Hela artikeln

1.6 Innehålls. 6

2.2.3.2 Försörjning och. grundläggande behov 63s. 6

3.2.3.2.1 Underhållsbidrag enligt 7 kap. FB 65s. 6

4.2.3.2.2 Underhållsstöd enligt 18 kap. SFB 67s. 6

5.2.3.2.3 Brister i de aktuella systemen 69s. 6

6.2.3.3 Utbildning och skolplikt 71s. 6

7.2.3.3.1 Tankefrihet, samvetsfrihet ochs. 6

8.. religionsfrihet 73s. 6

9.2.3.4 Tillsyn och integritet 76 ,s. 6

10.2.3.4.1 Skadestånd 79s. 6

11.2.3.4.2 Offentlighet och sekretess 82s. 6

12.2.3.5 Tillsyn och tvång — särskilda befogenheter enligts. 6

13.LVUm.m. 86s. 6

14.2.4 Sammanfattande kommentar 89s. 6

15.3 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrar 92s. 6

16.3.1 Inledning 92s. 6

17.3.1.1 Rättsligt föräldraskap 93s. 6

18.3.2 Gemensam och ensam vårdnad 95s. 6

19.3.2.1 Beslutanderätten vid gemensam vårdnad 97s. 6

20.3.2.1.1 Hälso- och sjukvård samt stöd enligts. 6

21.SoL 99 .s. 6

22.3.2.1.2 Vistelse, pass och egenmäktighet 102s. 6

23.3.2.1.3 Skola och förskola 106s. 6

24.3.2.2 Beslutanderätt och folkbokföring vid växelviss. 6

25.boende 108s. 6

26.3.2.3 Vårdnadens omfattning vid ensam vårdnad 109s. 6

27.3.2.3.1 Umgänge 110s. 6

28.3.2.3.2 Information och pass 111s. 6

29.3.2.3.3 Tillsyn och skadeståndsansvar 112s. 6

30.3.3 Beslutanderätt vid samhällsvård 115.s. 6

31.3.3.1 Vid vård enligt SoL 116s. 6

32.3.3.2 Vid vård enligt LVU 117s. 6

33.3.3.2.1 Sekretess, namn, pass, adoption ochs. 6

34.skadestånd 119s. 6

35.3.4 Sammanfattande kommentar 120s. 6

36.4 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVU 123s. 6

37.4.1 Inledning 123s. 6

38.4.1.1 Förändringar i föräldraansvar 124s. 6

39.4.1.2 Socialnämnds och domstols ansvar 128s. 6

40.Innehåll 7s. 7

41.4.1.2.1 Anmälningsplikt och utredning 130s. 7

42.4.1.2.2 Utredningar i mål om vårdnad, boende ochs. 7

43.umgänge 135s. 7

44.4.2 Överenskommelser, samarbete och samtycke 137s. 7

45.4.2.1 Samförstånd och samarbetssamtal i vårdnadsfrågor 138s. 7

46.4.2.1.1 Gemensam vårdnad, växelvist boende ochs. 7

47.samarbete 141s. 7

48.4.2.2 Samtycke i barnavårds- och LVU-mål 145s. 7

49.4.2.2.1 LVU trots samtycke 145s. 7

50.4.3 Risk och (o)lämplighet 150s. 7

51.4.3.1 Risker enligt 6:2 a och 6:7 FB 150s. 7

52.4.3.2 Påtaglig risk enligt LVU 152s. 7

53.4.3.2.1 Misshandel och otillbörligt utnyttjande 157s. 7

54.4.3.2.2 Brister i omsorgen och andra förhållanden is. 7

55.hemmet 159s. 7

56.4.3.2.3 Socialt nedbrytande beteende enligt 3 §s. 7

57.LVU 161s. 7

58.4.4 Barns vilja 163s. 7

59.4.4.1 Barns vilja i mål om vårdnad, boende och umgänge 164s. 7

60.4.4.2 Barns vilja i mål enligt LVU 167s. 7

61.4.5 Stabilitet och umgänge 170s. 7

62.4.5.1 Stabilitet och umgänge enligt FB 170s. 7

63.4.5.1.1 Umgänge och umgängesstöd 172s. 7

64.4.5.1.2 Umgänges omfattning och växelvist boende 174s. 7

65.4.5.2 Kontinuitet och umgänge vid vård enligt LVU : 175s. 7

66.4.6 Upphörande av vård enligt LVU, flyttningsförbud ochs. 7

67.vårdnadsövergång 179s. 7

68.4.7 Sammanfattande kommentar 183: 5 Rättegångsfrågor och överföring avf öräldraansvar enligt FB ochs. 7

69.LVU 186s. 7

70.5.1 Inledning 186s. 7

71.5.2 Domslutsinriktad officialprövning 187s. 7

72.5.2.1 I mål och ärenden om vårdnad, boende ochs. 7

73.umgänge 188s. 7

74.5.2.2 I mål och ärenden enligt LVU 189s. 7

75.5.3 Bevisning och lagtolkning 190 .s. 7

76.5.3.1 I mål och ärenden om vårdnad, boende ochs. 7

77.umgänge 190s. 7

78.5.3.2 I mål och ärenden enligt LVU 193s. 7

79.8 Innehålls. 8

80.5.4 Talerätt och processbehörighet 194s. 8

81.5.4.1 I mål och ärenden om vårdnad, boende ochs. 8

82.umgänge 195s. 8

83.5.4.1.1 Barnets ställning 196s. 8

84.5.4.1.2 Talerätt och umgänge 199s. 8

85.5.4.2 I mål och ärenden enligt SoL och LVU 200s. 8

86.5.5 Underhandsavgöranden 201s. 8

87.5.5.1 Interimistiska förordnanden om vårdnad, boende ochs. 8

88.umgänge 201s. 8

89.5.5.2 Omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU 202s. 8

90.5.6 Överklagande och omprövning 204s. 8

91.5.6.1 I mål om vårdnad, boende och umgänge 204 :s. 8

92.5.6.2 I mål och ärenden enligt SoL och LVU 207s. 8

93.5.7 Rättegångskostnader 209s. 8

94.5.7.1 Rättsskydd och rättshjälp i mål om vårdnad m.m. 210s. 8

95.5.7.2 Offentligt biträde i mål enligt 2 § LVU 211s. 8

96.5.8 Verkställighet 211:s. 8

97.5.8.1 Verkställighet enligt 21 kap. FB 212s. 8

98.5.8.1.1 Verkställighet av vårdnad och boende respektives. 8

99.umgänge 216s. 8

100.5.8.2 Verkställighet vid omhändertaganden enligt LVU 217s. 8

101.5.9 Sammanfattande kommentar 218s. 8

102.6 Föräldraansvar och barnskydd med internationell anknytning 221s. 8

103.6.1 Inledning 221s. 8

104.6.2 Vårdnadsfrågor med internationell anknytning 224s. 8

105.6.2.1 Domsrätt, lagval, verkställighet och erkännande 225s. 8

106.6.2.1.1 Hemvist 226s. 8

107.6.2.1.2 Domsrätt enligt intern svensk rätt 228s. 8

108.6.3 Skydd mot egenmäktiga bortföranden och kvarhållanden 229s. 8

109.6.4 Internationell samhällsvård av barn 232s. 8

110.6.5 Utländska barns rättigheter i Sverige 236s. 8

111.6.6 Sammanfattande kommentar 237s. 8

112.7 Slutord 239s. 8

113.Källförteckning 243s. 8

114.Rättsfallsregister 255-s. 8

115.Sakordsregister 263s. 8

116.Du skall icke göra mot andra vad Du intes. 9

117.vill att de skall göra mot Dig. Det är helas. 9

118.läran, allt annat är kommentarer.s. 9

119.Hillel ca 50f . Kr.s. 9

Förord

1.Föräldraansvar i välfärdsrätten har sitt ursprung i en förfrågan om att upp­ datera och göra en andra upplaga av min doktorsavhandling "Vårdnad och vårdnadstvister" från 1997. Mitt svar var att den dynamiska barnrät­ ten utvecklats så mycket att det inte är möjligt att endast uppdatera en framställning som påbörjades för 20 år sedan. Mitt förslag var att istället utarbeta en bok som på ett tydligare sätt adresserar nu aktuella rättsliga frågeställningar. En särskild utmaning har varit att finna en form som är givande för en bred läsekrets med intresse för barns rättsliga ställning, jurister såväl som socionomer, studenter såväl som yrkesverksamma. För att möta denna utmaning har ett välfärdsrättsligt perspektiv anlagts. Det inne­ bär att barnrätten behandlas med utgångspunkt i rättens funktion för att konstruera och upprätthålla ett välfärdssamhälle med respekt för grundläg­ gande värderingar som rättssäkerhet, icke-diskriminering och respekt för den enskildes integritet.s. 9

2.Fokus i Föräldraansvar i välfärdsrätten ar föräldraansvaret. Föräldraan­ svarets funktion och legitimitet ligger i att barnet har någon som företräder det rättsligt och ansvarar för att det får den omvårdnad som barnet behö­ ver. Föräldraansvaret kan utövas av föräldrar, andra enskilda eller offentliga organ såsom socialnämnd. De centrala rättsområdena i Föräldraansvar i välfärdsrätten är barn-, familje- och socialrätt men även en rad andra rätts­ områden såsom internationell rätt och EU-rätt samt förvaltnings-, medicinisk-, migrations-, skol- och straffrätt berörs. Dessa perspektiv presen­ teras integrerade i kapitel 1-4 rörande barns rättigheter och förändringar i föräldraansvaret. Frågor som direkt kopplar till domstolsprocessen i mål om vårdnad och omhändertaganden återfinns i kapitel 5 och migrationsrättsliga frågeställningar samt det alltmer intrikata systemet för internatio­ nellt barnskydd behandlas i kapitel 6.s. 9

3.10 Förords. 10

4.Juridik handlar om problem- och konfliktlösning. De problem soms. 10

5.söker sin lösning formuleras vanligen, men inte alltid, i termer av kon­s. 10

6.flikter om begränsade resurser. Alternativt kan juridik ses som ett systems. 10

7.som beskriver politiska ambitioner, komplexa relationer eller kommunika­s. 10

8.tions- och förhandlingsmodeller. I det följande diskuteras föräldraansvarets. 10

9.i termer av potentiella konflikter. Detta ska på intet sätt ses som ett under­s. 10

10.värderande av andra perspektiv men är ett försök att på ett överskådligt sätts. 10

11.presentera det .mångfacetterade mönster som föräldraansvar utgör.s. 10

12.Arbetet med denna bok har stöttats av en rad personer: Ann-Christines. 10

13.Petersson Hjelm, Anna Kaldal, Anne-Lie Vainik, Babak Behd-s. 10

14.jou, Johan Beije, Linda Almqvist, Michael Hellner, Nadia Petterssons. 10

15.och Torbjörn Odlöw. STORT TACK! Ansvaret för ställningstaganden .s. 10

16.och eventuella missförstånd är mitt. Kommentarer tas tacksamt emot pås. 10

17.johanna.schiratzki@esh.se.s. 10

18.Föräldraansvar i välfärdsrätten tillägnas аПа de vetgiriga, krävande ochs. 10

19.inspirerande studenter jag mött under mina år i akademin, med en för­s. 10

20.hoppning om att boken ska komma till nytta såväl under studierna som i -s. 10

21.yrkeslivet.s. 10

22.Stockholm sommaren 2013s. 10

23.Johanna Schiratzkis. 10

Förkortningar

1.AMLArbetsmiljölagen (1977:1160) В arnkonventionenFörenta nationernas konvention den 20 novembers. 11

2.1989 om barnets rättigheter BBiCBarns behov i centrum BrBBrottsbalken (1962:700) Bryssel II- : Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols förordningenbehörighet och om erkännande av och verkställig­s. 11

3.het av domar i äktenskapsmål och mål om föräldra­s. 11

4.ansvar samt om upphävande av förordningen (EG)s. 11

5.nr 1347/2000 DiskLDiskrimineringslagen (2008:567) Ds Departementsserien EKMREuropeiska konventionen d. 4 nov. 1950 angåendes. 11

6.skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund­s. 11

7.läggande friheterna ERTEuroparättslig tidskrift EUEuropeiska unionen EU-domstolenEuropeiska unionens domstol EuropadomstolenEuropeiska domstolen för de mänskliga rättighe­s. 11

8.terna FB Föräldrabalken (1949:381, omtryckt i SFS 1995:974) FBL Folkbokföringslagen (1991:481) FL Förvaltningslagen (1986:223) FN Förenta nationerna FPL Förvaltningsprocesslagen (1971:291) FR Förvaltningsrätt FTFörvaltningsrättslig Tidskrift 1920 års GB Giftermålsbalken (1920:405) GenLLag (2006:351) om genetisk integritet m.m.s. 11

9.12 Förkortningars. 12

10.1980 årsDen i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknades. 12

11.Haagkonventionkonventionen om de civila aspekterna på interna­s. 12

12.tionella bortföranden av barns. 12

13.1996 årsDen i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknades. 12

14.Haagkonventionkonventionen om behörighet, tillämplig lag, erkän­s. 12

15.nande, verkställighet och samarbete i frågor om för­s. 12

16.äldraansvar och åtgärder till skydd för barns. 12

17.HD Högsta domstolens. 12

18.HFD Högsta förvaltningsdomstolen.s. 12

19.HovR Hovrätts. 12

20.HSLHälso- och sjukvårdslagen (1982:763, omtryckts. 12

21.1992:567)s. 12

22.HVB Hem för vård och boende .s. 12

23.IFO Individ- och familjeomsorgs. 12

24.IVO Inspektionen för vård och omsorg :s. 12

25.IÄLLag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsför­s. 12

26.hållanden rörande äktenskap och förmynderskap-s. 12

27.JO Justitieombudsmannens. 12

28.JT Juridisk Tidskrifts. 12

29.KamR Kammarrätts. 12

30.KL Kommunallagen (1991:900) :s. 12

31.LBiÄ Lag den 11 juni 1920 om barn i äktenskaps. 12

32.LBuÅ Lag den 20 januari 1917 om barn utom äktenskaps. 12

33.LIALag (1971:796) om internationella rättsförhållan­s. 12

34.den rörande adoption .s. 12

35.LIFLag (1997:192) om internationell adoptionsför-s. 12

36.medlings. 12

37.LPT Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvårds. 12

38.LR Länsrätts. 12

39.LSSLag (1993:387) om skydd och stöd till vissa funk­s. 12

40.tionshindrades. 12

41.LSU :Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ung­s. 12

42.domsvårds. 12

43.LULLag (1964:167, omtryckt i SFS 1994:1760) meds. 12

44.särskilda bestämmelser om unga lagöverträdares. 12

45.LVMLag (1988:870) med bestämmelser om vård avs. 12

46.missbrukare i vissa fall ,s. 12

47.LVULag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vårds. 12

48.av ungas. 12

49.Förkortningar 13 MedbL Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap MIA Myndigheten för internationella adoptionsfrågor NamnL Namnlag (1982:670) NEVLLag (1977:595) om erkännande och verkställighets. 13

50.av nordiska domar på privaträttens område NJA .Nytt Juridiskt Arkiv, Avdelning I NJA II : Nytt Juridiskt Arkiv, Avdelning II NÄF.Förordning (1931:429) om vissa internationellas. 13

51.rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption ochs. 13

52.förmynderskap OSLOffentlighets- och sekretesslagen (2009:400) PassLPasslagen (1978:302) Prop. Regeringens proposition PsL Patientsäkerhetslagen (2010:659) PT Prövningstillstånd RB Rättegångsbalken (1942:740) RegR Regeringsrätten RF : Regeringsformen (1974:152,omtryckti SFS 2011:109) RH Rättsfall från hovrätterna RhjL Rättshjälpslagen (1996:1619) RÅ Regeringsrättens årsbok SamboL Sambolagen (2003:376) : SCB Statistiska centralbyrån SFB Socialförsäkringsbalken (2010:110) SiS Statens institutionsstyrelse SkL :Skadeståndslagen (1972:207) SkolL Skollagen (2010:800) SoF Socialtjänstförordningen (2001:937) SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SoSSocialstyrelsen SOSFS - Socialstyrelsens författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SvJTSvensk Juristtidning SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makter TR Tingsrätt UtIL Utlänningslagen (2005:716) VerkLLag (1989:14) om erkännande och verkställighet avs. 13

53.utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om över­s. 13

54.flyttning av barns. 13

55.14 Förkortningars. 14

56.ÅB Ärvdabalken (1958:637, omtryckt i SFS 1981:359)s. 14

57.ÄktB Äktenskapsbalken (1987:230)s. 14

58.ÄrendeLLag (1996:242) om domstolsärendens. 14

Föräldraansvar, rättskällor,

rättssäkerhet och barnets bästa

Inledning och syfte

1.Svensk barnrätt är inte ett enhetligt, holistiskt system. Istället sönderfaller barnrätten i en offentligrättslig och en civil- samt straffrättslig del. Upp­ delningen speglar indelningen av domstolar i förvaltningsdomstolar, som avgör offentligrättsliga mål, och allmänna domstolar som handlägger civiloch straffrättsliga mål. Till de frågor som behandlas inom den offentli­ grättsliga delen hör skydd och stöd enligt socialtjänstlagen (2001:453; SoL), vård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt en rad av barnets basala rättigheter såsom rätt till under­ visning, hälso- och sjukvård. Bland de civilrättsliga frågorna märks vård­ nad, boende och umgänge liksom faderskap, moderskap och föräldraskap samt adoption och skadeståndsfrågor. Till de straffrättsliga hör brott mot barn, liksom brott begångna av barn. Uppdelningen till trots sker en omfat­ tande interaktion mellan den offentligrättsliga och civilrättsliga barnrätten, bl.a. som en konsekvens av det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU). De rättigheter och skyldigheter som den civilrättsliga vård­ naden omfattar påverkas av offentligrättsliga åtgärder enligt i första hand SoL och LVU. De kommunala socialnämnderna,1 socialförvaltning och dess tjänstemän har en nyckelroll inte enbart vad gäller skydd och stöd utan även genom att regelmässigt involveras i civilrättsliga frågor, t.ex. tvister om vårdnad, boende och umgänge.2s. 1

2.Såväl EU-rätten som ett antal nationella rättssystem använder, till skill­ nad från svensk rätt, en terminologi baserad på ansvar,föräldraansvar för att beskriva föräldrars, och i vissa fall socialnämnds och andra ansvarspersoners,s. 1

3.16 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa 1s. 16

4.rättsliga relation gentemot sina barn. Utgångspunkten för föräldraansvarets. 16

5.är barnets rättsliga omyndighet som i sin tur förklaras av att barnets förmå­s. 16

6.gor är under utveckling. Begreppet föräldraansvar omfattar vårdnad ellers. 16

7.varje liknande förhållande som avgör föräldrars, förmyndares eller andras. 16

8.rättsliga företrädares rättigheter, befogenheter och ansvar i förhållande tills. 16

9.barnets person eller egendom.3 Föräldraansvarets funktion och legitimitets. 16

10.ligger i att kompensera barnets, åtminstone initiait, bristande rättsliga ochs. 16

11.faktiska förmågor. Annorlunda uttryckt så är det primära i föräldraansva­s. 16

12.ret att barnet har någon som företräder det rättsligt och ansvarar för atts. 16

13.det får den omvårdnad som barnet behöver. Detta ansvar kan utövas avs. 16

14.en biologisk förälder, annan enskild eller annat organ, såsom socialnämnd.s. 16

15.Begreppet föräldraansvar har övervägts för svensk rätts del men förkastats.4s. 16

16.I svensk rätt används dock termen föräldraansvar i offentlig rätt för atts. 16

17.motivera begränsningar i samhällets ekonomiska åtaganden gentemot barn.s. 16

18.I det följande använder jag föräldraansvar på motsvarande sätt som i EU-s. 16

19.rätten, dvs. för att beteckna den eller de personer eller organ som företräders. 16

20.ett barn rättsligt och ansvarar för att det får den omvårdnad det behöver.s. 16

21.För att överbrygga den splittring som präglar svensk barnrätt har härs. 16

22.i Föräldraansvar i välfärdsrätten ett välfärdsrättsligt perspektiv valts. Dets. 16

23.innebär att barnrätten studeras med utgångspunkt i rättens funktion för atts. 16

24.konstruera och upprätthålla ett välfärdssamhälle med respekt för grundläg­s. 16

25.gande värderingar som rättssäkerhet, icke-diskriminering och respekt förs. 16

26.den enskildes integritet. Det övergripande syftet med detta arbete är atts. 16

27.analysera hur rättigheter, skyldigheter och ansvar för barn fördelas mellans. 16

28.föräldrar, det offentliga och barnet självt enligt svensk rätt. Fokus ligger pås. 16

29.frågor om vårdnad, boende och umgänge enligt föräldrabalken (1949:381s. 16

30.omtryckt 1995:974; FB), stöd enligt socialtjänstlagen (2001:453; SoL)s. 16

31.samt vård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av ungas. 16

32.(LVU). Vidare uppmärksammas barnrättsfrågor med internationell anknyt­s. 16

33.ning liksom de mänskliga rättighetsåtaganden som den svenska staten gjorts. 16

34.enligt bl.a. konventionen om barnets rättigheter som antogs den 20 novem­s. 16

35.ber 1989 av Förenta nationerna (barnkonventionen). I detta ligger även ens. 16

36.analys av barnrättens dominerande princip om barnets bästa. (Se vidare 1.4.)s. 16

37.Framställningen syftar till att klargöra hur det svenska barnrättsligas. 16

38.regelsystemet är utformat. Också de frågor där något tydligt svar inte stårs. 16

39., Historik — makt, börd och genus 17 att finna uppmärksammas. Till dessa hör balansen mellan föräldrars rätt till integritet i förhållande till samhällets ansvar för barnets bästa och barnets egna rättigheter, liksom avvägningen mellan barnets rätt till skydd respek­ tive autonomi. Hit hör även valet mellan konfliktlösning genom domstols­ avgöranden respektive samförståndslösningar, medling och andra utomrättsliga metoder.s. 17

40.I detta inledande kapitel skisseras ett antal företeelser som jag bedömt som centrala. Först presenteras några historiska fenomen av betydelse för gällande rätt. Därnäst introduceras rättskälle- och rättssäkerhetsbegreppen samt för svensk barnrätt centrala rättskällor. Därefter görs en analys av principen om barnets bästa som rättsligt verktyg. I de följande kapitlen redogörs för föräldraansvaret i förhållande till barns rättigheter, regelver­ ket för föräldrars samarbete vid skilda vårdnads- och boendearrangemang inklusive de fall barnet är föremål för samhällsvård. De följande kapitlen behandlar förändringar i föräldraansvaret till följd av vårdnadstvister och barnskydd. Avslutningsvis behandlas internationella frågor. Hit hör uppe­ hållstillstånd, vårdnadsfrågor med internationell anknytning, samhällsvård över nationalstatsgränser samt de begränsade rättigheter som asylsökande och papperslösa barn har i Sverige.s. 17

Historik — makt, börd och genus

1.Svensk barnrätt kan i mångt och mycket beskrivas som ett modernitetsprojekt. Likväl är det en rad regler och institutioner som ännu präglas av sina historiska rötter. Några exempel är fastställande av faderskap, särreglering av förmynderskap och vårdnad, vissa frågor rörande underhåll och en högre grad av samhällskontroll av ensamstående föräldrar jämfört med andra.s. 17

2.Det kan diskuteras var gränsen mellan historisk tid och nutid går. I detta avsnitt dras gränsen relativt tidigt, vid införandet av gemensamt förmyn­ derskap år 1950. Rättsutvecklingen därefter har sådan bäring på gällande rätt att den refereras i samband med redogörelsen av denna. 1.2.1 Det offentligas inflytande över barn ochf amilj Det offentligas inflytande över barn och familj var fram till 1900-talet tudelat så till vida att den legitima, självförsörjande familjen i stort stod utanför offentlig sekulär kontroll. Däremot var kontroll och maktutöv­ ningen omfattande gentemot de som inte ingick i en sådan gemenskap,s. 17

3.18 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästas. 18

4.t.ex. barn födda utom äktenskap, s.k. oäkta barn, och ogifta mödrar.5 Unders. 18

5.stora delar av historien har utomäktenskapliga barn varit kraftigt stigma-s. 18

6.tiserade och vissa utomäktenskapliga sexuella förbindelser straffbelagda.s. 18

7.Normen, och det normala fram till vår tid, var att barn föddes inom äkten­s. 18

8.skap.6 Uppfattningen om vad som ska förstås med oäkta börd har varierats. 18

9.under historiens gång.7 Om ett barn är fött inom eller utom äktenskap hars. 18

10.fortfarande betydelse. (Se vidare 3.1.1.)s. 18

11.De "oäkta" barnens rättsliga ställning uppmärksammades tiden innans. 18

12.1917 års lag om barn utom äktenskap (LBuÀ) med knapp nöd så myckets. 18

13.att fäderna kunde åläggas att betala ett "barnuppfostringsbidrag".8 Des. 18

14.yngre landskapslagarna, som nedtecknades under 1200-talet, föreskrev atts. 18

15.modern skulle "ta hand om" det utomäktenskapliga barnet fram till desss. 18

16.det fyllt tre år, därefter vidtog faderns försörjningsskyldighet till dess bar­s. 18

17.net fyllt sju år. Efter denna tid skulle föräldrarna tillsammans ansvara förs. 18

18.barnet.9 Var fadern okänd, blev modern ensam ansvarig för barnets välfärd.s. 18

19.Enligt 8:7 ärvdabalken (ÄB) i 1734 års lag skulle oäkta barn åtnjuta "avs. 18

20.fader och moder nödtorftig föda och uppfostran, till dess de sig själva näras. 18

21.kunna". Någon bestämd åldersgräns för föräldrarnas underhållsskyldighets. 18

22.stadgades inte. Men i praktiken ansågs den upphöra när barnet fyllde 15 års. 18

23.eller tidigare om barnet nödtorftigt kunde försörja sig självt, vilket förvän­s. 18

24.tades kunna ske från tidig ålder. År 1881 höjdes åldern för barnarbete inoms. 18

25.industrin till tolv år.10 Ett barn som var fött utom äktenskap fick begränsads. 18

26.arvsrätt efter modern 1867, full arvsrätt efter mamman och släktingar pås. 18

27.mödernet 1905 och fullständig arvsrätt efter pappan år 1969.11s. 18

28.Frågan om det offentligas inflytande över familj och barn kan formule­s. 18

29.ras i termer av vem som ska ha ansvaret för, och eventuellt också bestäm-s. 18

30.Historik — makt, börd och genus 19 manderätt över, individer i utsatthet. Valet har ofta stått mellan enskilda förenade i en familjegemenskap respektive andra samhällsgemenskaper såsom en församling, by eller kommun. Genom kristendomens ankomst till Sverige under 1000-talet lades grunden till ett ansvarssystem som inte var helt centrerat runt familjen. Kravet på solidaritet med släkten och dess allierade kompletterades med kravet på trohet mot kyrkan och de religiösa normerna. Den kristna kyrkans eget ansvar kan, litet tillspetsat, sägas i första hand ha varit riktat mot kyrkan själv och i andra hand mot den kristna reli­ gionen. I tredje hand tycks ansvaret ha gällt samarbetet mellan kyrka och världsliga makthavare. Först därefter kan skönjas ett kyrkligt ansvarsta­ gande gentemot de kristna själarna och allra sist för deras lekamen. Denna prioritering till trots fyllde den katolska kyrkan en viktig samhällsfunktion genom att tillhandahålla sjukvård och undervisning. Genom beslutet på Västerås riksdag 1527 att Sverige skulle övergå från katolicismen till prote­ stantismen ökade statens inflytande över kyrkan. Samtidigt ökade kyrkans inflytande över familjen.12 Kravet på kyrklig välsignelse för att legala famil­ jeband skulle uppstå skärptes. Hushållsmedlemmarnas vandel följdes upp i samband med prästernas regelbundet återkommande husförhör.13s. 19

31.Den offentliga kontrollverksamheten präglades av att den skedde på olika nivåer och utövades av ett antal funktionärer som representerade såväl kronan som kyrkan. Socio-ekonomiskt eftersatta samhällsgrupper och grupper som stod utanför etablerade familjerelationer var föremål för myndighetsingripanden, genom t.ex. fattigvård, i betydligt större : utsträckning än andra grupper. Så var fallet med fattiga och familjelösa barn. Uppfattningen om vad som var barnets primära behov, dvs. grund för ett ingripande, varierade. Kännetecknande var att det i många fall inte alls var fråga om barnets behov, utan snarare om samhällets behov av skydd från störande element, eller behov av arbetskraft.14 Liberalismens intåg under 1800-talet innebar att individens frihet kontra överhetens befogenheter uppmärksammades.15 Det ledde också till en diskussion om hur statsmakten skulle legitimera ingrepp i föräldramakten. Enligt den s.k. naturrätten var föräldrars förpliktelser gentemot sina barn genererade ur själva naturen och således oberoende av samhällets normer. Det kunde tolkas som att även lagstiftaren var tvungen att respektera de av naturens. 19

32.20 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa .s. 20

33.givna lagar som reglerade förhållandena mellan barn och föräldrar. Mots. 20

34.den naturrättsliga ståndpunkten anfördes att det var statens uppgift atts. 20

35.sörja för barnen, men att denna uppgift normalt ombesörjdes av medbor­s. 20

36.garna, dvs. föräldrarna. Föräldrarätten skulle således vara delegerad tills. 20

37.föräldrarna via staten. Med sådana resonemang legitimerades ingripandens. 20

38.från staten i föräldrarnas rätt.16s. 20

39.Under 1800-talet växte det även fram privata välgörenhetsorganisationers. 20

40.med ambitionen att rädda samhällets olycksbarn undan fängelset och tukt­s. 20

41.huset. Barnen skulle istället anförtros filantroper, och senare professionellas. 20

42.barnavårdare, som i föräldrars ställe åtog sig att vårda barnen.17 Industria­s. 20

43.lismen och urbaniseringen kom att ses som en av orsakerna till många avs. 20

44.barnens misär. Alltfler föräldrar arbetade mycket långa arbetsdagar utanförs. 20

45.hemmet, men utan möjlighet att som i jordbrukssamhället, parallellt meds. 20

46.arbetet, ha tillsyn över barnen. Barnen arbetade ofta själva från låg ålder is. 20

47.industrin och ofta med arbetsuppgifter som höll dem åtskilda från de vux­s. 20

48.na.18 En religiöst präglad beskyddarideologi gentemot industriproletariatets. 20

49.och deras "förvildade barn" löper som en röd tråd genom de betänkandens. 20

50.som ledde fram till 1902 års barnavårdslagstiftning.19s. 20

51.1.2.2 Myndighet och vårdnad .s. 20

52.Tanken på att samtliga invånare i en stat, kvinnor såväl som män, kan blis. 20

53.myndiga och därmed rättsligt självständiga är en relativt modern tanke.s. 20

54.Frågor om myndighet hänger samman med vårdnad, förmynderskap ochs. 20

55.föräldraansvar genom att de tydliggör vilka som betraktas som omyndigas. 20

56.och därmed ska stå under någon annans vårdnad, förmynderskap, föräld­s. 20

57.raansvar, e.d.s. 20

58.Fadern, alternativt husfadern i en storfamilj, hade enligt landskaps­s. 20

59.lagarna en vidsträckt myndighet över kvinnor och barn.20 I husfadernss. 20

60.rättigheter ingick t.ex. en långtgående rätt att bestraffa familjemedlemmars. 20

61.Historik — makt, börd och genus 21 och rätt att sätta ut nyfödda att dö. Dog husfadern, övergick myndigheten i regel på änkan eller en son.21 Änkor till myndiga män kunde bli myndiga, andra kvinnor var livet igenom omyndiga. Myndighetsåldern för män höj­ des 1721 till 21 år, dock med rätt för yngling att dessförinnan råda över sådan egendom som han själv förvärvat.22 Kvinnor stod enligt 1734 års lag som ogifta under förmyndare och som gifta under mannens målsman­ skap och husbondevälde. Ûnder 1880-talet gjordes vissa reformer i makars inbördes förhållanden. Mannens rätt att aga sin hustru förbjöds 1858. Från år 1874 kunde hustruns egendom undantas från mannens förvaltning genom äktenskapsförord och hon fick rätt att förvalta sin egen arbetsför­ tjänst.23 Är 1916 fick en gift kvinna processbehörighet. Ogifta kvinnor fick 1858 möjlighet att bli myndiga vid 25 år efter anmälan hos domstol. Fem år senare blev ogifta kvinnor myndiga ipso jure, enligt lagen, vid 25 års ålder. År 1884 sänktes myndighetsåldern för ogifta kvinnor till 21 år, den då gällande myndighetsåldern för män. Även myndiga kvinnor var föremål för en myndighetsinskränkning då giftomans samtycke krävdes för äkten­ skaps ingående fram till 1872 för ofrälse kvinna och 1882 för frälse. Gifta kvinnor blev myndiga 1921.s. 21

62.Mannens målsmanskap innebar att han var hustruns rättsliga ställföre­ trädare och husbonde. Husbondeväldet gav mannen bestämmanderätten över familjens gemensamma angelägenheter. Han hade rätt att fordra att hustrun ägnade sig åt vården av familj och hem. Hustrun ägde dock genom "sitt på urgammal hävd grundade husfrudöme" att i första hand bestämma över den inre hushållningen. Men vid tvist mellan makarna tillkom även här bestämmanderätten mannen.24 Mannens målsmanskap över hustru och barn förklarar den faderspresumtion, dvs. att det förmodades vara bäst för barnen att pappan hade ansvar för dem, som fram till 1920-talets början var den helt dominerande riktlinjen för slitande av en tvist om föräldraansvar för barn födda inom äktenskap.25 Eller som det konstaterades i lagförarbe­ ten till 1920 års GB:26s. 21

63.22 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa -s. 22

64.Pappans målsmanskap för hustru och barn kvarstod fram till dess atts. 22

65.gemensam vårdnad för gifta föräldrar infördes i svensk rätt genom lag dens. 22

66.11 juni 1920 om barn i äktenskap (LBiÄ). Gemensamt förmynderskap förs. 22

67.gifta föräldrar infördes i svensk rätt först år 1950. Dessförinnan var pappans. 22

68.ensam förmyndare för barn födda inom äktenskap — också när vårdnadens. 22

69.var gemensam.27s. 22

70.Nästa historiska presumtion om vad som är barnets bästa vid tvist oms. 22

71.vårdnad var presumtionen om mamman som den bäst lämpade att ta hands. 22

72.om små barn när inget talade emot det. Moderspresumtionen har haft ens. 22

73.jämförelsevis svag ställning i svensk rätt. Den har aldrig framkommit direkts. 22

74.i lagstiftning, utan endast i rättspraxis. Men inte heller i rättspraxis har dens. 22

75.alltid varit utslagsgivande. Av svensk rättspraxis framkommer att moders­s. 22

76.presumtionen inte innebar så långtgående rättigheter för kvinnor att mam­s. 22

77.man alltid fick vårdnaden om inga allvarliga anmärkningar kunde riktass. 22

78.mot henne.28 Ett exempel är NJA 1951 s. 612. .s. 22

79.Parallellt med moderspresumtionerna tillämpades den lagfästa skuldpre-s. 22

80.sumtionen. Skuldpresumtionen innebar att den av föräldrarna som hades. 22

81.tagit initiativet till skilsmässan bedömdes som olämplig att ha vårdnaden.s. 22

82.Ett exempel på tillämpningen av skuldpresumtionen är NJA 1927 s. 230s. 22

83.rörande vårdnaden om en 11-årig flicka och två äldre pojkar.s. 22

84.Historik — makt, börd och genus 23 Skuldpresumtionen upphörde med införandet av giftermålsbalken den 1 januari 1974.29 1.2.3 Gemensam vårdnad och barnskydd De förändringar av FB:s bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge som genomförts under 1900-talets senare del har syftat till att vidga möj­ ligheten till gemensam vårdnad för särboende föräldrar, växelvist boende samt umgängesrätt.30 År 1977 fick frånskilda och ogifta föräldrar möjlighet att få gemensam vårdnad efter beslut av domstol. Från 1983 kunde ogifta föräldrar få gemensam vårdnad genom anmälan och frånskilda föräldrar kunde behålla den gemensamma vårdnaden efter skilsmässa. Domstol gavs år 1997 möjlighet att döma till gemensam vårdnad mot en, men inte bägge, föräldrarnas vilja. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1991 ålades den av föräldrarna som inte ville ha gemensam vårdnad förklaringsbördan för att gemensam vårdnad skulle vara oförenligt med barnets bästa.s. 23

