligts. 152
37.6:7 FB är RH 1990:127. Huvudfrågan i målet var hur barnets bästa skulles. 152
38.bedömas när pappa hade dödat mamma. I avgörandet görs en kopplings. 152
39.mellan barnets bästa och rättigheter enligt 6:1 FB och vårdnadshavaress. 152
40.ansvar enligt 6:2 FB samt lämplighet enligt 6:7 FB.74s. 152
41.Frågor om samarbete och risk behandlas i NJA 2006 s. 26. Avgörandet,s. 152
42.som refereras ovan, understryker sambandet mellan risk och samarbete pås. 152
43.så sätt att pappans rädsla för mamman — mot bakgrund av att hon dömtss. 152
44.för dråpförsök mot honom — sågs som en legitim grund för honom atts. 152
45.avböja ett samarbete inom ramen för gemensam vårdnad. Det förtjänar atts. 152
46.understrykas att det inte gjordes gällande att mamman utgjorde en risk förs. 152
47.de bägge barnen.75s. 152
48.Bestämmelsen i 6:2 a FB omfattar samtliga mål enligt 6 kap. FB. I prins. 152
49.cip är det samma riskbedömning som görs i mål om vårdnad, boende ochs. 152
50.umgänge. Kraven på en begränsning av eventuella risker ökar ju större ansvars. 152
51.för barnet en förälder har. Det kan innebära att en förälder som inte bedömss. 152
52.kunna tillgodose barnets bästa som boendeförälder kan medges ett umgänge.s. 152
53.4.3.2 Påtaglig risk enligt LVU :s. 152
54.Enligt 2 § LVU ska ett omhändertagande ske om "det på grund av misss. 152
55.handel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhål-s. 152
56.Risk och (о) lämplighet 153 lande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas". Det ligger i sakens natur att en problemsituation ofta är hänförlig till fler än ett av lagens rekvisit. Ett omhändertagande ska grundas på en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling. Sub jektiva antaganden om att barnet riskerar att skadas eller ovidkommande omständigheter som samhällsvärderingar får inte läggas till grund för ett tvångsomhändertagande.76 I specialmotiveringen framhålls att enbart problem hos föräldrarna inte ska föranleda ett omhändertagande, utan bedömningen måste göras utifrån de följder som dessa problem får för bar net, dvs. inte heller enligt LVU är fokus en vårdnadshavares lämplighet.77 Angående de konkreta förutsättningarna för omhändertaganden betonas vikten av att de formuleras så tydligt och precist som möjligt i lagtexten.78 Redan ringa fysisk misshandel kan utgöra grund för ett omhändertagande, om det inte är fråga om en enstaka överilad handling. Allvarlig misshandel bör regelmässigt leda till att den unge omhändertas, åtminstone för en tid. Med psykisk misshandel förstås att den unge utsätts för psykiskt lidande genom systematiska kränkningar, nedvärderingar eller terrorisering. Med otillbörligt utnyttjande avses främst att barnet utnyttjas sexuellt av någon av föräldrarna eller med föräldrarnas godkännande. Även den situationen att barnet åläggs ett alltför stort ansvar eller alltför ansträngande kroppsar bete omfattas av begreppet otillbörligt utnyttjande.79s. 153
57.Rekvisitet "påtaglig risk" kan ses både som en faktapresumtion som anknyter till bevisfrågor och som en rättspresumtion där frågan blir att klargöra vilka objektiva omständigheter som bor beaktas. Ofta är bägge dessa perspektiv relevanta i ett mål. Ett exempel är HFD 2011 ref. 6. HFD refererar i sin definition av barnmisshandel och dess konsekvenser till LVU:s förarbeten samt barnkonventionen.80s. 153
58.154 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 154
59.Vad gäller påtaglig risk så uttalar HFD att:s. 154
60.Som HFD framhåller tolkas begreppet "påtaglig risk" som en konkret risk.s. 154
61.HFD betonade även relationen till barnets rättigheter enligt FB. Sammans. 154
62.taget ansågs förutsättningar för att bereda barnen vård enligt LVU föres. 154
63.ligga. HFD anförde:s. 154
64.Tolkningen av riskrekvisitet i 2 § LVU har även utvecklats i RÅ 2009 ref.s. 154
65.64 rörande en ettåring med ensamstående mamma med lindrig utvecks. 154
66.lingsstörning. Här konstaterades att för att en risk ska bedömas vara påtags. 154
