1.För det fallet en utredning inleds är den att betrakta som myndighetsut övning och omfattas därmed av kraven på objektivitet, proportionalitet, partsinsyn, kommunikation, skyndsam handläggning och dokumentation m.m. (11:2 SoL, 1 § FL). Varken beslut om att inleda eller inte inleda en utredning är överklagbara. Av 11:2 4 st. SoL framkommer att den som berörs av utredningen dvs. vårdnadshavare och barn (som företräds av vårdnadshavare om de är yngre än 15 år) om det inte föreligger synnerliga skäl genast ska informeras om att den inletts. Det är inte möjligt att sekretessbelägga beslut om att inleda utredning. Däremot har JO godtagit att nämnden med hänvisning till en 14-årings vilja avvaktat två veckor med att informera vårdnadshavarna.27 Socialnämnds utredning ska vara av sådan omfattning och kvalité att den kan leda till ett objektivt korrekt beslut, alternativt kunna prövas gentemot gällande beviskrav. HFD har i HFD 2011 not 101 framhållit att:s. 133
2.134 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 134
3.I en utredning om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd enligts. 134
4.11:2 SoL får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan atts. 134
5.vårdnadshavaren är närvarande enligt 11:10 SoL. Detsamma gäller vid ens. 134
6.utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligts. 134
7.6:7 eller 6:8 FB. JO har dock understrukit vikten av att denna möjlighets. 134
8.inte används slentrianmässigt. Således bör inte 11:10 SoL användas oms. 134
9.barnet har nått en sådan ålder att barnets eget samtycke är tillräckligt.28s. 134
10.JO:s uttalande är intressant då det indikerar att 13-åringar skulle varas. 134
11.beslutskapabla vad gäller deltagande i barnavårdsutredningar. I ett äldres. 134
12.beslut understryker JO att tioåringar inte är det.29s. 134
13.När en utredning inletts så ska den vara heltäckande och omfatta åtgärs. 134
14.der som talar såväl för som emot ett ingripande. Att så inte alltid är fals. 134
15.let illustreras av två mål där socialnämnds barnskyddsarbete bedrivits pås. 134
16.ett sådant sätt att de berörda utsatts för diskriminering enligt DiskL. Dets. 134
17.första fallet rörde misstänkt könsstympning av en tioåring.30s. 134
18.' Inledning 135s. 135
19.Socialnämnden kritiserades inte för att ha inlett en utredning men väls. 135
20.för brister i dokumentation och handläggning, för att man inte inhämtats. 135
21.uppgifter från andra personer i flickans omgivning och för att man intes. 135
22.ansträngt sig mer för att få till stånd ett samarbete med föräldrarna. Dets. 135
23.andra fallet där socialnämnds åtgärder enligt LVU av domstol bedömtss. 135
24.utgöra diskriminering rörde omsorgsförmågan hos en förälder med funks. 135
25.tionsnedsättning.31 (Se vidare 4.3.2.)s. 135
26.Domstols möjlighet att inhämta utredning utöver parternas är en centrals. 135
27.del av dess ansvar i mål om vårdnad, boende och umgänge (6:19 1 st. FB).32s. 135
28.Vanligen utförs utredningen av socialnämndens familjerätt. Domstol hars. 135
29.ett särskilt ansvar för att kontrollera att barnets bästa i inskränkt bemärkelse inte träds för när. Som ett obligatoriskt moment i domstolens utredningss. 135
30.skyldighet ska därför tingsrätt underrätta socialnämnd om den pågående vårdnadstvisten (6:19 2 st. FB). Socialnämnd som har relevanta upplys ningar är skyldig att lämna dessa till tingsrätt (6:19 2 st. 2 m. FB).33 För det fall att rätten uppdrar åt socialnämnd eller något annat organ, att göra en vårdnadsutredning, har den som genomför utredningen att, om det inte är olämpligt, söka klargöra barnets vilja (6:19 3 st. FB).34 Detsamma gäller sedan år 2006 också för den s.k. snabbutredning som utförs i samband med att interimistiska beslut meddelas. Domstolens utredningsskyldighet omfattar möjligheten att höra barnet inför rätta, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras (6:19 4 st. FB). Av praxis framkommer att förhör med barn ska ske i samband med huvudförhandling. Frågan var aktuell i RH 1999:76:35s. 135
31.136 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 136
32.Bortsett från den initiala utredningen från socialnämnd, snabbyttrandet,s. 136
33.är det inte obligatoriskt för rätten att inhämta en vårdnadsutredning fråns. 136
34.socialnämnd utan rättens utredning kan till stor del baseras på parternass. 136
35.utredning, om den bedöms tillräcklig. Gör emellertid rätten bedömningens. 136
36.att det behövs ytterligare utredning har domstol möjlighet att uppdras. 136
37.åt socialnämnden eller något annat organ att verkställa sådan utrednings. 136
38.(6:19 2 st. FB).36 Faktorer som enligt Allmänna råd för Socialnämndss. 136
39.handläggning av vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge ska beaks. 136
40.tas i en utredning är:37s. 136
41.• barnet och barnets behov,s. 136
42.• föräldrarollen,s. 136
43.• föräldrarnas omsorgsförmåga ochs. 136
44.• föräldrarnas möjligheter att i övrigt tillgodose barnets behov.s. 136
45.Vidare bör utredningen uppmärksamma hur var och en av föräldrarnas. 136
46.ser pås. 136
47.• sin egen situation,s. 136
48.• hur samarbetet med den andra föräldern fungerar,s. 136
49.• den andra parten som förälder ochs. 136
50.• hur vårdnaden, boendet och umgänget bör lösas med utgångspunkt is. 136
51.barnetss. 136
52.Att begära en vårdnadsutredning är således inte ett obligatoriskt moments. 136
53.för att rättens utredningsskyldighet ska vara uppfylld. Men av praxis frams. 136
54.går att det ibland kan utgöra rättegångsfel om rätten inte låter göra ens. 136
55.sådan utredning.-38 Således har det i praxis ansetts utgöra rättegångsfel atts. 136
56.inte förordna om en vårdnadsutredning när rätten enbart haft tillgång tills. 136
57.parternas uppgifter och sakförhållandena är oklara. Så har även varit fals. 136
58.let när det funnits anledning att tro att omfattande förändringar inträffats. 136
59.sedan tidigare utredning. En orsak till att rätten inte uppdrar åt socials. 136
60.nämnd att göra en vårdnadsutredning kan vara att det tar lång tid. Tidss. 136
61.aspekten talar därför för att rätten begränsar sin undersökning till ett s.k.s. 136
62.snabbyttrande från socialnämnd och parternas utredning. Mot det talars. 136
63.dock det förhållandet att den tappande parten har möjlighet att få domens. 136
64.Överenskommelser, samarbete och samtycke 137 undanröjd såsom skett i de redovisade fallen. Det i sin tur innebär, om inte annat, att vårdnadstvisten drar ut ytterligare på tiden.s. 137
65.Betydelsen av utredningen har prövats av HD i NJA 2009 s. 798. HD:s utgångspunkt är att domstol har att självständigt bedöma all utredning i målet. Att tingsrätt inte är skyldig att följa utredningens förslag innebär dock inte att kravet på att tillse att målet är tillbörligt utrett kan frångås. För att ett mål ska vara "tillbörligt" utrett krävs att vårdnadsfrågan ska vara tillräckligt väl utredd för att domaren ska ha fog för att anse att utgången av vårdnadsfrågan är förenlig med barnets bästa.39 Utredningen ska med andra ord vara så fullständig att bevisvärdering kan ske på ett fullgott sätt.40s. 137
Överenskommelser, samarbete och samtycke
1.Samförstånd har stor betydelse för barnrättsfrågor. Detta gäller såväl frågor om vårdnad, boende och umgänge som skydd och stöd enligt SoL samt vård enligt LVU. En viktig skillnad mellan mål enligt FB respektive mål enligt LVU är att rättens möjlighet att verka för samförståndslösningar är betydligt större i mål enligt 6 kap. FB än i mål enligt LVU.s. 137
2.I detta och de följande tre avsnitten ligger fokus på domstols tolkning av barnets bästa i mål om vårdnad och barnskydd. En central aspekt härav är överenskommelser. Detta dels då brist på samförstånd är en förutsättning för att domstol alls ska involveras, dels för att samförstånd och samarbete ses som bra för barn. Domstols tolkningar av barnets bästa tenderar att styra också utomrättsliga tolkningar av barns bästa i de situationer då t.ex. föräldrar förhandlar om barns boende "i lagens skugga".41s. 137
3.Socialrättens och det sociala arbetets fundament är respekten för den enskildes självbestämmanderätt och integritet (1:1 SoL, 1 § LVU). Det innebär att vårdnadshavares och det äldre barnets samtycke till behövliga insatser alltid ska eftersträvas. Först om det är klargjort att det inte är möj ligt att nå en överenskommelse när ett barns utveckling och hälsa utsätts för påtaglig risk kan vård enligt tvångslagstiftningen 2-3 §§ LVU tillgripas (1 § 2 st. LVU). Det betyder att om en överenskommelse nås blir frågan om LVU inte aktuell. Detta med undantag för de fall unga under 21 år begått brott och döms till sluten ungdomsvård (32:1 BrB). En nöjdforkla-s. 137
4.138 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 138
5.ring enligt 6 § LSU, genom vilken ett dömt barn eller ungdom medger atts. 138
6.utdömt straff får verkställas, betraktas inte som samtycke i LVU:s mening.s. 138
7.En utgångspunkt vad gäller vårdnad, boende och umgänge är att oms. 138
8.föräldrar är överens så uppstår ingen rättsprocess enligt FB oavsett oms. 138
9.familjen lever tillsammans eller ej. För det fallet föräldrarna är överens oms. 138
10.att underställa socialnämnd ett avtal om vårdnad, boende och umgänges. 138
11.är detta verkställbart under förutsättning att socialnämnd bedömer avtalets. 138
12.vara till barnets bästa. En förutsättning för att frågor om vårdnad, boendes. 138
13.och umgänge ska prövas av tingsrätt är att någon av föräldrarna inger ens. 138