85.Tidigare forskning indikerade att vad som betecknats som värdebaserade och pedagogiska motiv rörande lagstiftning om vårdnad successivt ökat under perioden 1917-1997.31 En effekt av detta är en förskjutning i lagens funktion — från att den främst setts som ett konfliktlösningsverktyg och ett handlingsdirektiv till att dess pedagogiska funktion kommit att betonas. Det innebär att lagstiftningen riktar sig till enskilda individer och till skillnad från handlingsdirigerande lagstiftning saknar eller endast har en svag koppling till rättstillämpning och rättens konfliktlösande funktion. Parallellt med denna utveckling ser vi inom välfärdsrätten en utveckling med målsättningen att främja medborgarnas sociala behov och jämställdhet.32s. 23

86.Stora förändringar har genomförts i lagregleringen om såväl överföring av vårdnad enligt FB som samhällsvård av barn de senaste decennierna. De principiellt viktigaste lagändringarna i FB trädde i kraft 1 oktober 1998.33 Dessa innebär att domstol kan döma till gemensam vårdnad mots. 23

87.24 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa -s. 24

88.en förälders vilja (6:5 FB) samt bestämma var barnet ska bo (6:14 a FB).s. 24

89.Vidare gavs socialnämnderna befogenhet att godkänna föräldrars avtal oms. 24

90.vårdnad, boende och umgänge (6:6 2 st. FB, 6:14 a 2 st. FB, 6:15 a 2 st.s. 24

91.FB, 6:17 a-b FB). Vårdnaden kan sedan år 2005 även övergå till en avs. 24

92.föräldrarna p.g.a. att den andre är varaktigt förhindrad att ta del i vårdna­s. 24

93.dens utövande (6:8 a FB). Den 1 juli 2006 genomfördes lagändringar soms. 24

94.delvis var en respons på kritik mot 1998 års lagstiftning.34 2006 års lagstift­s. 24

95.ning innebär ett ökat fokus på riskbedömningar (6:2 a FB) samt föräldrarss. 24

96.samarbetsförmåga (6:5 FB). Vidare genomfördes omfattande ändringar avs. 24

97.reglerna om verkställighet av domar och beslut om vårdnad, boende ochs. 24

98.umgänge. Dessa innebär att tingsrätt fick ansvar också för verkställighets. 24

99.samt att utrymmet för att vägra verkställighet med hänvisning till barnetss. 24

100.vilja något ökade. Likaledes betonades domstols skyldighet att verka förs. 24

101.att parterna, dvs. föräldrarna når samförstånd i frågor om vårdnad, boendes. 24

102.och umgänge (42:6 RB, 42:17 RB). År 2008 infördes prövningstillstånd is. 24

103.hovrätten för bl.a. överprövning av mål om vårdnad, boende och umgänge.s. 24

104.Är 2010 gavs rätten möjlighet att besluta om umgänge med umgängesstöds. 24

105.(6:15 c FB). Är 2012 gavs socialnämnd mandat att vid gemensam vårdnads. 24

106.fatta vissa vårdrelaterade beslut.35s. 24

107.Omfattande förändringsförslag rörande samhällets barnskydd lämnadess. 24

108.av barnskyddsutredningen år 2009.36 Dessa förslag har endast i begränsads. 24

109.omfattning lett till lagstiftning. Är 2010 gavs socialnämnd möjlighet atts. 24

110.utan vårdnadshavares samtycke samtala med barn i samband med barn-s. 24

111.skyddsutredningar enligt 11:1 SoL samt vid utredning om en överflyttnings. 24

112.av vårdnaden enligt 6:7-8 FB på nämndens initiativ (11:10 3 st. SoL). Förs. 24

113.att vård ska medges ska risken vara påtaglig. Är det fråga om ett barn ellers. 24

114.en ungdom som kan antas behöva beredas vård med stöd av 3 § LVŮ kans. 24

115.s.k. mellantvång i form av förebyggande åtgärder vidtas (22 § LVU). Soci­s. 24

116.alnämnd har från 2013 rätt att besluta om uppföljning under två månaders. 24

117.av ett barns situation när förhållandena är sådana att barnet anses vara is. 24

118.behov av stöd, men risknivån för LVU inte är uppnådd och samtycke intes. 24

119.föreligger (11:4 a SoL) eller efter upphörande av en placering i ett familje­s. 24

120.hem eller i ett hem för vård och boende (11:4 b SoL). Beslut om uppfölj­s. 24

121.ning av ett barns situation enligt 11:4 a-c SoL får fattas när en utrednings. 24

122.som gäller barnets behov av stöd eller skydd avslutats utan beslut om insatss. 24

123.Rättskällor och rättssäkerhet 25 om barnet, utan att förhållanden som avses i LVU föreligger, bedöms vara i särskilt behov av nämndens stöd eller skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas samt efter det att en placering i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende har upphört.s. 25

124.Utvecklingen har inneburit att samhällsansvaret ökat över sådana verk­ samheter som främst rör medborgarnas inbördes förhållanden och att gränsen mellan civil och offentlig rätt delvis suddats ut och ersatts av ändamålsrelaterade perspektiv. Åtskilliga offentligrättsliga författningar präglas inte längre av vad som tidigare ansetts vara utmärkande för förvaltningsrättslig lagstiftning, nämligen myndigheters rätt till maktanvändning mot enskilda. Istället ökar användningen av s.k. rättighetslagar enligt vilka sam­ hället har att tillhandahålla service åt medborgarna.37 Ett exempel är ambi­ tionen att skapa så goda livsbetingelser som möjligt för barn. Det är denna ambition, vilken vad gäller barn ofta formuleras i termer av barnets bästa, som nuförtiden legitimerat det offentligas befogenheter att ingripa i frågor om vårdnad och barnskydd.38 Det är en öppen fråga vilka konsekvenser detta får för rättskipning och socialt arbete. (Se vidare kapitel 7.)s. 25

Rättskällor och rättssäkerhet

1.Till skillnad från andra samhällsvetenskaper gör inte rättsvetenskapliga undersökningar anspråk på att förklara "verkligheten", istället är ambitio­ nen att förstå det system av regler som utgör gällande rätt.39 Detta system av regler betecknas ofta som rättskälleläran. Analys och tolkning av rätts­ källorna är centrala i rättsvetenskapliga arbeten. Vad som utgör en rätts­ källa är, som begreppet antyder, flytande. Men det rör sig om det material i vilket den rättstillämpande juristen söker svar på frågor om rättsreglernas innehåll.40 Vissa forskare räknar med sju rättskällor: lag (som även beteck­s. 25

2.26 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa —s. 26

3.nas författning), lagförarbeten och annat bakgrundsmaterial t.ex. äldres. 26

4.lagar, rättspraxis, andra myndigheters praxis, sedvana, uttalanden i litte­s. 26

5.raturen samt reella hänsyner, dvs. värderingar av rimlighet och rättfärdig­s. 26

6.het.41 Andra nöjer sig med fyra: lag, lagförarbeten, prejudicerande domars. 26

7.och rättsvetenskaplig doktrin. Bland förarbetena kan särskilt nämnas rege­s. 26

8.ringens propositioner om nya lagar och lagändringar. Här argumenterars. 26

9.regeringen för varför en ny lag ska stiftas och hur den ska tolkas. Flertalets. 26

10.rättskällor, t.ex. propositioner, är vägledande, inte bindande. Det är endasts. 26

11.lagar, förordningar och viss EU-rätt — lagstiftande förordningar, direktivs. 26

12.och beslut — som är bindande. Att dessa rättskällor är bindande innebär atts. 26

13.de har företräde framför t.ex. kommunala rikthnjer.42s. 26

14.Kännetecknande för svensk barnrätt är som framkommit att den intes. 26

15.utgör ett enhetligt system utan att närliggande frågor hanteras i parallellas. 26

16.system. Det betyder att rättskällor såsom domstolsavgöranden måste sökass. 26

17.från de allmänna domstolarna såväl som de allmänna förvaltningsdom­s. 26

18.stolarna samt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (Europa­s. 26

19.domstolen) och den Europeiska unionens domstol (EU-domstolen).43 (Ses. 26

20.vidare 1.3.1.)s. 26

21.De allmänna domstolarna utgörs av tingsrätt (TR), hovrätt (HovR)s. 26

22.samt Högsta domstolen (HD). De allmänna förvaltningsdomstolarnas. 26

23.utgörs av förvaltningsrätter (FR), kammarrätter (KamR) samt Högsta för­s. 26

24.valtningsdomstolen (HFD). Fram till år 2010 motsvarades förvaltningsrätts. 26

25.av länsrätt (LR) och HFD av Regeringsrätten (RegR). Rättsfall från HDs. 26

26.publiceras under beteckningen NJA. Rättsfall från HFD publiceras soms. 26

27.HFD och avgöranden från RegR under RÄ. Ett begränsat antal avgöran­s. 26

28.den från HovR publiceras med beteckningen RH. Andra s.k. opublicerades. 26

29.avgöranden refereras med uppgifter om domstol, målnummer och avgö­s. 26

30.randedatum.44 De avsnitt i en dom som är särskilt viktiga för att förstå hurs. 26

31.domstol tolkat gällande rätt är domskälen. Också beslut av tillsynsorgans. 26

32.såsom Justitieombudsmannen (JO) och Allmänna råd m.m. från Socialsty­s. 26

33.relsen, SOSFS, är viktiga inom barn- och välfärdsrätten.45s. 26

34.Rättskällor och rättssäkerhet 27s. 27

35.En övergripande målsättning i en rättsstat är att respekten för grundläg­ gande värderingar såsom rättssäkerhet, icke-diskriminering och enskildas integritet upprätthålls.46 Det formella rättssäkerhetsbegreppet kan beskri­ vas som ett funktionskriterium för rättssystemet. Formell rättssäkerhet innebär därmed att vissa minimikrav ställs på rättsordningen. Dessa sam­ manfattas av den objektiva princip som kommer till uttryck i regeringsfor­ men (1974:152, omtryckt 2011:109; RF), som är den av de fyra svenska grundlagarna som värnar den enskildas rätt mot det offentliga och som också ger regler för offentlig styrning och kontroll. Av 1:9 RF framkommer att: RF:s stadgande faller inom ramen av en bredare definition av formell rätts­ säkerhet som liktydig med att lagregler tillämpas, att de tolkas uniformt och inte ges retroaktiv verkan. Rättssäkerhetsbegreppet diskuteras normalt i samband med förvaltningsrättsliga åtgärder. Särskilt har användningen av s.k. ramlagstiftning debatterats. En ramlag ger en ram och målsätt­ ning, men inte detaljerade riktlinjer för en verksamhet. Den för barn- och välfärdsrätten viktiga författningen SoL är en målinriktad ramlag. Det möjliggör skillnader i tillämpningen i olika kommuner.47 Genom senare ändringar av SoL har dock en något högre grad av detaljreglering åstad­ kommits. Verksamhet som socialtjänsten bedriver i syfte att stödja enskilda ska bygga på respekt för den enskildes integritet och självbestämmanderätt. Av 1:1 SoL följer att:s. 27

36.Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa 0s. 28

37.Således ska socialtjänsten på demokratins och solidaritetens grund främjas. 28

38.människornas ekonomiska och sociala trygghet, inklusive jämlikhet i lev­s. 28

39.nadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Hänsyn ska också tas tills. 28

40.människans ansvar för sin och andras sociala situation, insatser ska inriktass. 28

41.på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Vägle­s. 28

42.dande för arbetet inom socialtjänsten är vidare principerna om helhetssyn,s. 28

43.frivillighet och valfrihet samt kontinuitets-, normaliserings- och närhets­s. 28

44.principerna. Härtill kommer vikten av flexibilitet och anpassning till dens. 28

45.enskilde. Socialtjänsten ska i sitt arbete beakta hela människan och strävas. 28

46.efter att hitta en samlad lösning på den hjälpsökandes problem.48s. 28

47.De civilrättsliga reglerna om vårdnad karaktäriseras inte som ramlag­s. 28

48.stiftning. Men många av bestämmelserna i 6 kap. FB kännetecknas av atts. 28

49.de, i likhet med ramlagar, är summariskt utformade, bygger på generellas. 28

50.hänvisningar till barnets bästa och en bedömning i det enskilda fallet (t.ex.s. 28

51.6:5-6 FB). Lagstiftaren har avstått från att ge en närmare definition avs. 28

52.barnets bästa med motiveringen att principen ska klargöras i rättspraxis.s. 28

53.Samtidigt framhålls vikten av att hänsyn tas till förhållanden i det enskildas. 28

54.fallet. Det medför att också prejudikat, dvs. vägledande avgöranden, fårs. 28

55.anses väga mindre tungt än inom andra rättsområden.49 Rättsregler med ens. 28

56.låg grad av förutsägbarhet är problematiska ur ett rättssäkerhetsperspektiv.s. 28

57.I rättssäkerhetsbegreppet ligger också att de åtaganden att respek­s. 28

58.tera mänskliga rättigheter, t.ex. rätten till en rättvis rättegång, som dens. 28

59.svenska staten har gjort i förhållande till bl.a. Förenta nationerna (FN),s. 28

60.Europarådet och EU ska efterlevas. I detta ligger att svensk rätt ska över­s. 28

61.ensstämma med bindande EU-rätt samt vara förenlig med Europadom­s. 28

62.stolens domar.s. 28

63.1.3.1 EU, Europarådet och mänskliga rättigheters. 28

64.Svensk rätt har länge kännetecknats av en nationell rättskällestruktur, dvs.s. 28

65.rättigheter och skyldigheter grundas främst genom nationell svensk lag is. 28

66.Rättskällor och rättssäkerhet 29 ett system där grundlag trumfar annan svensk lag. Numera utmanas dock den svenska rättens nationella karaktär dels av det svenska medlemskapet i EU, dels av globaliseringen generellt.50 Det betyder att det hierarkiska förhållandet mellan internationella åtaganden och svensk rätt inte längre är givet.51 Istället ska nationella och icke-nationella rättskällor reflekteras sida vid sida.s. 29

67.I detta avsnitt introduceras för barn- och välfärdsrätten centrala mänsk­ liga rättighetsinstrument i Europarätten främst den Europeiska konven­ tionen d. 4 nov. 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). EKMR är inkorporerad i svensk rätt sedan den 1 januari 1995 och den autentiska konventionstexten är gäl­ lande som svensk lag (men inte grundlag).52 EKMR uppfattas som en av de effektivaste konventionerna till skydd för de mänskliga rättigheterna. Den främsta anledningen till detta är att EKMR:s kontrollsystem till­ låter klagomål av enskilda angående kränkningar av staten vilka prövas av Europadomstolen. EKMR:s medlemsstater är skyldiga att rätta sig efter domstolens avgöranden. Härigenom har utvecklats en praxis som närmare belyser de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas fak­ tiska räckvidd.53 Globalt är FN den viktigaste aktören för mänskliga rättig­ heter. FN:s barnkonvention ingår som tolkningsgrund i såväl EU:s barn­ rätt som EKMR och svensk rätt.54 En förpliktelse att respektera enskildas mänskliga rättigheter uppkommer genom att en stat blir medlem i en kon­ vention om t.ex. barns mänskliga rättigheter. Det är därmed staten som har ansvaret för att enskildas mänskliga rättigheter respekteras. Ofta begränsass. 29

68.30 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa - -s. 30

69.detta ansvar till medborgare eller personer som har getts rätt att vistas pås. 30

70.statens territorium·.55 Det kan noteras att barn och medborgarskap särregle-s. 30

71.ras i svensk rätt. I 2:7 2 st. RF föreskrivs:s. 30

72.Sverige är genom medlemskapet i EU bundet av Fördraget om Europe­s. 30

73.iska unionen (Lissabonfördraget) och den Europeiska unionens stadga oms. 30

74.de grundläggande rättigheterna.56 I Lissabonfördraget artikel 3.3 stadgass. 30

75.att ett av unionens mål är att skydda barns rättigheter. I stadgan artikels. 30

76.24 finns bestämmelser om barns rättigheter. Där stadgas att barn har rätts. 30

77.att fritt uttrycka sina åsikter och att dessa ska beaktas i frågor som rörs. 30

78.barnet i förhållande till barnets ålder och mognad samt att barnets bästas. 30

79.ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Vidare hars. 30

80.barn enligt artikeln rätt till den omvårdnad som behövs för dess välfärds. 30

81.och rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till ochs. 30

82.direkta kontakter med båda sina föräldrar, utom då det skulle strida mots. 30

83.barnets bästa. De svenska åtagandena till följd av det EU-rättsliga samar­s. 30

84.betet ska ses i ljuset av att EU:s ursprungliga syfte att främja fri rörlighets. 30

85.för varor, tjänster, kapital och personer successivt har vidgats till en ambi­s. 30

86.tion att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. Till verktygens. 30

87.för att genomföra detta hör EU-medborgarskapet vilket omfattar såväls. 30

88.barn som vuxna. Betoningen av barnets rättigheter som EU-medborgares. 30

89.tydliggör att vårdnadshavares rättigheter kan vara avhängiga barnets.57s. 30

90.Både familjerättsliga förhållanden såsom vårdnad, boende och umgänges. 30

91.och offentligrättsliga ingripanden rörande barn enligt SoL och LVU hän­s. 30

92.förs till civila rättigheter vid tillämpningen av Rådets förordning (EG)s. 30

93.nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet ochs. 30

94.om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål oms. 30

95.Rättskällor och rättssäkerhet 31 föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel П-förordningen).58 I och med att det EU-rättsliga arbetet för att skydda mänskliga rättigheter fått en alltmer framträdande plats så utma­ nas den särställning EKMR har haft bland de svenska åtagandena för att skydda mänskliga rättigheter.59 1.3.2 Barn och mänskliga rättigheter Internationella konventioner till skydd för mänskliga rättigheter omfattar alla människor utan åldersdistinktion. De innehåller dock sällan rättigheter som tar direkt sikte på barns situation. Ett undantag är barnkonventio­ nen.60 Ett antal internationella konventioner, såsom EKMR tillerkänner emellertid barn och föräldrar rättigheter gentemot det allmänna. Till de artiklar i EKMR som ofta åberopas i barnmål hör artikel 8 om rätt till pri­ vat- och familjeliv, artikel 6 om rättvis rättegång61 samt rätten till respekt för föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse vid undervisning och uppfostran av barn enligt artikel 2 tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952. I samband med barnmisshandel har även artikel 3 om förbud mot tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning åberopats.s. 31

96.Barnkonventionen antogs den 20 november 1989 av FN. Den ratifi­ cerades av Sverige 29 juni 1990 och trädde för svensk del i kraft den 2 september 1990. Barnkonventionen är en svensk rättskälla men har inte ställning som svensk lag utan infördes i svensk rätt genom att s.k. norm­ harmoni konstaterades. Det innebär att någon särskild svensk lagstiftnings. 31

97.32 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästas. 32

98.inte ansågs behövas till följd av ratificeringen.62 För närvarande pågår ens. 32

99.diskussion om inkorporering av barnkonventionen men ännu implemen-s. 32

100.teras konventionen inom ramen för konventionskonform nationell lagstift­s. 32

101.ning.63 En rad lagändringar har genomförts för att öka barnkonventionenss. 32

102.genomslag. Flertalet av dessa innebär att erinranden om barnets bästa ochs. 32

103.barnets vilja — motsvarande barnkonventionens artiklar 3 och 12 — införtss. 32

104.i barnrelevanta lagar, t.ex. utlänningslagen (2005:716; UtlL), FB, SoL ochs. 32

105.LVU. Barnkonventionen utgår från att barn har fullt och lika människo­s. 32

106.värde och att barn är sårbara och i särskilt behov av skydd. Efterlevandet avs. 32

107.barnkonventionen övervakas genom att konventionsstaterna rapporterar tills. 32

108.FN:s barnkommitté om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra des. 32

109.rättigheter som erkänts i konventionen (artiklarna 43-44). I många staters. 32

110.lämnar även frivilligorganisationer s.k. skuggrapporter till FN:s barnkom­s. 32

111.mitté. I den mån nationell rätt, eller för staten gällande internationell rätt,s. 32

112.tillerkänner barn mer omfattande rättigheter än vad som tillerkänns dems. 32

113.enligt barnkonventionen ska konventionen inte inskränka dessa rättighe­s. 32

114.ter (artikel 41). Två tilläggsprotokoll har upprättats 2000 samt ett 2012.s. 32

115.Sverige har åtagit sig följa de första två rörande barn i väpnade konflikters. 32

116.samt barn som är offer för prostitution och trafficking.64 I anknytning tills. 32

117.ratificeringen av barnkonventionen inrättades Barnombudsmannen som ens. 32

118.ny myndighet med uppgift att tillse att lagar och andra författningar över­s. 32

119.ensstämmer med barnkonventionen.s. 32

120.Barns rättigheter kan delas in i tre kategorier.65 Dessa är: rättigheter soms. 32

121.syftar till att barnet i jämförelse med vuxna inte ska diskrimineras, rättig­s. 32

122.heter som är integrerade i föräldrarnas och slutligen rättigheter sui generis,s. 32

123.dvs. rättigheter som kan ses som unika för barn. Rättigheter för barn soms. 32

124.är integrerade i föräldrarnas formuleras ofta som skydd för familjen. Under­s. 32

125.strykas bör att barns rättigheter, oaktat vilken kategori de tillhör, vanligens. 32

126.är symboliska i den bemärkelsen att barnet inte själv kan genomdriva dems. 32

127.utan stöd av antingen vårdnadshavare eller det offentliga.s. 32

128.I den första kategorin, dvs. rättigheter som innebär att barn ska åtnjutas. 32

129.samma rättigheter som vuxna, återfinns diskrimineringsskyddet. Barns. 32

130.Rättskällor och rättssäkerhet 33 skyddas mot diskriminering genom artikel 2 barnkonventionen, artikel 14 EKMR, artikel 21 stadgan, fördraget om EU:s funktionssätt samt i svensk nationell rätt 1:12-13 RF, diskrimineringslagen (2008:567; DiskL) samt 6:2 skollagen (2010:800; SkolL). Med diskriminering förstås att olika reg­ ler tillämpas i jämförbara situationer eller att samma regel tillämpas i olika situationer. När olika regler tillämpas i jämförbara situationer talar man om direkt diskriminering och när samma regel tillämpas i olika situationer talar man om indirekt diskriminering. En bestämmelse eller en åtgärd betrak­ tas dock inte som diskriminerande om kriteriet eller förfaringssättet kan ses som ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.66 Enligt artikel 2 barnkonventionen ska konventionens rättig­ heter garanteras varje barn inom respektive konventionsstat utan åtskillnad p.g.a. barnets, föräldrarnas eller annan vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk åskådning, ursprung, egendom, handikapp, börd, etc. Ytterligare exempel på artiklar som ger barn rätt att åtnjuta samma rät­ tigheter som vuxna är artikel 6 barnkonventionen om rätt till liv och artikel 37 om skydd mot tortyr och frihetsberövande som motsvaras av artikel 2 EKMR. Enligt artiklarna 12 till 15 barnkonventionen tillerkänns barnet rätt att uttrycka sina egna åsikter i frågor rörande sig själv, rätt till yttrandefrihet, respekt för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Av artikel 16 barn­ konventionen och artikel 8 EKMR framkommer att barn har rätt till lagens skydd mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv.s. 33

131.Den andra kategorin rättigheter är sådana enligt vilka barnets rättighe­ ter är integrerade i föräldrarnas. Alternativt uttryckt beskyddar dessa rät­ tigheter den fungerande familjen. Hit hör rätten till respekt för privat- och familjeliv enligt artikel 8 EKMR som svarar mot artikel 16 barnkonventio­ nen. I första hand ska den enskilde ges ett skydd mot myndighetsingripanden utan godtagbar grund. Men staten kan också åläggas att vidta positiva åtgärder för att vidmakthålla respekten för de rättigheter som omfattas av EKMR.67 Även barnkonventionen betonar betydelsen av familjeliv och föräldrars rättigheter. Särskilt framhålls att barnet för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet "bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse". Artikel 5 barnkonventionen tar direkt sikte på föräldrars rättigheter. Här stadgas att konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas rättigheter och skyldighe-s. 33

132.34 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästas. 34

133.ter att ge barnet lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheters. 34

134.som det tillerkänns i konventionen. Också artikel 9 barnkonventionen ärs. 34

135.utformad som en rättighet för föräldrarna. Här stadgas att konventionssta-s. 34

136.terna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot föräld­s. 34

137.rarnas vilja. Undantag görs emellertid om behörig myndighet, underställds. 34

138.rättslig överprövning och i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga för­s. 34

139.faranden, finner att ett åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Artikels. 34

140.18 befonar att föräldrarna, eller i förekommande fall vårdnadshavarna, hars. 34

141.ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Hit hör ocksås. 34

142.artiklarna 10-11 barnkonventionen om familjeåterförening och bekäm­s. 34

143.pandet av olovliga bortföranden i ett internationellt perspektiv.s. 34

144.Den tredje kategorin är rättigheter som tillerkänns barn sui generis, dvs.s. 34

145.rättigheter som barn tillerkänns och som generellt inte tillerkänns vuxnas. 34

146.i samma omfattning och där barns rätt inte heller är direkt avhängig för­s. 34

147.äldrarnas. Gränsen mellan rättigheter sui generis och andra rättigheter ärs. 34

148.flytande. Några exempel är dock artikel 3.1 barnkonventionen om barnetss. 34

149.bästa i förhållande till det offentliga. Enligt artikel 20 barnkonventionens. 34

150.ska ett barn som inte vistas i sin familjemiljö ha rätt till särskilt skydd ochs. 34

151.bistånd från statens sida. Här märks även artikel 22 om barn som söker ellers. 34

152.har flyktingstatus, artikel 21 om adoption, artikel 25 om barns rättigheters. 34

153.under ett omhändertagande, artiklarna 37-38 om frihetsberövande ochs. 34

154.om väpnade konflikter. Rättssäkerheten för barn i samband med brotts­s. 34

155.ligt handlande diskuteras i artikel 40. Även rätten till fritid och lek enligts. 34

156.artikel 31 kan betraktas som en rättighet som specifikt tar hänsyn till barnss. 34

157.behov.68 Rätten till undervisning enligt barnkonventionen och 2:18 RF kans. 34

158.ses som en barnspecifik rättighet. Av Europadomstolens praxis framkom­s. 34

159.mer att konventionsstaterna har en särskild skyldighet att vidta åtgärders. 34

160.för att skydda barn mot sådana förhållanden som utgör tortyr, omänskligs. 34

161.behandling eller bestraffning (artikel 3 EKMR).69s. 34

Barnets bästa

1.Erinringar om barnets bästa har förekommit i svensk lagstiftning åtmin­s. 34

2.stone sedan 1910-talet och i HD:s praxis från 1920-talet.70 På 1970-talets. 34

3.Barnets bästa 35 lyftes begreppen "barnets bästa" och "barnets rätt" fram i doktrin och debatt.71 Numera är barnets bästa ett grundläggande kriterium för rättsliga åtgärder rörande barn inklusive frågor om vårdnad och samhällsvård. Erin­ ringar om barnets bästa i svenska författningar är ett viktigt led i imple­ menteringen av barnkonventionen, vars artikel 3 ålägger medlemsstaterna att tillse att аПа åtgärder som vidtas av domstol, myndighet, offentligt eller privat organ som rör barn sker i överensstämmelse med barnets bästa.s. 35

4.Barnets bästa kan betraktas både som en rättsprincip och som en rätts­ regel. Betraktas barnets bästa som en rättsprincip, kan begreppet ges ett bredare tillämpningsområde än om barnets bästa behandlas som en rätts­ regel. Medan en rättsregel ger ett specifikt handlingsalternativ, så utgör en riktlinje en allmän rekommendation.72 Med en sådan uppdelning skulle barnets bästa uppfattas som en lagreglerad riktlinje för diskretionära bedömningar, dvs. öppna bedömningar som lämnar utrymme för besluts­ fattarens eget godtycke. Barnets bästa kan också uppfattas som en värde­ princip, dvs. en norm som uppställer ett ideal. Värdeprinciper kan vara uttryckliga eller underförstådda och ingår i rättsordningens etiska bas.73 De kan ligga till grund för rättsregler. De åberopas dock sällan för att motivera individuella avgöranden. Med en annan terminologi faller "bäst för barnet" inom kategorin emotiva rättsfaktum, dvs. ett rättsfaktum som inte är deskriptivt angivet utan är avhängigt tolkning för att ges ett kon­ kretare innehåll.74s. 35

5.Barnets bästa kan därmed ges ett mycket skiftande innehåll, ett innehåll som är kulturellt och socialt betingat.75 Det medför att begreppet ofta tolkas med utgångspunkt i vad som empiriskt sett är den vanligaste levnadsformen för barn. Vanligen tar definitionen av barnets bästa avstamp i den sociala kärnfamiljen.76 Principen om barnets bästa kan därmed tolkas som att det normala blir norm. Annorlunda uttryckt kan barnets bästa uppfattas soms. 35

6.36 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästas. 36

7.rättssystemets integrering av socialt konsensus.77 Normalitet som bas för atts. 36

8.fastställa barnets bästa har kritiserats av Tine Egelund som antyder att des. 36

9.avvikande familjerna och därmed den avvikande barndomen kan ses soms. 36

10.baksidan av en idealiserad familj som kanske inte existerar.78 I svensk rätts. 36

11.kom en sådan normalitetstanke tidigare till uttryck i t.ex. adoptionsrätten.79s. 36

12.Som utvecklas i det följande så åberopas barnets bästa såväl för att moti­s. 36

13.vera individuella avgöranden som generella regler. Ambitionen att främjas. 36

14.barnets bästa är den främsta orsaken till samhällskontroll i en rad barnrätts­s. 36

15.liga frågor. Hit hör: betänketid vid äktenskapsskillnad när någon av makarnas. 36

16.varaktigt bor med barn under 16 år (5:1 äktenskapsbalken 1987:230; ÄktB),s. 36

17.socialnämnds talerätt vid fastställande av faderskap (2:1 FB), rättens pröv­s. 36

18.ning av adoption (4:6 1 st. FB), byte av barns efternamn (6-8 §§ namnlags. 36

19.1982:670; NamnL), överföring av vårdnad (6:5-10 FB), umgänge (6:15 as. 36

20.FB). Likaså ska barnets bästa vara avgörande för socialtjänstens arbete enligts. 36

21.1:2 SoL och 1 § LVU. Hänsyn till barnets bästa ska också tas enligt 1:10s. 36

22.UtIL. Det kan emellertid framhållas att de enda rättsområden där barnetss. 36

23.bästa är avgörande för utgången av en tvist mellan enskilda är frågor oms. 36

24.vårdnad, boende och umgänge. I vissa barnrättsfrågor tillmäts barnets bästas. 36

25.endast indirekt betydelse. Så är fallet vid egenmäktighet med barn (7:4"s. 36

26.brottsbalken 1962:700; BrB). Verkställighet enligt 21 kap. FB ska vägras oms. 36

27.det är uppenbart att verkställighet är oförenlig med barnets bästa (21:6 FB).s. 36

28.Gemensamt för dessa tolkningar av barnets bästa är att särskild hänsyn tass. 36

29.till att barnet är barn och att en sådan särbehandling ses som ett led i främ­s. 36

30.jandet av barnets bästa. Den motsatta ståndpunkten gäller för svensk skade-s. 36

31.ståndsrätt (NJA 2001 s. 234). (Se vidare 2.3.41.)s. 36

32.Ofta diskuteras barnets bästa i termer av presumtioner. "Presumtion"s. 36

33.definieras som "en juridisk term för ett erfarenhetsmässigt grundat anta­s. 36

34.gande att det föreligger ett samband mellan en viss presumerande omstän­s. 36

35.dighet och en annan presumerad omständighet". Presumtion är såledess. 36

36.kopplad till bevisfrågor. Genom presumtiones juris läggs bevisbördan på dens. 36

37.part som påstår att en presumerad omständighet inte föreligger. I förhål-s. 36

38.Barnets bästa 37 lande till barnets bästa används dock begreppet i en mer vardaglig bety­ delse "i förväg anta".80 (Se vidare 5.3.) .s. 37

39.Skillnaden mellan det bevisrättsliga begreppet presumtion och det mer generella illustreras av det sätt som begreppet används på i propositionen "Nya regler om vårdnad m.m.". Här framhålls att "någon presumtion för eller emot gemensam vårdnad bör inte gälla".81 Rimligen ska uttalandet tolkas som att i en specifik rättegång har ingendera förälder att motbevisa en presumtion om gemensam vårdnad. En annan sak är att det föreligger ett samhälleligt antagande om att gemensam vårdnad är att föredra och att ett sådant antagande understöds av lagstiftning. Två exempel på rättsregler som stödjer ett antagande om gemensam vårdnad som en huvudpresumtion är 6:5 2 st. FB som, med beaktande av föräldrarnas samarbetsförmåga, möjliggör gemensam vårdnad mot en av föräldrarnas vilja samt 6:6 2 st. FB som föreskriver att socialnämnd får godkänna avtal om gemensam vårdnad så länge det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa, dvs. ett lägre krav än att avtalet är förenligt med barnets bästa.s. 37

40.Det finns ett samband mellan presumtioner om barnets bästa och möj­ ligheten att förutsäga utgången av en rättsprocess liksom möjligheten att göra en öppen bedömning av det berörda barnets situation. Ju mer preci­ serade presumtioner som kan utläsas ur rättskällorna desto mer förutsäg­ bar är utgången av en tvist och desto mer begränsad är möjligheten att göra diskretionära bedömningar av ett enskilt barns bästa. Det förklarar att balansen mellan öppna tolkningar av barnets bästa, som lämnar stort utrymme för att skräddarsy en bedömning utifrån det berörda barnets situa­ tion, och presumtioner som gör det lättare att förutse utgången i ett mål och som därmed kan uppfattas som mer rättssäkert, från och till är föremål för diskussion.s. 37

41.I följande avsnitt diskuteras först barnets bästa i inskränkt och utvidgad bemärkelse. Därefter ges utrymme för några kritiska röster. 1.4.1 Barnets bästa i inskränkt och utvidgad bemärkelse Med barnets bästa i inskränkt* bemärkelse förstås att barnet tillerkänns grundläggande skydd och rättigheter på samma sätt som andra samhälls­ grupper. Barnets bästa i utvidgad bemärkelse innebär att barnet ska ges rät­ tigheter och skydd utöver vad andra grupper åtnjuter. Innebörden av barnetss. 37

42.Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästas. 38

43.bästa i inskränkt bemärkelse framgår delvis av 6:7 FB samt 2 § LVU. Härs. 38

44.tillskrivs barnet ett skydd gentemot bestående fara respektive allvarlig risks. 38

45.för att dess hälsa eller utveckling skadas p.g.a. vårdnadshavares missbruk,s. 38

46.försummelse, brister i omsorgen eller andra förhållanden i hemmet. Skydds. 38

47.mot utsatthet i form av bestående fara och allvarliga risker tillerkänns allas. 38

48.samhällsmedlemmar genom social- och straffrättslig lagstiftning. Barnetss. 38

49.bästa i inskränkt bemärkelse är således begränsat till att ge barnet ett skydd is. 38

50.förhållande till omständigheter som har ett generellt straffvärde eher omfat­s. 38

51.tas av skyddslagstiftning. Ramarna för barnets bästa i utvidgad bemärkelses. 38

52.framgår av portalparagrafen 6:1 FB. Här stadgas att barnet har rätt tills. 38

53.omvårdnad, trygghet, en god fostran, aktning för sin person samt rätt atts. 38

54.inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.s. 38

55.De rättigheter som barnet tillerkänns är sådana som andra rättssubjekt, dvs.s. 38

56.vuxna, inte garanteras i samma omfattning. Domstol kan endast agera oms. 38

57.barnets bästa i inskränkt bemärkelse träds för när, däremot är det inte dom­s. 38

58.stols uppdrag att bevaka barnets bästa i utvidgad bemärkelse.s. 38

59.Barnets bästa i inskränkt respektive utvidgad bemärkelse kan även rela­s. 38

60.teras till barnets bästa som ett inomrättsligt begrepp, dvs. tillämpat av dom­s. 38

61.stolar, respektive utomrättsligt begrepp, dvs. tillämpat av enskilda i civil-s. 38

62.samhället.82 Barnets bästa som inomrättsligt begrepp motsvaras av barnetss. 38

63.bästa i inskränkt bemärkelse, dvs. vad rätten kan åstadkomma. Barnetss. 38

64.bästa som utomrättsligt begrepp avser barnets bästa i utvidgad bemärkelses. 38

65.och att barn får det "lilla extra". I flertalet fall bygger det på att enskilda ochs. 38

66.civilsamhälle agerar utanför det de är ålagda. Barnets bästa i utvidgad ochs. 38

67.inskränkt bemärkelse kan också relateras till en av de tidiga definitionernas. 38

68.av barns behov från SOU 1979:64:83s. 38

69.Barnets bästa 39 Flertalet av dessa punkter är exempel på barnets bästa i utvidgad bemär­ kelse, dvs. omständigheter som inte kan genomdrivas med rättsliga medel, t.ex. är brist på kärlek inte ett kriterium för samhällsvård enligt LVU. I valet mellan två vårdnadshavare finns dock möjlighet att prioritera vad som betecknas som "barnets relation till respektive förälder, syskon och respek­ tive förälders partner".84s. 39

