Stycket

88.. Risk och (o)lämplighet 157 HFD upphävde tidigare beslut om vård enligt 2 § LVU. I en senare process fälldes kommunen för diskriminering av funktionshindrad.82 Det innebär att det grundläggande kravet på objektivitet i bedömning av vad som utgör påtaglig risk inte ansågs ha beaktats. Barns rätt till fysisk integritet är central i svensk barnrätt. Denna rätt moti­ verar det förbud mot barnaga som framkommer av 6:1 FB och sanktio­ neras genom BrB:s regler. Inte desto mindre kan barnmisshandel vara en problematisk grund för omhändertagande enligt 2 § LVU. Det beror på att misshandeln måste kunna kopplas till en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. Oaktat att barn har en absolut rätt att inte utsättas för vare sig fysisk eller psykisk misshandel är det vid bedömningen av om vård enligt 2 § LVU är nödvändig inte misshandeln som sådan utan dess effekter på barnet som är centrala. Kan riskfaktorerna för barnet efter en konstate­ rad misshandel begränsas t.ex. genom att vårdnadshavaren samtycker till behandling och stöd kan det betyda att vård enligt 2 § LVU inte medges. I en akut situation kan barn som utsatts för misshandel bli föremål för ett omedelbart omhändertagande för att skydda barnet (11:1 a SoL). Bedöm­ ning i ett LVU-mål är oberoende av utgången i ett brottmål. Ett exempel på ett avgörande där vård enligt 2 § LVU inte medgavs trots misstänkt barnmisshandel är RÂ 1991 not 206. Här samtyckte vårdnadshavaren till insatser varför vården enligt LVU upphävdes. Ett mål där vård enligt LVU medgavs i huvudsak p.g.a. påtagliga risker till följd av misshandel är HFD 2011 ref. 6 rörande tre systrar, som behandlats ovan. I RÅ 1996 ref. 91 upphävdes vården, i detta fall med hänvisning bl.a. till att vårdnadshavaren relativt lång tid haft hand om tre barn varav ett spädbarn utan att någon kritik riktats mot vården av dessa barn.s. 157