14.stämningsansökan. Också när så skett är strävan efter att föräldrarna ska nås. 138
15.en samförståndslösning central. Viktiga moment har processuell karaktärs. 138
16.såsom betoningen av medling (6:18 a FB) samt rättens ansvar för att förmås. 138
17.parterna att komma överens (42:6 RB, 42:17 RB). (Se vidare 5.2.)s. 138
18.4.2.1 Samförstånd och samarbetssamtal i vårdnadsfrågors. 138
19.En ambition i samband med vårdnad, boende och umgänge är att dessas. 138
20.frågor ska avgöras med begränsad inblandning av domstol. I första hands. 138
21.är förhoppningen att föräldrarna själva ska lösa frågor om vårdnad, boendes. 138
22.och umgänge, i andra hand att de ska hitta lösningar med hjälp av socis. 138
23.alnämnd och först i tredje hand vända sig till domstol. Också i det falls. 138
24.en stämningsansökan ingetts ingår det i domstolens uppdrag att såväl vids. 138
25.muntliga förberedelser som vid huvudförhandling verka för att parternas. 138
26.når en överenskommelse (42:6 2 st. 5 p. RB, 42:17 1 st. RB).42s. 138
27.Strävan att förmå parterna att nå en överenskommelse, och därmeds. 138
28.undgå att en tvist om vårdnad, boende och umgänge avgörs av rätten efters. 138
29.huvudförhandling, kommer även till uttryck i 6 kap. FB. Således kan rättens. 138
30.förordna om samarbetssamtal (6:18 FB) och medlare (6:18 a FB) i syfte atts. 138
31.förmå föräldrarna att nå en överenskommelse.43 Också den underliggandes. 138
32.presumtionen om gemensam vårdnad avser att reducera föräldrakonflikter.s. 138
33.Ett exempel är 6:3 2 st. FB som stadgar att gemensam vårdnad ska bestås. 138
34.efter en skilsmässa. (Se vidare 5.4.1.)s. 138
35.Samarbetssamtal är en etablerad metod för att förmå föräldrar att nås. 138
36.en överenskommelse om vårdnad, boende och umgänge. Samarbetssams. 138
37.tal leds av en eller två personer med erfarenhet av relationsbehandlings. 138
38.av vuxna och med särskilda kunskaper om barn och barns behov. Målets. 138
39.. Överenskommelser, samarbete och samtycke 139 för samtalen är att få föräldrarna att nå sådana samförståndslösningar om barnet som gagnar samtliga inblandade parter.44 Verksamheten är omfat tande. År 2010 deltog föräldrar till cirka 19 400 barn i samarbetssamtal. Det stora flertalet samtal äger rum på föräldrarnas egna initiativ dvs. utan remiss från tingsrätt. Antalet ska ses i ljuset av att föräldrar till närmare 50 000 barn separerar årligen.45 Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla möjlighet till samarbetssamtal och domstol kan initiera samarbetssamtal (5:3 SoL). Av Socialstyrelsens allmänna råd framkommer att föräldrar bör erbjudas ett första samtal inom två veckor från att de kontaktat social nämnd eller en domstolsremiss inkommit.46 Samarbetssamtal är frivilliga och kostnadsfria för föräldrar. Utgångspunkten är att samarbetssamtal ska genomföras om det antas vara till barnets bästa.47 Samtalen bör avbrytas om de inte tros kunna leda till en lösning eller om samtalsledaren bedömer att samtalen endast är ett sätt att försöka kontrollera den andra föräldern eller få tillfälle att träffa denne.48 Det har tidigare funnits en stor tilltro till samarbetssamtal. Numera understryks att samarbetssamtalsledaren noga bör överväga om samtal ska påbörjas i familjer där det förekommer våld, andra övergrepp, hot, missbruk, psykisk ohälsa eller andra problem.49 Även samarbetssamtals förenlighet med. barnets bästa diskuteras. Således fram hålls att:50 Att barnet riskerar att reduceras till ett objekt har setts som särskilt bekym mersamt.51s. 139
40.140 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 140
41.Såväl medling som samarbetssamtal förordnade av domstol ska återrap-s. 140
42.porteras till rätten. Vanligen gäller inte familjerådgivningssekretess förs. 140
43.samarbetssamtal.52 Det kan innebära att uppgifter som framkommit kans. 140
44.användas i en vårdnadsutredning och att samarbetssamtalsledare, till skills. 140
45.nad från familjerådgivare, kan kallas att vittna om vad som framkommit vids. 140
46.samarbetssamtal (36:5 OSL). Socialnämnd kan godkänna avtal om vårds. 140
47.nad, boende och umgänge mellan föräldrarna (6:6 FB, 6:14 a FB, 6:15 as. 140
48.FB, 6:17 a FB). En förutsättning för nämndens godkännande är att faders. 140
49.skap (eller föräldraskap) är rättsligt fastställt.53s. 140
50.Samarbetssamtal kan således drivas parallellt med en domstolsprocess. Ens. 140
51.domstolsprocess kan även föras trots att parterna, dvs. föräldrarna upps. 140
52.rättat ett av socialnämnd godkänt avtal om de aktuella processfrågornas. 140
53.rörande vårdnad, boende och umgänge. I NJA 2012 s. 933 motiverar HDs. 140
54.detta enligt följande: -s. 140
55.Ytterligare ett skäl för HD:s ställningstagande, vid sidan av domstolss. 140
56.ansvar och ändrade förhållanden, är att vårdnadsfrågor kan prövas på nytts. 140
57.med hänvisning till barnets bästa, dvs. principen om res judicata gäller inte.s. 140
58.(Se vidare 5.3.1.) :s. 140
59.Överenskommelser, samarbete och samtycke 141s. 141
60.Sammantaget har de ansträngningar som görs för att förmå föräld rarna att nå en överenskommelse genom samarbetssamtal och medling föga gemensamt med förlikning i dispositiva tvister. Pressen på parterna att delta är betydande. Likaså är förväntningarna på parterna att uppnå en överenskommelse uttalade. Gränserna mellan åtgärder i syfte att få fram beslutsunderlag och att förmå föräldrarna att nå en överenskommelse kan uppfattas som flytande.54 Som framkommit finns det en konkret kopp ling теап samarbetssamtal i förlikningssyfte och rättens utredningsskyl dighet när den fullföljs genom en socialnämnds utredning.55 Den centrala roll strävan efter samförståndslösningar har i mål om vårdnad, boende och umgänge illustreras av figuren nedan.s. 141
61.Stämningss. 141
62.-s. 141
63.Föräldrars överenskommelse är också moment vid den materiella bedöms. 141
64.ningen av barnets bästa i samband med vårdnadsfrågor. Det förklaras delss. 141
65.av att det är bra för barn med föräldrar som är överens, dels av att förälds. 141
66.rarna förmodas vara de som bäst känner sina barns behov.56 Betydelsens. 141
67.av föräldrarnas inställning i vårdnadsfrågan är dock motsägelsefull i dens. 141
68.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 142
69.bemärkelsen att en överenskommelse ges stor betydelse, medan en brists. 142
70.på överenskommelse ges begränsad betydelse då gemensam vårdnad ochs. 142
71.växelvist boende kan utdömas också om en av föräldrarna anser att det intes. 142
72.är till barnets bästa (6:5 FB).s. 142
73.Om föräldrarna önskar reglera frågor om vårdnad, boende och umgänges. 142
74.genom av socialnämnd godkänt avtal betonas betydelsen av samförstånds. 142
75.tolkat som gemensam vårdnad då ett sådant avtal ska godkännas om dets. 142
76.inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Andra avtal om vårdnad,s. 142
77.boende och umgänge ska godkännas om de är förenliga med barnets bästa.s. 142
78.I samband med införandet av 2006 års regler om vårdnad, boende ochs. 142
79.umgänge understryks dock betydelsen av föräldrarnas samarbetsförmåga. Is. 142
80.förarbetena framhålls att:57s. 142
81.Denna inställning står i skarp kontrast till de ställningstaganden som gjordess. 142
82.i SOU 1995:79 och vilka ledde till att domstol 1998 gavs möjlighet att dömas. 142
83.till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Här anfördes lakoniskt att: 58s. 142
84.En dom om ensam vårdnad mot en förälders vilja förutsatte åren 1998s. 142
85.till 2006 som huvudregel att allvarlig oenighet förelåg (NJA 1999 s. 451),s. 142
86.alternativt att någondera förälder dömts för våldsbrott mot den andra samts. 142
87.konkreta brister i kommunikation (NJA 2000 s. 345). Efter det att 2006s. 142
88.års lagstiftning och betoningen av samarbetsförmåga som kriterium förs. 142
89.gemensam vårdnad fått genomslag, har HD avgjort två mål om förutsätts. 142
90.ningarna för att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Dets. 142
91.första av dessa, NJA 2006 s. 26 avgjordes en kort tid innan 2006 års lagänds. 142
92.ringar trädde i kraft men efter det att regeringens proposition överlämnatss. 142
93.till riksdagen. . .s. 142
94.Överenskommelser, samarbete och samtycke I detta avgörande var fråga om en kombination av risk och samarbetsproblem. I det andra avgörandet, NJA 2007 s. 382 rörande gemensam vårdnad mot en förälders vilja, gjordes inte gällande att risk förelåg. HD fann mot bakgrund av att rättsliga processer förts sedan barnet var nyfött, att stäm ningsansökningar inkommit kort tid efter att föräldrarna nått genom dom fastställda överenskommelser samt att föräldrarna saknade en samsyn i frå gor om bl.a. uttag av föräldraledighet, att föräldrarnas samarbetssvårigheter var så omfattande att gemensam vårdnad inte var förenlig med barnets bästa. Mamman som alltsedan barnets födelse var boförälder fick ensam vårdnad. I domskälen konstaterar HD bl.a. att: Ofta rör mål såväl vårdnad och barns boende som umgänge. Om föräldrarna kan komma överens om gemensam vårdnad kan målet istället omfatta hur barnets boende ska regleras. Nås en överenskommelse om ensam vårdnad kan prövningen i målet istället avse umgänge. Om en överenskommelse inte nås utan rätten har att ta ställning till vårdnadsyrkandena prövas även boende- och umgängesyrkanden. En viktig aspekt av prövningen är sam arbetsförmåga och förutsättningar för ett inkluderande föräldraskap.s. 143