70.Trots den stora betydelsen barnets bästa tillmäts är den närmare inne­ börden av begreppet oklar. Det förklaras åtminstone delvis av att det finns ett starkt stöd för öppna tolkningar av barnets bästa i svenska rättskällor.85 Det hindrar inte att presumtioner om hur barnets bästa ska tolkas får stor betydelse. En fördel med att använda presumtioner och andra dominerande tolkningar av barnets bästa är att risken minskar för att rättssäkerhetskriterier såsom likhet inför lagen och förutsägbarhet träds för när. En nackdel är att det kan vara svårare att göra individualiserade helhetsbedömningar av ett enskilt barns bästa. Ytterligare en nackdel är att domar och beslut som baseras på en generell hänvisning till barnets bästa kan vara svårtolkade. Det kan med andra ord vara svårt att förstå vilka aspekter av ett barns liv som varit avgörande för utgången. 1.4.2 Kritik och bristande genomskinlighet Oaktat att det finns en samsyn i att barnets bästa är en viktig rättslig prin­ cip höjs också ett växande antal kritiska röster. Kritiken tar, för det första, sikte på vad som ses som en obefogad optimism i begreppet barnets bästa, för det andra, på vad som uppfattas som en brist på transparens i rättsliga beslut, för det tredje har barnets bästa kritiserats ur ett genusperspektiv och det görs gällande att såväl kvinnor som män förfördelas respektive får omotiverade fördelar till följd av tillämpningen av barnets bästa. För det fjärde har barnets bästa kritiserats ur ett kulturellt perspektiv. Det görs då gällande att barnets bästa tenderar att tolkas med utgångspunkt i väster­ ländska värderingar.86s. 39

71.Bland de kritiker som hävdar att principen om barnets bästa ger uttryck för en väl positiv syn på möjligheten att hjälpa barn märks Joseph Gold­ stein, Albert J. Solnit och Anna Freud. Deras kritik tar främst sikte pås. 39

72.40 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästas. 40

73.situationer när samhällsvård är aktuell. De hävdar att begreppet barnetss. 40

74.bästa då inte i tillräcklig omfattning förmedlar att barnet befinner sig i ens. 40

75.riskzon och att ett avgörande måste komma till stånd snabbt. De hävdars. 40

76.att principen kommit att medföra att barnets och de vuxnas intressen vägss. 40

77.mot varandra och att barnets intressen i denna avvägning kommer i andras. 40

78.hand. Som ett alternativ till principen om barnets bästa har de föreslagit atts. 40

79.avgöranden om vårdnad, omhändertaganden m.m. ska ske enligt principens. 40

80.om det minst skadliga alternativet.87 Också jag tycker att principen oms. 40

81.det minst skadliga alternativet är intressant. Den utgör en precisering avs. 40

82.barnets bästa och visar på ett realistiskt sätt på de begränsade möjligheters. 40

83.som står till buds.s. 40

84.Lucy Smith har emellertid anfört att principen om det minst skadligas. 40

85.alternativet inte skulle vara annat än ett nytt sätt att legitimera den dis­s. 40

86.kretionära bedömning som alltid måste göras i barnfrågor. Enligt hennes. 40

87.kan principen om det minst skadliga alternativet även uppfattas som allt­s. 40

88.för negativ.88 Utan att förfaUa till ordklyveri skulle åtminstone den sistas. 40

89.invändningen kunna bemötas med en plädering för begreppet "det bästas. 40

90.möjliga alternativet". En fördel med ett sådant uttryckssätt är att det för­s. 40

91.medlar en insikt om de begränsade valmöjligheter som står till buds i ens. 40

92.rättsprocess.s. 40

93.John Eekelaar och Jonathan Herring problematiserar den bristandes. 40

94.genomskinligheten i principen om barnets bästa och utrymmet för dis­s. 40

95.kretionära bedömningar.89 Bristen på förutsägbarhet antas återverka pås. 40

96.de utomrättsliga förhandlingarna mellan föräldrarna.90 Det alternativ tills. 40

97.prognosbaserade individuella bedömningar som förordas i litteraturen ärs. 40

98.mer formaliserade prövningar där samtliga familjemedlemmars behov ochs. 40

99.rättigheter beaktas. Svensk barnrätt har kritiserats för att baseras på ideo­s. 40

100.logiska ställningstaganden, inte pä ett behov av att lösa praktiska frågor.91s. 40

101.Kritiken mot gemensam vårdnad mot en förälders vilja har också varits. 40

102.genusrelaterad.s. 40

103.Barnets bästas. 41

104.Vad gäller fäder har anförts att fädernas intressen inte tillvaratas av rätts­ systemet, eftersom gemensam vårdnad inte är obligatorisk.92 Inställningen kan ses som ett led i diskursen om det nya faderskapet. Thomas Johansson betecknar forskningen om det nya faderskapets involverade pappa som banbrytande då den diskuterar personliga egenskaper, till skillnad från sociala sammanhang och maktstrukturer som varit fokus i dystopier om det faderlösa samhället, men också "absurd" i sin grundfråga om fäder överhu­ vudtaget kan ta hand om små barn.93 Något av en motpol till diskursen om det nya faderskapet är diskussionen om den "hotfulle fadern". Det har häv­ dats att införande av gemensam vårdnad mot en förälders vilja främjar kon­ struktionen av ett sådant faderskap som kan innebära "ett begränsat ansvar för omvårdnad och samtidigt — i kraft av blodsband — en äganderätt till och dominans över såväl medförälder/mor och barn under 18 år".94 I förhål­ lande till mödrar har gemensam vårdnad kritiserats för att den ansetts dis­ kriminera den av föräldrarna som svarar för den huvudsakliga omvårdna­ den om barnet, vanligen mödrar. Ett exempel skulle vara en schabloniserad bild av en umgängessaboterande mamma, vars agerande aldrig skulle vara motiverat av barnets bästa.95 En annan uppfattning är att gemensam vård­ nad kan innebära ogrundade rättigheter för den föräldern som bor åtskild från barnet.96 Dessa bilder modifieras av studier av svenska föräldraroller i förhållande till uttag av föräldraledighet. Här framhåller Roger Klinth att en förändring kan skönjas i att pappors föräldraledighet inte längre fram­ ställs som en rättighet utan ett "måste" i linje med mammors.97s. 41

105.42 Föräldraansvar, rättskällor, rättssäkerhet och barnets bästa 5s. 42

106.Efter en eventuell föräldraseparation förverkligas visionen om ett föräldra-s. 42

107.skap som förenar omsorg och förvärvsarbete ofta i form av växelvist boendes. 42

108.för barn. Såväl växelvist boende som gemensam vårdnad kan diskuterass. 42

109.i termer av gemensamt respektive parallellt föräldraskap. I internationells. 42

110.forskning har framhållits att växelvist boende i sig inte främjar barns väl­s. 42

111.mående, dvs. det saknas empiriska belägg som påvisar ett tydligt linjärts. 42

112.samband mellan omfattningen av tid med respektive förälder och bättres. 42

113.utfall för barn. Avgörande är istället föräldrarnas förmåga att samarbeta.98s. 42

Sammanfattande kommentarer :

1.I detta kapitel har några ay de motsatsförhållanden som präglar svensks. 42

2.barnrätt skisserats med utgångspunkt i bilden av barnrätten som ett moder-s. 42

3.nitetsprojekt, men som så många sådana, med en historisk ballast. Vidares. 42

4.har framhållits att svensk barnrätt inte utgör ett enhetligt system utan atts. 42

5.närliggande frågor hanteras i parallella system. Fokus i denna framställnings. 42

6.är dels de civilrättsliga reglerna om vårdnad m.m. dels det socialrättsligas. 42

7.barnskyddet. Dessa två regelkomplex kan sammanfattningsvis betecknass. 42

8.som föräldraansvar. Föräldraansvaret legitimeras av barnets behov av att has. 42

9.någon som företräder det rättsligt och ansvarar för att det får den omvård­s. 42

10.nad som det behöver. Detta ansvar kan utövas av föräldrar, annan enskilds. 42

11.eller en myndighet såsom socialnämnd.s. 42

12.Oaktat att svensk barnrätt inte är ett holistiskt system finns ett antals. 42

13.gemensamma nämnare. En sådan är rättssäkerhetsbegreppet som föreskri­s. 42

14.ver att svenska åtaganden att respektera mänskliga rättigheter enligt t.ex.s. 42

15.barnkonventionen ska respekteras. Vidare ska svensk rätt överensstämmas. 42

16.med bindande EU-rätt och Europadomstolens tolkning av EKMR. Dettas. 42

17.ska garantera respekten för andra kriterier för rättssäkerhet såsom allas lik­s. 42

18.het inför lagen, proportionalitet och att rättsregler tillämpas förutsägbart.s. 42

19.Att rättsregler ska tillämpas på ett förutsägbart sätt kan vara problematiskts. 42

20.i förhållande till barnets bästa som är en rättsprincip som lämnar utrymmes. 42

21.för subjektiva bedömningar. Vidare syftar de internationella regelverkens. 42

22.Sammanfattande kommentarer 43 om mänskliga rättigheter till att skydda enskilda mot kränkningar av det offentliga.s. 43

23.Barnets bästa är en faktor som enar det barnrättsliga fältet. Här måste dock beaktas att barnets bästa är en princip som möjliggör subjektiva och därmed splittrade tolkningar som inte alltid presenteras på ett transparent sätt. Dessa diskuteras i termer av barnets bästa i inskränkt och utvidgad bemärkelse. Med barnets bästa i inskränkt bemärkelse förstås att barnet tillerkänns grundläggande skydd och rättigheter av samma innebörd som andra samhällsgrupper har. Barnets bästa i utvidgad bemärkelse innebär att barnet ska ges rättigheter och skydd utöver vad andra grupper åtnjuter. Rättsordningens fokus är ofta barnets bästa i inskränkt bemärkelse. Bland enskilda och i förebyggande socialt arbete kan barnets bästa i utvidgad bemärkelse få större utrymme.s. 43

Föräldraansvar och barnets

rättigheter

Inledning

1.De rättigheter och skyldigheter som vårdnadens olika subjekt har stårs. 2

2.i latenta motsatsförhållanden till varandra. Det innebär att barnets rät­s. 2

3.tigheter begränsas av vårdnadshavarnas, eller vårdnadshavarens, bestäm­s. 2

4.manderätt. Vårdnadshavarnas befogenheter inskränks i sin tur av barnetss. 2

5.rättigheter. Vårdnadshavares och barns rättigheter är vidare begränsades. 2

6.av det offentligas maktbefogenheter. Det offentligas maktutövning skas. 2

7.dock utövas med respekt för barnets och vårdnadshavares rättigheter.s. 2

8.Detta intrikata samspel mellan barns, vårdnadshavares och det offent­s. 2

9.ligas rättigheter och skyldigheter ger ramen för vårdnadens omfattning.s. 2

10.Frågor om vårdnadens omfattning kan diskuteras i förhållande till vård­s. 2

11.nadens inre respektive yttre gränser. De inre gränserna rör vårdnadshavar­s. 2

12.nas handlingsutrymme i relation till barnet och den andra föräldern. Härs. 2

13.märks förhållandena vid gemensam vårdnad, i synnerhet när vårdnadsha-s. 2

14.varna inte bor tillsammans. Vårdnadens yttre gränser, dvs. det offentligass. 2

15.möjlighet att agera i förhållande till vårdnadshavare och barn, dras tills. 2

16.stor del genom barns och föräldrars mänskliga och grundlagsskyddades. 2

17.rättigheter. I en rad konkreta frågor aktualiseras såväl vårdnadens inre soms. 2

18.yttre gränser.s. 2

19.I princip ska barn bemötas som jämlika individer och ha rätt till medin-s. 2

20.flytande enligt sin utvecklingsnivå när det gäller frågor som rör dem själva.1s. 2

21.Hur omyndiga barns rätt till inflytande, med- och självbestämmande för­s. 2

22.håller sig till förmyndares och vårdnadshavares rättigheter är i allt väsentligts. 2

23.oprövat och det är därför svårt att med säkerhet säga var gränsen mellans. 2

24.vårdnadshavares och barns rättigheter går. Det gäller bl.a. barns grundläg­s. 2

25.gande fri- och rättigheter exempelvis föreningsfrihet.s. 2

26.Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar 45s. 45

27.Inledningsvis diskuteras de rättsliga förutsättningarna för barns med- och självbestämmanderätt i förhållande till bl.a. ålder. Därefter behandlas de olika former för ställföreträdarskap som finns när barnet inte har rätt att själv agera samt förutsättningarna för föräldrars ansvars- och bestämmande­ rätt vid olika vårdnads- och boendeformer i frågor såsom namn, medbor­ garskap, vistelse, religion, utbildning, hälso- och sjukvård, boende, etc. Vid sidan av med- och självbestämmanderätt berörs även barnets rätt till infly­ tande samt vårdnadshavarens rätt till information i frågor där barnet har självbestämmanderätt. Redan här kan noteras att det föreligger ett glapp mellan de rättigheter som barnet tillerkänns genom mänskliga rättighetsinstrument såsom barnkonventionen och de mer ålderdomliga regelverk för barns med- och självbestämmanderätt samt ställföreträdarskap som i första hand FB tillhandahåller.s. 45

Barns rättigheter — vårdnadshavares och det

offentligas ansvar

1.Barn har enligt EU-rätten, EKMR, barnkonventionen och RF självstän­ diga rättigheter i förhållande till staten men inte till föräldrarna. Av 1:2 5 st. RF framgår att:2 De flesta av de positiva fri- och rättigheterna som enskilda garanteras i relation till det allmänna enligt 2:1 RF såsom yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations-, religions- och föreningsfrihet kräver en viss ålder och mognad för att kunna utövas autonomt och aktivt. De berör därmed främst äldre barn och vuxna. Barn omfattas även av RF:s negativa fri- och rättigheter. Det innebär att barn enligt 2:2 RF är skyddade mot tvång att delta i sammankomster för opinionsbildning och att tillhöra politiska och religiösa sammanslutningar och samfund. Barn omfattas även av rättig­ heter rörande kroppslig integritet och rörelsefrihet och är skyddade mots. 45

2.46 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 46

3.dödsstraff, kroppsstraff, tortyr och andra påtvingade kroppsliga ingrepps. 46

4.samt tillerkänns rätt till medborgarskap och rörelsefrihet (2:4-8 RF). Dessas. 46

5.rättigheter kan stå i ett motsatsförhållande till vårdnadshavarens rättighe­s. 46

6.ter t.ex. att bestämma var barnet ska befinna sig och över barnets boende.s. 46

7.Föräldrars rättigheter gentemot sina barn rättfärdigas av deras ansvar förs. 46

8.barnets skydd och tillsyn. En spänning föreligger mellan barns rätt tills. 46

9.autonomi respektive skydd, föräldrars rättigheter och barnets med- ochs. 46

10.självbestämmanderätt samt det offentligas inflytande. Denna spänning kans. 46

11.illustreras med följande figur:s. 46

12.Som framkommer av figuren tillkommer, oaktat att det yttersta ansvaret förs. 46

13.barnets rätt till skydd liksom till autonomi ligger på det offentliga mångas. 46

14.rättigheter och skyldigheter vårdnadshavaren.4 Det utrymme som då gess. 46

15.barnets autonomi är begränsat. Detta regleras i två paragrafer i FB. I dens. 46

16.inledande bestämmelsen i 6:1 FB betonas sedan år 1983 barnets rättighets. 46

17.och vårdnadshavarens ansvar:s. 46

18.Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar Lagrummet kompletteras av 6:11 FB. Här framkommer att vårdnadshavaren inte bara har skyldigheter utan också rättigheter i förhållande till barnet: Bestämmelsen i 6:11 FB tar sikte på vårdnadshavarens bestämmanderätt, men tillerkänner även barnet medbestämmanderätt. Av 6:11 FB följer, motsatsvis, att en förälder som inte är vårdnadshavare inte heller har del av det rättsliga ansvaret för barnet. Tolkningen av 6:11 FB är oklar, eller som det har uttryckts:5 Som framkommer av citatet har vårdnadshavare en bestämmanderätt över barnet men barnet har inte längre någon legal lydnadsplikt i förhållande till sina föräldrar enligt svensk rätt. Eventuell lydnadsplikt faller under vård­ nadens icke-lagreglerade, moraliska del. En annan sak är att det offentliga kräver respekt för grundläggande normer av såväl barn som vuxna. Bryter barnet mot dessa kan det medföra att barnet omhändertas enligt 3 § LVU p.g.a. eget beteende eller om barnet fyllt 15 år att straffrättsliga ingripanden enligt BrB aktualiseras.6 Ingripandena är inte en reaktion på att barnet inte lyder vårdnadshavaren utan på att barnet utsätter sig för allvarliga risker alternativt begår lagbrott. Samspelet mellan vårdnadshavares tillsynsan­ svar, barnets lydnad och straffansvar kompliceras genom införandet av ett strikt skadeståndsansvar för vårdnadshavare vars barn orsakar skada genom brott (3:5 SkL). Förälder, andra uppfostrare och förmyndare, har också ett uttryckligt ansvar att förhindra att barn begår brott (23:6 2 st. BrB). (Se vidares. 47

19.48 Föräldraansvar och barnets rättigheter ' ,s. 48

20.Vidare finns ett antal situationer när vårdnadshavarnas rättigheter gent­s. 48

21.emot barnet begränsas genom det offentligas befogenhet visavi barnet, is. 48

22.syfte att skydda det. Dessa begränsningar svarar mot socialnämnds barn­s. 48

23.uppdrag. I detta ingår bl.a. att särskilt uppmärksamma barn och unga, is. 48

24.synnerhet om barn riskerar att fara illa (5 kap. SoL, 14:1 SoL, 1 § LVU),s. 48

25.tillse att det finns öppna insatser m.m. för stöd åt barn och unga (6:6 a-6 cs. 48

26.SoL) samt sörja för att barn som inte kan bo hemma tas emot i ett famil­s. 48

27.jehem eller hem för vård och boeride (6 kap. SoL). Socialnämnden har etts. 48

28.ansvar för barn i risksituationer och kan ansöka hos förvaltningsrätten oms. 48

29.vård enligt 2-3 §§ LVU. Sådan vård kan ges dels när det föreligger bris­s. 48

30.ter i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet medför en påtag­s. 48

31.lig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, dels när den unges. 48

32.utsätter sig för en sådan risk genom missbruk av beroendeframkallandes. 48

33.medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande bete­s. 48

34.ende. Ett beslut om vård med stöd av LVU innebär att vårdnadshavarnass. 48

35.bestämmanderätt över barnet begränsas i den omfattning som behövs förs. 48

36.att vården ska kunna genomföras. Ytterligare exempel är socialnämnds rätts. 48

37.att i utredningssyfte föra samtal med barn utan vårdnadshavares samtyckes. 48

38.eller närvaro (11:10 SoL, 26 b § lag (1993:387) om skydd och stöd till vissas. 48

39.funktionshindrade; LSS). De rättsliga förutsättningarna för socialnämndss. 48

40.engagemang i frågor om vårdnad, boende och umgänge har successivt för­s. 48

41.stärkts, bl.a. genom uppdragen att godkänna avtal om vårdnad, boende ochs. 48

42.umgänge (6:17 a FB) och besluta om psykiatrisk eller psykologisk vård förs. 48

43.barn vars vårdnadshavare är oense om detta (6:13 a FB). Vidare svarar soci­s. 48

44.alnämnden för att umgängesstöd utses (6:15 c FB). (Se vidare 3.3, 4.1.2.)s. 48

45.Det finns också andra lagstadgade situationer då vårdnadshavarnass. 48

46.bestämmanderätt kan åsidosättas. Enligt 7 § passlagen (1978:302; PassL)s. 48

47.får pass utfärdas utan vårdnadshavarnas medgivande om det finns synner­s. 48

48.liga skäl. Enligt SkolL kan kommunen besluta att ett barn ska tas emot is. 48

49.grundsärskolan utan vårdnadshavares medgivande om det finns synnerligas. 48

50.skäl med hänsyn till barnets bästa (7:5 SkolL). Vårdnadshavarens bestäm­s. 48

51.manderätt över barnet begränsas även av straffrättsliga bestämmelser enligts. 48

52.vilka barnet åtnjuter ett särskilt skydd. I de flesta fall är straffstadgandenas. 48

53.inte specifikt riktade mot förälder, utan mot en förövare vilken som helst.s. 48

54.Så är t.ex. fallet angående människorov (4:1 BrB), utnyttjande av barn is. 48

55.pornografi (16:10 c BrB) och förledande av ungdom (16:12 BrB). Blands. 48

56.de straffstadganden som tar sikte på föräldrar märks 3:3 BrB om barnadråps. 48

57.i samband med förlossning, vissa sexualbrott (6:4 2 st. BrB, 6:7 BrB) samts. 48

58.egenmäktighet med barn (7:4 BrB). (Se vidare 3.2.1.2.)s. 48

59.Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar 49s. 49

60.Motivet för dessa inskränkningar i vårdnadshavarens rättigheter är bar­ nets behov av skydd, inte främjandet av barnets autonomi, med- eller själv­ bestämmanderätt. Den begränsade rättsliga autonomi barn har vägs således upp av en rätt till skydd, dels för barnets person, t.ex. i form av personlig omvårdnad och vägledning, dels mot vissa konsekvenser av barnets eget handlande, exempelvis är barn i mindre utsträckning än vuxna bundna av ingångna avtal. 2.2.1 Barn och ålder Ytterligare en aspekt av barns med- och självbestämmanderätt i förhål­ lande till vårdnadens inre och yttre gränser är konstruktionen av barn och barndom. Vad gäller rätt till liv kan konstateras att barndom enligt huvud­ tolkningen av barnkonventionen startar med barnets födsel. Med andra ord omfattas inte foster.7 Svensk lagstiftning innehåller ett antal åldersgränser, för att konstruera barndom alternativt uttryckt för att ge barn mer auto­ nomi, flera rättigheter och ökat ansvar. De viktigaste är 18, 16, 15 och 12 år: • Vid 18-årsdagen inträder myndighet, dvs. "barnet" får fullständiga civilas. 49

61.och politiska rättigheter, rösträtt, blir valbar till riksdagen (3:4 RF) ochs. 49

62.kommunfullmäktig (4:5 kommunallagen 1991:900; KL). Det står intes. 49

63.längre under någons vårdnad eller förmynderskap.s. 49

64.16-årsdagen är en vanlig gräns i förhållande till ekonomiskt relate­s. 49

65.rade frågor såsom arbets-, konsumtions- och förmögenhetsrätt. Från 16s. 49

66.år råder barn över egendom enligt lag eller villkor vid förvärv genoms. 49

67.gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring ellers. 49

68.pensionssparande, äger rätt att ingå sedvanliga rättshandlingar för egets. 49

69.hushåll, råda över arbetsinkomst och driva egen rörelse med samtycke avs. 49

70.vårdnadshavaren (9:3-5 FB, 13:13 FB).8 Den som fyllt 16 år får exem­s. 49

71.pelvis ansöka om god man (11:15 FB) samt samtycka till att Barn- ochs. 49

72.elevombudet för en domstolsprocess enligt 6:15 SkolL. Från 16-års­s. 49

73.dagen kan barnet, utan vårdnadshavarens samtycke ingå nytt anställ­s. 49

74.ningsavtal (6:12 FB) samt anlitas som arbetstagare (5:2 arbetsmiljölagens. 49

75.1977:1160; AML). Från 16 år kan ett barn själv anmäla ny folkbokfö-s. 49

76.ringsadress (30 § folkbokföringslagen 1991:481; FBL).s. 49

77.50 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 50

78.• 15-årsgränsen dominerar inom straff- och socialrätt. Exempelvis kans. 50

79.den som fyllt 15 år själv ansöka om stöd enligt SoL och föra sin egens. 50

80.talan enligt LVŮ och lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT).s. 50

81.Från 15-årsdagen är ett barn straffmyndigt (1:6 BrB). Sexuellt umgänges. 50

82.med barn är kriminaliserat vad gäller barn under 15 år. Också inoms. 50

83.hälso- och sjukvården är 15-årsdagen viktig. Här förekommer docks. 50

84.även andra åldersgränser. (Se vidare 2.3.1.1.)s. 50

85.• 12-årsgränsen var fram till 2006 riktmärke för barns inflytande i tvisters. 50

86.om vårdnad, boende och umgänge. Enligt 4 § lag (1998:1593) om regi­s. 50

87.strerade trossamfund ges barn rätt till medbestämmande vid 12 år samts. 50

88.vetorätt mot att adopteras (4:5 FB). Enligt 31 § lag (1964:167) med sär­s. 50

89.skilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) kan en utrednings. 50

90.med anledning av brott inledas utan att synnerliga skäl föreligger om dets. 50

91.misstänkta barnet fyllt 12 år.s. 50

92.Ovanligare åldersgränser är skolpliktens inträdande vid sju års ålder (7:10s. 50

93.SkolL), regler om anställning av 13-åringar (5:2 AML) samt femårsgrän­s. 50

94.sen i 5 § lag (2001:82) om svenskt medborgarskap (MedbL), 5:1 patient­s. 50

95.säkerhetslagen (2010:659; PsL) som förbjuder att barn under åtta år gess. 50

96.vård av icke-legitimerade vårdgivare. I vissa fall särregleras unga vuxnass. 50

97.rättsställning.s. 50

98.• 21-årsgräns styr upphörande av vård enligt 3 § LVU. Underhållsbi­s. 50

99.drag enligt 7 kap. FB kan som längst utgå till 21-årsdagen (7:1 FB). (Ses. 50

100.vidare 2.3.2 och 4.6.) .s. 50

101.• 20-årsgränsen tillämpas i LVU samt i regelverken rörande underhålls­s. 50

102.stöd. Till skillnad från vård enligt 2 § LVU som upphör när den unges. 50

103.fyller 18 år, kan den som är under 20 år bli föremål för ett omedelbarts. 50

104.omhändertagande enligt 6 § LVU. Underhållsstöd enligt socialförsäk-s. 50

105.ringsbalken (2010:110; SFB) utgår som längst till 20-årsdagen. Sär­s. 50

106.reglering gäller även för svenskt medborgarskap. (Se vidare 6.1.)s. 50

107.• 19-årsdagen styr rätten till fri tandvård.s. 50

108.De disparata åldersgränserna för barns själv- och medbestämmanderätt is. 50

109.svensk rätt förklaras enklast av olika traditioner inom skilda rättsområden.s. 50

110.De är sällan utförligt motiverade. Vid sidan av ålder kan barns med- ochs. 50

111.självbestämmanderätt vara beroende av mognad och erfarenhet. Mognads. 50

112.återfinns i regler om beaktande av barns vilja såsom 6:2 a FB. Erfarenhets. 50

113.som sätt att konstruera barndom är mer svårfångat men tar sikte på atts. 50

114.barn som har erfarenheter som ligger utanför vad som betecknas som ens. 50

115.Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar 51 "normal" barndom kan åläggas ett ansvar som vanligen inte åläggs barn i samma ålder. . 2.2.2 Ställföreträdarskap Barns rätt att agera självständigt är begränsad, i synnerhet inför domstol. Det innebär att barn är beroende av en ställföreträdare i juridiska processer. Regelverket om ställföreträdare har rötter i 1920-talets rättsutveckling och har endast i begränsad omfattning påverkats av senare decenniers fokus på barns rättigheter. Den som är ställföreträdare för ett barn agerar för barnets räkning utan att vara bunden av barnets godkännande. Vad ställföreträda­ ren företar sig i en process är bindande för barnet som han eller hon före­ träder och det är barnet som träffas av domens rättsföljder.9 Som utvecklas i nästföljande avsnitt kan i vissa fall en aktör vara både ställföreträdare och ha mandat att fatta beslut för barnets räkning. Enligt gällande rätt finns följande ställföreträdare för barn:10 1. Vårdnadshavare som företräder barn i frågor relaterade till den omyndi­s. 51

116.ges person såsom tvistemål, dvs. mål mellan enskilda (11:1 RB — undan­s. 51

117.tag görs för mål om skadestånd där ett skadevållande barn är processbe-s. 51

118.hörigt) i frågor med anknytning till socialrätten om barnet är under 15s. 51

119.år, om barnet begått eller utsatts för brott (21:1 RB, 26 § LUL), om dens. 51

120.omyndige är målsägande vid brott som rör person (20:14 RB), vid fast­s. 51

121.ställande och bekräftelse av fader- och moderskap (3:5 FB), underhåll/s. 51

122.underhållsstöd (7:2 FB, 18 kap. SFB), förvärvsarbete (9:2 FB, 6:12 FB),s. 51

123.hälso- och sjukvård, adoption (4 kap. FB) samt medborgarskap. 2. Förmyndare som förvaltar den omyndiges tillgångar och företräder is. 51

124.angelägenheter som rör barnets tillgångar (12:1 FB) när barnet inte självs. 51

125.får göra det (9 kap. FB). Vidare är förmyndare företrädare för barn is. 51

126.vissa faderskapsfrågor (3:4 FB). Vanligen är den som är vårdnadshavares. 51

127.även förmyndare. % 3. Särskilt förordnad vårdnadshavare förordnas av tingsrätt på begäran avs. 51

128.socialnämnd enligt 6:7-10 c FB om vårdnadshavaren brister i omsor­s. 51

129.gen om barnet på ett sätt som medför varaktig fara eller är varaktigts. 51

130.52 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 52

131.förhindrad att utöva vårdnaden. Denne får då samma befogenheter soms. 52

132.vårdnadshavare och blir vanligen även förmyndare.s. 52

133.4. Särskiltf örordnadförmyndare förordnas enligt 10:5 FB om ett barn sak­s. 52

134.nar förmyndare. Så kan vara fallet när den som är under 18 år blir föräl­s. 52

135.der då en underårig kan vara vårdnadshavare men inte förmyndare.s. 52

136.5. God man förordnas av tingsrätt alternativt överförmyndare i förmyn­s. 52

137.dares ställe om denne är förhindrad att utöva förmynderskapet (11:1-2s. 52

138.FB). God man kan även förordnas enligt lag (2005:429) om god mans. 52

139.för ensamkommande barn.s. 52

140.6. Särskild förvaltning. Genom villkor i testamente, gåva eller förmåns-s. 52

141.tagarförordnande kan omyndigs egendom ställas under förvaltning avs. 52

142.annan än förmyndare utan bestämmanderätt för förmyndaren (12:1 FB).s. 52

143.7. Särskildf öreträdare for barn kan utses enligt lag (1999:997) om särskilds. 52

144.företrädare för barn om vissa brott har begåtts mot barn och vårdnads­s. 52

145.havaren kan misstänkas för brottet eller för att skydda den misstänktes. 52

146.gärningsmannen.s. 52

147.8. Ställföreträdare enligt LVU. Barn under 15 år företräds av offentligts. 52

148.biträde som också är dess ställföreträdare i mål enligt LVU (36 § 2 st.s. 52

149.LVU).s. 52

150.9. Socialnämnd är ställföreträdare för omyndiga barn i mål om faderskaps. 52

151.och föräldraskap (3:5 FB).s. 52

152.Trots att det finns många former för ställföreträdarskap är vårdnadshava­s. 52

153.rens ställföreträdarskap det mest omfattande. I de fall vårdnadshavaren intes. 52

154.är ställföreträdare förklaras det av 1) historiska skäl, 2) intressekonflikters. 52

155.mellan barn och vårdnadshavare, 3) brister i vårdnadshavarens utövande avs. 52

156.vårdnaden eller 4) att vårdnadshavaren är frånvarande.s. 52

157.Typiskt sett tar ställföreträdarskapet enligt dessa författningar sikte pås. 52

158.att skydda barnet, inte att främja dess autonomi.s. 52

159.Huvudformerna för ställföreträdarskap är vårdnad och förmynderskap soms. 52

160.regleras genom FB. Om ingen av ett barns föräldrar kan vara vårdnadsha­s. 52

161.vare ska vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadsha­s. 52

162.vare. Utses särskilt förordnade vårdnadshavare blir de genom förordnandets. 52

163.normalt även förmyndare för barnet. Förmynderskapet följer således vård­s. 52

164.naden. Särskilt förordnad vårdnadshavares och förmyndares ansvar enligts. 52

165.FB regleras med få undantag på likartat sätt som föräldrarnas. Undantagens. 52

166.avser möjlighet till stöd från socialnämnd samt särreglering av föräldrarss. 52

167.' Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar 53 förmyndarförvaltning (13 kap. FB). Vårdnaden upphör när ett barn fyller 18 år eller tidigare om barn ingår äktenskap (6:2 1 st. FB).11 Förmynder­ skapet består, oavsett äktenskap, tills barnet fyller 18 år.s. 53

168.Vårdnadshavaren har, som framkommit, ett ansvar för barnets person­ liga förhållanden (6:11-12 FB). Här ingår rätten att bestämma över bar­ nets boende, att samtycka till dennes arbetsavtal och rätt att företa vissa processhandlingar för den underåriges räkning t.ex. föra barnets talan i mål om fastställande av fader- och föräldraskap och i underhållsfrågor.s. 53

169.Förmyndare företräder den omyndige i frågor som rör dennes förmö­ genhet (12:1 FB) och har därutöver en allmän behörighet att företräda den underårige när det enligt lag inte åligger någon annan.12 "Någon annan" är i sammanhanget normalt vårdnadshavare, den underårige själv eller undan­ tagsvis socialnämnd. I syfte att skydda barn krävs enligt huvudregeln att förmyndare godkänner den omyndiges rättshandlingar (9:1 FB). Enligt allmänna omyndighetsregler gäller att en underårig, som utan samtycke ingått ett avtal, inte blir bunden av avtalet. Den med vilken avtalet slöts kan endast frånträda avtalet så länge det inte har godkänts av förmyndaren eller fullföljts. Därefter är motparten bunden av avtalet (9:6 FB). Går ett avtal som den underårige ingått utan samtycke åter, återlämnar var och en vad han eller hon mottagit eller utgivit. Har den underårige agerat vilseledande kan han eller hon åläggas att ersätta motpartens förlust (9:7 FB). Har den underåriges avtalspart överlåtit vad han mottagit på en tredje man i god tro, är dennes fång skyddat enligt reglerna om godtrosförvärv. För att skydda barn mot att förmyndare utnyttjar sin position och skuldsätter barnet har förmyndares möjlighet att skuldsätta barnet respektive att utnyttja barns sparmedel begränsats (9:8 FB, 12:10 FB).13s. 53

170.Uppdelningen i ställföreträdarskapet för barn i en vårdnads- och en förmynderskapsdel förklaras av rättsläget under åren 1921 till 1950. Under denna period var bägge föräldrarna vårdnadshavare, men enbarts. 53

171.54 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 54

172.fadern förmyndare för barn födda inom äktenskapet, vilket då var majo­s. 54

173.riteten av barn. Ställföreträdarskapet konstruerades så att viktigares. 54

174.frågor hänfördes till förmynderskapet, och pappans bestämmanderätt.s. 54

175.Mer alldagliga frågor hänfördes till vårdnaden och föräldrarnas gemen­s. 54

176.samma bestämmanderätt.14 Denna uppdelning påverkar fortfarande gäl­s. 54

177.lande rätt. .s. 54

178.• Det är förmyndares tillstånd som krävs för att den omyndige ska få drivas. 54

179.näringsverksamhet (13:13 FB). Det är även förmyndare som samtyckers. 54

180.om ett barn med eget företag vill ingå avtal som faller utanför denness. 54

181.rättshandlingsförmåga (9:5 FB). Förmyndare förvaltar barnets förmö­s. 54

182.genhet och de flesta former av näringsverksamhet kräver ett visst kapi­s. 54

183.tal. Förmyndare har även en allmän behörighet att företräda den omyn­s. 54

184.dige, när det enligt lag inte ska göras av någon annan (12:1 3 st. FB).s. 54

185.• Enligt gällande rätt är det förmyndare, eller god man, som är berättigads. 54

186.att företräda barnet i mål om hävande av faderskap (3:4 FB), medans. 54

187.vårdnadshavare och socialnämnd är ställföreträdare vid fastställandes. 54

188.(3:5 FB). Är vårdnaden gemensam kan mamman inte föra barnets talans. 54

189.i mål om hävande av faderskap och inte heller intervenera på barnetss. 54

190.sida. God man ska då utses att företräda barnet. Är mamman ensams. 54

191.vårdnadshavare och därmed ensam förmyndare kan hon företrädas. 54

192.barnet.15s. 54

193.• Vårdnadshavare är ställföreträdare för barnet i civil- och brottmål. Vård­s. 54