67.lig krävs att det inte är fråga om oklara eller avlägsna riskfaktorer.s. 154
68.I avgörandet framhölls att de skäl som socialnämnden anfört, att mams. 154
69.man brast i sin förmåga att ge barnet adekvat omsorg och att barnet därs. 154
70.för behövde vård och omsorg utanför hemmet i form av en stadigvarandes. 154
71.familjehemsplacering, inte var tillräckliga skäl. Istället konstateradess. 154
72.att vårdnadshavarens inställning att hon och barnet skulle bo hos hens. 154
73.nes mamma och ta emot nödvändiga stödinsatser var tillräckligt för atts. 154
74.under överskådlig tid skydda barnet mot en risk för att fara illa. Avgörans. 154
75.det ska ses i ljuset av att dåvarande RegR tidigare funnit att för det fallets. 154
76.. Risk och (o)lämplighet 155 vårdnadshavare accepterar ómfattande stödinsatser ska vård enligt LVU inte medges. Så skedde i RÅ 1995 ref. 64. I RÅ 2008 ref. 55 hade ett tvåårigt barn tagits om hand enligt 2 § LVU bl.a. på grund av att mamman uttalat dödshot mot barnet. Fråga var om vilken hänsyn som kunde tas till mammans uppgifter vid rättegången att hoten inte varit allvarligt menade. RegR uttalade: Som framkommer av citatet finner RegR att de uttalade hoten motive rar att man vänder på bevisbördan och diskuterar vilken utredning som skulle krävas för att vård enligt LVU inte ska förordnas. Av intresse är också resonemanget rörande den skriftliga utredningen i förhållande till de uttalanden mamman gjort vid de muntliga huvudförhandlingarna i de olika instanserna. Enligt RegR måste uppgifter som framkommer vid förs. 155
77.156 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 156
78.handlingarna ges stöd av annan utredning som visar att barnet inte löpers. 156
79.risk att skadas. Så var inte fallet i mået. Av utgången i RÅ 1995 ref. 46s. 156
80.framkommer att riskrekvisiten ska tolkas restriktivt.s. 156
81.Ett likartat ställningstagande gjorde KamR i Göteborg, 15 år senare.81s. 156
82.I RÅ 2001 not 107 baseras RegR:s bedömning inte på en prognos utan pås. 156
83.en tillbakablick på tidigare händelser samt på förhållandena för de omhäns. 156
84.dertagna barnens syskon:s. 156
85.Vanligen innebär dock bedömningen av risk en prognosbedömning. HFDs. 156
86.har vidare preciserat kravet på konkretion i förhållande till den prognoss. 156
87.bedömning som en riskbedömning utgör. Så skedde i HFD 2011 not 101:s. 156
88.. Risk och (o)lämplighet 157 HFD upphävde tidigare beslut om vård enligt 2 § LVU. I en senare process fälldes kommunen för diskriminering av funktionshindrad.82 Det innebär att det grundläggande kravet på objektivitet i bedömning av vad som utgör påtaglig risk inte ansågs ha beaktats. Barns rätt till fysisk integritet är central i svensk barnrätt. Denna rätt moti verar det förbud mot barnaga som framkommer av 6:1 FB och sanktio neras genom BrB:s regler. Inte desto mindre kan barnmisshandel vara en problematisk grund för omhändertagande enligt 2 § LVU. Det beror på att misshandeln måste kunna kopplas till en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. Oaktat att barn har en absolut rätt att inte utsättas för vare sig fysisk eller psykisk misshandel är det vid bedömningen av om vård enligt 2 § LVU är nödvändig inte misshandeln som sådan utan dess effekter på barnet som är centrala. Kan riskfaktorerna för barnet efter en konstate rad misshandel begränsas t.ex. genom att vårdnadshavaren samtycker till behandling och stöd kan det betyda att vård enligt 2 § LVU inte medges. I en akut situation kan barn som utsatts för misshandel bli föremål för ett omedelbart omhändertagande för att skydda barnet (11:1 a SoL). Bedöm ning i ett LVU-mål är oberoende av utgången i ett brottmål. Ett exempel på ett avgörande där vård enligt 2 § LVU inte medgavs trots misstänkt barnmisshandel är RÂ 1991 not 206. Här samtyckte vårdnadshavaren till insatser varför vården enligt LVU upphävdes. Ett mål där vård enligt LVU medgavs i huvudsak p.g.a. påtagliga risker till följd av misshandel är HFD 2011 ref. 6 rörande tre systrar, som behandlats ovan. I RÅ 1996 ref. 91 upphävdes vården, i detta fall med hänvisning bl.a. till att vårdnadshavaren relativt lång tid haft hand om tre barn varav ett spädbarn utan att någon kritik riktats mot vården av dessa barn.s. 157