95.HD har ännu inte tagit ställning i ett mål där samarbetsförmåga och växelvist boende var huvudfrågan. Av förarbetena framkommer att växel vist boende ställer stora krav på föräldrarnas samarbetsförmåga:59s. 143
96.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 144
97.Likartade synpunkter har framförts av Socialstyrelsen som på uppdrag avs. 144
98.regeringen utrett barnets bästa vid växelvis boende och konstaterat att: 60s. 144
99.Stora konflikter mellan föräldrarna, som inte kan hållas åtskilda från förs. 144
100.äldraansvaret, motsäger ett växelvis boende, liksom långa avstånd mellans. 144
101.bostäderna. Om misshandel har förekommit, mot förälder eller barn, fråns. 144
102.den ena partens sida, ska barnet inte bo växelvis. Som framkommer avs. 144
103.citaten är en förutsättning för en dom om växelvist boende att föräldrarnas. 144
104.är så överens att de är beredda att utomrättsligt justera domen till att pes. 144
105.riodvis avse stadigvarande boende. Förarbetenas rekommendation till trotss. 144
106.förekommer det att domstol dömer till växelvist boende också när dessas. 144
107.förutsättningar inte förefaller föreligga. Ofta motiveras då domar av stas. 144
108.bilitet, dvs. barnet bor redan växelvist och tycks trots föräldratvisten intes. 144
109.fara illa av det.s. 144
110.. Överenskommelser, samarbete och samtycke 4.2.2 Samtycke i barnavårds- och LVU-mål Insatser för barn i den sociala barnavården ska som huvudregel ske i sam förstånd med vårdnadshavare och barn. Med andra ord eftersträvas en överenskommelse mellan vårdnadshavare och nämnd. Först om nämnden inte kan förmå vårdnadshavare och barn att acceptera stödinsatser ska en ansökan om tvångsvård ges in till förvaltningsrätten.61s. 145
111.Som framkommit syftar LVU till att ge samhället en möjlighet att bereda barn vård när samtycke till vårdåtgärder inte kan erhållas. Har en ansökan om vård enligt 2 § LVU gjorts ger den förvaltningsrättsliga processen — till skillnad från vårdnadsprocessen — inte utrymme för domarledda försök att förmå parterna att nå en överenskommelse, t.ex. att förmå nämnden att avstå från vårdåtgärder som bedömts nödvändiga eller vårdnadshavare och barn att frivilligt acceptera tvångsvård. En annan sak är att ett materiellt skäl för rätten att avslå begäran om tvångsvård är om rätten finner att sam tycke till den begärda insatsen föreligger. LVU utgör ett kómplement till SoL när frivilliga insatser inte är tillräckliga. Genom LVU kan ett undantag från SoL:s samförståndsprincip göras så att vård kan beredas utan samtycke av vårdnadshavare eller barnet självt.62 Prövningen av om vård enligt LVU ska medges är en flerstegsprövning. Ett viktigt steg är prövningen av om ett tillräckligt samtycke föreligger.s. 145
112.En förutsättning för att ett barn ska kunna vårdas enligt LVU är att vårdnadshavare och barnet självt, om det fyllt 15 år, inte samtycker till vård (1 § LVU). Vid vård enligt 2 § LVU är barnet vanligen under 15 år och det är då endast aktuellt med vårdnadshavarens samtycke. Huvudprincipen, att vård enligt LVU inte kan meddelas om samtycke till "frivillig" vård enligt SoL lämnats, har undantag. Det innebär att vård enligt LVU ska beredas trots att ett samtycke föreligger om de krav som ställs på samtyckets inne håll och form inte är uppfyllda. Dessa krav är att samtycket ska ha lämnats frivilligt, den som lämnat samtycket ska ha füllt klart för sig vad samtycket innebär samt att det givits i en sådan otvetydig och klar form att det inte kan råda tvivel om dess existens och innebörd. Formellt ställs inga krav på skriftlighet men det rekommenderas av bl.a. bevisskäl. Är samtycket, eller det nekande samtycket, muntligt ska det dokumenteras i barnets journal.s. 145
113.146 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 146
114.Har barnets föräldrar gemensam vårdnad måste båda vårdnadshavarnass. 146
115.samtycke inhämtas. Enligt Socialstyrelsen kan undantag från denna regels. 146
116.endast göras om en förälder "är frånvarande och inte går att få kontakts. 146
117.med, är sjuk, t.ex. vid medvetslöshet efter en olycka, eller på annat sätts. 146
118.förhindrad att delta i beslutet".63 Det framhålls även att den enskilde börs. 146
119.äga psykiska förutsättningar för att avge en giltig viljeförklaring och has. 146
120.god insikt om samtyckets innebörd och konsekvenser. Kraven på psykiskas. 146
121.förutsättningar för att lämna samtycke till vård enligt LVU förefaller varas. 146
122.högre än de krav som ställs för rättslig handlingsförmåga generellt. Såledess. 146
123.krävs att den samtyckande ska ha god insikt om innebörden av vården.64s. 146
124.Frågan om samtycke diskuterades ingående av socialutskottet vids. 146
125.beredningen av 1980 års LVU, som föregick den nu gällande LVU. Enligts. 146
126.utskottet måste det finnas utrymme för att ingripa med stöd av LVU ävens. 146
127.när ett formellt giltigt samtycke lämnats om det fanns särskilda skäl såsoms. 146
128.att barnets säkerhet eller den planerade vården skulle äventyras. Mens. 146
129.utskottet konstaterade också att ett formellt korrekt samtycke inte utans. 146
130.vidare kunde frånkännas sin sedvanliga rättsliga betydelse.65 Diskussionens. 146
131.kring samtycke respektive behövlig vård är etiskt, emotionellt och praktiskts. 146
132.problematisk.66 Bedömningen av samtycket görs inför en ansökan om vårds. 146
133.enligt LVU ensidigt av socialnämnd. Att vårdnadshavares utrymme för atts. 146
134.villkora ett samtycke är begränsat framgår av underrätternas bedömning is. 146
135.HFD 2010 ref. 24. :s. 146
136.Ett antal typsituationer kan urskiljas då vård kan beredas med stöd av 2 §s. 146
137.LVU trots att samtycke föreligger. Så är, för det första, fallet när det finnss. 146
138.anledning att tro att samtycket inte är allvarligt menat, för det andra närs. 146
139.samtycke inte omfattar hela den planerade vården, och för det tredje när dets. 146
140.. Överenskommelser, samarbete och samtycke 147 finns anledning att tro att samtycket inte kommer att bestå under hela den tid som behövs för att genomföra den planerade vården. En fjärde situa tion när vård enligt 2 § LVU kan beredas trots att samtycke föreligger är när barnets subjektiva och objektiva trygghet förutsätter att vårdnadshavarens rättigheter gentemot barnet begränsas.67 Möjlighet att bereda barn vård enligt 2 § LVU, trots att samtycke till frivillig vård lämnats, har varit fråga för HFD:s och RegR:s bedömning i ett antal rättsfall. I RÅ 1990 ref. 13 var fråga om samtycket var allvarligt menat, alternativt om vårdnadshavaren hade tillräcklig insikt i samtyckets innebörd. Ytterligare en anledning att inte godta ett samtycke är om det bedöms finnas anledning att tro att samtycket inte kommer att bestå under hela den planerade vården: I RÄ 2003 not 202 godtogs med följande motivering ett samtycke från funktionshindrade föräldrar som lämnats i ett sent stadium i förfarandet:s. 147
141.bedömning."s. 147
142.148 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 148
143.Också i RÅ 1995 ref. 38 godtogs samtycke som lämnats på ett sent stadiums. 148
144.av förhandlingarna. Samtycket var även villkorat på så sätt att barnet intes. 148
145.skulle placeras för långt bort från vårdnadshavaren. Det kan noteras att etts. 148
146.sådant villkor är väl i linje med de rättigheter som tillerkänns en vårdnadss. 148
147.havare under ett omhändertagande.s. 148
148.Utgången blev den motsatta i RÅ 1996 not 98. Här var även fråga om tvås. 148
149.vårdnadshavare med olika uppfattningar.s. 148
150.Frågan om barnets subjektiva och objektiva trygghet har varit aktuell i tvås. 148
151.äldre avgöranden, RÅ 1983 2:87 (I) samt RÅ 1989 not 169.s. 148
152.HFD 2012 not 31 rörde situationen att barnet men inte vårdnadshavarens. 148
153.samtyckte.s. 148
154.. Överenskommelser, samarbete och samtycke HFD, tidigare RegR, har varit restriktiv vid medgivande av vård enligt LVŮ när samtycke funnits. Detta i enlighet med principen att ett rättsligt bindande samtycke inte utan vidare kan frånkännas rättsverkningar. Men att överinstans har varit mer restriktiv än underinstanserna med att medge vård enligt LVU när samtycke föreligger kan även förklaras av att när ett mål når HFD har en viss tid förflutit sedan vården påbörjades. Det ger HFD mer realistiska möjligheter att bedöma om samtycket var allvarligt menat och vård och stöd enligt SoL tillräckligt för att garantera att barnets hälsa och utveckling inte utsätts för allvarliga risker.s. 149
155.Det är emellertid ofrånkomligt att frivillig vård, med samtycke, enligt SoL utövas mot bakgrund av ett mer eller mindre uttalat hot om tvångs vård enligt LVU. Ett ärende som varit föremål för JO:s bedömning illu strerar detta.68 JO riktade skarp kritik mot såväl beslutet om omhändertagande som det sätt på vilket det verkställdes. Bl.a. betonade JO att barnets frivilliga pla cering i familjehemmet inte var en förutsättning för KamR:s upphävande av LVU-vården. :s. 149
156.Nås inte samförstånd om stöd enligt SoL eller i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge enligt FB övergår prövningen till att avse hur barnets bästa ska kunna tillgodoses i respektive process. Centrala moment är då riskbedömning, barns behov av stabilitet och föräldrakontakt samt beak tandet av barnets egen vilja.s. 149
157.150 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 150
Risk och (o)lämplighet :
1.Likheterna mellan en prövning av mål om vårdnad, boende och umgänges. 150
2.respektive mål enligt 2 § LVU har ökat i och med 2006 års betoning avs. 150