194.nadshavare, och inte förmyndare, företräder barn under 15 år i social­s. 54

195.rättsliga frågor.s. 54

196.Kompetensfördelningen baserad på att vårdnadshavaren har ansvaret förs. 54

197.den personliga omvårdnaden och förmyndaren för den underåriges förmö­s. 54

198.genhet följs således inte konsekvent utan en sammanblandning av vård-s. 54

199.nadshavares och förmyndares befogenheter sker. Uppdelning mellan för-s. 54

200.mynderskaps- respektive vårdnadsfrågor kvarstår trots att föräldrarna i des. 54

201.flesta fall är såväl vårdnadshavare som förmyndare.16 Uppdelning av föräld­s. 54

202.raansvaret i en vårdnads- och en förmynderskapsdel är då mindre relevant.s. 54

203.Detta gäller inte omyndiga föräldrar. Den som får barn före 18 års ålder blirs. 54

204.vårdnadshavare men inte förmyndare.s. 54

205.Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar 55 2.2.2.1.1 Godman God man kan utses för såväl barn som vuxna i ett antal situationer.17 God man utses av tingsrätt eller av överförmyndare (11:1 FB). God man kan ges specifika uppdrag i t.ex. en rättegång. Förordnande av god man för barn särregleras i FB samt lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn. När god man förordnas för ensamkommande barn har denne att i såväl vårdnadshavares som förmyndares ställe ansvara för barnets person­ liga förhållanden och sköta dess angelägenheter (2 §).18 Förordnanden av godmanskap enligt FB avser däremot ersättare för förmyndare, inte vård­ nadshavare, som är förhindrad att utöva förmynderskapet (11:1 FB).s. 55

206.Med förhinder att utöva förmynderskapet avses faktiska hinder såsom sjukdom eller rättsliga hinder.19 Rättsligt hinder föreligger om förmyndare, vårdnadshavare, god man, sådans make eller sambo, och den omyndige har motstridiga intressen, t.ex. har del i samma dödsbo eller om den omyn­ dige ska företa rättshandling eller vara part i en rättegång och inte kan företrädas av förmyndaren (11:2, 12:8 FB). Finns det anledning att tro att förmyndaren kommer att vara långvarigt eller permanent förhindrad att utöva förmynderskapet bör i stället för god man en särskilt förordnad vårdnadshavare eller eventuellt en särskilt förordnad förmyndare utses att företräda den omyndige.20 Också under vård enligt LVU eller enligt SoL kan behov av god man föreligga (42 § SoF). I de fall god man då förordnas sker det rimligen p.g.a. faktiska hinder. Rättsliga hinder föreligger knap­ past eftersom varken vård enligt LVU eller än mindre enligt SoL innebär att förmyndarens legala befogenheter berörs. Eventuellt skulle god man i dessa fall kunna utses p.g.a. intressemotsättning mellan barnet och för­ myndaren eller vårdnadshavaren (11:2 3 st. FB).s. 55

207.Ett förordnande av god man medför att förmyndarens rätt att företräda barnet upphör, i den mån den omfattas av den gode mannens uppdrag. Däremot påverkas inte barnets med- och självbestämmanderätt. Har bar­ net rättshandlingsförmåga enligt FB består den således om förmyndaren har ersatts av god man.21s. 55

208.56 Föräldraansvar och barnets rättigheter .s. 56

209.I praktiken förefaller åtskillnaden mellan befogenheter som ingår i vård­s. 56

210.naden och sådana som ingår i förmynderskapet inte alltid beaktas. Godes. 56

211.män ges befogenheter att företräda såväl vårdnadshavare som förmyndare.s. 56

212.En förklaring till det är att vårdnadshavare och förmyndare nästan alltids. 56

213.är samma person. Det är därför inte ändamålsenligt att gode mäns upp­s. 56

214.drag begränsas till enbart förmyndarfunktioner. Istället tillvaratas barnetss. 56

215.intressen bättre om den gode mannen ges ett uppdrag som även omfattars. 56

216.vårdnadshavarens befogenheter.s. 56

217.Föräldrars ställföreträdarskap genom vårdnad och förmynderskap är des. 56

218.primära ställföreträdarformerna. Andra ställföreträdarskap är avsedda förs. 56

219.situationer när föräldrarna inte kan vara barnets ställföreträdare eller barnets. 56

220.riskerar att fara illa om vårdnadshavare eller förmyndare företräder dem.s. 56

221.Givet att det är vårdnadshavaren som har det främsta ansvaret för barnets. 56

222.tar de alternativa ställföreträdarskapen främst sikte på att ersätta vårdnads­s. 56

223.havarens ställföreträdarskap. Ställföreträdare kan, vid sidan av god man,s. 56

224.utses enligt lag om särskild företrädare för barn och LVU. Socialnämnds. 56

225.kan även utan förordnande företräda barn i mål om faderskap och föräldra-s. 56

226.skap (3:5 FB). Särskild företrädare för barn utses av tingsrätt efter ansökans. 56

227.av åklagare, ställföreträdare enligt LVU av förvaltningsrätt. Gemensamts. 56

228.för dessa ställföreträdare är att de har mandat att agera för barnets räknings. 56

229.utan samtycke av vårdnadshavaren.s. 56

230.2.2.2.2.1 Särskildföreträdare för barns. 56

231.Särskild företrädare för barn kan enligt lag om särskild företrädare för barns. 56

232.utses om det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fäng­s. 56

233.else har begåtts mot någon som är under 18 år och en vårdnadshavare kans. 56

234.misstänkas för brottet eller det kan befaras att en vårdnadshavare på grunds. 56

235.av sitt förhållande till den misstänkte inte kommer tillvarata barnets rätt.s. 56

236.Så kan t.ex. vara fallet om vårdnadshavarens sambo är misstänkt. En sär­s. 56

237.skild företrädare ska inte förordnas om det med hänsyn till barnet är obe­s. 56

238.hövligt eller annars särskilda skäl talar mot det.22 Om barnet har två vård­s. 56

239.nadshavare som inte är gifta eller bor tillsammans och endast en av dems. 56

240.misstänks för brottet, eller befaras på grund av sitt förhållande till den soms. 56

241.kan misstänkas för brottet inte komma att ta till vara barnets rätt, ska dens. 56

242.Barns rättigheter — vårdnadshavares och det offentligas ansvar 57 andra vårdnadshavaren förordnas att ensam tillvarata barnets rätt under förundersökningen och rättegång. Om det med hänsyn till vårdnadshavarnas förhållande till varandra eller till någon annan särskild omständighet får antas vara till barnets bästa ska dock en utomstående särskild företrä­ dare utses. Som framkommer av HovR:s bedömning styr inte vårdnadshavare över utseende av särskild företrädare för barn. Det är en fråga som är avhängig åklagarens bedömning. 2.2.2.2.2 Offentligt biträde och ställföreträdare enligt LVU samt SoL Ett barn som fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål enligt LVU och SoL (11:10 SoL, 36 § 2 st. LVU). Är barnet under 15 år saknar det processbehörighet och ska därför ha en ställföreträdare i en rättsprocess enligt LVU. Den som förordnas till offentligt biträde enligt 39 § LVU för ett barn under 15 år blir också barnets ställföreträdare (36 § 3 st. LVU). Behövs offentligt biträde både för den unge och för dennes vårdnadsha­ vare, förordnas gemensamt biträde, om det inte finns motstridiga intressen mellan dem. I mål enligt 2 § LVU anses barn och vårdnadshavare typiskt sett ha motstridiga intressen och behov av var sitt ombud. Det innebär att ställföreträdare ges en rätt att i vårdnadshavares ställe fatta processrelaterade beslut för barnets räkning. Offentligt biträde ska förordnas i mål och ärenden angående beredande av vård enligt 2-3 §§ LVU, omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU, upphörande av vård enligt 21 § LVU, flyttningsförbud enligt 24 § LVU eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § LVU eller vid överklagande enligt 41 § 1 st. LVU. Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnd eller social distriktsnämnd förordnas offentligt biträde av för­ valtningsrätten. Vikten av att en ställföreträdare förordnas i ett tidigt skede i LVU-utredningen betonas.2^s. 57

243.Ställföreträdaren kan samtycka till utredningsåtgärder och överklaga. Att det är ställföreträdaren, inte vårdnadshavare, som för barnets talan is. 57

244.58 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 58

245.mål enligt LVU tydliggörs i HFD 2011 ref. 78 samt RÅ 2006 ref. 10.s. 58

246.I RÅ 2006 ref. 10 bekräftas således att barnet genom sin ställföreträdares. 58

247.kan agera självständigt.s. 58

248.I HFD 2011 ref. 78 motiverar HFD sitt ställningstagande på följande sätt:s. 58

249.Av HFD 2011 ref. 78 följer att domstol eller nämnd inte kan godta pro­s. 58

250.cesshandlingar som vårdnadshavare vidtar för barnets räkning i ett måls. 58

251.enligt LVU när ställföreträdare utsetts. Socialnämnd är ställföreträdare förs. 58

252.omyndiga barn i mål om fastställande av faderskap och föräldraskap (3:5s. 58

253.FB). I dessa mål är också vårdnadshavare ställföreträdare. Av NJA 1997s. 58

254.s. 764 framkommer att vårdnadshavare och socialnämnd kan driva mot­s. 58

255.stridiga linjer i ett mål.s. 58

256.Sammantaget föreligger nio skilda former för ställföreträdarskap för barn.s. 58

257.De mandat som de olika ställföreträdarna har är delvis överlappande. Barns. 58

258.och ungas rättsliga ställning påverkas av ett antal åldersgränser. Hur dets. 58

259.påverkar konkreta rättigheter diskuteras i nästa avsnitt.s. 58

Barns basala rättigheter

1.I detta avsnitt vidgas perspektivet på barns rättigheter från frågan om vems. 58

2.som företräder barnet när barnet inte har befogenhet att göra det själv tills. 58

3.den om hur barnets med- och självbestämmanderätt kommer till uttrycks. 58

4.i ett antal områden. De rättigheter som behandlas är frågor med anknyt-s. 58

5.Barns basala rättigheter 59 ning till omvårdnad, hälso- och sjukvård, försörjning, tillsyn, integritet och utbildning. Urvalet motiveras dels av utformningen av barns mänskliga rät­ tigheter enligt bl.a. barnkonventionen, dels av utvecklingen i svensk rätts­ praxis och debatt. Samspelet mellan rättigheter enligt EU-rätten, EKMR, barnkonventionen samt RF analyseras i ljuset av bestämmelserna i FB och annan svensk lag.s. 59

6.I de fall tydliga brister föreligger i regelverken påtalas det. Fokus är vårdnadens yttre gränser, dvs. hur barnets rättigheter förhåller sig till det offentliga. Givet samspelet mellan det offentligas och vårdnadshavares ansvar för barnet kan dock detta perspektiv inte konsekvent renodlas. Det betyder att bestämmelserna i 6:11 FB om vårdnadshavares ansvar och rättigheter gentemot barnet är relevanta och påverkar barnets rättsliga 2.3.1 Omvårdnad, liv, hälso- och sjukvård - Av artikel 3 barnkonventionen framkommer att konventionsstaterna åtagit sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd med hänsyn till de rättigheter som tillkommer deras för­ äldrar. Staterna ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. Barnets rätt till omvårdnad från föräldrarna regle­ ras i svensk rätt i 6:1 FB. Det offentligas ansvar framkommer bl.a. av 5:1 SoL. Här föreskrivs att socialnämnd ska verka för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden. I lagförarbeten och doktrin framhålls som självklart att omvårdnaden omfattar en rätt för barn att få sina materiella och psykiska behov tillfredsställda. Med materiella behov förstås att barnet ska få tillfredsställande försörjning. Psykiska behov exemplifieras med att barnet har rätt till trygghet. Barnet ska "ha någon att lita på", "stabilitet" och få "känna att det behövs".24 Med kränkande behandling förstås handlingar som medför fara för barnets personlighetsutveckling, t.ex. systematisk utfrysning.25 I 6:1 FB stadgas också att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller kränkande behandling. Enligt artikel 19 barnkonventio­ nen ska konventionsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot "alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, van­ vård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp". Barnagaförbudet i 6:1 FB saknar självständig straff­s. 59

7.60 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 60

8.sanktion, men misshandel av barn är straffbar enligt 3 kap. BrB om brotts. 60

9.mot liv och hälsa alternativt om det varit fråga om systematiskt våld soms. 60

10.fridskränkning enligt 4:4 a BrB. Ett exempel är följande dom från Sveas. 60

11.HovR.26s. 60

12.Av artikel 6 barnkonventionen framkommer att konventionsstaternas. 60

13.erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet och att staten till dets. 60

14.yttersta av sin förmåga ska säkerställa barnets överlevnad och utveckling.s. 60

15.Av artikel 24 barnkonventionen framkommer att konventionsstaterna skas. 60

16.erkänna barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvårds. 60

17.och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa atts. 60

18.inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till hälso- och sjukvård.s. 60

19.Barn har därmed rätt till sjukvård som en välfärdsrättighet i förhållandes. 60

20.till det offentliga. Denna rättighet är problematisk i förhållande till a) bar­s. 60

21.nets samtyckeskompetens, med- och självbestämmanderätt, b) beslutande­s. 60

22.rätten vid gemensam vårdnad, c) barn som vistas "papperslöst" i Sverige.s. 60

23.Här fokuseras på frågan om barnets samtyckeskompetens samt med- ochs. 60

24.självbestämmanderätt. (Se vidare 3.2.1.1, 6.5.)s. 60

25.Hälso- och sjukvård är ett rättsområde där barns och vårdnadshavaress. 60

26.rättigheter är differentierade på så sätt att en åtskillnad görs mellan a) aktivts. 60

27.positivt samtycke, dvs. att ett uttalat "ja" krävs för att en åtgärd ska kunnas. 60

28.vidtas; b) passivt samtycke, dvs. den eller de berörda ges möjlighet att sägas. 60

29.nej till en åtgärd, men om det inte sker tolkas tystnaden som ett "ja"; c)s. 60

30.informationsrätt, dvs. rätt att få information om en åtgärd (men inte möj­s. 60

31.lighet att vägra att den utförs); d) ej rätt till information. Vidare uppkom­s. 60

32.mer frågan om när samtycke kan présumeras. Utgångspunkten för vård ärs. 60

33.att den ges med patientens samtycke. Som bl.a. Socialstyrelsen konstaterats. 60

34.är barns rättsliga ställning inom hälso- och sjukvården inte entydig.27 Dets. 60

35.gäller exempelvis tolkningen av det krav på respekt för patientens självbe­s. 60

36.stämmande och integritet som framkommer av 2 a § hälso- och sjukvårds­s. 60

37.lagen (1982:763; HSL). En första fråga är om det är vårdnadshavarens ellers. 60

38.Barns basala rättigheter 61 barnets samtycke som krävs i frågor rörande sjukvård för barnet alternativt om socialnämnd har beslutskompetens.s. 61

39.Barnets rätt till medbestämmande enligt 6:11 FB tolkas som att barnet har en relativ beslutskompetens bl.a. i frågor rörande medicinsk vård och behandling. Barnets beslutskapacitet är då avhängig dels dess ålder och mognad, dels den medicinska åtgärdens nödvändighet.28 En utgångspunkt är att barn över 15 år har självbestämmanderätt rörande hälso- och sjukvårdsbeslut. Det föreligger dock ett något större utrymme för att beakta yngre barns rätt att själv samtycka till vård utifrån en individuell mog­ nadsgrad än inom rättsområden som straff- och socialrätt. När barnet är helt litet föreligger en presumtion mot beslutskompetens. Med barnets tilltagande ålder övergår den successivt i en presumtion för beslutskom­ petens. Vad som kan bryta presumtionen för eller emot beslutskompetens är barnets mognad. Det ankommer på den som är ansvarig för vården att bedöma en underårig patients mognadsgrad.29 Det hindrar inte att vård­ nadshavare med stöd av 6:11 FB i många fall ges en vetorätt mot att barnet ges vård. Barn har dock rätt till information, råd och stöd (2 g § HSL, 6:5 2 st. PsL). I SOU 2013:2 Patientlag föreslås ny lagstiftning som förefaller kraftigt begränsa vårdnadshavarens inflytande.s. 61

40.Det finns ett antal lagstadgade åldersgränser i samband med medicinsk vård som delvis avviker från de gängse i svensk barnrätt. Således får barn som är under åtta år inte ges medicinsk behandling av någon som inte har legitimation, är verksam vid sjukhus eller annan vårdinrättning eller annars omfattas av 5:1 PsL. Den som är yngre än 23 år får inte kastreras (lag 1944:133 om kastrering), 25 år är åldersgräns för sterilisering som inte sker p.g.a. genetisk eller medicinsk indikation. För andra åtgärder används de i svensk rätt vanligare åldersgränserna 18 respektive 15 år. Således är 18 år gränsen för sterilisering p.g.a. genetisk eller medicinsk indikation (2-3 §§ lag 1975:580 om sterilisering) samt för fastställande av könstillhörighet (1 § lag 1972:119 om fastställande av könstillhörighet i vissa fall). 18 år är åldersgränsen för att samtycka till donation av biologiskt material såsom organ och benmärg. Undantag görs dock om givaren är släkt med den till­ tänkte och vårdnadshavare eller god man har samtyckt (8 § lag 1995:831 om transplantationer). Ett organ får inte doneras mot barnets vilja.s. 61

41.I syfte att garantera barnet vad som av medicinsk sakkunskap bedöms som nödvändig vård kan det offentliga begränsa vårdnadshavarens bestäm-s. 61

42.62 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 62

43.manderätt genom att omhänderta barnet enligt 2 § LVU under åberopandes. 62

44.av att det föreligger en konkret och "påtaglig risk för den unges hälsa".30s. 62

45.Beslutanderätten övergår då från vårdnadshavare till socialnämnd. Det ärs. 62

46.också socialnämnd som bestämmer om endast en av två vårdnadshavares. 62

47.samtycker till psykiatrisk eller psykologisk vård (6:13 a FB). I en akut situa­s. 62

48.tion kan även 24:4 BrB om nöd bli tillämplig. Enligt 7:5 PsL får Soci­s. 62

49.alstyrelsen vid tillsyn höra barn utan att vårdnadshavaren samtycker ellers. 62

50.närvarar om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet.s. 62

51.Frågan kompliceras om också barnet motsätter sig vård. Det har ifråga­s. 62

52.satts om sjukvård kan ges barnet mot dess vilja.31 Som grund för ett sådants. 62

53.ifrågasättande har åberopats 2:6 RF Här stadgas att varje medborgare,s. 62

54.gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp.s. 62

55.Som noterats är emellertid barn i stor omfattning underställda vårdnads­s. 62

56.havarens beslutanderätt också vid utövandet av sina grundlagsenliga rättig­s. 62

57.heter. I ett äldre avgörande Nielsen mot Danmark har Europadomstolens. 62

58.funnit att vårdnadshavarens samtycke är tillräckligt för att barnet ska gess. 62

59.medicinsk vård mot ett tolvårigt barns vilja.32s. 62

60.Under förutsättning av att det är förenligt med medicinsk etik torde där­s. 62

61.med vårdnadshavarna kunna samtycka till sjukvård för ett yngre barn mots. 62

62.dess egen vilja.) Analogt med vad som sagts om 15-åringars rätt att avböjas. 62

63.medicinsk vård torde däremot vårdnadshavarens samtycke inte vara till­s. 62

64.räckligt om ett äldre barn avböjer medicinsk vård.|Är vårdbehovet, t.ex.s. 62

65.efter en allvarlig trafikolycka, så akut att inhämtande av samtycke inte kans. 62

66.avvaktas ska medicinsk vård ges.33s. 62

67.Ytterligare en fråga är om barnet självständigt, utan stöd av socialnämnd,s. 62

68.kan få vård utan vårdnadshavarens samtycke. Barnet över 15 år har här ens. 62

69.betydande självbestämmanderätt. Vid abort har vårdnadshavare ingen legals. 62

70.befogenhet att påverka en omyndig flickas val att genomgå abort, myndigas. 62

71.Barns basala rättigheter 63 och omyndiga kvinnor är jämställda vad gäller rätten att genomgå abort.34 Enligt Socialstyrelsens författningssamling rörande abort föreskrivs dock att vårdgivaren ska fastställa rutiner för att avgöra huruvida information ska lämnas till vårdnadshavaren respektive socialnämnden när kvinnor under 18 år genomgår abort.35 Rätten att använda preventivmedel och möjlig­ heten att göra abort är ytterst en fråga om rätt till den egna sexualiteten.36 I Sverige uppmanas tonåringar aktivt av skolhälsovård m.m. att använda preventivmedel för att skydda sig mot graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar. Sådana uppmaningar kan tolkas som en maning att utforska den egna sexualiteten. Då frivillig sexuell samvaro med personer över 15 år inte är straffbar är det fullt rimligt att barn som fyllt 15 år informeras om preventivmedel. Däremot kan det mot bakgrund av straffstadgandet i 6:4 BrB diskuteras om yngre barn ska ges tillgång till preventivmedel. JO har betonat att en individuell bedömning måste göras. Vikten av barnets integ­ ritet och värdet av att förebygga oönskade graviditeter har framhållits.37s. 63

72.Sammantaget är vårdnadshavarens bestämmanderätt föremål för tentativa inskränkningar i samband med beslut om sjukvård för barnet. Det är särskilt tydligt avseende reproduktiv vård. Inskränkningarna gäller såväl i relation till barnet som till det offentliga. 2.3.2 Försörjning och grundläggande behov Av barnkonventionen artikel 27 framkommer att konventionsstaterna ska erkänna rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets utveckling. Det åligger konventionsstaterna att bistå föräldrarna att tillgo­ dose barnets levnadsstandard. Konventionsstaterna ska också vidta åtgär-s. 63

73.64 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 64

74.der för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet. Utgångspunkten is. 64

75.svensk rätt är att föräldrar, också om de inte är vårdnadshavare, är ansvarigas. 64

76.för barns försörjning (7 kap. FB). Lever barn och föräldrar tillsammanss. 64

77.förutsätter rättsordningen att föräldrarna fullföljer sin underhållsskyldighets. 64

78.gentemot barnet inom ramen för familjelivet. Någon närmare lagreglerings. 64

79.ges inte. Förslag har dock lagts enligt vilket samarbetssamtal ska omfattas. 64

80.frågan om barnets försörjning.38 Lever barnet inte tillsammans med bägges. 64

81.föräldrarna är däremot underhållsfrågor reglerade genom två skilda för­s. 64

82.fattningar. Dessa är 7 kap. FB om underhållsbidrag samt 18 kap. SFBs. 64

83.om underhållsstöd.39 Enligt bägge regelverken kan s.k. umgängesavdrags. 64

84.göras.40 Hur kostnader för barnets umgänge fördelas mellan föräldrarnas. 64

85.regleras sedan år 1998 i 6:15 b FB.s. 64

86.När avståndet mellan bostadsort och umgängesort har underskridit tio mils. 64

87.har vårdnadshavaren inte ansetts skyldig att bidra till kostnaderna genoms. 64

88.att svara för resorna. Ekonomiskt stöd enligt 4:1 SoL kan utgå till ens. 64

89.umgängesförälder för kostnader i samband med umgänge.41s. 64

90.Enligt svensk rätt är vare sig omyndiga eller myndiga "barn" underhålls-s. 64

91.skyldiga för föräldrar eller andra familjemedlemmar. Föräldrarnas ansvars. 64

92.för barnets försörjning kompletteras av välfärdsstatens ansvar genom dens. 64

93.ekonomiska familjepolitiken. Konkreta uttryck för denna är barnbidragets. 64

94.och det behovsprövade bostadsbidraget.42 Inom socialförsäkringen märkss. 64

95.föräldraförsäkring, underhållsstöd och vårdbidrag samt jämställdhets-s. 64

96.Barns basala rättigheter 65 bonus. Vidare finns det kommunala vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen. Som ekonomiskt stöd räknas även förskolan.43 Att föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har huvudansvaret för att säkerställa bar­ nets levnadsstandard understryks i samband med reglering av behovsprövat ekonomiskt bistånd till unga enligt SoL och LSS.44 Familjepolitiken har en blygsam fördelningspolitisk profil.45 Vid sidan av de bidragsformer som ingår i den statliga ekonomiska familjepolitiken märks även det behovsprö­ vade ekonomiska stödet som ingår i det kommunala ansvaret, försörjningsstödet (4 kap. SoL).46 :s. 65

97.Barns egna inkomster kan under vissa förutsättningar begränsa för­ äldrarnas och det offentligas ekonomiska ansvar. Det framgår av 7:1 FB respektive 18:30-31 SFB. Numera gäller att barns inkomst inte ska räknas in i bedömningsunderlaget för försörjningsstöd om inkomsten understiger ett prisbasbelopp (4:1 SoL). Föräldrar är skyldiga att ta del i kommuner­ nas kostnader för en underårigs vård i ett annat hem. Det gäller såväl när vården sker enligt SoL som enligt LVU (6:2 SoF). En förälders underhålls­ skyldighet kvarstår om vårdnaden övergår på familjehemsföräldrarna enligt 6 kap. FB, men upphör om barnet adopteras. Det innebär att det ekono­ miska ansvaret baseras på rättsligt föräldraskap och faktisk vårdnad. Någon koppling mellan vårdnad och ekonomiskt ansvar görs vare sig i 7 kap. FB, 18 kap. SFB eller sociallagstiftningen. Föräldrars underhållsskyldighet enligt 7 kap. FB innebär att en förälder ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte varaktigt bor med barnet (7:2 FB).47 Föreligger särskilda skäl kan underhållsskyldigheten kvarstå efter det att barnet flyt­ tat hemifrån. En styvförälder, dvs. någon som är gift med barnets förälder eller som har gemensamma barn med denne, har en subsidiär underhålls­ skyldighet för barn som denne bor med (7:5 FB). En styvförälders under­ hållsskyldighet beräknas på samma sätt som en förälders men gäller inte till den del barnet kan få underhåll av den underhållsskyldige föräldern (7:5 2 st. FB). Underhållsskyldighet enligt FB fastställs av allmän domstols. 65

98.66 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 66

99.alternativt genom avtal (7:2 2 st. FB). Frågor om resekostnader i sambands. 66

100.med umgänge enligt 6:15 b FB räknas som en umgängesfråga. Barnet ärs. 66

101.som huvudregel underhållsberättigad från födseln fram till dess att dets. 66

102.fyller 18 år. Går barnet i grundskola, gymnasium eller motsvarande efters. 66

103.denna tidpunkt består rätten till underhåll till dess barnet fyllt 21 år. Enligts. 66

104.HD:s avgörande i NJA 2007 not 22 ska underhållsbidrag då utgå till dets. 66

105.myndiga barnet.s. 66

106.Beräkning av underhållsbelopp enligt 7 kap. FB görs med utgångs­s. 66

107.punkt i vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnass. 66

108.samlade ekonomiska förmåga. Att barnets egna inkomster och tillgångars. 66

109.liksom sociala förmåner ska beaktas enligt 7:1 1 st. FB bekräftas i NJAs. 66

110.1996 s. 134. Barnets behov kan fastställas med utgångspunkt i de faktiskas. 66

111.förhållandena alternativt med schablonbelopp, baserade på barnets ålders. 66

112.och procentsatserna 65, 80 och 95 procent av prisbasbeloppet.48 Under års. 66

113.2013 är schablonen per månad för ett barn i åldern 0-6 år 2 410 kr. Förs. 66

114.ett barn i åldern 7-12 år, 2 967 kr. För barn från 13 år och uppåt, 3 522 kr.s. 66

115.Till dessa belopp läggs de faktiska kostnaderna för barnomsorg medans. 66

116.avdrag görs för barnbidrag och vissa av barnets inkomster. Barnets behovs. 66

117.kan också beräknas diskretionärt. Det kan göras om barnet t.ex. är i behovs. 66

118.av medicinsk vård som innebär ökade kostnader men också i andra fall,s. 66

119.t.ex. om barnet är vant vid en hög levnadsstandard. Utgångspunkten är dås. 66

120.de faktiska kostnaderna för barnet. Av NJA 1995 s. 297 framkommer att ens. 66

121.förälders inkomstbortfall för att ta hand om barnet kan beaktas som en dels. 66

122.av de faktiska kostnaderna för barnet. Är den underhållsskyldige välbärgads. 66

123.kan s.k. standardtillägg utan en direkt koppling till barnets behov utgå.s. 66

124.Standardtillägg syftar till att barnet ska kunna leva på en likartad ekono­s. 66

125.misk nivå som föräldrarna.49 Domstolarna är återhållsamma med att dömas. 66

126.ut standardtillägg och rättspraxis är synnerligen begränsad.50s. 66

127.Det andra steget när underhåll ska beräknas enligt 7 kap. FB är atts. 66

128.beräkna föräldrarnas ekonomiska förmåga. Beräkningen bygger på föräld­s. 66

129.rarnas respektive inkomst inklusive arbetslöshetsersättning och pensions. 66

130.samt beskattningsbar avkastning av förmögenhet.51 En utgångspunkt är atts. 66

131.Barns basala rättigheter 67 föräldrarna arbetar heltid.52 Den underhållsskyldige har rätt att förbehålla sig ett visst belopp för eget och annans underhåll (7:3 1 st. FB). Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll ska innefatta alla van­ liga levnadskostnader. Också förbehållsbeloppet beräknas med ledning av ett normalbelopp vilket utgör 120 procent av prisbasbeloppet, dvs. 4 450 kr per månad under år 2013. Förbehåll får också göras för bostadskostnader. Utgångspunkten för beräkningen av bostadskostnader är de faktiska kost­ naderna. Försäkringskassan fastställer emellertid vissa belopp för beräk­ ningen av vad som anses vara skälig bostadskostnad. Om det finns särskilda skäl får den underhållsskyldige förbehålla sig ett belopp för underhåll av make eller sambo med vilken den underhållsskyldige har barn. Frågan om underhållsbidrag vid växelvist boende då den ene föräldern har ett större ekonomiskt utrymme än den andre enligt 7:6 FB ska prövas av HD.53 Av 7:6 FB framkommer att en förälder, oavsett hur barnets boende är ord­ nat, kan åläggas att betala underhållsbidrag om hon eller han försummar sin underhållsskyldighet. Underhållsstöd enligt 18 kap. SFB lämnas från och med den månaden föräldrarna flyttar isär eller rätt till underhållsstöd annars uppkommit, t.ex. om en förälder avlidit. Retroaktivt betalas inte underhållsstöd ut för längres. 67

132.68 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 68

133.tid än en månad före ansökningsmånaden. Underhållsstödet är till skillnads. 68

134.från underhållsbidrag enligt 7 kap. FB inte indexreglerat. Det krävs därförs. 68

135.en lagändring för att beloppet ska höjas. Underhållsstöd lämnas till ochs. 68

136.med den månad barnet fyller 18 år eller till och med den månad unders. 68

137.vilken rätten till underhållsstöd annars upphör (18:6 SFB). Går barnet is. 68

138.skolan när det fyller 18 år har det rätt till förlängt underhållsstöd på sammas. 68

139.villkor som de som gäller för föräldrars underhållsskyldighet enligt 7:1 2s. 68

140.st. FB. Rätten till förlängt underhållsstöd enligt 18:14 2 st. SFB upphör . dock senast juni det år barnet fyller 20 år, inte vid 21 år som är fallet meds. 68

141.underhållsbidrag enligt 7:1 2 st. FB. Underhållsstöd utgår enligt RÅ 2002s. 68

142.ref. 3 för barn tillkomna efter insemination utanför svensk sjukvård. (Ses. 68

143.vidare 3.1.) : -s. 68

144.I likhet med vad som gäller för underhållsbidrag enligt 7 kap. FB är ens. 68

145.förutsättning för att ett barn ska ha rätt till underhållsstöd att föräldrarnas. 68

146.inte bor tillsammans. För rätt till underhållsstöd krävs vidare att barnet . varaktigt bor med och är folkbokfört hos en av föräldrarna samt att boför­s. 68

147.äldern finns i landet och, så länge barnet är under 18 år, är vårdnadshavare.s. 68

148.Av RÅ 2008 ref. 80 framkommer att ett barn som varit folkbokfört hoss. 68

149.modern men faktiskt bott hos sina morföräldrar inte haft rätt till under­s. 68

150.hållsstöd. Barnet har också rätt till underhållsstöd om särskilt förordnades. 68

151.vårdnadshavare har utsetts och barnet varaktigt bor och är folkbokfört hoss. 68

152.dessa. Den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna jämställs då meds. 68

153.en boförälder (18:7 SFB). Barn med särskilt förordnade vårdnadshavares. 68

154.har enligt HFD 2012 ref. 72 rätt till underhållsstöd om dessa separerar. Ärs. 68

155.ett barns föräldrar folkbokförda på samma adress anses de bo tillsammanss. 68

156.om inte den som begär underhållsstöd kan visa att så inte är fallet. Föräld­s. 68

157.rar som är gifta anses oavsett folkbokföring bo tillsammans om inte dens. 68

158.som begär underhållsstöd visar annat. Också om andra omständigheter görs. 68

159.det sannolikt att föräldrarna lever tillsammans har den som begär under­s. 68

160.hållsstöd att visa att hon eller han lever ensam (18:2-3 SFB). Underhålls­s. 68

161.stöd kan utgå vid växelvisboende (18:25 SFB).s. 68

162.Enligt 18:8-11 SFB har ett barn inte rätt till underhållsstöd i följandes. 68

163.fall: 1) barnets mor är boförälder och låter uppenbarligen utan giltiga skäls. 68

164.bli att medverka till åtgärder för att få fader- eller föräldraskap fastställt, 2)s. 68

165.det finns anledning att anta att den bidragsskyldige föräldern i rätt ordnings. 68

166.betalar underhållsbidrag som inte är lägre än vad barnet skulle få om under­s. 68

167.hållsstöd utgick, 3) det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern pås. 68

168.annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll, 4) den bidragsskyl­s. 68

169.dige finns utomlands och boföräldern inte medverkar till åtgärder för att fås. 68

170.Barns basala rättigheter 69 underhåll fastställt, 5) barnet har rätt till barnpension eller efterlevandestöd efter en avliden förälder.54 Riksrevisionen och Försäkringskassan har pekat på allvarliga brister vad gäller såväl FB:s regler om underhållsbidrag, som SFB:s regler om under­ hållsstöd till barn. Kritiken tar fasta på att barn med separerade föräldrar inte får det underhåll som de enligt lag har rätt till. Över 41 procent av de barn som uppbär underhållsstöd motsvarande 1 273 kr i månaden skulle få mer om underhållsbidrag enligt FB utgick. För barnen med de fattigaste boföräldrarna beräknades skillnaden till cirka 1 000 kr i månaden.55 Riksrevisionens uppfattning vad gäller underhållsstödet är att:56 Försäkringskassans enkäter och fokusgruppsundersökningar indikerar att 16,8 procent av barn som bor stadigvarande med en förälder inte får något underhàü alls.57 Försäkringskassan konstaterar också att det är svårt att genomdriva ett högre underhåll för många barn än underhållsstödets 1 273 kr trots att det föreskrivs i FB. En förklaring härtill skulle vara att det finns en utbredd okunskap bland föräldrar om hur ansvaret för barns försörjning är reglerat efter en separation.58s. 69

171.70 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 70

172.Som framgår av citatet är underhållsstödsnivån 1 273 kronor per månads. 70

173.starkt normerande även bland de föräldrar som sköter underhållet utans. 70

174.Försäkringskassans medverkan. Försäkringskassan konstaterar således atts. 70

175.det finns en utbredd uppfattning om att 1 273 kr är det maximala beloppets. 70

176.en förälder ska betala för sitt barn. Ytterligare en slutsats som dras är atts. 70

177.välbärgade föräldrar, som grupp, använde en proportionellt liten andel avs. 70

178.sina inkomster till sina barns underhåll när de inte bor tillsammans.59s. 70

179.Försäkringskassan framhåller vidare att det saknas konfliktlösningsinstru-s. 70

180.ment.60,s. 70

181.Ytterligare ett problem med underhållsstödssystemet är att det slår hårts. 70

182.mot bidragsskyldiga föräldrar med svag ekonomi. Enligt Kronofogdemyn­s. 70

183.dighetens beräkningar har fler än var tredje bidragsskyldig underhålls-s. 70

184.stödsskulder till Försäkringskassan som är föremål för verkställighet.61s. 70

185.En slutsats är att varken underhålls- eller återbetalningsreglerna funge­s. 70

186.rar på ett tillfredsställande sätt.62s. 70

187.2.3.2.3.1 Samspelet mellan de civil- och offentligrättsliga systemens. 70

188.Både Försäkringskassans och Riksrevisionens rapporter utgår från en del­s. 70

189.vis felaktig föreställning om att barn med ensamstående föräldrar relativts. 70

190.lätt skulle kunna få ett civilrättsligt fastställt underhållsbidrag som i enlig­s. 70

191.het med förarbetsuttalanden ger barnet en ekonomisk standard motsva­s. 70

192.rande föräldrarnas. Detta förutsätter dock att den bidragsskyldige föräl­s. 70