89.158 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 158
90.Med otillbörligt utnyttjande avses i första hand att barnet utnyttjats sexs. 158
91.uellt. I de publicerade fallen där otillbörligt utnyttjande varit grund förs. 158
92.omhändertagande enligt 2 § LVU har det varit fråga om incestuösa sexus. 158
93.ella övergrepp mot barnet. Ofta tillmättes den straffrättsliga bedömningens. 158
94.stor betydelse. Ett exempel är RÅ 1993 not 290.s. 158
95.Av äldre rättspraxis framkommer att en fällande dom inte är en förutsätts. 158
96.ning för vård.s. 158
97.Även det förhållandet att barnet åläggs ett alltför stort ansvar eller hårts. 158
98.arbete kan utgöra otillbörligt utnyttjande. En sådan situation var aktuell is. 158
99.det äldre avgörandet RÅ 1985 2:26.s. 158
100.Risk och (o)lämplighet 159 Misshandel och otillbörligt utnyttjande är relativt tydliga rekvisit för omhändertagande. I praktiken förefaller det vara något vanligare att psy kisk, snarare än fysisk, misshandel åberopas som grund för ett omhänderta gande. Endast mer sällan åberopas sexuella övergrepp som grund härför.84 "Brister i omsorgen" tolkas som att det föreligger sådana brister i den mate riella omsorgen att barnets hälsa äventyras eller att tillsynen eftersätts så aft barnet inte får det skydd som är nödvändigt med hänsyn till dess ålder. Även sådana fall räknas< hit då föräldrar inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling samt fall av psykisk och känslomässig för summelse. Det har betonats att uppräkningen inte är heltäckande.85 Andra förhållanden i hemmet syftar bl.a. på situationer när missförhållanden inte i första hand beror på vårdnadshavaren själv utan på någon annan, t.ex. dennes sambo.86 I ett antal av avgöranden, där omhändertagande enligt 2 § LVU varit aktuellt p.g.a. brister i omsorgen, har det varit fråga om föräldrar med funktionsnedsättning.87 Ett exempel är HFD 2011 not 101. Här var fråga om ett barn som omedelbart omhändertogs en vecka efter födelsen. Mamman hade en lindrig mental funktionsnedsättning och var beviljad insatser enligt LSS. HFD vars beslut i denna del rör socialnämnds utred ning, kan sammanfattas enligt följande. (Se ovan 4.3.2.)s. 159
101.160 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 160
102.HFD understryker i HFD 2011 not 101 att en riskbedömning måste has. 160
103.viss konkretion och ta sikte på den aktuella situationen. Också i andra falls. 160
104.från HFD och tidigare RegR har omhändertaganden enligt 2 § LVU varits. 160
105.aktuella p.g.a. brister i omsorgen och förhållanden i hemmet, men utan atts. 160
106.det hävdats att föräldrarna hade någon funktionsnedsättning eller miss-s. 160
107.bruksproblematik.s. 160
108.Missförhållanden i hemmet, misstanke om misshandel samt att moderns. 160
109.brast i den känslomässiga omsorgen om sonen åberopades som grund förs. 160
110.ett omhändertagande i RÅ 1992 not 640. KamR upphävde beslutet oms. 160
111.omhändertagande med motiveringen att förhållandena i hemmet föränds. 160
112.rats så att den påtagliga risk för barnets hälsa som förelegat upphört. Dets. 160
113.ansågs inte heller att modern brast i den känslomässiga omsorgen på sås. 160
114.sätt att hon var olämplig att vårda honom. RegR fastställde KamR:s besluts. 160
115.med motiveringen att det inte framkom av utredningen som gjorts efters. 160
116.upphörandet av tvångsvården att det förelåg risker som motiverade etts. 160
117.omhändertagande.s. 160
118.Vad gäller något äldre utåtagerande barn kan det vara oklart om ett barnss. 160
119.vårdbehov är avhängigt brister i omsorgen (2 § LVU) eller om vårdbehovets. 160
120.beror på barnets eget beteende (3 § LVU). I det första fallet ska vård bere-s. 160