3.barns rätt till skydd mot risker för att fara illa i samband med tvister oms. 150
4.vårdnad, boende och umgänge. Föreligger risk för barnet är utgångspunks. 150
5.ten att samhällets skyddssystem ska aktiveras oberoende av föräldrarnass. 150
6.inställning. I en tvist om vårdnad, boende och umgänge kan det innebäras. 150
7.att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker ges föres. 150
8.träde framför presumtionen för att gemensam vårdnad regelmässigt främs. 150
9.jar barnets bästa. I mål enligt LVU är risken för att barnet far illa orsakens. 150
10.till att frågan aktualiseras (11:10 SoL, 1 § LVU). Riskrekvisitet är mers. 150
11.utvecklat i 2 § LVU än i 6 kap. FB. LVU:s riskrekvisit delas här upp i "riss. 150
12.ker och otillbörligt utnyttjande" respektive "brister i omsorgen och andras. 150
13.förhållanden i hemmet". "Andra förhållanden i hemmet" är ett rekvisit soms. 150
14.saknas i såväl 6:2 a som 6:7 FB. Av rekvisiten för vård enligt 3 § LVU,s. 150
15.missbruk, brottsligt verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende,s. 150
16.så är det annat socialt nedbrytande beteende som står FB:s tolkning av bars. 150
17.nets bästa närmast. Riskrekvisitet ersatte i samband med införande av 1990s. 150
18.års LVU farerekvisitet i 1980 års LVU. Lagändringen motiverades meds. 150
19.att en lag som syftar till att skydda barn och ungdomar aldrig får byggas. 150
20.på förutsättningen att den unge redan ska ha utsatts för en konstaterbars. 150
21.skada. Införandet av riskrekvisitet sågs som ett förtydligande av de legalas. 150
22.grunderna för omhändertaganden och en kodifiering av praxis.69 Det ärs. 150
23.farerekvisitet som prövas i 6:7 FB om överföring av vårdnad p.g.a. olämpligs. 150
24.vårdnadshavare. Vid sidan av mål enligt FB och LVU kan föräldrars övers. 150
25.grepp mot barn aktualisera straffrättsliga förfaranden.70s. 150
26.I ett antal fall, har tingsrätt funnit att en förälder kan tillgodose barnetss. 150
27.bästa och tillerkänt denne vårdnad om ett barn. Parallellt har förvaltningss. 150
28.rätt funnit att barnets hälsa och utveckling utsätts för påtagliga risker p.g.a.s. 150
29.brister i omsorgen till följd av föräldrakonflikten och medgett vård enligts. 150
30.2 § LVU.71s. 150
31.4.3.1 Risker enligt 6:2 a och 6:7 FBs. 150
32.En av de stora förändringarna som 2006 års lagändring medfört är såles. 150
33.des en ökad betoning av riskfaktorer (6:2 a 2 st. 1 p. FB). Utgångspunk-s. 150
34.. Risk och (o)lämplighet 151 ten är att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker har företräde framför andra tolkningar såsom nära och god kontakt med bägge föräldrarna och uppfattningen att samförstånd alltid är till barnets bästa. Av 6:2 a 2 st. 1 p. FB framkommer att rätten ska fästa särskilt avseende vid: Som framkommer är det barnets situation som står i centrum för lagstad gandet. Tidigare framhölls föräldrarnas lämplighet ofta som ett kriterium för barnets bästa, dvs. att vårdnaden skulle anförtros åt den av föräldrarna som var lämpligast som vårdnadshavare.72 Rekvisitet för vårdnadsöverföring enligt 6:7 FB har då ansetts utgöra en minimistandard för vad en vårdnadshavare kan tillåta sig utan att förlora vårdnaden, dvs. barnets bästa i inskränkt bemärkelse. Ett exempel är NJA 1995 s. 398. Här gjorde HD en koppling mellan 6:7 FB och 6:1-2 FB vid bedömningen av förälders lämplighet och fann att: En likartad tolkning gjordes i NJA 1992 s. 93. Enligt 6:7 1 st. FB ska rätten besluta om ändring i vårdnaden om en för älder vid utövandet av vårdnaden utsätter barnets hälsa eller utveckling för bestående fara p.g.a. missbruk eller försummelse eller andra brister i omsorgen. Oaktat att 6:7 FB enligt lagtexten rör "förälder" uppfattas lag rummet omfatta samma personkrets som 2 § LVU, dvs. kan tolkas som "förhållanden i hemmet". Det kan utläsas ur RH 1991:54.s. 151
35.152 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 152
36.Ett av få fall där en förälder frånerkänts vårdnad p.g.a. olämplighet enligts. 152
37.6:7 FB är RH 1990:127. Huvudfrågan i målet var hur barnets bästa skulles. 152
38.bedömas när pappa hade dödat mamma. I avgörandet görs en kopplings. 152
39.mellan barnets bästa och rättigheter enligt 6:1 FB och vårdnadshavaress. 152
40.ansvar enligt 6:2 FB samt lämplighet enligt 6:7 FB.74s. 152
41.Frågor om samarbete och risk behandlas i NJA 2006 s. 26. Avgörandet,s. 152
42.som refereras ovan, understryker sambandet mellan risk och samarbete pås. 152
43.så sätt att pappans rädsla för mamman — mot bakgrund av att hon dömtss. 152
44.för dråpförsök mot honom — sågs som en legitim grund för honom atts. 152
45.avböja ett samarbete inom ramen för gemensam vårdnad. Det förtjänar atts. 152
46.understrykas att det inte gjordes gällande att mamman utgjorde en risk förs. 152
47.de bägge barnen.75s. 152
48.Bestämmelsen i 6:2 a FB omfattar samtliga mål enligt 6 kap. FB. I prins. 152
49.cip är det samma riskbedömning som görs i mål om vårdnad, boende ochs. 152
50.umgänge. Kraven på en begränsning av eventuella risker ökar ju större ansvars. 152
51.för barnet en förälder har. Det kan innebära att en förälder som inte bedömss. 152
52.kunna tillgodose barnets bästa som boendeförälder kan medges ett umgänge.s. 152
53.4.3.2 Påtaglig risk enligt LVU :s. 152
54.Enligt 2 § LVU ska ett omhändertagande ske om "det på grund av misss. 152
55.handel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhål-s. 152
56.Risk och (о) lämplighet 153 lande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas". Det ligger i sakens natur att en problemsituation ofta är hänförlig till fler än ett av lagens rekvisit. Ett omhändertagande ska grundas på en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling. Sub jektiva antaganden om att barnet riskerar att skadas eller ovidkommande omständigheter som samhällsvärderingar får inte läggas till grund för ett tvångsomhändertagande.76 I specialmotiveringen framhålls att enbart problem hos föräldrarna inte ska föranleda ett omhändertagande, utan bedömningen måste göras utifrån de följder som dessa problem får för bar net, dvs. inte heller enligt LVU är fokus en vårdnadshavares lämplighet.77 Angående de konkreta förutsättningarna för omhändertaganden betonas vikten av att de formuleras så tydligt och precist som möjligt i lagtexten.78 Redan ringa fysisk misshandel kan utgöra grund för ett omhändertagande, om det inte är fråga om en enstaka överilad handling. Allvarlig misshandel bör regelmässigt leda till att den unge omhändertas, åtminstone för en tid. Med psykisk misshandel förstås att den unge utsätts för psykiskt lidande genom systematiska kränkningar, nedvärderingar eller terrorisering. Med otillbörligt utnyttjande avses främst att barnet utnyttjas sexuellt av någon av föräldrarna eller med föräldrarnas godkännande. Även den situationen att barnet åläggs ett alltför stort ansvar eller alltför ansträngande kroppsar bete omfattas av begreppet otillbörligt utnyttjande.79s. 153
57.Rekvisitet "påtaglig risk" kan ses både som en faktapresumtion som anknyter till bevisfrågor och som en rättspresumtion där frågan blir att klargöra vilka objektiva omständigheter som bor beaktas. Ofta är bägge dessa perspektiv relevanta i ett mål. Ett exempel är HFD 2011 ref. 6. HFD refererar i sin definition av barnmisshandel och dess konsekvenser till LVU:s förarbeten samt barnkonventionen.80s. 153
58.154 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 154
59.Vad gäller påtaglig risk så uttalar HFD att:s. 154
60.Som HFD framhåller tolkas begreppet "påtaglig risk" som en konkret risk.s. 154
61.HFD betonade även relationen till barnets rättigheter enligt FB. Sammans. 154
62.taget ansågs förutsättningar för att bereda barnen vård enligt LVU föres. 154
63.ligga. HFD anförde:s. 154
64.Tolkningen av riskrekvisitet i 2 § LVU har även utvecklats i RÅ 2009 ref.s. 154
65.64 rörande en ettåring med ensamstående mamma med lindrig utvecks. 154
66.lingsstörning. Här konstaterades att för att en risk ska bedömas vara påtags. 154
67.lig krävs att det inte är fråga om oklara eller avlägsna riskfaktorer.s. 154
68.I avgörandet framhölls att de skäl som socialnämnden anfört, att mams. 154
69.man brast i sin förmåga att ge barnet adekvat omsorg och att barnet därs. 154
70.för behövde vård och omsorg utanför hemmet i form av en stadigvarandes. 154
71.familjehemsplacering, inte var tillräckliga skäl. Istället konstateradess. 154
72.att vårdnadshavarens inställning att hon och barnet skulle bo hos hens. 154
73.nes mamma och ta emot nödvändiga stödinsatser var tillräckligt för atts. 154
74.under överskådlig tid skydda barnet mot en risk för att fara illa. Avgörans. 154
75.det ska ses i ljuset av att dåvarande RegR tidigare funnit att för det fallets. 154
76.. Risk och (o)lämplighet 155 vårdnadshavare accepterar ómfattande stödinsatser ska vård enligt LVU inte medges. Så skedde i RÅ 1995 ref. 64. I RÅ 2008 ref. 55 hade ett tvåårigt barn tagits om hand enligt 2 § LVU bl.a. på grund av att mamman uttalat dödshot mot barnet. Fråga var om vilken hänsyn som kunde tas till mammans uppgifter vid rättegången att hoten inte varit allvarligt menade. RegR uttalade: Som framkommer av citatet finner RegR att de uttalade hoten motive rar att man vänder på bevisbördan och diskuterar vilken utredning som skulle krävas för att vård enligt LVU inte ska förordnas. Av intresse är också resonemanget rörande den skriftliga utredningen i förhållande till de uttalanden mamman gjort vid de muntliga huvudförhandlingarna i de olika instanserna. Enligt RegR måste uppgifter som framkommer vid förs. 155