193.dern vill bidra. I andra fall är de processuella förutsättningarna för barn atts. 70

194.Barns basala rättigheter 71 föra en process om underhållsbidrag, utan samband med vårdnad, boende eller umgänge, tuffa. De bygger på att boföräldern har ekonomiska resur­ ser för att bära rättegångskostnaderna. Rättshjälp beviljas enligt NJA 2003 s. 226 inte i mål avseende standardtillägg. Rättegångskostnaderna ska kvit­ tas. Vidare innebär de schablonberäkningar av barns behov som ligger till grund för beräkningen av underhållsbidrag enligt 7 kap. FB att barnet, också om det är fråga om en välbärgad underhållsskyldig, kan få ett lägre underhållsbidrag än enligt underhållsstödets 1 273 kr, om även boföräldern har en god ekonomi.63 För att en process ur barnets perspektiv ska löna sig är en förutsättning att det är betydande skillnader i boförälders och underhållsskyldigs ekonomi. Av betydelse är även om barnet processar för att få ett standardtillägg eller kan påvisa att särskilda behov föreligger.s. 71

195.Den undersökning av tingsrättsdomar om underhållsbidrag som jag genomfört år 2004 visar att underhållsbidrag som dömdes ut av tingsrätt enligt 7 kap. FB ligger mellan 4 till 8 procent av den underhållsskyldiges bruttoinkomst.64 En förälder med en bruttoinkomst på knappt 17 500 kr per månad är fullt återbetalningsskyldig för ett barn enligt 19:10-15 SFB. Efter grundavdraget ger det en återbetalningsskyldighet på drygt 7 pro­ cent. Motsvarande procentsats vid en bruttomånadsinkomst på 40 000 kr skulle medföra en underhållsskyldighet på 2 800 kr per månad. Det mot­ svarar hela schablonbeloppet för barn i åldern 0-6 år. 2.3.3 Utbildning och skolplikt Att barn får undervisning är ett grundvärde i demokratiska rättsstater som skyddas av bl.a. EKMR, barnkonventionen artiklar 28-29 och 2:18 RF. Inte för inte behandlar den första allmänna kommentaren till barnkonven­ tionen utbildning.65 Här konstateras bl.a. att:s. 71

196.72 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 72

197.Också inom EU har utbildningsfrågor getts stort utrymme. Av artikels. 72

198.165 Fördraget om den Europeiska Unionens funktionssätt framgår atts. 72

199.EU ska bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genoms. 72

200.att främja samarbetet mellan medlemsstaterna samtidigt som unionens. 72

201.fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningenss. 72

202.innehåll och utbildningens organisation. Av det första tilläggsproto­s. 72

203.kollet till EKMR artikel 2 framkommer att ingen får förvägras rätt tills. 72

204.utbildning.s. 72

205.Rätten tiH utbildning är grundlagsskyddad. Av 2:18 RF framkommer att:s. 72

206.Skolplikt inleds hösten det kalenderår barnet fyller sju år och upphör vids. 72

207.utgången av vårterminen det nionde året eller, om eleven går i specialsko­s. 72

208.lan, det tionde året efter det att eleven börjat fullgöra skolplikten. Soms. 72

209.längst räcker skolplikten till dess barnet fyller 18 år (7:10-14 SkolL).s. 72

210.Barns skyldighet att delta i undervisning sanktioneras genom att tvångs­s. 72

211.åtgärder kan vidtas mot vårdnadshavaren genom vitesförelägganden (7:23s. 72

212.SkolL). Enligt SkolL ska såväl barn som vårdnadshavare ges inflytandes. 72

213.över utbildningen (4:9, 4:12 SkolL). Sverige hör till de stater där skol­s. 72

214.plikt, inte utbildningsplikt föreligger (7:2 SkolL). Det innebär att endasts. 72

215.begränsade möjligheter finns för att fullgöra skolplikten på annat sätt än is. 72

216.ordinarie skolformer, t.ex. genom hemundervisning.66 Däremot finns möj­s. 72

217.lighet att välja mellan skilda skolformer. Av 2:5 SkolL följer att enskildas. 72

218.kan vara huvudmän för undervisning, t.ex. i fristående skolor. De har dås. 72

219.samma ansvar som en kommunal huvudman. Oavsett om skolan har ens. 72

220.enskild eller kommunal huvudman utövas tillsynen ytterst av den statligas. 72

221.Skolinspektionen.:s. 72

222.Barns basala rättigheter 73s. 73

223.Barns skolplikt påverkas på ett principiellt plan inte av om barnet far illa i skolan, t.ex. p.g.a. mobbning, eller har svårt att ta sig till skolan, t.ex. p.g.a. isolerat boende.67 Barnets skolplikt är en delförklaring till att skyddet mot kränkande behandling, diskriminering samt mobbning ges en framträ­ dande plats i 6 kap. SkolL. Reglerna om skydd mot mobbning och annan kränkning tar fasta på att barnets värdighet kränkts.68 Skolans ansvar för att förhindra kränkningar utesluter inte att straffrättsliga åtgärder vidtas. I t.ex. RH 2011:5 dömdes en elev som gett en jämnårig skolelev ett sexistiskt och rasistiskt tillmäle för förolämpning. I NJA 2009 s. 776 var fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande. En viktig aspekt av HD:s prövning var den grundlagsskyddade rätten till kroppslig integritet. En annan grundlagsskyddad rättighet är religions­ frihet. Barns rätt till religionsfrihet kan behandlas ur åtminstone två perspektiv. Det ena är i vilken utsträckning barnet ska kunna agera mot föräldrarnas vilja. Det andra är vad som händer med barnets religionstillhörighet när föräldrarna inte kan komma överens. (Se vidare kapitel 3.)s. 73

224.Av barnkonventionen artikel 14.1 framgår att konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religi­ onsfrihet (EKMR artikel 9.2). Denna rättighet får endast underkastass. 73

225.74 Föräldraansvar och barnets rättigheter -s. 74

226.sådana inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga i etts. 74

227.demokratiskt samhälle med hänsyn bl.a. till andra personers fri- och rät­s. 74

228.tigheter. Enligt barnkonventionen artikel 14.2 ska konventionsstaternas. 74

229.även respektera föräldrars, och i förekommande fall andra vårdnadsha-s. 74

230.vares, rätt och skyldighet att, på ett sätt som är förenligt med barnetss. 74

231.utveckling, ge barnet ledning då det utövar sin rätt till religionsfrihet.69s. 74

232.Var och en är enligt 2:1 p. 6 RF tillförsäkrad rätten till religionsfrihets. 74

233.och genom 2:2 RF gentemot det allmänna skyddad mot tvång att till­s. 74

234.höra trossamfund. Staten ska respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkras. 74

235.sina barn en uppfostran i överensstämmelse med föräldrarnas religiösas. 74

236.och filosofiska övertygelse.70 .s. 74

237.Svensk rätt ger intryck av att barnets rätt till religionsfrihet i betydelsens. 74

238.medlemskap i ett trossamfund får stå tillbaka till förmån för vårdnadsha-s. 74

239.varnas rättigheter. Det gäller åtminstone yngre barn. I 4 § TroL stadgass. 74

240.att ett barn som fyllt 12 år inte kan inträda i eller utträda ur ett samfunds. 74

241.utan eget samtycke. Genom 4 § TroL sänktes åldersgränsen för barnetss. 74

242.medbestämmanderätt från 15 år till 12 år jämfört med 1992 års KyrkoL.s. 74

243.Sänkningen motiverades med hänvisning till barnkonventionen artikel 14.s. 74

244.Åldersgränsen 12 år uppfattades som "väl avvägd", bl.a. med beaktandes. 74

245.av att det är åldersgränsen för barns samtycke i en rad andra rättsfrågor,s. 74

246.till exempel namn och adoption.71 En uttrycklig bestämmelse om att ävens. 74

247.vårdnadshavarens samtycke krävs saknas i TroL. Istället hänvisas till de all­s. 74

248.männa reglerna om barns och föräldrars ställning i 6:11 FB. Rättsläget fårs. 74

249.betraktas som oklart, eller som det framhålls i författningskommentaren:72s. 74

250.Vad gäller barn över 12 år som "nått erforderlig mognad" tillerkänners. 74

251.TroL därmed barnet rätt till medbestämmande, men inte till självbestäm­s. 74

252.mande. Den enda situationen där barnet kan utnyttja denna är om vård-s. 74

253.nadshavaren önskar ändra de rådande förhållandena genom att låta barnets. 74

254.Barns basala rättigheter 75 gå in i eller ut ur ett trossamfund. Frågan om religion och barns informe­ rade samtycke diskuteras utförligt i samband med rituell omskärelse av pojkar.73 Vad gäller barn och andra religiösa riter, t.ex. dop, är informerat samtycke inte en fråga som är föremål för debatt. I svenskt offentligt tryck har frågan om religionstillhörighet i förhållande till gemensam vårdnad inte fått någon större uppmärksamhet, till skillnad från frågor om t.ex. utbildning och hälso- och sjukvård som ses som frågor av "ingripande betydelse". Det betyder att bägge vårdnadshavarnas samtycke krävs för att ett barn ska kunna vara medlem i ett trossamfund. I vilken mån en förälder vid gemensam vårdnad måste ha den andre vårdnadshavarens samtycke för att förmedla sin religion till barnet på annat sätt än genom medlemskap i ett trossamfund är oklart. Det förklaras delvis av att grän­ sen mellan religiösa och vardagliga handlingar är vag. Religionsfriheten omfattar bl.a. rätten att välja, eller välja bort en religion, och rätten att utöva den. Också utövandet av en religion omfattar en rad olika hand­ lingar. Många av dessa utförs inom familjen, i hemmet. Så är fallet om ett barn ber böner i hemmet, iakttar religiösa normer rörande till exempel mat och firar religiösa högtider. Tillhörigheten till en religion kan manife­ steras genom medlemskap i ett trossamfund och omfattar också riter som syftar till att ge barnet fördjupade kunskaper och insikter om den egna religionen. Det kan även finnas mellanformer där ett barn deltar i vissa av ett trossamfunds aktiviteter utan att vara medlem och utan att genomgå alla de riter som religionen föreskriver.s. 75

255.Vårdnadshavarens rätt att bestämma över barnets religiösa och mora­ liska uppfostran skyddas även av artikel 2 i tilläggsprotokollet till EKMR av den 20 mars 1952. Tilläggsprotokollet ratificerades av Sverige redan den 22 juni 1953, men med förbehåll för föräldrars rätt att erhålla befrielse för sina barn från viss skolundervisning p.g.a. filosofisk övertygelse. För­ behållet upphävdes vid inkorporeringen av EKMR den 1 januari 1995.74 Barns rätt till undervisning kan uppfattas som en inskränkning i vårdnads­ havarens beslutanderätt, eftersom vårdnadshavaren är skyldig att tillse att barnet fullgör sin skolplikt (7:20 SkolL). Det förklarar delvis det inflytande Över barns skolgång som föräldrar tillerkänns genom EKMR. Föräldrarnass. 75

256.76 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 76

257.rätt har prövats av Europadomstolen i ett antal avgöranden. Valsamis mots. 76

258.Grekland rörde frågan om pacifism skyddas av EKMR.75s. 76

259.I Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen mot Danmark gjorde de klagandes. 76

260.gällande att den obligatoriska sexualundervisningen i danska skolor skulles. 76

261.strida mot föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse och utgöra ens. 76

262.kränkning av föräldrarnas rättigheter enligt artikel 2 tilläggsprotokollet avs. 76

263.den 20 mars 1953.76 Europadomstolen fann inte att den danska sexualun­s. 76

264.dervisningen kränkte föräldrarnas rätt. Domstolen framhöll att respektens. 76

265.för föräldrarnas övertygelse inte fick hindra att information och kunskaps. 76

266.om religiösa och filosofiska ämnen förmedlades i undervisningen. En för­s. 76

267.utsättning var att det gjordes på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätts. 76

268.och inte innehöll indoktrinerande moment.s. 76

269.Föräldrars rättigheter enligt artikel 2 tilläggsprotokollet har av Europa­s. 76

270.domstolen uppfattats stå i ett visst motsatsförhållande till barnets rätt tills. 76

271.undervisning enligt samma artikel.77 Europadomstolen har funnit att oms. 76

272.föräldrarna hyser en uppfattning som innebär att barnet förvägras under­s. 76

273.visning ska barnets rätt till undervisning prioriteras.78 På liknande sätt hars. 76

274.svenska Skolinspektionen resonerat när vårdnadshavare haft olika uppfatt­s. 76

275.ningar om i vilken grundskola ett barn ska gå. (Se vidare 3.2.1.3.)s. 76

276.2.3.4 Tillsyn och integritet is. 76

277.Av artikel 16 barnkonventionen och artikel 8 EKMR framkommer atts. 76

278.barnet har rätt till skydd mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitts. 76

279.Barns basala rättigheter 77 privat- och familjeliv. Kroppslig integritet och rörelsefrihet regleras i 2:4-8 RF. Barns grundlagsskyddade rätt till kroppslig integritet i förhållande till offentliga aktörer har prövats av JO. Således har JO vad gäller slumpvisa drogtester vid ett gymnasium konstaterat att det finns ett legalt utrymme för frivilliga drogtester, dvs. efter samtycke från elever och om de är omyn­ diga deras vårdnadshavare. JO:s slutsats var att drogtester genom urinprov är ett kroppsingrepp och att det är påtvingat om det allmänna uppträder på sådant sätt att den enskilde med fog anses vara tvungen att underkasta sig ingreppet.79s. 77

280.Barns integritetsskydd kan även relateras till vårdnadshavarens tillsyns­ ansvar. FB understryker, till skillnad från barnkonventionen och EKMR, vårdnadshavarens tillsynsansvar. Av 6:2 FB framgår att den som har vård­ naden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och behov enligt 6:1 FB.80 Av 6:2 2 st. FB, som ska ge vårdnadshavarna vägled­ ning vid uppfostran av sina barn, framkommer att: Vårdnadshavaren svarar således enligt FB för att barnet står under uppsikt. Detta ansvar anknyter till såväl vårdnadens omvårdnads- och tillsynsaspek­ ter som till rättighets- och skyldighetsperspektivet. Det är tillsynsansvaret som i allt väsentligt förklarar vårdnadshavarens bestämmanderätt gentemot barnet och anspråk på information också när barn under 18 år har själv­ bestämmanderätt, t.ex. i samband med omyndig flickas abort. I potentiell konflikt med vårdnadshavares tillsynsansvar står barns rätt till integritet i förhållande till vårdnadshavaren (6:1 FB). Barns rätt till privatliv och skydd mot insyn är inte absolut, utan inskränkningar måste tålas. De närmare förutsättningarna för sådana är som så ofta beroende av förhållandena i det enskilda fallet. En vårdnadshavare får dock inte begå brott eller på andra sätt kränka barnets rättigheter eller integritet vid utövande av sitt tillsyns­ ansvar. Ett exempel på ett brottsligt agerande återfinns i RH 2010:9.s. 77

281.78 Föräldraansvar och barnets rättigheter "s. 78

282.Frågan om statens ansvar för att skydda barns integritet var aktuell i Euro­s. 78

283.padomstolens avgörande E.S. mot Sverige.81s. 78

284.Kränkningar av barns integritet i hemmet inklusive alltför långtgåendes. 78

285.inskränkningar i barnets rörelsefrihet kan medföra att vård enligt 2 § LVŮs. 78

286.aktualiseras. Men missförhållandena måste då vara så grava att det före­s. 78

287.ligger en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Is. 78

288.tillsynsplikten ligger en rätt för vårdnadshavaren att bestämma över bar­s. 78

289.nets vistelse.82 Som huvudregel har barn inte rätt att flytta hemifrån utans. 78

290.samtycke av vårdnadshavare och inte rätt att hyra en bostad utan samtyckes. 78

291.av förmyndare.83 En annan sak är att om den underårige väl har flyttats. 78

292.hemifrån och etablerat ett eget hushåll, har han rätt att ingå sedvanligas. 78

293.rättshandlingar som behövs för skötsel av hushållet eller uppfostran av barns. 78

294.(9:2 a FB). Vårdnadshavarens rätt kan i undantagsfall inskränkas. I So­s. 78

295.cialstyrelsens författningssamling uttalas bl.a. angående ekonomiskts. 78

296.bistånd till barn:84s. 78

297.Barns basala rättigheter 79 Således finns en möjlighet för socialnämnd att oaktat vårdnadshavarens tillsynsplikt medge barn bistånd för eget boende mot vårdnadshavarens vilja. JO har understrukit att besluten måste fattas formellt och kommu­ niceras vårdnadshavaren för att denne ska kunna utnyttja sin möjlighet att överklaga beslutet.85 Rättsläget vad gäller barns vistelse med stöd av SoL har tydliggjorts genom 2013 års ändringar i SoL. Här framkommer att barn över 15 år självständigt ansöker om och samtycker till kontaktperson och kontaktfamilj. -s. 79

298.Tillsynsplikten utgörs dels av en skyldighet att vidta förebyggande åtgärder, dels en skyldighet att avvärja att skada uppkommer i en akut situa­ tion.86 Som förebyggande åtgärder uppfattas allmänna åtaganden såsom att bibringa barnet respekt för annans person och förhindra att barnet utvecklas i negativ riktning. Förebyggande åtgärder skyddar i första hand barnet, men ger även tredje man ett indirekt skydd. De avvärjande åtgärderna utgörs av handlingar som ska förhindra att barnet åsamkar skada i ett konkret fall. Här betonas tredjemansskyddet medan barnet endast indirekt skyddas. Barn är inte endast rättighetsbärare utan kan även åläggas ansvar. Det tyd­ liggörs genom skadeståndsrätten. Åtminstone från tre års ålder är barn füllt ut skadeståndsansvariga för skada som orsakats culpöst, dvs. genom uppsåt eller vårdslöshet men behöver inte alltid betala hela skadeståndsbeloppet. För barn yngre än tre år kommer skadeståndsansvar inte i fråga enligt NJA 1977 s. 186. Så små barn anses inte ha nått en sådan mognad eller ha sådana insikter som måste förutsättas för att deras handlande ska kunna ses som vållande i egentlig mening.87 Särskilda regler gäller för barns skadeståndsansvar. Vållande av person- och sakskada samt ren förmögenhetsskada som vållats genom brott regleras i 2:4 SkL. Den som inte fyllt 18 år ska ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.s. 79

299.80 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 80

300.Det innebär att hänsyn inte ska tas till barnets ålder och mognad, vads. 80

301.barnet insett eller bort inse om risk för skada. Strikt ansvar eller principal­s. 80

302.ansvar omfattas inte av denna jämkningsregel. I praxis tillämpas jämk-s. 80

303.ningsregeln på så sätt att barn under 15 år får sitt skadeståndsansvar jämkats. 80

304.medan barn över 15 år åläggs att betala hela skadeståndsbeloppet. HD hars. 80

305.i NJA 2001 s. 234 funnit att frågan om barns vållande ska bedömas enligts. 80

306.en objektiv metod.s. 80

307.Många av de skador som barn kan orsaka eller utsättas för täcks, som vars. 80

308.fallet i NJA 2001 s. 234, åtminstone delvis av försäkringar t.ex. boende-s. 80

309.förälderns hemförsäkring.88 Barnets skadeståndsansvar kompletteras avs. 80

310.vårdnadshavarens ansvar.89 Vårdnadshavarens tillsynsansvar omfattar enligts. 80

311.6:2 2 st. FB ett uttryckligt stadgande om att vårdnadshavaren i skadeföre-s. 80

312.byggande syfte ska svara för att barnet står under uppsikt eller att andras. 80

313.lämpliga åtgärder vidtas. Tillsynsplikten omfattar även en skyldighet att pås. 80

314.alla sätt förhindra att barnet begår brott och sträcker sig därmed längre äns. 80

315.den straffrättsliga skyldigheten att förhindra brott (23:6 BrB).90s. 80

316.Tillsynsplikten är kopplad till bestämmelserna om skadeståndsansvars. 80

317.enligt främst 2:1 SkL samt 3:5 SkL. En vårdnadshavare är skadestånds-s. 80

318.skyldig för skador som barnet orsakat om vårdnadshavaren uppsåtligt ellers. 80

319.av oaktsamhet brustit i sin tillsynsplikt över barnet enligt 6:2 FB. Enligts. 80

320.äldre rättspraxis krävdes för att vårdnadshavare i praktiken skulle kunnas. 80

321.åläggas skadeståndsansvar konkret försummelse. I publicerad praxis hars. 80

322.främst prövats fall där barn har lekt med leksaker som har visat sig varas. 80

323.farliga för små barn att använda.91 Av sådan praxis framgår att kraven pås. 80

324.den tillsynspliktige ställts relativt lågt. Skadestånd grundat på bristandes. 80

325.tillsyn har tidigare främst utdömts om den tillsynspliktige underlåtit atts. 80

326.Barns basala rättigheter 81 vidta avvärjande åtgärder för att undvika skada.92 Vårdnadshavares ansvar gentemot tredje man, dvs. någon annan än barnet, har successivt skärpts.93 Först genom skärpningen av tillsynsansvaret enligt 6:2 2 st. FB år 1991 och knappt 20 år senare genom att vårdnadshavare åläggs strikt ansvar för skador som barn vållat genom brott i september 2010.s. 81

327.Det går en skiljelinje mellan vårdnadshavares generella skadestånds­ ansvar respektive strikta skadeståndsansvar när barn döms för brott. Det strikta ansvaret för skada som barn åsamkar genom brott är aktuellt för barn i åldrarna 15 till 18 år. I 3:5 SkL stadgas att: Av SkL följer att vårdnadshavaren har ett strikt ansvar för de skador som barn vållar genom brott. Att ansvaret är strikt innebär att det i utgångs­ läget saknar betydelse om vårdnadshavaren försökt att förhindra brottet. En vårdnadshavares skadeståndsansvar påverkas inte av att han eller hon är boendeförälder. Det innebär att en vårdnadshavare som barnet inte bor hos, dvs. en "umgängesvårdnadshavare" har samma skadeståndsansvar som en vårdnadshavare som barnet bor hos. Endast om vårdnadshavaren kan visa att ett skadeståndsansvar skulle vara uppenbart oskäligt kan vårdnads­ havarens strikta skadeståndsansvar jämkas. 2. 3.4.1.1 Problematiskajämkningsgrunder Tre typsituationer kan enligt förarbetena vara jämkningsgrundande. För det första när vårdnadshavaren gått så långt i sina ansträngningar för att förhindra brott att ett skadeståndsansvar skulle framstå som "orimligt", för det andra när barnet är omhändertaget enligt socialrättslig tvångslagstiftning och för det tredje när "vårdnadshavaren och barnet inte har någons. 81

328.82 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 82

329.kontakt alls, utan att det kan anses bero på att vårdnadshavaren själv valt atts. 82

330.inte delta i tillsynen av barnet".94s. 82

331.Vad gäller samhällsvård förefaller lagstiftarens avsikt vara att vårdnads­s. 82

332.havaren ska ha ett strikt skadeståndsansvar för skada som barn orsakars. 82

333.genom brott också när barnet inte bor med vårdnadshavaren utan meds. 82

334.stöd av SoL bor i ett familje- eller HVB-hem. Enligt förarbetena krävs förs. 82

335.att jämkning ska aktualiseras att barnet är föremål för tvångsvård, dvs. ärs. 82

336.omhändertaget enligt LVU. En grundläggande princip inom socialrättens. 82

337.är att insatser så långt som möjligt ska göras med samtycke. Således är dens. 82

338.välfärdsrättsliga utgångspunkten att barn inte ska bli föremål för tvångsvårds. 82

339.enligt LVU utan istället få stöd enligt SoL. Utformningen av samtyckes-s. 82

340.rekvisitet i LVU innebär att samtycke kan vara avgörande för om ett barns. 82

341.får vård enligt LVU eller stöd enligt SoL. Föreligger ett tillräckligt sam­s. 82

342.tycke är utgångspunkten att barnet ska få vård med stöd av SoL, först oms. 82

343.samtycke inte kan erhållas aktualiseras frågan om tvångsvård. Utform­s. 82

344.ningen av skadeståndslagens jämkningsgrunder innebär att den vårdnads­s. 82

345.havare som samarbetar med socialnämnd och samtycker till att barnet t.ex.s. 82

346.bor i familjehem med stöd av SoL åläggs ett skadeståndsansvar medans. 82

347.den vårdnadshavare som inte samtycker utan vars barn därmed kommer atts. 82

348.vårdas med stöd av LVU undgår ett skadeståndsansvar. Också jämknings-s. 82

349.grunden "inte ha någon kontakt alls" är problematisk såväl i förhållande tills. 82

350.FB:s regler om umgänge som i samband med samhällsvård. Utgångspunk­s. 82

351.ten enligt FB, SoL och LVU är att barns och vårdnadshavares kontakt skas. 82

352.upprätthållas. Den vårdnadshavare som upprätthåller kontakt med barnets. 82

353.blir den som åläggs ett skadeståndsrättsligt ansvar medan föräldrar soms. 82

354.inte har kontakt med barnet undgår skadeståndsansvar.s. 82

355.Den som är ensam vårdnadshavare åläggs beloppsmässigt en dubbelt sås. 82

356.hög skadeståndsskyldighet när barn åsamkat skada genom brott som dens. 82

357.som åläggs gemensamma vårdnadshavare. Har ett barn två vårdnadshavares. 82

358.är de tillsammans skadeståndsskyldiga med högst en femtedel av prisbas­s. 82

359.beloppet för varje skadehändelse, dvs. 4 450 kr per vårdnadshavare meds. 82

360.2013 års prisbasbelopp. Har barnet endast en vårdnadshavare svarar hons. 82

361.för hela beloppet, dvs. 8 900 kr per skadetillfälle år 2013.95s. 82

362.Som framkommit har barn enligt artikel 16 barnkonventionen och artikels. 82

363.8 EKMR rätt till privat- och familjeliv. I detta ligger att information oms. 82

364.Barns basala rättigheter 83 barnet inte ska spridas till obehörig. Mot detta kan ställas tryckfrihetsför­ ordningens (1949:105; TF) bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt begränsas dock genom lag (2009:400) om offent­ lighet och sekretess (OSL). Av 8:1 OSL följer att en uppgift för vilken sekretess gäller inte får röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i lag eller förordning. Ett av de undantag som föreskrivs är vårdnadshavarens rätt till information om barnet. Vårdnadshavarens rätt till information motiveras av tillsynsplikten. För att vårdnadshavaren ska kunna fullfölja sitt ansvar krävs således att han eller hon får del av viss information från t.ex. skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dvs. verksamheter som omfattas av offentlighetsprincipen med beaktande av bestämmelser till skydd för det enskilda barnets personliga förhållanden.s. 83

365.Enligt 12:1 OSL gäller inte sekretess till skydd för en enskild i förhål­ lande till den enskilde själv, om inte annat anges i OSL. Gäller sekretess till skydd för omyndigs personliga förhållanden är det dock enligt huvudregeln barnets vårdnadshavare som har att ta del av uppgifter som är skyddade i barnets intresse. Barnets intressen uppfattas normalt som synonyma med vårdnadshavarens. Det är även vårdnadshavaren som kan efterge sekretess som gäller till barnets förmån. Denna regel är dock försedd med undan­ tag.96 Detta framkommer av 12:3 OSL: Utgångspunkten är alltså att vårdnadshavarens rättigheter enligt 6:11 FB ger vårdnadshavaren rätt att ta del av uppgifter som är sekretessbelagda för att skydda det enskilda barnet. Det hindrar inte att det också finns ett antal situationer när barn, och även yngre barn, har behov av ett integritetsskydd och sekretesskydd gentemot vårdnadshavaren. Så kan vara fallet i samband med sekretess inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolväsendet.s. 83

366.84 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 84

367.Kan det antas att den underårige lider men om uppgiften röjs för vårdnads­s. 84

368.havaren gäller därför sekretess för uppgift till skydd för underårig också is. 84

369.förhållande till vårdnadshavaren. Det brukar formuleras som att ett omvänts. 84

370.skaderekvisit gäller. Det innebär att uppgiften endast får lämnas ut om dets. 84

371.står klart att den kan lämnas ut utan att skada uppstår.97 :s. 84

372.Så kan t.ex. vara fallet gällande barnpsykiatriska undersökningar ochs. 84

373.den äldre flickans möjlighet att motsätta sig att vårdnadshavaren infor­s. 84

374.meras om hennes abort. Sekretessen kan då inte efterges av barnet. "Liders. 84

375.allvarliga men" innebär att det är fråga om ett rakt skaderekvisit och en pre-s. 84

376.sumtion for att uppgifterna ska lämnas ut till vårdnadshavaren, såvida intes. 84

377.barnet lider men. Skaderekvisitet "men" har här en vid innebörd. Centralts. 84

378.för bedömningen är den enskildes, barnets, egna upplevelser och känslor.98s. 84

379.De tre undantag som föreligger enligt 12:3 OSL vad gäller vårdnadshava­s. 84

380.res rätt generellt är, för det första, om det kan antas att barnet "lider allvar­s. 84

381.liga men" om uppgifterna röjs. Ett exempel på en situation när undantagets. 84

382.var aktuellt är följande dom från KamR i Göteborg:99s. 84

383.Det andra undantaget är om det anges i lag att uppgifterna inte får lämnass. 84

384.ut. Ett exempel på en sådan bestämmelse är när ett barns vistelseort sekre­s. 84

385.tessbeläggs i samband med vård enligt LVU (14 § p. 2 LVU). Av 26:2 OSLs. 84

386.framkommer att:s. 84

387.Det tredje undantaget, som framkommer av 12:3 1 st. och 3 st. OSL, är dets. 84

388.mest omfattande. Det tydliggör att frågan om vårdnadshavares rätt att tas. 84

389.Barns basala rättigheter 85 del av sekretessbelagda uppgifter liksom rätten att efterge sekretess relate­ rar till barnets ålder. I förarbetena görs den bedömningen att:100 Av lagtexten framkommer således att om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavarna så bestämmer vårdnadshavarna ensamma eller, till­ sammans med det äldre och mognare barnet över sekretessen till skydd för barnet. Av förarbetsuttaländet framkommer, stick i stäv med ordalydelsen i 12:3 2 st. OSL, att barnet kan ha en självbestämmanderätt över sekretessbe­ lagda uppgifter. Det innebär att det finns situationer när vårdnadshavaren inte förfogar över sekretessbelagda uppgifter ensam eller tillsammans med barnet.101 De åldersgränser som diskuterats i samband med sekretess, och som alltså kan motivera undantag från lagtextens regler om vårdnadshava­ res förfogande över sekretessen är följande: Från cirka 15 år anses en person själv disponera över sekretessen. År barnet under 12 år anses han normalt inte kunna kräva att få ta del av sekretessbelagd information. Mellan 12 och 15 år förordas en individuell prövning med beaktande av sakens natur och barnets mognad.102 Ett exempel på situationer när det äldre barnet förfogar över sekretessbelagda uppgifter är när barnet självt lämnat dessa till t.ex. läkare. Den omyndige måste då alltså efterge sekretessen, också i förhållande till vårdnadshavare.103 Ett exempel är ett avgörande från KamR i Göteborg.104 Här kan noteras att inom vissa verksamheter t.ex. hälso- och sjukvård och socialtjänsten gäller särskilda regler för uppgift om enskilds personliga för­ hållanden (25:1 OSL, 26:1 OSL). Sekretess för sådana uppgifter gäller oms. 85

390.86 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 86

391.det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någons. 86

392.närstående till denne lider men. Det innebär en presumtion mot att lämnas. 86

393.ut uppgifter.s. 86

394.Uppgifter kan även lämnas ut med stöd av 10:2 OSL. Här reglerass. 86

395.myndighets rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter myndigheters. 86

396.emellan, om det är nödvändigt för fullföljandet av myndighets uppgifter.s. 86

397.Som exempel nämns det fallet att sociala myndigheter informerar föräldrars. 86

398.om att barnet har missbruksproblem.105 Av RÂ 2005 ref. 94 framkommers. 86

399.att barns behov av skydd kan motivera utlämnande av sekretessbelagdas. 86

400.uppgifter:106s. 86

401.Här kan även noteras att myndighet som arbetar med barn — oaktat sek­s. 86

402.retess — har en skyldighet att anmäla till socialnämnd om de i sin verk­s. 86

403.samhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa (14:1 SoL).s. 86

404.(Se vidare 4.1.2.)s. 86

405.2.3.5 Tillsyn och tvång — särskilda befogenheter enligt LVU m. m.s. 86

406.Ett område där barns mänskliga rättigheter och grundläggande fri- ochs. 86

407.rättigheter är centrala är när barnet är underställt offentligt tvång. EKMRs. 86

408.artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7, barnkonventionen artikel 25 och 2:4-11 RFs. 86

409.understryker att offentligt tvång endast får ske i lagenliga former. :s. 86

410.Offentligt tvång kan utövas mot barn i samband med vård enligt 3 §s. 86

411.LVU, när barn är frihetsberövade p.g.a. misstanke om brott, avtjänar straff,s. 86

412.i samband med verkställighet enligt FB, LVU och UtlL. Årligen placerass. 86

413.omkring 1 000 ungdomar i åldrarna 11-21 år på s.k. särskilda ungdoms-s. 86

414.hem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS-hem).107 De ungdomars. 86

415.som kommer till de särskilda ungdomshemmen vårdas huvudsakligen meds. 86

416.stöd av 3 § LVU samt lag (1998:603) om verkställighet av sluten ung­s. 86

417.domsvård (LSU). LSU avser verkställighet av sluten ungdomsvård enligts. 86

418.32:5 BrB. Enligt LSU ska verkställigheten av sluten ungdomsvård ske vids. 86

419.Barns basala rättigheter 87 sådana särskilda ungdomshem som avses i 12 § LVU. Vidare lagförs varje år cirka 28 000 personer i åldrarna 15-17 år.108 Närmare 100 ungdomar döms till sluten ungdomsvård som avtjänas vid särskilda ungdomshem.109 Enligt Barnombudsmannen satt barn i polisarrest vid 3 118 tillfällen år 2011.110 Socialnämnden kan fatta ett beslut om omedelbart omhändertagande även om den unge är häktad. Häktningsbeslutet tar emellertid över beslutet om omedelbart omhändertagande såtillvida att omhändertagandebeslutet inte får verkställas så länge den unge är häktad (9 § 2 st. LVU). Beslut om ome­ delbara omhändertaganden i dessa fall är avsedda att leda till kortare häktningstider eller snabbare vårdinsatser för den som inte döms till fängelse. Ett beslut om omedelbart omhändertagande upphör inte om den unge häktas.111 En stor andel av de brott som begås av 15- till 18-åringar leder inte till åtal med hänvisning till de åtgärder som vidtas av socialnämnd.112s. 87

420.I detta avsnitt behandlas främst tvångsåtgärder under vård med stöd av 3 § LVU. Nämnas kan även att förebyggande åtgärder kan vidtas mot unga mellan 15 och 20 år med stöd av s.k. mellantvång i 22 § LVU samt möjlig­ heten för socialnämnd att besluta om en tidsbegränsad uppföljning av ett barns förhållanden enligt 11:4 a-c SoL.113 Mellantvånget innebär att den unge ska ha regelbunden kontakt med en särskilt kvalificerad kontaktper­ son som socialnämnden utsett eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. När ett sådant beslut meddelas ska en särskild behandlings - plan finnas.s. 87

421.Barn och unga kan omhändertas enligt 2 § LVU om det p.g.a. för­ hållandet i hemmet finns påtaglig risk för att barnets hälsa och utveck­ ling ska skadas samt enligt 3 § LVU om det p.g.a. eget beteende såsom missbruk, brottslig verksamhet, annat socialt nedbrytande beteende finns påtaglig risk för att dess hälsa och utveckling skadas eller om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32:5 BrB vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk. Vård enligt 2 § LVU rör vanligen yngre barn med litet utrymme för rättslig autonomi. Det innebär att vården i första hand rör gränsdragningen mellans. 87

422.Föräldraansvar och barnets rättigheters. 88

423.vårdnadshavares och socialnämnds befogenheter. I detta sammanhang kans. 88

424.konstateras att socialnämnd vid vård enligt 2 § LVU inte har befogenhets. 88

425.att vidta andra tvångsåtgärder riktade mot barnet än de som följer av FB.s. 88

426.Således är nämndens lagliga utrymme för att begränsa barnets rörelsefrihets. 88

427.inte större än föräldrarnas.114 Socialstyrelsen formulerar barnets rättigheters. 88

428.under LVU-vård enligt följande:115s. 88

429.Vård enligt 3 § LVU rör ofta barn och unga över 15 år med en bety­s. 88

430.dande rättslig autonomi. Det innebär att vården i större utsträckning äns. 88