121.. Risk och (o)lämplighet 161 das enligt 2 § LVU, i det andra enligt 3 § LVU. Ett exempel är RÅ 1996 ref. 61 rörande gränsdragningen mellan vård enligt 2 § LVU och 3 § LVU. Sammantaget visar genomgången av praxis att det är svårt att finna ett sam band mellan kriterierna för omhändertaganden enligt 2 § LVU och barnets bästa i utvidgad bemärkelse eller barnets rättigheter enligt 6:1 FB. Snarare understryker domstols praxis om omhändertaganden enligt 2 § LVU det förhållandet att barnets bästa i utvidgad bemärkelse i dessa fall inte beak tas.88 Avgörande är istället vilka grunder som åberopats. Det har anförts att socialtjänsten har en kvardröjande klassprägel vilket skulle förklara att missbruk har hög legitimitet som skäl för att omhänderta barn och miss handel samt sexuella övergrepp har låg legitimitet samt att beviskraven är högre om familjen i övrigt har en ordnad social situation.89 Som framkommit kan unga beredas vård enligt 3 § LVU om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Vård enligt 3 § LVU aktualiseras också om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32:5 BrB vid verk ställighetens slut bedöms vará i uppenbart behov av fortsatt vård. Kriteriet "socialt nedbrytande beteende" är det av kriterierna i 3 § LVU som ligger närmast en diskretionär bedömning av barnets bästa. I förarbetena definie ras socialt nedbrytande beteende som att den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. I likhet med andra kriterier för vård enligt LVU ska beteendet även innebära en påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling; så kan vara fallet om den unge begår något eller några enstaka allvarliga brott utan att man för den sakens skull kans. 161
122.162 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 162
123.tala om brottslig verksamhet. Vidare kan det vara fråga om att den unges. 162
124.vistas, annat än tillfälligt, i en missbruksmiljö eller att den unge prostitus. 162
125.erar sig eller uppträder på en sexklubb.90 I rättspraxis har man varit tveks. 162
126.sam till att vidga tolkningen till andra situationer än dessa. Det innebär atts. 162
127.ansökningar om vård avslagits eller medgetts enligt 2 § LVU. Således hars. 162
128.beteenden som utgör symtom på psykiska funktionshinder inte i sig ansettss. 162
129.ha kunnat motivera vård enligt LVU. Frågan har prövats i förhållande tills. 162
130.3 § LVU i RÅ 2000 ref. 33 och RÅ 2010 ref. 24. I RÅ 2010 ref. 24 kons. 162
131.staterades ätt en 16-åring med ADHD och autismspektrumstörning intes. 162
132.uppvisade ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § LVU.s. 162
133.Med följande motivering avslog dåvarande RegR begäran om vård:91s. 162
134.Kriteriet "annat socialt nedbrytande beteende" ligger också nära "bristers. 162
135.i omsorgen" enligt 2 § LVU. Därför görs en ansökan ofta om vård enligts. 162
136.både 2 § och 3 § LVU, dvs. såväl brister i omsorgen som den unges socialts. 162
137.nedbrytande beteende åberopas. Ofta hänvisar socialnämnden till förälds. 162
138.rarnas oförmåga att hantera den unges destruktiva beteende.92 Ett exempels. 162
139.är följande mål från Göteborgs KamR.93s. 162
140.Också KamR i Stockholm har varit restriktiv i tolkning av "annat socialts. 162
141.nedbrytande beteende". Således fann KamR med ett likartat resonemangs. 162
142.att en 16-åring som misstänktes sympatisera med islamistiska terrornätverks. 162
143.och som knappt gått i skolan de senaste åren inte kunde beredas LVU-vårds. 162
144.med hänvisning till socialt nedbrytande beteende men väl till vårdnads-s. 162
145.Barns vilja 163 havarens bristande omsorg, dvs. 2 § LVU.94 Inte heller har det bedömts utgöra ett socialt nedbrytande beteende enligt 3 § LVU när ett barn som utsatts för hot relaterat till en heders- och skamtradition valt att hålla kon takt med sin familj. Denna bedömning har KamR i Jönköping gjort.95 Att barn och unga bereds vård enligt 2 § LVU, och inte 3 § LVU innebär att socialnämnd inte har befogenhet att vidta tvångsmedel för att hindra att barnet t.ex. flyttar hem till familjemedlemmar som utsatt det för hot och våld. (Se ovan 2.3.5.)s. 163