77.156 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 156
78.handlingarna ges stöd av annan utredning som visar att barnet inte löpers. 156
79.risk att skadas. Så var inte fallet i mået. Av utgången i RÅ 1995 ref. 46s. 156
80.framkommer att riskrekvisiten ska tolkas restriktivt.s. 156
81.Ett likartat ställningstagande gjorde KamR i Göteborg, 15 år senare.81s. 156
82.I RÅ 2001 not 107 baseras RegR:s bedömning inte på en prognos utan pås. 156
83.en tillbakablick på tidigare händelser samt på förhållandena för de omhäns. 156
84.dertagna barnens syskon:s. 156
85.Vanligen innebär dock bedömningen av risk en prognosbedömning. HFDs. 156
86.har vidare preciserat kravet på konkretion i förhållande till den prognoss. 156
87.bedömning som en riskbedömning utgör. Så skedde i HFD 2011 not 101:s. 156
88.. Risk och (o)lämplighet 157 HFD upphävde tidigare beslut om vård enligt 2 § LVU. I en senare process fälldes kommunen för diskriminering av funktionshindrad.82 Det innebär att det grundläggande kravet på objektivitet i bedömning av vad som utgör påtaglig risk inte ansågs ha beaktats. Barns rätt till fysisk integritet är central i svensk barnrätt. Denna rätt moti verar det förbud mot barnaga som framkommer av 6:1 FB och sanktio neras genom BrB:s regler. Inte desto mindre kan barnmisshandel vara en problematisk grund för omhändertagande enligt 2 § LVU. Det beror på att misshandeln måste kunna kopplas till en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. Oaktat att barn har en absolut rätt att inte utsättas för vare sig fysisk eller psykisk misshandel är det vid bedömningen av om vård enligt 2 § LVU är nödvändig inte misshandeln som sådan utan dess effekter på barnet som är centrala. Kan riskfaktorerna för barnet efter en konstate rad misshandel begränsas t.ex. genom att vårdnadshavaren samtycker till behandling och stöd kan det betyda att vård enligt 2 § LVU inte medges. I en akut situation kan barn som utsatts för misshandel bli föremål för ett omedelbart omhändertagande för att skydda barnet (11:1 a SoL). Bedöm ning i ett LVU-mål är oberoende av utgången i ett brottmål. Ett exempel på ett avgörande där vård enligt 2 § LVU inte medgavs trots misstänkt barnmisshandel är RÂ 1991 not 206. Här samtyckte vårdnadshavaren till insatser varför vården enligt LVU upphävdes. Ett mål där vård enligt LVU medgavs i huvudsak p.g.a. påtagliga risker till följd av misshandel är HFD 2011 ref. 6 rörande tre systrar, som behandlats ovan. I RÅ 1996 ref. 91 upphävdes vården, i detta fall med hänvisning bl.a. till att vårdnadshavaren relativt lång tid haft hand om tre barn varav ett spädbarn utan att någon kritik riktats mot vården av dessa barn.s. 157
89.158 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 158
90.Med otillbörligt utnyttjande avses i första hand att barnet utnyttjats sexs. 158
91.uellt. I de publicerade fallen där otillbörligt utnyttjande varit grund förs. 158
92.omhändertagande enligt 2 § LVU har det varit fråga om incestuösa sexus. 158
93.ella övergrepp mot barnet. Ofta tillmättes den straffrättsliga bedömningens. 158
94.stor betydelse. Ett exempel är RÅ 1993 not 290.s. 158
95.Av äldre rättspraxis framkommer att en fällande dom inte är en förutsätts. 158
96.ning för vård.s. 158
97.Även det förhållandet att barnet åläggs ett alltför stort ansvar eller hårts. 158
98.arbete kan utgöra otillbörligt utnyttjande. En sådan situation var aktuell is. 158
99.det äldre avgörandet RÅ 1985 2:26.s. 158
100.Risk och (o)lämplighet 159 Misshandel och otillbörligt utnyttjande är relativt tydliga rekvisit för omhändertagande. I praktiken förefaller det vara något vanligare att psy kisk, snarare än fysisk, misshandel åberopas som grund för ett omhänderta gande. Endast mer sällan åberopas sexuella övergrepp som grund härför.84 "Brister i omsorgen" tolkas som att det föreligger sådana brister i den mate riella omsorgen att barnets hälsa äventyras eller att tillsynen eftersätts så aft barnet inte får det skydd som är nödvändigt med hänsyn till dess ålder. Även sådana fall räknas< hit då föräldrar inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling samt fall av psykisk och känslomässig för summelse. Det har betonats att uppräkningen inte är heltäckande.85 Andra förhållanden i hemmet syftar bl.a. på situationer när missförhållanden inte i första hand beror på vårdnadshavaren själv utan på någon annan, t.ex. dennes sambo.86 I ett antal av avgöranden, där omhändertagande enligt 2 § LVU varit aktuellt p.g.a. brister i omsorgen, har det varit fråga om föräldrar med funktionsnedsättning.87 Ett exempel är HFD 2011 not 101. Här var fråga om ett barn som omedelbart omhändertogs en vecka efter födelsen. Mamman hade en lindrig mental funktionsnedsättning och var beviljad insatser enligt LSS. HFD vars beslut i denna del rör socialnämnds utred ning, kan sammanfattas enligt följande. (Se ovan 4.3.2.)s. 159
101.160 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 160
102.HFD understryker i HFD 2011 not 101 att en riskbedömning måste has. 160
103.viss konkretion och ta sikte på den aktuella situationen. Också i andra falls. 160
104.från HFD och tidigare RegR har omhändertaganden enligt 2 § LVU varits. 160
105.aktuella p.g.a. brister i omsorgen och förhållanden i hemmet, men utan atts. 160
106.det hävdats att föräldrarna hade någon funktionsnedsättning eller miss-s. 160
107.bruksproblematik.s. 160
108.Missförhållanden i hemmet, misstanke om misshandel samt att moderns. 160
109.brast i den känslomässiga omsorgen om sonen åberopades som grund förs. 160
110.ett omhändertagande i RÅ 1992 not 640. KamR upphävde beslutet oms. 160
111.omhändertagande med motiveringen att förhållandena i hemmet föränds. 160
112.rats så att den påtagliga risk för barnets hälsa som förelegat upphört. Dets. 160
113.ansågs inte heller att modern brast i den känslomässiga omsorgen på sås. 160
114.sätt att hon var olämplig att vårda honom. RegR fastställde KamR:s besluts. 160
115.med motiveringen att det inte framkom av utredningen som gjorts efters. 160
116.upphörandet av tvångsvården att det förelåg risker som motiverade etts. 160
117.omhändertagande.s. 160
118.Vad gäller något äldre utåtagerande barn kan det vara oklart om ett barnss. 160
119.vårdbehov är avhängigt brister i omsorgen (2 § LVU) eller om vårdbehovets. 160
120.beror på barnets eget beteende (3 § LVU). I det första fallet ska vård bere-s. 160
121.. Risk och (o)lämplighet 161 das enligt 2 § LVU, i det andra enligt 3 § LVU. Ett exempel är RÅ 1996 ref. 61 rörande gränsdragningen mellan vård enligt 2 § LVU och 3 § LVU. Sammantaget visar genomgången av praxis att det är svårt att finna ett sam band mellan kriterierna för omhändertaganden enligt 2 § LVU och barnets bästa i utvidgad bemärkelse eller barnets rättigheter enligt 6:1 FB. Snarare understryker domstols praxis om omhändertaganden enligt 2 § LVU det förhållandet att barnets bästa i utvidgad bemärkelse i dessa fall inte beak tas.88 Avgörande är istället vilka grunder som åberopats. Det har anförts att socialtjänsten har en kvardröjande klassprägel vilket skulle förklara att missbruk har hög legitimitet som skäl för att omhänderta barn och miss handel samt sexuella övergrepp har låg legitimitet samt att beviskraven är högre om familjen i övrigt har en ordnad social situation.89 Som framkommit kan unga beredas vård enligt 3 § LVU om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Vård enligt 3 § LVU aktualiseras också om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32:5 BrB vid verk ställighetens slut bedöms vará i uppenbart behov av fortsatt vård. Kriteriet "socialt nedbrytande beteende" är det av kriterierna i 3 § LVU som ligger närmast en diskretionär bedömning av barnets bästa. I förarbetena definie ras socialt nedbrytande beteende som att den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. I likhet med andra kriterier för vård enligt LVU ska beteendet även innebära en påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling; så kan vara fallet om den unge begår något eller några enstaka allvarliga brott utan att man för den sakens skull kans. 161
122.162 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 162
123.tala om brottslig verksamhet. Vidare kan det vara fråga om att den unges. 162
124.vistas, annat än tillfälligt, i en missbruksmiljö eller att den unge prostitus. 162
125.erar sig eller uppträder på en sexklubb.90 I rättspraxis har man varit tveks. 162
126.sam till att vidga tolkningen till andra situationer än dessa. Det innebär atts. 162
127.ansökningar om vård avslagits eller medgetts enligt 2 § LVU. Således hars. 162
128.beteenden som utgör symtom på psykiska funktionshinder inte i sig ansettss. 162
129.ha kunnat motivera vård enligt LVU. Frågan har prövats i förhållande tills. 162
130.3 § LVU i RÅ 2000 ref. 33 och RÅ 2010 ref. 24. I RÅ 2010 ref. 24 kons. 162
131.staterades ätt en 16-åring med ADHD och autismspektrumstörning intes. 162
132.uppvisade ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § LVU.s. 162
133.Med följande motivering avslog dåvarande RegR begäran om vård:91s. 162
134.Kriteriet "annat socialt nedbrytande beteende" ligger också nära "bristers. 162
135.i omsorgen" enligt 2 § LVU. Därför görs en ansökan ofta om vård enligts. 162
136.både 2 § och 3 § LVU, dvs. såväl brister i omsorgen som den unges socialts. 162