431.vård enligt 2 § LVU rör gränsdragningen mellan barnets och socialnämndss. 88

432.befogenheter.116s. 88

433.Av 12 § LVU framkommer att det för vård av unga som på någon grunds. 88

434.som anges i 3 § LVU behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska finnass. 88

435.särskilda ungdomshem. Om socialnämnden har beslutat att den unge skas. 88

436.vistas i ett sådant hem ska SiS anvisa plats (11 § LVU). Ansvarsfördel­s. 88

437.ningen mellan stat och kommun framgår av 6:1-4 SoL. Att en viktig grunds. 88

438.för tvångsvård enligt 3 § LVU är brottsligt beteende kan förklara att LVUs. 88

439.medger att en rad tvångsåtgärder, s.k. särskilda befogenheter vidtas mots. 88

440.den unge (15 § LVU), vid vård-på SiS-hem. Αν 15 § LVU följer att:s. 88

441.Sammanfattande kommentar 89 Barns och ungas rörelsefrihetet kan således inskränkas (15 § LVU). Tvångsåtgärderna kan även användas för att begränsa den unges möjlighet att telefonera och ta emot besök och brev (15 a, 19 §§ LVU). Vidare får den unge beredas vård i enskildhet respektive avskildhet (15 b-c §§ LVU). Egendom får omhändertas enligt 16 § LVU, kroppsvisitering respektive ytlig kroppsbesiktning genomföras enligt 17 § LVU, den unge är skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov enligt 17 a § LVU. Påträffas narkotika, andra berusningsmedel eller injektionssprutor utan känd ägare får SiS förstöra eller försälja egendomen (20 § LVU). Tvångsåtgärder får användas endast om de är proportionerliga (20 a § LVU). Beslut fattas av SiS (20 b § LVU). Tre av de åtgärder som vidtas som särskilda befogenhe­ ter är överklagbara till den förvaltningsrätt som meddelat beslut om vård (42 § LVU). De överklagbara befogenheterna är: 1. inskränkningar i rät­ ten att föra telefonsamtal och ta emot besök, 2. vård i enskildhet enligt 15 b § LVU eller avskildhet enligt 15 c § LVU samt 3. förstörande eller försäljning av den unges egendom enligt 20 § LVU. Det innebär att sär­ skilda befogenheter som omfattar bevakning av brev, omhändertagande av egendom, kroppsvisitering och skyldigheten att lämna blod-, urin- eller utandningsprov inte är överklagbara. Socialstyrelsen har tillsynsansvar för verksamheten.117s. 89

Sammanfattande kommentar

1.Gränsdragningen mellan barnets rättigheter i förhållande till vårdnads­ havarens är komplex. I delar förklaras det av att barnrätt är ett rätts­ område där sekelgamla rättsstrukturer möter mänskliga rättigheter av modernare snitt. Exempelvis föreligger så många som nio skilda former för ställföreträdarskap för barn samt ett tiotal skilda åldersgränser av bety­ delse för barns rätt till autonomi och skydd. Vid sidan av 18-årsåldern som styr barnkonventionens barndefinition och då barns omyndighets. 89

2.90 Föräldraansvar och barnets rättigheters. 90

3.upphör (9:1 FB) är den viktigaste gränsen 15 år. Barn kan då agera utans. 90

4.samtycke av vårdnadshavare enligt offentligrättsliga bestämmelser såsoms. 90

5.SoL, deras rättigheter enligt OSL och inom hälso- och sjukvården stärks.s. 90

6.De blir då också straffmyndiga.s. 90

7.Såväl barn som föräldrar omfattas av en rad konventioner om mänsk­s. 90

8.liga rättigheter. Till de viktigaste hör barnkonventionen, EKMR och EU:ss. 90

9.stadga om de grundläggande rättigheterna. Svensk grundlag skyddars. 90

10.numera uttryckligen barns rättigheter. Konventioner och grundlag reglerars. 90

11.vårdnadens yttre gränser dvs. barns och föräldrars rättigheter i förhållandes. 90

12.till det offentliga, t.ex. socialnämnds befogenheter. Däremot ger de få reg­s. 90

13.ler för hur vårdnadens inre gränser dras, dvs. hur barn och föräldrars rättig­s. 90

14.heter förhåller sig till varandra. Vissa riktlinjer härom återfinns i annan lag.s. 90

15.De lagar som vid sidan av FB tydligast påverkar föräldraansvaret är SoLs. 90

16.och LVU samt SkolL som, vid sidan av rätten till undervisning, åläggers. 90

17.barn en med offentligt tvång verkställbar skolplikt.s. 90

18.De allmänna föräldrarättsliga principerna återfinns i 6 kap. FB. Enligts. 90

19.6:1 FB har barnet rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran samts. 90

20.rätt att behandlas med aktning för sin person och egenart liksom rätt atts. 90

21.inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.s. 90

22.Enligt 6:2 FB ansvarar den som har vårdnaden om barnet för att barnetss. 90

23.personliga förhållanden och rättigheter enligt 6:1 FB tillgodoses. I 6:11 FBs. 90

24.stadgas att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma över bar­s. 90

25.net men i takt med barnets stigande ålder ska ta allt större hänsyn till desss. 90

26.synpunkter och önskemål. Vårdnadshavarens ansvar för barnet kommers. 90

27.tydligt till uttryck genom 2010 års regler om strikt skadeståndsansvar förs. 90

28.vårdnadshavare. Den legala vårdnadshavaren har en omfattande bestäm­s. 90

29.manderätt över barnet, så länge LVU inte är tillämplig. Får ett barn stöds. 90

30.enligt SoL eller vård enligt 2 § LVU har socialnämnd inte befogenhet atts. 90

31.vidta andra åtgärder mot barnet än de som följer av FB. Däremot kan ens. 90

32.rad tvångsåtgärder vidtas vid vård enligt 3 § LVU som verkställs i ett hems. 90

33.för särskilt noggrann tillsyn.s. 90

34.Till föräldraansvaret är även skyldigheter kopplade såsom underhålls-s. 90

35.och tillsynsansvar. Tillsynsansvaret omfattar även det äldre barnet soms. 90

36.jämte 6:11 FB har medbestämmande- och självbestämmanderätt i ens. 90

37.rad frågor i förhållande till det offentliga, t.ex. vad gäller att begära stöds. 90

38.enligt SoL, samtycka till hälso- och sjukvård och att förfoga över sekre­s. 90

39.tess enligt OSL. En förutsättning för vårdnadshavarens makt är att dennas. 90

40.utövas inom de rättsliga gränser som föreligger och som ofta formulerass. 90

41.Sammanfattande kommentar 91 som tillsynsansvar. I det ligger respekten för barnets rättigheter enligt bl.a. barnkonventionen.s. 91

42.En utgångspunkt i detta avsnitt har varit att vårdnadshavarna agerar i samförstånd. I det följande diskuteras föräldraansvarets omfattning när vårdnadshavarna inte är överens, alternativt när endast en av dem har del i vårdnaden.s. 91

Föräldraansvar, vårdnadshavare och

föräldrar

Inledning :

1.Välfärdsstatens ansvar och alla ambitioner att stärka barnet som rättighets-s. 3

2.bärande subjekt till trots är vårdnadshavaren föräldraansvarets huvudaktör.s. 3

3.Av aktörerna inom vårdnadsfältet är det vårdnadshavaren som har de flestas. 3

4.lagstadgade rättigheter och skyldigheter. Med undantag av de fåtal falls. 3

5.när någon utses till särskilt förordnad vårdnadshavare förutsätter vårdnads. 3

6.enligt svensk rätt att man är rättslig förälder. I följande avsnitt diskuterass. 3

7.hur en person blir rättslig förälder och därmed har möjlighet att bli vård­s. 3

8.nadshavare. Därefter analyseras vårdnadens omfattning i relation till barnss. 3

9.och vårdnadshavares rättigheter, skyldigheter och ansvar..s. 3

10.Detta kapitel skiljer sig från det förra genom att föräldrarnas legala rela­s. 3

11.tioner till varandra, inte till barnet eller det offentliga, står i centrum. Dets. 3

12.betyder att regelverket för föräldrars samarbete och ansvar för barn analy­s. 3

13.seras i förhållande till vårdnadsformerna gemensam och ensam vårdnad.s. 3

14.Inom ramen för gemensam vårdnad undersöks även hur regelverket påver­s. 3

15.kas av om barnet bor stadigvarande hos en av vårdnadshavarna respektives. 3

16.bor växelvist hos bägge. I likhet med de frågor som behandlades i föregå­s. 3

17.ende kapitel är det områden där sekelgamla rättsliga överväganden ställss. 3

18.mot moderna samhällsfenomen såsom en hög separationsfrekvens och etts. 3

19.alltmer individualiserat föräldraskap.s. 3

20.Det ligger i vårdnadens natur att vårdnadshavarnas lagstadgade rättig­s. 3

21.heter gentemot barnet och varandra normalt utövas i en privatsfär övers. 3

22.vilken rättssystemet endast har begränsat inflytande. I de fall någon famil­s. 3

23.jemedlem väljer att involvera det offentliga, t.ex. genom att ansöka om atts. 3

24.socialnämnd ska godkänna ett avtal om vårdnad, boende och umgänge ellers. 3

25.väcka talan därom, förs det privata över till den offentliga arenan. Dettas. 3

26.gäller också om det offentliga, representerat av socialnämnd, agerar för atts. 3

27.stödja och skydda ett barn med stöd av SoL eller LVU.s. 3

28., Inledning 93 3.1.1 Rättsligtföräldraskap Rättsligt föräldraskap är en förutsättning för att enskilda (med undantag av förordnade vårdnadshavare) ska kunna driva frågor om vårdnad, boende och umgänge och uppkommer enligt svensk rätt i enlighet med reglerna om faderskap och moderskap i 1-3 kap. FB samt reglerna om adoption i 4 kap. FB.s. 93

29.En födande kvinna blir alltid barnets rättsliga mor (1:7 FB). Är en man gift med en kvinna som föder ett barn betraktas han som barnets rättsliga far (1:1 FB).1 Om en man är far till ett barn som en kvinna som han inte är gift med föder måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (1:3 FB). Rättsligt föräldraskap ska som huvudregel motsvara det gene­ tiska. Undantag görs dock, för det första, på så sätt att en födande kvinna alltid betraktas som barnets mor. Som framkommer av NJA 2006 s. 505 gäller det också om barnet tillkommit genom äggdonation. Surrogatmoderskap är inte tillåtet enligt svensk rätt.2s. 93

30.Ett andra undantag är att make/a eller sambo som samtyckt till att assisterad befruktning med någon annans spermier eller ägg i enlighet med GenL utförts på den födande kvinnan betraktas som rättslig förälder (1:8-9 FB). En åtskillnad görs således mellan gifta och ogifta respektive de som är gifta i hetero- respektive homosexuella äktenskap. Är den födande kvinnan heterosexuellt gift blir hennes man automatiskt rättslig far och vårdnadshavare. Är den födande kvinnan ogift (eller gift med en kvinna) ska föräldraskapet för den andra föräldern bekräftas. Ett barn kan också få rättsliga föräldrar genom domstols beslut om adoption.3 Socialnämnden och dess förvaltning har omfattande uppdrag i samband med såväl faststäl­ lande av faderskap (2 kap. FB) som vid adoption (6:12-16 SoL).4s. 93

31.Rättsligt föräldraskap kan inte uppkomma eller upphöra genom ett gängse avtal mellan enskilda. Annorlunda uttryckt är rättsligt föräldraskaps. 93

32.94 Föräldraansvar, vårdnadshavare och föräldrars. 94

33.ett statusförhållande. Statusförhållanden kännetecknas av att det är rätts­s. 94

34.regler — inte kontrahenternas överenskommelser — som är avgörande för atts. 94

35.ett rättsförhållande ska uppstå och för dess rättsliga konsekvenser. Ofta ärs. 94

36.statusförhållanden prejudiciella, dvs. en förutsättning för andra rättsföljder.s. 94

37.Exempelvis är en formell bekräftelse av faderskap (1:4 FB) en förutsätt­s. 94

38.ning för att föräldrarna ska få gemensam vårdnad genom anmälan (6:4s. 94

39.2 st. FB). I takt med välfärdssamhällets liberalisering och individualise­s. 94

40.ring har avtalsmodellen generellt ökat i betydelse på bekostnad av status-s. 94

41.förhållanden.5 Till skillnad från statusförhållanden är avtalsförhållandens. 94

42.horisontella. Enligt juridisk teori ingås avtal mellan två självständiga ochs. 94

43.jämspelta parter som väljer att ingå ett avtal, ett exempel är samboförhål­s. 94

44.landet. Avtalet präglas av att parterna representerar olika intressen som des. 94

45.själva tillvaratar. Medan vårdnadsinstitutets föräldradyad har fått en allts. 94

46.tydligare avtalskaraktär har relationen mellan barn och förälder bibehållits. 94

47.mycket av sin statuskaraktär. Barn-föräldrarelationen är långvarig och ärs. 94

48.under perioder vertikal. Har legala familjeband väl etablerats, kan de såsoms. 94

49.skedde i NJA 2007 s. 684 endast brytas genom negativ faderskaps- ellers. 94

50.moderskapstalan (1:2 FB, 13:2 RB) eller adoption (4 kap. FB). I dessa falls. 94

51.krävs aktiv domstolsmedverkan. Framförallt i samband med en faderskaps-s. 94

52.eller moderskapstalan är kontrahenternas viljeförklaringar av försumbars. 94

53.betydelse för utgången. Det hindrar inte att föräldrarnas viljeinriktning sås. 94

54.länge de är överens, är bestämmande för frågan om vårdnadens reglerings. 94

55.och prövningen av barnets bästa begränsad. Ett exempel är, vid sidan av avs. 94

56.socialnämnd godkända "avtal", anmälan av gemensam vårdnad som intes. 94

57.förutsätter kontroll av barnets bästa (6:4 FB).s. 94

58.Ett barn kan inte ha fler än två rättsliga föräldrar. I "regnbågsfamiljer"s. 94

59.med fyra vuxna kan inte fler än två av dessa ha en rättslig relation till bar­s. 94

60.net. Det förekommer även att barn har nära relationer med andra vuxnas. 94

61.som har en föräldraliknande roll, t.ex. familjehemsföräldrar eller styvför­s. 94

62.äldrar. Dessa former av "föräldraskap" kännetecknas av att det inte förelig­s. 94

63.ger någon självständig rättslig relation mellan barn och den vuxne. Iställets. 94

64.baseras familjehemsföräldrarnas föräldraskap på ett avtal med ansvarigs. 94

65.socialnämnd (6:6 b SoL). Ett styvförälderskap bygger på relation med dens. 94

66.rättsliga föräldern. Familjehemsföräldrar eller styvföräldrar har därmeds. 94

67.ingen autonom rättslig relation till barnet. För att en sådan ska uppstå krävss. 94

68.Gemensam och ensam vårdnad 95 att de blir särskilt förordnade vårdnadshavare eller adopterar barnet. Den principiellt största skillnaden gentemot att vara rättslig förälder är att man inte har talerätt i mål om vårdnad, boende och umgänge. En styvförälder, fosterförälder eller genetisk förälder som inte fått sitt föräldraskap rättsligt fastställt kan således inte självständigt agera för att bli vårdnadshavare. Inte heller kan man t.ex. företräda barnet, skriva in det i skola, ansöka om pass eller hälso- och sjukvård för dess räkning.s. 95

Gemensam och ensam vårdnad :

1.Gemensam vårdnad är den helt dominerande vårdnadsformen i svensk rätt även om ensam vårdnad förekommer som en undantagslösning. Bland hemmaboende barn 1—17 år har 93 procent två vårdnadshavare.6 Vårdna­ den blir automatiskt gemensam om föräldrarna är gifta med varandra vid barnets födelse (6:3 1 st. FB). För de 65 procent av nyfödda som har ogifta föräldrar måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (1:3 FB). Därefter kan vårdnaden bli gemensam genom anmälan (6:4 2 st. FB). Så gott som alla ogifta samboende föräldrar, 97 procent, anmäler gemen­ sam vårdnad. Inkluderas ogifta föräldrar som inte bor tillsammans uppgår andelen till 92 procent. Av Socialstyrelsens redovisning för insatser inom familjerätten under 2012 framgår att:7 För de åtta procent av barnen med ogifta föräldrar för vilka ingen anmälan om gemensam vårdnad görs i samband med födelsen är mamman ensam vårdnadshavare (6:3 1 st. FB). Det saknas aktuell forskning som kan för­s. 95

2.96 Föräldraansvar, vårdnadshavare och föräldrar -s. 96

3.klara varför inte alla samboende föräldrar anmäler gemensam vårdnad. Ärs. 96

4.1997 var Socialstyrelsens uppfattning att den vanligaste förklaringen vars. 96

5.att samboföräldrarna avvaktade med att anmäla gemensam vårdnad för atts. 96

6."slippa" föräldraförsäkringens nyinförda pappamånad.8 Gifter sig föräld­s. 96

7.rarna efter det att barnet är fött blir vårdnaden gemensam i samband meds. 96

8.vigseln. Skiljer sig föräldrarna, står barnet även därefter under bägge för­s. 96

9.äldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses genoms. 96

10.dom eller av socialnämnd godkänt avtal (6:3 2 st. FB).s. 96

11.Lever inte föräldrarna tillsammans kan även barnets boende reglerass. 96

12.inom ramen för gemensam vårdnad (6:14 a FB). Barnet kan då bo sta­s. 96

13.digvarande med en av föräldrarna och ha umgänge med den andra ellers. 96

14.bo växelvist ungefär lika mycket med bägge. Enligt SCB har andelen barns. 96

15.som bor med en förälder men där vårdnaden är gemensam ökat:9s. 96

16.Av citatet framkommer att majoriteten av barnen med separerade föräldrars. 96

17.har bägge sina föräldrar som gemensamma vårdnadshavare. Då det i för­s. 96

18.hållande till antalet separationer är ett begränsat antal tvister som avgörs avs. 96

19.domstol har det stora flertalet gemensam vårdnad till följd av föräldrarnass. 96

20.överenskommelser.s. 96

21.Understrykas bör att gemensam vårdnad inte förutsätter växelvist boende.s. 96

22.Gemensam vårdnad innebär att bägge föräldrarna har del av de rättigheters. 96

23.och skyldigheter som vårdnaden omfattar. Den rättsliga vårdnaden behövers. 96

24.' Gemensam och ensam vårdnad 97 inte ha samband med den faktiska omvårdnaden av barnet. Cirka 30-40 procent av barn med särlevande föräldrar bor växelvist. Det har spekulerats i att växelvist boende kommer att bli alltmer normerande.10s. 97

25.Vårdnaden kan även tillkomma en eller två särskilt förordnade vård­ nadshavare. Vårdnadens omfattning är dock densamma antingen den utövas av föräldrarna eller av särskilt förordnade vårdnadshavare. 3.2.1 Beslutanderätten vid gemensam vårdnad Utgångspunkten vid gemensam vårdnad är att vårdnadshavarna ska utöva de rättigheter, skyldigheter och ansvar som vårdnaden omfattar gemensamt. I 6:13 FB återfinns de grundläggande reglerna om barns och vårdnads­ havares rättigheter, vårdnadshavares och föräldrars ansvar samt föräldrars inbördes samarbete. Av 6:13 FB framkommer att: Bestämmelsen motsvarades tidigare av 6:5 FB, som i sin tur byggde på 7 § LBiÄ. Detta lagrum tillkom i samband med att gemensam vårdnad infördes för gifta föräldrar år 1920 och bägge föräldrarnas delaktighet blev nödvändig för ett vårdnadsbesluts giltighet. Bestämmelsen i 7 § LBiÄ reglerade förhållandena när den ena av två gifta föräldrar genom frånvaro, sjukdom eller annan orsak var förhindrad att delta i beslutet och det inte utan olägenhet kunde uppskjutas.11 Det är uppenbart att 2010-talets famil­ jemönster, som innebär att endast en av de gemensamma vårdnadshavarna regelmässigt utövar den faktiska vårdnaden, inte var i åtanke vid LBiÄ:s tillkomst. Ömfattningen av respektive förälders befogenheter diskuterades åter i samband med att gemensam vårdnad möjliggjordes för ogifta och frånskilda föräldrar år 1977. I lagmotiven anfördes då följande:12s. 97

26.98 Föräldraansvar, vårdnadshavare och föräldrars. 98

27.Vid remissbehandlingen av förslaget framkom farhågor för att barnens. 98

28.skulle känna sig otrygga p.g.a. de konflikter som gemensam vårdnad i dessas. 98

29.fall skulle kunna medföra. Som exempel nämndes stridigheter om skolgångs. 98

30.och sommarvistelse. Farhågorna ledde dock inte till någon närmare lagre­s. 98

31.glering. Istället betonades att föräldrar som valde gemensam vårdnad skulles. 98

32.vara inställda på att samarbeta. Det framhölls även att konflikter förekoms. 98

33.också när föräldrar lever tillsammans.13 Departementschefen betonade atts. 98

34.det i praktiken inte kunde krävas av föräldrar, som inte levde tillsammans,s. 98

35.att de i samråd skulle bestämma om varje vårdnadsåtgärd. När det vars. 98

36.fråga om mera vardagliga angelägenheter ansåg departementschefen atts. 98

37.sådana frågor skulle kunna avgöras av den av föräldrarna som var närmasts. 98

38.till hands, oberoende av om den andre föräldern var legal vårdnadshavare.s. 98

39.Samråd skulle alltså endast krävas i samband med mer ingripande beslut.s. 98

40.Men också då skulle det finnas vissa möjligheter för endast den ena avs. 98

41.föräldrarna att ensam fatta beslut. Sådana möjligheter ansågs följa av dåva­s. 98

42.rande 6:5 FB, nuvarande 6:13s. 98

43.Vid gemensam vårdnad är det enligt 6:13 FB få beslut som en vårdnads­s. 98

44.havare formellt kan fatta ensam. Frågan om vilka beslut som inte krävers. 98

45.bägge vårdnadshavarnas samtycke enligt 6:13 FB är svårgreppbar. Vanligens. 98

46.tas fasta på uttrycket "inte är av ingripande betydelse". Att en vårdnads­s. 98

47.havare ska vara delaktig i beslut rörande barn anses gälla oavsett hur dens. 98

48.faktiska kontakten mellan barn och vårdnadshavare ser ut. Det betyder atts. 98

49.en vårdnadshavare som inte bor med barnet kan ha ett stort rättsligt infly­s. 98

50.tande över dess liv. I ett stort antal författningar och deras förarbeten hän­s. 98

51.visas till 6:13 FB.15 Regeringen har framhållit att bestämmelserna i 6:13s. 98

52.FB inte bör ändras men att man i annan lagstiftning kan modifiera kravets. 98

53.på bägge vårdnadshavarnas samtycke.16 Det innebär att det i ett antal andras. 98

54.lagar ges alternativa konfliktlösnings- och ansvarsfördelningsregler. Någras. 98

55.exempel är:s. 98

56.Gemensam och ensam vårdnad 99 • psykiatrisk och psykologisk vård, kontaktperson eller kontaktpersons. 99

57.enligt SoL (6:13 a FB), • särskild företrädare för barn (2 § lag om särskild företrädare för barn), • underhållsbidrag och underhållsstöd (7:2 FB, 18:15 SFB), • barnomsorg och förskola.17 Vårdnaden kan övergå till en av föräldrarna p.g.a. att den andre är varaktigt förhindrad från att utöva vårdnaden (6:8 a FB). Att en vårdnadshavare inte går att nå innebär dock inte att den vårdnadshavare som utövar den fak­ tiska vårdnaden får ett större mandat för att fatta beslut för barnets räkning än vad som framkommer av 6:13 FB. Barns rätt till hälso- och sjukvård är frågor där vårdnadshavarnas rättighe­ ter ges stort utrymme. Det innebär att var och en av vårdnadshavarna har en vetorätt mot att barnet medges vård. Det gäller även vårdnadshavare som inte bor med barnet och som misstänkts för övergrepp mot barnet.18 Kravet på bägge vårdnadshavarnas samtycke vad gäller psykiatrisk och psy­ kologisk behandling har modifierats på så sätt att socialnämnd har fått befogenhet att avgöra dessa frågor. Detta framkommer av 6:13 a FB, i kraft 1 maj 2012, som syftar till att stärka barnets rätt till vård och sociala insat­ ser.19 I 6:13 a FB stadgas att:s. 99

58.100 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrar -s. 100

59.Enligt förarbetena syftar bestämmelsen till att åtgärda de problem ochs. 100

60.nackdelar för ett barn som regeringen ansåg att kravet på vårdnadshavaress. 100

61.enighet kan ge upphov till när vårdnadshavarna inte kan komma överens.20s. 100

62.I klartext innebär dessa problem att barn riskerar att inte få vård eller soci­s. 100

63.ala insatser alternativt att professionella grupper tvingas tangera de rätts­s. 100

64.liga gränserna för sin verksamhet. Av 6:13 a FB framkommer att social­s. 100

65.nämnd på begäran av en av vårdnadshavarna ges mandat att fatta besluts. 100

66.om att barnet ska bli föremål för psykiatrisk eller psykologisk utrednings. 100

67.eller behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen. Ett förslag oms. 100

68.att var och en av vårdnadshavarna skulle ges rätt att själv tillsammans meds. 100

69.vårdgivaren fatta beslut om barnet ska genomgå behandling avvisades meds. 100

70.följande motivering:21s. 100

71.Den nystiftade 6:13 a FB omfattar inte somatisk hälso- och sjukvård utans. 100

72.här gäller fortsatt att barnets bägge vårdnadshavare måste ges möjlighet atts. 100

73.samtycka innan barnet får vård.22 JO har i ett beslut från 2011 kritiserats. 100

74.Socialstyrelsen för att ha nöjt sig med en underskrift av en av vårdnads-s. 100

75.Gemensam och ensam vårdnad 101 havarna när skolelever erbjöds vaccinering mot den s.k. svininfluensan. JO framhåller att:23 . Kritiken till trots innebär JO:s bedömning alltså inte att samtycke från bägge vårdnadshavarna är en förutsättning för att ett icke-beslutskompetent barn ska få somatisk hälso- och sjukvård. I det yttrande från Socialsty­ relsen som JO kritiserat anförs att:24 Av citatet framgår att Socialstyrelsen har en något mer flexibel syn än JO på vilket utrymme vårdnadshavarnas rättigheter ska ges. Enligt Socialsty­ relsen torde vårdpersonal kunna godta en vårdnadshavares uppfattning så länge det inte finns skäl att tro att den andra vårdnadshavaren motsätter sig vården. Också enligt JO kan vårdpersonal godta en muntlig uppgift om att samtycke föreligger. JO ger inte riktlinjer för hur denna bedömning ska ske. I det svenska rättskällesystemet är det oklart vilket organ som har högst auktoritet i dessa frågor. —s. 101

76.102 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 102

77.Till de rättigheter som följer med vårdnad hör rätten att bestämma var bar­s. 102

78.net ska bo.25 Beslutanderätten vid gemensam vårdnad kan söm framkom­s. 102

79.mit aktualiseras i förhållande till barnets rättigheter om ett barn önskars. 102

80.flytta hemifrån alternativt få vård och stöd enligt SoL. Rättsläget vad gällers. 102

81.barns vistelse med stöd av SoL har tydliggjorts genom 2013 års ändringar.s. 102

82.Härav framkommer att barn över 15 år självständigt ansöker om och sam­s. 102

83.tycker till kontaktperson och kontaktfamilj (3:6 a, 3:6 b SoL). Av 6:13 as. 102

84.FB framkommer att kontaktperson och kontaktfamilj för barn under 15 års. 102

85.efter beslut av socialnämnd kan utses också om en av de två vårdnadsha­s. 102

86.varna motsätter sig det.s. 102

87.Beslut om boende betraktas som beslut av omfattande betydelse för bar­s. 102

88.net och som därför kräver bägge vårdnadshavarnas medverkan. Det hindrars. 102

89.inte att tvister om boende enligt 6:14 a FB slits genom dom eller avtals. 102

90.om vein av två vårdnadshavare barnet ska bo tillsammans med, inte var.26s. 102

91.Av rättspraxis framkommer att det inte finns någon entydig bild av vilkas. 102

92.konsekvenser som drabbar en boförälder som flyttar med barnet utan dens. 102

93.andra vårdnadshavarens samtycke. Också om en boförälder flyttar meds. 102

94.mot den andre vårdnadshavarens vilja så kan prövningen av barnets bästas. 102

95.medföra att den flyttande boföräldern behåller boendet.27 -s. 102

96.Vid gemensam vårdnad ska som huvudregel en flyttningsanmälan skri­s. 102

97.vas under av bägge vårdnadshavarna. I 30 § folkbokföringslagen (1991:481;s. 102

98.FBL) stadgas att:s. 102

99.Saknas en underskrift avvisas inte anmälan men Skatteverket inleder istäl­s. 102

100.let en utredning om var barnet ska vara folkbokfört. För att kunna över­s. 102

101.klaga ett beslut till följd av en sådan utredning krävs att vårdnadshavarnas. 102

102.är överens.28 Europadomstolen har funnit att det inte behöver utgöra etts. 102

103.Gemensam och ensam vårdnad 103 brott mot artikel 8 EKMR om rätt till privat- och familjeliv att mot en vårdnadshavares vilja ändra ett barns folkbokföring.29s. 103

104.Frågan om gränsdragningen mellan vårdnadshavares tillsynsansvar när barnet vistas hos den andra vårdnadshavaren har prövats i RH 1996:144 och RH 1999:129. Avgörandena som rör frågor om skadegörelse, hemfridsbrott och misshandel samt invändning om ansvarsfrihet p.g.a. att en nödsituation skulle föreligga, illustrerar dessa problem. Också i RH 1999:129 ges skyddet mot hemfridsbrott företräde framför en vårdnadshavares tillsynsansvar. Av avgörandena kan utläsas att en vårdnadshavare endast kan utöva ett begränsat tillsynsansvar när barnet är hos den andre vårdnadshavaren.s. 103

105.Vad gäller frågor om pass, som har ett samband med barns boende om det är fråga om flytt utomlands, så krävs bägge vårdnadshavarnas samtycke och underskrift. Föreligger synnerliga skäl kan pass utfärdas utan bägge vårdnadshavarnas samtycke (7:2 PassL). De situationer som diskuteras i förarbetena rör vårdnadshavare som vistas i ett annat land och det är uppen­ bart att dennes^ medgivande annars skulle ha lämnats eller om barnet vistas i ett familjehem med stöd av SoL eller LVŮ och den naturliga kontakten med vårdnadshavarna kan anses bruten.30 Yttrande ska inhämtas från den kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört, den kommun barnet har starkast anknytning till. Ett yttrande behöver docks. 103

106.104 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 104

107.inte inhämtas, om det är uppenbart att passansökan ska bifallas (3 § 2 st.s. 104

108.passförordningen 1979:664).s. 104

109.Frågan om det fanns synnerliga skäl för att mot en vårdnadshavares viljas. 104

110.utfärda pass för ett underårigt barn har prövats i RÅ 1987 ref. 127. I rätts­s. 104

111.fallet framhöll RegR bl.a. att stor restriktivitet bör iakttas med att utfärdas. 104

112.pass mot en vårdnadshavares klart uttalade vilja samt att barnets ålder,s. 104

113.behov och egna önskningar bör ges en avgörande betydelse. Att reglernas. 104

114.tillämpas restriktivt framkommer även av KamR i Stockholms bedömnings. 104

115.i mål rörande en familjehemsplacerad 17-årings passinnehav.31s. 104

116.En orsak till att frågor om pass är laddade är sambandet mellan barnetss. 104

117.passinnehav och risken för egenmäktiga bortföranden. Brottet egenmäktig­s. 104

118.het med barn innebär att någon obehörigen skiljer ett barn under 15 år fråns. 104

119.den som har vårdnaden om det (7:4 1 st. 1 m. BrB).s. 104

120.Det är något oklart om bestämmelsen om egenmäktighet med barn syftars. 104

121.till att ge barnet ett straffrättsligt skydd mot att bli skilt från vårdnadshava­s. 104

122.ren eller om det är vårdnadshavarens rättigheter som skyddas. I äldre för­s. 104

123.arbeten betonades vårdnadshavarens rättigheter. Brottet karaktäriseradess. 104

124.Gemensam och ensam vårdnad 105 då som att barnets vårdnadshavare mot sin vilja skilts från det.42 I samband med senare lagstiftning framhålls barnets straffrättsliga skydd. Det förkla­ ras av att brottet egenmäktighet med barn sedan 1983 även omfattar barn som vårdas med stöd av LVU (7:4 2 st. BrB).33 Eftersom ett omhänderta­ gande enligt LVU inte innebär att den legala vårdnaden frångår vårdnads­ havaren, var det därmed inte längre möjligt att förklara 7:4 2 st. BrB med det resonemang om skydd för vårdnadshavarens rättigheter som anförts vid stiftandet av 7:4 1 st. BrB. Istället betonades nu barnets rätt till skydd. Det framkommer dock inte att betoningen av barnets straffrättsliga skydd var avsett att ersätta vårdnadshavarens. Snarare skulle barnets rätt till skydd mot egenmäktighet utgöra ett komplement till vårdnadshavarens.34 Denna inställning finner visst stöd i HD:s praxis. HD har i NJA 1995 s. 269 fun­ nit att egenmäktighet med barn är ett brott mot vårdnadshavare såväl som barn och tillerkänt vårdnadshavaren ersättning för personskada, psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader. Barnet har i RH 2006:75 tillerkänts ersättning för kränkning efter det att en förälder dömts för grov egenmäktighet med barn. Vid gemensam vårdnad är skyddet mot egenmäktiga kvarhållanden så gott som obefintligt. Vid gemensam vårdnad utgör det inte heller egenmäktighet med barn att inte återföra barnet till boföräldern efter umgänge. Det är med andra ord inte möjligt att ålägga den vårdnadshavare som vid gemensam vårdnad egenmäktigt kvarhöll ett barn straffrättsligt ansvar.35 I SOU 2011:85 Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn föreslåss. 105

125.106 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 106

126.att bestämmelsen om straffansvaret för egenmäktighet med barn ändras sås. 106

127.att straff ska kunna inträda om en av barnets vårdnadshavare utan beak-s. 106

128.tansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren.s. 106

129.Det innebär att straffansvaret även skulle omfatta olovliga kvarhållandens. 106

130.vid gemensam vårdnad.36s. 106

131.Barns skolgång, inklusive förskoleklass för sexåringar, anses utgöra besluts. 106

132.av mer ingripande betydelse för barnets framtid. Det betyder att vård­s. 106

133.nadshavarna som huvudregel måste vara ense om inskrivning och byte avs. 106

134.skolplats.37 Skolinspektionens uppfattning är dock att undantag kan görass. 106

135.om oenighet mellan vårdnadshavarna äventyrar barnets rätt till utbildning.s. 106

136.Frågan var aktuell i en anmälan mot Karl Johansskolan.38s. 106

137.Skolinspektionen avstod med följande motivering från att kritisera kom­s. 106

138.munen. —s. 106

139.S kolinspektionens ställningstagande är nydanande i förhållande till tidi­s. 106

140.gare JO-beslut och doktrin som betonat vårdnadshavares rättigheter fram­s. 106

141.Gemensam och ensam vårdnad 107 för barnets.39 Såväl JO som Skolinspektionen har gjort bedömningen att placeringen av ett barn i förskolan normalt är att anse som en del av den dagliga omsorgen.40 Därmed kräver beslut om förskola inte att bägge vård­ nadshavarna medverkar. Det förklaras av att förskoleverksamheten enligt 8:5 SkolL ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräld­ rarnas arbete eller studier eller barnets eget behov. Beslut om förskola ses därmed inte som en fråga av ingripande betydelse utan som daglig omsorg. Det innebär att den av vårdnadshavarna som barnet är folkbokförd hos ensam kan fatta beslut om att skriva in och ut ett barn ur förskolan.41 JO har således kritiserat en kommun som återkallat ett beviljat byte av förskola.42 Ytterligare en fråga där oenighet vårdnadshavarna emellan kan påverka barnets rättigheter är om Barn- och elevombudet väljer att väcka en ska­ deståndstalan mot skolhuvudmannen p.g.a. kränkningar som barnet fått utstå. I 2010 års SkolL sätts den ålder vid vilken en elev själv kan begära Barn- och elevombudets assistans till 16 år (6:15 SkolL). Det är en sänk­ ning med två år i förhållande till den tidigare skollagen. Den nya ålders­ gränsen är lägre än den 18-årsgräns som föreskrivs i 6:2 DiskL, något hög i förhållande till den 15-årsgräns som återfinns i social- och straffrättsliga frågor (t.ex. 11:10 SoL) men väl i linje med den 16-årsgräns som gäller i svensk civilrättslig barnrätt, t.ex. vad gäller rätt att disponera över egen inkomst. Vad gäller yngre barn förefaller möjligheten för Skolinspektionen att agera med stöd av endast en vårdnadshavare öka.43 Här har kraven i dens. 107