137.nedbrytande beteende åberopas. Ofta hänvisar socialnämnden till förälds. 162
138.rarnas oförmåga att hantera den unges destruktiva beteende.92 Ett exempels. 162
139.är följande mål från Göteborgs KamR.93s. 162
140.Också KamR i Stockholm har varit restriktiv i tolkning av "annat socialts. 162
141.nedbrytande beteende". Således fann KamR med ett likartat resonemangs. 162
142.att en 16-åring som misstänktes sympatisera med islamistiska terrornätverks. 162
143.och som knappt gått i skolan de senaste åren inte kunde beredas LVU-vårds. 162
144.med hänvisning till socialt nedbrytande beteende men väl till vårdnads-s. 162
145.Barns vilja 163 havarens bristande omsorg, dvs. 2 § LVU.94 Inte heller har det bedömts utgöra ett socialt nedbrytande beteende enligt 3 § LVU när ett barn som utsatts för hot relaterat till en heders- och skamtradition valt att hålla kon takt med sin familj. Denna bedömning har KamR i Jönköping gjort.95 Att barn och unga bereds vård enligt 2 § LVU, och inte 3 § LVU innebär att socialnämnd inte har befogenhet att vidta tvångsmedel för att hindra att barnet t.ex. flyttar hem till familjemedlemmar som utsatt det för hot och våld. (Se ovan 2.3.5.)s. 163
. Barns vilja
1.Två principiellt skilda perspektiv kan anläggas på barnets vilja i barnproces ser. Å den ena sidan kan det hävdas att barnet bör få vara med och påverka utgången av en tvist om sig självt. Å den andra sidan kan det hävdas att barnet bör hållas utanför föräldrarnas vårdnadstvist respektive LVU-processen och inte åläggas ett ansvar som det inte är moget för.96 I svensk rätt dominerar den förra inställningen. Det innebär att barnets vilja ska beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge enligt 6:2 a FB liksom i mål enligt LVU (36 § LVU). Det är då ett professionellt ansvar för den som genomför samtalet med barnet att tillse att barnet får kommunicera sin syn på den aktuella situationen utan att åläggas ett ansvar för att lösa den.97s. 163
2.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 164
3.I likhet med andra kriterier för att slita tvister om vårdnad, boende ochs. 164
4.umgänge samt ta ställning till frågor om vård enligt LVU är de materiellas. 164
5.reglerna nära förknippade med de processuella. Regler om barnets vilja is. 164
6.samband med socialnämnds utredning och interimistiska beslut återfinns is. 164
7.6:19-20 FB samt i mål om verkställighet enligt 21 kap. FB. Barnet är intes. 164
8.part i dessa mål. I mål enligt LVU är barn part. Barn under 15 år är dock intes. 164
9.processbehöriga utan företräds av särskilda företrädare (36, 39 §§ LVU). Närs. 164
10.en åtgärd enligt SoL rör barn ska barnet få relevant information, dess inställs. 164
11.ning klarläggas och hänsyn ska tas till dess vilja med hänsyn till ålder ochs. 164
12.erfarenhet (11:10 SoL). Barn över 15 år ansöker själva om stöd enligt SoLs. 164
13.genom t.ex. kontaktperson (3:6 a-b SoL). (Se ovan 2.2.2.2.2, nedan 5.4.)s. 164
14.4.4.1 Barns vilja i, mål om vårdnad, boende och umgänges. 164
15.Barnets vilja och barnets rätt att komma till tals i mål om vårdnad, boendes. 164
16.och umgänge har varit föremål för lagstiftarens intresse sedan slutet avs. 164
17.1970-talet.98 Sedan år 1998 framkommer av 6 kap. FB att rätten "skall tas. 164
18.hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad" (6:s. 164
19.2 a FB, då 6:6 a FB). Också tidigare skulle hänsyn tas till barnets vilja vids. 164
20.bedömning av barnets bästa i samband med vårdnad. I äldre lagförarbes. 164
21.ten betonades de utmaningar som är förknippade härmed tydligare än is. 164
22.de senare förarbetena. Följande förarbetscitat sammanfattar några av dessas. 164
23.svårigheter:_s. 164
24.■ Barns vilja 165 Av citaten framgår att barnets vilja ska ges betydelse vid avgörandet av en vårdnadstvist. Men det understryks också att barnets vilja är en svårtolkad grund vid bedömning av barnets bästa. I nyare förarbeten avstår regeringen från att problematisera barnets vilja:102 Tidigare var huvudprincipen, baserad på verkställighetsreglerna i 21:5 FB, att barnets önskemål skulle respekteras från tolv år eller från det barnet uppnått motsvarande mognad. Numera gäller att barnets vilja ska beaktas oberoende av ålder med utgångspunkt i det berörda barnets personliga för utsättningar, dvs. utrymmet för diskretionära bedömningar har ökat.103 I förarbetena motiveras det på följande sätt:104 Det är ont om vägledande praxis om hur i synnerhet yngre barns vilja ska tolkas efter 2006 års lagändringar. I NJA 2008 s. 963, rörande åter förande av ett barn enligt lag (1989:14) om erkännande och verkställig het av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn (VerkL), förefaller HD, trots att åldersgränsen på tolv år tagits bort tagit intryck av den, eller som det uttrycks i domen:s. 165
25.166 Andringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 166
26.I ett opublicerat avgörande har HovR för Västra Sverige lagt avgörande vikts. 166
27.vid viljan hos en sexåring i samband med ändring av boende för henne ochs. 166
28.hennes yngre systrar.105 Huvudregeln är att hänsyn ska tas till barnets viljas. 166
29.vid avgörandet av vårdnads-, boende- och umgängesmål. Omfattningen avs. 166
30.denna "hänsyn" är i likhet med bedömning av barnets bästa i stort beroendes. 166
31.av en diskretionär bedömning i det enskilda fallet. En aspekt är att bars. 166
32.nets vilja ska vara relativt tydlig. I NJA 1988 s. 448 och RH 2007:42 gavss. 166
33.barnets vilja inte avgörande betydelse då barnen, tolv respektive fjorton års. 166
34.gamla, inte uppfattades ha gett uttryck för en bestämd uppfattning. I NJAs. 166
35.1992 s. 93 uttryckte en trettonåring, som till följd av pappans egenmäktigas. 166
36.bortförande av honom bott tio år i Tunisien med all önskvärd tydlighet atts. 166
37.han ville att pappan skulle få vårdnaden om honom.s. 166
38.I NJA 1992 s. 93 gavs det förhållandet att barnet varit föremål förs. 166
39.mycket starka påtryckningar från pappan, men endast haft sporadisk kons. 166
40.takt med mamman sedan han förts bort mindre relevans vid bedömningens. 166
41.av barnets vilja. Inte heller i NJA 1995 s. 398 förtogs betydelsen av barnetss. 166
42.vilja av att det utsatts för påtryckningar att välja en förälder eller av atts. 166
43.denne förälder ansågs tangera gränsen för olämplig som vårdnadshavare.s. 166
44.I NJA 1992 s. 666 tillmättes dock inte en nioårig flickas vilja betydelse.s. 166
45.HD kommenterade inte barnets ålder, men framhöll att hon utsatts förs. 166
46.påverkan av modern och att flickans uttalanden därför inte kunde beaktas.s. 166
47.Barns vilja 167 Sammanfattningsvis gäller, som så ofta i vårdnadsärenden, att det är svårt att göra en entydig tolkning av rättsfallen. I NJA 1995 s. 398 och NJA 1992 s. 93 baserade HD avgörandena till stor del på barnets vilja. NJA 1995 s. 398, liksom NJA 1992 s. 93, motsäger principen om att barnets vilja inte ska till mätas avgörande betydelse om barnet utsatts för alltför stora påtryckningar. Möjligen ska praxis tolkas som att begränsningen inte omfattar äldre barn. Något som talar för det är bedömningen av barnets vilja i NJA 2008 s. 963. Tidigare förefaller emellertid sällan enbart barnets vilja varit tillräckligt för att basera ett avgörande på. Däremot har barnets vilja i kombination med andra faktorer tillmätts stor betydelse. Utvecklingen mot att ta hänsyn till unga barns vilja har förstärkts genom lagändringarna 2006. 4.4.2 Barns vilja i mål enligt LVU : : : Den materiella betydelsen av barnets vilja vid omhändertaganden enligt LVU har rönt mindre uppmärksamhet än barnets vilja i mål om vårdnad, boende och umgänge. Det förklaras dels av att barn har en starkare pro cessrättslig ställning i dessa mål, dels av att det är fråga om tvångsvård. Det hindrar inte att barnets vilja ska tillmätas betydelse i LVU-mål. Av 36 § LVU framkommer att:107 Bestämmelsen hade åren 2008 till 2012 en mer framträdande plats i 1 § LVU.108 I 4 § LVU stadgas att en ansökan till förvaltningsrätten om vård enligt LVU ska innehålla information om hur relevant information läm nats till den unge, vilket slags information som lämnats, samt den unges inställning. Av 4 § LVU följer därmed att förvaltningsdomstol har samma uttryckliga skyldighet att vid den materiella bedömningen ta hänsyn till barnets vilja som allmän domstol har vid överföring av vårdnad enligts. 167
48.168 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 168
49.6 kap. FB. Formuleringarna i den nu gällande 36 § LVU är något svas. 168
50.gare än bestämmelsen om barnets vilja i 6:2 a FB. Frågan vilken betydelses. 168
51.hänsynen till barnets vilja kan ges i LVU-mål diskuteras i förarbeten. Härs. 168
52.påpekas att bestämmelsen är en direkt anpassning till barnkonventionenss. 168
53.artikel 12 och att likartade bestämmelser finns i 11:10. SoL.109 I förhåls. 168
54.lande till den domstolsprövning som är en förutsättning för vård enligts. 168
55.LVU har tidigare framhållits att:110s. 168
56.Reglerna om hänsynen till den unges vilja enligt 36 § LVU tar — till skillnads. 168
57.från hänsynen till barnets vilja enligt 6:2 a FB — främst sikte på utredning,s. 168
58.inte på domstols rättstolkning eller frågan om tvångsvård m.m. ska medgess. 168
59.eller ej. I samband med de senaste lagändringarna rörande betydelsen avs. 168
60.barns vilja i förhållande till dess ålder och mognad framhåller regeringens. 168
61.att det saknas vägledning för hur socialtjänsten ska bedöma tyngden avs. 168
62.ett barns utsagor i förhållande till dess ålder och mognad.111 Inte hellers. 168
63.rättspraxis ger en entydig bild. Vid omhändertaganden enligt 2 § LVUs. 168
64.förefaller yngre barns inställning tillmätas betydelse främst för att beläggas. 168
65.om barnet har funnit sig tillrätta i familjehemmet, dvs. skäl som ligger näras. 168
66.frågan om stabilitet. Barns vilja har framförallt tillmätts betydelse i mål oms. 168
67.umgänge vid LVU. (Se vidare 4.5.2.)s. 168
68.Europadomstolen understryker att uppgifter om allvarliga missförhåls. 168
69.landen måste ges stor tyngd, också när det är fråga om yngre barn. I Levins. 168
70.mot Sverige framhålls vikten av att en sjuårings och en nioårings viljas. 168
71.rörande umgänge med en biologisk förälder inte trivialiseras:112s. 168
72.Barns vilja 169 Europadomstolen kommenterar inte det förhållandet att det medgivna umgänget i Levin mot Sverige var betydligt mer omfattande än vad barnen önskat. Sannolikt förklaras detta av att målet initierats som ett mål om en eventuell kränkning av en förälders rättigheter enligt artikel 8 EKMR. Också i Dolhamre mot Sverige rörande förlängning av vård enligt LVU samt umgängesrestriktioner framhåller Europadomstolen att information från barnet måste beaktas:113 Sammantaget ges barnets vilja mindre materiell betydelse vid omhänder taganden enligt 2 § LVU än vid överföring av vårdnad enligt FB. Ofta formuleras barnets vilja i termer av samtycke till vård. För barn under 15 år är det ställföreträdaren som framför barnets åsikter. Det kan vara oklart om barnet delar den inställning som ställföreträdaren ger uttryck för.114 Beto ningen av barnets vilja som materiell grund i mål om vårdnad, boende och umgänge respektive LVU kan ses i ljuset av barnets bristande processuella autonomi. I mål om vårdnad, boende och umgänge är ett skäl för att sär skilt beakta barnets vilja det faktum att barnet, till skillnad från mål enligt LVU, inte är part. (Se vidare 5.4.1.)s. 169
73.170 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVU •s. 170
Stabilitet och umgänge
1.Stabilitet och kontinuitet uppfattas som en viktig aspekt av barnets bästas. 170
2.samt barnets rätt till omvårdnad, trygghet, och en god fostran enligt 6:1s. 170
3.FB. Annorlunda uttryckt har problem förknippade med att barnet tvingass. 170
4.byta miljö och omvårdare länge uppmärksammats.115 Stabilitet ska ses is. 170
5.ljuset av att utgångspunkten i både vårdnads- och LVU-mål är icke-inter-s. 170
6.ventioh, dvs. att rådande förhållanden ska respekteras. Det motiveras delss. 170
7.av barnets bästa i bemärkelsen att det är bra för barn med kontinuitet, delss. 170
8.med respekt för vårdnadshavares och barns rätt till familje- och privatlivs. 170
9.enligt artikel 8 EKMR och artikel 16 barnkonventionen. Under vissa förs. 170
10.hållanden bryts dock stabilitetsprincipen. Dessa är när det föreligger risks. 170
11.(6:2 a FB), fara (6:7 FB) respektive påtaglig risk (2-3 §§ LVU) för barnet.s. 170
12.I mål om vårdnad och boende är ytterligare ett viktigt undantag umgäng-s. 170
13.essvårigheter (6:2 a FB). Det innebär att presumtionen om barnets bästas. 170
14.tolkat som stabilitet kan brytas om barnets kontakt med en förälder soms. 170
15.barnet inte bor stadigvarande med inte tillgodoses. I mål om omhändertas. 170
16.ganden av barn ska stabilitet väga något lättare.s. 170
17.En nära och god kontakt med bägge föräldrarna är ett rekvisit för dens. 170
18.materiella bedömningen av barnets bästa vid överföring av vårdnad (6:2 as. 170
19.FB) men inte vid omhändertagande enligt 2-3 §§ LVU. Barnets kontakts. 170
20.med sina vårdnadshavare får dock konsekvenser för ett antal beslut enligts. 170
21.LVU, såsom umgängesrestriktioner, upphävande av vård och flyttförbud.s. 170
22.Likaså kan relationen barn-förälder få betydelse för att bedöma brister is. 170
23.omsorgen och psykisk misshandel.s. 170
24.4.5.1 Stabilitet och umgänge enligt FB -s. 170
25.I diskursen om vårdnad, boende och umgänge problematiseras sambandets. 170
26.mellan stabilitet och umgänge. En oro för att främjandet av barnets bästas. 170
27.i betydelsen stabilitet ska ske på bekostnad av barnets bästa, tolkat som ens. 170
28.nära och god kontakt med bägge föräldrarna är ett återkommande tema is. 170
29.svenska förarbeten.116 Det ledde år 1991 till lagändringar i 6 kap. FB, enligts. 170
30.Stabilitet och umgänge 171 vilka rätten ska fästa särskilt avseende vid barnets behov av en god och nära kontakt med bägge föräldrarna. Även avvägningar mellan stabilitet, umgänge och riskprevention är föremål för en omfattande analys i svensk och internationell doktrin. Här hävdas att boendeföräldrar som uttrycker oro inför barns umgänge schabloniseras som umgängessabotörer, också när det finns anledning att tro att barnets bästa utsätts för risker i samband med umgänge.117s. 171
31.Barnets kontakt med bägge föräldrarna är av stor betydelse vid prövning av vårdnad, boende och umgänge. Medverkar en boendeförälder inte till att umgänge kommer till stånd är det ett skäl för att vårdnaden eller boendet ska tillerkännas den andra föräldern.118 Enligt uttalanden i förarbetena:119 Enligt 6:2 a FB ska rätten vid beslut om umgänge beakta risken för att bar net i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs, kvarhålls eller annars far Ша. En boförälder som inte medverkar till barnets umgänge enligt dom eller av socialnämnd godkänt avtal kan vitesbeläggas. (Se vidare 5.8.1.1.)s. 171
32.Det förekommer att en flyttande boförälder får behålla boende och vårdnad. Det torde dock förutsätta att flytten inte innebär att boföräldern obehörigen skiljer den andra vårdnadshavaren från barnet, t.ex. genom att gömma barnet eller på annat sätt motverka umgänge. Om så sker kan age randet bedömas som egenmäktighet med barn enligt 7:4 BrB.12°s. 171
33.- Avvägningen mellan barnets behov av stabilitet och umgänge har varit central i ett antal av HD:s äldre avgöranden. Rättsfrågan har varit barnets bästa, tolkat som behov av umgänge jämfört med barnets behov av sta bilitet. I samtliga fall var fråga om vårdnadshavare som aktivt motverkat umgänge och barn som sedan en längre tid bodde hos vårdnadshavaren. I de flesta av fallen var det även fråga om barn som hade bristfällig kontakt med den andre föräldern.s. 171
34.172 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 172
35.Ett undantag utgör NJA 1989 s. 335 som också är det enda fallet därs. 172
36.HD beslutat om vårdnadsövergång från den föräldern som förhindrades. 172
37.umgänget till den andre.s. 172
38.Av betydelse för utgången var att far och dotter hade en etablerad relations. 172
39.och det bedömdes därmed vara mindre risk för att flickan skulle fara illa avs. 172
40.ett miljöbyte. I NJA 1998 s. 675 blev utgången den motsatta.s. 172
41.Barnets behov av stabilitet har i HD:s praxis getts företräde framför behos. 172
42.vet av kontakt med bägge sina föräldrar.121 Viktigt att hålla i minnet är atts. 172
43.HD prövat undantagen från 6:2 a FB och 6:15 FB som stadgar att barnetss. 172
44.bästa i bemärkelsen en nära och god kontakt med bägge föräldrarna skas. 172
45.främjas och att umgängessvårigheter kan medföra en ändring av ett barnss. 172
46.boende eller vårdnad. Vanligen följs huvudregeln.122s. 172
47.Umgänge framställs i 6:2 a FB som en central aspekt av barnets bästa ochs. 172
48.i 6:15 FB som en rättighet för barnet. Men umgänge är likaså en rättigs. 172
49.het för umgängesföräldern. Blir det fråga om verkställighet av umgänge,s. 172
50.dvs. vitesföreläggande mot boföräldern eller hämtning av barnet, kan dettas. 172
51.Stabilitet och umgänge 173 endast begäras av umgängesföräldern (21:3 FB). Umgängesförälderns ställning blir därmed starkare än barnets, som inte har några legala möj ligheter att kräva verkställighet av sin rätt att få träffa umgängesföräldern. Den bakomliggande tanken är att man ansett att en förälder inte med hjälp av tvångsmedel kan tvingas till ett meningsfullt umgänge med barnet. Umgängesföräldern kan därför inte ådömas umgänge mot sin vilja. För det fallet en umgängesförälder inte utövar utdömt umgänge kan det enligt RH 1997:59 vara ett skäl för att upphäva umgänget så att barnet inte förgäves ska vänta på umgängesföräldern.s. 173
52.Är det boföräldern som motsätter sig umgänge anges ofta barnets vilja respektive risk som ett argument. Barnets vilja ska beaktas i mål om umgänge, liksom i mål om boende och vårdnad (6:2 a FB). För det fallet barnet inte vill träffa umgängesföräldern ska barnets vilja vägas mot barnets bästa tolkat som tillgång till två föräldrar. Det innebär att ett barns ovilja att träffa umgängesföräldern endast i begränsad omfattning anses utgöra skäl att inte bifalla en talan om umgänge. En skiljelinje går mellan de fall när barnets ovilja har sin grund i att barnet inte känner umgängesföräldern och de fall när barnet och/eller boföräldern är rädd för en umgängesförälder. Tidigare kontakt mellan barn och umgängesförälder ges enligt svensk rätt endast indirekt betydelse. Om barnets ovilja att träffa en umgängesföräl der har sin grund i att barn och umgängesförälder inte känner varandra är utgångspunkten i gällande rätt att umgänge ska äga rum. Barnets rädsla och risker för det kan dock utgöra skäl för att inte medge umgänge. Så var fallet i följande dom från Svea HovR:123 Uppfattning om vad som är en lämplig balans mellan barnets rätt till umgänge i förhållande till barnets rätt att inte utsättas för risker har varierat över tid. Den lagstiftning som gällde under år 1998 till 2006 kom att tolkas som att vissa risker var acceptabla för att främja barnets nära och goda kon takt med bägge föräldrarna. Denna inställning modifierades genom 2006 års lagstiftning. Som ett led i denna modifiering kan även 2010 års lagreg ler om umgängesstöd i 6:15 c ses. Av 6:15 c FB framkommer att:124s. 173