142.108 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 108

143.tidigare skollagen (1985:1100) enligt vilka det "för barn under 18 år soms. 108

144.inte har ingått äktenskap krävs vårdnadshavarens eller vårdnadshavarnass. 108

145.medgivande" ändrats till "vårdnadshavares medgivande" (6:15 SkolL).44s. 108

146.3.2.2 Beslutanderätt ochfolkbokföring vid växelvis boendes. 108

147.Växelvis boende inom ramen för gemensam vårdnad har blivit allt vanligare.s. 108

148.Enligt uppgift bor 30 till 40 procent av barn med separerade föräldrar växel-s. 108

149.vist.45 Också vid växelvis boende är det 6:13 FB och 6:13 a FB som reglerars. 108

150.vårdnadshavarnas samarbete. Ett antal frågor får dock en särskild komplex­s. 108

151.itet vid växelvis boende. Hit hör frågor om barns folkbokföring vid växelvists. 108

152.boende. Vikten av men också komplexiteten av beslut om folkbokförings. 108

153.förklaras för det första av att beslut om ändring av folkbokföring är oav­s. 108

154.hängigt av domstolsbeslut om vårdnad, boende och umgänge, för det andras. 108

155.av att folkbokföring är prejudiciell för frågor om fastställande av vem soms. 108

156.är boendeförälder vid växelvist boende. Ett konkret exempel är att folkbok­s. 108

157.föringen styr vem av vårdnadshavarna som bestämmer över barnomsorg.46s. 108

158.För det fallet att vårdnaden är gemensam och barnet bor växelvis likas. 108

159.mycket hos sina föräldrar, kan de inte själva bestämma om ändring av bar­s. 108

160.nets folkbokföring. Av SOU 2009:75 Folkbokföringsutredningen, liksom avs. 108

161.RA 1997 ref. 8 framkommer att man vid växelboende har utvecklat ens. 108

162.princip som innebär att tillbringar barnet 40-60 procent av sin dygnsvilas. 108

163.i ett hem där det tidigare bott stadigvarande folkbokförs det där. Om för­s. 108

164.delningen är en annan eller ingendera förälder bor kvar folkbokförs barnets. 108

165.där det tillbringar flest dygnsvilor. Fördelas dessa lika görs en skönsmässigs. 108

166.bedömning med beaktande av: 1) närhet till barnets skola eller förskola,s. 108

167.2) närhet till barnets fritidsaktiviteter och sociala nätverk, 3) om något avs. 108

168.föräldrahemmen ligger i samma område som barnet tidigare bott i. Kans. 108

169.barnets bosättning inte bestämmas med hjälp av dessa kriterier kan en doms. 108

170.eller avtal om ensam vårdnad eller stadigvarande boende bli avgörande.s. 108

171.Från den 1 januari 2014 folkbokförs barn hos den av vårdnadshavarna soms. 108

172.de båda kommit överens om.47 Som framkommit ska vid gemensam vård-s. 108

173.Gemensam och ensam vårdnad 109 nad såväl en flyttningsanmälan som ett överklagande av beslut om folkbok­ föring, som huvudregel, skrivas under av bägge vårdnadshavarna.48 Europa­ domstolen har funnit att det inte behöver utgöra ett brott mot EKMR att ändra ett barns folkbokföring mot en vårdnadshavares vilja:49 Europadomstolen framhåller att ändringen av barnets folkbokföring inte påverkade de i målet aktuella rättsprocesserna om vårdnad och umgänge. Givet den betydelse som folkbokföringen har vid växelvis boende är det oklart vilken bäring Europadomstolens dom har för rättsfrågor som styrs av folkbokföring. Ett exempel är RÅ 2008 ref. 34 om vårdbidrag. Folkbokföring kan också få betydelse för underhållsfrågor då underhålls­ skyldighet gentemot barn inte är kopplad till vårdnaden om barnet utan till föräldraskapet och boende. En förutsättning för underhållsbidrag enligt 7 kap. FB är att föräldrarna inte bor tillsammans. Rätt till underhållsbidrag vid växelvist boende är för närvarande föremål för prövning.50 Underhålls­ stöd betalas som huvudregel ut till den som är boförälder (18:15-16 SFB, 18:25 SFB) men utgår även vid växelvist boende. 3.2.3 Vårdnadens omfattning vid ensam vårdnad Som framkommit är det ovanligt att barn i Sverige endast har en vårdnads­ havare men det förekommer. Enligt Statistiska centralbyrån har sju procent av barnen i Sverige endast en vårdnadshavare.51s. 109

174.110 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 110

175.Enligt gällande rätt kan en förälder ha ensam vårdnad i tre typsitua­s. 110

176.tioner. Den första av dessa är när föräldrarna är ogifta och de tillhör des. 110

177.åtta procent som inte anmält gemensam vårdnad.52 Mamman är då ensams. 110

178.vårdnadshavare (6:3 FB). Den andra situationen är när mamman eller pap­s. 110

179.pan tilldömts ensam vårdnad av domstol eller ingått ett av socialnämnds. 110

180.godkänt avtal härom (6:5-6 FB). Den tredje situationen är när en av för­s. 110

181.äldrarna dött och vårdnaden dessförinnan var gemensam. Den andre föräl­s. 110

182.dern blir då ensam vårdnadshavare (6:9 FB).s. 110

183.Den viktigaste rättigheten för en förälder som inte har del av vårdna­s. 110

184.den är att han eller hon, i egenskap av rättslig förälder som enda enskild,s. 110

185.är taleberättigad i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Är umgänges. 110

186.utdömt eller avtalat har en umgängesförälder rätt till umgänge. Vård­s. 110

187.nadshavares befogenheter i samband med umgänge är begränsade. Oms. 110

188.umgänge fastställts genom dom eller avtal, begränsas vårdnadshavares rät­s. 110

189.tigheter till rätt att få besked om klockslag och datum för umgänget. Vidares. 110

190.föreligger ömsesidig arvsrätt mellan barn och förälder. Den enda rättsligts. 110

191.reglerade skyldigheten mot barnet en förälder som inte är vårdnadshavares. 110

192.har är underhållsskyldighet gentemot barnet. :s. 110

193.Umgänge är, vid sidan av talerätt, den viktigaste rättigheten en förälders. 110

194.som är skild från vårdnaden har. Det rättsliga kriteriet för att domstol skas. 110

195.medge yrkat umgänge eller socialnämnd ska godkänna ett avtal härom, ärs. 110

196.barnets bästa enligt 6:2 a FB. Som huvudregel betraktas umgänge som bras. 110

197.för barn. Av samtliga barn som har särlevande föräldrar träffar 68 procents. 110

198.den frånlevande föräldern åtminstone någon gång i månaden och ungefärs. 110

199.en fjärdedel av barnen träffar föräldern varje vecka. Ju äldre barn, destos. 110

200.mindre umgänge.53 I lagtext formuleras umgänge som en rättighet för bar­s. 110

201.net. Av 6:15 FB framkommer således:s. 110

202.Gemensam och ensam vårdnad 111 Oaktat lagtextens utformning saknar såväl barn som den som barnet bor hos legala verktyg för att kunna genomdriva ett umgänge mot umgängesförälderns vilja. Att den som är bärare av skyldigheter i samband med umgänge vid ensam vårdnad är vårdnadshavaren och vid gemensam vård­ nad boendeföräldern framkommer av verkställighetsreglerna i 21 kap. FB. Rätten kan även ge andra föreskrifter i samband med umgänge. Det fram­ kommer av NJA 1990 s. 219. De legala sanktioner som kan drabba en vårdnadshavare som inte fullföljer sin skyldighet att tillse barnets behov av umgänge är verkställighet genom i första hand vite (21:3 FB). Till det kommer att vid en prövning av vårdnadsövergång mellan föräldrarna ska rätten även fästa avseende vid om vårdnadshavaren uppfyllt sin skyldighet att tillse att umgänget fungerars. 111

203.(6:2 a FB). (Se vidare 4.5.1 och 5.8.1.) Enligt 6:15 FB åläggs vårdnadshavare och boendeförälder att, om inte sär­ skilda skäl talar emot det, lämna sådana upplysningar rörande barnet som kan främja umgänge och kontakt. Vad som ska förstås med "särskilda skäl" varierar. Exempelvis kan kontaktförbud enligt lag (2011:487) om kontakt­ förbud utgöra ett särskilt skäl mot att vårdnadshavaren åläggs att informeras. 111

204.Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrar :s. 112

205.den andra föräldern om t.ex. barnets och sin egen adress.54 En delförklarings. 112

206.till vårdnadshavarens informationsplikt är att utformningen av sekretess­s. 112

207.lagstiftningen i princip medför att det endast är vårdnadshavaren som hars. 112

208.rätt att ta del av sekretessbelagda uppgifter rörande barnet från t.ex. för­s. 112

209.skola, skola och sjukvård (12:3 OSL). Denna regel är inte utan undantag.s. 112

210.Det finns således ett visst utrymme för att lämna uppgifter till förälder soms. 112

211.inte har del i vårdnaden.55 En förutsättning är dock att utlämnandet intes. 112

212.bedöms riskera att leda till men och skada för de berörda.s. 112

213.Möjligen skulle en vårdnadshavare kunna fullfölja sin informationsplikts. 112

214.enligt 6:15 FB genom att generellt efterge sekretess till skydd för barnet is. 112

215.förhållande till den andre föräldern. Ett sådant medgivande skulle kunnas. 112

216.ske genom att vårdnadshavaren meddelade aktuella myndigheter att föräl­s. 112

217.dern, som inte har del i vårdnaden, har rätt att ta del av relevanta uppgifters. 112

218.om sitt barn som om han eller hon vore vårdnadshavare. Det är sedan upps. 112

219.till myndigheten att göra en gängse prövning innan uppgifterna lämnas ut.s. 112

220.En fördel med ett sådant arrangemang är att latenta konfliktgrunder mel­s. 112

221.lan föräldrarna skulle begränsas. Också det förhållandet att upplysnings-s. 112

222.skyldigheten enligt 6:15 FB primärt ska avse viktigare händelser, såsoms. 112

223.adressändringar eller hospitalisering, talar för en sådan mindre konfliktska-s. 112

224.pande lösning.56s. 112

225.För att ett barn ska få tillgång till pass krävs som huvudregel vårdnads­s. 112

226.havarens medgivande. En fråga är om umgängesföräldrar som inte har dels. 112

227.i vårdnaden kan kräva att få disponera barnets pass. För de fall inga geogra­s. 112

228.fiska begränsningar gäller i umgängets omfattning, torde svaret, med vissas. 112

229.modifikationer, vara "ja". Modifikationerna består i att umgängesförälderns. 112

230.inte kan kräva att barnet regelmässigt medför pass för kortare umgängen.s. 112

231.Däremot bör umgängesföräldern få tillgång till barnets pass för semester­s. 112

232.resor. Ytterligare en situation där tvekan råder är om vårdnadshavaren upp­s. 112

233.fattar det som oförenligt med sitt tillsynsansvar att medverka till att barnets. 112

234.reser utomlands. Så är främst fallet när fara för egenmäktighet föreligger.s. 112

235.Vårdnadshavares tillsynsansvar är centralt för konstruktionen av de rät­s. 112

236.tigheter och skyldigheter som följer med vårdnad. En förälder som inte ärs. 112

237.Gemensam och ensam vårdnad 113 vårdnadshavare omfattas inte av detta ansvar. Frågan om icke-vårdnadshavares tillsynsansvar vid umgänge diskuterades i samband med en tidigare skärpning av vårdnadshavares tillsynsansvar enligt 6:2 2 st. FB.57 Departe­ mentschefen var då negativ till att vårdnadshavaren skulle drabbas av ett skadeståndsansvar för skada som barnet orsakat under umgänge. Tanken på att umgängesföräldern, i likhet med vårdnadshavaren, skulle åläggas en lagstadgad tillsynsplikt avvisades.58 I specialmotiveringen anfördes att:59 Av uttalandet framkommer dels att vårdnadshavaren anses ha uppfyllt sitt ansvar när barnet överlämnas till umgängesföräldern, dels att det är tvek­ samt om någon av föräldrarna, vårdnadshavaren eller umgängesföräldern, har tillsynsansvar för barnet vid umgänge med en förälder som inte är vård­ nadshavare. Vårdnadshavaren anses normalt ha fullgjort sitt tillsynsansvar genom att överlämna barnet för umgänge med den umgängesberättigade föräldern. Umgängesföräldern har dock endast vad som betecknas som "begränsad tillsyn". Frågan är då vilket ansvar som kan åläggas en umgäng­ esförälder. I de citerade förarbetena hänvisas till "allmänna skadestånds­ rättsliga regler". Tyvärr, redogörs inte närmare för enligt vilka sådana ansvar kan aktualiseras. I propositionen antyds att umgängesförälderns ansvar skulle vara kontraktsmässigt grundat. Detta motsägs av det faktum att ett verkställbart umgänge måste fastställas av domstol i ett indispositivt förfa­ rande alternativt genom ett av socialnämnd godkänt avtal. Umgänge med barn enligt FB är således inte ett kontrakt i gängse mening.60s. 113

238.114 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 114

239.Den som har tillfällig vård om barn, t.ex. personal på daghem, svarars. 114

240.för oaktsam underlåtenhet att utöva tillsyn över barnen (2:1 SkL). Dettas. 114

241.ansvar kan, till skillnad från umgängesförälderns, rimligen hänföras till etts. 114

242.kontraktsförhållande med vårdnadshavaren.61 Även umgängesförälderss. 114

243.ansvar faller rimligen under det allmänna stadgandet i 2:1 SkL, dvs. ens. 114

244.umgängesförälder svarar för oaktsam underlåtenhet.62 Däremot omfattass. 114

245.som sagt inte umgängesföräldrar av det särskilda tillsynsansvaret enligt 6:2s. 114

246.2 st. FB. Det medför att barnet har ett sämre legalt skydd när det vistas hoss. 114

247.en förälder som inte är vårdnadshavare än när det är hos en förälder som ärs. 114

248.det. (Se ovan 2.3.4.1.)s. 114

249.Ytterligare en fråga är hur umgängesförälderns ansvar för "begränsads. 114

250.tillsyn" förhåller sig till vårdnadshavarens strikta ansvar för skada som barns. 114

251.vållar genom brott enligt 3:5 SkL. Att barnet förorsakar skada i samband*s. 114

252.med umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare diskuteras intes. 114

253.som skäl för jämkning av en ensam vårdnadshavares strikta skadeståndsan­s. 114

254.svar. Däremot tydliggörs i 3:5 SkL att en förälder som inte har del i vård­s. 114

255.naden inte är skadeståndsskyldig. Utgångspunkten tycks därmed vara atts. 114

256.en ensam vårdnadshavare har strikt ansvar för skador som barnet orsakars. 114

257.genom brott både när barnet är tillsammans med den ensamma vårdnads­s. 114

258.havaren och när barnet är tillsammans med umgängesföräldern. För att dens. 114

259.ensamma vårdnadshavaren inte ska åläggas skadeståndsansvar för skadors. 114

260.som barn orsakar genom brott krävs därmed att denne kan göra gällandes. 114

261.att en jämkningsgrund föreligger. Den jämkningsgrund som ligger närmasts. 114

262.till hands att åberopa är att "vårdnadshavaren och barnet inte har någons. 114

263.kontakt alls, utan att det kan anses bero på att vårdnadshavaren själv valts. 114

264.att inte delta i tillsynen av barnet".63 Det kan argumenteras för att dennas. 114

265.jämkningsgrund skulle ligga till grund för att vårdnadshavaren inte skulles. 114

266.åläggas ett skadeståndsansvar för skador som barnet begår under t.ex. etts. 114

267.sommarumgänge. Vad som talar för en sådan tolkning är att vårdnadsha­s. 114

268.varen inte kan anses ha "valt att inte delta i tillsynen av barnet". Dennas. 114

269.tolkning ligger nära till hands om umgänget sker med stöd av dom mens. 114

270.är inte given när umgänget sker med stöd av ett av socialnämnd godkänts. 114

271."avtal". För att en ensam vårdnadshavare inte ska åläggas ett skadestånds­s. 114

272.ansvar för en skada som ett barn åsamkar under ett av domstol fastställts. 114

273.Beslutanderätt vid samhällsvård 115 umgänge med den andra föräldern krävs även att rekvisiten "inte har någon kontakt alls" endast anses omfatta tiden för umgänget. Alternativt ska en tolkning göras med utgångspunkt i tidigare förarbetsuttalanden. Det skulle innebära att en ensam vårdnadshavares skadeståndsskyldighet jämkas när barnet åsamkar skada i samband med umgänge.s. 115

274.Eftersom vare sig omfattningen av umgängesförälders ansvar för "begrän­ sad tillsyn" eller möjligheten till jämkning av vårdnadshavares strikta ansvar om barnet åsamkar skada genom brott i samband med umgänge förefaller ha prövats är rättsläget oklart. Det kan dock ifrågasättas om det är rimligt att en umgängesförälder vid utövande av umgänge har ett mindre skarpt ansvar än en vårdnadshavare. En konsekvens av det är att barn vars ena förälder har ensam vårdnad har ett sämre skydd vid umgänge än barn vars föräldrar har gemensam vårdnad. .s. 115

Beslutanderätt vid samhällsvård

1.Utövande av vårdnad påverkas av om barnet är föremål för samhällsvård. I det följande diskuteras omfattningen av vårdnadshavares rättigheter och ansvar när barnet är föremål för vård enligt SoL eller omhändertagits enligt 2 § LVU. Att ett barn omhändertas enligt LVU, eller får stöd enligt SoL, innebär inte att vårdnadshavaren fråntas den legala vårdnaden. Det förutsät­ ter en övergång av vårdnaden till särskilt förordnade vårdnadshavare (6:810 c FB). Familjehemsföräldrarnas befogenheter beskrivs i lagens förarbeten som att de i den dagliga omsorgen får "samma skyldigheter och befogenheter som föräldrar normalt har". Detta uttalande måste dock ses mot bakgrund av att det är socialnämnd som formellt svarar för vården och omsorgen av barnet (6:1 SoL).64 Den legala vårdnaden kan formellt övergå på familjehemsföräldrarna om dessa av allmän domstol utses till särskilt förordnade vårdnadshavare enligt 6:7-8 FB. Det sker endast i begränsad omfattning.65s. 115

2.Vård enligt 2 § LVU innebär en begränsning av vårdnadshavarens rätt att bestämma över bl.a. barnets boende. I förhållande till barnet övertar socialnämnd de befogenheter som följer av tillsynsansvaret enligt 6:2 FB. Barnets rätt till själv- och medbestämmande enligt FB kvarstår i förhål­ lande till såväl socialnämnd som vårdnadshavare. Socialnämnd har docks. 115

3.116 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 116

4.inte sådana särskilda befogenheter att vidta tvångsåtgärder gentemot bar­s. 116

5.net som föreligger vid vissa former för vård enligt 3 § LVU. Förhållandets. 116

6.mellan LVU och barnets rättigheter aktualiseras framförallt i samband meds. 116

7.omhändertaganden enligt 3 § LVU. (Se ovan 2.3.5.)s. 116

8.Socialnämnd ska enligt 5:1 SoL sörja för att barn och ungdom soms. 116

9.behöver vårdas eller bo utanför det egna hemmet tas emot i familjehems. 116

10.eller ett hem för vård eller boende. När ett barn har placerats har soci­s. 116

11.alnämnd ansvaret för att barnet får god vård (6:1 2 st. SoL). Vården börs. 116

12.utformas så att den främjar barnets kontakt med de anhöriga och kontak­s. 116

13.ten med hemmiljön (6:1 2 st. SoL jämte 6:1 3 st. SoL). Socialnämnd ska dås. 116

14.lämna såväl vårdnadshavare som den som faktiskt vårdar barnet hjälp ochs. 116

15.stöd (6:7 SoL, 5:1 b SoF). Socialnämnd har vidare ett ansvar för att ageras. 116

16.för barn om det krävs i fråga om vårdnad, umgänge, förmynderskap, måls-s. 116

17.ägarbiträde, god man eller förvaltare (5:2 SoF). Socialnämnd ska enligt 6:s. 116

18.7 b SoL genom regelbundna besök, enskilda samtal med barn, vårdare ochs. 116

19.vårdnadshavare noggrant följa vården. Brister i socialnämnds uppföljnings. 116

20.av förhållandena för barn som är placerade i familjehem har ansetts varas. 116

21.ett av de största problemen inom familjehemsvården.66 För att komma tills. 116

22.rätta härmed åläggs nämnden från år 2013 att ingå avtal med dem soms. 116

23.anlitas för att utöva vården. Av avtalet ska nämndens och familjehemmetss. 116

24.åtaganden rörande barnets behov av stöd och skydd under placeringens. 116

25.framgå (6:6 b SoL). Värt att notera är att avtalet ingås mellan nämnd ochs. 116

26.familjehem. Vårdnadshavare och familjehem har ingen självständig rätts­s. 116

27.lig relation. Det har inte heller barn-familjehemsföräldrar. HD har docks. 116

28.framhållit att tillsynsansvaret för omhändertagna barn fördelas mellans. 116

29.vårdnadshavare, familjehem och socialnämnd.67s. 116

30.3.3.1 Vid vård enligt SoLs. 116

31.Vårdas ett barn utanför det egna hemmet med stöd av SoL utövar soci­s. 116

32.alnämnd, med vårdnadshavares godkännande, sitt kompletterande ansvars. 116

33.för barnet på ett mer aktivt sätt än normalt. Vårdnadshavare befrias fråns. 116

34.vissa skyldigheter i förhållande till barnet, men formellt inte från sina rät­s. 116

35.tigheter. Med en parallell till FB:s regler skulle vårdnadshavaren och soci­s. 116

36.alnämnd kunna sägas ha gemensam vårdnad. Parallellen bygger på att des. 116

37.har ett gemensamt legalt ansvar för barnet och att vårdnadshavarens legalas. 116

38.rättigheter visavi barnet inte är begränsade annat än frivilligt. Det innebärs. 116

39.Beslutanderätt vid samhällsvård 117 att vårdnadshavarnas samtycke och underskrifter krävs i den omfattning som diskuterats ovan t.ex. vid skolbyte och hälso- och sjukvård. 3.3.2 Vid vård enligt LVU Den legala vårdnaden fråntas inte formellt vårdnadshavaren vid ett omhän­ dertagande enligt LVU men begränsas kraftigt. Av 11 § 4-5 st. LVU fram­ kommer att om barnet vårdas utan samtycke så övertar socialnämnd och den som har ansvaret för vården av barnet en del av vårdnadshavarnas rät­ tigheter och skyldigheter. Lagrummet lyder: Hur denna bestämmelse ska tolkas är oklart. I sin information till föräldrar vars barn vårdas enligt LVU framhåller Socialstyrelsen att: Klart är att delar av rätten att bestämma över barnets personliga förhållan­ den fråntas vårdnadshavaren enligt 11 § 4 st. LVU. Här märks, vid sidan av umgänge och hälso- och sjukvård, rätten att ha barnet hos sig samt beslut rörande daglig omsorg.68 Europadomstolen har uttalat att omhänderta­ gande av barn inte innebär att föräldrarna fråntas alla sina rättigheter.69 Vid val av placering bör vårdnadshavarens grundläggande värderingar i fråga om religion, människosyn, livsvärden m.m. så långt som möjligt respekte­ ras. Vårdnadshavarnas inställning kan dock frångås om vården kräver det. Således har en vårdnadshavare inte medgetts rätt att begära att ett barn ska placeras i en viss religiös miljö.70s. 117

40.118 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrar -s. 118

41.I vårdnadshavarens ställe är det socialnämnden som bestämmer hurs. 118

42.vården av den unga ska ordnas och var han ska vistas under vårdtiden.s. 118

43.Socialnämnd har parallellt med vårdnadshavarens tillsynsansvar ett upp-s. 118

44.siktsansvar gentemot barnet (11 § 4 st. LVU). Enligt 11 § 3 st. LVU hars. 118

45.socialnämnd möjlighet att bestämma att barnet under ett omhänderta­s. 118

46.gande ska vårdas i hemmet hos vårdnadshavarna. Görs det är det ett utslags. 118

47.av socialnämndens bestämmanderätt och inte av vårdnadshavarens. Enligts. 118

48.14 § LVU har socialnämnd ett uttryckligt ansvar för att den unges behovs. 118

49.av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden så långt soms. 118

50.möjligt tillgodoses.71 Det hindrar inte att beslut om umgängesbegränsnings. 118

51.samt beslut om att hemlighålla barnets vistelseort kan fattas enligt 14 §s. 118

52.2 st. LVU.72 En vårdnadshavare som skiljer ett barn från den som vårdars. 118

53.det med stöd av LVU kan dömas för egenmäktighet med barn (7:5 BrB).s. 118

54.Frågan har prövats av Svea HovR.73s. 118

55.Vården enligt LVU hade upphört vid tiden för domen i HovR. Vare sigs. 118

56.HovR eller tingsrätt reflekterar över barnperspektivet när man ådömde dens. 118

57.ensamstående föräldern till ett barn med särskilda behov ett frihetsberö-s. 118

58.vande straff Under ett pågående omhändertagande enligt LVU är såle­s. 118

59.des vårdnadshavaren vid straffansvar förhindrad att utöva centrala delar avs. 118

60.såväl sina rättigheter som sitt tillsynsansvar enligt 6 kap. FB. Straffansvars. 118

61.för egenmäktighet med barn enligt 7:4 2 st. BrB kan göras gällande mots. 118

62.en vårdnadshavare som obehörigen skiljer sitt barn från den som vårdar dets. 118

63.med stöd av LVU, så är inte fallet vid vård enligt SoL.74 Vid vård enligts. 118

64.LVU är inte vårdnadshavaren strikt skadeståndsansvarig för skador soms. 118

65.barnet åsamkar genom brott, ett sådant ansvar föreligger vid SoL.75 Vads. 118

66.gäller andra frågor kvarstår dock vårdnadshavarens rättigheter.s. 118

67.— Beslutanderätt vid samhällsvård Vårdnadshavare har i egenskap av part rätt till aktinsyn och bör få ta del av journalanteckningar i ett ärende enligt LVU (11:8 SoL jämte 16-17 §§ FL). Denna rättighet ska dock prövas och det förutskickas att det kan fin­ nas särskilda skäl att göra begränsningar när barn är omhändertagna enligt LVU.76 Enligt 26:2 OSL gäller sekretess för den underåriges vistelseort under ett omhändertagande enligt LVU, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården. Vårdnadshavares möjlighet att ta del av andra . sekretessbelagda uppgifter om barnet än de som omfattas av socialnämnds handläggning av barnavårdsärendet regleras i 12:3 OSL. Av 12:3 OSL föl­ jer att sekretess till skydd för barn också gäller i förhållande till vårdnadsha­ vare såvida inte denne behöver ta del av de sekretessbelagda uppgifterna för att kunna utöva sina rättigheter och skyldigheter enligt 6:11 FB. Då dessa rättigheter vid ett omhändertagande inte utövas av vårdnadshavaren, utan av socialnämnd (11 § 4 st. LVU) är utrymmet för att medge vårdnadshava­ ren rätt att ta del av sekretessbelagd information på denna grund begränsat. Till det kommer att möjligheterna att hindra vårdnadshavarna från att ta del av andra uppgifter gällande barnet, dvs. om det kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren eller det annars anges i lag, är tillämpliga när barn är föremål för samhällsvård (12:3 2 st. OSL). I synnerhet vid vård enligt 2 § LVU kan det förutskickas att dessa undantag relativt ofta kan vara tillämpliga. En omständighet som tillkom­ mer är att vårdnadshavarens rätt att få del av information rörande barnet kan begränsas med hänsyn till respekten för familjehemsföräldrarnas integritet.77 Ett omhändertagande enligt LVU kan således kraftigt inskränka vårdnadshavarens möjlighet att ta del av uppgifter som är sekretessbelagda med hänsyn främst till skyddet för barnets personliga förhållanden.s. 119

68.Som huvudregel krävs vårdnadshavarnas samtycke för att pass ska utfär­ das för en underårig. I undantagsfall kan detta uttalande ersättas av ett utlå­ tande från socialnämnd till passmyndigheten. Av förarbetena följer att denna bestämmelse kan tillämpas vid bestående placering i fosterhem. Det betonas dock att utrymmet för att tillämpa undantaget är mycket begränsat.78s. 119

69.Vårdnadshavares strikta skadeståndsansvar för skada som barnet föror­ sakar genom brott kan jämkas vid vård enligt LVU.79 Vad gäller vårdnads-s. 119

70.120 Föräldraansvar, vårdnadshavare ochföräldrars. 120

71.havares respektive socialnämnds ansvar för skador vållade av omhänder­s. 120

72.tagna barn tiden innan de nya reglerna om skadestånd trädde i kraft hars. 120

73.HD meddelat en principiellt intressant dom. Bakgrund var att en 13-årings. 120

74.omhändertagen enligt LVU men tillfälligt placerad hos vårdnadshavarens. 120

75.bränt ner ett antal affärslokaler. Barnets rymnings-,och eldningsbenägen-s. 120

76.het var dokumenterad. Kommunen gjorde bl.a. gällande att kommunens. 120

77.inte var skadestånds ansvarig på grund av att vårdnadshavaren skulle varas. 120

78.tillsynsansvarig. HD fann dock att:80s. 120

79.Med motiveringen att "socialnämnd inte på ett kontrollerbart sätt gjordes. 120

80.en adekvat utvärdering av faresituationen och av hur risken för skada kundes. 120

81.motverkas" ådömdes kommunen skadeståndsskyldighet enligt 3:2 SkL oms. 120

82.drygt 53 miljoner kr. -s. 120

83.Den på sikt viktigaste rättigheten en vårdnadshavare har vid ett omhän­s. 120

84.dertagande enligt LVU är att kunna återinsättas som faktisk vårdnadsha­s. 120

85.vare och boendeförälder utan domstols beslut (5 och 21 §§ LVU). Soms. 120

86.regel fattas ändock ett formellt beslut om vårdens upphörande. Den legales. 120

87.vårdnadshavarens rätt att återinsättas som faktisk vårdnadshavare kan ävens. 120

88.inskränkas genom flyttningsförbud enligt 24-27 §§ LVU. (Se vidare 4.6.)s. 120

Sammanfattande kommentar

1.Av aktörerna inom vårdnadsfältet är det vårdnadshavaren som har de flestas. 120

2.lagstadgade rättigheter och skyldigheter. Med undantag av de fåtal falls. 120

3.när någon utses till särskilt förordnad vårdnadshavare förutsätter vårdnads. 120

4.enligt svensk rätt att man är rättslig förälder. Rättsligt föräldraskap baserass. 120

5.som huvudregel på att det finns en genetisk relation mellan barn och för­s. 120

6.äldrar. Styv- och fosterföräldrar saknar, till skillnad från rättsliga föräldrar,s. 120

7.en självständig rättslig relation med barn de lever med.s. 120

8.Gemensam vårdnad är den vanligaste vårdnadsformen och omfattar 93s. 120

9.procent av alla svenska barn. Av de barn som inte bor med bägge sina bio­s. 120

10.logiska föräldrar har 72 procent föräldrar med gemensam vårdnad.s. 120

11.Utövandet av gemensam vårdnad regleras i 6:13 FB, som föreskriver atts. 120

12.rättsliga beslut om barnet, som inte är "vardagliga" måste fattas gemensamt.s. 120

13.Sammanfattande kommentar 121 Genom 6:13 a FB ges socialnämnd när två vårdnadshavare är oense rätt att fatta beslut om psykiatrisk och psykologisk utredning och behandling, vissa insatser enligt SoL samt LSS. Utövandet av gemensam vårdnad förutsät­ ter således att vårdnadshavarna är överens i en rad frågor. Ett exempel är somatisk hälso- och sjukvård för yngre barn. En försiktig förändring kan dock skönjas innebärande att en vårdnadshavares samtycke kan räcka i spe­ cifika frågor. Några exempel är beslut om förskola och underhåll. I andra fall kan en av två vårdnadshavare ges en särställning såsom vid utseende av särskild företrädare. I princip kan en vårdnadshavare inte flytta med barnet utan tillstånd av den andra vårdnadshavaren.s. 121

14.Tillämpningen av FB:s regler om vårdnad, boende och umgänge påverkas av om barnet är föremål för samhällsvård med stöd av SoL eller LVU. Vad gäller fördelningen av beslutanderätten mellan vårdnadshavare och social­ nämnd när barn är föremål för vård enligt SoL så kvarstår beslutanderätten hos vårdnadshavaren. Vid vård enligt LVU är förhållandena vad gäller vissa frågor likartade de som gäller vid gemensam vårdnad i det att socialnämnd har samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter tillgodoses (11 § LVU). I andra frågor trumfar socialnämnds rättigheter vårdnadshavarens. Det gäller den centrala frågan om barnets boende vilken ensidigt avgörs av socialnämnd. Att den legala vårdnaden inte frångår vårdnadshavaren vid LVU ger vårdnadshavaren rätt att mot­ sätta sig att barnet bortadopteras (4:5 a FB, jfr 4:10 2 st. FB) och byter namn (8 och 45 §§ NamnL). Till det kommer att vårdnadshavaren inte åläggs något strikt skadeståndsansvar för skada orsakad av barnet under LVUvård. Däremot kan vårdnadshavaren, vid straffansvar, inte avstå från att återföra ett barn till vård.s. 121

15.Vid ensam vårdnad har den förälder som inte har del av den legala vård­ naden, med undantag av underhållsskyldighet, inga legala förpliktelser mot barnet. Bland en icke-vårdnadshavares rättigheter märks umgängesrätt och rätt till upplysningar från boföräldern samt talerätten rörande vårdnad, boende och umgänge. Vårdnadshavaren är bärare av skyldigheter såväl i förhållande till barnet som till den andre föräldern. En förälder som inte har del i den legala vårdnaden omfattas inte av det särskilda tillsynsansvar som vårdnadshavare har enligt 6:2 FB. En konsekvens av det är att ett barn som vistas för umgänge hos en förälder som inte är vårdnadshavare har ett sämre skydd än ett barn som besöker en förälder som har del av den legala vårdnaden. Detta tydliggörs genom att det strikta skadeståndsansvar för skador som barn orsakar genom brott inte åläggs umgängesföräldrar utan del i vårdnaden.s. 121

16.122 Föräldraansvar, vårdnadshavare och föräldrars. 122

17.Lever inte familjen tillsammans p.g.a. att föräldrarna separerat är dens. 122

18.legala vårdnaden avgörande för förälderns rättigheter och skyldigheter vis­s. 122

19.avi barnet. Lever inte familjen tillsammans p.g.a. att barnet omhänder­s. 122

20.tagits för samhällsvård är däremot utövandet av den faktiska vårdnadens. 122

21.centralt. I det följande diskuteras hur dessa situationer uppstår.s. 122

Ändringar i föräldraansvaret enligt

FB och LVU

Inledning

1.I detta kapitel behandlas förutsättningarna för ändring av vårdnad, boende och umgänge enligt 6 kap. FB, parallellt med de förutsättningarna för vård enligt LVU. Jämförelsen motiveras av att vård enligt LVU innebär att cen­ trala delar av föräldraansvaret, såsom beslut om barnets boende övergår från vårdnadshavare till socialnämnd. Vård enligt LVU får därmed långt­ gående konsekvenser för vårdnadshavarens möjlighet att utöva vårdnaden. Till detta kommer att målsättningen med såväl 6 kap. FB som 2 § LVU är att skapa bästa möjliga uppväxtvillkor för barn. Syftet med jämförelsen är således att klargöra förutsättningarna för överföring av föräldraansvar enligt FB och LVU samt att diskutera hur dessa författningar tillgodoser barnets bästa. Fokus ligger på hur barnets bästa tolkas när förändringar i föräldraans-varet är aktuella. Rättegångsrelaterade frågor, såsom bevisfrå­ gor, talerätt, möjlighet att överklaga samt verkställighetsfrågor behandlas i nästa kapitel. Helt har dock denna uppdelning inte kunnat följas. Det förklaras av att processer om barnskydd liksom vårdnadsfrågor ofta är rela­ tivt långvariga och omfattar en rad beslut, utredningar och andra åtgärder ömsom fattade av socialnämnd, ömsom av tingsrätt respektive förvalt­ ningsrätt. Domstol respektive socialnämnd har flera, delvis överlappande, funktioner att fylla. Dessa funktioner kan sammanfattas som konfliktlö­ sande, utredande och kontrollerande. För socialtjänstens del tillkommer ett stödjande uppdrag.s. 123

2.Ur ett barn- och välfärdsrättsligt perspektiv är uppdelning av ansvar för barn mellan skilda aktörer problematisk. Problematiskt är också det för­ hållande att antalet domstolsprövningar av vårdnad, boende och umgänge samt vård enligt LVU har ökat under 2000-talet.1 Oroande är även att barns. 123