53.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 174
54.I första hand ska umgängesstödet ses som en insats för att möjliggöras. 174
55.umgänge när barnets tidigare kontakt med boföräldern varit begränsad.s. 174
56.I propositionen klargörs att umgängesstödets uppdrag inte är att skyddas. 174
57.barnet mot eventuella risker. Således har umgängesstödet inte mandat atts. 174
58.fysiskt förhindra att barnet bortförs eller kränks. Ett umgängesstöd kans. 174
59.därför inte förordnas som en garant mot skadliga åtgärder mot barnets. 174
60.från en förälder. Om barnet inte kan antas vara tryggt utan skydd vid etts. 174
61.umgänge är således umgängesstöd inte ett alternativ.125s. 174
62.Socialnämnd har, vid sidan av FB:s regler om umgängesstöd, möjlighets. 174
63.att på begäran av en enskild utse en kontaktperson enligt 3:6 b SoL. Skas. 174
64.kontaktperson utses för barn under 15 år görs det på begäran av vårdnads-s. 174
65.havare.126s. 174
66.Hur omfattande ett barns umgänge med en förälder som barnet inte bors. 174
67.med bör vara är inte närmare lagreglerat. I praxis förekommer begreppets. 174
68."sedvanligt umgänge". Det kan tolkas som ett umgänge vartannat veckos. 174
69.slut, eventuellt torsdag till måndag, några sommarveckor, varannan störres. 174
70.helg och skollov samt eventuellt ett vardagsumgänge per vecka.127s. 174
71.För flertalet barn med särlevande föräldrar har umgängestiden ökat unders. 174
72.det senaste decenniet. Det förklaras bl.a. av att växelvist boende blivit popus. 174
73.lärare. I princip förutsätter växelvist boende att vårdnaden är gemensam.s. 174
74._ Stabilitet och umgänge 175 Vid ensam vårdnad kan umgänge halva tiden utdömas. Boende- respek tive umgängesfrågor regleras i olika lagparagrafer (6:14 a FB, 6:15 FB). I praktiken finns en rad samband, t.ex. genom att ett barn som bor stadig varande som huvudregel ska ha umgänge med föräldern barnet inte bor med. Till det kommer en tendens att beteckna umgänge som boende.128 De . synpunkter på umgängets omfattning i förhållande till barnets ålder som återfinns i svenska rättskällor tangerar frågor om växelvis boende. Således har framhållits att:129 Stora konflikter mellan föräldrarna, som inte kan hållas åtskilda från föräld raansvaret, motsäger ett växelvis boende, liksom långa avstånd mellan bostä derna. Om misshandel har förekommit mot förälder eller barn från den ena förälderns sida, ska barnet inte bo växelvis. Som diskuterats är det numera tveksamt om umgänge alls ska medges om det föreligger risker för barnet. 4.5.2 Kontinuitet och umgänge vid vård enligt LVŮ I LVU:s förarbeten slås fast att barnets rätt till kontinuitet bör vara ett övergripande mål för аПа hjälpinsatser, oavsett om det gäller stöd i hemmet eller vård utom hemmet. Det motiveras av att:130 Vidare betonas att vården bör utformas så att den främjar barnets samhörig het med föräldrar, syskon och andra för barnet viktiga personer. Betoningen av stabilitet kan även ses i ljuset av att kontinuitets- och närhetsprincipen ärs. 175
75.176 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 176
76.vägledande i socialtjänstens individomsorg.131 En central fråga är om stabilitets. 176
77.ska förstås som barnets stabilitet i förhållande till vårdnadshavare eller famils. 176
78.jehemmet. Som en utgångspunkt ges barnets stabilitet i förhållande till vård-s. 176
79.nadshavaren prioritet under en placerings första tre år (6:8 SoL, 6:8 FB).s. 176
80.På ett principiellt plan belyser barnets kontakt med sina föräldrar unders. 176
81.ett omhändertagande enligt 2 § LVU några av samhällsvårdens fundas. 176
82.mentala svårigheter. En grundtanke är att ett omhändertagande inte skas. 176
83.pågå längre än nödvändigt. Barn och biologiska föräldrar ska återförenas sås. 176
84.snart det kan ske utan risk för barnet. En återförening mellan yngre barns. 176
85.och föräldrar förutsätter normalt en tät och nära kontakt mellan barn ochs. 176
86.föräldrar för att uppbrottet från familjehemmet inte ska bli traumatiskts. 176
87.för barnet.132 Men barn omhändertas enligt 2 § LVU för att skyddas mots. 176
88.missförhållanden i hemmet och för att barnets kontakt med föräldrarna skas. 176
89.kunna begränsas. HFD har i rättsfallet HFD 2011 ref. 5 betonat vikten avs. 176
90.att en etablerad vårdkedja inte bryts.133 (Se vidare 4.6.)s. 176
91.Ett beslut om omhändertagande ska inte i större omfattning än nöds. 176
92.vändigt leda till att kontakten mellan barn och föräldrar inskränks. Dets. 176
93.motiveras av att barnets kontakt med sina föräldrar och ursprungsmiljö i des. 176
94.flesta fall är av grundläggande betydelse för att omhändertagandet ska ledas. 176
95.till en positiv utveckling. Till det kommer respekten för barns och vård-s. 176
96.nadshavares rätt till familjeliv enligt artikel 8 EKMR. För att värna dessas. 176
97.värden stadgas i 6:5 SoL att vid placering av ett barn det i första hand skas. 176
98.övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.s. 176
99.Nära kopplat till ansvaret för att främja barnets behov av umgänge finnss. 176
100.bestämmelser som vid vård enligt LVU ger möjlighet att inskränka det.s. 176
101.Socialnämnd kan besluta hur umgänget under vård enligt LVU ska utövas,s. 176
102.att umgänge inte ska förekomma samt att den unges vistelseort inte fårs. 176
103.röjas för föräldrar eller vårdnadshavare (14 § 2 st. LVU). Nämnden har is. 176
104.sådana fall ett ansvar för att beslut i fråga om umgängesrestriktioner intes. 176
105.består längre än nödvändigt och ska var tredje månad informellt övervägas. 176
106.om beslutet ska bestå (14 § 3 st. LVU). Det har ansetts vara "alltför upps. 176
107.slitande" med formell omprövning.134 Frågan om barnets vilja i förhållandes. 176
108.till umgänge har prövats i RÅ 2005 ref. 66..s. 176
109.Stabilitet och umgänge Avgörandet motiverades bl.a. med hänvisning till den då gällande tolv årsgränsen för beaktande av barnets vilja i samband med verkställighet av mål om vårdnad m.m. samt barnkonventionen artikel 12. Kretsen av umgängesberättigade enligt LVU utgörs av föräldrar och vårdnadshavare. Det framkommer av 14 § LVU: Enligt 14 § 1 st. LVU har socialnämnd ett ansvar för barnets umgänge med "föräldrar och vårdnadshavare". I praktiken krävs dock för att en förälder som inte har del av vårdnaden ska komma i fråga för ett reglerat umgänge med ett barn som vårdas med stöd av LVU att umgänge har fast ställts enligt FB:s regler, dvs. att det finns en dom eller ett interimistiskt beslut från allmän domstol eller ett avtal godkänt av socialnämnd.135 Soci alnämnden kan begränsa, men inte utvidga, det civilrättsliga umgänget. Vanligen är umgänge i samband med LVU betydligt mer begränsat än vad som medges enligt FB. Av RÅ 1990 ref. 97 framkommer att totalt umgänges- och kontaktförbud för föräldrar kan meddelas enligt 14 § LVU. Enligt utgången i RÅ 1993 ref. 72 kan begränsningarna av för älders umgängesrätt omfatta inskränkning i rätt att kontakta barnet per telefon.s. 177
110.Det har dock framhållits att det kan vara svårt för föräldrar att av egen kraft hålla kontakt med ett barn som omhändertagits.136 Likaså kan det vara svårt för barnet att hantera förlusten av den dagliga kontakten med föräldrarna, som ju är konsekvensen av ett omhändertagande. Såväl Euro padomstolen som svenska förarbeten understryker socialnämnds ansvar förs. 177
111.178 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 178
112.ett omhändertaget barns umgänge med föräldrar. I Hokkanen mot Finlands. 178
113.konstaterade Europadomstolen att: 137s. 178
114.Ytterligare domslut som betonar vikten av kontinuitet i barnets relation tills. 178
115.föräldrarna liksom syskon för att möjliggöra ett återförenande av barn ochs. 178
116.föräldrar är Olsson I mot Sverige och Margareta och Roger Anderssons. 178
117.mot Sverige från år 1988 respektive 1992.138 I Olsson I mot Sverige fanns. 178
118.Europadomstolen att en kränkning av artikel 8 förelåg, eftersom de tres. 178
119.omhändertagna barnen placerats långt från varandra och från föräldrarna.s. 178
120.Det försvårade umgänge och kontakt mellan barn och föräldrar. Också is. 178
121.Margareta och Roger Andersson mot Sverige bedömdes inskränkningarnas. 178
122.i umgänget som för långtgående. En mor hade förbjudits att träffa sins. 178
123.son och att ha kontakt med honom genom brev och telefon.139 Däremots. 178
124.fälldes Sverige inte i Levin mot Sverige år 2012. Här hade var och en avs. 178
125.vårdnadshavarna rätt att träffa barnen två gånger per år. Europadomstolens. 178
126.anförde att:140 :s. 178
127.Upphöran de av vård enligt LVU, flyttn ingsförbud och vårdnadsövergång Som framkommer av citatet sätter Europadomstolen numera barns bästa framför föräldrarnas rättigheter. Europadomstolen framhåller att det begränsade umgänget är en inskränkning i föräldrarnas rätt till familjeliv med sina barn men att den inskränkningen är motiverad av barnens bästa tolkat som stabilitet och trygghet. Barns relationer till familjehemsföräldrarna skyddas även av 6:8 SoL och 6:8 FB rörande vårdnadsövergång. Dessa frågor behandlas i nästa avsnitt.s. 179