3.124 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 124

4.i vad som förefaller vara ökad utsträckning far så illa av vårdnadstvister atts. 124

5.de bereds vård enligt LVU.2s. 124

6.Kapitlet inleds med en översikt över möjliga förändringar i föräldra­s. 124

7.ansvaret. Därefter presenteras socialnämnds ansvar för utredning av barnss. 124

8.skydd samt domstols ansvar för rättssäkra processer. Därefter diskuterass. 124

9.tolkningen av för barnmål centrala aspekter av barnets bästa såsom trygg­s. 124

10.het, samförstånd, riskprevention, stabilitet, umgänge samt barnets bästa.s. 124

11.Avslutningsvis behandlas sambanden mellan LVU och FB vid upphörandes. 124

12.av vård enligt LVU.s. 124

13.4.1.1 Förändringar iföräldraansvar :s. 124

14.Möjliga förändringar i föräldraansvaret om ett barn enligt 6 kap. FB är ätts. 124

15.vårdnaden överförs från en av föräldrarna till den andre, från bägge föräld­s. 124

16.rarna till en av dem eller från en av föräldrarna till dem bägge (6:3-6 FB,s. 124

17.6:9 FB). Alternativt kan en eller två särskilt förordnade vårdnadshavares. 124

18.utses (6:10 a FB).s. 124

19.De boendealternativ som finns vid gemensam vårdnad innebär att bar­s. 124

20.net antingen stadigvarande bor hos en av vårdnadshavarna alternativt bors. 124

21.växelvist ungefär lika mycket hos dem bägge. Bor barnet stadigvarandes. 124

22.med en förälder har barnet som huvudregel rätt till umgänge och kontakts. 124

23.med den andre, oavsett vårdnadsform. Omfattningen av umgänget varierar.s. 124

24.Bland föräldrar kan skönjas en tendens att benämna även ett tidsmässigts. 124

25.mer begränsat umgänge som "boende". Barns boende och umgänge kans. 124

26.ändras genom dom eller avtal (6:14 a FB, 6:15 FB) men också informellts. 124

27.om familjen är överens.s. 124

28.Ändringar av vårdnaden utan beslut av rätten eller av socialnämnd god­s. 124

29.känt avtal kan endast ske i två fall. För det första när ogifta föräldrar fårs. 124

30.gemensam vårdnad genom registrering hos skattemyndigheten. Registre­s. 124

31.ringen kan ske efter anmälan hos socialnämnd i samband med att nämndens. 124

32.fastställer faderskapet, eller direkt till skattemyndigheterna (6:4 FB, 6:16s. 124

33.FB) under förutsättning att föräldrar och barn har hemvist i Sverige, för-s. 124

34.äldraskapet är fastställt och vårdnadsfrågan inte tidigare varit föremål förs. 124

35.domstolsprocess. Den andra situationen när en övergång av vårdnad skers. 124

36.' Inledning 125 utan medverkan av domstol eller socialnämnd är om en av vårdnadshavarna dör när vårdnaden är gemensam. Den efterlevande vårdnadshavaren blir då ensam vårdnadshavare (6:9 1 st. FB). Om en ensam vårdnadshavare avlidit regleras utseendet av en ny i 6:9 FB. I andra fall krävs dom eller avtal för att en ändring av vårdnaden ska ske (6:4 1 st. FB, 6:6 FB).s. 125

37.Frågor om ändring av vårdnad, boende eller umgänge enligt 6:5-6 FB, 6:14 FB, 6:15 FB, 6:17 a FB genom dom eller avtal aktualiseras av att för­ äldrarna inte är överens. Det främsta materiella kriteriet är barnets bästa. I 6:2 a FB stadgas att: Prövningen ska baseras på en prognos av de framtida förhåUandena.3 Bland de faktorer i bedömningen av barnets bästa som ska beaktas av tings­ rätt respektive socialnämnd märks trygghet, risk för att barnet far illa (tidi­ gare föräldrarnas lämplighet), föräldrarnas samarbetsförmåga, barnets vilja, barnets umgänge och kontakt med den föräldern som barnet inte bor med samt barnets behov av stabilitet (6:1 FB, 6:2 a FB, 6:5 FB). Vårdnaden kan sedan år 2005 även övergå till en av föräldrarna p.g.a. att den andre är var­ aktigt förhindrad att ta del i vårdnadens utövande (6:8 a FB). Faktorer som tillmäts mindre betydelse är respektive förälders ekonomiska förhållan­ den och den materiella standard som de kan erbjuda barnet. Föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot barnet förväntas, åtminstone i teorin, leda till att barnet kommer att leva under likartade ekonomiska förhållanden oavsett vem av föräldrarna barnet bor med. Att så långt ifrån alltid är fallet har uppmärksammats av bl.a. Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad.4 (Se ovan 2.3.2.3.)s. 125

38.Frågor om samhällsvård för barn aktualiseras alltid av risk för att barn far illa. Barn, och föräldrar, kan då få stöd enligt 5 kap. SoL alternativt omhändertas för samhällsvård mot vårdnadshavarnas och eventuellt sin egen vilja (1 § 2 st. LVU).5 Ett omhändertagande enligt LVU, som inne­ bär att betydande delar av föräldraansvaret om än inte den formella vård­s. 125

39.126 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 126

40.nåden övergår från vårdnadshavare till socialnämnd (11 § LVU), kan skes. 126

41.om det föreligger påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas.s. 126

42.Enligt 1:2 SöL och 1 § LVU ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.s. 126

43.Huvudregeln är att om stödåtgärder för barnet kan vidtas på frivillig väg,s. 126

44.så ska tvångsåtgärder inte användas (1:1 SoL, 1 § 1 st. LVU). Vård ochs. 126

45.stöd ska då ges enligt SoL. Det medför att vårdnadshavarens rättigheters. 126

46.inte inskränks, utan den legala bestämmanderätten över barnet kvarstår hoss. 126

47.vårdnadshavaren. Det innebär t.ex. att vårdnadshavaren har rätt att avbrytas. 126

48.vården och ta hem barnet.s. 126

49.Ett omhändertagande enligt 2 § LVU förutsätter att socialnämnd ansö­s. 126

50.ker om vård hos förvaltningsrätten. Vanligen föregås ansökan av att barnets. 126

51.omedelbart omhändertagits (6 § LVU), utredning och av att samtal mellans. 126

52.vårdnadshavare och socialtjänst förs i syfte att förmå vårdnadshavare atts. 126

53.samtycka till insatser enligt SoL. Ofta berör omhändertaganden enligt 2 §s. 126

54.LVU yngre barn, medan omhändertaganden enligt 3 § LVU avser äldres. 126

55.barn. Ett fåtal fall rör omhändertaganden enligt såväl 2 § LVU som 3 §s. 126

56.LVU.6 För barn som inte fyllt 15 år ska den som är offentligt biträde ocksås. 126

57.vara barnets ställföreträdare i det mål som förordnandet avser. Förutsätt­s. 126

58.ningarna för vård enligt 2 § LVU är, enligt detta lagrum:s. 126

59.Förutsättningarna för vård enligt 3 § LVU är: -s. 126

60.Förhållandet mellan LVU och barnets bästa aktualiseras framförallt i sam­s. 126

61.band med omhändertaganden enligt 2 § LVU. Initiait innebär vård enligts. 126

62.2 § LVU att barnet placeras — bor — utanför hemmet (11 § 2 st. LVU,s. 126

63.10 § LVU). I ett senare skede kan barnet placeras i hemmet om det bästs. 126

64.Inledning 127 antas främja vården. I 3 § LVU regleras de s.k. beteendefallen, dvs. när ett omhändertagande aktualiseras p.g.a. att barnet, eller som det står i lag­ texten, den unge, genom eget beteende, utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande bete­ ende. Omhändertaganden enligt 3 § LVU tar sikte på beteenden som är kriminella eller ligger nära de kriminaliserade och som därmed ofta har beröring med straffrätten. Anknytningen till vårdnadsrätten är svagare vid omhändertaganden enligt 3 § LVU än vid omhändertaganden enligt 2 § LVU. Vid vård enligt 2 § LVU ska den unge skyddas mot vårdnadshavarens aktiva eller passiva beteende, inte mot sitt eget. Ett omhändertagande enligt 3 § LVU är inte i första hand ett ingripande i vårdnadshavarens rättigheter, utan ett uttryck för samhällets maktbefogenheter mot den unge själv. Lagstadgandet blir sällan tillämpligt vid omhändertaganden av små barn.7 Ett omhändertagande enligt 3 § LVU kan aktualiseras när den unge gjort sig skyldig till kriminaliserade handlingar, såsom misshandel, stöld eller skadegörelse. Men framförallt möjliggör ett omhändertagande enligt 3 § LVU ett preventivt ingripande i syfte att skydda den unge. Det krite­ rium för omhändertagande enligt 3 § LVU som har tydligast koppling till barnets bästa är "annat socialt nedbrytande beteende".8 (Se vidare 4.3.2.3.)s. 127

65.Överföring av vårdnad enligt FB kan ske till följd av omständigheter som nära anknyter till socialnämnds ansvar för utsatta barn. Således kan en eller bägge föräldrarna fråntas vårdnaden om han eller hon gör sig skyldig till missbruk, försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling (6:7 FB). Av förarbetena framgår att 6:7 FB snarast är att se som ett komplement till den sociala lagstiftningen. Tillämpningsområdet tangerar 2 § LVU.9 Vid sidan av 6:7 FB kan förändringar i vårdnaden ske p.g.a. att barnet stadigvarande vistats i ett annat hem än föräldrahemmet med stöd av SoL eller LVU (6:8 FB). Överföring av vårdnaden enligt 6:8 FB kan aktuali­ seras både när barnet varit frivilligt placerat enligt SoL och när det varit tvångsomhändertaget enligt LVU. Vårdnadsövergång enligt 6:8 FB är intes. 127

66.128 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 128

67.beroende av om den ursprunglige vårdnadshavaren, föräldern, betraktass. 128

68.som olämplig. Avgörande är i stället tidsaspekten och barnets anknytnings. 128

69.till familjehemmet respektive föräldrahemmet.10 Endast socialnämnd kans. 128

70.väcka talan enligt 6:8 FB. Socialnämnd är skyldig att pröva om överflytt­s. 128

71.ning av vårdnaden ska ske efter tre års placering. Star barnet under vårdnads. 128

72.av en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare och föräldrarna vill återfås. 128

73.vårdnaden prövas detta enligt 6:10 FB. Även särskilt förordnade vårdnads­s. 128

74.havare kan få en tvist prövad om vårdnaden om barn för vilka de har blivits. 128

75.förordnade (6:10 b FB). Förhållanden när särskilt förordnad vårdnadsha­s. 128

76.vare entledigas eller avlider regleras i 6:10 c FB.s. 128

77.4.1.2 Socialnämnds och domstols ansvar -s. 128

78.Socialnämnd har det grundläggande ansvaret för att de som vistas i ens. 128

79.kommun får det stöd och den hjälp de behöver (2:2 SoL). Vad gäller barns. 128

80.innebär detta ansvar enligt 3:3 a SoL att: -s. 128

81.I de delar socialtjänsten ansvarar för utredning utförs denna vanligen enligts. 128

82.en metod som betecknas "Barns behov i centrum" (BBiC). BBiC-metodens. 128

83.kan sammanfattas i följande figur:s. 128

84.Inledning l29 Modellens utgångspunkt är den unges behov som sätts i relation till för­ äldrarnas förmåga och till olika faktorer i familjen och miljön. Den unges utveckling sker i samspel med och påverkas av föräldrar och omgivning.11 Såväl utredning som annan handläggning av ärenden och annan verksam­ het omfattas av de krav som ställs i 11 kap. SoL samt förvaltningslagen (1986:223; FL). Det betyder att regler om myndighets serviceskyldighet och samverkan alltid ska respekteras (4-6 §§ FL jämte 1 § FL). Vid hand­ läggning av ärenden tillkommer regler rörande skyndsamhet och enskildas rätt till ombud, biträde och vid behov tolk (7-9 §§ FL) samt rätt till munt­ lig handläggning, rätt att ta del av uppgifter och beslut samt rättelse av beslut (11:8 SoL, 14 § FL, 16-17 §§ FL, 20-21 §§ FL, 26 § FL).12s. 129

85.Berörs barnet av en rättsprocess kompletteras socialnämnds ansvar för att barn får det stöd och skydd de behöver av domstols ansvar. Domstol har ett ansvar för att rättsprocesser är rättssäkra.13 Ett uttryck för detta är att rätten har ett ansvar för att beslutsunderlaget är fullständigt (8 § förvaltningsprocesslagen 1971:289; FPL, 6:19 FB). (Se vidare 5.2.)s. 129

86.Ingripanden i föräldraansvaret genom omhändertagande enligt LVU är, och har länge varit, föremål för en omfattande rättssäkerhetsdiskussion.14 Motsvarande diskussion saknas i samband med överföring av vårdnad enligt FB. Det förklaras av att diskussionen om rättssäkerhet traditionellt bygger på att det finns en risk för att staten begagnar sin maktposition gentemot den enskilde på ett obehörigt sätt. En vårdnadstvist mellan två forment jämnstarka parter, i princip kapabla att tillvarata sina egna intres­ sen, anses inte medföra sådana risker. Det kan emellertid finnas anledning att även i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge upp­ märksamma rättssäkerhetsfrågan. Bland sådana anledningar märks det för­ hållandet att överföring av vårdnad enligt 6 kap. FB till stor del ska göras utifrån en diskretionär prövning av barnets bästa. Internationellt har kritik riktats mot det stora utrymmet för diskretion och brister i genomskinlig­ heten av beslut.15 (Se ovan 1.4.2.)s. 129

87.130 Andringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 130

88.Förutsättningarna för att utreda barnets bästa skiljer sig åt beroende pås. 130

89.vilken instans som svarar för utredningen.16 Tingsrätt har i vårdnadsmål,s. 130

90.med stöd av rättens utredningsansvar möjlighet att ta in sekretessbelagds. 130

91.information (6:19 FB). Det har även socialnämnds avdelning för individ-s. 130

92.och familjeomsorg i barnavårdsutredningar, dvs. Utredningar om samhäl­s. 130

93.lets skyldighet att ingripa till barns skydd och stöd om barn riskerar att faras. 130

94.illa enligt 11:2 SoL (11:4 SoL). Socialnämndernas avdelning för famil­s. 130

95.jerätt, som på uppdrag av allmän domstol svarar för utredningar om bl.a.s. 130

96.vårdnad, boende och umgänge utför av hävd sin utredning i samråd meds. 130

97.föräldrarna. Det betyder att de inte har befogenhet att tala med yngre barns. 130

98.utan samtycke av vårdnadshavarna. Familjerätten kan dock begära in sek­s. 130

99.retessbelagd information från andra socialnämnder och andra avdelningars. 130

100.inom den egna nämnden (6:19 5 st. FB). Familjerätten kan även lämna uts. 130

101.viss information om utredningen till rätten utan samtycke av vårdnadsha­s. 130

102.varna (10:2 OSL).17s. 130

103.Vanligen får socialförvaltningen kännedom om att åtgärder kan behövas. 130

104.vidtas genom en anmälan enligt 14:1 SoL. Denna bestämmelse är centrals. 130

105.för svenskt barnskydd och lyder:s. 130

106.Inledning 131 Anmälaren ska om det är lämpligt med hänsyn till barnets bästa erbjudas ett möte med barn och vårdnadshavare (14:1 a SL).18 En utredning av om socialnämnden behöver vidta åtgärder till ett barns skydd eller stöd ska inledas när nämnden får kännedom om omständigheter som kan föranleda åtgärder av nämnden. Av 11:2 SoL följer att: En omedelbar skyddsbedömning ska göras inom 24 timmar (11:1 a SoL). Visar den att barnet behöver akut skydd kan ett omedelbart omhänder­ tagande göras.19 I andra fall ska en s.k. förhandsbedömning göras inom 14 dagar, såvida det inte är uppenbart att anmälan är ogrundad (11:1 a SoL).20 Beslutar nämnden att inte inleda en utredning ska det dock doku­ menteras.21s. 131

107.Beslut att inleda eller inte inleda en utredning ska om det inte finns synnerliga skäl fattas inom 14 dagar. Skäl mot att inleda utredning är att det redan pågår en utredning eller att anmälan framstår som mindre sub-s. 131

108.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVU .s. 132

109.stantiell. Skäl för att inleda en utredning är barnets bästa och socialnämndss. 132

110.långtgående ansvar för att skydda barn. Till det kommer att nämndens. 132

111.endast kan vidta begränsade åtgärder inom ramen för en förhandsbedöm­s. 132

112.ning. Dessa begränsas till en analys av uppgifter från personakt, kontakters. 132

113.och samtal med den som utredningen rör, dvs. barn och vårdnadshavare,s. 132

114.samt en förtydligande kontakt med anmälaren. Inhämtas uppgifter fråns. 132

115.utomstående anses en utredning ha inletts.22s. 132

116.Det har anförts att nämnden ges dubbla budskap vad gäller skyldighets. 132

117.att inleda utredning då lagstiftningen är relativt strikt formulerad medans. 132

118.det i förarbeten och kommentarer framhålls att onödiga utredningar skas. 132

119.undvikas, inte minst för att respektera barns och föräldrars rätt till privat-s. 132

120.och familjeliv enligt artikel 9 ÉKMR.23 Ett fall där en socialnämnd brasts. 132

121.såväl i sin skyldighet att inleda en utredning som i att bedriva en heltäck­s. 132

122.ande sådan är det s.k. Louise-fallet.24s. 132

123.Förundersökning rörande eventuellt tjänstefel inleddes mot socialnämn­s. 132

124.dens sektionschef. Förundersökningen lades dock ner med motiveringens. 132

125.att det saknades detaljerade lagföreskrifter och centrala anvisningar om dens. 132

126.aktuella typen av utredningar.25 Det kan konstateras att en tydligare lag­s. 132

127.stiftning har efterlysts under lång tid.26 Anmälans och utredningens roll is. 132

128.barnskyddsarbetet illustreras av följande figur:s. 132

129.Inledning 133s. 133

Möte / Info

1.För det fallet en utredning inleds är den att betrakta som myndighetsut­ övning och omfattas därmed av kraven på objektivitet, proportionalitet, partsinsyn, kommunikation, skyndsam handläggning och dokumentation m.m. (11:2 SoL, 1 § FL). Varken beslut om att inleda eller inte inleda en utredning är överklagbara. Av 11:2 4 st. SoL framkommer att den som berörs av utredningen dvs. vårdnadshavare och barn (som företräds av vårdnadshavare om de är yngre än 15 år) om det inte föreligger synnerliga skäl genast ska informeras om att den inletts. Det är inte möjligt att sekretessbelägga beslut om att inleda utredning. Däremot har JO godtagit att nämnden med hänvisning till en 14-årings vilja avvaktat två veckor med att informera vårdnadshavarna.27 Socialnämnds utredning ska vara av sådan omfattning och kvalité att den kan leda till ett objektivt korrekt beslut, alternativt kunna prövas gentemot gällande beviskrav. HFD har i HFD 2011 not 101 framhållit att:s. 133

2.134 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 134

3.I en utredning om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd enligts. 134

4.11:2 SoL får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan atts. 134

5.vårdnadshavaren är närvarande enligt 11:10 SoL. Detsamma gäller vid ens. 134

6.utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligts. 134

7.6:7 eller 6:8 FB. JO har dock understrukit vikten av att denna möjlighets. 134

8.inte används slentrianmässigt. Således bör inte 11:10 SoL användas oms. 134

9.barnet har nått en sådan ålder att barnets eget samtycke är tillräckligt.28s. 134

10.JO:s uttalande är intressant då det indikerar att 13-åringar skulle varas. 134

11.beslutskapabla vad gäller deltagande i barnavårdsutredningar. I ett äldres. 134

12.beslut understryker JO att tioåringar inte är det.29s. 134

13.När en utredning inletts så ska den vara heltäckande och omfatta åtgär­s. 134

14.der som talar såväl för som emot ett ingripande. Att så inte alltid är fal­s. 134

15.let illustreras av två mål där socialnämnds barnskyddsarbete bedrivits pås. 134

16.ett sådant sätt att de berörda utsatts för diskriminering enligt DiskL. Dets. 134

17.första fallet rörde misstänkt könsstympning av en tioåring.30s. 134

18.' Inledning 135s. 135

19.Socialnämnden kritiserades inte för att ha inlett en utredning men väls. 135

20.för brister i dokumentation och handläggning, för att man inte inhämtats. 135

21.uppgifter från andra personer i flickans omgivning och för att man intes. 135

22.ansträngt sig mer för att få till stånd ett samarbete med föräldrarna. Dets. 135

23.andra fallet där socialnämnds åtgärder enligt LVU av domstol bedömtss. 135

24.utgöra diskriminering rörde omsorgsförmågan hos en förälder med funk­s. 135

25.tionsnedsättning.31 (Se vidare 4.3.2.)s. 135

26.Domstols möjlighet att inhämta utredning utöver parternas är en centrals. 135

27.del av dess ansvar i mål om vårdnad, boende och umgänge (6:19 1 st. FB).32s. 135

28.Vanligen utförs utredningen av socialnämndens familjerätt. Domstol hars. 135

29.ett särskilt ansvar för att kontrollera att barnets bästa i inskränkt bemärkelse inte träds för när. Som ett obligatoriskt moment i domstolens utrednings­s. 135

30.skyldighet ska därför tingsrätt underrätta socialnämnd om den pågående vårdnadstvisten (6:19 2 st. FB). Socialnämnd som har relevanta upplys­ ningar är skyldig att lämna dessa till tingsrätt (6:19 2 st. 2 m. FB).33 För det fall att rätten uppdrar åt socialnämnd eller något annat organ, att göra en vårdnadsutredning, har den som genomför utredningen att, om det inte är olämpligt, söka klargöra barnets vilja (6:19 3 st. FB).34 Detsamma gäller sedan år 2006 också för den s.k. snabbutredning som utförs i samband med att interimistiska beslut meddelas. Domstolens utredningsskyldighet omfattar möjligheten att höra barnet inför rätta, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras (6:19 4 st. FB). Av praxis framkommer att förhör med barn ska ske i samband med huvudförhandling. Frågan var aktuell i RH 1999:76:35s. 135

31.136 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 136

32.Bortsett från den initiala utredningen från socialnämnd, snabbyttrandet,s. 136

33.är det inte obligatoriskt för rätten att inhämta en vårdnadsutredning fråns. 136

34.socialnämnd utan rättens utredning kan till stor del baseras på parternass. 136

35.utredning, om den bedöms tillräcklig. Gör emellertid rätten bedömningens. 136

36.att det behövs ytterligare utredning har domstol möjlighet att uppdras. 136

37.åt socialnämnden eller något annat organ att verkställa sådan utrednings. 136

38.(6:19 2 st. FB).36 Faktorer som enligt Allmänna råd för Socialnämndss. 136

39.handläggning av vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge ska beak­s. 136

40.tas i en utredning är:37s. 136

41.• barnet och barnets behov,s. 136

42.• föräldrarollen,s. 136

43.• föräldrarnas omsorgsförmåga ochs. 136

44.• föräldrarnas möjligheter att i övrigt tillgodose barnets behov.s. 136

45.Vidare bör utredningen uppmärksamma hur var och en av föräldrarnas. 136

46.ser pås. 136

47.• sin egen situation,s. 136

48.• hur samarbetet med den andra föräldern fungerar,s. 136

49.• den andra parten som förälder ochs. 136

50.• hur vårdnaden, boendet och umgänget bör lösas med utgångspunkt is. 136

51.barnetss. 136

52.Att begära en vårdnadsutredning är således inte ett obligatoriskt moments. 136

53.för att rättens utredningsskyldighet ska vara uppfylld. Men av praxis fram­s. 136

54.går att det ibland kan utgöra rättegångsfel om rätten inte låter göra ens. 136

55.sådan utredning.-38 Således har det i praxis ansetts utgöra rättegångsfel atts. 136

56.inte förordna om en vårdnadsutredning när rätten enbart haft tillgång tills. 136

57.parternas uppgifter och sakförhållandena är oklara. Så har även varit fal­s. 136

58.let när det funnits anledning att tro att omfattande förändringar inträffats. 136

59.sedan tidigare utredning. En orsak till att rätten inte uppdrar åt social­s. 136

60.nämnd att göra en vårdnadsutredning kan vara att det tar lång tid. Tids­s. 136

61.aspekten talar därför för att rätten begränsar sin undersökning till ett s.k.s. 136

62.snabbyttrande från socialnämnd och parternas utredning. Mot det talars. 136

63.dock det förhållandet att den tappande parten har möjlighet att få domens. 136

64.Överenskommelser, samarbete och samtycke 137 undanröjd såsom skett i de redovisade fallen. Det i sin tur innebär, om inte annat, att vårdnadstvisten drar ut ytterligare på tiden.s. 137

65.Betydelsen av utredningen har prövats av HD i NJA 2009 s. 798. HD:s utgångspunkt är att domstol har att självständigt bedöma all utredning i målet. Att tingsrätt inte är skyldig att följa utredningens förslag innebär dock inte att kravet på att tillse att målet är tillbörligt utrett kan frångås. För att ett mål ska vara "tillbörligt" utrett krävs att vårdnadsfrågan ska vara tillräckligt väl utredd för att domaren ska ha fog för att anse att utgången av vårdnadsfrågan är förenlig med barnets bästa.39 Utredningen ska med andra ord vara så fullständig att bevisvärdering kan ske på ett fullgott sätt.40s. 137

Överenskommelser, samarbete och samtycke

1.Samförstånd har stor betydelse för barnrättsfrågor. Detta gäller såväl frågor om vårdnad, boende och umgänge som skydd och stöd enligt SoL samt vård enligt LVU. En viktig skillnad mellan mål enligt FB respektive mål enligt LVU är att rättens möjlighet att verka för samförståndslösningar är betydligt större i mål enligt 6 kap. FB än i mål enligt LVU.s. 137

2.I detta och de följande tre avsnitten ligger fokus på domstols tolkning av barnets bästa i mål om vårdnad och barnskydd. En central aspekt härav är överenskommelser. Detta dels då brist på samförstånd är en förutsättning för att domstol alls ska involveras, dels för att samförstånd och samarbete ses som bra för barn. Domstols tolkningar av barnets bästa tenderar att styra också utomrättsliga tolkningar av barns bästa i de situationer då t.ex. föräldrar förhandlar om barns boende "i lagens skugga".41s. 137

3.Socialrättens och det sociala arbetets fundament är respekten för den enskildes självbestämmanderätt och integritet (1:1 SoL, 1 § LVU). Det innebär att vårdnadshavares och det äldre barnets samtycke till behövliga insatser alltid ska eftersträvas. Först om det är klargjort att det inte är möj­ ligt att nå en överenskommelse när ett barns utveckling och hälsa utsätts för påtaglig risk kan vård enligt tvångslagstiftningen 2-3 §§ LVU tillgripas (1 § 2 st. LVU). Det betyder att om en överenskommelse nås blir frågan om LVU inte aktuell. Detta med undantag för de fall unga under 21 år begått brott och döms till sluten ungdomsvård (32:1 BrB). En nöjdforkla-s. 137

4.138 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 138

5.ring enligt 6 § LSU, genom vilken ett dömt barn eller ungdom medger atts. 138

6.utdömt straff får verkställas, betraktas inte som samtycke i LVU:s mening.s. 138

7.En utgångspunkt vad gäller vårdnad, boende och umgänge är att oms. 138

8.föräldrar är överens så uppstår ingen rättsprocess enligt FB oavsett oms. 138

9.familjen lever tillsammans eller ej. För det fallet föräldrarna är överens oms. 138

10.att underställa socialnämnd ett avtal om vårdnad, boende och umgänges. 138

11.är detta verkställbart under förutsättning att socialnämnd bedömer avtalets. 138

12.vara till barnets bästa. En förutsättning för att frågor om vårdnad, boendes. 138

13.och umgänge ska prövas av tingsrätt är att någon av föräldrarna inger ens. 138

14.stämningsansökan. Också när så skett är strävan efter att föräldrarna ska nås. 138

15.en samförståndslösning central. Viktiga moment har processuell karaktärs. 138

16.såsom betoningen av medling (6:18 a FB) samt rättens ansvar för att förmås. 138

17.parterna att komma överens (42:6 RB, 42:17 RB). (Se vidare 5.2.)s. 138

18.4.2.1 Samförstånd och samarbetssamtal i vårdnadsfrågors. 138

19.En ambition i samband med vårdnad, boende och umgänge är att dessas. 138

20.frågor ska avgöras med begränsad inblandning av domstol. I första hands. 138

21.är förhoppningen att föräldrarna själva ska lösa frågor om vårdnad, boendes. 138

22.och umgänge, i andra hand att de ska hitta lösningar med hjälp av soci­s. 138

23.alnämnd och först i tredje hand vända sig till domstol. Också i det falls. 138

24.en stämningsansökan ingetts ingår det i domstolens uppdrag att såväl vids. 138

25.muntliga förberedelser som vid huvudförhandling verka för att parternas. 138

26.når en överenskommelse (42:6 2 st. 5 p. RB, 42:17 1 st. RB).42s. 138

27.Strävan att förmå parterna att nå en överenskommelse, och därmeds. 138

28.undgå att en tvist om vårdnad, boende och umgänge avgörs av rätten efters. 138

29.huvudförhandling, kommer även till uttryck i 6 kap. FB. Således kan rättens. 138

30.förordna om samarbetssamtal (6:18 FB) och medlare (6:18 a FB) i syfte atts. 138

31.förmå föräldrarna att nå en överenskommelse.43 Också den underliggandes. 138

32.presumtionen om gemensam vårdnad avser att reducera föräldrakonflikter.s. 138

33.Ett exempel är 6:3 2 st. FB som stadgar att gemensam vårdnad ska bestås. 138

34.efter en skilsmässa. (Se vidare 5.4.1.)s. 138

35.Samarbetssamtal är en etablerad metod för att förmå föräldrar att nås. 138

36.en överenskommelse om vårdnad, boende och umgänge. Samarbetssam­s. 138

37.tal leds av en eller två personer med erfarenhet av relationsbehandlings. 138

38.av vuxna och med särskilda kunskaper om barn och barns behov. Målets. 138

39.. Överenskommelser, samarbete och samtycke 139 för samtalen är att få föräldrarna att nå sådana samförståndslösningar om barnet som gagnar samtliga inblandade parter.44 Verksamheten är omfat­ tande. År 2010 deltog föräldrar till cirka 19 400 barn i samarbetssamtal. Det stora flertalet samtal äger rum på föräldrarnas egna initiativ dvs. utan remiss från tingsrätt. Antalet ska ses i ljuset av att föräldrar till närmare 50 000 barn separerar årligen.45 Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla möjlighet till samarbetssamtal och domstol kan initiera samarbetssamtal (5:3 SoL). Av Socialstyrelsens allmänna råd framkommer att föräldrar bör erbjudas ett första samtal inom två veckor från att de kontaktat social­ nämnd eller en domstolsremiss inkommit.46 Samarbetssamtal är frivilliga och kostnadsfria för föräldrar. Utgångspunkten är att samarbetssamtal ska genomföras om det antas vara till barnets bästa.47 Samtalen bör avbrytas om de inte tros kunna leda till en lösning eller om samtalsledaren bedömer att samtalen endast är ett sätt att försöka kontrollera den andra föräldern eller få tillfälle att träffa denne.48 Det har tidigare funnits en stor tilltro till samarbetssamtal. Numera understryks att samarbetssamtalsledaren noga bör överväga om samtal ska påbörjas i familjer där det förekommer våld, andra övergrepp, hot, missbruk, psykisk ohälsa eller andra problem.49 Även samarbetssamtals förenlighet med. barnets bästa diskuteras. Således fram­ hålls att:50 Att barnet riskerar att reduceras till ett objekt har setts som särskilt bekym­ mersamt.51s. 139

40.140 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 140

41.Såväl medling som samarbetssamtal förordnade av domstol ska återrap-s. 140

42.porteras till rätten. Vanligen gäller inte familjerådgivningssekretess förs. 140

43.samarbetssamtal.52 Det kan innebära att uppgifter som framkommit kans. 140

44.användas i en vårdnadsutredning och att samarbetssamtalsledare, till skill­s. 140

45.nad från familjerådgivare, kan kallas att vittna om vad som framkommit vids. 140

46.samarbetssamtal (36:5 OSL). Socialnämnd kan godkänna avtal om vård­s. 140

47.nad, boende och umgänge mellan föräldrarna (6:6 FB, 6:14 a FB, 6:15 as. 140

48.FB, 6:17 a FB). En förutsättning för nämndens godkännande är att fader­s. 140

49.skap (eller föräldraskap) är rättsligt fastställt.53s. 140

50.Samarbetssamtal kan således drivas parallellt med en domstolsprocess. Ens. 140

51.domstolsprocess kan även föras trots att parterna, dvs. föräldrarna upp­s. 140

52.rättat ett av socialnämnd godkänt avtal om de aktuella processfrågornas. 140

53.rörande vårdnad, boende och umgänge. I NJA 2012 s. 933 motiverar HDs. 140

54.detta enligt följande: -s. 140

55.Ytterligare ett skäl för HD:s ställningstagande, vid sidan av domstolss. 140

56.ansvar och ändrade förhållanden, är att vårdnadsfrågor kan prövas på nytts. 140

57.med hänvisning till barnets bästa, dvs. principen om res judicata gäller inte.s. 140

58.(Se vidare 5.3.1.) :s. 140

59.Överenskommelser, samarbete och samtycke 141s. 141

60.Sammantaget har de ansträngningar som görs för att förmå föräld­ rarna att nå en överenskommelse genom samarbetssamtal och medling föga gemensamt med förlikning i dispositiva tvister. Pressen på parterna att delta är betydande. Likaså är förväntningarna på parterna att uppnå en överenskommelse uttalade. Gränserna mellan åtgärder i syfte att få fram beslutsunderlag och att förmå föräldrarna att nå en överenskommelse kan uppfattas som flytande.54 Som framkommit finns det en konkret kopp­ ling теап samarbetssamtal i förlikningssyfte och rättens utredningsskyl­ dighet när den fullföljs genom en socialnämnds utredning.55 Den centrala roll strävan efter samförståndslösningar har i mål om vårdnad, boende och umgänge illustreras av figuren nedan.s. 141

61.Stämnings­s. 141

62.-s. 141

63.Föräldrars överenskommelse är också moment vid den materiella bedöm­s. 141

64.ningen av barnets bästa i samband med vårdnadsfrågor. Det förklaras delss. 141

65.av att det är bra för barn med föräldrar som är överens, dels av att föräld­s. 141

66.rarna förmodas vara de som bäst känner sina barns behov.56 Betydelsens. 141

67.av föräldrarnas inställning i vårdnadsfrågan är dock motsägelsefull i dens. 141

68.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 142

69.bemärkelsen att en överenskommelse ges stor betydelse, medan en brists. 142

70.på överenskommelse ges begränsad betydelse då gemensam vårdnad ochs. 142

71.växelvist boende kan utdömas också om en av föräldrarna anser att det intes. 142

72.är till barnets bästa (6:5 FB).s. 142

73.Om föräldrarna önskar reglera frågor om vårdnad, boende och umgänges. 142

74.genom av socialnämnd godkänt avtal betonas betydelsen av samförstånds. 142

75.tolkat som gemensam vårdnad då ett sådant avtal ska godkännas om dets. 142

76.inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Andra avtal om vårdnad,s. 142

77.boende och umgänge ska godkännas om de är förenliga med barnets bästa.s. 142

78.I samband med införandet av 2006 års regler om vårdnad, boende ochs. 142

79.umgänge understryks dock betydelsen av föräldrarnas samarbetsförmåga. Is. 142

80.förarbetena framhålls att:57s. 142

81.Denna inställning står i skarp kontrast till de ställningstaganden som gjordess. 142

82.i SOU 1995:79 och vilka ledde till att domstol 1998 gavs möjlighet att dömas. 142

83.till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Här anfördes lakoniskt att: 58s. 142

84.En dom om ensam vårdnad mot en förälders vilja förutsatte åren 1998s. 142

85.till 2006 som huvudregel att allvarlig oenighet förelåg (NJA 1999 s. 451),s. 142

86.alternativt att någondera förälder dömts för våldsbrott mot den andra samts. 142

87.konkreta brister i kommunikation (NJA 2000 s. 345). Efter det att 2006s. 142

88.års lagstiftning och betoningen av samarbetsförmåga som kriterium förs. 142

89.gemensam vårdnad fått genomslag, har HD avgjort två mål om förutsätt­s. 142

90.ningarna för att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Dets. 142

91.första av dessa, NJA 2006 s. 26 avgjordes en kort tid innan 2006 års lagänd­s. 142

92.ringar trädde i kraft men efter det att regeringens proposition överlämnatss. 142

93.till riksdagen. . .s. 142